Posted tagged ‘Kungsgatan’

Med Flyg och Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism

26 maj, 2020

Nils Flyg var kommunisten som blev nazist. Sven Olov Lindholm gjorde motsatt ideologisk resa – från nazism till kommunism. De båda männens politiska utveckling tecknas av historikern Johan Stenfeldt i boken Renegater. Nils Flyg och Sven Olov Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism (Nordic Academic Press 2019, 320 sidor).

Nils Svante Flyg (1891-1943) föddes i Stockholm som son till en trädgårdsarbetare och en kvinna ur arbetarklassen. Han engagerade sig tidigt i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen och fick i kraft av sin begåvning snabbt ledande positioner. När När Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) splittrades i en reformistisk och en revolutionär del 1917 anslöt sig Flyg till den senare, som fick namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSVP) med Karl Kilbom som partiledare – med andra ord blev han kommunist.

En betydande del av Flygs tidiga engagemang gällde kulturen: bland annat skulle främmande filmer och västerländsk deckarlitteratur bekämpas liksom degenerativ ”negermusik”. Nils Flyg var en flitig skribent och publicerade sina många alster i tidningen Stormklockan, som startats 1908 som en socialdemokratisk publikation. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stormklockan

Kapitalismen och imperialismen. Flygs ställningstaganden kom tidigt att kretsa kring kapitalismen och imperialismen, vilka båda skulle bekämpas. Johan Stenfeldt skriver (sidan 54): ”Allmänt stödjer han tanken att kapitalism är ett profitsystem, och att dess grundläggande orättvisa består i att den som säljer sin arbetskraft inte får njuta sitt arbetes frukter.” Den så kallade imperialismen blir nödvändig då kapitalismen till sin natur, i enlighet med lärofadern V. I. Lenins analys, förklaras vara expansionistisk och för sin överlevnad är beroende av global utsugning av människomassorna i vad som senare skulle bli känt som Tredje världen.

Det är värt att notera att Stormklockan inte var opåverkad av antisemitiska idéer som låg och skvalpade i tiden. Således publicerades återkommande en karikatyrteckning föreställande en sniken pantlånare med stereotypt judiska drag. Vulgärframställningen av den profithungrande juden blir här en sinnebild för den ondskefulla kapitalismen.

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti splittrades 1921 sedan Tredje internationalen, Komintern, bildats med ambitionen att styra alla världens kommunistpartier från Moskva. Flyg följde med majoriteten vilken bildade Sveriges kommunistiska parti (SKP), senare Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) och numera bara Vänsterpartiet (V). Nils Flyg var 1924-29 ordförande i SKP och satt i riksdagen åren 1929-40.

Nils Flyg: kommunisten som blev nazist.

1929 inträffade så den största splittringen i SKPs historia. Båda falangerna behöll det gamla namnet och kunde skiljas åt genom att de kom att kallas Kilbommare respektive Sillénare efter partiledarna Karl Kilbom och Hugo Sillén. Vid riksdagsvalet 1934 kom Kilboms-falangen in riksdagen efter att ha fått 5,33 procent av rösterna medan Sillénarna bara kom upp i 3 procent. Den förstnämnda inriktningen bytte sedan namn till Socialistiska partiet (SP) med Nils Flyg som ordförande. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4nsterpartiet

Nils Flyg hade inledningsvis inga problem med att acceptera sitt partis styrning från Moskva. När Komintern började inta en allt hårdare linje drog emellertid Flyg öronen åt sig och kom att intaga en alltmer kritisk hållning till den kommunistiska internationalen. Till detta bidrog också Kominterns beslut att Sovjetunionen skulle gå med i Nationernas förbund (NF). Slutligen blev såväl Kilbom som Flyg uteslutna ur Komintern.

Utan att gå in på alla bakomliggande faktorer kan konstateras, att Nils Flyg från senare delen av 1930-talet började orientera sig och sitt parti i en alltmer tysk- och nazivänlig riktning. Stenfeldt drar den tidsmässiga gränsen till 1937. Det började kring denna tidpunkt gå utför med Socialistiska partiet som hade stora problem med förlust av medlemmar och ekonomi – bland annat tvingades partitidningen Folkets Dagblad lägga ner 1940. När den två år senare återuppstod kunde detta ske endast med hjälp av ett ekonomiskt bistånd från Nazityskland omfattande 17 000 kronor i månaden, en ansenlig summa på den tiden..

