Posted tagged ‘Kristdemokraterna’

Det förargelseväckande beteendet fortsätter: nu skall Arabiska partiet bränna lagböcker i Malmö

2 september, 2020

Arabiska partiets brottsåtalade grundare, Krar Al-hamede, tänker elda upp lagböcker i Malmö.

Det så kallade Arabiska partiets (AP) grundare, Krar Al-hamede, har meddelat att han fredagen den 4 september kommer att bränna danska och svenska lagböcker i Malmö. https://projektsanning.com/2020/09/02/arabiska-partiet-branner-danska-och-svenska-lagbocker-i-malmo-nu-pa-fredag/?fbclid=IwAR3-CQC5wHJSdk4bAT1o8nBH5hxCZylz6IUbyMR2gCIf_XYEAY8j08okUvo

Tilltaget är naturligtvis att se som en hämnd för att ett par förvirrade danskar eldade upp en Koran och spelade fotboll med en annan härförleden. Det räckte alltså inte med att den islamistiska pöbeln gav sig ut på stan och hade orgier i pyromani samt ägnade sig åt en annan av sina favoritsysselsättningar, att hota med att döda judar – nu skall det eldas lagböcker också.

Krar Al-hamede är en brottsåtalad 33-åring med rötterna i Irak. Han har i en intervju bland annat påstått att sverigedemokrater har hjärnskador och att Kristdemokraterna är ett misslyckat parti. Jag vet inte om Krar Al-hamede är hjärnskadad, men någon påfallande intelligens verkar han i alla fall inte lida av. https://projektsanning.com/2020/09/01/intervju-krar-al-hamede-i-arabiska-partiet-sverigedemokraterna-har-hjarnskador-och-kristdemokraterna-ar-ett-misslyckat-part/?fbc

Den som kan sägas ha inlett hela denna cirkus kan är Rasmus Paludan, en 38-årig dansk advokat som leder partiet Stram kurs som anser att Dansk folkeparti är alldeles för mjuka mot islamister och muslimska invandrare. Det var han som förutskickade att det skulle ske koranbränning i problemområdet Rosengård i Malmö. https://skanepaug.blogspot.com/2020/08/koranbranning-i-malmo-gynnar.html

Frågan är vad islamistkravallerna i Malmö kommer att kosta skattebetalarna.

På den läsvärda Tillys blogg konstateras fullt riktigt att koranbrännande endast gynnar islamisterna. Det ger dem en ursäkt att ägna sig åt våldsamheter och rasism som de vet att polisen har begränsade resurser att hantera och i alla fall inte kommer att leda till något massivt avståndstagande från det svenska etablissemanget. Vandaliserandet av delar av Malmö och de grova utfallen mot judar  bekräftar detta fullt ut.

Jag vet att somliga anser att brännande av böcker är höjden av yttrandefrihet. Förvisso är det fullt tillåtet – och skall så vara – att bränna böcker man själv har i sin ägo. Att ägna sig åt denna eldfängda verksamhet i offentlighetens ljus snarare än på sin egen bakgård är emellertid en väsentligt annan sak. Det förvånar mig att våra lagvårdande myndigheter och institutioner inte tolkar detta som brottet förargelseväckande beteende.

Förargelseväckande beteende definieras i Brottsbalken kapitel 16 på följande sätt:

Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rargelsev%C3%A4ckande_beteende

Koranbrännandet i Malmö borde enligt mitt förmenande per automatik klassas som förargelseväckande beteende. Särskilt som Rasmus Paludan uttryckt sig så här i en intervju med danska Ekstrabladet i maj 2019: ”Jag gör det självklart för att provocera och skapa en konflikt som visar att muslimer är våldsamma.” Självklart bör även Krar Al-hamedes planerade eldsvåda bedömas på samma sätt. Skillnaden är väl att inte många svenskar eller danskar kommer att höja så mycket som ett ögonbryn om deras respektive lagböcker tuttas på.

Kejsar Qin Shi Huangdi lät bränna alla böcker i Kina.

Paludans puerila provokationer i Köpenhamn har hittills kostat de danska skattebetalarna 115 miljoner danska kronor i form av polisbeskydd, och notan för hans instiftan till brott i Malmö lär nog dessvärre inte stoppa där. Det blir alla laglydiga och skötsamma malmöbor som får sitta emellan.

För övrigt anser jag att varje form av bokbrännande är urbota korkat. Alla historiska exempel härpå – såsom den kinesiske kejsarens Qin Shi Huangdis massiva bokbål på 200-talet f. Kr., brännandet av Alexandrias världsberömda bibliotek några hundra år senare, de spanska conquistadorernas uppeldande av ovärderliga Inka-skrifter på 1500-talet samt de tyska nazisternas bokbål på 1930-talet – har enbart lett till elände. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/08/09/darfor-ar-bokbrannande-alltid-urbota-korkat/

SD näst störst efter S hos DN/Ipsos – Löfven får bassning av sina egna

25 augusti, 2020

DN/Ipsos augusti 2020.

S fortfarande störst med 27 procent. SD andra störst med 21 och M tredje störst med 20 procent. Så ser det ut i den översta delen av listan för DN/Ipsos mätning 11-23 augusti 2020. https://www.expressen.se/nyheter/dnipsos-stodet-for-s-sjunker/

DN/Ipsos-mätningen följer därmed trenden att  Socialdemokraternas fördelaktiga corona-siffror är på väg att klinga av. 27 procent – mätningen anger endast procenttal i hela siffror – är enligt denna bloggare dock på tok för högt för ett parti, som är på väg att fullständigt tappa greppet över samhällsutvecklingen.

Statsministern och S-ledaren Stefan Löfven får därtill rejäl bassning från sina egna. Lena Mellin, välkänd kolumnist i Aftonbladet, skriver den 25 augusti att Löfvens sommartal, som sändes från SSUs kursgård Bommersvik i Nykvarns kommun, var dåligt. Under rubriceringen ”Löfven sade ingenting om någonting” skräder Mellin inte precis inte orden:

Det är en ynkedom att landets statsminister och ledaren för det största partiet inte kan berätta eller ens antyda för väljarna vad han anser är det viktigaste som står för dörren. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/70XR7w/lofven-sade-ingenting-om-nagonting

Karikatyrtecknaren Jeander ser på relationen mellan S och MP.

Nu blev det, menar Mellin, mest en massa till intet förpliktigande fraser utan substans: det mest dramatiska som hände under talet, som Melin ser det, var att två kanotister i varsin kajak gled förbi på sjön Yngern i bakgrunden.

Sverigedemokraternas notering på 21 procent innebär en uppgång med en procentenhet jämfört med den föregående mätningen under det att Moderaternas 20 procent är ett avancemang om tre procentenheter.

Fjärde störst blir Vänsterpartiet, som ökar med en procentenhet till 10 procent. Var tionde väljare är alltså beredd att rösta på ett parti med rötterna fast förankrade i kommunismen, som har miljontals liv på sitt samvete. Det måste sägas vara minst sagt anmärkningsvärt. Därefter följer Centerpartiet med 7 procent (7), Kristdemokraterna med 6 (7), Miljöpartiet på 4 (3) samt Liberalerna med 3 procent (4).

