Dags att bryta med skurkstaten Nordkorea!

Behov av utländska valutor och stöd till internationell terrorism nämndes som tänkbara orsaker till den nordkoreanska smugglarskandalen 1976, vilken än i dag påverkar relationerna mellan Stockholm och Pyongyang. Foto: Tommy Hansson

Sedan Stefan Löfven (S) utsetts till Sveriges statsminister den 2 oktober 2014 var det en gratulant som stack ut litet: Nordkoreas premiärminister Pak Pong-ju. Denne önskade enligt Korean Central News Agency (KCNA) sin svenske socialistkollega  framgång i dennes arbete för ”utveckling och välstånd”. http://www.hd.se/2014-10-15/nordkorea-gratulerar-stefan-lofven

Sverige erkände 1973 diplomatiskt kommunistdiktaturen Nordkorea, som då styrdes med järnhand av den nuvarande diktatorn Kim Jong-uns farfar Kim Il-sung (1912-94). 1975 kunde Sverige inviga sin ambassad i huvudstaden Pyongyang, som ända fram till 2001 var den enda ambassaden i den nordkoreanska huvudstaden som representerade ett EU-land. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ambassad_i_Pyongyang

Den förste svenske ambassadören hette Arne Björnberg, som var sidoackrediterad från Peking, och den förste att representera vårt land på plats i Pyongyang var Kaj Björk, som titulerades chargé d´affaires. Som en jämförelse kan nämnas att det dröjde till 1979 innan vi fick en ambassad i Seoul i Sydkorea med Karl Värnberg som ambassadör; tidigare tog ambassadören i Tokyo även hand om relationerna med den demokratiska delen av Koreahalvön. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ambassad_i_Seoul

Nordkorea blåser Sverige på 2,7 miljarder kronor. På bilderna de socialistiska ledarkollegerna Kim Jong-un och Stefan Löfven.

De svenska relationerna med Nordkorea är i dag mycket sparsamma. Handeln mellan de båda länderna är i det närmaste obefintlig. Det hindrar inte att Nordkorea i nuläget har en skuld omfattande 2,7 miljarder kronor till den svenska staten:  http://omni.se/nordkoreas-volvoskuld-till-sverige-uppe-i-2-7-miljarder/a/847P1

Beloppet uppges vara den största fordran Sverige någonsin haft gentemot ett annat land.  Bakgrundshistoriken är intressant. Det började med att nordkoreanerna 1974 efter besök i Sverige, som man året innan då Olof Palme var statsminister, inlett diplomatiska förbindelser med. Hundratals produkter av skilda slag beställdes från svenska företag som Atlas Copco, ASEA, Kockums, Alfa Laval och icke minst Volvo.

Sålunda beställde Nordkorea 1000 bilar av fabrikatet Volvo 144, av vilka många än i dag trafikerar gatorna i framförallt Pyongyang. Varken Volvo eller de andra företagen fick dock betalt för sina varor. Detta ledde till att Exportkreditnämnden tog över den nordkoreanska skulden, vilken vuxit från ursprungliga 600 miljoner till nuvarande 2,7 miljarder kronor.

Exportkreditnämnden har ersatt de svenska företagen för dessas förluster men har själv inte sett röken av några pengar. ”För det mesta får vi ingen respons”, citeras nämndens Carina Kempe.

Nordkorea har till dags dato ännu inte betalat för de 1000 Volvo 144 som inköptes 1974.

1976 inträffade en internationell skandal med nordkoreansk inblandning med bäring även på Sverige. Det avslöjades då att nordkoreanska diplomater i en rad länder, bland andra Danmark, Finland och Sverige, ägnat sig åt en omfattande smugglingsverksamhet av narkotika, sprit och cigarretter. De nordkoreanska diplomaterna i Stockholm kunde inte straffas på grund av den diplomatiska immuniteten, men deras hälare greps och häktades.

Uppenbarligen skedde den häpnadsväckande nordkoreanska brottsligheten med Pyongyang-regimens goda minne. Det har spekulerats i vad orsaken till  smugglingen var, och som tänkbart motiv har anförts att Nordkorea var i trängande behov av utländska valutor samtidigt som den ”dekadenta” västerländska ekonomin undergrävdes. Ett annat möjligt motiv kan ha varit att smuggelinkomsterna användes för att stödja utländsk terrorism – nordkoreanska diplomater hade setts tillsammans med operatörer i den japanska Röda armén.

