Amnesty Internationals lögnaktiga apartheid-kritik mot Israel

De vinterolympiska spelen i Peking innebar ett gyllene tillfälle för den så kallade människorättsorganisationen Amnesty International att fästa världens uppmärksamhet på det röda Kinas förtryck av uigurerna, kazakerna och andra etniska minoriteter i Xinjiang-provinsen.

The Beijing Olympics Was a Singular Chance to Expose China’s War Crimes. Instead, Amnesty International Chose to Single Out Israel.

Tyvärr utnyttjade Amnesty inte det tillfället, framhåller David Suissa i den amerikanska tidskriften Jewish Journal. Istället valde organisationen att i höjd med OS-invigningen publicera en ensidigt lögnaktig artikel om vad som kallades Israels ”apartheid”-politik gentemot palestinaaraberna.

Suissa framhåller: ”The Beijing olympics was a singular chance to expose China´s war crimes. Instead, Amnesty International chose to single out Israel.”

De kinesiska ledarna var gissningsvis överlyckliga över att Amnesty inte uppmärksammade folkmordspolitiken mot de muslimska uigurerna och/eller andra övergrepp som utförs av den kommunistiska diktaturstat som fått förtroendet att arrangera 2022 års vinter-OS.

En demonstration mot Kinas förtryck av uigurerna.

Läckta dokument avslöjade 2020 uppseendeväckande detaljer om den kinesiska behandlingen av folkgruppen uigurer, varav det finns ungefär 13 miljoner i Folkrepubliken Kina. Tortyr, hot och hjärntvätt är vanligt förekommande, och ibland kan böner eller skägg vara tillräckligt för att spärra in människor. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg

Det anmärkningsvärda med Amnestys underlåtenhet är att organisationen bevisligen är väl medveten om situationen i Kina. Den 10 juni 2021 publicerade man en rapport med den svenska titeln ”Kinas förtryck av muslimerna i Xinjiang är ett brott mot mänskligheten”, där organisationen pekade på de ohyggliga övergrepp som förekommer i de så kallade omskolningslägren och på övervakningen i samhället i stort. https://www.amnesty.se/aktuellt/kinas-fortryck-av-muslimer-i-xinjiang-ar-ett-brott-mot-manskligheten/

Dessutom uppmanade Amnesty International i ett brev till FNs medlemsländer den internationella samfälligheten att ”strongly condemn” förföljelsen av den uiguriska folkgruppen i Kina. Det borde rimligen ha varit en självklarhet för Amnesty att utnyttja OS-invigningen till att ytterligare fästa omvärldens uppmärksamhet på de kinesiska övergreppen.

Istället visar Amnesty International än en gång varför organisationen har rykte om sig att vara en Israel-hatande och antisemitisk röst i den rapport som publicerades den 1 februari 2022. I rapporten uppmanas inte bara the International Criminal Court (ICC) i Haag, utan världens alla länder, att granska ”the crime of apartheid” med särskild tonvikt på vad som felaktigt kallas ”de ockuperade territorierna”. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2022/02/israels-apartheid-against-palestinians-a-cruel-system-of-domination-and-a-crime-against-humanity/

Vem är det egentligen som praktiserar apartheid?

Ordet ”apartheid” nämns ett oräkneligt antal gånger i Amnesty-rapporten. Det åsyftar givetvis den rasåtskillnadspolitik som rådde i Sydafrika från och med 1948 till den vita minoritetsväldets upphörande 1994 (även om den naggades åtskilligt i kanten under 1980- och början på 1990-talet).

Det system som rådde i Sydafrika – apartheid betyder ordagrant åtskildhet – var emellertid institutionaliserat på ett helt annat sätt än vad som någonsin varit fallet i den judiska staten Israel. Den sydafrikanska befolkningen indelades i fyra etniska grupper vilka benämndes vita, asiater, färgade och svarta.

De tre förstnämnda grupperna fick 1984 varsitt parlament under det att de svarta även fortsatt hänvisades till att uttrycka sin mening i lokala sammanhang. I Sydafrika rådde en stor mängd åtskillnadsregler som reglerade exempelvis boende, resande, näringsliv, restauranger, parkbänkar etcetera. De mest småskurna av dessa regler kallades petty apartheid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid

Ingenting av detta har någonsin förekommit i Israel. Här har judiska såväl som arabiska medborgare ända sedan de första fria valen hölls 1947 – alltså ett år innan staten Israel grundades officiellt den 14 maj 1948 – haft möjlighet att väljas in i parlamentet Knesset. I dag består Israels befolkning av omkring 2 miljoner araber (så kallade palestinier) av vilka 84 procent beräknas vara muslimer. 8 procent är kristna och lika många druser.

I Sydafrika under apartheid hade det varit legalt omöjligt för en svart person att väljas in i vare sig parlament eller regering. Som en jämförelse kan nämnas att i den konservative premiärministern Naftali Bennetts brokiga koalitionsregering omfattande åtta partier ingår araben Mansour Abbas, representerande det islamistiska partiet Raam. https://www.varldenidag.se/nyheter/historisk-koalition-i-den-nya-israeliska-regeringen/repufn!2dWSNFBgBHlZTb8rU1G@Rw/

Mansour Abbas från det arabiska Raam-partiet ingår i den israeliska koalitionsregeringen.

Amnesty International har helt rättmätigt tvingats inhösta ett stort antal fördömanden från när och fjärran för sin rapport om Israel, de facto Mellanösterns enda demokrati. Israels utrikesminister Yair Lapid tvekar inte att kalla rapporten antisemitisk och hävdar att Amnesty citerar lögner som sprids av terrororganisationer:

”Israel är inte perfekt, men vi är en demokrati som är hängiven internationell rätt, öppen för kritik, med en fri press och ett starkt och oberoende rättssystem.” https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/israel-amnestys-rapport-%C3%A4r-partisk-och-antisemitisk/ar-AATmatn?li=BB13lZo5

Om Amnesty hade velat ge exempel på system från Mellanöstern som kan föra tankarna till apartheid skulle man givetvis ha gått till någon eller några av de 57 arabisk-muslimska stater som omger Israel. Ett stort antal av dessa är i praktiken judenrein.

Kina demolerar gravar över 20 svenska missionärer

Inredningen till en icke godkänd kyrka som vandaliserats av regimen i Peking.

Kinesiska myndigheter har låtit förstöra gravstenar över 20 kristna svenska missionärer på en begravningsplats i Xiezhou, som är belägen i Yanhu-distriktet i staden Yuncheng i Shanxi-provinsen. Den officiella förklaringen till åtgärden var att gravstenarna var ”illegala”. https://www.christianpost.com/news/china-destroys-gravestones-of-swedish-missionaries.html

Det var tidigt den 12 september som över 100 specialpoliser och säkerhetstjänstemän samt personal från varierande regeringsinstitutioner enligt människorättssajten Bitter Winter stängde av begravningsplatsen ifråga. Därpå demolerades det näraliggande gästhuset, vilket även det av myndigheterna betecknats som en ”illegal konstruktion”. För att dölja förödelsens styggelse placerades omgående vegetation över de förstörda gravplatserna.

Enligt en regeringstjänsteman som var i kontakt med Bitter Winters utsända hade alla bybor innan demoleringen ägde rum kallats till den lokala polisstationen för att lämna ifrån sig sina mobiltelefoner i syfte att förhindra informationsläckor.

Gravstenarna restes 2008 av huskyrkan the Church of Christ´s Family för att hedra den svenska Kina-missionen. En framträdande missionär var Gustaf Verner Wester, som föddes i Kumla 1876 och avled i Kina 1930. Sex av hans familjemedlemmar fanns också på plats i den dåtida Republiken Kina. På den här länken finns namnen på ytterligare svenska missionärer. http://www.eom.nu/index.php/missionarsbiografier/

Missionärerna verkade i Yuncheng innan verksamheten utökades till att omfatta andra delar av Shanxi tillika med angränsande provinser. Verner Wester och hans missionärskolleger var med om att etablera 60 kyrkor med drygt 6000 medlemmar. Man lät också uppföra Yuncheng-sjukhuset, som behövande ortsbor kunde uppsöka utan kostnad. 1000-tals människoliv skall ha räddats på detta sätt.

Den lokala kyrkan kontaktade nutida medlemmar av Westers familj i Sverige innan den renoverade ett gammalt hus med fyra rum nära begravningsplatsen där besökare kunde vila och bedja.

Många aktiva kristna i Kina kastas i fängelse.

Efter förstörelsen av kyrkogården och det anslutande gästhuset svartlistades the Church of Christ´s Family av den kommunistiska regeringen och blev föremål för särskilt övervakning på grund av kontakterna med Verner Westers svenska familj. De kinesiska myndigheterna betraktar missionärer som spioner vilka samarbetar med imperialistiska makter som vill invadera Kina.

”Det kinesiska kommunistpartiets förstörelse av kristna strukturer och symboler – inklusive kyrkobyggnader, kors och även bilder av Jesus Kristus – indikerar”, framhåller Kina-experter, ”att det känner sig hotat av kristendomens snabba spridning i landet.” I nuläget finns enligt inofficiella källor 116 miljoner protestantiska och 10-12 miljoner katolska kristna i Folkrepubliken Kina. Dessa anses alla utgöra ett ideologiskt hot mot den ateistiska styrande makten. Antalet partimedlemmar beräknas till omkring 90 miljoner.

