Kyrkovalet: Gör Svenska kyrkan kristen igen!

Jesus (till höger) och Muhammed enligt en konstnärlig framställning.

”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?”

Den frågan ställde Kyrkans Tidning till de fem kandidaterna inför ärkebiskopsvalet 2013. Bara en av kandidaterna svarade ett tveklöst ja på den frågan medan resten av de tillfrågade svävade på målet. Segrade gjorde en av de senare, Antje Jackelén. https://kyrkligdokumentation.nu/sptledare_2213.pdf

Islams grundare uppskattas varmt av vissa av Svenska kyrkans aktörer av i dag. En av dessa är ”forskaren” Jakob Wirén, teologisk sekreterare till ärkebiskopen, som i en bok i våras argumenterade för att Muhammed kunde ses som en profet av kristna i dag. https://www.varldenidag.se/nyheter/teolog-kristna-kan-se-muhammed-som-profet/repucq!HSOugzgfSOmsqDFB5@Pzw/

Dessa exempel ger en illustration så god som någon till Svenska kyrkans dilemma. Under det att kyrkan närmast slår knut på sig själv för att ligga rätt i tiden i politiskt hänseende kommer den allt längre bort från sin grundläggande kristna identitet. Detta fenomen är väl värt att beakta inför kyrkovalet den 19 september.

Kyrkan har i modern tid således upplåtit kyrkor och kyrkolokaler åt företeelser som HBTQ-propaganda, manifestationer till förmån för ökad invandring, new age-flummeri, klimatalarmism, islamstudier med mera. Det har vidare förekommit att kyrkliga företrädare – Stockholms-biskopen Eva Brunne är en av dessa – föreslagit att kristna symboler skulle avlägsnas från kyrkor och bönerum på grund av rädsla för att andra troende kunde uppfatta dessa som stötande. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/biskopen-vill-ta-bort-kristna-symboler-i-sjomanskyrkan

Kort sagt: Svenska kyrkan befinner sig sedan länge i en trosmässig kris, en utveckling som kan sägas ha tagit sin början med 68-vänsterns utbredning i kyrkliga sammanhang för drygt ett halvsekel sedan. Många av den kristna vänsterns representanter fick sedan anställning som biskopar, präster och diakoner inom Svenska kyrkan och på den vägen är det. Med det alltmer accentuerade vänsterinflytandet följde en utpräglad fientlighet gentemot den judiska staten Israel.

Den beklagliga ”utveckling” som här skisserats har naturligtvis inte gått obemärkt förbi utan måste, som vi ser det, vara en av de huvudsakliga anledningarna till Svenska kyrkans kraftiga medlemstapp sedan den upphörde att vara statlig 2000. Tappet har medfört betydande olägenheter för kyrkan i form av minskade ekonomiska inkomster, vilket gör att den för varje år får allt svårare att bevara och underhålla alla kyrkor runt om i landet.

Vi kan visserligen finna viss tröst i att medlemssvinnet för år 2020 inte blev lika stort som för närmast föregående år: 54 440 gick ur Svenska kyrkan 2020 jämfört med 59 904 2019. Denna minskning av antalet utträden måste ändå betraktas som marginell. https://www.dagen.se/nyheter/2021/01/12/farre-gick-ur-svenska-kyrkan-2020/

För oss sverigedemokrater är det en betydande uppgift att återge Svenska kyrkan dess kristna identitet. Sverigedemokraterna  är ett icke-konfessionellt parti som ansluter sig till den grundlagsfästa religionsfriheten. Envar har rätt till sin tro förutsatt att den troende respekterar gällande lagar.

SDs uppfattning är emellertid att den svenska staten inte ska vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över 1000 år, och kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten. Kyrkan bör därför tillåtas inneha en särställning i förhållande till andra i Sverige verksamma religioner. http://partiprogram.se/sd/2014/sverigedemokraterna-och-religionen

En röst på Sverigedemokraterna i kyrkovalet  är en röst på en förstärkt ställning för kristendomen i det svenska samhället i allmänhet och i den Svenska kyrkan i synnerhet.

Gör Svenska kyrkan kristen igen!