De båda sistnämnda partierna brukar turas om att hamna under riksdagsspärren på 4 procent i mätningarna – den här gången var det således Liberalernas tur. I SIFOs mätning nyligen var rollerna ombytta.

Nicklas Källeberg, opinionsanalytiker hos Ipsos, citeras på följande sätt i Expressen: ”Nu hörs allt fler kritiska röster om coronastrategin och Stefan Löfven anklagas för bristande ledarskap.”

 

SIFO augusti: Sossarna störst trots nedgång – MP utanför riksdagen

23 augusti, 2020

Mandatfördelningen i riksdagen om de nya SIFO-siffrorna varit valresultat.

Även om Socialdemokraterna med god marginal alltjämt är landets största parti tappar S 2,2 procentenheter i den senaste opinionsmätningen från Kantar/SIFO. 27,8 procent är inte så långt från det senaste valresultat på 28,2 procent. Moderaterna ökar däremot med 0,8 procentenheter och når nu 20,3 procent, vilket är marginellt bättre än i valet 2018. https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometer-augusti-2020

Tredje störst hos SIFO är Sverigedemokraterna – upp 0,8 procentenheter till 19,7 procent vilket är 2 procentenheter bättre än i senaste valet, men rätt långt från partiets toppnoteringar i opinionen. Vänsterpartiet ökar med 0,4 procentenheter till 9,2, vilket är dryga 1 procentenhet bättre än i valet. Centerpartiet, vars föräldralediga ledare Annie Lööf snart åter skall vara i tjänst, befinner sig med 7,8 procent i stort i paritet med valresultatet.

Samma sak kan sägas om Kristdemokraterna som nu noteras för 6,4 procent, en liten minskning jämfört med närmast föregående SIFO-mätning. Liberalerna gör en stark upphämtning – 4,2 procent är en ökning med 0,8 procentenheter och över riksdagsspärren, vilket kan förklaras med att partiet framstått som relativt aktivt med skilda slag av förslag och utspel. Enda parti som missar riksdagen är Miljöpartiet, som får nöja sig med 3,6 procent.

Det finns flera skäl till MPs debacle. Det tyngst vägande torde vara att svenska folket vid det här laget har fått nog av partiets mer eller mindre svagsinta politik omfattande höjda skatter på bland annat drivmedel, plastpåsar och take-away-förpackningar. Inte heller partiets blatanta klimatextremism lär falla i särskilt god jord. Så hamnar också MPs språkrör Isabella Lövin respektive Per Bolund ständigt i botten i förtroendemätningarna.

Enligt en undersökning i regi av Oxford University är svenskarna näst mest skeptiska till miljönissarnas klimatalarmism: 9 procent tar inte de ständigt återkommande larmen – typ nu har vi bara tio eller fem år eller bara några månader på oss – seriöst. Det är ett faktum att jorden ännu inte gått under trots att FNs biträdande generalsekreterare Maurice Strong redan 1972 fastslog, att vi endast har tio år på oss att rädda planeten. https://samtiden.nu/2018/10/vi-har-tio-ar-pa-oss-idag-liksom-1972/

Isabella Lövins och Per Bolunds glada miner återspeglas inte i undersökningsresultaten.

De enda som enligt undersökningen har större skepsis gentemot propagandan om klimatförändringar var amerikanerna med 12 procent. För australiensarna gällde 8 och för norrmännen 7 procent. Undersökningen omfattade 80 000 deltagare från 40 länder. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/svenskarna-skeptiska-till-klimatforandringar/

Enligt SIFOs Toivo Sjörén, som en gång i tiden var förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet (MUF), har coronaeffekten i svensk politik avtagit. Sossarna kan därför inte räkna med några extra pluspoäng på grund av sin smittostrategi. Istället hamnar ”normala” politiska frågor som ekonomi, migration och kriminalitet mer i fokus. Noteras bör dock att S-partiet har stärkt sin position sedan SIFOs marsmätning, då partiet endast nådde 23,5 procent.

Trots sosseriets kräftgång behåller regeringsblocket sin maktposition och skulle få 179 mandat i riksdagen om SIFO-siffrorna hade varit valresultat. De tre oppositionspartierna lyckas bara komma upp i 170 mandat.

Resultat SIFO augusti 2020 (förändringarna jämfört med den föregående mätningen inom parentes):

Socialdemokraterna 27,8 (-2,2) – 102 mandat.
Moderaterna 20,3 (+0,8) – 75 mandat.
Sverigedemokraterna 19,7 (+0,8) – 72 mandat.
Vänsterpartiet 9,2 (-0,4) – 33 mandat.
Centerpartiet 7,8 (+0,8) – 29 mandat.
Kristdemokraterna 6,4 (-0,4) – 23 mandat.
Liberalerna 4,2 (+0,8) – 15 mandat.
Miljöpartiet 3,6 (+0,1) – 0 mandat.

 

 

Göteborg har blivit Sveriges bakgård

22 augusti, 2020

Stina Svenssons (F!) motion om att göra Göteborg kärnvapenfritt antogs av fullmäktige.

Det meddelas att Göteborg blivit första svenska stad som sagt nej till kärnvapen. Detta kunde ske sedan en majoritet i kommunfullmäktige i Sveriges andra största stad röstat ja till en motion som lagts av Stina Svensson och Teysir Subhi från Feministiskt initiativ (F!). http://proletaren.se/artikel/goteborg-forst-i-sverige-med-ett-nej-till-karnvapen

Det innebär att Göteborg ansluter sig till rörelsen International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN), som finns i 101 länder och 2017 av den norska nobelkommittén tilldelades Nobels fredspris. I Sverige spelar Svenska läkare mot kärnvapen en bärande roll. Rörelsen syftar till att förbjuda kärnvapen, en målsättning som FN har sedan 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/International_Campaign_to_Abolish_Nuclear_Weapons

När det röstades om FN-konventionen om förbud mot kärnvapen 2017 röstade 122 länder för, däribland Sverige. Inga kärnvapenländer deltog i omröstningen. Härefter har dock Sverige intagit en mer skeptisk hållning till konventionen, och enmansutredaren Lars-Erik Lundin rekommenderade att Sverige inte skulle signera eller ratificera överenskommelsen vilket heller inte skett. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_konvention_om_k%C3%A4rnvapenf%C3%B6rbud

Att nu Göteborg utnämnt sig till en kärnvapenfri zon betyder i sammanhanget noll och intet. Sverige har inga kärnvapen och planerar mig veterligen inte heller att skaffa sig några, lika litet som våra nordiska grannländer. Vad F! och Göteborgs kommun ägnar sig åt är ren plakatpolitik som saknar all praktisk betydelse.

Jörgen Fogelkou (SD) fick inte gehör för sin motion om att införa språkkrav i äldreomsorgen sedan bland andra M och KD röstat nej i kommunstyrelsen..