Kinas bortglömda krig mot kristendomen

Det förtryck som riktas mot det röda Kinas kristna trosbekännare är tämligen okänt vid en jämförelse med den liknande behandlingen av uiguriska muslimer, tibetanska buddhister och utövare av meditationsrörelsen Falun Gong.

Sanktioner mot länder som förföljer kristna övervägs i Storbritannien – SD prioriterar sanktioner för förföljelse av homosexuella

Förföljelsen av kristna i världen är värre än någonsin.

Storbritannien skall vara berett att införa sanktioner mot länder som förföljer kristna.

Denna slutsats dras i en rapport om förföljelse av kristna trosbekännare runt om i världen som utrikesminister Jeremy Hunt beställt av det brittiska utrikesdepartementet och som refereras i bland annat i vänstertidningen The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2019/jul/08/uk-government-urged-to-take-steps-to-prevent-persecution-of-christians

Hunt har klargjort att han avser att implementera rapportens slutsatser om han skulle väljas till ny brittisk premiärminister.

Det beräknas att cirka en tredjedel av jordens befolkning lider av religionsförföljelse av något slag varav omkring 80 procent är kristna. Merparten av förföljelserna äger rum i Mellanöstern, Afrika och Asien.

”Evidence suggests that acts of violence and other intimidation against Christians are becoming more widespread”, heter det i rapporten som förutom sanktioner även föreslår utbildning i religiös förståelse i syfte att komma till rätta med problemen.

Jag rekommenderar varmt Sverigedemokraternas partiledning att ta del av de brittiska slutsatserna. Om den gör det kanske man kan komma till insikt om att det eventuellt finns ännu angelägnare projekt än att rikta sanktioner mot stater som förföljer homosexuella, vilket partitopparna Jimmie Åkesson och Julia Kronlid föreslår i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli. https://www.svd.se/kapa-bistandet-till-homofientliga-stater

Åkesson och Kronlid anser dessutom att regeringen skall tillsätta ett särskilt sändebud/ambassadör med en egen stab inom ramen för utrikesdepartementet (UD) med uppgift att enbart fokusera på frågor om homoförföljelse. Debattörerna nämner särskilt Bangladesh, Sierra Leone, Uganda och Iran i sammanhanget.

Homosexuella avrättas i Iran.

Jag är helt ense med Åkesson och Kronlid om att förföljelse av homosexuella är ett betydande problem runt om i världen. I Iran, som utmärker sig negativt inom en rad områden när det gäller mänskliga rättigheter, brukar homosexuella hängas i stora lyftkranar på grund av brott mot sharialagarna. Ett barbari utan like som dock inte tycks uppröra HBTQ-rörelsen så att det stör. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/609552-iran-hanger-tre-man-for-gaysex

Det allra bästa hade, enligt min ringa mening, emellertid varit om SD-ledningen yrkat på sanktioner mot länder som kränker mänskliga rättigheter över huvud taget inklusive dem som omfattar kristna, homosexuella och andra grupper. Nu har man valt att fokusera på homosexuella. Om det lyckade i detta överlåter jag åt mina läsare att ta ställning till.

Efter terrorn på Sri Lanka: kristna förblir den mest förföljda religiösa gruppen i världen

Omkring 250 dödades under de islamistiska terrorattackerna på Sri Lanka.

De fruktansvärda islamistiska terrordåden på Sri Lanka, som Islamiska staten (IS) påtagit sig ansvaret för, skördade enligt de senaste beräkningarna omkring 250 liv med minst dubbelt så många skadade. Det är ganska precis fem gånger så många som dödades av högerextremisten Brenton Tarrant vid moskéattackerna i Christchurch på Nya Zeeland i mars. Illdåden i Sri Lanka sägs ha varit en hämnd för attackerna i Christchurch. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mosk%C3%A9attacken_i_Christchurch

Terrorn i Christchurch framkallade med all rätt en storm av vrede och avsky i hela världen. Här hemma höll statsminister Stefan Löfven en presskonferens där han emfatiskt tog avstånd från Tarrants nidingsdåd. När det gäller de islamistiska självmordsdåden mot kyrkor och lyxhotell på Sri Lanka nöjde han sig med att framföra sina kondoleanser via Twitter – det gäller ju att inte stöta sig alltför mycket med de muslimska partimedlemmarna och  väljarna. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7dpEL/lofven-fordomer-attackerna-i-sri-lanka

Löfvens agerande kan betraktas som symptomatiskt för västvärldens reaktioner i stort. Västledare fördömer ofta och gärna vad de kallar ”högerextremism” (och terroristen i Christchurch var onekligen en tvättäkta högerextremist) men har betydligt svårare att lasta islam och islamism för motsvarande handlingar. Giles Fraser, en kristen församlingspräst i södra London, analyserar i The Guardian på ett samtidigt skarpt och nyanserat sätt västvärldens relativa tystnad visavi dåden på Sri Lanka. https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/apr/21/sri-lanka-attacks-christians-worldwide-persecution-silence?CMP=share_btn_tw

Kejsar Nero i Rom utsatte de kristna för svåra förföljelser.

Fraser inleder med att hänvisa till det antika Roms blodiga förföljelser mot kristna trosbekännare under Nero (38-68) och andra kejsare och menar, att denna förföljelse möjligen överdrivits av sentida historiker. Nero gav de kristna skulden för Roms brand, som han av allt att döma själv var orsak till. När det gäller förföljelsen av kristna i vår egen tid råder däremot inga tvivel, anser Fraser (min översättning från engelska):

Men medan det kan ha varit sant att alltför mycket har gjorts av den romerska förföljelsen, är raka motsatsen sann nu. Vi genomlever en av de allvarligaste faserna av förföljelse mot kristna i historien och de flesta människor vägrar att erkänna det.

Pastor Giles Fraser fortsätter med att erinra om den förföljelse mot olika kristna grupperingar som ägde rum i det Ottomanska riket (Turkiet) åren 1894-1924, då de islamiska myndigheterna systematiskt mördade cirka 2,5 miljoner kristna människor. Det islamiska Turkiet har aldrig erkänt detta folkmord, och inte heller de svenska Socialdemokraterna anser numera att det var folkmord.

Kristna har under hela 1900-talet och framåt drivits ut från Mellanöstern med våldsamma metoder, konstaterar Fraser: ”Under hela 1900-talet och in i 2000-talet har kristna drivits ut ur Mellanöstern med bomber och kulor och med knappast ett pip till protester från det sekulära väst.”

Nordkoreanska kristna är värst utsatta.

Massakrerna på kristna på Sri Lanka, som tidigare drabbats hårt av inbördeskrig och terror av inhemskt slag, kommer delvis att behandlas av medierna under några dagar och kanske till och med veckor, samtidigt som en nedbrunnen katedral i Paris med noll dödsoffer röner avsevärt mer intresse än då kristna mördas och lemlästas på andra platser.

Fraser undrar för sin del om ledande företrädare för det sekulära och ”progressiva” väst, kanske på ett undermedvetet plan, tycker att den förhärjande islamistiska terrorn är vad som kan förväntas. De associerar kristendomen med påvligt maktmissbruk, korståg och inkvisition, med brittisk imperialism, Trump-anhängare och abortmotstånd. Om då kristet troende drabbas av terror och förföljelse är det i detta perspektiv inte mycket att bråka om.

Inte ens kristna kyrkor i västvärlden, menar Fraser, har gjort särskilt mycket för att fästa folks uppmärksamhet på den världsvida förföljelsen av kristna, ”därför att de fruktar att det lätt kan användas – vilket ibland sker – som en ursäkt för islamofobi”. En viktig fråga för många bedömare i väst i kölvattnet av muslimskt motiverade terrordåd är vidare huruvida det kommer att leda till förföljelse av muslimer. Som här i fallet Johan Mikaelsson i Svenska Dagbladet den 22 april: http://nyhetssida.se/johan-mikaelsson-risk-for-hamnd-mot-muslimer/

Enligt Pew Research Centre förblir kristna trosbekännare världens mest förföljda religiösa gruppering, låt vara att även muslimer är en utsatt grupp. Det beräknas att 245 miljoner kristna kommer att utsättas för olika typer av förföljelse och våldsamheter under innevarande år, en uppgång från 215 miljoner i fjol. Det kommunistiska och ateistiska Nordkorea toppar listan över länder där kristna har det svårast, men eljest är det huvudsakligen i den islamiska delen av världen som förföljelse sker. https://www.churchtimes.co.uk/articles/2018/29-june/news/world/christians-are-the-most-persecuted-religious-group-in-the-world-says-report

Notre Dame i Paris är en av de många franska kyrkor som utsatts för förstörelse.

Notre Dame-katedralens förstörelse i Paris är det mest uppmärksammade exemplet i sitt slag, men faktum är att över 800 kyrkor i Frankrike drabbades av olika slags attacker bara under 2018. Detta samtidigt som moskéer byggs i en rasande takt. I de norra delarna av Nigeria har den bestialiska islamistiska terrorgruppen Boko Haram förstört 900 kyrkor. https://www.christianpost.com/news/900-churches-in-nigeria-destroyed-by-boko-haram-173879/?fbclid=IwAR2YKiXDgWVsYhha_ckaknUo059BBq1Sg0_5nDZs9IAmAbCXHauW8xWS9VI

 

 

Katastrofen Wallström har gjort det igen!

Vår katastrofala utrikesminister Margot Wallström har återigen förargat Mellanösterns enda demokrati.

