Posted tagged ‘Länstidningen Södertälje’

Därför är det en dålig idé att begränsa demokratin

18 juli, 2018

Medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen i Visby.

Det är inte särskilt ofta jag håller med Göran Greider, socialistisk debattör, poet och chefredaktör för Dala-Demokraten, om någonting.

Jag gör emellertid ett undantag för vad Greider nyligen skrev på Twitter om den nu diskuterade möjligheten att förbjuda nazistiska och rasistiska organisationer som framlagts av justitieminister Morgan Johansson (S). http://www.dagensjuridik.se/2018/07/regeringen-vill-forbjuda-nazistiska-och-rasistiska-organisationer-hanvisar-till-regeringsfor

Greider skriver: ”Åsiktsförbud – nej! Galningar går under jord och blir än farligare och vilka organisationer förbjuds i nästa steg? Hårdare linje från polisen mot att ge demonstrations- och mötestillstånd för organisationer med våldsbejakande karaktär – ja!”

Enligt Morgan Johansson finns det möjligheter att förbjuda nationalsocialistiska och rasistiska organisationer utifrån en skrivning i Regeringsformens andra kapitel där rätten ges att förbjuda sammanslutningar som innebär militärt betonad verksamhet samt förföljelse av folkgrupp. Mot denna bakgrund planerar regeringen en utredning som skall möjliggöra en lagstiftning till 2020.

Göran Greider är kritisk mot ett åsiktsförbud.

En annan kritiker av det av Johansson förebådade förbudet är debattören Aron Lund, som i Expressen den 17 juli bland annat framhåller: ”Den som inte tidigare begripit att svensk politik mår dåligt fick svart på vitt när justitieminister Morgan Johansson lite i förbigående lät meddela att regeringen vill införa åsiktsförbud nästa år.” https://www.expressen.se/kultur/var-slutar-asiktsforbuden-morgan-johansson/

Det finns enligt min mening dock en rad argument som talar emot en lagstiftning av beskrivet slag. Thomas Bull, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, tillhör de jurister som rest invändningar.

Bull har i intervjusvar i Aftonbladet påpekat, att en ändrad lagstiftning kan leda till rättsprocesser som bara ger nazisterna och rasisterna ökad uppmärksamhet. Bull drar också en parallell till när regeringen förbjöd Aftonbladet på 1830-talet – det ledde till att tidningen kom ut i ett antal ytterligare versioner med olika beteckningar (vilka alla förbjöds). https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRvLPX/experter-varnar-om-regeringens-forbudsforslag

Den mest grundläggande invändningen mot ett förbud för vissa politiska organisationer är att detta strider mot våra demokratiska värderingar vilka definitionsmässigt tillåter även odemokratiska organisationer. Om personer som tillhör sådana bryter mot gällande lagstiftning genom att exempelvis misshandla folk eller bryta mot lagen om hets mot folkgrupp finns redan möjlighet att lagföra dessa.

Justitieminister Morgan Johansson vill förbjuda politiska organisationer.

En lagstiftning av det slag som Morgan Johansson med flera regeringsföreträdare skisserat kommer vidare att ge upphov till en mängd tolknings- och gränsdragningsproblem. Det finns i dag exempelvis rätt gott om bedömare som menar att Sverigedemokraterna – givetvis helt felaktigt – är ett rasistiskt parti. Det är därför ingen omöjlighet att SD kommer att finnas med bland de organisationer som föreslås bli föremål för förbud.

Frågan är slutligen varför enbart nazistiska och rasistiska företeelser skall förbjudas. Är det inte precis lika illa att förespråka våld och förföljelse mot andra människor på grund av att dessa anses ha ”fel” klass- eller religionstillhörighet? Givetvis är så fallet.

Regeringspropån om att förbjuda en viss sorts politiska organisationer och därmed begränsa vår demokrati  är som jag ser det ingen bra idé och bör enligt vad som framhållits ovan entydigt avvisas.

Fotnot: Ovanstående text är en något utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 18 juli 2018.

 

Annonser

Jimmy Durmaz hade kunnat bli en svensk Escobar

29 juni, 2018

Det svenska VM-laget i fotboll står bakom Jimmy Durmaz.

