Posted tagged ‘Kaukasus’

Myten om Ryssland som spärr mot muslimskt inflytande

1 augusti, 2015

55_big Världens nordligast belägna moské finns i Norilsk i Ryssland.

Det finns en efterhängsen myt, icke minst florerande på Facebook, som vill göra gällande att Putins Ryssland skulle utgöra en pålitlig spärr mot muslimskt och/eller islamistiskt inflytande.

När det potentiella ryska hotet mot Sverige kommer på tal finns det alltid några snillen som skriver ungefär som så, att ”Hellre Putin än ISIS”. Instämmandena och gillandena brukar dugga tätt. Resonemanget går ut på att om man måste välja så är Ryssland alla gånger att föredra. Underförstått är också att ryssarna skulle göra processen kort med muslimerna/islamisterna.

Det här sättet att haspla ur sig illa övertänkta åsikter är typiskt för notoriskt oinformerade Facebook-användare. ”Valet” som redogörs för ovan – Putin eller islam – är nämligen inget val alls och kommer garanterat aldrig att göras. Skälet härför är enkelt: islam och islamism är nämligen dagliga realiteter och hot också i Ryssland, som president Putin trots aktningsvärda försök i framförallt Tjetjenien inte har lyckats neutralisera.

Så om olyckan skulle vara framme och vi invaderades av ryska trupper skulle detta med andra ord innebära, att vi tvingades leva under rysk ockupation OCH fortsatt om inte ännu större islamskt inflytande. En stor del av de ryska militärförbanden består ju faktiskt av muslimska trosbekännare, vilka nog inte kan förväntas vara särskilt benägna att ta i med hårdhandskarna mot trosfränderna i Sverige.

130801_RK_EidPrayerMoscow_jpg_CROP_article568-large Muslimer i bön i Moskva i augusti 2012 vid högtiden Eid al-Fitr, som avslutar ramadan.

Rysslands befolkning består i dag av till omkring 15 procent muslimer, vilket innebär att av en befolkning på cirka 144 miljoner är 21-23 miljoner muslimer. Bara i Moskva finns vid pass två miljoner muslimer men endast fyra moskéer, att jämföra med de omkring 7000 moskéer som finns i hela Ryssland. Det är en betydande muslimsk närvaro såväl procentuellt som reellt.

Som ett kuriosum kan nämnas att världens nordligast belägna moské återfinns i staden Norilsk, skapad 1953, som har ett invånarantal på 200 000 varav en fjärdedel är muslimer. Norilsk ligger på Tajmyrhalvön 300 kilometer norr om polcirkeln. Moskén, som heter Nurd Kamel-moskén, återfinns därmed i Guinness rekordbok: http://se.sputniknews.com/swedish.ruvr.ru/2012_06_07/77420025/

Det postkommunistiska Ryssland har hela tiden haft att kämpa mot islamsk fundamentalism, något som krigen i Tjetjenien 1994-96 samt 1999 och framåt visat. Tjetjenien är en autonom delrepublik i Kaukasus i sydvästra delen av Ryssland som grundades 1993 och har en befolkning på cirka 1,3 miljoner. Ledare för denna entitet ät Ramzan Kadyrov, som av motståndarna kallas ”rysk marionett”.

Islamistiska separatister har dock upprättat ett embryo till statsbildning som kallas Tjetjenska republiken Itjkerien, men denna skapelse erkänns endast av Georgien. Det var den 1-3 september 2004 som tjetjenska separatister utförde sitt blodigaste dåd. Det skedde i en skola i Beslan i Nordossetien, vilken intogs av separatister och fundamentalistiska muslimska terrorister.

BOMBERNA+HÄNGDE+I+TAKET               1877785

Ovan förödelsens styggelse efter gisslandramat i Beslan 2004. Nedan visas terrorledaren Basajevs döda kropp upp 2006.