Utrikesminister Margot Wallström (S) har gjort det igen. Ådragit sig den israeliska regeringens vrede för ett fientligt uttalande riktat mot den judiska staten. https://www.varldenidag.se/nyheter/israels-nya-kritik-mot-wallstrom-och-svenska-kyrkan/repsbv!3yzkjVxYxbFBmUUodBgR0Q/

I samband med riksdagsdebatten om S-MP-regeringens utrikesdeklaration torgförde Wallström – som är den enda av EUs 28 utrikesministern som inte är välkommen att göra officiella besök i Israel – uppfattningen, att Israel har vad hon kallade ”demokratiska utmaningar”.

I ett meningsutbyte med Lars Adaktusson (KD) anförde Wallström följande: ”Israel har infört lagar som är tvivelaktiga när det gäller inte minst religionsfrihet.” Vilka lagar det skulle vara fråga om valde utrikesministern att inte precisera.

Margot Wallströms nya utspel mot Israel fick Israels ambassadör i Stockholm, Ilal Ben-Dov, att reagera. Han skrev på Facebook: ”Aldrig under de senaste 2000 åren har det funnits en plats i Mellanöstern som har haft så stark religionsfrihet än den som uppehålls och garanteras i staten Israel för alla troende oavsett religion.”

Israels ambassadör Ilal Ben-Dov anklagar Margot Wallström för att förvränga verkligheten.

Alla som någon gång besökt den israeliska huvudstaden Jerusalem vet vad ambassadören menar. Här myllrar det av allehanda judiska, muslimska, drusiska och kristna samfund och organisationer. ”Att beskylla Israel för att begränsa religionsfriheten är en blatant förvrängning av verkligheten”, fastslog Ilal Ben-Dov med all rätt.

Som ett exempel på Israels frikostiga attityd gentemot religiösa organisationer framhöll Ben-Dov att det starkt Israel-fientliga Svenska teologiska institutet i Jerusalem – som tillhör Svenska kyrkan – har full frihet att verka i Israel utan några som helst begränsningar.

Margot Wallström förklarades persona non grata att som regeringsföreträdare för Sverige besöka Israel sedan hon i riksdagen 2016 anklagat Israel för att ägna sig åt ”utomrättsliga avrättningar” i kampen mot den palestinaarabiska terrorismen, vilken entusiastiskt understöds av regeringens nära allierade Palestinska myndigheten och dess fanatiskt antisemitiske ”president” Mahmoud Abbas.

Wallström har av Palestinska myndighetens ”president” begåvats med den så kallade Soldatorden.

Moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark kritiserade i en debattartikel i fjol excellensen Wallström för att gång efter annan fördöma Israel men vara betydligt restriktivare med att rikta kritik mot antisemitisk verksamhet. Wallström verkar inte förstå att det i de palestinaarabiska territorierna pågår en ständig, judefientlig hjärntvätt av palestinaarabiska barn. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/l1k8XL/wallstrom-kritiserar-hellre-israel-an-judehat

Jag tvekar inte att fastslå att Margot Wallström är en ständigt käftglappande katastrof. Wallström har vidare någon enstaka gång pliktskyldigast och i svepande ordalag fördömt det omfattande förtrycket mot kristna i muslimska länder, men det är i sin Israel-kritik utrikesministern reserverar sina tunga kanonader. Hon fullföljer därvidlag Socialdemokraternas anti-israeliska Palme-Andersson-linje som varit rådande i drygt 40 år.

Den kristna julen förlöjligas – samtidigt som kristna förföljs runtom i världen

Min fina lilla julkrubba. Foto: Tommy Hansson

Kristna är den mest förföljda gruppen religiöst troende i världen. Det beräknas att 215 miljoner kristet troende av olika schatteringar utsätts för förföljelse med politisk eller religiös motivation. Värst är det i det kommunistiska Nordkorea samt länder med doktrinärt muslimska regimer.

Detta sorgliga förhållande är det inte många som är medvetna om i Sverige. Här förlöjligas kristendomen på ett ofta grovt och vulgärt sätt av exempelvis så kallade komiker och vetenskapsjournalister. Inte ens Svenska kyrkan, som rätteligen borde vinnlägga sig om att slå vakt om kristen tro och tradition, kan göra många uppriktigt troende människor med kristen övertygelse glada.

Komikern Marika Carlsson, som själv uppges ha vuxit upp i en frikyrklig miljö, hävdar i en intervju i Kvällsposten/Expressen att Bibeln är en ”skitbok”. Carlsson är aktuell med en kringresande show som fått det blasfemiska namnet ”Jag är Gud”. Hon säger sig i showen driva med ateister, kristna och anhängare av mindfulness. https://www.expressen.se/kvp/noje/marika-carlsson-bibeln-ar-en-skitbok/

Enligt Kvällsposten/Expressen påstås Marika Carlsson vara ”provokativ”. Så är knappast fallet – att hoppa på kristendomen måste vara något av det ofarligaste man kan göra i dag. Provokativt hade det blivit först om Carlsson valt att driva med Koranen, islam och muslimer, men fullt så rolig vill hon uppenbarligen inte vara.

Några andra som möjligen fått för sig att de kunde framstå som provokativa genom att förlöjliga den kristna tron är bland andra skådespelarna/komikerna Henrik Schyffert, Per Andersson och Helena af Sandeberg, vilka framträdde med en parodi på Jesu födelse i TV4s underhållningsprogram Bingolotto. Andersson som Josef och af Sandeberg som Maria raljerar smaklöst om vem som var Jesu far och Andersson menar att af Sandberg har ”en lussebulle i ugnen”. https://www.expressen.se/noje/tv4-ber-om-ursakt-for-inslaget-i-bingolotto-om-jesu-fodelse/

Roligt? Näppeligen – det var nog inte särskilt många TV-tittare som rullade runt på golvet och vred sig i skrattparoxysmer förorsakade av denna sketch, värdig en fjärde klassens buskisscen i Knäckebröhults bygdegård i mörkaste Småland. Däremot var det många som var upprörda över inslaget varför TV4 tvingades be om ursäkt för smaklösheten. Programledaren Rickard Olsson stod dock fast vid att parodin på Jesu födelse varit rolig.

SVTs vetenskapsredaktion ville inte vara mindre ”provokativ” och lät därför sin medarbetare Ulrika Engström fabulera fritt kring temat jungfrufödsel. I texten diskuteras det kring fenomenet partenogenes, det vill säga att ett embryo kan utvecklas utan befruktning. Avkomman får då samma kön som modern. Företeelsen i fråga förekommer på sina håll i naturen men har aldrig någonsin observerats hos människor. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/mysteriet-med-jungfrufodelsen

Det hindrar inte Ulrika Engström på SVT att tota ihop följande: ”En förklaring skulle kunna vara att Jesus var transsexuell. Han föddes som flicka med identisk genuppsättning som mamma Maria, men levde som man. Eller var det snarare så att Maria levde som kvinna men egentligen var en man och därför kunde nedkomma med en pojke på ett outgrundligt sätt? Julmysteriet tätnar.”

Per Andersson och Helena af Sandberg i Bingolottos julbuskis.

Det enda mysteriet i sammanhanget är dock hur SVT kan släppa igenom sådant exempellöst svammel som saknar varje uns av rim och reson. Inte ens genusvetenskapliga institutionen vid Södertörns högskola torde vara särskilt imponerad. 

Även Svenska kyrkan, närmare bestämt dess förgrening i Limhamn, gör ett slags parodi på den kristna tron på Jesus Kristus som världens frälsare när man på Twitter skriver: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.”

Således jämställer Svenska kyrkan den lillgamla 15-åringen Greta Thunberg, som hjärntvättats av mamma Malena Ernman och Svante Thunberg att bli en klimatprofet i den politiskt korrekta godhetens tjänst, med världens frälsare. Kanske kan det hävdas att tweeten var skriven med den så kallade glimten i ögat, men resultatet blir ändå platttare än en pannkaka. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kyrkans-jul-tweet-kritiseras

Från Kanada rapporteras vidare att imamen Sheikh Younus Kathrada i British Columbia uppmanat sina underlydande muslimer att för allt i världen inte önska kristna ”Merry Christmas”, ty att säga ”God jul” är för en muslim värre än både mord och otrohet. Det vill säga om vi får tro imamen på hans ord. Och det skall vi naturligtvis inte göra. https://www.timesofisrael.com/canadian-imam-wishing-merry-christmas-worse-than-murder/

Jag är helt för religionsfrihet innebärande frihet att inom lagens råmärken utöva valfri religion och frihet från religion. Jag är också för yttrandefrihet omfattande bland annat rätten att häda om detta upplevs som angeläget. Däremot förbehåller jag mig rätten att kritisera såväl troende som ateister och sådana som hädar. Jag tvingas också konstatera att vår svenska kultur med dess traditioner och värderingar sedan mer än 1000 år tillbaka vilar på kristen grund, vilket kanske är något som bör begrundas av sådana som menar att Bibeln är skit och att Jesus kanske var transsexuell eller en Greta Thunbergs like.

De eventuella skratten kanske fastnar i halsen på somliga – eller borde i alla fall göra det – när vi tvingas konstatera att kristna, som påpekas inledningsvis här ovan, är världens största och mest förföljda grupp religiöst troende. Detta enligt Open Doors rapport , World Watch List, för 2018 omfattande perioden 1 november 2016 till 31 oktober 2017.