Tyskland som ledande socialistisk makt. Johan Stenfeldts redogörelse för Nils Flygs ideologiska utveckling från kommunism till nationalsocialism visar att denna inte skedde genom ett abrupt brott mot allt vad han tidigare trott på. Snarare var den en gradvis övergång präglad mer av pragmatisk anpassning än en regelrätt kovändning. Övertygelsen att Sovjet svikit sina antiimperialistiska ideal som ledande socialistisk makt förde Flyg allt närmare Hitlers Tyskland, som han tenderade att betrakta som den ledande socialistiska statsbildningen.

Karl Kilbom ledde det ena av två kommunistpartier.

”Att ställa sig på Hitlers sida var således att ställa sig på framtidens sida” (sidan 143), sammanfattar Stenfeldt Flygs inställning från 1937 och framåt. ”Betraktat på detta sätt framstår Flygs utveckling mindre som en gåta. I själva verket rymmer den ett stort mått av logik, och präglas av en positionsförändring som bär starka kontinuiteter och som vägletts av principer som är kontinuerliga över tid: historicism och dialektik.”

Det kan tyckas paradoxalt att det var det Flygs marxistiska övertygelse som ledde honom till att ta ställning för Hitler och nationalsocialismen, men så är knappast fallet. Exemplet Nils Flyg är en illustration så god som någon till de totalitära ideologiernas intressegemenskap.

Medan andra bedömare antytt att Nils Flyg begick självmord var det enligt Johan Stenfeldt en blodpropp i hjärtat som  i början av 1943 ändade Flygs liv i hemmet i Nacka vid 51 års ålder.

Under det att Nils Flyg i egenskap av riksdagsledamot under elva år kan sägas ha tillhört det politiska etablissemanget i Sverige är så inte fallet med Sven Olov Lindholm (1903-98). Han föddes i Jönköping men växte upp i Mjölby, där pappan var spannmålshandlare. Efter realexamen slog Lindholm in på den militära banan och blev furir 1923. Därefter utbildade han sig till underofficer och kom att verka vid regementet A9 i Stockholm. En stor del av hans arbetsuppgifter ägnades åt att rida in unghästar.

Krigsmakten,staten, nationalismen. Under sin tid i huvudstaden kom Sven Olov för första gången i kontakt med svenska fascister. Han blev tidigt aktiv i den av Konrad Hallgren 1926 bildade Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO). Det var initialt tre huvudfrågor som lockade Lindholm till fascismen: krigsmaktens betydelse för nationens försvar; synen på staten som en historisk-organisk skapelse; nationalismen som värn mot imperialismen. Däremot förefaller judefrågan ha haft underordnad betydelse i detta skede av Lindholms politiska medvetenhet.

.Johan Stenfeldt skriver (sidan 152): ”Trots att det är fascismen som karakteriseras är det märkbart att begreppen ´nationalism´och ´socialism´är de mest centrala.” Nationen var för Lindholm den av historiska orsaker mest ändamålsenliga grunden på vilken ett rättfärdigt samhälle kunde byggas. Den övertygelsen skulle följa med Sven Olov Lindholm livet igenom.

Sven Olov Lindholm som nationalsocialistisk talare – talarstolen ”pryds” av både hakkorset och Vasakärven.

1929 bytte SFKO namn till Nationalsocialistiska folkpartiet (NSFP) och året därpå bildade man tillsammans med Nysvenska folkförbundet (NSFF) Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP) med veterinären Birger Furugård från Deje i Värmland som ledare. Fokus hade efterhand förskjutits från Mussolinis fascistiska Italien i riktning mot Hitlers nationalsocialistiska Tyskland. Den kapable skribenten Sven Olov Lindholm – han behärskade såväl prosa som lyrik – utsågs till partisekreterare och redaktör för partitidningen Vår kamp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Olov_Lindholm

Vasakärve istället för svastika. SNSP fick i riksdagsvalet 1932 omkring 15 000 röster motsvarande 0,61 procent. Således knappast någon hejdundrande succé. Lindholm och ett antal SNSP-medlemmar tröttnade snart på den alkoholiserade och nyckfulle Furugårds bristfälliga ledarskap och bildade Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP), som blev det ledande svenska nazistpartiet. Sven Olov Lindholm var den självskrivne ledaren.