Fotnot: Ovanstående artikel är en något utökad version av ett debattinlägg som publicerades först i Länstidningen, Södertälje den 7 september 2021. Det var då undertecknat av SD Södertälje/Nykvarns kandidater i kyrkovalet Monica Thorsell, Patrick Claesson och Beata Milewczyk samt denna bloggare.

Demoskop: SD och M ökar mest – katastrof för MP och V

Aftonbladet/Demoskop augusti 2020.

Enligt Peter Santesson, opinionschef vid mätinstitutet Demoskop, tyder den senaste mätningen på en normalisering av det partipolitiska opinionsläget i Sverige. Han citeras i Aftonbladet: ”Vi börjar röra oss tillbaka till läget före corona, men det går lite långsammare än vi hade trott.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qod4wJ/coronaeffekten-borta-for-lofven?fbclid=IwAR3EU8If-6XwFGkXVnI9t9pfAFX2OEnXaQm61aHQEOJ8H9b_F-eljMEiDr8

Socialdemokraterna är alltjämt rikets största parti trots en nedgång med 1,2 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att tappet inte är ännu större – folk har en omvittnad benägenhet att hålla sig till det trygga och invanda i omtumlande tider och Kina-smittan är på långa vägar ännu inte ett avslutat kapitel.

Hoppingivande för oss som håller tummarna för oppositionen är att även Vänsterpartiet och Miljöpartiet går tillbaka. V med så mycket som 1 procentenhet ned till 6,8 procent och MP med 0,6 procentenheter ner till 3,4 procent, det vill säga klart under riksdagsspärren. Miljöpartiets partisekreterare Märta Stenevi säger till Aftonbladet: ”Vi ser allvarligt på siffrorna och opinionsläget och är inte nöjda med att inte få ut vår egen politik.”

Möjligen kan man spekulera i att den ovanligt kalla och regniga månaden juli kan ha fått folk att ifrågasätta MP:s ständiga tjat om den globala uppvärmningen, ett ämne jag tog upp i ett debattinlägg i Länstidningen, Södertälje den 5 augusti: https://www.lt.se/artikel/debatt-ar-vi-pa-vag-mot-ny-liten-istid-kallaste-juli-pa-nara-60-ar?fbclid=IwAR3LsjPX6K6zQ-o6J477I3lDnA0hPasKK1XmY9jfcMrlntP2VEFjS5J9V7g

Såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna går framåt med 0,8 procentenheter till 21,6 respektive 20,5 procent. Vilket tyder på att M förstärkt sin ställning som ledare för den icke-socialistiska oppositionen – partiet har såvitt jag kan bedöma lyckats något bättre än SD med att synas i debatten.

Ebba Busch Thor med sin dåvarande pressekreterare Fredrik Hardt i ett Pride-tåg i Stockholm för några år sedan.

Fjärde största parti hos Demoskop är Centerpartiet med 8,8 procent. Det är en framryckning med 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning. Sjätte störst är Kristdemokraterna med 5,6 procent (-0,1). Det är en tämligen normal notering för KD men långt ifrån de glädjesiffror partiet en gång var uppe på. Det kan tas för givet att flertalet av KDs konservativt disponerade sympatisörer inte är överförtjusta över partiledare Ebba Buschs entusiasm för Pride-spektaklet.

Återstår att redovisa resultatet för Liberalerna, som verkligen inte är mycket att hurra för – 3,3 procent (+ 0,1) placerar L med god marginal under riksdagsspärren på 4 procent. Jag tror Nyamko Sabuni och hennes stab redan nu får inrikta sig på en tillvaro utanför riksdagen och eventuellt också på att hitta en ny partiledare. Sabuni har på intet sätt rosat marknaden.

Stapeln för ”övriga partier” når denna gång upp till 2,7 procent.

Skulle vi ha val i dag så skulle vi av allt att döma få ett ytterst välbehövligt regeringsskifte. De regeringsbärande partierna S, MP, C och V lyckas nämligen bara skrapa ihop 42,8 procent; räknar vi bort de två partier som hamnar under riksdagsspärren blir det endast 36,1 procent. Oppositionspartierna M, SD och KD å sin sida noteras för 47,7 procent.

