Hanssons lilla brännvinsguide (V)

HALLANDS FLÄDER

Första gången jag smakade Hallands Fläder var kring decennieskiftet 1990. Det skedde, om jag minns rätt, på en officersmäss i Halmstad i samband med en sammankomst i anslutning till en skyttetävling.

Jag var vid denna tid redaktör för Frivilliga Skytterörelsens (FSR) tidskrift Svenskt Skytte, och jungfrusupen intogs på inrådan av FSR:s dåvarande generalsekreterare, den legendariske förstagradsöversten Lennart Löfgrén. Sedan dess har den halländska specialiteten varit en av mina snapsfavoriter.

Den Hallands Fläder som kan inhandlas på Systembolaget tillverkas enligt uppgift i enlighet med ett äldre, halländsk recept. Fläder (sambucus) som snapskrydda är en sydsvensk tradition som ger en frisk, fruktbemängd smak. Varning: vanlig fläder får ej förväxlas med de giftiga arterna sommarfläder och druvfläder.

Smaken harmonierar  utmärkt väl med midsommarbordets variationer men går naturligtvis väl ihop med såväl kräftor, sill och andra fiskanrättningar som med kyckling.

Systemets Hallands Fläder har, i likhet med andra kryddade snapsdrycker, epitetet ”Reimersholm” framför namnet. Förutom av fläder finns inslag av kummin och enbär. Det tillverkas hos finskägda Altia, som sorterar under Pernod Ricard. Den som botaniserar på ”nätet” kommer dessutom att hitta diverse mer eller mindre hemgjorda kryddrecept. Förutom som snaps kan man exempelvis dricka Hallands Fläder som apéritif med en skiva lime och ett par isbitar i.

Flädern blommar i juni-juli.

Etiketten pryds av brigantinen ”Frida” som under kapten N. J. Mobergs befäl gick i skeppsfart längs den svenska västkusten i slutet av 1800-talet. Jag har läst mig till att en brigantin var ett mindre segelfartyg med två master med ett råsegel på förliga och ett gaffelsegel på aktre masten (som den landkrabba jag är har jag svårt att av egen kraft skilja reling från bog).

Däremot är jag bra på att skriva. Snapsvisan ur egen fatabur lyder denna gång så:

Hallands Fläder slå i glaset!
(Melodi: ´Tis the Season to be Jolly)

Hallands Fläder slå i glaset!
Fa la la la la la la la la
Räddar hela kräftkalaset
Fa la la la la la la la la
Gott du mår,
bror, gutår
när du Hallands Fläder får!
Hallands Fläder slå i glaset!
Fa la la la la la la la la

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (IV)

Skåne Akvavit med den klassiska pilallén på etiketten.

SKÅNE AKVAVIT

När det bjöds middag i en herrklubb jag var med i för en del år sedan och det var dags att välja snaps till maten frågade kyparen alltid: ”Skåne eller Renat?” Valet stod alltså mellan ett okryddat och ett kryddat brännvin. Okryddade Renat har jag redan skrivit om nedan, nu är turen kommen till Skåne.

Skåne Akvavit lanserades 1931 som en mildare variant till den mer kraftfullt kryddade O. P. Andersson och blev snabbt en storsäljare. Kryddorna i fråga var kummin, anis och fänkål; till Skåne användes bara hälften så stor kryddmängd som till O. P. Alkoholhalten var till en början 43 procent men har sjunkit till 40.

Dagens Skåne Akvavit tillverkas vid Vin & Sprit Distillerys fabrik i föga skånska Sundsvall. Bolaget inköptes som bekant för något år sedan av franska Pernod, som i sin tur sålde varumärket Skåne vidare till det av finska staten ägda Altia (som därutöver förfogar över storsäljare hos Systembolaget såsom svenska Explorer vodka och Blossa glögg samt kanadensiska Lord Calvert whiskey).

Skåne tillhör tvivelsutan de drycker som Albert Engström på denna reklamaffisch mot rusdrycksförbud ansåg att kräftorna krävde.

Genom sin kryddade men ändå milda karaktär passar Skåne till det mesta: givetvis de dagsaktuella kräftorna, sill av alla de sorter samt de flesta av det svenska smörgåsbordets många anrättningar. Drycken skall även passa utmärkt till asiatisk mat, särskilt sushi.