Den 2 juli 1994 sköts den colombianske fotbollsspelaren Andrés Escobar ihjäl utanför en restaurang i en förort till Medellin. https://sv.wikipedia.org/wiki/Andr%C3%A9s_Escobar

Escobar, känd som den colombianska fotbollens gentleman, blev syndabock för Colombias misslyckande i fotbolls-VM i USA. Han hade nämligen gjort självmål i en match mot USA och därmed verksamt bidragit till att Colombia inte gick vidare från gruppspelet. Han sköts till döds av en Humberto Munoz, vilken greps och dömdes till 43 års fängelse; Munoz släpptes dock redan 2005.

Jag vågar påstå att detta osunda och destruktiva intresse för händelser som inträffar inom fotbollen är ett ganska osvikligt tecken på att ett land är vad man kan kalla bananrepublik. Därför kom jag osökt att tänka Escobar när den rasistiskt betingade smutskastningen av den svenske VM-spelaren Jimmy Durmaz sparkade i gång. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/28/tolv-skal-till-att-sverige-ar-pa-vag-bli-en-bananrepublik/

Andrés Escobar blev 27 år gammal.

Durmaz hade som bekant en mindre lyckad dag i gruppspelsmatchen mot Tyskland i det pågående världsmästerskapet i Ryssland. En ojusthet från Durmaz sida ledde till att Tyskland tilldömdes en frispark strax utanför svenskt straffområde vilken resulterade i tyskarnas avgörande 2-1-mål. Till all lycka för Sverige – och Jimmy Durmaz – spelade fadäsen ingen roll. Sverige vann den efterföljande matchen mot Mexiko med hela 3-0 samtidigt som Tyskland torskade mot Sydkorea och åkte ur VM.

Uppståndelsen kring Durmaz har enligt min mening förlorarat alla rimliga proportioner – det handlar om fotboll, inte om liv och död! Tidskriften Contra har därför en given poäng när den väljer att beteckna Durmaz-rabaldret som ”en storm i ett vattenglas”. http://www.contra.nu/veckans–contra/storm-i-ett-vattenglas/

En bakgrund till sagda rabalder var att Ivar Ekman, en uppenbarligen rätt enfaldig reporter på Sveriges radio, på en pressträff med det svenska landslagets förbundskapten Janne Andersson efterlyste mer ”mångfald” i VM-truppen som innehåller noga taget tre medlemmar med ”mångfaldig” bakgrund: Jimmy Durmaz, Isaac Kiese Thelin samt Martin Olsson. Alla tre är födda i Sverige men med annan etnisk bakgrund än svensk. https://www.expressen.se/sport/fotbollsvm/sverige-i-vm-2018-trupp-och-matcher/

Kerstin Lundgren tog chansen och använde i en debattartikel fallet Durmaz för partipolitiska syften. Foto: Tommy Hansson

En rad ledande politiker har kommentaret det hat som kommit Durmaz till del, samtliga på ett undantag när i det onekligen vällovliga syftet att stötta Durmaz och ta avstånd från rasism och hat. Undantaget är Gustav Kasselstrand, ledare för det diminutiva extrempartiet Alternativ för Sverige, vilken i samband med Jimmy Durmaz frisparksbravad twittrade följande: ”Ivar Ekman…krävde fler invandrare i landslaget och fick det.” http://dagensopinion.se/politikerna-som-kommenterar-durmaz-hatet

Det kan inte gärna påstås att Kasselstrand ger uttryck för hat eller hot, men hans beredvillighet att utnyttja fotbollen för politiska syften är i mina ögon lika illa om inte värre. Kasselstrand har därtill dubbelt fel i sak, vilket måste anses vara något av en prestation med tanke på de få ord han twittrade. Janne Andersson tog inte ut fler ”mångfaldsspelare” i VM-truppen som ett resultat av Ekmans krav på ökad mångfald utöver de redan uttagna Durmaz, Kiese Thelin och Olsson. Ingen av dessa är heller invandrare.