När det blir fråga om verkligt väsentliga förslag drar emellertid Göteborg öronen åt sig. Som när Sverigedemokraternas gruppledare Jörgen Fogelklou lade fram en motion om att språkkrav skulle införas inom äldreomsorgen. S och SD stödde detta, men motionen röstades ändå ner i kommunstyrelsen då de så kallade borgerliga partierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna alla sade nej. En företrädare för Vänsterpartiet kallade den socialdemokratiska inställningen ”en brunfärgad ökenvandring”. https://www.dn.se/nyheter/sverige/obegripligt-att-moderaterna-stoppar-sprakkrav-i-valfarden/

Mot ovan refererade bakgrund av höggradigt flummeri i Göteborgs-politiken kan det tyckas märkligt att kommunen i januari 2020 avvisade en miljöpartistisk motion om att införa ”klimatnödläge”. Det räckte inte att endast MP, F! och V röstade ja till förslaget. ”Vi är besvikna på alla andra partier”, kommenterade kommunalrådet och gruppledaren Karin Pleijel (MP) beslutet. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/inget-klimatnodlage-i-goteborg

Att motarbeta islamistiska krafter i Göteborg kan vidare få oönskade konsekvenser för politiker som vågar sig på detta. Det har Socialdemokraternas förra gruppledare Ann-Sofie Hermansson fått erfara. Sedan hon 2018 i egenskap av kommunstyrelsens ordförande avstyrt en planerad debatt med deltagande av enbart islamister utifrån filmen Burka Songs 2.0 väcktes enskilt åtal mot henne för förtal i Göteborgs tingsrätt av två kvinnliga företrädare för den så kallade Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK).

Att Hermansson i en debattartikel i GT/Expressen framhöll att arrangemang av denna typ är ”oacceptabelt” samt ”Noll tolerans mot extremism är den enda rimliga hållningen” föll inte de muslimska kvinnorna på läppen. Tingsrätten underkände dock enhälligt åtalet och kvinnorna dömdes att betala Ann-Sofie Hermanssons rättegångskostnader om 190 000 kronor. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/02/11/den-friande-domen-mot-soffan-sverige-ar-trots-allt-inte-totalt-sinnessjukt/

Ann-Sofie Hermansson (S) friades i tingsrätten men sparkades senare som gruppledare av sitt parti.

Prövningarna var dock inte slut för Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson. Efter valet 2018 fick hon sparken av sitt parti som gruppledare i fullmäktige med den officiella motiveringen att hon misskött sitt uppdrag. Alla visste dock att den verkliga anledningen var att hon visat sig vara alltför kritisk mot de muslimska/islamistiska krafterna. Sådant gör man inte ostraffat i muslimtäta Göteborg. Som plåster på såren fick hon en statlig utredartjänst av justitieminister Morgan Johansson.

Göteborg har traditionellt – i alla fall av göteborgarna – kallats ”Sveriges framsida. Frågan är om detta inte borde ändras till ”Sveriges bakgård”. I staden finns ett försvarligt antal utanförskapsområden med skenande brottslighet inklusive mord och skjutningar som knappast står ökända Malmö särskilt mycket efter. Ingen går heller längre säker i centrala Nordstan. 

Det förtjänar även påpekas att den hittills ende IS-terroristen med etnisk svensk (och norsk) bakgrund, Michael Skråmo (19185-2019), föddes och växte upp i Bergsjön i Göteborg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michael_Skr%C3%A5mo

 

 

 

 

Kraftigt förtroenderas för Löfven – Sabuni den enda som ökar bland partiledarna

11 augusti, 2020

 

Av partiledarna är det bara Nyamko Sabuni (L) som ökar i förtroende hos Expressen/SIFO i augusti 2020 (även om endast 8 procent säger sig ha förtroende för henne).

Ordningen återställd. Eller näst intill i alla fall. Så skulle man lämpligen kunna sammanfatta Expressen/SIFOs mätning av väljarkårens förtroende för våra partiledare i augusti 2020. S-ledaren och statsministern Stefan Löfven noteras således för ett rätt anmärkningsvärt tapp om 8 procentenheter – från 47 procent i juni till 39 som tycker att han inger ganska stort eller stort förtroende i augusti. https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-rasar-for-lofven-och-regeringen/

39 procent tycker dock denna bloggare är på tok för högt för att gälla Sveriges troligen mest inkompetente regeringschef någonsin. Även om socialdemokraten Rickard Sandler (1925-26) samt liberalerna C. G. Ekman (1926-26, 1930-32) och Ola Ullsten (1979-82) inte heller precis var några höjdare. Löfvens tapp är det enda resultatet i den aktuella mätningen som är statistiskt säkerställt.

Toivo Sjörén, opinionschef på SIFO, förklarar Löfvens minskande förtroende på följande sätt: ”Den positiva coronaeffekten är avtagande.” Det är säkert så att regeringen, i mångas ögon, ridit ut coronastormen på ett någorlunda positivt sätt utan att tillgripa drakoniska nedstängningar eller tvång av skilda slag. Jag måste erkänna att även jag uppskattar detta, även om jag naturligtvis är medveten om att den kinesiska smittan långt ifrån är utrotad.

Ännu märkligare än att närmare 40 procent gillar Löfven är i mitt tycke att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt sägs åtnjuta 38 procents förtroende. Detta för en partiledare vars parti – som hämtar sina rötter i den gamla sovjetkommunismen – i senaste opinionsmätningen (Aftonbladet/Demoskop) endast lyckades skrapa ihop 6,8 procent. Man kan sannerligen undra på vad sätt Sjöstedts avisera avflyttning till Vietnam i slutet på oktober kommer att påverka Vs väljarstöd.

Förutom Löfvens störtdykning i förtroendeligan är det inte särskilt mycket som har hänt sedan den närmast föregående mätningen i juni. Värt att notera i marginalen är emellertid, att den enda partiledare som de facto noteras för en förtroendeökning är Liberalernas Nyamko Sabuni, låt vara att hon fortsätter att dväljas i förtroendeligans absoluta bottenskikt; 8 procent är en ökning med 1 procentenhet.

Stefan Löfven tappar stort i förtroendeligan. Bilden illustrerar en av de troliga anledningarna härtill. Teckning: Micke Carlsson

Moderaternas Ulf Kristersson tappar 1 procentenhet och får nu 34 procent, Kristdemokraternas Ebba Busch tappar 2 procentenheter ner till 31 procent under det att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – som i år kan fira 15 år som partiledare – tappar 1 procentenhet till 26 procent. Centerpartiets Annie Lööf skuggar med 25 procent. Inte så illa av en partiledare som varit borta sedan december 2019 på grund av en komplicerad förlossning, då hennes och makens andra barn föddes. Anders W. Jonsson har vikarierat för Lööf. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dOQ1xq/annie-loof-har-fatt-sitt-andra-barn-blir-kvar-pa-sjukhus-en-tid

I undersökningens bottenskikt återfinns, förutom Sabuni, Miljöpartiets båda så kallade språkrör tillika statsråd Isabella Lövin och Per Bolund. Något som rimmar utmärkt väl med att MP numera oftare återfinns nedanför än ovanför riksdagens fyraprocentsspärr. Att detta obalanserade extremistparti tillåts diktera Jök-regeringens politik i vissa avseenden och därmed hålla det arma svenska folket som gisslan är givetvis en skandal utan dess like!