Terroristerna tog skolbarn, lärare och annan personal som gisslan, och i samband med att ryska säkerhetsstyrkor stormade skolan dödades minst 338 personer inklusive 155 barn. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gisslandramat_i_Beslan Separatistledaren Sjamil Basajev tog senare på sig ansvaret för terrordådet. Basajev kallades ”Rysslands mest eftersökte man” när han uppspårades och dödades i en operation genomförd av säkerhetstjänsten FSB den 10 juli 2006.

Inför de vinterolympiska spelen i februari 2014 i Sotji, beläget i Krasnodar-regionen i södra Ryssland, befarades att islamistiska terrorister skulle slå till i syfte att få sin sak uppmärksammad inför världssamfundet. Många såg terrordådet i staden Volgograd – som tidigare hette först Tsaritsyn och därefter Stalingrad – i slutet av december 2013 som en generalrepetition inför Sotji-OS. 16 människor omkom och ett 50-tal skadades i en självmordsmördarattack genomförd av en man och en kvinna. http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodlig-explosion-varning-infor-sotji-os/

Säkerhetspådraget i Sotji var dock massivt, och något terrordåd materialiserades dessbättre inte trots uttalade (tjetjenska) hot inför storevenemanget: http://iranaware.com/2013/07/04/russia-chechen-muslim-terrorist-leader-calls-for-attacks-on-upcoming-winter-olympics-in-sochi/

En av de bästa och mest informativa texter jag läst om islams utveckling i Putins Ryssland återfinns i Dispatch International, en publikation jag själv har nöjet att då och då medverka i, den 22 oktober 2013 med Lars Hedegaard som författare. ”Ryssland genomgår en demografisk revolution som fundamentalt kommer att förändra landets karaktär”, framhåller Hedegaard inledningsvis. Denna utveckling kommer möjligen att få ännu större konsekvenser för landets framtid än Sovjetunionens kollaps 1991. Hedegaards artikel här: http://www.d-intl.com/2013/10/22/nasta-skrackscenario-ett-muslimskt-ryssland-bevapnat-till-tanderna/

Muslim_distribution-1440x564_cMuslimsk spridning i världen.

Den etniskt ryska delen av befolkningen minskar med i runda tal 0,6 procentenheter varje år under det att den muslimska folkdelen ökar med ungefär lika mycket. Om några år kan det beräknas att de ryska militärstyrkorna till hälften kommer att utgöras av muslimska trosbekännare. Befolkningsutvecklingen beror på de muslimska kvinnornas högre nativitet. Ryska kvinnor föder i genomsnitt 1,4 barn medan förhållandet i Moskva är endast 1,1 barn per rysk kvinna. För att upprätthålla befolkningen behövs 2,1 barn per kvinna. En av anledningarna till den bristande nativiteten anges vara de ryska männens ymniga alkoholism – kvinnorna drar sig för att skaffa barn med alkoholiserade män som riskerar bli opålitliga fäder.

Muslimska kvinnor föder i genomsnitt 2,4 barn, och i Moskva kan tartarkvinnor föda 6 barn och tjetjenska och ingusjiska kvinnor ända upp till 10 barn. Det beräknas vidare att tre-fyra miljoner muslimer flyttat till Ryssland från de tidigare sovjetrepublikerna Azerbajdsjan och Kazakstan. Den muslimska tillväxten utgör helt enkelt en befolkningsmässig tickande bomb som kan komma att få grava konsekvenser för den internationella utvecklingen.

Lars Hedegaard avrundar med följande ord:

Det västerländska antagande som så länge rått – att det kalla kriget är över – kan visa sig vara en myt. Västvärlden kan snart stå inför ett muslimskt dominerat Ryssland beväpnat till tänderna.