 

 

Några intryck från en miljödebatt

Bloggaren i fullmäktiges talarstol. Foto: Rickard Graff

Vid budgetdebatten i Södertälje kommunfullmäktige den 25 november 2019 talade jag bland annat i ämnet ”miljö”. Det bestämde jag mig för på sittande möte eftersom vi i SD inte hade någon föranmäld talare.

Eftersom det jag hade att säga fullmäktige, åhörare samt webblyssnare/tittare väckte viss uppmärksamhet – bland annat hamnade jag på Länstidningens förstasida – följer här en utskrift av det korta talet:

Det har framgått här i dag att flera partier konkurrerar om att vara miljövänligast och mest klimatinriktat. Det är en uppgörelse vi inte lägger oss i.

Vi i SD har en mer jordnära och mindre fundamentalistisk approach. Vi utgår från att varje individ har ett ansvar för sin närmiljö. Bland annat vill vi: ta itu med nedskräpning i stadsmiljö och natur; få till stånd ett acceptabelt vägunderhåll; verka för att livsmedel så långt möjligt produceras i vår närmiljö; förbjuda fyrverkeriterror; betona vikten av rent vatten.

Självklart skall vi minska miljöfarliga utsläpp och skadliga ämnen där så är möjligt. De missförhållanden som hotar miljön i ett globalt perspektiv finns dock varken här i Södertälje eller ens i Sverige utan i exempelvis Kina, Ryssland och Tredje världen.

Det behövs därför inga drakoniska skatter på drivmedel eller flygresor, för att ta några exempel. Därför har vi inte som målsättning att genomföra så ”kraftfulla” klimatinsatser som möjligt utan föredrar att arbeta i det något mindre formatet här i Södertälje.

Det föll sig så att mitt anförande kom omedelbart efter ett tal av den mot Sverigedemokraterna ofta aggressive socialdemokraten, kommunalrådet Elof Hansjons, som återgav ett enligt honom förgripligt citat ur ett av mina ganska många blogginlägg om miljö och klimat. Målsättningen var att få det till att det föreligger en konflikt i vårt parti i klimatfrågan. Han frågade också om jag står fast vid vad jag skrivit.

Elof lyckades väl inte särskilt väl med detta. Jag framhöll dels att det som står på min privata blogg inte nödvändigtvis är i enlighet med officiell SD-politik, dels att jag aldrig någonsin ber om ursäkt för något jag skrivit på min blogg (eller någon annanstans). Och vår gruppledare Beata Milewczyk konstaterade att det jag skriver på min blogg är mina egna åsikter – inget konstigt i det.

Min insats i miljöavsnittet av budgetdebatten resulterade i en artikel i Ländtidningen. Foto: Tommy Hansson

Vänsterpartiets gruppledare Linda Sjögren – som vill införa ”klimatnödläge” i kommunen – uppmanade mig lyssna på vetenskapen. Jag svarade då att det finns många andra forskare som kommit till helt andra slutsatser än klimatalarmisterna med anknytning till FNs klimatpanel IPCC och menar att aktiviteter i solen eller havsströmmar kan ha väl så stor inverkan på klimatet som mänskliga utsläpp.

”Hittar du dina forskare på Flashback?” undrade då Linda sarkastiskt. Jag tyckte inte det ”argumentet” förtjänade något särskilt svar, men om V-Linda läser detta kan hon alltid klicka på den här länken och förvissa sig om att det nog finns högst seriösa forskare även på andra ställen såsom exempelvis Chalmers, Uppsala samt Lunds universitet: https://www.vaken.se/20-toppforskare-i-unikt-upprop-koldioxiden-paverkar-inte-klimatet/?fbclid=IwAR1oPEwa11v0mVFVLqBXQjgUzRpiUMECXTGyHSAWSTUb_ibDC7wOGkoo_dU

Även Centerpartiets mot SD ofta mycket otrevliga KF-ledamot Nina Wahlin (känd från dokusåpan ”Farmen”) gick i taket och förfasade sig över att jag uppmanade fullmäktiges ledamöter att läsa min blogg, då jag tror att de faktiskt skulle vara betjänta av detta, Ett vid närmare eftertanke mycket märkligt inlägg – menade hon att jag skulle uppmana folk att absolut inte ta del av min blogg?

