Sex, lögner och mystiska dödsfall – Bill och Hillary Clintons historia

En historisk bild: Donald Trump omgiven av från vänster Paula Jones, Juanita Broaddrick, Kathy Shelton och Kathleen Willey. Samtliga har vittnat om att de behandlats uselt av paret Bill och Hillary Clinton. Foto: AP

Inför den andra presidentvalsdebatten mellan Donald Trump och Hillary Clinton skedde en mycket märklig för att inte säga historisk händelse. Den förstnämnde höll ett möte med fyra kvinnor som alla har usla erfarenheter av paret Bill och Hillary Clinton. Kvinnorna fanns sedan på plats under debatten. http://www.standard-freeholder.com/2016/10/09/trump-holds-event-with-bill-clinton-accusers-before-debate

Tre av kvinnorna har uppgivit att de våldtagits eller ofredats sexuellt av Bill Clinton, USAs president 1993-2000 och dessförinnan statsåklagare respektive guvernör i Arkansas. Juanita Broaddrick har anklagat Bill Clinton för våldtäkt då hon var 35 år gammal och Clinton statsåklagare i den sydliga delstaten. Paula Jones och Kathleen Willey har sagt sig blivit grovt sexuellt ofredade av samme Clinton, Willey då hon jobbade som volontär i Vita huset.

Samtliga kan vittna om att Hillary Clinton gjort allt för att ifrågasätta deras uppgifter och personer. Inte många tror att fru Clinton hyser några varmare känslor för sin man, som hon i privata sammanhang sägs ha gått hårt åt. På ett cocktailparty hördes hon en gång, enligt uppgifter som offentliggjordes av den konservativa amerikanska tidskriften The American Spectator på 1990-talet,  huta åt maken med orden: ”Dra in kuken, Bill, du kan inte knulla henne här.” Orsaken till att hon hållit fast vid Bill genom alla år är inte varma känslor utan vetskapen om, att Bill Clinton varit hennes egen biljett till politisk makt och inflytande.

Om Hillary själv har det gått ihärdiga rykten om, att hon i hemlighet hyser lesbiska böjelser http://www.huffingtonpost.com/news/hillary-clinton-lesbian/. Gennifer Flowers, som en gång hade en tolvårig intim relation med Bill Clinton, har exempelvis uppgivit att den senare sagt henne att ”Hillary har ätit fler fittor än jag.” http://www.infostormer.com/gennifer-flowers-bill-clinton-told-me-that-hillary-ate-more-pussy-than-he-ever-did/

Yoko Ono och Hillary Rodham Clinton – ett par på 1970-talet. Här många år senare.

John Lennons livskamrat, den japanska konstnärinnan Yoko Ono, har för sin del hävdat att hon hade en romantisk relation med den unga Hillary Rodham på 1970-talet, då de träffats i samband med protester mot  USAs krig i Vietnam. http://worldnewsdailyreport.com/yoko-ono-i-had-an-affair-with-hillary-clinton-in-the-70s/

Etablerade media tog mycket lätt på anklagelserna mot Bill Clinton inför presidentvalet 1992, då den 46-årige guvernören ställdes mot den sittande presidenten George H. W. Bush – de ville ju inte rubba cirklarna för sin favoritpolitiker, som de såg som en ny Kennedy. De kunde emellertid inte hindra, att Bill Clinton – som kallades ”Slick Willy” under sin tid som politiker och chefsjurist i Arkansas – ställdes inför riksrätt i december 1998 för att bevisligen ha ljugit inför en åtalsjury om sin sexuella relation med praktikanten Monica Lewinsky. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9812/19/rr.html

Clinton frikändes i februari 1999. Han var den andre presidenten i USAs historia att ställas inför riksrätt; den förste var Andrew Jackson 1868, vilken också blev frikänd.

Kathy Shelton blev ett offer för Hillary Rodhams aggressiva försvar av den man som förgrep sig på henne.

Den fjärde kvinnan i sammanhanget, Kathy Shelton, blev först 2008 varse att det var Hillary Clinton (då med flicknamnet Rodham) som 1975 försvarat den man som våldfört sig på henne i Arkansas då hon var 12 år gammal. Rodham hade i sitt aggressiva försvar för Thomas Alfred Taylor, då hon ifrågasatte Sheltons vittnesmål och allmänna trovärdighet, lyckats få domstolen att döma Taylor till endast ett års fängelse för ett brott som kunde ha givit honom 30 år bakom lås och bom. Taylor släpptes fri efter tio månader.