Det inte bara KAN visa sig vara en myt. Det nya kalla kriget, som inleddes när Vladimir Putin blev rysk president år 2000, ÄR i full gång och ju förr vi inser detta och inrättar oss därefter, desto bättre: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

En annan kännare av islam och islamism, den amerikanske forskaren och skribenten Daniel Pipes (som Hedegaard refererar till), menar att det är ett misstag att stirra sig blind på islamiseringen i länder såsom Storbritannien och Sverige. I stället är det Ryssland med dess mångmiljonhövdade muslimska befolkning som är värt vårt noggrannaste studium, icke minst med tanke på den ryska kärnvapenkapaciteten: http://sv.danielpipes.org/13550/muslimskt-ryssland

xinsrc_4421004190529500315197 Putin tillsammans med Irans högste ledare, ayatollah Khamenei. Ryssland och Iran samarbetar bland annat om kärnvapenteknologi.

Ett muslimskt Ryssland rustat med kärnvapen. Det är således vad den historiska utvecklingen i värsta fall kan ha i beredskap för oss. Det är dock enligt mitt förmenande tillräckligt illa att Vladimir Putin redan nu spelar under täcket med islamistiska galningar på olika håll i världen och förser dessa med vapen såväl som kunnande.

Det är ett ämne som berörs av bloggaren Daniel Greenfield, forskare vid Freedom Center i New York, i ett inlägg från den 21 april 2010. ”Det är ingen hemlighet”, framhåller Greenfield, ”att Ryssland är världens största icke-muslimska understödjare av islamsk terrorism. Ryska vapen och rubler flödar in i Iran och Syrien, och därifrån till terroristgrupper över hela Mellanöstern.”

Slutligen måste det sägas vara alarmerande att ryssarna även delar med sig av sina kunskaper vad gäller kärnvapenteknologi till mullornas Iran, som nyss slutit ett avtal med USA och andra makter – inklusive Ryssland – om den iranska atomindistrin men som fortsätter med sin sinistra retorik om att utplåna såväl USA som Israel. Alltmedan Obama och Kerry försäkrar att de inte menar vad de säger: http://www.frontpagemag.com/point/259641/kerry-irans-death-america-doesnt-mean-they-want-daniel-greenfield

Greenfields fem år gamla men mycket tänkvärda bloggtest här. http://sultanknish.blogspot.se/2010/04/russia-georgia-and-islamic-terrorism.html

 

Varför är Ottomanska riket viktigt i dag?

6 november, 2014

untitled Ambassadör Mats Bergquist kunde konstatera, att vi ännu lever med konsekvenserna av Ottomanska imperiets upplösning.

Det muslimska Ottomanska (Osmanska) riket eller imperiet var en av världens stormakter i mer än 600 år.

Det utropades år 1308 av sultan Osman (Othman) I (1258-1326) i Anatolien i det nuvarande Turkiet och omfattade som mest delar av sydöstra Europa, Mellanöstern inklusive arabvärlden, delar av Nordafrika och Kaukasus samt hela Mindre Asien. 1453 erövrade riket Konstantinopel, det nuvarande Istanbul, och avslutade därmed det Bysantinska riket (Bysans) som ägt bestånd i ett årtusende.

Om Ottomanska riket talade förre diplomaten Mats Bergquist (född 1938), yngre bror till diplomaten och författaren Lars Bergquist, vid en sammankomst ordnad av Samfundet Sverige-Israels stockholmsavdelning den 4 november. Mats Bergquist var 1987-92 Sveriges ambassadör i Israel och tjänstgjorde därefter som ambassadör i Helsingfors och London. Han är i dag knuten till Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

Rubriceringen på Bergquists föredrag löd ”Mellanöstern i upplösning. Skulle det Ottomanska imperiet ha räddats?”. För att besvara frågan i rubriken ovan kan sägas att Ottomanska riket och framförallt dess fall 1923 är viktigt därför att det bildar utgångspunkt för dagens turbulenta situation i Mellanöstern, där det enligt ambassadör Bergquist finns endast tre stablila länder: Israel, Saudiarabien och Iran. Det är därtill bara två av länderna i regionen som ej haft mer eller mindre ”drakoniska” regimer: Israel och Libanon.