Det borde väl eljest för varje tänkande individ vara helt självklart att klimatet skiftat i alla tider alldeles oavsett mänskliga aktiviteter. Som under det mildare klimat vi hade på våra breddgrader under vikinga- och medeltiden, som under den efterföljande så kallade lilla istiden vilken tillät Carl X Gustaf att tåga över de danska Bälten och inta Köpenhamn.

Den klimatförändringen bör vi svenskar vara tacksamma för – utan den hade delar av vårt land fortfarande varit danska.

De som köper klimatfundamentalismens domedagsbudskap förefaller helt oemottagliga för till synes självklara fakta av detta slag och fortsätter kalla meningsmotståndarna ”klimatförnekare”, detta trots att ingen förnekar att vi har ett klimat. Själv föredrar jag beteckningen ”klimathotsskeptiker”.

Det finns i nuläget inget annat ämne som ger upphov till samma känslosvall och brist på vanligt logiskt tänkande som just klimatet. Varför så är fallet kan man spekulera i. Själv tror jag det beror på att klimatengagemanget fyller ett slags religiöst vakuum i vårt sekulariserade samhälle – då blir det per automatik mycket hallelujande och tungomålstalande.. 

 

Liberalernas val: utveckling och tillväxt med Sabuni eller fortsatt lindanseri med Ullenhag

Liberalernas partiledarkandidater. Från vänster Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och Johan Pehrson.

Den 28 juni håller Liberalerna ett extra så kallat landsmöte på Clarion Hotel i Stockholm med syftet att välja en ny partiledare efter avgående Jan Björklund. Striden står i praktiken mellan de båda före detta integrationsministrarna Nyamko Sabuni och  Erik Ullenhag. Varför den helt chanslöse Johan Pehrson, partiets ekonomisk-politiske talesman,  alls kandiderar är oklart. https://www.liberalerna.se/pa-gang/extra-landsmote-ny-partiledare/

Nyamko Sabuni har, att döma av det stöd som visats henne så här långt, seglat upp som storfavorit till partiledarposten. Hon backas upp av tunga partidistrikt som Skåne och Västsverige och har tidigare gått segrande ur nio rådgivande medlemsomröstningar. Erik Ullenhag, med tre år som ambassadör i Jordanien bakom sig,  har ett tydligt stöd endast i hemstaden Uppsala samt hos Liberala kvinnor och Liberala ungdomsförbundet (LUF).

Kjell Westerberg, ordförande för Liberalerna i Södertälje och yngre bror till förre partiledaren Bengt Westerberg, menar i en kommentar till partiledarvalet i Länstidningen den 17 juni att ”Nyamko Sabuni skulle ge partiet bättre opinionssiffror snabbt” men att Ullenhag skulle stå för ett ”långsiktigt ledarskap” som L är i behov av.

Enligt statsvetaren Jenny Madestam kommer Liberalerna att bli ”mer borgerligt” med Sabuni vid partirodret. Även om Sabuni i likhet med Ullenhag formellt stödjer Januariöverenskommelsen (JÖK) med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet var hon kritisk till överenskommelsen när den ingicks för knappt ett halvår sedan.

Hennes positiva inställning till Alliansen kan få stor betydelse ju närmare valet 2022 vi kommer, och ett starkt Liberalerna kan mycket väl komma att utgöra en seriös konkurrent till övriga allianspartier om positionen som ledande borgerliga parti. https://www.expressen.se/nyheter/jenny-madestam-sabuni-kan-vara-ett-hot-for-m/

Det växande stödet för Nyamko Sabuni innebär emellertid icke per automatik att hon bergsäkert kommer att utses till ny partiledare den 28 juni. Den extremt immigrationsvänlige Erik Ullenhag, som deklarerat att han vill göra Sverige ”snällare”, är partielitens kandidat. Ett inflytelserikt L-namn som EU-kommissionären Cecilia Malmström har därtill nyligen kungjort sitt stöd för Ullenhag.