Enligt rapporten lider de kristna allra mest i det stalinistiska Nordkorea, men därefter följer idel muslimska regimer på listan över de tio länder som försyndar sig mest: Afghanistan, Somalia, Sudan, Pakistan, Eritrea, Libyen, Irak, Jemen och Iran. Turkiet ligger på plats 31. Illa är det också i länder som Indien, Nepal, Kina, Vietnam och Laos. http://sv.radiovaticana.va/news/2018/01/12/open_doors_rapport_2018_f%C3%B6rf%C3%B6ljelse_mot_kristna_%C3%B6kar_i_v%C3%A4rlden/1358509

Den kristna Asia Bibi dömdes till döden genom hängning i Pakistan.

I Pakistan blev den kristet troende Asia Bibi, född 1971, 2010 dömd till döden genom hängning för hädelse – hon ansågs ha förolämpat profeten Muhammed. En del av ”brottet” bestod i att hon druckit ur en mugg vatten som användes av muslimska kvinnor. Efter protester från omvärlden frikändes hon 2018 efter att tillbringat nio år i fängelse.

Asia Bibi har erbjudits asyl i flera länder, exempelvis Nederländerna, Kanada och Australien. Hon har dock ännu ej tillåtits lämna Pakistan utan befinner sig i landet på hemlig ort på grund av att den pakistanska regimen fruktar ett uppror från muslimska fanatiker om hon får lämna Pakistan. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4delse%C3%A5talet_mot_Asia_Bibi

 

 

Historien om kampen mot islam och islamistisk terror

Attackerna den 11 september 2001 gav upphov till Kriget mot terrorn.

Det var efter attackerna mot World Trade Center i New York och försvarshögkvarteret Pentagon i USA den 11 september 2001 som USAs president George W. Bush proklamerade vad som kallats Kriget mot terrorn. Kampen mot den så kallade islamistiska terrorismen kan dock noga taget sägas ha inletts redan med islams grundare Muhammeds födelse år 570.

Muhammed bin Abdullah sägs ha blivit född i Mekka i det nuvarande Saudiarabien år 570. Han var först verksam som kameldrivare och handelsman men utvecklades till att bli en religiös, militär och politisk ledargestalt som enade stammarna på den Arabiska halvön. https://sv.wikipedia.org/wiki/Muhammed

När Muhammed var runt 40 år gammal fick han enligt traditionen av ärkeängeln Gabriel sina första av de andliga uppenbarelser som av hävd ligger till grund för Koranen. Inom islam anses Muhammed vara den siste profeten efter Jesus, som islam betraktar som en viktig profetgestalt. Muhammed avled i Medina år 632 efter att, med avstamp i slaget vid Badr den 17 mars 624 då Muhammeds monoteistiska styrkor besegrade Mekkas polyteistiska trupper, ha inlett fler än blodiga 27 fälttåg och räder mot bland andra judar och kristna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Badr

Karl Martell stoppade saracenerna. Emedan Muhammed trots sammanlagt elva hustrur inte hade förmått producera någon manlig avkomma tog andra personer i hans omgivning över hans ledarskap. Under ledning av dessa lyckades muslimska arméer på mindre än 100 år erövra Syrien, Irak, Jerusalem, Persien, Sudan och Nordafrika. Inbrytningar gjordes även i Asien, delar av Indien, Afghanistan, Kina, Indonesien och Filippinerna.

Under 711-13 invaderar muslimska trupper av moriskt ursprung Spanien från Nordafrika och lägger därmed grunden till det muslimska riket Al-Andalus som ägde bestånd ända till 1492, det år då Christofer Columbus anlände till Amerika. https://sv.wikipedia.org/wiki/Al-Andalus

Muslimerna, eller saracenerna som de ofta benämndes, var emellertid inte nöjda med sina besittningar på den Iberiska halvön utan planerade även expandera in i västra Europa. Genom att gå segrande ur slaget vid Poitiers i den centrala delen av Frankrike kunde dock merovingerhövdingen Karl Martell (Charles Martel), ”Hammaren”, sätta stopp för den tilltänkta expansionen. Martell titulerades rikshovmästare (major domus) i dåtidens Frankiska rike och var farfar till Karl den store. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/01/16/je-suis-charlie-martel-nagot-om-muslimernas-betvingare/

Det historiskt mest uppmärksammade avsnittet i kampen mot islam och islamism handlar om korstågen. Totalt anordnades nio av kyrkan auktoriserade större och en hel radda mindre korståg – det första inleddes 1096 och det sista 1271.

Förföljelsen mot de kristna i Det heliga landet gav upphov till korstågen.

De nio korstågen. Om upprinnelsen till korstågen skriver Joseph Francois Michaud (1767-1839), ledamot av den franska akademien, följande i sin klassiska bok Korstågen med 100 helsidesillustrationer av Gustave Doré (sidan 24): ”Andra olyckor drabbade emellertid kristendomens bekännare i Palestina. De förbjöds att fira gudstjänst, de flesta kyrkorna byggdes om till stall, och Den heliga gravens kyrka blev fullständigt raserad. Många kristna jagades ut ur Jerusalem och utbredde sig i alla länder i Orienten.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Korst%C3%A5g

Saracenernas angrepp på kristna i Det heliga landet och kristna pilgrimer på väg dit ledde till att en kraftfull opinion uppkom inom kristenheten: någonting måste göras åt detta. Det utmynnade i att påven Urban II vid kyrkomötet i franska Clermont den 27 november 1095 proklamerade ett kombinerat pilgrims- och fälttåg.

Korstågen, som huvudsakligen gick till Levanten och Egypten, var avsedda att bekämpa vad som uppfattades som kyrkans fiender och med det specifika målet att befria Jerusalem och Det heliga landet från islamsk överhöghet. De var en kombination av pilgrimsfärder och av Gud genom påven sanktionerade heliga krig. Deltagande i korstågen ansågs vara en form av botgöring och den som stupade räknades som martyr.

Saladin och Rikard Lejonhjärta. År 638 hade det islamiska kalifatet utökat sin makt till att omfatta Jerusalem. Staden erövrades 1099 av korsriddarna, vilka anställde blodiga massakrer på stora delar av den judiska och muslimska befolkningen. Invånarantalet sjönk nu från 70 000 till 30 000.

Ett resultat av de kristnas erövring av Jerusalem blev inrättandet av konungariket Jerusalem med Gottfrid av Bouillon, som själv föredrog titeln Den heliga gravens beskyddare, som förste konung. Riket sträckte sig från Beirut i norr till Gaza i söder. Knappt 100 år senare, 1187, återtogs Jerusalem av Saladin (Salah ad-Din Yusuf ibn Ayyub), som var av kurdisk härkomst och sultan av Egypten. Han gav upphov till dynastin ayyubiderna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Saladin  

Saladins främste motståndare var konung Rikard I Lejonhjärta av ätten Plantagenet från Normandie, som spelar en betydande roll i sir Walter Scotts berömda roman om korsriddaren Ivanhoe (1820) och i filmen Ivanhoe från 1982, där konungen i en minnesvärd rolltolkning spelas av Julian Glover. https://www.so-rummet.se/kategorier/rikard-lejonhjarta

RIkard Lejonhjärta spelad av Julian Glover i filmen Ivanhoe från 1982.

Det nionde och sista korståget startade 1271 och leddes av konung Edward I av England. Korsfararhären försvarade konungariket Jerusalems huvudstad Acre (Akko), beläget i vad som är dagens norra Israel. Akko, som anses ha minst 5000 år gamla anor, har historiskt kallats ”nyckeln till Palestina” på grund av sitt strategiska läge på en udde som sticker ut I Medelhavet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Akko

Acre hade 1104 erövrats av korsfararhären men hade 1187 återtagits av Saladin. 1191 återerövrades staden och fästningen av en korsfararhär under ledning av Rikard Lejonhjärta men återtogs 1290 av en muslimsk armé anförd av sultanen av Egypten, som brände ner den till grunden. De korsriddare i Johanniterorden som fanns på platsen tvingades fly till Cypern. Därmed var såväl konungariket Jerusalems som korstågens saga all.

Även svenska arméer har under 1100- och 1200-talen bedrivit något som med litet god vilja kan kallas korståg i österled med målsättningen att med vapenmakt tvinga de hedniska stammarna i Finland och Baltikum att omvända sig till kristendomen. https://sv.wikipedia.org/wiki/De_svenska_korst%C3%A5gen

Ingen ”fredens religion”. Islam kallas ibland av dess anhängare och aningslösa västerlänningar för ”fredens religion”, vilket är så långt från sanningen man rimligen kan komma eftersom så gott som alla islams landvinningar gjorts med svärdet i hand.

Inte mycket återstår av den forna korsriddarborgen i Akko (Acre) i norra Israel. Foto: Tommy Hansson

Paul Moorcraft skriver på följande sätt om Muhammed på sidan 26 i sin insiktsfulla bok Kampen mot islamistisk terorism (SMB förlag 2018, originalet 2015, 206 sidor):

Muhammed var inte någon fredsmäklare. Han inspirerade den mest dramatiska militära expansionen i världshistorien. De mongoliska horderna var inledningsvis kanske mer blodtörstiga och framgångsrika, men den islamiska erövringen av Arabien och imperiets häpnadsväckande expansion från Pyrenéerna till Kina måste ha utgjort ett obestridligt bevis för Guds välsignelser åt de muslimska krigarna och erövrarna.

Moorcraft påpekar att mongolernas välde sedan länge befinner sig på historiens soptipp, medan islam i de flesta av de erövrade områdena fortfarande utgör den styrande religionen och kulturen, och det språk som dominerar är arabiska. Det måste också understrykas att ingenstans där islam är den ledande religionen har något demokratiskt och frihetligt samhällsystem kunnat upprättas. Andra religioner och deras bekännare, i första hand kristna och judar, förföljs ofta obarmhärtigt.