Betydligt fler politiker än den försumbare Kasselstrand har dock kapitaliserat på hatet mot Durmaz genom försök att i sammanhanget skuldbelägga Sverigedemokraterna. Centerpartiets Kerstin Lundgren, riksdagsledamot samt ledamot i riksdagens utrikesutskott, svarar för ett debattmässigt lågvattensmärke när hon i i Länstidningen, Södertälje den 26 juni skriver: ”Sverigedemokraterna har öppnat dörren för det hat som vi nu ser frodas och det bruna rotsystem som nu fått växtkraft och förökar sig.” Samma tema har en ledare i Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/l15QAe/sd-rasismen-och-hatet-mot-durmaz-hor-ihop

Hat mot idrottsliga syndabockar och en tilltagande vilja att politisera sporten. Se där två tecken på att ett land är eller åtminstone är på väg att bli vad jag vill kalla en bananrepublik. Den svenska regeringen pekar med hela handen i den riktningen när den deklarerar att den nu river upp det tidigare beslutet att bojkotta fotbolls-VM i Ryssland och i stället ko0mmer att vara representerad på plats, officiellt med det vällovliga syftemålet att ”stödja Sverige” (men i verkligheten ragga ihop optimalt antal röster till valet den 9 september). https://www.expressen.se/sport/fotbollsvm/efter-bojkotten-nu-aker-regeringen-till-fotbolls-vm/

Idrottsminister Annika Strandhäll (S) med Durmaz-tröja i riksdagen.

Socialminister (med sidotiteln idrottsminister) Annika Strandhäll (S) har som sig bör lagt ner litet extra energi på att politisera idrotten genom att dels hävda att samma hat som riktats mot Jimmy Durmaz även riktats mot henne själv, dels uppträda i den ärevördiga institutionen Sveriges riksdag iförd en blågul landslagströja med Durmaz siffra och namn på. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9mdo1p/idrottsministern-hatet-mot-mig-och-durmaz-fran-samma-hall

Det som sker i anslutning till affären Durmaz i Sverige 2018 har med ordinära mått mätt överskridit alla rimliga proportioner. Däremot är det som sker fullt normalt i en bananrepublik eller i ett land med Tredje världen-status. Som påbröd till vad som anförts ovan kan nämnas att polisen prioriterar att jaga nätbaserade Durmaz-hatare framför att komma till rätta med de nästan dagliga dödsskjutningarna och massvåldtäkterna och att diverse offentliga manifestationer förestår.

Jimmy Durmaz bör nog skänka en tacksamhetens tanke till de lagkamrater – han byttes aldrig in i matchen mot Mexiko – som såg till att Sverige gick vidare till åttondelsfinal i fotbolls-VM. Annars hade han vid hemkomsten från Ryssland riskerat bli Sveriges motsvarighet till Andrés Escobar (1967-94).

Vargen prioriteras framför nyttoboskap

17 juni, 2018

Vargen är viktigare för Länsstyrelsen i Stockholms län än nyttoboskap som får och getter.

Under senare tid har vargfrågan aktualiserats genom blodiga vargattacker på såväl får som getter. I början av maj dödades runt 65 får i två attacker på Molstabergs säteri i Sjundareviret och ungefär en månad senare dog två getter i samband med ett vargangrepp i västra Nykvarn.

Vän av ordning och reda kan nu tycka att Länsstyrelsen i Stockholms län borde tillåta skyddsjakt på hotande vargar och därmed värna djur- och markägarnas och givetvis även kreaturens intressen. Så har emellertid inte varit fallet. Istället har det stående mantrat från byråkraterna i Stockholm varit att kreatursägarna ska se över sina stängsel.

Under 1800-talet dödades tusentals vargar i Sverige från Lappland i norr ner till Skåne i söder. Detta berodde till stor del på den så kallade Gysinge-vargens härjningar i gränstrakterna Gästrikland-Dalarna 1820-21. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gysingevargen

2012 dödades en kvinnlig djurskötare av vargar i Kolmårdens djurpark.

Inom loppet av tre månader dödade vargen i fråga nio och skadade 15 människor, varav de flesta barn, i totalt 31 attacker. När vargen slutligen dödades upphörde attackerna. Gysinge-vargen hade tagits om hand av och vuxit upp bland människor på den lilla bruksorten Gysinge och saknade därmed vargens naturliga skygghet för människor.

