Tage Danielsson: humanistiskt helgon eller naiv vänsterflummare?

Nationalmonumentet Tage Danielsson – humanistiskt helgon eller naiv vänsterflummare?

Får man ge sig på nationalmonument? Frågan är enbart retorisk, ty svaret är givet – i ett demokratiskt samhälle får man ge sig på alla så länge man inte bryter mot några lagar. Jag tänkte därför utifrån SVTs nu aktuella hyllningsprogram om duon Hasse & Tage (Hasse Alfredson och Tage Danielsson) säga några tämligen beska sanningar om Danielsson, som tillsammans med Alfredson blivit något av just ett svenskt nationalmonument. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tage_Danielsson

Min avsikt är dock inte att ta all heder och ära av Tage Danielsson. Man kommer inte ifrån att han var en verbalt och kreativt synnerligen rikt begåvad person som under flera decennier, ofta jämte parhästen Hasse (Hans när han ville framstå som litet mer seriös), roade och kanske ibland även oroade det svenska folket genom en lång räcka produktioner av olika slag.

Tage Danielsson föddes i Linköping 1928 och avled i malignt melanom (hudcancer) på Lidingö 1985. Han skrevs 1949 in vid Uppsala universitet där han kom att ägna sig en hel del åt studentspex inom ramen för Östgöta nation. Efter studieåren fick han anställning vid Sveriges radio (SR) och svarade 1954 för första avsnittet i sin debutproduktion, ett slags kåseriprogram som hette Andersson i nedan. 1959 blev han radions underhållningschef och var som sådan med om att sjösätta det långlivade projektet Sommar.

Det var under sin radiotid som Danielsson lärde känna sin parhäst Hasse Alfredson (1931-2017). Duon kom som Hasse & Tage att dominera svensk underhållningsindustri under 1960- och 1970-talen. Deras produktionsbolag AB Svenska Ord svarade för revyer som Gula Hund (1964) och Svea Hund (1976) samt filmer som Att angöra en brygga (1965) och Picassos äventyr (1978). Tage Danielsson hade även ett finger med i spelet i filmerna Mannen som slutade röka (1977) och Ronja rövardotter (1984).

Tage Danielsson var länge vad som kan betecknas som en klassisk socialdemokrat. 1968 skrev han till S-partiets valkampanj 1968 boken En soffliggares dagbok, som går ut på att författarjaget granskar vilka partier som finns att välja mellan men som till slut fastnar för sossarna på grund av att dessa, till skillnad från borgerligheten, är för jämlikhet. Inga konstigheter där.

Tage Danielsson och Hasse Alfredson i 88-öresrevyn.

Danielsson skulle emellertid med tiden bli alltmer kritisk till sosseriet sedan Olof Palme efterträtt Tage Erlander som partiledare och statsminister. I boken Tankar från roten (1974 ) går han tillrätta med S för att partiet enligt hans mening förlorat sin vilja till ekonomisk jämlikhet. Missnöjet eskalerade sedan för att 1984 explodera i en lång debattinlaga i Expressen med rubriken Mordet på solidariteten, där debattören anklagar socialdemokratin för att ha blivit alltför borgerlig och frångått sitt ursprungliga jämlikhetsideal.

Med tiden kom Tage Danielsson att dras närmare ”till den socialism som syndikalisterna förespråkar, med ett minimum med maktkoncentration och med bibehållna fri- och rättigheter”. Ett uttryck för denna omorientering var att Danielsson från och med mitten på 1970-talet blev en regelbunden medarbetare i den syndikalistiska tidningen Arbetaren. https://www.arbetaren.se/2012/10/05/tage-danielsson-och-samtiden/

Att Tage Danielsson blev alltmer desillusionerad över socialdemokratins utveckling framgår tydligt i sången ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” som framförs av Monica Zetterlund i revyn Svea Hund 1976 med textraderna:

Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj – alla tåg som går mot lyckans land på första maj, svara på en fråga från en vän som tappat tron, när är dom framme vid sin slutstation? Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord? Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar men svek oss alla och valde makten? De är kvar. https://genius.com/Monica-zetterlund-var-blev-ni-av-ljuva-drommar-lyrics

Tillbudet i reaktor 2 vid kärnkraftverket på Three Mile Island i närheten av Harrisburg i Pennsylvania den 28 mars 1979 fick Tage Danielsson att engagera sig hårt mot kärnkraften. I likhet med många andra i Sverige och utomlands drabbades Danielsson av nukleär panik, detta trots att utsläppet vid reaktorn i fråga var tämligen försumbart och att den strålning som en människa som vistades hela tiden vid reaktorn vid tiden för olyckan motsvarade strålningen vid en vanlig röntgenundersökning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Harrisburgolyckan

Kärnkraftverket på Three Mile Island utanför Harrisburg.

Danielssons engagemang gav upphov till monologen ”Om sannolikhet” vilken framfördes i minirevyn Under dubbelgöken hösten 1979. Jag har alltid tyckt att detta varit ett svamligt och pekoralistiskt bottennapp i Tage Danielssons produktion, men jag överlåter åt mina läsare att göra en egen bedömning via denna länk: https://www.youtube.com/watch?v=-RpUlDtANyg

Föga sensationellt kom Danielsson att engagera sig för Linje 3 i folkomröstningen om kärnkraftens framtid i Sverige 1980. Upphetsningen kring olyckan på Three Mile Island ett år tidigare gjorde att samtliga tre valalternativ – Linje 1, 2 och 3 – förutsatte en avveckling av kärnkraften. Linje 3 innebar den snabbaste varianten med nedläggning av kärnkraften inom tio år. Mellanalternativet, linje 2, segrade med 39,1 procent av rösterna. Valdeltagandet uppmättes till 75,6 procent. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_k%C3%A4rnkraften_i_Sverige_1980

Den produktion som Tage Danielsson för en bred allmänhet i dag troligen mest är känd för är den animerade filmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, vilken visas av SVT varje julafton sedan 1975. Handlingen bygger på en berättelse ingående i Danielssons bok Sagor för barn över 18 år och för det tecknade innehållet svarar Per Åhlin.

Vi får i filmen följa den 14-årige Karl-Bertil Jonsson, som via sitt feriearbete på posten lägger beslag på julklappar till rika personer och delar ut dessa i slumkvarteren. Unge Karl-Bertil framstår slutligen som en hjälte av Robin Hood-snitt. En riktigt sliskig socialistisk propagandahistoria, om ni frågar mig. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton

Minst lika sliskig fast i ett helt annat format är enligt min uppfattning långfilmen Äppelkriget från 1971 med Tage Danielsson som regissör och med Gösta Ekman, Per Grundén, Monica Zetterlund och Hasse Alfredson i bärande roller. Handlingen går ut på att en snöd schweizisk kapitalist vill exploatera det idylliska Änglamark (med skånska Österlen som förlaga) och göra det till en gigantisk nöjespark kallad Deutschneyland med uppbackning av riksdagsmän, kommunalpolitiker och lokala näringsidkare. Den genomgoda äppelodlarfamiljen Lindberg lyckas dock omintetgöra de ondskefulla planerna. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ppelkriget

Något av det mest flummiga och verklighetsfrånvända Tage Danielsson har gjort sig skyldig till torde vara filmen Släpp fångarne loss, det är vår!(1975) med, förutom Danielsson, Gösta Ekman, Lena Nyman, Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård i bärande roller. Filmen är ett liberalt inslag i debatten om svensk fångvård: internerna skall släppas fria och ges chansen till återanpassning i samhället. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4pp_f%C3%A5ngarne_loss_%E2%80%93_det_%C3%A4r_v%C3%A5r!