Först i år trädde Shelton fram offentligt med sin berättelse i form av en intervju med sajten Daily Mail, där hon luftar all den bitterhet hon känner mot Hillary Clinton för att vid rättegången ha tagit heder och ära av henne och därigenom sett till att hennes våldtäktsman kom undan med ett försumbart straff. http://www.dailymail.co.uk/news/article-3729466/Child-rape-victim-comes-forward-time-40-years-call-Hillary-Clinton-liar-defended-rapist-smearing-blocking-evidence-callously-laughing-knew-guilty.html

Särskilt bitter är Kathy Shelton på grund av en ljudinspelning som den konservativa sajten The Washington Free Beacon kommit över och som återger ett samtal mellan Hillary och några advokatkolleger. Hon talar i inspelningen om målet mot Thomas Alfred Taylor och hörs skratta i samband med att hon förklarar hur Taylor lyckades klara ett lögndetektortest, något som för alltid fick henne att misstro detta omdiskuterade rättsinstrument.http://freebeacon.com/tag/hillary-clinton/

I strikt juridisk mening kan det naturligtvis hävdas att Hillary Rodham vid rättegången för 41 år sedan gjorde sitt jobb som försvarsadvokat; även de mest avskyvärda brottslingar har enligt lag rätt till en försvarare. Hon tycks därtill ha skött sin uppgift på ett ovanligt effektivt sätt. Vad som upprör Kathy Shelton är att Rodham Clinton under alla år framställt sig själv som alla vålds- och övergreppsdrabbade kvinnors välgörare men i hennes eget fall gjorde allt för att ifrågasätta henne som person i syfte att få ett så lindrigt straff som möjligt för våldtäktsmannen.

På väg mot toppen: Bill Clinton och Hillary Rodham Clinton en gång i Arkansas.

Kathy Shelton är i dag 54 år gammal medan Thomas Alfred Taylor avled 1992. I följande video redogör Shelton, som helhjärtat stöder Trumps kandidatur i presidentvalet, för sina känslor inför det som hänt henne och inför Hillary Rodham Clinton: https://www.youtube.com/watch?v=lBuHtXMezxs Mer om Thomas Alfred Taylor kan läsas här: https://www.theodysseyonline.com/forget-brock-turner-what-about-thomas-alfred-taylor

Hillary Diane Rodham Clinton har färdats en lång väg sedan hon deltog i protesterna mot Vietnam-kriget och hade en kortare romans med Yoko Ono. Den politiska karriären har i korthet omfattat Arkansas första dam, USAs första dam, senator för New York (2001-09) samt utrikesminister (2009-13). När Donald Trump av en åhörare ombads säga något positivt om sin medtävlare sade han att Hillary är en kämpe och inte ger upp i första taget. Det är nog så sant.

Trump kunde ha tillagt att hon är beredd att göra vad som helst för att säkra sina politiska mål: lögner, vildsinta personangrepp, kanske till och med mord. Det har exempelvis framkommit dokument som ger vid handen, att Hillary varit djupt involverad i försöken att mörklägga det möjliga mordet på Vita hus-tjänstemannen Vince Foster 1993. Vincent Foster (1945-93) var en nära vän och möjligen älskare till Clinton och hade insyn i de Vita hus-skandaler Hillary var inblandad i. Foster begick officiellt självmord genom att skjuta sig, men i nyligen upptäckta dokument skall det framgå att Foster faktiskt hade två skottsår. http://www.thepoliticalinsider.com/new-documents-prove-hillary-clinton-murder-cover/

Slutligen finns en lång rad dödsfall i anslutning till Vita huset och Bill/Hillary Clinton som av olika bedömare genom åren bedömts vara mer eller mindre mystiska/misstänkta. Dessa inkluderar John Jones, rättsligt ombud till Wikileak-grundaren Julian Assange, vilken påkördes av ett pendeltåg på väg till sitt arbete den 18 april i år, samt John Ashe, tidigare president i FNs generalförsamling. http://www.whatreallyhappened.com/RANCHO/POLITICS/BODIES.php#axzz4MhxpdMzU

John Ashe avled samma dag han skulle ha vittnat i en rättegång som berörde en av Hillarys affärskontakter.

