Hur en mötesstörande yrkesdemonstrant med knuten näve kan bli ikon

Nej, jag tycker inte man kan säga att bilden på Tess Asplund som gör knuten Breivik-hälsning (själv vill hon ha det till Mandela-hälsning) mot demonstranter från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i Borlänge 1 maj är vare sig arrangerad eller fejkad.

Asplund gick ju bevisligen ut och ställde sig framför demonstrationståget med omkring 300 svenska nationalsocialister och gjorde den här hälsningen, samtidigt som en fotograf knäppte en bild på vad som försiggick. Det var en alldeles verklig händelse.

Däremot måste man vara alldeles otillåtligt naiv om man på fullt allvar tror att det rör sig om en ”spontan” bild. Yrkesaktivisten Tess Asplund och fotografen David Lagerlöf, vilken råkar sitta i stiftelsen Expos styrelse och tillhöra Vänsterpartiet, har otaliga gånger varit synliga vid demonstrationer och motdemonstrationer och måste förutsättas vara väl bekanta med varandra. Asplund är själv aktiv i syndikalistiska och anti-afrofobiska kretsar och du och bror med vänsterpartistiska fullblodsgalningen Dror Feiler.

Någon fara för liv och lem tror jag heller inte hon utsatte sig för. NMR-demonstranterna var klädda typ som mormonmissionärer och såg ungefär lika fridsamma ut. Kanske skulle Tess nästa gång försöka sig på att ställa sig i vägen för några hundra demonstrerande islamister, så får vi se hur det går…

Tess Asplund saluterar Dror Feilers mötesstörande med knuten näve.

Jag ser det som självklart att Lagerlöf och Asplund kommit överens om att skapa förutsättningar för den här bilden och söka ge den ikonstatus liknande ”tanten med handväskan” från Växjö, då 38-åriga polska invandrarkvinnan Danuta Danielsson fotograferas när hon står i begrepp att drämma till en demonstrerande skinnskalle från Nordiska rikspartiet med sin handväska i april 1985. Det hör till saken att Danuta hade psykiska problem och begick självmord tre år efter att bilden (som hon ogillade) togs. Hennes avsky för nazismen var under alla omständigheter äkta. http://www.expressen.se/kvallsposten/danuta-fran-polen-var-tanten-med-vaskan/

Det är således varken fejk eller arrangemang, men däremot är det teatraliskt och tillgjort så det blir närmast pinsamt. Jag förstår inte riktigt hur man kan undgå att se det. Det är dock inte i första hand därför jag vänder mig mot 42-åriga Köping-bon Maria Teresa Asplunds tilltag. Det beror i stället på det öppna förakt hon visar demonstrationsfriheten, en av hörnstenarna i vår svenska yttrandefrihet. Denna gäller såväl vänsterextremism av den typ Asplund själv företräder som högerextremister och extremnationalister; NMR tillhör uppenbart sistnämnda kategori.

Det gick som man kunde ha förväntat sig: bilden blev till en vänsterikon som därtill vunnit internationell spridning. Nyligen uttryckte J. K. Rowling, författare av romanerna om Harry Potter, sin stora beundran för Aspund: ”Tess Asplund, you are magnificent.” http://www.expressen.se/nyheter/jk-rowling-hyllar-protesten-i-borlange/

”Tanten med handväskan”i aktion i Växjö 1985. Hon var bara 38 år och hette Danuta Danielsson.

Visst har det förekommit en del kritik mot Tess Asplunds och David Lagerlöfs kollegiala samarbete, men den tycks huvudsakligen ha bestått i kritik mot att ikonbilden skulle ha fejkats alternativt arrangerats. Som jag fastslår ovan har så noga taget icke varit fallet. Jag vill ändå länka till Kjell Böhlins blogg, som innehåller ett och annat av intresse, här: http://kjell-bohlin.blogspot.se/2016/05/kvinnan-som-sjalv-star-for-kampen-mot.html

Frågan uppstår varför Tess Asplund, och andra representanter för vänstern, har så förtvivlat svårt för att människor och grupper som tycker annorlunda än dem själva och även visar det i handling framför sina åsikter.

Jag har själv blivit överöst med stenar, ruttna tomater och ägg när jag deltagit i möten med Sverigedemokraterna. Jag har varit med på SD-möten där endast polisens kravallstaket och förstärkt polisbemanning förhindrat oförblommerade pöbeluppträden och våldsamheter.

Jag blev fotograferad otaliga gånger för extremvänsterns åsiktsregister och dödslistor när jag var aktiv i Demokratisk Allians och Frihetsförbundet på 1970-talet; på den tiden hörde det till att varje vänstersekt med självaktning hade sitt eget register/dödslista över särskilt förhatliga meningsmotståndare. När revolutionen kom skulle jag garanterat bli ett huvud kortare, det förklarade en KFMLrare (Lundmark hette han) för mig under min militärtjänsttid i Boden, samtidigt som han lugnt och sävligt stoppade sin pipa (och då var jag ännu inte ansluten till någon politisk grupp).