1938 blev det nytt nambyte, denna gång till Svensk socialistisk samling (SSS). Trots att man försökte distansera sig från sin tyska motsvarighet genom att använda Vasakärven och inte svastikan som symbol förlorade partiet hart när allt stöd under Andra världskriget. Partiet upplöstses slutligen i juni 1950, sörjt av få.

Efter ett kvartssekel som ledande svensk nationalsocialist övergick Sven Olov Lindholm 1951 till att bli privatman. Han fick genom partivännen Sven Hedengren anställning som lagerförman på en maskinfirma. Lindholm var änkeman och hade året innan gift om sig med den 25 år yngre Vera Schimanski, vilken kommit till Sverige via Folke Bernadottes så kallade vita bussar tillsammans med sin mor och bror. Hon var emellertid övertygad nationalsocialist och hade i Hitlers Tyskland tillhört Bund Deutscher Mädel, den feminina motsvarigheten till pojkarnas Hitlerjugend. Äktenskapet varade till 1962.

Vera gifte redan samma år om sig med trädgårdsmästaren och nazisten Göran Assar Oredsson från Strängnäs som blev ledare för Nordiska rikspartiet, NRP, populärt kallat ”Assar och hans nassar”. Partiet, eller rättare sagt spillrorna av vad som var kvar av detta, lades ner 2009. Vera Oredsson har förblivit sin ideologiska övertygelse trogen och betraktas i dag vid drygt 90 års ålder som den svenska nationalsocialismens ”grand old lady”.

Konrad Hallgren – svensk fascistledare på 1920-talet.

Omedelbart efter krigsslutet publicerade Lindholm skriften Döm ingen ohörd, där han söker försvara eller i varje fall förklara sitt  ställningstagande som Sveriges främste företrädare för världens mest avskydda politiska rörelse. Lindholm menar sig vara diskriminerad och förföljd: ”Skall lynchjustisen eller lag och rätt råda?” frågar han sig på skriftens försättsblad. Författaren anklagar pressen för att fara med osanning om det svenska nazistpartiets relationer med Tyskland och menar ytterligare, att de tyska koncentrationslägren knappast varit värre än den motsatta sidans krigsförbrytelser.

Lindholms skrift kom ut i en ny och nästan dubbelt så omfattande utgåva 1967. Talet om ”lynchjustis” var borta och författaren redogör för hur han tvingats tänka om. Han uppehåller sig vid rörelsens ambitioner att förena nationalism och socialism och söker vidare tona ned nationalsocialismens judehat. Istället menar han att den negativa inställningen till judar berodde på viljan att bevara den nordiska så kallade folkstammen (vilket för övrigt under 1920- och 1930-talen var ett gångbart tema hos de flesta partier). I en sista upplaga av skriften 1968 utvecklar Lindholm ytterligare tematiken från året innan.

Exakt när Sven Olov Lindholm övergick från att vara nationalsocialist till att bli vänsteranhängare och kommunist – han var medlem i Vänsterpartiet kommunisterna – är inte helt fastställt, men kanske kan man sätta gränsen vid 1967 då Lindholm dels kom ut med andra utgåvan av Döm ingen ohörd, dels höll ett tal vid den tidigare partikamraten Gösta Hallberg-Cuulas grav. Härefter blir det vänsterengagemang för hela slanten för den ärrade nazisten.

FNL-rörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft. Sven Olov Lindholm hade vid flera tillfällen besökt Nazityskland och då icke minst partidagarna i Nürnberg. Han hade vederbörligen låtit sig imponeras av de fladdrande fanorna och facklorna, de till synes oändliga leden av uniformerade meningsfränder som i blankpolerade stövlar tågade till taktfast marschmusik och naturligtvis Führerns entusiasmerande tal. Då kunde han känna en oförglömlig gemenskap och sammanhållning.