 

I_OsmanOsman (Othman) I grundade det Ottomanska eller Osmanska riket.

Det krävs inte särskilt mycket tankearbete för att inse, att det är en fantastisk prestation att få ett imperium att äga bestånd i över ett halvt årtusende. I slutet av 1800-talet började dock riket under ledning av den svage sultanen Abd ül-Hamid II (1842-1918) knaka betänkligt i fogarna. Året innan denne tillträdde som regent drabbades riket av en statsbankrutt, varvid dess finanser ställdes under internationell kontroll. I kriget mot Ryssland 1877-78 åkte man på ett svidande nederlag.

Även om Ottomanska riket, med Bergquists ord, var svårt ”penetrerat” av utländska makter och intressen, lyckades sultanen i början på 1880-talet med hjälp av inkallade tyska ämbetsmän reducera statsskulden och även frigöra sig från dåliga inhemska rådgivare. Med assistans av tyska officerare infördes vidare 1887 en ny militärlag. Så småningom kom Hamid emellertid åter i händerna på usla rådgivare och störtades slutligen i en av de så kallade Ungturkarna genomförd statskupp 1909. Hamid efterträddes först av Mehmet V som i sin tur ersattes av Mehmet VI, som därmed fram till sin avgång 1922 blev det osmanska rikets siste sultan. Han avled i landsflykt i italienska San Remo 1926.

Om det kaos som rådde i det Ottomanska riket i det slutande 1800- och det begynnande 1900-talet har Jan Olof Olsson (Jolo) skrivit så i sitt bokverk 20e århundradet (del 2):

Politisk förvirring rådde i det inre. Därav ville både de undertryckta minoriteterna och grannfolken begagna sig. Drömmen var att tränga bort det muhammedanska Turkiet från alla dess besittningar på den europeiska kontinenten. Plundringen av det sönderfallande turkiska väldet hade börjats av Österrike 1908. Den skulle fortsätta och utvidgas till det första världskriget.

VI_Mehmet_VahidettinMehmet VI blev det Osmanska imperiets siste sultan.

1911 krävde Italien att få lägga beslag på den osmanska provinsen Tripolis i Nordafrika med antika romerska rötter. Det ett år långa kriget slutade med att det Ottomanska riket tvingades lämna ifrån sig sina nordafrikanska besittningar till Italien, som emellertid fick harva på i ytterligare 20 års krig mot de libyska beduinstammarna. Tripoliskriget avlöstes av två Balkankrig vilka i sin tur växte ut till det på många sätt omvälvande Första världskriget 1914-18.

Ottomanska riket/Turkiet valde att i det så kallade Stora kriget ansluta sig till Centralmakterna Tyskland och Österrike-Ungern i den blodiga kraftmätningen med Ententen, det vill säga Storbritannien, Frankrike och Ryssland; 1917 anslöt sig Förenta staterna till den senare alliansbildningen.

”Första världskriget blev en totalkatastrof för Ottomanska riket”, konstaterade ambassadör Bergquist, ”även om man lyckades hejda Storbritannien vid Gallipolis i Dardanellerna 1915. Samma år ville Storbritannien genom Lawrence of Arabia (det vill säga den brittiske officeren, författaren och arkeologen Thomas Edward Lawrence, bloggarens anmärkning) få till stånd ett arabiskt uppror mot turkarna genom löften om vad araberna tolkade som ett stort arabiskt rike.”

I skuggan av världskriget hade Osmanska riket/Turkiet anställt folkmord på omkring en miljon armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, greker och andra kristna grupper i syfte att skapa en mer homogen nation. Genom fördraget i franska Sèvres 1920 tvingades turkarna acceptera att det Ottomanska riket skulle styckas upp och att den kurdiska folkgruppen skulle tillerkännas självständighet.