Hög tid för en Skåne-relaterad snapsvisa med text av mig:

Skåne, Skåne Akvavit
(Melodi: Maj på Malö) 

Skåne, Skåne Akvavit,
du vill våra strupar smeka 
när du nu med oss vill leka,
är till kräftor dynamit!

Du är vår lott,
smakar så gott,
vi festar loss
till stjärnors bloss.

Med stort behag
häller vi dig på tanden,
pärla från Skånelanden! 

Drick ansvarfullt!

SDs förgripliga valfilm – och ett alternativ

http://www.youtube.com/watch?v=XkRRdth8AHc

På länken ovan kan ni se Sverigedemokraternas 30 sekunder långa valfilm som väckt sådant rabalder. I filmen ställs kostnaderna för pensioner respektive invandring mot varandra. Filmens höjdpunkt är en kapplöpning mellan en kvinnlig svensk pensionär med rollator och ett antal burqaklädda kvinnor med barnvagnar. De tävlandes mål är en ”invandringsbroms” respektive en ”pensionsbroms.”

Som alla vet vid det här laget har TV4 bestämt sig för att vägra visa  filmen – det har i sammanhanget talats om både hets mot folkgrupp och internationella demokratistadgar som motivation till bojkotten, som ytterst beslutats om av TV4-chefen Jan Scherman. Vi sverigedemokrater är av naturliga skäl upprörda över TV4s falskspel: först ingår man avtal med partiet om att visa vår film, därefter bryter man avtalet. Samtidigt meddelas att även SDs rikstäckande radioreklam stoppas.

Vad som håller på att ske är ganska tydligt: mediaetablissemanget gör sitt yttersta för att med alla till buds stående medel stoppa SD. Tyvärr, måste man säga, är detta inte helt oväntat. Utvecklingen i media – och samhället i stort – under en lång följd av år visar att den politiska korrektheten (PK) gröper ur och i en del fall sätter ur spel den demokrati som formellt råder. Företeelser och åsikter som inte passar in i PK-mallen motas ut och straffas med ostracism.

Jag tycker valfilmen är en snygg produkt som på ett illustrativt sätt visar hur kostnaderna för massinvandringen leder till kulturkrockar och drabbar en grupp av svenska medborgare som tvingas uthärda allt sämre villkor, samtidigt som nyanlända praktiskt taget överöses med bidrag i samma sekund som de sätter sin fot på svensk  jord.

Jag är tämligen säker på att även Jan Schmerman och resten av den svenska media- och kultureliten, som gjort det till något av en livsuppgift att bekämpa Sverigedemokraterna, faktiskt vet att det förhåller sig just så. De väljer dock att bortse från obekväma fakta av rädsla för att förlora sina upphöja positioner och sina rykten som ”de goda”. Och tvekar inte att till den ändan tillgripa ren censur.

När detta är sagt måste jag ändå tillstå att jag – om jag fått bestämma – hade gjort en helt annan typ av valfilm. Jag hade tagit fasta på det ”typiskt svenska” och gjort en mer positiv film i stället för stuket med mörker och skugga som nu tycks vara högsta mode på reklambyråerna. Föreställ er följande:

Scenen är ett kräftbord någonstans i vår vackra svenska skärgård. I centrum för uppmärksamheten ett bord med ett dignande fat med kräftor. Runt bordet sitter några väl igenkännbara sverigedemokrater av båda könen med Jimmie Åkesson i spetsen. Någon tar upp den kanske svenskaste av alla sånger, ”Helan går”, och när den är avsjungen (snapsvisor skall som bekant just ”avsjungas”!) skålas det för Sverige. Här klipps lämpligen in några filmsekvenser med andra typiskt svenska företeelser såsom midsommarstång, Vasaloppet, Nobel-middag med kunglig närvaro, Beridna högvakten, ishockeylaget Tre kronor, äktsvensk julotta etcetera.

Sedan åter till kräftbordet. Kräftfatet med de kokta, bjärt röda skaldjuren zoomas in, samtidigt som texten ”I vårt Sverige är det bara kräftorna som är röda”, omgärdad av blåsippor, läggs in.

Något i den stilen hade det som sagt sett ut om jag fått råda. Därmed inget ont om den nu föreliggande filmen, vilken förresten lär ha slagit nytt tittarekord på YouTube.