Brittiska BBC gjorde en dramadokumentär, premiärvisad 2005, om den människoätande Gysinge-vargen. I en ledande roll som svensk vargjägare syntes Alexander Morton. https://www.revolvy.com/main/index.php?s=Wolf+of+Gysinge

En sentida vargattack med dödlig utgång skedde i Kolmårdens djurpark 2012, då en djurvårdare gick in till en flock om åtta vargar vilka anföll och dödade vårdaren, oklart varför. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vargattack-pa-kolmarden

Det är upprörande att de ansvariga på Länsstyrelsen prioriterar vargars intressen på bekostnad av tamboskap och dess ägare. Är vargen mer värd än får och getter? Och borde inte Länsstyrelsen måna om näringsidkarna på landsbygden i stället för att, ursäkta uttrycket, djävlas med dem?

Alexander Morton i rollen som svensk jägare i BBCs dramadokumentär om Gysinge-vargen.

I mina ögon är det alldeles självklart att skyddsjakt ska tillåtas när vargen, som till karaktären är en lustmördare, angriper våra nyttodjur på angivet sätt. Gärna bättre stängsel, men det räcker som jag ser det inte som argument mot skyddsjakt.

Vargen lyste med sin nästan totala frånvaro i Sverige under 1900-talet fram till dess att den fridlystes 1966. Efter vad jag förstår var det ingen, vare sig människor eller andra djur, som for illa av det. Därför bör frågan om att införa fri vargjakt enligt min mening allvarligt övervägas.

Fotnot: Ovanstående text är en lätt utökad version av en debattartikel som var publicerad i Länstidningren, Södertälje den 9 juni 2018.

Migrationspolitiken vid vägs ände

29 maj, 2018

40 306 personer beviljades uppehållstillstånd under årets första fyra månader enligt Migrationsverkets statistik.

Den rödgröna regeringen menar sig ha stramat upp migrationspolitiken efter flyktingkrisen 2015, då antalet asylsökande fördubblades jämfört med året innan. Och enligt Migrationsverkets prognos väntas 27 000 asylsökande anlända till Sverige under 2018, att jämföra med 162 900 under 2015. För 2019 tyder prognosen på 23 000.

Det finns emellertid ytterligare statistik från Migrationsverket som pekar i en något annan riktning. Denna visar att antalet personer som beviljats uppehållstillstånd i vårt land under årets fyra första månader uppgår till 40 306. Av dessa är 7803 asylsökare medan resterande tillhör andra migrantkategorier. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Aktuell-statistik.html

Tesen om den rödgröna regeringens uppstramning av migrationspolitiken är mot denna bakgrund tämligen ihålig. Ty om den hittillsvarande trenden håller i sig skulle antalet asylsökande vid årets slut uppgå till omkring 120 000. Visserligen inte riktigt lika många som rekordåret 2015, men inte särskild långt ifrån.

Jag tycker nog inte att detta tyder på någon särskilt ”uppstramad” migrationspolitik. I samma riktning pekar även regeringens beslut att, med parlamentariskt stöd från Centerpartiet, låta 9000 så kallade ensamkommande stanna i landet trots avsaknad av asylskäl. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On3Rl3/9000-ensamkommande-foreslas-fa-ny-chans

Svensk migrationspolitik har alltför länge präglats av ett naivt världsförbättrarnit. Godheten har mätts i hur många migranter – varav långt ifrån alla haft verkliga flyktingskäl – vi dristat oss ta emot. De som i likhet med Sverigedemokraterna (SD) kritiserat denna politik har skällts för ”rasister” och allt möjligt och omöjligt annat.

Flertalet av de sju övriga riksdagspartierna tycks nu ha insett att SD emellertid kan ha haft rätt hela tiden. Det är i så fall inte oväntat – verkligheten har även i denna fråga en tendens att hinna upp även de mest blåögda idealister.

9000 ensamkommande – läs män från Afghanistan – har av regeringen beviljats asyl trots att de saknar asylskäl.