Partiets gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, har enligt avslöjanden i Expressen på en hemlig Facebook-sida till stöd för Ullenhag manat de 183 partiombud som kommer att närvara på Clarion Hotel i Stockholm att köra över Sabuni-anhängarna och rösta fram Ullenhag. Riksdagsledamoten Robert Hannah i Göteborg har i sin tur uttryckt stark kritik mot detta och manat Erik Ullenhag och Johan Pehrson att dra sig tillbaka och stödja Sabuni. https://www.expressen.se/nyheter/l-toppens-drag-i-hemliga-gruppen/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Liberalernas gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, önskar att partiombuden myglar fram Erik Ullenhag till partiledarposten vid det extra landsmötet den 28 juni.

Nyamko Ana Sabuni föddes föddes i Bujumbura i Burundi den 31 mars 1969 och har alltså nått den tämligen mogna åldern av 50 år. Hon har tvillingsöner från ett tidigare äktenskap. Sabunis familj, ursprungligen flyktingar från Zaire, anlände till Sverige och Kungsängen utanför Stockholm 1981. Efter genomgångna gymnasiestudier har Sabuni studerat juridik, migrationspolitik och mediekommunikation på högskolenivå. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni

1990 var Nyamko Sabuni med och grundade Afrosvenskarnas riksförbund (ASR) och var 1991-94 verksam som egenföretagare inom området friskvård. Några år senare gick Sabuni med i dåvarande Folkpartiet och ingick i partistyrelsen 2001-13. 2002-06 representerade hon partiet i riksdagen som hon dock åkte ur efter en mandatperiod. Som icke obetydligt plåster på såren utsågs Sabuni till integrations- och jämställdhetsminister i den första Reinfeldt-regeringen 2006.

2010 valdes Sabuni åter in i riksdagen på ett Stockholms-mandat. Hon var dock tjänstledig från riksdagen för att i den andra regeringen Reinfeldt  2010-13 fungera som biträdande utbildnings- och jämställdhetsminister. Hon meddelade dock sin avgång som statsråd den 21 januari 2013 och efterträdde samma år Alice Bah Kuhnke som hållbarhetschef vid teknikkonsultföretaget ÅF AB (tidigare Ångpanneföreningen AB).

Nyamko Sabuni har visat att hon kan vara en stundom kontroversiell fritänkare. Hon föredrar exempelvis att inte kalla sig ”feminist” utan liberal och har, till skillnad från de flesta så kallade feminister, engagerat sig starkt mot hederskulturer och våld mot utlandsfödda kvinnor. 2006 kom hon ut med skriften Flickorna vi sviker (54 sidor) i regi av Folkpartiet liberalerna. Sabuni har bland annat argumenterat för slöjförbud i skolorna och mot religiösa friskolor.

När hon var ny på posten som integrations- och jämställdhetsminister såg vidare Nyamko Sabuni till att den omdiskuterade paraplyorganisationen Centrum mot rasism, som påkoms med diverse oegentligheter, fick sitt statliga bidrag om 5,5 miljoner per år indraget. Centrum mot rasism hade bland annat engagerat sig hårt mot den ”rasistiska” glassen Nogger black och mot det anrika kvartersnamnet Negern i Karlstad. Det hör till saken att Sabunis farbror Nkyabela Sabuni var verksamhetschef i organisationen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Centrum_mot_rasism

Den 6 juni 2019 menade Sabuni i en intervju med Expressen att ”Mångkultur är inte är något att eftersträva” och kom även i övrigt med utsagor om problem i utsatta områden och annat som inte föll de politiskt korrekta på läppen. När kritikstormen tilltog visade sig Sabuni inte tillräckligt modig för att våga stå för sina åsikter utan föredrog att pudla på ett enligt bloggen Katerina Magasin ganska skämmigt sätt. http://katerinamagasin.se/nyamko-sabunis-fega-pudel-annu-en-dag-de-ryggradslosa-politikernas-land/

Icke desto mindre framstår Nyamko Sabuni i mina ögon som det klart bästa, ja det enda, alternativet för de liberaler som vill se partiet växa och utvecklas. Valet står som jag ser det mellan Sabuni och tillväxt/utveckling å den ena sidan och Ullenhag och fortsatt lindanseri på 4-procentsstrecket å den andra. Inte för att jag bryr mig över hövan om liberala partiangelägenheter. Jag hyser dock, trots allt, den möjligen gammalmodiga inställningen att svensk politik är betjänt av ett hyfsat starkt, borgerligt liberalt parti. Ett impotent och snällistiskt liberalt parti utan klara gränser mot socialdemokratin enligt Ullenhags modell kan vi däremot vara utan.