Ashe skulle som samma dag han avled (den 22 juni i år) ha vittnat i en rättssak som omfattade eventuella förbindelser mellan Hillary Clinton och en skum kinesisk affärsman vid namn Ng Lap Seng. Jones arbetade med att förhindra Assanges utlämnande till USA.

För denna bloggare står det fullkomligt klart att Bill och Hillary Clinton är den mest hänsynslösa, amoraliska, korrupta och brottsliga politiska konstellationen i Förenta staternas historia. Bredvid dem framstår Richard M. Nixon med sina taffliga försök att mörklägga Watergate-inbrottet som en försagd skolpojke. Det vore en stor olycka för USA och världen i stort om Hillary Rodham Clinton vinner presidentvalet den 8 november.

 

 

 

 

McGovern-syndromet: Rolf Porseryd till er tjänst

Vänsterdemokraten George McGovern blev mosad av Nixon i USA-valet 1972.

Det är ett omvittnat faktum, att svenska media rutinmässigt i samband med val i USA favoriserar det Demokratiska partiet. Detta är det mer vänsterinriktade av de två stora i amerikansk politik och känns därför mera ”svenskt”. Låt oss kalla detta fenomen ”McGovern-syndromet” efter strykpojken George McGovern i valet mot Richard Nixon 1972.

Så har det varit åtminstone i alla USA-val jag har personliga minnen av, från och med Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Det har inte spelat någon roll om demokraternas kandidater varit hopplösa förlorare som George McGovern 1972, Walter Mondale 1984 eller Michael Dukakis 1988 eller vinnare av typ Jimmy Carter 1976, Bill Clinton 1992 och 1996 och Barack Obama 2008 och 2012.

Jag framhöll i en insändare i Expressen efter Bush-Mondale-valet den 17 november 1988 bland annat följande:

Åter har det amerikanska folket varit fräckt nog att välja en president som svenska massmedier inte godkänt. George Bushs klara seger över Michael Dukakis med 426 vunna elektorer blev en svår besvikelse för journalister och andra observatörer i press och etermedia i Sverige.

Mitt inlägg i Expressen om USA-valet den 17/11 1988.

Nyligen har det republikanska partiet Grand Old Party (GOP) avverkat sitt konvent i Cleveland och därvid, helt enligt ritningarna, utsett Donald Trump som sin presidentkandidat. Svenska media har överflödat av rapporter om hur eländigt hatisk, ja rentav ond, Trump är. Han vill bygga en mur mot Mexiko för att hejda den illegala invandringen söderifrån, han vill hindra muslimer från att komma in i USA och därmed minska terrorhotet och han vill – hu så hemskt – sätta sitt eget land i främsta rummet.

Dessutom har vi fått höra att fru Melania Trump plagierat sitt konventtal, att The Donalds eget tal var ”nattsvart” och att han varit oförsynt nog att kritisera sin antagonist Hillary Clinton samt att republikanerna är ett parti i upplösningstillstånd.

Trump-ätarna finns i alla typer av svenska medier, men jag tänkte här nöja mig med att – utan alla anspråk på fullständighet – titta litet närmare på en av alla de propagandister förklädda till reportrar som tillåts härja fritt i tidningar och etermedier: TV4-nyheternas veteranreporter, och en av våra tydligaste exponenter för McGovern-syndromet, Rolf Porseryd.

Rolf Porseryd, en av våra tydligaste exponenter för McGovern-syndromet i svenska media, till er tjänst!

Här ett exempel på Porseryds rapportering i form av inslaget ”Protesterna mot Trump fortsätter: ´dump the Trump´”:  http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/protesterna-mot-trump-forts%C3%A4tter-dump-the-trump-3446832

Detta är mycket långt ifrån något isolerat exempel på den snart 70-årige utrikesreportern Porseryds vinklande. Botaniserar vi vidare bland TV4-nyheternas senaste inslagsrubriker från USA-valet 2016 hittar vi exempel som: ”Säkerhetspådraget enormt kring konventet men vapen är tillåtna” (18/7); ”Här spårar republikanernas konvent ur” (18/7); ”Fru Trumps talskandal – dagens samtalsämne på konventet” (19/7); ”Trumpanhängarna hetsas till skenrättegång mot Clinton”; samt ”Nattsvart linjetal av Trump” (22/7).