Svidande muslimska nederlag¨. Från slutet av korstågen i form av Acres fall 1290 fram till våra dagar har det muslimska erövringståget fortsatt på olika sätt. 1308 upprättades det Ottomanska (Osmanska) riket av sultanen Othman (Osman) I. 1389 besegrade ottomanska styrkor i slaget på Trastfältet i Kosovo serber och ungrare vilket resulterade i att delar av Balkan och östra Europa ockuperades.

1453 erövras det kristna östromerska rikets huvudstad Konstantinopel av ottomanerna och får namnet Istanbul. Därmed faller det bysantinska riket (Bysans) till islam. 1463 erövras Bosnien. De islamiska stridskrafterna tvingas dock också inregistrera svidande nederlag. 1571 besegrar en kombinerad påvlig, spansk, maltesisk och veneziansk flottstyrka i grunden en mycket större men tekniskt underlägsen ottomansk flotta vid den grekiska staden Lepanto (Naupaktos). 10 000 kristna galärslavas befrias. Osmanerna flotta återuppbyggss dock snart och kan fortsätta sina slavräder under hela 1600-talet. Gatan Via Lepanto i Rom minner om slaget. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Lepanto

Det mest förödande nederlaget råkade emellertid de osmanska styrkorna ut för i slaget vid Wien i september 1683. En jättehär på 200 000 man med soldater från Turkiet och dess vasallstater Bosnien, Ungern, Serbien, Albanien, Grekland och Krim belägrade den österrikiska huvudstaden Wien mellan maj och september nämnda år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Wien

Wien kunde räddas sedan Polens konung Johan III Sobieski i september kommit till undsättning med en här om 70 000 man. Det som fällde avgörandet var att polackerna genomförde den största kavallerichocken i Europas historia involverande 20 000 ryttare med en spjutspets bestående av 3000 lansiärer. Det medförde att den ottomanska hären skingrades och flydde i vild panik. Vid den efterföljande freden i Karlowitz tvingades Ottomanska riket överlämna Ungern, Transsylvanien och Slavonien till Österrike.

Den judiska staten Israel utropades den 14 maj 1948.

Konflikten Israel -”Palestina”. Det sönderfallande Ottomanska imperiet, som länge hade kallats ”Europas sjuke man”, upplöstes slutligen 1922 som en följd av nederlaget i Första världskriget. Dessförinnan hade i den så kallade Balfour-deklarationen – uppkallad efter den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour – 1917 föranstaltats om att ett judiskt nationalhem skulle upprättas i det brittiska mandatet Palestina. https://sv.wikipedia.org/wiki/Balfourdeklarationen_(1917)

Staten Israel utropas av det israeliska Arbetarpartiets ledare David Ben Gurion som självständig stat i enlighet med FNs delningsplan den 14 maj 1948. Dagen efter gick ett antal arabstater, vilka avvisat delningsplanen, till ett förenat angrepp mot den judiska staten. Kriget 1948-49, som skulle följas av ytterligare krig och kriser med arabiska och israeliska intressen på spel, slutade emellertid med ett svidande nederlag för araberna/muslimerna.

I slutfasen av kriget lade Transjordanien (senare Jordanien) egenmäktigt beslag på de traditionella judiska områdena Judéen och Samarien på Jordanflodens västra sida (”Västbanken”), områden vilka annekterades av Israel efter Sexdagarskriget 1967 som slöt med en förkrossande seger för Israel. Palestinaaraberna har därefter i propagandan felaktigt hävdat att de egentligen har rätt att förfoga över Västbanken.

Konflikten mellan Israel och ”Palestina”, som aldrig varit någon självständig statsbildning, fortsätter att spela en viktig roll i den muslimska/arabiska propagandan. Den används mest som en ursäkt för väst- och demokratifientliga muslimska diktaturer – främst Iran – att fortsätta gräva ner sig i skyttegravarna. Dock bör framhållas att Israel bedrivit en förhållandevis framgångsrik diplomati visavi arabvärlden och i dag har fungerande relationer med icke minst en strategisk nyckelmakt som Saudiarabien. https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-5269451,00.html

Khomeinis revolution i Iran. Startskottet för aggressiv och terrorbenägen islamism kom med den på ayatollah Ruhollah Khomeini inriktade revolutionen i Iran 1979. USAs president Jimmy Carter hade av opportunistiska skäl övergivit USAs mångårige allierade, shah Reza Pahlavi, vilket lämnade fältet fritt för Khomeini och hans shiamuslimska anhang av fanatiska mullor.

Islamiska staten /Kalifatet har genomfört ett stort antal spektakulära massmord.

Iran har därefter utgjort ett internationellt nav för fanatism, jihadism och islamism med omfattande stöd till exempelvis Hezbollah i Libanon och Hamas i Gaza, samtidigt som homosexuella hängs och kvinnor anklagade för äktenskapsbrott stenas i enlighet med sharialagarna. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/13/khomeini-den-moderna-islamistterrorns-fader-hjalptes-fram-av-carter/

1989 tvingades Sovjetunionen med svansen mellan benen dra sig tillbaka från Afghanistan efter att under en tioårsperiod ha misslyckats med att ta kontroll över landet. Gerillakrigarna i det så kallade mujaheddin, som under konflikten aktivt understötts av de amerikanska Reagan-administrationerna, utgjorde en bas för den kommande islamistiska terrorismen riktad mot väst.

Under perioden fram till den 11 september 2001 skedde under 1980- och 1990-talen en rad mer eller mindre uppmärksammade terrorattacker såsom angreppet mot USAs ambassad i Beirut 1983, då 63 personer omkommer. Senare samma år dör 299 personer när amerikanska och franska militärförläggningar bombas i samma stad. Vidare spelar jihadister från i stort sett världens alla hörn en synnerligen aktiv roll under krigen i det forna Jugoslavien 1991-95. 1999 inleder islamister terrorverksamhet i Tjetjenien.

Krig mot al-Qaida, Afghanistan och Irak. Al-Qaida blev synonymt med islamistisk terrorism då två kapade flygplan rammade World Trade Centers tvillingtorn i New York den 11 september 2001. Närmare 3000 människor dog. Ytterligare ett plan angriper en flygel i försvarshögkvarteret Pentagon varvid 125 människor i byggnaden och de 64 passagerarna dör. Ett fjärde plan kraschar på öppen mark i Pennsylvania, av allt att döma sedan passagerarna lyckats övermanna terroristerna. https://varldenshistoria.se/kriminalitet/terrorism/9-11-terrorattackerna-den-11-e-september-2001

De groteska terrordåden den 11 september 2001 blir startskottet för en kedja av händelser. President George W. Bush förklarar samma år krig mot Afghanistan och amerikanska trupper gör lika frenetiska som fruktlösa försök att spåra upp al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin. Usama spåras slutligen upp och skjuts till döds av en enhet amerikanska elitsoldater (Navy Seals) i Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011. Den soldat som avfyrade de dödande skotten heter Rob O´Neill. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WLJXBj/rob-oneill-38-dodade-bin-ladin

Två år senare angrips Irak, men nu har de amerikanska styrkorna bättre lycka – åtminstone när det gäller att spåra upp Iraks galne diktator Saddam Hussein. Denne ställs inför rätta, döms till döden och avrättas genom hängning den 30 december 2006. Kriget som helhet blir dock klart fiaskobetonat – några massförstörelsevapen hittas inte – och ger snarare en skjuts framåt åt terrororganisationen Islamiska staten (IS), även kallad Kalifatet, ISIS, ISIL och Daesh.

Islamiska staten har jagats bort. IS har sedan det bildades av tidigare al-Qaida-medlemmar 2004 genomfört otaliga ytterst grymma och bestialiska terrordåd; bland annat har västerländska biståndsarbetare halshuggits och tillfångatagna fiender bränts levande.

IS målsättning är att utifrån en fundamentalistisk tolkning av en wahhabistisk doktrin av den sunniislamiska inriktningen upprätta ett världsomspännande kalifat. Rörelsens samlande gestalt har varit shejk Abu Bakr al-Baghdadi, vilken sannolikt dödades vid ett ryskt flyganfall mot utkanterna av IS-fästet Raqqa i Syrien i maj 2017. IS har understötts frikostigt av Saudiarabien och andra rika sunnimuslimska arabstater. https://www.expressen.se/nyheter/is-ledaren-abu-bakr-al-baghdadi-ar-dod/

Den uzbekiske islamisten Rakhmat Akilov körde ihjäl fem oskyldiga människor i centrala Stockholm 2017.

Paul Moorcraft framställer i sin bok Kampen mot islamistisk terrorism Islamiska staten som ett potent hot mot västvärlden, och när boken först publicerades 2015 såg det onekligen ut på det viset. Därefter har dock rörelsen jagats bort från tidigare starka fästen i Syrien och Irak. Kampen för Kalifatet fortsätter dock i exempelvis Libyen, Afghanistan, Filippinerna och västvärlden genom spektakulära terrordåd.

När uzbekiern Rakhmat Akilov dödade fem oskyldiga personer och skadade många fler genom sin lastbilsattack på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017 hävdade han att han agerat på order av IS, som dock officiellt inte påtagit sig ansvaret för dådet. Akilov dömdes till livstids fängelse och utvisning. Han avtjänar sitt straff på Kumlaanstalten. https://www.expressen.se/nyheter/rakhmat-akilov-om-ordern-fran-is/

IS må ha tappat mark, men det islamistiska och jihadistiska hotet mot demokratin och friheten består och är enligt SÄPO alltjämt det främsta hotet mot vår säkerhet, samtidigt som samhället på olika sätt fortlöpande islamiseras.