När jag känner efter märker jag dock att huvudet sitter på plats, ännu så länge i alla fall.

Mandela saluterar med knuten näve.

Jag vet inte om extremvänstern fortfarande har dödslistor och/eller åsiktsregister, men jag vet en sak: toleransen har inte blivit bättre med åren. Till och med i det som relativt måttfullt ansedda Vänsterpartiet kan en individ som Martin Andersson i Göteborg vid partikongressen motionera om att förbjuda Sverigedemokraterna att ställa upp i allmänna val.

Andersson vill enligt sin motion – som partistyrelsen föreslog avslag på ”…starta en utredning att SD förhindras delta i valen och därmed förhindra att dess propaganda sprids i våra parlament runt landet.” Orsaken till det föreslagna förbudet för SD att delta i nästkommande val förklarar Andersson med att SDs program är ”rasistiskt och nazistiskt”. http://www.friatider.se/forslag-vansterpartiets-kongress-forbjud-sd

Nej, Martin Anderssons motion gick inte igenom på V-kongressen. Att den över huvud taget kunde väckas och inte kastades i papperskorgen av partiledningen är emellertid ganska anmärkningsvärt. Så hade utan tvivel skett om någon vilsekommen sverigedemokrat motionerat om att förbjuda MP eller V, riksdagens utan konkurrens värsta extremistpartier.

Själv har jag under mina hittills 44 år som politiskt aktiv alltid motsatt mig alla former av totalitär diktatur: kommunism, fascism, nazism. Ett av de märken Demokratisk Allians saluförde under sina regelbundna gatuaktioner var Nej-märket – NEJ kommunism, fascism, nazism. Som jag fortfarande bär när andan faller på.

Breivik saluterar med knuten näve.

Slutligen måste jag understryka hur magstarkt det är dels att en vänsterextrem yrkesdemonstrant med anknytning till anarkismen, dels en vänsterpartistisk gräsrot från Göteborg tycker det är självklart att företrädare för av dem ogillade politiska rörelser inte skall omfattas av demonstrations- och yttrandefriheten eller av vår svenska demokrati över huvud. De representerar ju själva åsiktsriktningar som inte står nationalsocialismen efter vad gäller massmord i en ideologis namn utan tvärtom har ännu fler liv på sitt samvete.

Jag avrundar med att länka till en debattartikel av mig publicerad i Länstidningen i Södertälje den 17 mars 2016, där jag diskuterar frågan om varför vänstern är så angelägen att stoppa sina meningsmotståndare: http://lt.se/asikter/debatt/1.3667326-varfor-vill-vanstern-stoppa-andras-moten-

 

Arlas nya giv: politiskt korrekt hjärntvätt

 Mjölktransport från förr, då mjölk smakade bra utan att behöva kallas ”ekologisk”.

Det fanns en tid när mejeribjässen Arla enbart gjorde reklam för sina produkter, även om det stundom kunde gå litet över styr redan då: för några år sedan hävdades i Arla-reklamen således att ”Mjölk är livet”, vilket naturligtvis är ett problematiskt påstående.

Nu har Arla i ett anfall av akut storhetsvansinne fått för sig att företaget även skall tala om för Sveriges invånare hur de skall tänka och tycka i politiskt kontroversiella frågor. Så sker i en reklamfilm betitlad Landet Ekomjölk där förra alpinstjärnan, den lesbiska helylletjejen Anja Pärson, tillsammans med sin så kallade hustru Filippa Rådin och den senaste bebisen går ut och talar om för oss hur mycket bättre allt blivit med åren.

Ni har sett filmen många gånger i er TV-apparat, men jag repriserar den för säkerhets skull här inbäddad i en tidningsartikel:

http://www.expressen.se/mode/mode/anja-parson-och-nya-bebisen-i-arlareklam/

Anja Pärson, vars berättarröst hörs i filmen, påstås i Expressen enligt ovan ”ta ställning för ökad tolerans och ekologisk mjölk”. Filmens tema är att det ingalunda var bättre förr innan den välsignade ekomjölken hade sett dagens ljus. Det var ett Sverige som enligt den forna slalomhjältinnan befann sig i det nattsvartaste mörker:

Då det bara fanns män och kvinnor och ordet ”hen” blott betydde höna. Då man inte fotograferade maten och frågade varifrån den kom. Då män inte kramade varandra. Då landets statsminister inte var feminist. Då det inte var självklart att människor som älskade varandra kunde skaffa barn tillsammans. Då människors ursprung var viktigare än maten.

 Anja Pärson gör sin världsberömda ”Sälen”, här som reklampelare för Marabous kexchoklad.