Operetten (eller den musikaliska fabeln) Animalen, som premiärvisades på Stora Teatern i Göteborg 1979 med musik av Lars Johan Werle och libretto av Tage Danielsson, illustrerar den senares närmast osannolikt naiva syn på den utrikespolitiska maktbalans som rådde under det då pågående Kalla kriget. Det storpolitiska maktspelet med främst USA och Sovjetunionen inblandade utförs i produktionen av olika djur.

Animalens grundläggande budskap formuleras av rollfiguren Gustav Lejon så: ”Människor blir klokare av kärlek.” Lösningen på de överhängande världsproblemen? Den består i att öst och väst blir bortgifta med varandra. Operetten tillägnas de kvinnliga (och socialdemokratiska) politikerna Alva Myrdal och Inga Thorsson vilka förklaras vara ”den svenska fredsviljans stämmor i världen”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Animalen

I Animalen får djur representera stormakterna USA och Sovjetunionen.

Ovanstående kritiska anmärkningar innebär alls inte att jag avfärdar allt som Tage Danielsson gjort som ren smörja. Jag har funnit stort nöje i flera av de filmer han är inblandad i, men det projekt jag uppskattar mest är ändå  Mosebacke Monarki. Det började i radion 1958 som ett slags motsvarighet till Grönköpings Veckoblad där några av de medverkande, förutom Tage Danielsson och Hasse Alfredson, var Hans ”Hatte” Furuhagen, Carl-Uno Sjöblom, Moltas Erikson och Olle Palin. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosebacke_Monarki

1968 lanserades Mosebacke Monarki – eller ”Nyheter och bullentiner från Mosebacke Monarki” – i den då enda, svart-vita TV-kanalen. Programmet sändes i åtta avsnitt på fredagar med den oförlikneliga ensemblen Helmer Bryd´s Eminent Five Quartet som stående musikaliskt inslag. Ett annat inslag var serien ”Gränsridarna” med den legendariska komediennen Julia Caesar som speakerröst. Jag minns också en valspecial som gjordes inför valet 1968 med Thord Carlsson som obetalbar turnerande politiker.

Det kanske kan verka överraskande att SÄPO faktiskt skall ha övervakat Tage Danielssons göranden och låtanden under en tid revolutionsåret 1968. Underrättelseorganisationen ville emellertid ha vetskap om vad vänsterkrafterna, vilka med allt fog bedömdes vara samhällsomstörtande, sysslade med. Tage Danielsson var visserligen inte någon kommunist men väl hans äldre bror Karl Danielsson, som var kommunistisk ombudsman. https://www.expressen.se/noje/regissorens-upptackt-tage-danielsson-overvakades-av-sapo/

Därtill kom att Danielsson då och då sågs delta i kommunistvänliga demonstrationer till förmån för Nordvietnam och Viet Cong (FNL) riktade mot USAs ambassad vid Gärdet i Stockholm. Om SÄPO inte hade haft koll på Tage Danielsson hade man helt enkelt inte gjort sitt jobb ordentligt.

När man tar del av den mediala bilden av Tage Danielsson kan man få intrycket att han har en status motsvarande ett humanistiskt helgon. En sådan beteckning är dock en självmotsägelse, då helgon per definition varken är humanistiska eller sekulära utan tvärtom har anknytning till kyrka, religion och andlighet.

Enligt min uppfattning var Tage Danielsson snarare en naiv vänsterflummare när han kom att engagera sig för något som låg utanför underhållningsvärldens domäner. Det gör honom lik så många av dagens artister vilka tenderar att reagera med ryggmärgen utifrån något de läser i tidningen eller ser på TV. Danielsson hade troligen ett djupare engagemang än många av de kändisar som i dag undertecknar upprop för ”klimatet” eller mot Sverigedemokraterna, men naiviteten är densamma.

 

Thunberg, Tännsjö och Claeson: infantilisering ett större hot än den ”globala uppvärmningen”

Greta Thunberg skolkar för klimatet.