Samma sorts känslor upplevde Lindholm på 1960- och 1970-talen i den så kallade FNL-rörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft: det var fart, det var fest, det var folkgemenskap med flygande fanor och klingande spel! Han berättar under rubriceringen Soldatliv och politik hur han upplevde allt detta:

En gång – 1. maj 1974 – anförtroddes jag att bära fanan åt Vasa FNL-grupp vid demonstrationen från Kungsträdgården till Hötorget. Det var 12 000 i tåget. På Kungsgatan tänkte jag på, att här marscherade mina ”egna trupper” för snart 40 år sedan under fanor med samma färger – blå-gul-röd – och jag tyckte det var något symboliskt med detta: innerst inne är det ju samma rättsbegrepp som driver mig som då, fast det tar sig andra uttryck. (Citerat från Stenfeldt, sidan 234).

En mindre lyckad FNL-demonstration i Stockholm i december 1972: ”Hanoi Jane” Fonda har fått rödfärg i håret av en USA-vänlig motdemonstrant.

Sven Olov Lindholm hade aldrig någon framträdande position inom vänsterrörelsen och lär inte heller ha eftersträvat någon sådan. För honom räckte det på äldre dar gott med att känna folkgemenskap och sammanhållning som fanbärare vid FNL-demonstrationer. Hans politiska utveckling är dock minst lika intressant som Nils Flygs ideologiska metamorfos av motsatt slag. De båda männens öden och äventyr, sådana de beskrivs i Johan Stenfeldts läsvärda bok, ger en god bild av de slående parallellerna mellan kommunism, nationalsocialism och fascism.

Sven Olov Lindholm avled i sitt hem i Rönninge i Salems församling söder om Stockholm vid 95 års ålder 1998.

ASAP Rocky-affären: etablissemanget fruktar att ”Sverige-bilden” skall skadas

27 juli, 2019

Mustafa Jafari är ett exempel på en person som inte borde inte ha fått komma in i Sverige.

Okay då, jag skriver väl några rader om ASAP Rocky-historien, då trots att jag ursprungligen inte tänkt göra det. Affären är så pass uppmärksammad att jag som samtidsdebattör knappast kommer undan.

Dock vill jag redan inledningsvis betona att jag inte tar ställning i skuldfrågan. Den överlåter jag till rätten att avgöra. Affären har emellertid många bottnar som förtjänar att belysas. Den som är intresserad av händelseförloppet, från kontroversen mellan rapartisten och hans entourage och två yngre män med afghanskt ursprung utanför hamburgerrestaurangen Max på Kungsgatan i Stockholm den 20 juli 2019 och framåt, kan lämpligen ta del av sajten Nyheter idags skildring här:

Nya detaljer om fallet ASAP Rocky

Det i mitt tycke viktigaste med händelserna kring den 30-årige ASAP Rocky – som egentligen heter Rakim Athelaston Mayers – är att den belyser den undermåliga svenska immigrationspolitiken. Den framgår som jag ser det att målsäganden, den 19-årige Mustafa Jafari, aldrig borde ha tillåtits komma in i landet.

Jafari skall enligt uppgift vara född år 2000 i Afghanistan men 2006 med sin familj ha flyttat till Iran, som numera är hans hemland. Till Sverige anlände han 2014 på grund av en icke specificerad ”hotbild”. Efter ankomsten till vårt land har han dömts för bland annat ringa narkotikabrott, misshandel och snatteri. Bråket med rapartisten verkar ha börjat med att han kastade sina hörlurar på denne.

Rakim Mayers föddes i Harlem i New York den 3 oktober 1988 och slog igenom med debutmixtapen Live, Love ASAP 2011. Artistnamnet ASAP Rocky tog han efter det rapkollektiv han ingick i. https://en.wikipedia.org/wiki/ASAP_Rocky

President Donald Trump har engagerat sig till förmån för ASAP Rocky.

ASAP Rocky må vara skyldig eller oskyldig till det han åtalats för. Det verkligt upprörande är att han suttit frihetsberövad i häkte utan möjlighet att kommunicera med omvärlden sedan händelserna utanför MAX. Ty det är så det går till i rättsstaten Sverige – häktade personer kan hållas inlåsta på detta sätt i veckor, månader och i värsta fall år.