Sverige hotade i sammanhanget att utvisa de nordkoreanska diplomaterna, men regimen i Pyongyang satte sig på tvären och sade att om så skedde så kunde Sverige glömma att få betalt för sina fordringar på Nordkorea. Slutligen gick nordkoreanerna med på att hemkalla sin ambassadör i Stockholm. Några pengar har Nordkorea dock, som sagt, inte betalat ut. https://karllundahl.wordpress.com/2016/12/30/nordkorea-tog-sverige-som-gisslan/

Dagens Nordkorea är, möjligen tillsammans med Eritrea, världens mest obarmhärtiga diktaturstat där folk kan dömas till döden för att ha lyssnat till sydkoreansk radio eller för ”brottet” att ha ägt en bibel. I landet finns enligt vittnesmål 36 slavarbetsläger där hundratusentals människor försmäktar under de mest omänskliga villkor. På landsbygden råder utbredd svält.

Nordkorea i ett nötskal: militären marscherar medan folket svälter.

Om det nordkoreanska lägersystemet, som har stor betydelse för landets ekonomi, har jag bland annat skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/13/nordkoreas-lagerssystem-i-nytt-ljus/

Samtidigt badar den nordkoreanska överklassen, kanske främst dess nya elit av partirelaterade snorungar, i lyx med riklig tillgång till västerländska varor. http://www.dagensps.se/nyheter/nordkoreas-ultrarika-badar-i-lyx/

Det borde i ovanstående perspektiv vara hög tid att Sverige bryter med skurkstaten Nordkorea och avvecklar ambassaden i Pyongyang, som är i botten på svenska diplomaters statuslista. Några pengar får vi inte och handelsmässiga förbindelser att tala om förekommer inte.

Samtidigt kan vi gott avskaffa det så kallade humanitära biståndet till Nordkorea, uppgående till cirka 40 miljoner kronor årligen, vilket fördelas via Röda korset och andra hjälporganisationer; det måste anses vara mycket tveksamt om denna hjälp kommer behövande nordkoreaner till godo. Troligare är att den konfiskeras av de nordkoreanska myndigheterna och går till att bekosta den politiska och militära elitens lyxliv.http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Korea/Sverige-och-Korea/

 

Efter avrättningen av Jang: osäkerhet om Nordkorea

 Kim Jong-un och Jang Song-thaek. Foto från sajten Kim Jong-un looking at things.

Det finns en bildsajt på nätet som heter Kim Jong-un looking at things vilken visar den nordkoreanske ledaren i olika situationer under officiella funktioner: under företagsbesök, militärparader, besök hos armén etcetera. Man kan få intrycket att den nordkoreanske ledaren är en litet töntig, harmlös, ja nästan gullig figur.

Inget kunde vara längre bort från verkligheten. Kim har haft makten i endast två år sedan fadern, Kim Jong-il, dog men redan hunnit bevisa att han är en nyckfull och fullständigt hänsynslös härskare. I höstas lät han avrätta tolv artister ur tre populära musikkgrupper inklusive en tidigare älskarinna. Och i början av november skedde offentliga avrättningar av ett 80-tal personer i sju nordkoreanska städer. Offren hade anklagats för förseelser som att ha ägt en Bibel eller tittat på sydkoreansk television.

Det kommer mot denna bakgrund knappast som någon överraskning, att den nordkoreanska kommunistregimen nu låtit avrätta en nyckelperson ur sitt eget ledarskikt: Jang Song-thaek, som var gift med en faster till Kim Jong-un, avrättades den 12 december under hittills okända former.

Den 67-årige Jang Song-thaek var inte vem som helst. Han stod unge Kims framlidne fader nära och anses ha varit den som i främsta rummet introducerade sonen i det ansvarsfulla värvet att leda stalinismens sista globala bastion, den så kallade Demokratiska Folkrepubliken Korea. Framför allt var Jang Nordkoreas främsta länk till Folkrepubliken Kina, som är Nordkoreas enda egentliga vän och allierade ända sedan de båda länderna utkämpade Koreakriget 1950-53 tillsammans.

 Jang Song-thaek grips mitt under ett möte med den nordkoreanska politbyrån. Foto: Yonhap

Efter avrättningen av Jang råder osäkerhet om hur detta kommer att påverka relationerna mellan Pyongyang och Peking. De flesta bedömare förefaller dock luta åt att den kinesiska ledningen välkomnar det fastare grepp om det nordkoreanska styret som Kim Jong-un nu tagit. Under de två år som gått sedan unge Kim tog över efter sin far har fyra av de sju högt uppsatta personer – ibland kallade ”de sjus gäng” – som omgav faderns kista vid dennes begravning rensats ut.

Jingdong Yuan, professor vid University of Sydney i Australien och specialist på försvars- och säkerhetsfrågor relaterade till Kina, kommenterar i en artikel i South China Morning Post den 14 december relationerna mellan de båda länderna på följande sätt: ”På ett sätt, uppenbarligen, om han kan konsolidera sin makt så är det åtminstone en känd faktor. Ovisshet är något Kina inte vill se.”