Jag välkomnar övriga partiers retorik om en skärpt migrationspolitik inklusive ett skrotande av EBO-lagen, vilken tillåter hitkommande att bosätta sig var de vill, vilken skapat olägenheter icke minst beträffande flyktingarnas boende i min hemkommun Södertälje. Samtidigt bör det betonas att detta är just – retorik. De så kallade sjuklöverpartierna har ännu att bevisa att de menar allvar.

Det är därför minst av allt någon sensation att SDs invandringspolitik i undersökning efter undersökning åtnjuter det största förtroendet bland väljarna jämfört med övriga partier. Nu senast skedde detta i Novus majundersökning, som visade att mer än var fjärde väljare favoriserar SD i den aktuella frågan. https://samtiden.nu/2018/05/valjarna-har-hogst-fortroende-for-sds-migrationspolitik/

Vi sverigedemokrater är mycket långt ifrån motståndare till all form av invandring. Ett samhälle som stänger sina gränser mot varje sorts impulser utifrån blir ett statiskt samhälle med små möjligheter att utvecklas i positiv riktning. Flyktinginvandringen bör dock begränsas till sådana individer som uppfyller FN:s flyktingkriterier och inga andra.

Det är dags att lägga om flyktingpolitiken på riktigt så att den i allt väsentligt inriktas på att hjälpa utsatta människor i respektive närområde. Den hittillsvarande policyn – att ta hit så många som möjligt och ofta då utan att kontrollera vilka som är verkliga flyktingar – är ineffektiv, olönsam och skapar segregation. Den har nått vägs ände. och det med besked.

Fotnot: Texten har tidigare, med små avvikelser, publicerats i Länstidningen, Södertälje den 28 maj 2018.

Kristersson målar in sig i ett hörn: vill han verkligen regera?

15 januari, 2018

Moderatledaren Ulf Kristersson för ett mycket märkligt resonemang.

Den relativt nye moderatledaren Ulf Kristersson gör ingen hemlighet av att han vill ta över Stefan Löfvens jobb som statsminister efter valet den 9 september. Det är en målsättning som varje oppositionsledare givetvis bör ha. Med sitt senaste utspel om att M under inga omständigheter kan tänka sig att samarbeta med SD målar han dock in sig i ett hörn som det kan bli mycket svårt att ta sig ur.

”Mina värderingar är inte SD:s”, säger Kristersson i en intervju i Aftonbladet den 8 januari och fortsätter: ”Jag kommer inte att samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD.” Däremot, menar Kristersson, ska M-väljarna veta att han kommer att göra allt för att det han går till val på ska få så stort genomslag som möjligt. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/rLWPbA/kristerssons-nya-markering-mot-sd

Moderatledaren för med förlov sagt ett mycket märkligt resonemang. Dels utesluter han allt samarbete med ett parti vars värderingar han inte säger sig dela, dels hävdar han att han vill ta över Löfvens jobb.

M har kopierat SDs politik på område efter område.

Låt oss börja med påståendet att Ulf Kristersson inte delar SDs värderingar. Det kan man väl köpa. Vän av ordning frågar sig dock varför hans parti i så fall på område efter område närmast blåkopierat SD-politiken. Lag och ordning, försvar och immigrationspolitik är ett par sådana områden.

För övrigt kan man med fog fråga sig, hur seriös den av M-partiet uttryckta föresatsen att minska invandringsvolymerna egentligen är. Partiets immigrationspolitiske talesman, Johan Forssell, har så på Twitter uttryckt som sin åsikt att ”Reinfeldt-nivå på invandring är normalt”: https://samnytt.se/moderaterna-reinfeldt-niva-pa-invandring-ar-normalt/

Om det dessutom ska vara ett krav att andra partier ska ha exakt samma värderingar som en själv och det egna partiet för att någon form av samverkan ska kunna komma till stånd, så tvingas Kristersson i konsekvensens namn avsäga sig all form av samverkan med alla andra partier, då inga partier helt och hållet delar de andras värderingar. Men självklart måste ett parti åtminstone kunna samtala med ett annat parti oavsett värderingar – detta måste ju anses vara en grundpelare i vår demokrati.