Jag har ingenting emot att män kramar varandra om de nu skulle känna för det (senast jag själv kramade en man var i tröstande syfte vid en begravning i vintras). För egen del är dock helt OK att antalet kön var de båda som Gud skapat, att ”hen” bara betydde höna och att statsministern inte påstod sig vara feminist. Inte heller tycker jag det är något större framsteg i mänsklighetens historia, att personer av samma kön kan skaffa barn ”tillsammans” och barnen därigenom inte har en mamma och en pappa att ha som vuxna förebilder. Kan heller inte inse att matfotografering skulle vara ett jättelikt framsteg.

Påståendet att människors ursprung betydde mer än maten på den gamla onda tiden förefaller mig mycket märkligt. Vad har mat med människors ursprung att göra? För övrigt tenderar ju människors härkomst att bli allt viktigare för de politiskt korrekta åsiktspoliserna inom vänstern, för vilken du egentligen bara har rätt att öppna käften om du är ”rasifierad” – det vill säga har annan hudfärg än vit och inte har svenska som modersmål. Så vilka är det egentligen som är ”rasister”?

Enligt Anja Pärsons berättarröst har ”tiden förändrats till det bättre” och ”framtiden ser ljus ut”. Kalla mig gärna gravt efterbliven, men för mig framstår detta ljus som tämligen illusoriskt. Jag skulle inte ha något emot att sätta mig i en tidsmaskin och färdas tillbaka till, säg, året 1955.

– Då alla kunde gå ut och handla utan att riskera överfallas av knivdesperados.
– Då folk i alla åldrar kunde vistas på gator och torg utan att behöva råka ut för granatattacker eller dras in i gängkrig.
– Då mord var något sensationellt som inträffade högst någon gång om året.
– Då skolan klarade sin pedagogiska uppgift och läraryrket faktiskt var eftertraktat.
– Då invandrare förutsattes anpassa sig till svenska seder och bruk och bidra positivt till samhällsutvecklingen snarare än att leva på bidrag.
– Då en gymnasiekurs i svetsning inte räckte som utbildning för landets statsminister.

 ”Jag är inte bara svetsare, jag är feminist också.”
–

 – Då statsministern insåg att Sverige hade gränser vilka var värda att försvaras.
– Då grova brottslingar inte sågs som ”offer” utan skulle åtalas, dömas och spärras in.
– Då islamisering inte förekom och handelsresande i terrorism var ett okänt fenomen.
– Då äktenskap var en angelägenhet för en man och en kvinna och ingen ens hade hört ordet ”feminism”.

Och för den delen då alla åt en god och närande mat respektive drack närande dryck utan att behöva kalla dessa ”ekologiska”. Modern forskning har visat att den så kallat ekologiska födan inte är nyttigare än annan mat – den är till allt övervägande del en ren marknadsföringsåtgärd i vinstmaximeringens syfte. Läs mera om detta här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/11/05/myten-om-det-ekologiskt-odlade/

Nåja, jag tänker inte protestera alltför intensivt mot att Arla och andra livsmedelsföretag propagerar för det ”ekologiska”, även om jag personligen ställer mig skeptisk. Det ligger trots allt inom ramen för vad denna typ av företag bör syssla med.

När företaget däremot, som i den senaste Anja-reklamen, tror sig ha den moraliska rätten att via en ”folkkär” idrottsutövare skriva folk på näsan vad de skall tycka och tänka, då går det alldeles åt helvete för långt. Arla bör hålla sig till det företaget kan bäst: producera födoprodukter och publicera recept. Den politiska hjärntvätten skall man lämna därhän.

Arla befinner sig i dagarna i nyhetsflödet också genom sin ekonomiska filosofi. Medan den betydligt mindre konkurrenten Skånemejerier har höjt ersättningen till mjölkbönderna, har Arla valt att sänka ersättningen med 25 procent samt ge sin nye verkställande direktör ett rejält lönepåslag upp till en årslön om 6,2 miljoner kronor (den förre tjänade 4,5 miljoner):

http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/trots-mjolkbondernas-kris-arla-hojde-vd-lonen

Det finns alternativ till Arlas produkter.

Själv tänker jag definitivt börja studera vilka alternativ det finns till Arlas produkter. När det gäller filmjölk, som jag ofta inmundigar, är det Gefleortens Bollnäsfil som kommer att gälla fortsättningsvis.

Fotnot: Arla Foods är ett danskt-svenskt mejerikooperativ som ägs av 12 629 mjölkbönder i de sex länderna Sverige, Danmark, Belgien, Luxemburg, Storbritannien och Tyskland. Företagets historia och namn går tillbaka till 1881 och den första mejeriandelsföreningen på gården Stora Arla i Odensvi socken, Köpings kommun i Västmanland.