Så trumpetas bilden av en fullständigt galen Donald Trump ut. Varken han, hans parti, hans familj eller anhängare finner någon som helst nåd inför Rolf Porseryd. Alla är mer eller mindre galna, eftersom de inte svarar mot de ideal etablissemangsmedia i Sverige vill att amerikansk politik skall ha. Det enda försonande inslag jag hittat är möjligen detta: ”Trump har definitivt chansen att bli president”. Sensationellt – en av två kandidater i valet har möjlighet att bli president, lägg ut, lägg ut!

Donald Trump applåderar sin vicepresidentkandidat, Indiana-guvernören Mike Pence.

Rolf Porseryd är född 1947 och har arbetat på TV4-nyheterna sedan 2015. Tidigare har han bevakat krigsdrabbade länder som exempelvis Afghanistan, Iran, Irak, Libanon, Bosnien och de palestinaarabiska områdena. Enligt uppgift sträcker sig Porseryds kontrakt med TV4-nyheterna till och med årets amerikanska presidentval. Jag antar att det är för mycket begärt att han ersätts som USA-korrespondent av den utmärkte TV4-profilen Marcus Oscarsson? https://sv.wikipedia.org/wiki/Rolf_Porseryd

Om svenska mediers slagsida i USA-rapporteringen har slutligen Ronie Berggren sammanställt en fyllig och synnerligen illustrativ samling exempel från public service på sin blogg enligt följande: http://usapol.blogspot.com/2011/04/vinklad-usa-rapportering-och-svensk.html

 

 

Finns det något positivt med Södertälje?

Polisen i aktion för att stoppa den grova brottsligheten i Södertälje.

Rubrikfrågan är inte obefogad. Min hem- och födelsestad Södertälje omnämns ofta i mindre smickrande ordalag i media. Orsakerna är tämligen uppenbara: den vittförgrenade, organiserade brottsligheten har gjort att Södertälje stundom kallas ”Sveriges Chigaco”.

Detta öknamn torde också bottna i den socialdemokratiska makthegemonin, som för tankarna till det demokratiska partiets – ibland påfallande korrupta – dominans i den amerikanska förlagan Chicago i Illinois. Borgmästarsläkten Daley är ökänd i sammanhanget. Det är ett  faktum att det var denna maktapparat som genom valfusk gav segern till John F. Kennedy i det oerhört jämna presidentvalet mellan Kennedy och republikanen Richard M. Nixon 1960.

I egenskap av infödd södertäljebo – jag föddes på stadens sjukhus för drygt 60 år sedan – lider jag varje gång staden presenteras i sådana sammanhang. När jag växte upp på 1950-talet kan man nog säga att Södertälje alltjämt var något av en idyll med kanske 20 000 invånare. Min barndom tillbringades till största delen på föräldragården mellan Högantorp och Ladvik i närheten av Mälaren omkring en mil utanför staden. Jag vistades dock ibland hos min mormor som bodde på Gula gården i närheten av Badparken och inte långt från Torekällberget.

 Badparkens tennisbanor där Björn Borg – och min pappa – spelade. 

Min mormor, fru Theresia Pettersson, tog mig stundom med på långa promenader varvid vi ofta passerade Badparken i samband med att vi gick ner till Stadsparken och Maren med dess trivsamma doft av bräckt vatten. I Badparken med dess tennisbanor – där Björn Borg inledde sin unika karriär och där även min pappa Bror Hansson brukade spela med min morbror Gösta Pettersson – fanns ännu en kvardröjande atmosfär från en svunnen badortsidyll dit stockholmssocieteten gärna sökte sig.

Möjligen kan den som är känslig för stämningar alltjämt erfara en fläkt av denna tid då Punsch, Fosterlandet och Gud stod i centrum (och i precis den ordningen).

Något av den forna idyllen hade dock börjat naggas i kanten redan under min barndom på 1950-talet. Södertälje var redan en betydande industri- och hamnstad med dåvarande Scania Vabis och Astra i spetsen. Forna storheter såsom Microverktyg och Baltic fanns också med i bilden. Och de första invandrarströmmarna hade redan anlänt med gästarbetare från exempelvis Finland, Jugoslavien, Grekland och Italien. Jag minns att min mormor ibland muttrade något om dessa nya – låt vara ofta tillfälliga – södertäljebor.

