Posted tagged ‘kvinnlig könssympning’

Omskärelse: behovet av nyansering

12 juli, 2012

Sedan en tid tillbaka pågår en debatt om kvinnlig respektive manlig omskärelse. Den förstnämnda typen bör egentligen kallas könsstympning, eftersom det är ett vida mer långtgående ingrepp än den manliga varianten. Tanken med det här inlägget är att på ett så nyanserat och sansat sätt som möjligt reda ut begreppen.

Kartan visar den kvinnliga könsstympningens utbredning i Afrika.

Den kvinnliga könsstympningen är förbjuden i Sverige sedan 1982. Ingreppet innebär att klitoris men ibland, i sin mest radikala form, även yttre och inre blygdläpparna avlägsnas. De första historiska beläggen för kvinnlig könsstympning går tillbaka tusentals år i tiden och har alltså, som många felaktigt tror, inte med den islamska religionen att göra. Att ingrepp av detta slag praktiseras i muslimska länder i Asien och Afrika är dock ett faktum.

Könsstympning av detta slag är självfallet ett allvarligt ingrepp i den kvinnliga sexualiteten och minskar radikalt förmågan till sexuell njutning. Vilket väl också är själva grundtanken – de primitivt stambaserade ideal som resulterar i könsstympning utgår ifrån att kvinnlig sexuell njutning är något oönskat eller rentav ont.

Med den manliga omskärelsen är det någonting väsentligt annat. Den tillämpas av såväl judar och muslimer som av andra. Den kan ha en religiös bevekelsegrund men behöver inte ha det. Den manliga omskärelsen innebär att förhuden på penis avlägsnas, något som inte innebär några men för den manliga sexuella förmågan eller njutningen. Däremot menar många att omskärelsen har hygieniska fördelar.

 Manlig omskärelse är ett relativt litet medicinskt ingrepp. 

Viktigast är den manliga omskärelsen för judendomen. Enligt traditionen gav Herren för omkring 4000 år sedan en befallning till patriarken Abraham som innebar att han själv och alla hans manliga efterkommande skulle omskäras. Detta var ämnat att vara en stadga för evig tid som skulle minna om förbundet mellan Gud och det judiska folket. Enligt stadgan skulle omskärelsen ske på den åttonde dagen efter ett gossebarns födelse. Om detta kan man läsa i Första Mosebok 17:9-14.

Omskärelsen av pojkar är ett sakrament i den judiska religionen och kallas brit milah. Den utförs traditionellt av en person särskilt tränad i detta slags ingrepp kallad mohel. Det mest kända exemplet på en omskuren jude är naturligtvis Jesus.

Jesus blev omskuren åtta dagar efter sin födelse. Målning av Corregio.

Det råder ingen tvekan om att den manliga omskärelsen i högsta grad medverkat till att det judiska folket kunnat bibehålla sin särart under årtusendena, vilka som alla vet inneburit otaliga lidanden och förföljelser. Ändå ifrågasätts den nu med ibland grumliga argument, något jag menar i hög grad spelar antisemiterna i händerna.

Det ropas i dag från skilda håll på förbud mot manlig omskärelse i Sverige. Sådana röster kommer dels från läkare och så kallade humanister, dels från politiker alltifrån förre folkpartiledaren Bengt Westerberg till SD-politiker som Kent Ekeroth (den sistnämnde är en icke-religiös jude). Argumentationen tycks i huvudsak bottna i en omtanke om den pojke som, utan att själv ha haft möjlighet att klargöra sin vilja, blir utsatt för ingreppet i fråga.

Jag har förståelse för denna typ av omtanke som är helt logisk utifrån sekulära värderingar. Självklart är inte alla som motsätter sig manlig omskärelse antisemiter. Den här frågan har emellertid mer omfattande implikationer än så, eftersom den rör religiösa frågeställningar som går flera tusen år tillbaka i tiden och därtill är helt avgörande för ett helt folks identitet. Sådana överväganden är dock inte särskilt gångbara i dagens sekulariserade svenska samhälle, där allt som har med religion att göra i betydande omfattning betraktas med misstänksamhet.

Jag skall avslutningsvis i fyra punkter sammanfatta argumenten för varför manlig omskärelse inte bör förbjudas:

 För det första, vilket klargörs ovan, är det inte på långa vägar ett lika omfattande ingrepp som kvinnlig könsstympning.

För det andra är det inte, till skillnad från den kvinnliga varianten, olagligt med manlig omskärelse.

För det tredje är den manliga omskärelsen helt avgörande för den judiska och till del även den muslimska  identiteten och bör därför ses som ett viktigt inslag i den i Sverige grundlagsstadgade religionsfriheten.

För det fjärde, något som hänger nära samman med det tredje argumentet, spelar krav på förbud mot manlig omskärelse nationalsocialister och andra antisemiter i händerna i dessas ständigt pågående hatkampanj mot allt judiskt.