Islamiseringen: Polisen i Växjö tillåter böneutrop mot kommunalrådets vilja

Växjö islamiska center har ofta skyltat med antisemitiska och antikristna anslag på arabiska.

Nu är det klart: polisen godkänner muslimska böneutrop via högtalaranläggning från moskén i stadsdelen Araby i Växjö efter ansökan från Stiftelsen Växjö muslimer. Utropen skall hållas under tre minuter och 45 sekunder med början klockan 13.00 varje fredag samt vid två muslimska högtider. Ljudnivån får ej överstiga 110 decibel. https://www.svd.se/klartecken-for-boneutrop-i-vaxjo

Polismyndigheten i Växjö har meddelat att man iakttar ”åsiktsmässigt neutralitet” och inte haft några synpunkter på utropens innehåll eller religiösa betydelse. Inte heller har man från polisiärt håll funnit mödan värt att fråga grannarna till moskén vad de tycker om nymodigheten.

Reaktionerna på Växjö-polisens beslut har varit blandade. Kommunalrådet Anna Tenje (M) är kritisk. Hon uppmanade Stiftelsen Växjö muslimer att dra tillbaka ansökan och citeras: ”Jag tror inte böneutrop kommer att stärka integrationen i Växjö utan snarare riskerar att dra isär Växjö ännu mer och bidra till fler motsättningar…”

Kommunalrådet Anna Tenje (M) beklagar polisens beslut.

Statsminister Stefan Löfven (S) betraktar böneutropen, som skall tillåtas med omedelbar verkan, som ”en lokal ordningsfråga” men passar också på att slå ett slag för religionsfriheten: ”Men att vi tillåter olika religioner i Sverige, det bygger hela samhället på.” Andra partiledare, exempelvis KD-ledaren Ebba Busch Thor, har en mer skeptisk hållning. http://unt.se/nyheter/omvarld/lofven-boneutrop-en-lokal-ordningsfraga-4975616.aspx

Att biskopen i Växjö, Fredrik Modéus, på ett närmast entusiastiskt sätt välkomnar godkännandet av böneutropen i stiftsstaden förvånar nog ingen som har minsta kännedom om Svenska kyrkans flathet gentemot islam och allmänna urartning. Kyrkan med ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen gör som bekant numera ingen skillnad mellan Jesus Kristus och profeten Muhammed. http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=160306094324

”Man ska kunna utöva sin tro, om den så är kristen, judisk eller muslimsk”, skriver Modéus på Facebook och fyller på med att lagom nådigt klappa skeptikerna på huvudet: ”Det är en mycket mänsklig reaktion att vi blir rädda för det vi inte känner till.” Det finns emellertid flera problem med Lövens och Modéus synpunkter på religionsfriheten, förvisso ett mycket viktigt värde i ett fritt samhälle.https://www.expressen.se/kvallsposten/biskopen-valkomnar-kritiserat-boneutrop-i-vaxjo/

Biskop Fredrik Modéus: entusiastisk förespråkare för islamska böneutrop.

Ty var skall gränserna dras mellan vad som kan och inte kan tillåtas i religionsfrihetens namn? Att sådana gränser är nödvändiga står helt klart. Frågan om böneutrop kan möjligen ses som mindre dramatisk i sammanhanget, men en rättrogen muslim vill ju ofta även kunna tillämpa för ett kristet samhälle oacceptabla seder och bruk av typ sharialagar, månggifte, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning.

Biskop Modéus antagande att skeptikerna till muslimska böneutrop ”inte känner till” vad islam i allmänhet och böneutrop i synnerhet innebär är till yttermera visso falskt. Den som har ingående kunskaper om islam vet nämligen att böneutrop bara är ett första steg på väg mot hela samhällets islamisering. Biskopen uppvisar inte bara en pinsam och dumdryg okunnighet beträffande islams sanna natur, utan sviker också sina kristna trosfränder i Sverige och de som utomlands mördas, lemlästas och torteras för sin tros skull.

Ann Heberlein anser att böneutrop strider mot religionsfriheten.

Det finns dessbättre också bedömare som menar att böneutrop går emot religionsfriheten, vilken faktiskt även medför rätten att slippa offentlig religiös påverkan. Dit hör teologie doktorn och moderata riksdagskandidaten Ann Heberlein, som i en debattartikel påtalar ”samhällets handfallenhet inför religiöst motiverade problem”: https://omni.se/heberlein-boneutrop-gar-emot-religionsfriheten/a/kaKe59

Ytterligare ett problem som på ett undantag när inte alls uppmärksammats i diskussionerna om böneutropen i Växjö är den hetspropaganda mot judar och kristna som förekommit vid Växjö islamiska center. Undantaget är Bassam Al-Baghdadys informativa blogg. http://www.bassam.nu/hets-mot-judar-och-kristna-fran-vaxjo-mosken/

I en text på arabiska i anslutning till centret har exempelvis stått att läsa: ”Allmosorna för Alfiter kommer att samlas in för våra familjer i Palestina Gaza må Gud bevara, och svika judarna Guds fiender.” Ett annat anslag lämnare följande besked: ”Oh muslim, de firar Jesus som Gudson och detta är hädelse må Gud hjälpa oss. Hur kan du delta med dessa ‘Kuffar’ otrogna i sin högtid.”

Alla bör veta vad böneutrop  verkligen betyder i den muslimska kontexten. Att, som en del gör, jämföra med våra kristna kyrkors klockringning är helt malplacerat. Ljudande kyrkklockor förkunnar inget speciellt religiöst budskap utan är endast ett musikaliskt ljud i anslutning till kyrkliga aktiviteter såsom gudstjänster, kristna högtider, begravningar etcetera. Jämförelser med glassbilar är självfallet ännu tokigare.

Växjö moskés tillstånd att utföra böneutrop börjar gälla omedelbart.

Det muslimska böneutropet – på arabiska adhan – har däremot, som det förklarats av den före detta imamen Tomas Samuel, två betydelser: 1. Påminna om att det är dags att be. 2. Proklamera islam över en stad med syftet att visa, att alla i staden är muslimer. Vidare utväljs endast män med vackra röster att utföra böneutropen – kvinnor kan inte göra detta därför att deras röster anses kunna fresta männen på ett otillbörligt sätt. https://nyheteridag.se/ex-imam-boneutropet-ska-proklamera-islam-over-en-stad/

Det skall slutligen sägas att beslutet om att tillåta muslimska böneutrop kan överklagas.

Fotnot: Muslimska böneutrop hålls av en så kallad muezzin i muslimska länder fem gånger om dagen i syfte att uppmärksamma de troende på tidebönerna. Det första böneutropet skall ha utförts av den frigivne etiopiske slaven Bilal ibn Rihab, en nära förtrogen till Muhammed, år 622 eller 623. Vanligen sker böneutropen från en minaret i anslutning till en moské, men kan även när det gäller enklare moskéer förekomma från helgedomens ingång eller via högtaleri. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adhan

Löfven fegar ur om folkmordet – vågar inte trotsa Turkiet

Demonstration på Mynttorget i Stockholm som kräver erkännande av folkmordet 1915. Foto: TT

Kovändning.

Se där ett passande ord för att karaktärisera statsminister Stefan Löfvens och Socialdemokraternas inställning till massmordet på runt en och en halv miljon armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker i Första världskrigets hägn 1915-16, ofta kallat SEYFO. http://www.varldenidag.se/nyheter/stefan-lofven-erkanner-inte-folkmordet-1915/repreb!iRnRW29qp8Yvoo3bFwwO9g/

När Löfven besökte Södertälje i samband med 1 maj-firandet fick han frågan om det som av många betraktades som ett vallöfte inför riksdagsvalet 2014: om S-partiet skulle erkänna SEFO som folkmord. Tidigare hade såväl den socialdemokratiska partikongressen 2009 som en riksdagsmajoritet 2010 röstat för att massmordet skulle kallas just folkmord.

Det visade sig dock att statsministern fått kalla fötter: det skulle inte bli något folkmordserkännande. Löfven motiverade detta beslut på följande sätt: ”Regeringen måste bereda ärenden, vi kan inte bara fatta beslut. Så står det i vår grundlag. Nu har vi utrett detta, fått en rapport och så har vi dragit slutsatser av detta.”

Det var de så kallade ungturkarna, som var den drivande kraften inom det Ottomanska riket, som mitt under Första världskriget gav sig på kristna grupper i området. Omkring en miljon armenier samt hundratusentals människor ur flera andra kristna grupperingar mördades. Inom ramen för SEYFO skedde massavrättningar, tvångsdeportationer, massakrer och framkallad massvält.

Omkring en och en halv miljon, kanske fler, armenier och andra kristna mördades av ungturkarna i nuvarande Turkiet 1915-16.

De kristna i vad som i dag är känt som Turkiet så gott som utplånades. De flesta dödsoffer utkrävdes under åren 1915-16, men förföljelserna pågick i något mindre skala ända fram till 1923. 2015 visades i Södertälje stadshus en utställning om folkmordet, som jag då skrev en bloggtext om enligt följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/

Det faktum att Löfven och sosseriet nu fegar ur måste nästan helt säkert ses som uttryck för en ovilja att stöta sig med den regionala stormakten Turkiet. Socialdemokraterna har en lång tradition att krypa inför mäktiga stater som det wilhelminska Tyskland under Första världskriget, Nazityskland under Andra världskriget, Sovjetunionen under Kalla kriget och nu Erdogans islamistiska diktatur i Turkiet.