Expressen/SIFOs förtroendemätning för augusti 2020:

Stefan Löfven (S) 39 procent (- 8)
Jonas Sjöstedt (V) 38 procent (+- 0)
Ulf Kristersson (M) 34 procent (- 1)
Ebba Busch (KD) 31 procent (- 1)
Jimmie Åkesson (SD) 26 procent (- 1)
Annie Lööf (C)  25 procent (- 2)
Isabella Lövin (MP) 9 procent (- 2)
Nyamko Sabuni (L) 8 procent (+ 1)
Per Bolund (MP) 8 procent (- 2)

Demoskop: SD och M ökar mest – katastrof för MP och V

8 augusti, 2020

Aftonbladet/Demoskop augusti 2020.

Enligt Peter Santesson, opinionschef vid mätinstitutet Demoskop, tyder den senaste mätningen på en normalisering av det partipolitiska opinionsläget i Sverige. Han citeras i Aftonbladet: ”Vi börjar röra oss tillbaka till läget före corona, men det går lite långsammare än vi hade trott.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qod4wJ/coronaeffekten-borta-for-lofven?fbclid=IwAR3EU8If-6XwFGkXVnI9t9pfAFX2OEnXaQm61aHQEOJ8H9b_F-eljMEiDr8

Socialdemokraterna är alltjämt rikets största parti trots en nedgång med 1,2 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att tappet inte är ännu större – folk har en omvittnad benägenhet att hålla sig till det trygga och invanda i omtumlande tider och Kina-smittan är på långa vägar ännu inte ett avslutat kapitel.

Hoppingivande för oss som håller tummarna för oppositionen är att även Vänsterpartiet och Miljöpartiet går tillbaka. V med så mycket som 1 procentenhet ned till 6,8 procent och MP med 0,6 procentenheter ner till 3,4 procent, det vill säga klart under riksdagsspärren. Miljöpartiets partisekreterare Märta Stenevi säger till Aftonbladet: ”Vi ser allvarligt på siffrorna och opinionsläget och är inte nöjda med att inte få ut vår egen politik.”

Möjligen kan man spekulera i att den ovanligt kalla och regniga månaden juli kan ha fått folk att ifrågasätta MP:s ständiga tjat om den globala uppvärmningen, ett ämne jag tog upp i ett debattinlägg i Länstidningen, Södertälje den 5 augusti: https://www.lt.se/artikel/debatt-ar-vi-pa-vag-mot-ny-liten-istid-kallaste-juli-pa-nara-60-ar?fbclid=IwAR3LsjPX6K6zQ-o6J477I3lDnA0hPasKK1XmY9jfcMrlntP2VEFjS5J9V7g

Såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna går framåt med 0,8 procentenheter till 21,6 respektive 20,5 procent. Vilket tyder på att M förstärkt sin ställning som ledare för den icke-socialistiska oppositionen – partiet har såvitt jag kan bedöma lyckats något bättre än SD med att synas i debatten.

Ebba Busch Thor med sin dåvarande pressekreterare Fredrik Hardt i ett Pride-tåg i Stockholm för några år sedan.

Fjärde största parti hos Demoskop är Centerpartiet med 8,8 procent. Det är en framryckning med 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning. Sjätte störst är Kristdemokraterna med 5,6 procent (-0,1). Det är en tämligen normal notering för KD men långt ifrån de glädjesiffror partiet en gång var uppe på. Det kan tas för givet att flertalet av KDs konservativt disponerade sympatisörer inte är överförtjusta över partiledare Ebba Buschs entusiasm för Pride-spektaklet.

Återstår att redovisa resultatet för Liberalerna, som verkligen inte är mycket att hurra för – 3,3 procent (+ 0,1) placerar L med god marginal under riksdagsspärren på 4 procent. Jag tror Nyamko Sabuni och hennes stab redan nu får inrikta sig på en tillvaro utanför riksdagen och eventuellt också på att hitta en ny partiledare. Sabuni har på intet sätt rosat marknaden.

Stapeln för ”övriga partier” når denna gång upp till 2,7 procent.

Skulle vi ha val i dag så skulle vi av allt att döma få ett ytterst välbehövligt regeringsskifte. De regeringsbärande partierna S, MP, C och V lyckas nämligen bara skrapa ihop 42,8 procent; räknar vi bort de två partier som hamnar under riksdagsspärren blir det endast 36,1 procent. Oppositionspartierna M, SD och KD å sin sida noteras för 47,7 procent.

 

 

Så hjärntvättar BBC britterna: vänstervridning och dubbeltänk

29 juli, 2020

British Broadcasting Corporation (BBC) grundades den 18 oktober 1922. Företaget stod bakom den första nationella TV-kanalen i världen med reguljära sändningar utanför USA och förfogar i dag över ett otal TV- och radiokanaler i och utanför Storbritannien. Länge respekterades BBC allmänt som en garant för en saklig och opartisk nyhetsrapportering, men det ryktet har blivit avsevärt skamfilat – alltfler tenderar istället att se BBC som en vänsterinriktad propagandamegafon.

Enligt den brittiske författaren, journalisten och universitetslektorn David Sedgwick är det illa ställt på British Broadcasting Corporation, ibland av kritiker skämtsamt benämnt bland annat British Bullshitting Corporation, Bolshevik Broadcasting Corporation eller Brussels Broadcasting Corporation.

I boken BBC: Brainwashing Britain? (Sandgrounder Publishing 2018, 387 sidor) levererar Sedgwick en veritabel och samtidigt av fakta och exempel väl underbyggd bredsida mot den statliga brittiska företagsjätten, stundom kallad Auntie, som en gång i tiden uppfann beteckningen public service avseende medier ägnade att betjäna allmänheten.

David Sedgwick menar att det är illa ställt på BBC.

”The modern BBC”, konstaterar Sedgwick (sidan 5), ”is an entirely different animal than it was back in the 1950s when Auntie seemed to capture its essence so deftly. The modern organisation is in fact barely recognisable to its 1970s or even 1980s incarnations. Something has changed – is changing /…/ With its enthusiasm for all things liberal and ´progressive´, to the ordinary man and woman in the street the ´national´ broadcaster arguably feels ever more remote, ever more detached from their own reality than at any time in the corporation´s near 100-year history. https://sv.wikipedia.org/wiki/BBC

Frankfurtskolan och kulturmarxismen. Enligt David Sedwick ligger alla som tillhör en eller flera av grupperna konservativa, kristna, vita, män, arbetarklassen, patrioter, abortkritiker och Brexit-supportrar illa till hos den närmast patologiskt politiskt korrekta institutionen BBC. En term som ofta nämns i samband med BBC och etablissemangsmedia  över huvud taget är kulturmarxism, som mycket kortfattat kan definieras som en utveckling av marxismen syftande till att påverka kultur- och samhällslivet i marxistisk/socialistisk riktning.