Mormor hade knappast uppskattat den utveckling Södertälje har undergått sedan hon avled  i hög ålder 1975. Begreppet gästarbetare känns avlägset i en tid då närmare hälften av Södertäljes befolkning utgörs av personer med utrikisk bakgrund. Kommunen har tagit emot avsevärt fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Assyrier/syrianer utgör en av stadens mest betydande etniska grupper och är i hög grad verksamma inom exempelvis näringsliv och idrott. Cirka 80 olika språk talas i kommunen.

Till Södertälje anländer allt fler muslimska invandrare från exempelvis Somalia och Afghanistan.

Som företrädare för Sverigedemokraterna är det självklart att jag inte ser odelat positivt på Södertäljes status som invandrarstad par prefence, även om jag inser att en viss inflyttning förmår skapa värdefulla influenser och bidrar till att Södertälje blir en mer dynamisk kommun. Ett helsvenskt Södertälje ligger mycket långt från det realistiskas gräns. Jag tror dock inte det är särskilt kontroversiellt att hävda att det gått för långt. Alldeles på tok för långt till och med.

Ständigt nya invandrargrupper – det kommer allt fler från länder som Somalia och Afghanistan samtidigt som irakierna hela tiden blir allt talrikare – bidrar till att sätta ett orimligt tryck på kommunens kostnader för försörjningsstöd, och det är svårt att se något slut på detta sakernas tillstånd. De kommunala nämnder som har att hantera frågan går bildligt talat på på knäna med stora ekonomiska underskott.

Det behövs vidare knappast något överdrivet mått av fantasi för att inse att den ökande strömmen av muslimer kan bädda för kommande turbulens med de kristna invandrargrupperingarna.

SDs Kent Ekeroth, Björn Söder, Louise Erixon samt Tommy Hansson på Politikertorget i Södertälje i maj 2012. I bakgrunden till vänster syns Tobias Karlsson, SD Gnesta.

Jag vet inte om just detta problem kommer att ventileras särskilt ingående när Södertälje kommun satsar på att kampanja i Almedalen kommande vecka. 13 man inklusive gruppledarna för partierna i kommunstyrelsen kommer att vara närvarande under hela eller delar av Almedals-veckan. Det är femte året kommunen är på plats i Almedalen, vars program blir yvigare för varje år som går. Södertäljes största evenemang detta år blir seminariet ”Spinn nätet – Riv pyramiden”.

Seminariet är tänkt att presentera samarbetet mellan kommunen och polisen i syfte att dels krossa den organiserade brottsligheten i kommunen, dels hindra ungdomar från att sugas upp av de kriminella nätverken. Samarbetet, som har pågått sedan 2009, tycks så här långt ha varit till största delen framgångsrikt. Ännu är det kanske alltför tidigt att utropa den definitiva segern över maffiagrupperna, men att man är på god väg tycks det råda enighet om.

 Telge Basket – svenska mästare 2011 och 2012. 

Så visst finns det, för att återvända till frågan i rubriken, något positivt med Södertälje. Till andra positiva faktorer kan läggas att Södertälje är en av landets bättre idrottsstäder där exempelvis damlaget Telge Basket nyligen blev svenska mästare för andra året i rad. Den syriansk/assyriska närvaron har även bidragit till att Södertälje numera har ett allsvenskt fotbollslag i Syrianska samt ett lag i superettan i forna allsvenskarna Assyriska. Också hockeyklassikern Södertälje SK kämpar på trots mindre gynnsamma odds. Och namnet Björn Borg är givetvis för alltid förknippat med Södertälje.

Södertälje var en av landets viktigaste hamnstäder redan under Carl IXs (tidigare hertig Carl) egid. Det bottnar naturligtvis i att Södertälje ligger där det ligger mitt emellan Saltsjön (Östersjön) och Mälaren. Det är troligt att aposteln Ansgar passerade genom dåvarande Taelghia då han besökte Svearikets huvudstad Birka på Björkön i Mälaren på vikingatiden i syfte att banka liten kristen kärlek i hedningarnas skallar…

 Carl IX (hertig Carl) gynnade Södertälje och dess viktiga hamn. 

På så vis kan man med fog säga att Södertälje alltid varit en internationell stad. Kommunstyret försöker i dag lansera uttrycket ”Sveriges internationella huvudstad” om Södertälje. Jag tycker inte det är så fel.

Väl mött på Södertäljes aktiviteter i Almedalen – vi kanske ses där!

Tennislegendaren Björn Borg: södertäljeprofil nummer 1!

.