Att på detta sätt avsvära sig all form av umgänge med ett annat parti tangerar enligt min mening rena dumheten. Inget vet ju i dagsläget hur valet kommer att gå så det gäller att vara förberedd på alla tänkbara scenarier. För att kunna störta Löfven och den rödgröna regeringen, och därmed få största möjliga genomslag för den egna politiken, kan det mot den bakgrunden krävas samarbete med SD i någon form. Kristerssons teser befinner sig därmed på kollissionskurs med varandra.

Johan Forsell: ”Reinfeldts invandringsnivåer normala.”

Kristerssons utspel om Sverigedemokraterna är desto märkligare som han i höstas deklarerade, att det var fritt fram för lokala moderater att idka samvaro med SD. https://www.metro.se/artikel/kristerssons-besked-moderaterna-f%C3%A5r-samarbeta-med-sd-p%C3%A5-lokal-niv%C3%A5

För att översätta till Södertälje-förhållanden innebär detta att våra hemmamoderater har grönt ljus från partiledningen att, om andan skulle falla på, samverka med oss lokala sverigedemokrater.  Som dessutom mycket väl kan vara större på kommunal nivå än Moderaterna efter kommunalvalet.

Däremot är en sådan samvaro otänkbar för Kristersson och hans riksmoderater. Tala om motsägelsefullt. Men kanske är det så enkelt som att Kristersson innerst inne, medvetet eller omedvetet, inte vill ta över regeringsmakten med allt ansvar detta skulle medföra.

Fotnot: Ovanstående text är en något utökad och reviderad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 15 januari 2018.

 

I Socialdemokraternas Södertälje ändras reglerna för att gynna majoriteten

13 december, 2017


Så kallad regnbågsflaggning utanför Södertälje stadshus. Foto: Tommy Hansson

För ett par år sen beslutade kommunfullmäktige i Södertälje att alla partier skulle lämna in en redovisning om hur deras partistöd från kommunen har använts under föregående år. Detta var ett krav för att kunna få partistöd året efter. Om det inte var gjort i tid skulle det parti som missat lämna in redovisning i tid förlora sitt partistöd det följande året.

Detta kan anses som en väl tilltagen konsekvens för att man är lite sen med en rapport. Alla partier var trots detta överens om beslutet och godkände denna lokala regel. Under de följande två åren kom alla in med sina rapporter i tid och fick behålla sina partistöd. I somras hände det dock att två av partierna missade att lämna in sina rapporter i tid.

Både Kristdemokraterna och Miljöpartiet skulle på grund av ovannämnda regel förlora sitt partistöd under 2018 med gällande regler. Detta är helt enligt de bestämmelser de själva har drivit igenom.

Under de senaste kommunstyrelse- och kommunfullmäktigemötena drev vänstermajoriteten plötsligt igenom en ändring av bestämmelserna om partistöd. Inte nog med att de ändrade dessa nyligen införda regler utan de beslutade också att ändringen gäller retroaktivt för att de två partierna som inte lämnade in rapporter i tid inte ska behöva förlora hela sitt partistöd nästa år.

Vad sänder detta för signaler till invånare och medborgare? Ska konsekvenser av att man bryter mot bestämmelser bara gälla vanliga invånare men inte de som leder kommunen? Vi anser att detta beteende är väldigt märkligt. När man gör fel får man stå för det och ta konsekvenserna. Det är det vanliga medborgare får leva efter!

Artikelförfattarna Beata Kuniewicz, Andreas Birgersson och Tommy Hansson vid Företagardagarna i Scaniarinken i Södertälje i november 2017. Foto: Alex Nilsson

Vi i SD anser att denna plötsliga ändring av regelverket beror på att Miljöpartiet, som sitter i majoritet i kommunen tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, missade att lämna in sin redovisning och på grund därav skulle förlora sitt partistöd under 2018. Speciellt hård blir konsekvensen av detta på grund av att 2018 är ett valår.

Vi är högst tveksamma till om den styrande majoriteten hade varit lika villig att driva igenom en ändring av dessa regler om det enbart hade gällt Kristdemokraterna eller om det hade varit Sverigedemokraterna som hade missat att lämna in sin rapport i tid.