Ursprunget till kulturmarxismen står att finna i den så kallade Frankfurtskolan, som var en neomarxistisk skolbildning med ursprung i Institutet för socialforskning i tyska Frankfurt am Main i början av 1930-talet. En av målsättningarna var att förena Karl Marx politiskt-ekonomiska idéer med Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier.  Efter nationalsocialisternas maktövertagande 1933 flydde många av företrädarna, exempelvis Max Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse, till USA. Särskilt Marcuse fick ett avsevärt inflytande över 68-vänstern i USA och västvärlden i sin helhet. ”Den långa marschen genom institutionerna”, ett uttryck som tillskrivits den italienske marxistiske teoretikern Antonio Gramsci, däribland det mediala flaggskeppet BBC, hade inletts.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Frankfurtskolan

David Sedgwick definierar kulturmarxismens agenda på följande sätt (sidan 15): ”The gradual process of destroying all traditions, languages, religions, individuality, government, family, law and order in order to re-assemble society in the future as a communist utopia. This utopia will have no notion of gender, traditions, morality, god or even family or the state.”

Hatet mot Trump. Ett särskilt hatobjekt för BBC är USAs president Donald J. Trump. Etablissemangsmedia och den politiska korrektheten i stort kommer aldrig någonsin att förlåta Trump för att denne i presidentvalet 2016 besegrade den egna favoriten Hillary Clinton, vilken så sent som kvällen före valet av såväl politiska bedömare som spelbolag antogs gå mot en given seger. Istället vann Trump med 304-227 räknat i elektorsröster; att Clinton fick något fler väljarröster än Trump hade ingen betydelse såsom det amerikanska valsystemet är utformat. https://www.oddsonline.se/nyheter/valet-i-usa-clinton-storfavorit-infor-den-sista-debatten/

Sedgwick presenterar i sin bok en rik provkarta på BBCs Trump-fientliga verksamhet. Trump är till att börja med nära nog allt som det brittiska medieföretaget avskyr: man, kristen, heterosexuell, frispråkig anti-socialist och med en bakgrund som extremt framgångsrik företagare i miljardklassen. Sedgwick (sidan 112): ”The maverick businessman represents a real threat to the elites  whose interests the BBC so faithfully and unreservedly represent. His opposition to open borders, mass migration and subsequent disenfranchisement of America´s blue collar workers puts him very much on the wrong side of BBC and its ´progressive´allies.”

Donald Trump är enligt BBCs värdegrund, som David Sedgwick uppfattar den, ”very, very bad”. Alla nyheter om och analyser av Trumps göranden och låtanden presenteras i BBCs programutbud i negativast möjliga dager. Jag skall av utrymmesskäl nöja mig med att återge ett exempel ur Sedgwicks bok.

Det gäller försöken att sammanbinda Trump med den vita rasistgruppen Ku Klux Klan (KKK) och särskilt David Duke, USAs troligen mest beryktade antisemit och förespråkare för vit överhöghet samt med ett förflutet som stormästare (grand wizard) för en falang av KKK. Duke har representerat det Republikanska partiet i delstatsparlamentet Louisiana men har även varit medlem i Demokratiska partiet. Populistiska partiet och Reformpartiet. Han uttalade 2019 sitt stöd för den vänsterextremistiska samt jude- och Israel-hatande demokratiska kongresskvinnan Ilhan Omar. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/14/vite-arkerasisten-david-duke-backar-upp-ilhan-omar/

Sedgwick beskriver hur BBC, oavsett vad Donald Trump sysslade med under sin framgångsrika valkampanj 2016, sökte koppla detta till David Duke: Trump vill sänka skatterna. Vad tycker David Duke om det? Trump vill bygga en mur mot Mexiko. Vad är David Dukes åsikt om det? Trump gillar glass med mintchoklad. Gillar David Duke glass med mintchocklad? Så där höll det på.

BBC piskade upp hatstämning mot Vita husets pressekreterare Sarah  Huckabee Sanders.

”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det kan noteras att Donald Trump enligt tillgänglig statistik som presenteras av Sedgwick (sidan 231) tagit avstånd från David Duke/KKK 55 gånger sedan 1991. Ändå har BBC med en dåres envishet gjort sitt bästa för att antyda, att de båda herrarna är av samma skrot och korn. Så till exempel hävdade det brittiska bolaget under valkampanjen 2016 att ”Trump vägrat ta avstånd från Duke” sedan den senare uttalat halvhjärtat stöd för Trump. Sedgwick visar emellertid att Trump i en intervju med journalisten och nyhetsankaret John Heilemann redan 2015 sade om Duke: ”I don´t need his endorsement. I certainly wouldn´t want his endorsment.”

Hatet och illviljan mot president Trump omfattar även hans nära medarbetare. David Sedgwick tar upp fallet med Sarah Huckabee Sanders, Vita husets pressekreterare 2017-19. Vid en presskonferens ställde en närvarande reporter den egendomliga frågan: ”Anser administrationen att slaveri är fel?” Det väckte rabalder då Huckabee Sanders enligt BBCs framställning inte svarade på frågan. BBCs mailkorg fylldes snabbt med inlägg av typen ”Sarah Sanders är en fruktansvärt monster” och ”Hela administrationen är fullproppad med förespråkare för vit överhöghet!”

Sanningen var att journalisten och Trump-hataren April Ryan, troligen helt medvetet, slängde ur sig frågan – som inte hade någonting alls att göra med vad som diskuterats under pressträffen – då Sarah Huckabee Sanders hade avslutat pressträffen och var på väg från podiet. Detta rapporterades inte av BBC, som på detta sätt kunde skapa en egenhändigt ihopsnickrad skandal med Trump-anknytning. Sarah Huckabee Sanders ställning hos den vänsterliberala presskåren och hos BBC främjas knappast av att hon är dotter till den konservative före detta guvernören i Arkansas och presidentkandidaten Mike Huckabee. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sarah_Huckabee_Sanders

McGovern-syndromet och journaliskåren. BBC förefaller vara drabbat av samma åkomma som sedan lång tid tillbaka vidlådit etablerade svenska medier: det jag har kallat McGovern-syndromet. Det är uppkallat efter George McGovern (1922-2012), en vänsterliberal senator från delstaten South Dakota vilken nominerades som Demokratiska partiets kandidat i presidentvalet 1972 men som förlorade till den sittande presidenten Richard M. Nixon med en av de största marginalerna i USAs historia – Nixon vann med elektorsrösterna 520-17.

McGovern-syndromet innebär att det aktuella mediet undantagslöst i sin rapportering och sina analyser med alla medel backar upp den demokratiske kandidaten. I Sverige har vi kunnat notera detta fenomen åtminstone sedan Kennedy-Nixon-valet 1960 och framåt. Svenska etablissemangsmedia, enkannerligen etermedia som SVT och TV4 (där USA-korrespondenten Rolf Porseryd är ett skräckexempel), har med den drucknes envishet favoriserat alla demokratiska presidentkandidater.