Det kan väl råda liten tvekan om att Sveriges mest kända person just nu är 15-åriga Greta Thunberg. Unga Greta har varit i polska Katowice och deltagit i FNs klimatjippo samt fått träffa världsorganisationens generalsekreterare António Guterres. https://omni.se/gretas-klimattal-till-fn-ledarna-beter-sig-som-barn/a/8w02Gd?fbclid=IwAR0nAMjp_X9215Bx_biicHz8zpl_eD0TNvQb4HuDM8143f1ZxK3wNFFRgAQ

”Ledarna beter sig som barn”, hävdar Greta Thunberg och anklagar världens ledare för att inte uppmärksamma det så kallade klimathotet på ett tillbörligt sätt. Även om man lätt kan få intrycket att klimatfrågan är det som alla ständigt orerar om i alla möjliga och omöjliga olika tonarter. Thunberg menar också att det inte finns något behov av att forska vidare om klimatet: ”Vi har redan alla fakta och lösningar.”

Ursäkta, men det har vi inte alls. Tesen om den människoframkallade så kallade globala uppvärmningen är en bluff som kan ledas tillbaka till amerikanska senatsförhör som hölls 1988, då klimatforskare förkunnade att jorden just drabbats av global warming, en påstådd världsomspännande uppvärmning förment framkallad av mänskliga aktiviteter. https://www.nytimes.com/1988/06/24/us/global-warming-has-begun-expert-tells-senate.html

Budskapet plockades snabbt upp av trendkänsliga amerikanska politiker som Al Gore och Timothy E. Wirth och har i dag närmast status av religion. Eller kanske snarare religionssubstitut. Dystopin om en förestående klimatkataklysm fyller samma funktion som doktrinen om en domedag, vilken finns i de flesta religioner.

Det  är emellertid osant att det skulle finnas allmän samstämmighet om att det förekommer en global uppvärmning förorsakad av mänskliga utsläpp av ”växthusgaser” – i den så kallade Oregon Petition, som offentliggjordes 1998 och 2007. skrev drygt 31 000 forskare av skilda slag under på att utsläpp av beskrivet slag inte förorsakar en global uppvärmning .https://en.wikipedia.org/wiki/Oregon_Petition

Torbjörn Tännsjö (V): ”Inför klimatdiktatur.”

I och för sig kan jag hålla med Greta Thunberg om att ledarna beter sig som barn. Om man likt FN-chefen António Guterres går med på att träffa en lillgammal 15-åring för att diskutera lösningar på världsproblemen beter man sig verkligen som ett barn. En av de få världsledare som förmått tänka klart är Australiens premiärminister Scott Morison, som framhållit det självklara att skolbarn inte bör ägna sig åt aktivism utan i stället sköta sina studier. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/unga-i-varlden-gor-som-greta-tunberg-och-strejkar-for-klimatet-australiens-premiarminister-upprord

Frågan är hur unga Gretas föräldrar, Malena Ernman och Svante Thunberg, beter sig. Fullständigt ansvarslöst, skulle jag vilja hävda. Före detta operasångerskan Ernman har under en följd av år lajvat klimatexpert och exploaterar nu tillsammans med maken den 15-åriga dottern vilken diagnostiserats med den psykiska funktionsstörningen Aspergers syndrom, vilket  bland annat kan innebära att man har begränsade intressen och har svårt att se helheten. Att Ernman själv i vuxen ålder fått diagnosen ADHD är knappast någon bra ursäkt. https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/aktuellt/20180913/malena-ernman-jag-fick-min-diagnos-som-vuxen/

Diskussionen om klimatet förs nu i ett så pass hysteriskt tonläge att vilka argument som helst kan användas om det bara hänvisas till nödvändigheten att ”rädda planeten”. Som när Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, i en debattartikel i Dagens Nyheter förespråkade att demokratin borde avskaffas och ersättas av en ”globalt upplyst despoti” i syfte att rädda jordens klimat.