Den judiska staten Israel, Mellanösterns enda demokrati, har man dock aldrig haft några problem med att reta upp i form av erkännande av den icke-existerande staten Palestina och falska påståenden om den israeliska terrorbekämpningen. Regeringen Löfven tycks ta mycket lätt på att utrikesminister Margot Wallström är persona non grata i Israel men fasar uppenbarligen inför vad Erdogan-regimen skulle kunna tycka om ett erkännande av SEYFO som folkmord.

Metin Rhawi (S) hoppar av partiet sedan Löfven fegat ur om folkmordet. Foto: Tommy Hansson

Löfvens kovändning har fått den socialdemokratiske politikern Metin Rhawi i Södertälje att lämna partiet i protest. Rhawi säger sig i en intervju i Länstidningen minnas sin farmors tårar när hon berättade om morden. ”Man måste ta ställning mot de som gör fel”, citeras Rhawi. ”Turkiet måste ta sitt ansvar för Seyfo.” Rhawis partikamrat Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, tar enligt LT dock Rhawis ställningstagande ”i affekt” med en klackspark: https://www.lt.se/stockholm/sodertalje/metin-rhawi-s-om-beslutet-att-lamna-partiet-minns-farmors-tarar-nar-hon-berattade-om-morden

Det kan slutligen nämnas att Adolf Hitler bara ett par veckor före det världskrigsutlösande angreppet på Polen 1939 anförde just massmordet på kristna i Ottomanska riket som exempel på, hur man obemärkt kan praktiskt taget utplåna hela folkgrupper. Hitler hade naturligtvis judarna i åtanke den gången. http://www.kyrkanstidning.se/ledare/tid-att-minnas-folkmordet-pa-armenierna

68-kyrkan: Jesus som revolutionär och korset som belastning

Johan Sundeen har skrivit ett magistralt verk om 68-rörelsens härjningar inom Svenska kyrkan. Foto: Tommy Hansson

”Jesus är i stort sett borta. Kyrkan vill tala om allt möjligt annat, men inte om honom längre.”

Så uttryckte sig professor emeritus Eva Hamberg, präst och ledamot i kyrkans läronämnd, när hon för något år sedan motiverade sitt utträde ur Svenska kyrkan som hon menade var svårt anfrätt av ”inre sekularisering”. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/08/prast-lamnar-svenska-kyrkan-pa-grund-av-inre-sekularisering/

Eva Hamberg är mycket långt ifrån ensam om att ha lämnat Svenska kyrkan med anor från reformationen på 1500-talet. Enligt statistik som offentliggjordes i våras gick under 2016 omkring 90 000 personer ur kyrkan, vilket var det största antalet någonsin som lämnat Svenska kyrkan under ett och samma år. http://www.dn.se/nyheter/sverige/rekordmanga-lamnar-svenska-kyrkan/

40 procent av de utträdande personerna motiverade sitt steg med att de inte trodde på Gud. I fallet Eva Hamberg var förhållandet snarast det motsatta: hon tror på Gud och Jesus och valde därför att utträda.

Hopplös sekularisering och politisering. Eva Hamberg, som under en lång följd av år innehaft en rad högre tjänster och befattningar inom Svenska kyrkan, anser att den forna statskyrkan i dag är hopplöst sekulariserad och politiserad.

Ärkebiskop K.G. Hammar släppte in den skabrösa fotoutställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka.

Droppen som kom bägaren att rinna över för Hambergs del var en utfrågning inför valet av ärkebiskop 2013, då ärkebiskopskandidaterna fick frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än islams profet Muhammed. Endast Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, svarade klart ja på den frågan – alla övriga, inklusive den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén, svävade på målet. http://blogg.tidskriftenevangelium.se/vem-sager-arkebiskopskandidaterna-att-jag-ar/

Kritiker av Svenska kyrkan brukar ibland uppmanas att inte gå ur kyrkan utan hellre stanna och påverka den inifrån. Professor Eva Hamberg, som även är filosofie doktor i ekonomisk historia, ansåg dock inte att detta var ett möjligt alternativ utan hänvisade till att hon under 25 års aktiva försök inte lyckats påverka kyrkan i någon som helst riktning.

Om ursprunget till sekulariseringen och politiseringen av Svenska kyrkan har idé- och lärdomshistorikern Johan Sundeen skrivit den omfångsrika boken 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989 (Bladh by Bladh förlag 2017, 492 sidor), som visar hur en krets vänsterteologer under det så kallade röda decenniet lyfte in marxismen i kyrkorummet.

Från predikstolar och pulpeter samt i lärosalar, debattartiklar och böcker påstods att Jesus Kristus varit en socialistisk revolutionär. Kristendomen framställdes som en inomvärldslig rättfärdighetslära och en förelöpare till kommunismen.

Kristendom och kommunism flätades samman i den kristna vänsterns idévärld.

Låg andlig nivå. En av förgrundsgestalterna inom den så kallade kristna vänstern var enligt Sundeen Per Frostin (1943-92), som blev professor i systematisk teologi vid Lunds universitet och var ledande inom såväl den Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) som socialdemokratiska Broderskapsrörelsen.

Frostin skriver följande i sin pamflett Kampen för rättfärdighet (1975):

När man tänker på Guds handlande har man en tendens att begränsa sig till det kristna. Att Dag Hammarskjöld eller Julius Nyerere är Guds redskap kan man kanske förstå. Men Mao Tse-tung, Ho Chi Minh eller Fidel Castro? Att Gud kan handla genom människor som ej hör till Guds folk är lika anstötligt idag som för 2000 år sedan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Frostin

De tankar Frostin och hans meningsfränder inom den kristna vänstern torgförde har åldrats helt utan behag. Man kan tycka att det, åtminstone utanför den hårda vänstern med dess talrika kommunistiska bokstavssekter, borde ha framstått som groteskt att hylla kommunistiska folkförstörare och krigshetsare som något slags Guds medarbetare.

Att så uppenbarligen inte var fallet inom kristen vänster i och utanför Sverige vittnar om en uppseendeväckande låg andlig nivå. Detta avspeglar sig även i Svenska kyrkans val av ärkebiskopar. Den senaste (siste?) ärkebiskopen med en huvudsakligen konservativ teologisk/moralisk syn var Yngve Brilioth, som beklädde kyrkans högsta ämbete under perioden 1950-58. Brilioth var bland annat motståndare till kvinnliga präster.

Wejryd besökte Hamas. Efter Yngve Brilioths tid som ärkebiskop har vänster- och liberalteologerna i en aldrig sinande ström avlöst varandra i ärkestiftet: Gunnar Hultgren (1958-67), Ruben Josefson (1967-72), Olof Sundby (1972-83), Bertil Werkström (1983-93), Gunnar Weman (1993-97), Karl-Gustav Hammar (1997-2006), Anders Wejryd (2006-14) och Antje Jackelén (från och med 2014). Förutom att inneha en både teologisk och politisk vänstersyn har Svenska kyrkan även gått i spetsen för ett alltmer antiisraeliskt och islamvänligt synsätt.

Det kyrkliga motståndet mot den judiska staten Israel, som bekant Mellanösterns enda demokrati, har icke minst tagit sig uttryck i en rad bojkottaktioner riktade mot israeliska varor som producerats på den så kallade Västbanken, det vill säga de traditionella judiska områdena Judéen och Samarien med anor från biblisk tid. Tankarna går osökt till de tyska nationalsocialisternas uppmaning ”Kauft nicht bei Juden” (Köp inte av judar) från 1930-talet. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/29/svenska-kyrkan-kauft-nicht-bei-juden/

Det kan nämnas att Anders Wejryd efter sin tid som ärkebiskop i slutet av oktober 2014 avlade en good-will-visit i Gaza, där han sammanträffade med höga representanter för den islamistiska terrorrörelsen Hamas, som styr Gaza-remsan med järnhand sedan sin valseger 2005. För att inte förarga sina muslimska värdar hade Wejryd stoppat ned det kors han bar i en kedja runt halsen i bröstfickan!

Förre ärkebiskopen på plats hos Hamas i Gaza – med korset i bröstfickan.

Att Wejryds besök var väl koordinerat med Sveriges officiella Mellanöstern-politik framgår av att den svenska delegationen, där även Jakob von Uexkull, ordförande i organisationen Right Livelihood Award, ingick, samma dag som regeringen Löfven officiellt erkände det så kallade Palestina diplomatiskt (den 30 oktober 2014) utfärdade ett pressmedelande där en palestinaarabisk ”humanitär” organisation prisades.

K.G. Hammar fostrades i 68-rörelsen. Svenska kyrkans Israel-kritiska och propalestinska hållning bör ses som ett logiskt utflöde av den utveckling som så vältaligt beskrivs i Johan Sundeens magistrala uppgörelse med den kyrkliga 68-vänstern.

”Inom Svenska kyrkans episkopat har 68-engagemanget sträckt sig in i vår egen tid”, framhåller Sundeen (sidan 15). ”Den som på 2000-talet mer än andra har gett ansikte åt en opinionsbildning och kristendomstolkning med rötter i det röda decenniet (1965-1975) är K.G. Hammar.”  https://sv.wikipedia.org/wiki/K.G._Hammar

Sundeen hänvisar i sin bok (sidorna 15-16) till en intervju med Hammar som gjordes av Viggo Cavling i Dagens Nyheter den 16 februari 2003, där Cavling menar: ”Om K.G. Hammar sägs vara tvivlets mästare när det gäller teologiska frågor så är han det inte när det gäller politik.” Cavling framhåller att Hammar, liksom många av sina biskopskolleger, fått sin politiska fostran i 68-rörelsen radikalism med dess beundran för exempelvis Maos Kina, Ho Chi Minhs Nordvietnam, Fidél Castros Kuba, Kim Il-sungs Nordkorea och Enwer Hoxhas Albanien. Där fanns inte utrymme för några tvivel.