En länk till artikeln här:

http://www.scmp.com/news/china/article/1379114/china-loses-north-korea-link-may-welcome-purge

Kina är sedan länge Nordkoreas enda huvudallierade och ekonomiska livlina. Kina sålde under de tio första månaderna av 2013 nästan 450 000 ton olja till Nordkorea. Under 2011-2012 följde Jang Song-thaek med Kim Jong-un på tre resor till Kina. Jang har lett den nordkoreanska Kommissionen för gemensamt företagande och investeringar, som haft till uppgift att locka till sig utländska investeringar främst från Kina.

Cai Jian, verkställande direktör för the Centre for Korean Studies vid Fudan University i Shanghai, citeras så av South China Morning Post:
”Jag tror att denna händelse kommer att påverka Kinas förhållande till Nordkorea, därför att alla vet att Jang Song-thaek hade en nära relation till vår regering och var ansvarig för det ekonomiska samarbetet med vårt land.”

Några observatörer tror att Jangs avrättning kommer att medföra svårigheter i umgänget mellan Pyongyang och Peking med tanke på Jangs expertkunskaper, men Leonid Petrov, Nordkorea-kännare vid Australia National University, menar att de kortsiktiga problemen kommer att uppvägas av de regionala fördelar Kina ser med ett mer centraliserat styre i Pyongyang. Ledningen i Peking värderar stabilitet mer än allt annat och ser Nordkorea som ett bålverk mot USA:s militära inflytande i Asien, anser Petrov:

”(Kinas mål) är att hålla detta område USA-fritt, utan USAs inblandning, och Nordkorea är en perfekt sorts vakthund. Så snart USA, Sydkorea och Japan sätter igång sina säkerhetsaktiviteter…börjar Nordkorea skälla, och Kina behöver inte röra ett finger därför att Nordkorea gör jobbet att hålla USAs, Sydkoreas och Japans militära förberedelser i schack.”

 Amerikanska örlogsfartyg under en militärmanöver med deltagande från USA, Sydkorea och Japan.

Kina har avstått från detaljerade kommentarer om Jangs dramatiska försvinnande från den nordkoreanska scenen och synes betrakta händelsen som en intern nordkoreansk angelägenhet.

De inhemska fördömandena av den tidigare firade, numera avrättade och som ärkeförrädare betraktade toppmannen Jang Song-thaek har varit långtgående också med nordkoreanska mått mätt. Jang har i princip förklarats vara historiens värste skurk som nu kommer att brinna i helvetet i all evighet.

Enligt den nordkoreanska nyhetsbyrån Korean Central News Agency (KCNA) via Washington Post betedde sig Jang inte bara ”arrogant och uppstudsigt” – värst av allt var att han högst motvilligt påstods ha masat sig upp ur sitt säte vid tal av Kim Jong-un och då ”applåderade halvhjärtat”. Därtill har Jang skällts för att vara ett ”anti-partistiskt, kontrarevolutionärt fraktionselement” som också var en ”korrupt och depraverad kvinnotjusare”.

Det kan tyckas märkligt att en sådan person avancerat till att bli Nordkoreas näst mäktigaste man. Detta förklaras av KCNA på följande sätt: ”Sedan långt tillbaka hade Jang en smutsig politisk ambition. Han vågade inte resa sitt huvud när Kim il-sung och Kim Jong-il levde.” Nu när den yngre Kim tagit över statens roder skulle Jang dock ha sett sin chans och börjat förbereda en statskupp.

Här en länk till Washington Post:

http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2013/12/12/even-by-north-korean-standards-this-announcement-of-jang-song-thaeks-execution-is-intense/

Att de nordkoreanska kommunisterna skulle bli särskilt upprörda över förekomsten av depraverade goddagspiltar i den kommunistiska partitoppen får nog anses uteslutet. Detta  skulle ju med all sannolikhet innebära, att även Kim Jong-uns dagar snart vore räknade. Om de verkliga orsakerna bakom den brutala utrensningen kan man bara spekulera i. Talet om en planerad kupp och påstådd ekonomisk misskötsel förefaller också mest vara svepskäl.

 De tre generationerna Kim: Kim Il-sung (i mitten), Kim Jong-il (till vänster) och Kim Jong-un (till höger).

Sang Soo Lee, forskare vid Institute for Security and Development Policy i Stockholm, citeras så här av TT den 14 december:

”Jag tror att det bottnar i en maktkamp. Kim Jong-un var rädd för vad som skulle hända i framtiden eftersom hans farbror hade fått för mycket makt, både politisk och ekonomisk.”

Möjligheten att Nordkorea står inför en ekonomisk katastrof och att man behöver någon att skylla på har också nämnts som en tänkbar orsak till avrättningen. Vad nu än den senaste utrensningen i Nordkorea beror på, så befäster den intrycket av landet som den sista utposten för stalinistisk personkult och sannolikt den mest brutala och långtgående diktatur som någonsin existerat.