Expressens alltid läsvärde krönikör Johan Hakelius blev inte svaret skyldig utan avkrävde svar angående vilka metoder den anbefallda klimatdiktaturen skulle använda sig av. Det är naturligt att vilja få svar på den frågan. Skall man införa koncentrationsläger? Tortyrkamrar? Massmord? Eller räcker det med att, som nu ofta sker, avfärda kritiker av klimatalarmismen som stollar och ”klimatförnekare”? https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/drommen-om-klimatdiktaturen-kittlar-och-bubblar-under-ytan/?fbclid=IwAR10FjQse8Muoc_7KFgHsxwYaYQ5T9qCw1PyArSJggytNODJW8eV67ymcgA

Torbjörn Tännsjö har varit en inflytelserik medlem i Vänsterpartiet (kommunisterna) sedan 1970 och var med och skrev partiprogrammet i samband med namnbytet till Vänsterpartiet 1990. Han har gjort sig känd för ett antal extrema uppfattningar och fått stort utrymme för dessa bakom sin akademiska fasad. Bland annat har han hävdat att det är försvarbart att abortera flickfoster på grund av könsrelaterade skäl. https://docplayer.se/8845028-Darfor-ska-det-vara-tillatet-att-abortera-flickfoster.html

Jag vågar påstå att det inte är den påstådda uppvärmningen av klimatet som hotar mänskligheten. En betydligt större fara är infantiliseringen av samhället, politiken och debatten, vilket upphöjelsen av en 15-årig skolskolkare till klimatorakel är ett eklatant exempel på.

Linnéa Claeson: ”Göm en flykting. Om det blir olagligt – göm två!”

Ett annat talande exempel på samma infantilisering är tidskriften Dagens Juridiks framröstning av den före detta handbollsspelaren Linnéa Claeson, 26 som ”årets jurist”. Det hör till saken att Claeson visserligen studerar juridik vid Stockholms universitet men ännu inte tagit någon examen. Litet pikant får det sägas vara att Claeson i form av en tröjtext uppmanar till lagbrott: ”Göm en flykting. Om det blir olagligt – göm två.” https://nyheteridag.se/sa-hanas-arets-jurist-priset-som-gick-till-linnea-claesson/

Stefan Wahlberg, chefredaktör för Dagens Juridik, har inga betänkligheter mot att utse en juridikstudent utan examen till ”årets jurist”. Detta vore enligt Wahlberg ”alldeles för formalistiskt”. Själv är Claeson föga sensationellt pleased as punch över utnämningen: ”Det känns lite kontroversiellt och busigt.” Claeson uppger vidare att hon vetat att hon ville bli jurist sedan hon var fem år.

Stort genomslag fick Linnéa Claeson när hon i en krönika i Aftonbladet den 2 december 2017 krävde ”representation på riktigt”. Bland annat önskade hon sig flator i regeringen, romska kvinnor i riksdagen samt en svart kvinna som statsminister. Att fler bögar skall ”komma ut” i fotbollsallsvenskan stod också högt på önskelistan för denna godhetsonanerande posör. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ddOl2O/jag-vill-ha-representation–pa-riktigt

Glöm således alla fördomar om att det är kompetensen och lämpligheten för uppgiften som skall avgöra i vilken position någon hamnar. Det avgörande är vilken hudfärg, etnicitet och sexuell läggning du har. Tänk att vi inte fattat det tidigare!

Greta Thunberg må vara årets klimatforskare och Linnéa Claeson årets jurist. Själv väntar jag vilken dags som helst på att bli uppringd av Esrange, Sveriges enda rymdraketbas, och bli utnämnd till ”årets raketforskare”. Trots allt byggde jag vid ungefär fem års ålder en rymdraket av kål- och potatislådor.