Detta gäller vare sig dessa varit vinnare såsom John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama eller förlorare såsom Hubert Humphfrey, Walter Mondale, Michael Dukakis, Al Gore, John Kerry och Hillary Clinton. De republikanska kandidaterna och presidenterna av typ Ronald Reagan och George W. Bush har analogt härmed svartmålats och demoniserats och Donald Trumps ondska känner i SVT/TV4s perspektiv som vi alla vet inga gränser. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/23/mcgovern-syndromet-rolf-porseryd-till-er-tjanst/

Detta är på intet sätt någon tillfällighet. Statistik visar att den svenska journalistkåren står långt till vänster. Enligt en norsk undersökning från 2019 röstar 70,7 av de 150 journalister som svarat på enkätfrågorna om partisympatier på något av partierna Vänsterpartiet (32,0 procent), Socialdemokraterna (24,0 procent) och Miljöpartiet (14,7 procent). Inget av de övriga partierna kommer upp i tvåsiffriga procenttal – Centerpartiet får 9,3, Liberalerna 5,3, Moderaterna 4,0, Kristdemokraterna 3,3 och Sverigedemokraterna 2,7 procent. https://nyheteridag.se/undersokning-70-procent-av-svenska-journalister-har-vanstersympatier/

Nej, George McGovern valdes inte till president 1972. Till den svenska journalistkårens stora sorg.

Tidigare undersökningar som gjorts under ledning av professor Kent Asp vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet har också visat att den svenska journalistkåren står påtagligt till vänster om de vanliga väljarna beträffande partisympatier. I Asps forskning tenderar dock Miljöpartiet att vara det parti som framför andra favoriseras av journalisterna. https://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf

BBC och Orwells dubbeltänk. Inte bara Donald Trump är i BBCs ögon ”very, very bad”. Detsamma gäller Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen (EU), populärt kallat Brexit. Företagets motstånd mot Brexit poppar enligt Sedgwick upp överallt i såväl TV- som radiokanaler. När det visade sig att den brittiska ekonomin på det hela taget tycks ha gynnats av EU-utträdet har termen ”trots Brexit…” varit ymnigt förekommande.

BBC har ett särskilt gott öga till det konservativa partiet Tories´ underhusmedlem Jacob Rees-Mogg, representerande valkretsen North East Somerset, vilken inte bara är aktiv Brexit-förespråkare utan även katolik, abortkritiker och motståndare till samkönade ”äktenskap”. Följaktligen har Rees-Mogg åtskilliga gånger varit utsatt för två av de metoder som David Sedgwick i sin bok tillskriver BBC: smutskastning och felaktiga påståenden, sådant som drabbar alla som inte oförbehållsamt bekänner sig till det brittiska mediaföretagets världssyn. Dessa förklaras omväxlande vara rasister, nazister eller extremister samt lidande av ”fobier” av skilda slag – islamofobi, homofobi och allt vad det kan vara.

Samtidigt berömmer sig ”Auntie” av att vara opartisk och rättvis. Hur går detta ihop? Enligt David Sedgwick i BBC: Brainwashing Britain? ägnar sig BBC åt ett dubbeltänk (doublethink) av samma slag som det Sanningsministeriet ägnar sig åt såsom det skildras av George Orwell (Eric Blair) i dennes klassiska framtidsdystopi 1984 (1949). Sedgwick sammanfattar (sidan 151):

I am an impartial, objective journalist who nevertheless: – Missrepresents the views  which contradict the BBC worldview. – Smears entities that disagree with the BBC worldview. – Selects and edits  material specifiacally to support the BBC worldswiew. – Amplifies whatever supports BBC narratives. – Suppresses whatever contradicts BBC narratives. – Applies different standards depending on whether individuals or organisations share the BBC worldview.

Det dubbeltänkande som beskrivs av Orwell – till exempel ”krig är fred” – möjliggör för BBCs journalister att samtidigt hysa två motstridiga uppfattningar i en fråga och tro att båda är lika sanna. https://study.com/academy/lesson/doublethink-in-1984-definition-examples.html

”Quiet and safe in Malmö”… Sedgwicks bok avrundas med fyra fallstudier av vilka en har stort intresse för oss svenskar då den gäller Malmö. Under rubriken ”Quiet and safe in Malmö” tar författaren upp situationen i vår tredje största stad Malmö utifrån en kommentar som gjordes av Donald Trump i februari 2017: ”We´ve got to keep our country safe. You look at what´s happening in Germany, you look at what´s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this? Sweden. They took in large numbers. They´re having problems like they never thought possible.”

Uttalandet väckte bestörtning runtom i världen bland människor som inte är insatta i de problem vi svenskar upplever på daglig basis i vårt arma fosterland. Mord, dödsskjutningar, våldtäkter, kvinnomisshandel, bilbränder, bilar som kör in i folkmassor. Icke minst BBC uttryckte bestörtning: hur vågar den okunnige Trump ifrågasätta mångkulturens välsignelser? Bland de som citerades av BBC fanns förre stats- och utrikesministern Carl Bildt, som på sitt sedvanligt arroganta och snorkiga sätt frågade sig vad Trump hade ”rökt”.

BBC trodde sig veta att det varit ”tyst och säkert” i Malmö och att det inte inträffat något större terrordåd. Det var dock inte det Trump hade åsyftat – han hade, helt korrekt, hänvisat till de avsevärda problem relaterade till massinvandring och mångkulturalism som är daglig verklighet för den svenska befolkningen. I syfte att understryka att Trump var en usel lögnare sände det brittiska mediebolaget ett reportageteam till Sveriges tredje största stad, Malmö. Teamet kom, vilket måste anses vara föga sensationellt, fram till att: ”Trump´s wrong, it´s quiet and safe in Malmö.”

Donald Trump hade rätt om tillståndet i Sverige.

Påståendet stämmer dåligt eller inte alls med föreliggande statistik publicerad av bland annat Brottsförebyggande rådet (BRÅ), SVT och Sydsvenskan. Enligt denna är Malmö med sina runt 330 000 invånare den farligaste staden i den nordeuropeiska regionen. Malmö toppar listan för 2016 med ett mordindex på 3,4 per 100 000 invånare. Malmö jämförs i statistiken med Paris ((1,8), London (1,3), Köpenhamn (1,1) samt Berlin (1,0). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-har-flest-skjutningar-per-invanare

Det förefaller som om Donald Trump inte hade haft så fel ändå. Och, som så ofta tidigare, hade BBC påkommits med byxorna nere.

BBC har nyligen varslat om betydande nedskärningar. Av företagets totalt 6000 tjänster har det aviserats att 520 skall bort. Därtill kommer ytterligare hundratals nedskärningar regionalt och vad avser Skottland, Wales och Nordirland. Huruvida detta kommer att dämpa BBCs vänstervridning må dock vara osagt.

Slutligen vill jag inte undanhålla för mina läsare att jag i egenskap av gruppledare för SD Södertälje intervjuades av BBC World´s stringer Malcom Brabant, stationerad i Köpenhamn, som ett kort inslag i ett program om den syriska flyktinginvasionen i Södertälje 2014. Om flera av BBCs medarbetare vore lika proffsiga och sakliga som Malcolm skulle företaget ha betydligt färre problem. https://www.bbc.com/news/av/world-europe-25805342/syria-crisis-influx-of-refugees-into-swedish-town

SD knappar in på S hos Sentio – men stämmer siffrorna?

16 juli, 2020

Sentio juli 2020.