De orimligt långa häktningstiderna i Sverige har ända sedan 1990-talet utsatts får hård kritik av bland annat FN och Europarådet. Advokaterna Kristoffer Ståhl och Sargon De Basso konstaterar i en debattartikel i Aftonbladet i anledning av inläsningen av ASAP Rocky att en häktning i Sverige kan liknas vid tortyr. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/e8e5J4/att-sitta-haktad-i-sverige-ar-som-tortyr

Det är därför minst av allt märkligt att USAs president Donald J. Trump reagerat och ringt upp Sveriges statsminister Stefan Löfven och bett denne ingripa till förmån för den amerikanske artisten. Det har sagts att Löfven inte har laglig möjlighet att göra detta och att Trump därför är ute i ogjort väder. Detta är inte riktigt sant. I normalfallet skall regeringen inte ingripa utan låta den juridiska processen ha sin gång. Regeringsformens 12e kapitel anger dock dels att regeringen kan utfärda nåd i undantagsfall när dom vunnit laga kraft, dels även avbryta en pågående rättsprocess om mycket särskilda skäl föreligger. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ben%C3%A5dning

Att den svenska regeringen är skakad av Trumps intervention framgår övermåttan tydligt av det faktum, att regeringen lagt locket på genom att med hänvisning till så kallade sekretesskäl hemligstämpla samtalet mellan Trump och Löfven; man menar att om det kom ut vad som sades skulle detta kunna skada landet. Förfarandet pekar på att Sverige numera i vissa avseenden är ett slags halvdiktatur som inte låter allmänheten ta del av vital information. https://www.expressen.se/nyheter/beskedet-trumps-samtal-med-lofven-har-sekretessbelagts/?fbclid=IwAR0LfUXcHr2urXr967Kzy38XQvJWzS9Pc27YzxxSemNNneg2LoDPxlnIBNM

Föga märkligt är vidare att vår förre stats- och utrikesminister Carl Bildt steppat in på scenen och på såväl sitt eget twitterkonto som i ett inlägg i det liberala flaggskeppet Washington Post tagit sig före att mästra USAs president på sitt vanliga dryga sätt. Det är enligt Bildt otillåtet för politiker att lägga sig i det svenska rättsväsendets göranden och låtanden, då ju alla är ”lika inför lagen”. Som framgår av ovanstående referens till regeringsformen stämmer detta dock inte. Det är Bildt snarare än Trump som är okunnig! https://www.svt.se/kultur/carl-bildts-svar-till-trump-politisk-inblandning-i-rattsprocessen-ar-tydligt-tabu

Jag är inte säker på att gatuartisten Dan Park, som åker in och ut ur fängelset i skytteltrafik sedan flera år tillbaka sedan han av politiska meningsmotståndare polisanmälts och sedan åtalats och dömts för brott mot gummilagen ”hets mot folkgrupp”, delar Bildts uppfattning om att vi alla är lika inför lagen. Det gör sannolikt inte heller de islam- och vänsterkritiska personer som dömts för samma brott sedan de skrivit något oftast tämligen oskyldigt på Facebook. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/28/sveriges-viktigaste-konstnar-hippien-och-geniet-dan-park/

Målsäganden Mustafa Jafari föredrar att semestra i hemlandet Iran när rättegången hålls.

Sanningen är i mina ögon att det svenska rättsväsenet är hopplöst politiserat och korrumperat. Har du ”fel” politisk uppfattning – det vill säga vägrar anpassa dig enligt den politiska korrekthetens krav – löper du många gånger större risk än vänsterinriktade personer att drabbas av det svenska rättsväsendets skevhet. Upprepade domar visar dessutom att svenska domstolar ofta ser med stor skepsis på personer som handlar i nödvärn.

Rättegången mot ASAP Rocky skall hållas under den kommande veckan. Vi kan vara förvissade om att världen kommer att följa den med stort intresse. Det egendomligaste av allt avseende denna rättegång är att målsäganden, Mustafa Jafari, inte kommer att vara på plats. Han är nämligen på semester i hemlandet Iran, det vill säga samma land han lämnade för fem år sedan på grund av en särskild ”hotbild”.

Allt medan medlemmar av det svenska etablissemanget såsom Stefan Löfven, Carl Bildt och Andreas Norlén, uppbackade av systemmedia, fruktar att den så kallade Sverige-bilden skall ta skada av affären ASAP Rocky ställer sig allt fler människor i utlandet vad Sverige egentligen är för samhälle. Det tycker jag de har all rätt att göra. https://omni.se/andreas-norl-n-hoppas-sverigebilden-inte-skadas/a/70y4Vv

Fotnot: ASAP är en förkortning för det engelsksspråkiga uttrycket ”as soon as possible” (så snart som möjligt).