Idol för 68-kyrkan: diktatorn och massmördaren Mao Tse-tung.

Föga märkligt då att Hammar efter sin tid som ärkebiskop i tidningen Proletären, organ för Kommunistiska partiet (KP), vid jultid 2008 framställs som ”prästen med hjärtat till vänster” och en svensk motsvarighet till de marxistiska så kallade befrielseteologerna i Latinamerika. Hammar hänvisar i Proletären-intervjun till Paulus ord i 1 Timotehosbrevet 6:10 om att penningbegäret är roten till allt ont och för fram en antikapitalistisk uppfattning om samhället.

Karl-Gustav Hammars ställningstaganden genom åren är en veritabel provkarta på vänsterpolitiska och politiskt korrekta åsikter och synsätt: stöd för amnesti för asylsökande, avskrivning av de fattigaste ländernas skulder, en så kallad human kriminalvård, tolerans gentemot representanter för andra religioner samt stöd för homosexlobbyn.

När det gäller det sistnämnda tog Hammar entydigt ställning för Elisabeth Olssons omdiskuterade fotoutställning Ecce Homo, som med den dåvarande ärkebiskopens välsignelse visades i Uppsala domkyrka den 19 september 1998. Utställningens fotografier framställer Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter.

K.G. Hammar tvivlar om tron men inte om politiken.

Jesus blev en politisk revolutionär. Även om Johan Sundeen har alldeles rätt i att 68-vänstern är central för kyrkans vänsterpolitisering går denna faktiskt något längre tillbaka än till ”det röda decenniet” 1965-75 och dess omvälvande tidsepok.

Till och med tiden för Andra världskriget (1939-45) bestod den dåvarande statskyrkans prästerskap till helt övervägande del av konservativa män, vilka var präglade av lutheranismens syn på människan och tillvaron bland annat innebärande att överheten skulle respekteras och att grundläggande kristna normer skulle inskärpas i menigheten genom obligatorisk närvaro vid gudstjänsterna, katekes- och psalmpluggande och husförhör.

Under efterkrigstiden började emellertid mer radikala stämningar göra sig gällande inom kyrkor och samfund, icke minst mot bakgrund av att det kommunistiska Sovjetunionen under Stalin verksamt bidragit till Nazitysklands besegrande och av många naiva människor därför sågs som en god kraft i världen.

För Svenska kyrkans vidkommande innebar det en gradvis utveckling från att utgöra ett andligt samfund i riktning mot att bli ett slags inomvärldsligt rättfärdighetsinstitut: frälsningen skulle nu komma mer genom politisk handling än via en andlig process med den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus i centrum. Jesus förvandlades i stället till en politisk revolutionär, en bild som saknar grund i Nya testamentets evangelier vilket vem som helst som är läskunnig kan förvissa sig om. http://stefanolsson.nu/2013/09/19/den-politiske-jesus/

Rhodesiamatch och världskyrkomöte. När Gunnar Hultgren blev ärkebiskop 1958 började ett socialetiskt perspektiv breda ut sig också i ledande kyrkliga kretsar, där Hultgrens synsätt kraftigt backades upp av den blivande Stockholms-biskopen Ingmar Ström. Försök gjordes att till kyrkan knyta industriarbetarna, ett projekt vilket dock rann ut i sanden.

Den politiska medvetenheten utnyttjades dock av 68-folket. En ny generation präster, ofta med skägg och med en intellektuell jargong, började orera om en ny världsordning och om det önskvärda i en väpnad befrielsekamp i Tredje världen.

Pöbelfasoner vid tennismatchen Sverige-Rhodesia i Båstad. Kyrkoherde Ingemar Simonsson gick i bräschen för protesterna.

1968 gick kyrkoherde Ingemar Simonsson i bräschen för militanta protester mot en Davis Cup-match i Båstad mellan Sverige och Rhodesia. Vänsterpöbeln lyckades stoppa matchen som emellertid senare spelades inför tomma läktare på annan plats. 1968 var också året då den protestantiska och starkt vänstervridna organisationen Kyrkornas världsråd (KVR) arrangerade det så kallade Världskyrkomötet i Uppsala. Det skedde den 4 juli med ”Guds kärlek till de fattiga” som övergripande ekumeniskt motiv.

Mötet fick starka vänsterpolitiska förtecken, och i domkyrkan höll den kommunistiske trubaduren Pete Seeger från USA konsert. Ärkebiskop Olof Sundby var för övrigt president i det starkt vänsterinriktade och prosovjetiska KVR 1975-83. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkornas_v%C3%A4rldsr%C3%A5d

Jesus som FNL-demonstrant. 1969 publicerades så den bisarra men inflytelserika antologin Kristen vänster på Gidlunds förlag med texter av Per Frostin, Carl-Henric Grenholm, Martin Lind och Ingemar Näslund. Redaktör för denna skrift var Magnus Brohult, vilken i likhet med många andra röda tyckare omsider hamnade som journalist på Svenska Dagbladet.

I bokens förord tas upp behovet av ett starkare kristet engagemang i samhällsfrågor. Självfallet skulle detta engagemang komma från vänster och det talas i propagandistiska ordalag om nykolonialism, rasistiskt förtryck i Afrika, FNL-rörelsen samt behovet av dialog mellan kristendom och marxism.

”’Kristen vänster’ är ett mångtydigt begrepp”, heter det i Kristen vänster. ”Det är angeläget att betona att den socialism vi eftersträvar inte är mer ’kristen’ än övrig socialism…Vi tror helt enkelt att kristna, existentialister, humanister, buddhister och folk av annan livsåskådning kan ha vissa värderingar gemensamma som gör det möjligt att tillsammans, oberoende av att man har skilda livsåskådningar, eftersträva ett visst samhälle, som skulle kunna karaktäriseras som baserat på en internationell socialism.”

Jesus framställs som FNL-sympatisör i boken Kristen vänster (1969). Foto: Tommy Hansson

Ingemar Näslund för i antologin fram tanken att Jesus, om han kom till jorden och Sverige vid den tid boken skrevs, sannolikt inte skulle liera sig med företrädarna för traditionell kristenhet utan snarare med dem ”som bär runda märken på sin kappa”. Märken på vilka det står ”med FNL för Vietnams folk”.

Alltså Jesus som FNL-demonstrant. Mer utflipprad än så kan väl bilden av frälsaren från Nasaret näppeligen bli.

Valet av Jackelén. Johan Sundeen tar i sin bok 68-kyrkan metodiskt upp vänsterideologiska strömningar som gjort Svenska kyrkan till vad den är i dag. Det är en ganska skakande men framförallt mycket nyttig läsning om sekularisering, politisering och diktaturvurmande som fann vägen in i en kyrka som stelnat i föga fruktbar formalism och rigid konservatism.

Vänsterinfluenserna var inte den enda form av influenser som drabbade kyrkan – det förekom så även högkyrkliga försök till påverkan – men det var dessa som rönte det största inflytandet. Detta möjliggjorde i tidernas fullbordan valet av Antje Jackelén ärkebiskop, vilket naturligtvis är illa nog, även om hon ännu inte kan mäta sig med K.G. Hammar när det gäller destruktivt vänsterinflytande över Svenska kyrkan.

Jackelén, född Zöllner i dåvarande Västtyskland 1955, förmådde som nämnts här ovan vid utfrågningen inför ärkebiskopsvalet 2013 inte ange som sin åsikt att Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed. Hon antog yttermera som ärkebiskopligt valspråk ”Gud är större”, vilket är en direktöversättning av islams arabiska slagord  Allahu akbar. Det kan för övrigt nämnas att Jackelén prästvigdes 1980 av den mycket vänsterinriktade Stockholms-biskopen Lars Carlzon, som var Förbundet Sverige-DDRs siste ordförande. https://sv.wikipedia.org/wiki/Antje_Jackel%C3%A9n

Muslimska krafter. I ett vidare perspektiv har den socialistiska ideologi som de facto präglar Svenska kyrkan i dag inom den kyrkliga sfären blivit en motsvarighet till det socialdemokratiska och kommunistiska inflytandet i det sekulära samhället inklusive fackföreningsrörelsen. Partipolitiken, kyrkan och facket – det är en formidabel maktkonstellation som icke-socialistiska partier och krafter har emot sig.

Korset – en belastning enligt vissa kristna.

Om den nuvarande utvecklingen, där ledande kristna företrädare ogärna talar om Gud och Kristus och tenderar att se det kristna korset som en belastning eftersom det kan förarga muslimer, fortsätter är det som jag ser det fullt möjligt att Svenska kyrkan en dag helt upphör att kalla sig kristen. Om ledande kyrkliga företrädares problem med korset har jag skrivit följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/04/hog-chef-inom-svenska-kyrkan-bara-kors-uppviglande-och-okristligt/

En sådan utveckling är redan genomförd i Socialdemokraternas förutvarande kristna organisation Broderskapsrörelsen, numera benämnd Socialdemokrater för tro och solidaritet där muslimska krafter har en mycket stark ställning. https://www.svd.se/broderskap-inte-langre-kristna