Vi anser att regler och lagar och konsekvenser av att bryta mot regler och lagar ska gälla alla. Det är viktigt för förtroendet för politiker och politiska partier att alla ska stå lika inför lagar och regler som är beslutade om. I Socialdemokraternas Sverige har det återigen visat sig att detta inte gäller.

Fotnot: Ovanstående debattinlägg var infört i Länstidningen, Södertälje den 6 december 2017 med gruppledare Beata Kuniewicz, politiske sekreteraren Andreas Birgersson och vice gruppledare Tommy Hansson (samtliga SD) som undertecknare.

Trygghetskameror och nattvandring i Södertälje

7 oktober, 2017

SD i Södertälje välkomnar kommunens nyfunna entuasiasm för övervakningskameror, även kallade ”trygghetskameror”.

Vid kommunstyrelsens (KS) sammanträde den 29 september framlade majoritetspartierna S,V och MP ett förslag rörande ökad kameraövervakning som i hög grad gladde oss som representanter för SD.

Bakgrunden till det nu antagna förslaget är polismyndighetens planerade satsning på kameraövervakning på allmänna platser i Södertälje utifrån erfarenheter som gjorts i Järva och Malmö. Stadsdirektören Rickard Sundbom har således fått i uppdrag att ”säkerställa att kommunkoncernen i sin helhet samverkar med polisen kring deras satsning på kameraövervakning av allmänna platser”.

Stadsdirektören ska även tillse att ”kommunorganisationen medverkar till att polisens satsning på kameraövervakning kan bli så omfattande som möjligt” samt att kommunens egen kameraövervakning utvidgas. Vid KS-sammanträdet myntade även polisens representant, områdeschef Max Åkerwall, termen ”trygghetskameror”.

Max Åkerwall, områdeschef för polisen i Södertälje, förbereder ökad kameraövervakning.

Sverigedemokraternas Tommy Blomqvist och Tommy Hansson motionerade senast 2015 i kommunfullmäktige om att kommunen skulle verka för utökad kameraövervakning vid skolor och stökiga områden. Motionen rönte ett påfallande svalt mottagande och ansågs i kommunens svar vara ”besvarad”.

Frågan aktualiserades i fullmäktige den 2 oktober av Marius Kawecki (SD) i en interpellation till KS-ordföranden Boel Godner.

Vi välkomnar emellertid den nyfunna entusiasm som tycks prägla såväl vänstermajoriteten som allianspartierna när det gäller frågan om den utökade kameraövervakning som ligger i startgroparna. Denna utgör enligt vårt sätt att se verkligen ett viktigt steg för ökad trygghet i kommunen, och vi instämmer livligt i Staffan Norbergs (V) omdöme i LT den 30 september om att ”kameror skapar trygghet”. http://www.lt.se/opinion/debatt/kameror-ger-ett-tryggare-sodertalje

En annan trygghetsskapande åtgärd i Södertälje kommun är den nattvandring som regelbundet utförs av frivilliga från föreningar och andra organisationer. Även i denna fråga har Sverigedemokraterna genom undertecknade SD-representanter 2016 framlagt en inte särskilt entusiastiskt mottagen motion vilken föreslår att nattvandringen utökas.

Vi är därför glada och nöjda över att områdespolischefen Max Åkerwall förklarade för närvarande KS-representanter att vem som helst är välkommen att medfölja polisen i dennas trygghetsskapande nattverksamhet.


Nattvandring kan bidra till att skapa ökad trygghet i utsatta områden.

Det är ställt utom allt tvivel att Sverigedemokraternas engagemang i frågorna om kameraövervakning och nattvandring verkat pådrivande i fråga om Södertälje kommuns allt mer positiva inställning. Att sedan socialdemokratin, som alltid, med närmast patologisk envishet vägrar erkänna andra partiers inititiativ i skilda frågor är givetvis ledsamt men inget vi sörjer övermåttan över.

Fotnot: Ovanstående debatttext var först införd i Länstidningen i Södertälje den 6 oktober 2017 och då undertecknad av Beata Kuniewicz och Tommy Hansson, gruppledare respektive vice gruppledare i SD Södertälje. Texten är något utökad i föreliggande bloggversion.