MustafaKemalAtaturk Det moderna Turkiets fader: Mustafa Kemal Atatürk.

Den unge officeren Mustafa Kemal Atatürk (1881-1938) tillhörde dem som inte accepterade fördraget. Han upprättade en skuggregering i Ankara, varifrån han ledde det Grek-turkiska kriget 1919-22 som slutade med en avgörande turkisk seger. 1923 lät Atatürk utropa den moderna Republiken Turkiet och genomföra en rad reformer som syftade till att ge Turkiet en mer modern, sekulär och provästlig identitet.

Det framgick av Mats Bergquists anförande att, innan Första världskriget kunde slutföras, skedde ytterligare diplomatiska händelser som kom att leda fram till den situation vi i dag har i Mellanöstern. 1916 ingicks det så kallade Sykes-Picot-avtalet mellan Storbritannien och Frankrike vilket föranstaltade om en uppdelning av det Ottomanska riket mellan britter, fransmän, italienare och ryssar. Syrien och Libyen blev då franska mandat under Nationernas förbund (NF), medan Palestina, Transjordanien och Irak föll på britternas lott.

Den 2 november 1917 utfärdade så den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour den så kallade Balfourdeklarationen till den brittisk-judiske ledaren Walter Rothschild, där Storbritannien förklarade sig stödja tanken på ett ”judiskt nationalhem” i Palestina, förutsatt att detta icke skulle inkräkta på arabernas situation i samma område.

 

images Den sionistiske ledaren Chaim Weizmann (till höger) med USAs president Harry S Truman.

Sionistiska ledare såsom den inflytelserike Chaim Weizmann, staten Israels förste president, tolkade detta som ett klartecken för ett framtida bildande av en självständig judisk stat och satte igång en omfattande judisk invandring till området vilken motsvarades av en minst lika stor arabisk invandring till Palestina från omkringliggande arabiska områden. Bergquist underströk att det var en mycket svår situation för Storbritannien:

Britterna lovade allt möjligt till araberna inklusive stora mutor. Det hängde inte riktigt ihop. Man ville vinna kriget mot Tyskland och gav alltför många löften. Britterna kom att sitta med Svarte Petter med bland annat stora arabiska uppror i Irak och Palestina där stormuftin av Jerusalem var inblandad. I 30 år försökte britterna balansera mellan sionister och araber innan de slutligen tvingades bort.

1948 kunde den judiska staten Israel utropas i Tel Aviv av Israels förste premiärminister David Ben Gurion samtidigt som araberna, som till skillnad från judarna inte accepterat FNs delningsplan av det forna brittiska mandatet Palestina i en judisk och arabisk del, gick till militärt angrepp i hopp om att driva bort judarna. Något som ju skändligen misslyckades.

100 år efter Första världskrigets början och det Ottomanska rikets upplösning lever vi i dag fortfarande med konsekvenserna därav, icke minst framväxten av den fruktansvärda islamistiska terrorrörelsen Islamiska staten (IS). Ännu har ingen ordning som kan accepteras av alla inblandade parter upprättats, vilket enligt Bergquist understryker de problem som alltid skapas genom imperieupplösningar.

Te_lawrence Thomas Edward Lawrence, även känd som Lawrence of Arabia.

Den svenska regeringens erkännande av dagens så kallade Palestina hade ambassadör Bergquist, som jag tolkar det, inte mycket till övers för: ”Den palestinska regeringen bestående av Hamas och Fatah är bara en papperskonstruktion. En tvåstatslösning, om den kunde åstadkommas, skulle sända en viktig signal till regionen men den skulle inte lösa alla problem som en del tror.”

Frågan om det Ottomanska imperiet borde ha räddats med tanke på de problem upplösningen av detsamma medfört hängde slutligen litet i luften denna kväll. Med tanke på imperiets många inbyggda problem och den kaotiska dödskamp dessa ledde till förstod nog dock alla närvarande, att detta inte var något reellt alternativ.