Reepalu förnekar sig inte: en feg stackars antisemit

 Galleri Rönnquist & Rönnquists  Vilks-utställning får gratisreklam av Ilmar Reepalu.

Det hade inte gått många timmar från det att galleriägaren Henrik Rönnquist sagt att han ämnar upplåta sitt galleri för en utställning av Lars Vilks rondellhundar i form av profeten Muhammed i sommar tills det att galleriet vandaliserades. Någon  hade kletat ner entrédörren till galleriet i Malmö med blåvit smörja.

Rönnquist citeras i tidningen Dispatch International 28 februari:

Jag blir inte rädd, snarare förbannad. Jag förstår inte vad det är med folk. Anledningen till att jag vill ställa ut Lars Vilks tavlor är att jag gillar dem. Punkt slut…Reepalu är uppenbarligen en fegis och här gör han sig skyldig till ett enormt övertramp genom att försöka förstöra för en näringsidkare i Malmö. Men hans uppmaning kommer bara att leda till fler besökare för mig, så jag får väl tacka för gratisreklamen! Och med tanke på att Reepalu uppenbarligen aldrig har sett Vilks tavlor välkomnar jag honom hit.

Malmös sossepamp par preference, Ilmar Reepalu, ännu så länge kommunstyrelsens ordförande, var alltså inte sent ute med ett av sina bedrövligt vanliga klavertramp. Det citat som ledde till Rönnquists reaktion löd så:

Självklart har han rätt att ställa ut det han kallar konst var han vill. Men jag har förstått att det är ganska bedrövlig konst och jag uppfattar det mer som att man vill använda galleriet för en politisk manifestation. Vilks förknippas mer och mer med xenofobiska  grupper längst ut på högerkanten. Jag hoppas att inte en enda människa besöker galleriet.

Reepalu (S) – nu också konstexpert.

Reepalu, mannen som för sitt liv inte kan förstå varför Malmös judar och andra svenskar flyr staden eller låser sina dörrar och inte vågar gå ut, gör här inte bara debut som konstexpert. Han förständigar också allmänheten att inte gå och titta på Vilks ”bedrövliga” konst.

Betydligt försonligare i sin inställning till Vilks var då Bejzat Becirov, VD för Islamic Center i Malmö, som bjudit in konstnären för ett besök i sin moské ”för samtal”. Becirov antydde i inbjudan att han närmast förväntade sig en ursäkt av Vilks, men någon sådan lär han inte få. I Sverige behöver ju konstnärer inte be om ursäkt för sin konst även om de råkat trampa på ömma tår.

Dispatchs svenska chefredaktör Ingrid Carlquist skräder inte orden vad gäller Reepalu i anslutning till sin senaste ledare med rubriken ”Malmö ligger i Mellanöstern”:

Reepalu struntar i svenskarna som flyr morden, våldtäkterna, vandaliseringen och den aggressiva stämningen på gator och torg i Malmö. Han har medvetet fyllt staden med muslimsk valboskap – och det är därför han också skiter högaktningsfullt i de judar som varje dag trakasseras av muslimska ungdomar.

En av Lars Vilks rondellhundsteckningar.

Reepalus Malmö är en skam för Sverige. Reepalu själv är en feg stackars antisemit. Det faktum att han inte blivit utsparkad ur sossepartiet utan själv kan bestämma vid vilken tidpunkt han vill lämna sin post som Malmös starke man visar hur illa ställt det är inom detta parti, där partisekreterare Carin Jämtin själv är en militant anhängare av palestinska terrorgrupper.

Vilks, konsten och politiken

Yttrandefriheten står i centrum när SD pläderar för att ställa ut Lars Vilks rondellhundar i Sveriges riksdag.

Sverigedemokraterna gör inte detta för konstens skull. De är ute efter att få uppmärksamhet för sin egen politik. Min konst ska hänga i gallerierna, inte i riksdagen. Politiker är amatörer.

Så citeras Lars Vilks i anledning av att Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder sagt sig vilja verka för att konstnärens rondellhund, föreställande profeten Muhammed, skall ställas ut i riksdagen.

Vilks har alltså gjort den förbluffande upptäckten, att politiska partier vill arbeta för att göra sin egen politik känd. Själv vill han, likt alla andra konstnärer, göra sig egen konst känd. Det borde rimligen vara en bra deal för båda parter att rondellhundarna ställs ut i hjärtat av den svenska demokratin.

Men det tycker inte Lars Vilks. SD gör ju inte vad de gör för ”konstens skull”. Det är alldeles riktigt. En intressant fråga i sammanhanget är då hur Vilks ”konst” skall bedömas. Jag har hemma ett grafiskt blad med en teckning av Vilks Muhammed-hundar. Det är förmodligen att betrakta som ”konst”.

Med mitt förbehåll att om något av mina barn gjort en liknande teckning under sin tid i skolan skulle den sannolikt fått underkänt. Lars Vilks är nämligen inte direkt någon Rembrandt. Jag har sett betydligt bättre konst som förfärdigats av glada amatörer och inte konstprofessorer och världsberömdheter som Lars Vilks.

Konst? Ja…men Lars Vilks är inte någon Rembrandt.

Sanningen är naturligtvis att SD i första hand gör detta för yttrandefriheten. Ty även om Vilks inte är någon Rembrandt eller ens Ernst Josephson, för att ta ett svenskt exempel, så är hans verksamhet central ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Inga politiskt-religiösa extremister skall komma och tala om för oss vilken konst eller annan skapande verksamhet som skall vara tillåten eller ej.

Lars Vilks uttalande om att han inte är intresserad av att synas med sina verk i riksdagen är mest av allt pinsamt. Om Lars Vilks hade behagat besöka Sveriges riksdag någon gång hade han utan tvivel sett, att det finns ett stort antal tavlor och skulpturer från mer eller mindre bemärkta artister där.

Om man som konstnär säger att man inte vill vara representerad i Sveriges riksdag är man bara dum i huvudet.

Till sist tesen om att politiker är ”amatörer”. I konstnärligt avseende är detta naturligtvis ett korrekt påpekande. Vem kan begära något annat? Ändå  är vårt lands yrkesverksamma konstnärer beroende av (oss) politiker för att deras alster skall inköpas för att smycka exempelvis kommunala byggnader och andra offentliga rum i vårt avlånga land.

Själv har jag för övrigt två akademiska betyg i konstvetenskap ingående i min filosofie kandidat-examen.

Lars Vilks är enligt mitt förmenande på många sätt en utmärkt person. Men ibland skulle han vinna på att helt enkelt hålla käften.