Socialdemokraterna är fortsatt landets största parti om vi får tro det norska mätinstitutet Sentios mätning för juli månad 2020. 25,5 procent innebär dock minus 3,3 procentenheter sedan förra mätningen och närmare tre procentenheter sämre än i det urusla riksdagsvalet 2018, då S erhöll sitt sämsta resultat i modern tid. http://redir.opoint.com/?url=https://theworldnews.net/se-news/sd-bryter-lofvens-segertag-nastan-jamnstora-med-s&OpointData=4a4bda6ac6518f584b499b2c4ce0037fJmlkX3NpdGU9MjE3NjAwJmlkX2FydGljbGU9MzA1OTAyMyZpZF91c2VyPTE0MTEmaWRfYXBwbGljYXRpb249MTAwMDAwOCZpZF9wYXJ0bmVyPTImbGFuZz1ubyZtb249MSZtYXRjaGVzPSJTZW50aW9zIjU=

Sossarna skuggas i Nyheter idag/Sentios mätning av Sverigedemokraterna, som rycker upp sig rejält – 3,4 procentenheter – och antecknas för 24,1 procent. Det är det sverigevänliga partiets bästa opinionssiffror på länge. SDs framgång får antagligen tolkas som ett tecken på att immigrationsfrågan är på väg tillbaka som huvudfråga i svensk politik. Moderaterna går framåt till 20,3 procent, vilket är en förbättring med 1,7 procentenheter.

Jag måste bekänna att jag hyser viss klockarkärlek till Sentios mätningar, som ofta brukar ge mitt parti SD goda siffror. Sentio var ävenledes det mätinstitut som bättre än alla andra lyckades pricka in SDs valresultat 2014 då partiet fick 12,9 procent. Tyvärr lyckades institutet ifråga inte tillnärmelsevis lika bra 2018.

Om Sentio har rätt är det nästan idel negativa siffror för Jök-partierna. Förutom sossarnas debacle minskar Centerpartiet med över en halv procentenhet ner till 5,8 procent och det snart helt utplånade Liberalerna med 0,4 ner till 2,5 procent. Vänsterpartiet tappar också. Tyvärr ökar emellertid extremistiska Miljöpartiet rätt rejält enligt Sentio – från 3,9 till 5,1 procent jämfört med förra mätningen.

Glädjesiffror för SD och Jimmie Åkesson: 24,1 och näst största parti i Sentios julimätning.

Sentio är såvitt jag vet det enda mätinstitut som även redovisar småpartiernas siffror. Jag gissar att det hoppats jämfota hos nationalradikala Alternativ för Sverige i anledning av uppnådda 1,1 procent. Skall man döma av en del entusiastiska kommentarer på nätet så är riksdagsplatsen så gott som säkrad för AfS.

Hos feminazisterna hos Feministiskt initiativ lär det deppas rejält: nedgång från 0,8 till 0,1 (procent). Medborgerlig samling får 0,7 procent (+0,4) och Piratpartiet 0,1 (-0,4). Övriga partier (vilka det nu kan vara) noteras hos Nyheter idag/Sentio för 0,4 procent.

Märkligt nog har på Facebook och i en personlig blogg förekommit litet andra siffror vilka presenterats som Sentios julimätning 2020. Jag utgår under alla omständigheter från att ovanstående skall stämma, eftersom jag fått dem från Sentios hemsida.

Frågan är naturligtvis om vi kan lita på Nyheter idag/Sentios siffror. Är den markanta socialdemokratiska  kräftgången en reell trend som kommer att bekräftas i kommande mätningar? Det skall också konstateras att Sentio stundom haft en tendens att publicera glädjesiffror för SD. För tillfället nöjer jag mig dock med att känna mig i alla fall litet upplivad!

MP och S: när svansen viftar på hunden

15 juli, 2020

När ett 4-procentsparti bestämmer över ett 28-procentsparti.

Kors i taket – Miljöpartiet ”hotar” med att lämna Jök-regeringen om inte Socialdemokraterna viker från kraven på en stramare migrationspolitik. Det var fler än jag som hajade till inför detta MP-besked för ett par veckor sedan. Skulle vi äntligen få ett avslut på det lilla gröna extremistpartiets oproportionerliga inflytande över svensk regeringspolitik?

Som vi vet vid det här laget blev det inte så. Socialdemokraterna vek till slut ner sig i syfte att inte riskera en regeringskris och eventuellt påföljande nyval. Som vanligt alltså: Socialdemokraternas fokus är och förblir makten. Att detta sker till priset av att kapitulera inför miljöextremisterna i MP är något de uppenbarligen står ut med. 

Eller som Vilhelm Moberg uttryckte saken: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.”

Efter litet skenfäktning bröt slutligen förhandlingarna mellan riksdagspartierna i den parlamentariska migrationskommittén samman. Moderaterna och Kristdemokraterna stod för långt ifrån den obefintliga socialdemokratiska kompromissviljan; då hade Sverigedemokraterna redan lämnat förhandlingarna och deklarerat, att man ställde sig utanför varje form av partigemensam migrationspolitik. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-de-politiska-motsattningarna-blev-alltfor-stora

Man behöver näppeligen vara någon Einstein för att inse, att den socialdemokratiska undfallenheten gentemot MP kan komma att påverka opinionen negativt. Flera undersökningar har visat att väljaropinionen är mindre vänligt inställd till invandring än tidigare. En mätning i regi av SVT/Novus visar exempelvis att 63 procent av de tillfrågade  önskar färre asylinvandrare till Sverige , vilket skall jämföras med 56 procent 2018. De som vill se en ökad asylinvandring har samtidigt minskat – från 12 procent till 8 procent. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/storre-majoritet-vill-ha-farre-asylsokande

Ännu så länge synes dock S-partiet göra bra ifrån sig i mätningarna. Enligt den undersökning som genomfördes av Aftonbladet/Demoskop 30 juni till 7 juli ökar S med 0,7 procentenheter upp till 28,5 procent jämfört med senaste mätningen, vilket är marginellt bättre än de 28,3 partiet nådde i senaste riksdagsvalet. Näst största partiet, M, minskar något med sina 20,8 procent men går en procentenhet bättre än i valet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kJ25M6/sommarstiltjen-gynnar-socialdemokraterna

Det partipolitiska läget i Sverige i juli 2020 enligt Aftonbladet/Demoskop.

Skulle jag gissa vad som ligger bakom S-uppgången blir mitt svar att rätt många, trots att ymnig kritik också förekommit, upplever partiet som förhållandevis stabilt och tryggt under pandemins prövningar. Dessutom tror jag att utvecklingen av den kinesiska smittan – som nu förefaller avta på alla fronter i vårt land – kommer att fortsätta ge S ett opinionsmässigt försteg, låt vara med ett frågetecken för hur migrationsfrågan kan komma att påverka opinionssiffrorna. Oppositionen har inte lyckats visa att man skulle ha kunnat hantera situationen på ett bättre sätt.

