Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, president Vladimir Putins alltid lika trogne bandhund, har i ett desperat utspel nyligen hotat både med kärnvapen och vad han kallar ”ett tredje världskrig”: ”Faran är allvarlig och skall inte underskattas.”
Lavrovs ukrainske motsvarighet, Dmytro Kuleba, förefaller måttligt oroad: ”Det betyder bara att Moskva känner på sig att det kan bli ett nederlag i Ukraina.”
Klart är att det som Ryssland alltjämt betecknar som en ”särskild militäroperation” med förstahandsuppgiften att erövra Donbass-området, men som i realiteten är ett fullskaligt angreppskrig och en invasion av ett självständigt grannland, inte har gått Rysslands väg.
Den ryska krigsapparaten har gnisslat betänkligt och förlusterna i såväl manskap som materiel har varit betydande: när detta skrivs beräknas 15 000 ryska soldater ha stupat samtidigt som 25 procent av de ryska stridsenheterna har gjorts stridsodugliga.
Sedan är det en annan sak att det som Lavrov väljer att beteckna som ett ”tredje” världskrig i realiteten skulle bli det femte efter Första och Andra världskriget, Kalla kriget och Kriget mot islamistisk terrorism.
Parallellt med rapporterna och kannstöperierna om själva kriget spekuleras det flitigt om Vladimir Putins hälsa. Ögonvittnen har berättat att Putin vid ett kyrkobesök nyligen såg ut att vara vid dålig hälsa – han skall exempelvis ha sluddrat och gått ostadigt – och det har ryktats om att han skulle lida av Parkinsons sjukdom. Det har även uppgivits att han vid 35 tillfällen fått besök av cancerläkare,
Personer som kommit Putin nära har därtill vittnat om att presidenten är deprimerad och lider av dålig psykisk hälsa. Putin är född 1952 och har ännu inte fyllt 70, men det är oomtvistligt att de påfrestande och på många sätt misslyckade äventyrligheterna i grannlandet frestat hårt på både fysisk och mental hälsa. https://www.hant.se/nyheter/allvarliga-teorin-om-putins-psykiska-halsa-kan-vara-dodligt-sjuk/8307233
General (senare president) Dwight D. Eisenhower (till vänster) och president Harry S Truman var två av USAs främsta profiler under det Kalla kriget.
Man kan ofta höra varnande röster i samband med det förhandenvarande ryska angreppskriget mot Ukraina att konflikten skulle kunna leda till vad som kallas ”det tredje världskriget”. Detta är enligt min mening en felaktig terminologi.
Jag instämmer i att Vladimir Putins/Rysslands krig i Ukraina i värsta fall riskerar leda till en världsomspännande konflikt. En sådan borde emellertid som jag ser det kallas Femte världskriget. Jag skall här förklara varför.
Första världskriget (1914-18) inleddes med den serbiske terroristen Gavrilo Princips mord på Österrike-Ungerns storhertig Franz Ferdinand och dennes hustru Sophie von Chotek i Sarajevo den 28 juni 1914. Det slutade med att Tyskland kapitulerade den 11 november 1918.
Med krigets utgång krossades den gamla auktoritära och till stor del militaristiska världsordningen och lades grunden till den moderna världen med dess demokratiska och frihetliga värden. Den största världskonflikten sedan Trettioåriga kriget (1618-48) beräknas ha skördat mellan 8,5 och 16 miljoner människoliv. Gavrilo Princip är för övrigt än i dag nationalhjälte i Serbien.
Andra världskriget (1939-45) inleddes med det nationalsocialistiska Tysklands anfall på Polen den 1 september 1939, vilket möjliggjorts av non-aggressionspakten mellan Sovjetunionen och Tyskland en dryg vecka tidigare. 14 dagar efter Tysklands invasion lade Sovjet beslag på den andra delen av Polen.
Efter betydande inledande framgångar för Nazityskland vände krigslyckan vid Stalingrad 1943. Tyskarna kapitulerade den 7 maj 1945 under det att japanerna skrev under kapitulationsavtalet avseende striderna i Stilla havet den 2 september 1945. Tysklands nederlag möjliggjorde Sovjets överhöghet över Östeuropa minus Finland. Krigets förluster uppgick till omkring 50 miljoner människor.
Kalla kriget (1945-91). Det jag vill kalla Tredje världskriget är synonymt med det Kalla kriget, som utbröt när det Andra världskriget slutade med Josef Stalins Sovjet som ledande makt. 1949 fick det onda sidan förstärkning genom kommunistledaren Mao Tse-tungs seger över nationalisterna i det kinesiska inbördeskriget. Det var också den blodigaste av här beskrivna världskonflikter.
I västvärlden fanns en tendens att överskatta den sovjetiska styrkan, men när det kom till kritan säckade sovjetväldet ihop som en punkterad luftmadrass den 31 december 1991. Om vi räknar ihop dödsoffren för den globala kommunismen i länder som Sovjet, Kina, Kuba, Angola, Nordkorea, Kambodja, Vietnam, Albanien och Östblocket inklusive Rumänien kommer vi upp i kanske 100 miljoner.
Kriget mot islamistisk terrorism (2001-21), Fjärde världskriget enligt mitt sätt att se inleddes med att två passagerarplan, framförda av medlemmar i terrorrörelsen al-Qaida, rammade tvillingtornen i World Trade Center i New York och att ett plöjde in i det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon den 11 september 2001. Ett fjärde plan, troligen ämnat för Vita huset, störtade sedan hjältemodiga passagerare övermannat kaparna.
USAs president George W. Bush svarade med att först invadera Afghanistan och därefter Irak i syfte att slå ut de terroristiska krafterna och oskadliggöra al-Qaida-ledaren Usama bin-Laden. Detta lyckades inte, men bin-Laden kunde spåras upp och elimineras av en amerikansk elitstyrka nära Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011.
Dessförinnan hade Iraks blodige diktator Saddam Hussein infångats och avrättats i Irak den 31 december 2006. Kriget kan sägas ha avslutats med att de sista amerikanska trupperna lämnade Afghanistan den 31 augusti 2021. Dödssiffrorna är osäkra, men de kan sannolikt uppskattas till cirka en miljon. Förutom al-Qaida har Islamiska staten (IS) spelat en betydande roll i denna konflikt – dess ledare al-Qurayshi dödades av amerikanska elitsoldater i Syrien den 3 februari 2022.
Samtliga ovan beskrivna världskonflikter slutade med vad som, något förenklat, kan beskrivas som det godas seger över det onda. Dock med förbehållet att såväl kommunism som islamistisk terrorism alltjämt existerar, även om dessa fenomen vingklippts så pass att de inte längre ställer till lika stora problem som tidigare. Det allra viktigaste är att minnas att demokratin aldrig kan tas för given – kampen fortsätter.
Låt oss dock innerligt hoppas att det inte måste till ett femte världskrig för att säkra dess fortbestånd!
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 