Sverigedemokraterna på tredje plats noteras för 19,7 procent och ökar något jämfört med förra mätningen. Ökningen från valet i september 2018 uppgår till 2 procentenheter. Centerpartiet som fjärde största parti minskar mest av samtliga partier och får nu 8,4 procent, helt i paritet med valresultatet. Lindansande Miljöpartiet lyckas denna gång hålla sig kvar på den slaka linan och får 4,1 procent, medan Liberalerna trots en halv procents ökning bara når upp till 3,2 procent.

Till råga på allt har Moderaterna, trots stundom stram retorik i immigrationsfrågan, visat att partiet inte går att lita på. M har nämligen, trots påstått oförenliga positioner i tidigare förhandlingar, nått en överenskommelse med S som går ut på att mildra de ekonomiska kraven på egen försörjning för asylsökande som väljer att flytta till Sverige utan att ha egentliga asylskäl. Detta borde rimligen gynna SD.

S & M eniga om undantag i försörjningskrav för invandrare

Hur man än vrider och vänder på det partipolitiska läget kommer man inte ifrån att den stora vinnaren i svensk politik är Miljöpartiet. Det tidigare sammanbrottet i förhandlingarna var en stor framgång, och jag gissar att det då var rätt många champagnekorkar som smällde i MPs partihögkvarter. Tacka för det – MP hade åter visat att man är svansen som viftar på hunden!

 

 

Coronasuccé i opinionen för S – motigt för SD

17 maj, 2020

Demoskops väljarbarometer maj 2020.

De tre senaste opinionsmätningarna när detta skrivs bekräftar alla, att Socialdemokraterna och Stefan Löfven under coronakrisen skaffat sig ett stadigt grepp om väljarsympatierna. Folk i allmänhet håller sig till det de tycker känns tryggast och bäst. ”Ju längre krisen pågår, desto viktigare blir jobb- och ekonomiska frågor”, menar Demoskops opinionschef Peter Santesson. ”Förtroendemässigt är det hemmaplan för de tradionellt statsbärande partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna.”

Väljarbarometern Maj 2020

Socialdemokraternas notering är den högsta Aftonbladet/Demoskop-siffran sedan januari 2019 samt en uppgång med 2,2 procentenheter sedan april 2020. Moderaterna på andra plats får 20,7 procent, halvannan procentenhet bättre än i april. Det är också närmare 1 procentenhet bättre än i riksdagsvalet i september 2018.

Sverigedemokraterna minskar med jämnt 2 procentenheter jämfört med april men står ändå på dryga 1 procentenhet plus jämfört med senaste valresultatet. Härefter följer Centerpartiet på 10,0 (+-0), oförändrat sedan i april men väsentligt bättre än valresultatet. Vänsterpartiet minskar med en halv procentenhet ner till 7,2, 0,8 sämre än i valet, medan Kristdemokraterna som sjätte största parti med 6,5 procent tangerar valresultatet.

Verkligt prekärt ser läget ut för såväl Miljöpartiet med 3,3 och Liberalerna med katastrofala 2,7 procent. Det hade varit adjöss till riksdagen om de nu aktuella opinionsnoteringarna varit valresultat. Övriga partier tvingas nöja sig med 0,7 procent.

SKOP är det mätinstitut som ger S-partiet högst utdelning: 32,6 procent. SKOPs analytiker, docent Örjan Hultåker, kommenterar: ”Så länge statsministern och partiledaren inte gör bort sig så gynnas hans parti av allvaret och den stora medieexponeringen.”

Bekymrade miner hos MPs EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren. Det finns fog för de dystra minerna.

Däremot blir det också hos SKOP en fullskalig katastrof vad avser mätsiffrorna för det mindre regeringspartiet MP med 2,6 procent. Hultåker menar att det inte gynnar det mindre partiet i en regeringskoalition när allt fokus är på statsministern och övriga socialdemokratiska regeringsministrar. Denne konstaterar också att MP misslyckades med att dra fördel av det tidigare fokuset på klimatfrågan och inte har kunnat tillföra något av betydelse när det gäller Kina-smittan.

Moderaterna går starkt även hos SKOP och får 20,4 procent, därmed klart distanserande SD på 16,3 procent. Det Sverige-vänliga partiet har hamnat i skymundan av M, som framstår som ett alternativ till S i ekonomiska frågor. SD har därmed tappat runt 7 procentenheter hos SKOP sedan början av innevarande år. Det har inte gynnat SD opinionsmässigt att partiet bjudits in till coronaöverläggningar jämte övriga riksdagdspartier.

KD antecknas för en vikande trend hos SKOP – ner 1,5 procentenhet till 5,2 procent jämfört med januarimätningen. Liberalerna kan, till skillnad från vad fallet är i de båda övriga här refererade mätningarna, glädja sig åt att med 4,4 procent hamna ovanför riksdagsspärren.

SKOP:s Väljarbarometer, 11 maj 2020

I Göteborgsposten/SIFOs väljarbarometer för maj 2020 parkerar sossarna överst med 31,7 procent. S plockar väljare från samtliga övriga partier med undantag för Kristdemokraterna. Näst störst är SD på 18,9 procent och tredje störst Moderaterna med 18,6 procent. https://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-s-bef%C3%A4ster-v%C3%A4ljarst%C3%B6det-i-sp%C3%A5ren-av-coronaviruset-1.28038030

”S har ganska snabbt fått till en rejäl skjuts uppåt samtidigt som SD haft svårare att upprätthålla sina tidigare siffror”, citeras Johan Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i GP. Det har helt klart missgynnat SD att partiets paradfrågor – lag och ordning samt invandring – hamnat i bakvattnet.

V får hos SIFO sin högsta siffra av de tre mätningar som här presenteras med 9,0 procent. Därnäst kommer C 7,2, KD 6,1, MP 3,9 och L 3,4. ”Övriga” landar på 1,5 procent. För MP är läget minst sagt oroande. En hel del tyder på att väljarna har börjat genomskåda detta parti av bluffmakare och hemvävda domedagsprofeter, särskilt under denna majmånad som varit kallare och snörikare än i mannaminne trots MPs försäkringar om att den globala så kallade upphettningen ständigt firar nya triumfer https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-har-genomsk%C3%A5dat-milj%C3%B6partiet-1.27642263?fbclid=IwAR1Ibwvu6YS2OaIwe73Kk3ubCdD_KNY-g5nHtqluC3zBq6dCNyR8eytJLOE

Opinionsläget är just nu motigt för SD och Jimmie Åkesson.

För alla de som i mina Facebook– och Twitter-flöden spyr galla över regeringens och Folkhälsomyndighetens sätt att hantera smittokrisen ligger det sannolikt nära till hands att ropa ”fake news” beträffande Socialdemokraternas anmärkningsvärda framgångar i opinionen. Detta är en flagrant feltolkning av det verkliga förhållandet.

Det ligger inget konstigt i att många i ett krisläge klamrar sig fast vid det beprövade och välkända. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli. Vad som är mer oklart är hur länge de förhållandevis goda socialdemokratiska siffrorna kommer att äga bestånd. Som sverigedemokrat och S-kritiker är jag pessimistisk – det vill säga jag misstänker att sosseriets strupgrepp över opinionen kommer att hålla i sig fram till valet 2022.

Ingen vore dock gladare än jag om jag skulle ha fel.