Kitimbwa Sabuni har bland annat engagerat sig mot ”rasistiska” Tintin i Kongo.

Nyamko Sabuni är en äldre syster till Kitimbwa Sabuni, född 1971, som är aktiv i bland annat Afrosvenskarnas riksförbund och Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). Han har ibland, definitivt inte utan skäl, kallats Sveriges mest lättkränkta person. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/07/kitimbwa-pa-hugget-igen-anmaler-pride/

 

Löfven fegar ur om folkmordet – vågar inte trotsa Turkiet

Demonstration på Mynttorget i Stockholm som kräver erkännande av folkmordet 1915. Foto: TT

Kovändning.

Se där ett passande ord för att karaktärisera statsminister Stefan Löfvens och Socialdemokraternas inställning till massmordet på runt en och en halv miljon armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker i Första världskrigets hägn 1915-16, ofta kallat SEYFO. http://www.varldenidag.se/nyheter/stefan-lofven-erkanner-inte-folkmordet-1915/repreb!iRnRW29qp8Yvoo3bFwwO9g/

När Löfven besökte Södertälje i samband med 1 maj-firandet fick han frågan om det som av många betraktades som ett vallöfte inför riksdagsvalet 2014: om S-partiet skulle erkänna SEFO som folkmord. Tidigare hade såväl den socialdemokratiska partikongressen 2009 som en riksdagsmajoritet 2010 röstat för att massmordet skulle kallas just folkmord.

Det visade sig dock att statsministern fått kalla fötter: det skulle inte bli något folkmordserkännande. Löfven motiverade detta beslut på följande sätt: ”Regeringen måste bereda ärenden, vi kan inte bara fatta beslut. Så står det i vår grundlag. Nu har vi utrett detta, fått en rapport och så har vi dragit slutsatser av detta.”

Det var de så kallade ungturkarna, som var den drivande kraften inom det Ottomanska riket, som mitt under Första världskriget gav sig på kristna grupper i området. Omkring en miljon armenier samt hundratusentals människor ur flera andra kristna grupperingar mördades. Inom ramen för SEYFO skedde massavrättningar, tvångsdeportationer, massakrer och framkallad massvält.

Omkring en och en halv miljon, kanske fler, armenier och andra kristna mördades av ungturkarna i nuvarande Turkiet 1915-16.

De kristna i vad som i dag är känt som Turkiet så gott som utplånades. De flesta dödsoffer utkrävdes under åren 1915-16, men förföljelserna pågick i något mindre skala ända fram till 1923. 2015 visades i Södertälje stadshus en utställning om folkmordet, som jag då skrev en bloggtext om enligt följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/

Det faktum att Löfven och sosseriet nu fegar ur måste nästan helt säkert ses som uttryck för en ovilja att stöta sig med den regionala stormakten Turkiet. Socialdemokraterna har en lång tradition att krypa inför mäktiga stater som det wilhelminska Tyskland under Första världskriget, Nazityskland under Andra världskriget, Sovjetunionen under Kalla kriget och nu Erdogans islamistiska diktatur i Turkiet.

Den judiska staten Israel, Mellanösterns enda demokrati, har man dock aldrig haft några problem med att reta upp i form av erkännande av den icke-existerande staten Palestina och falska påståenden om den israeliska terrorbekämpningen. Regeringen Löfven tycks ta mycket lätt på att utrikesminister Margot Wallström är persona non grata i Israel men fasar uppenbarligen inför vad Erdogan-regimen skulle kunna tycka om ett erkännande av SEYFO som folkmord.

Metin Rhawi (S) hoppar av partiet sedan Löfven fegat ur om folkmordet. Foto: Tommy Hansson

Löfvens kovändning har fått den socialdemokratiske politikern Metin Rhawi i Södertälje att lämna partiet i protest. Rhawi säger sig i en intervju i Länstidningen minnas sin farmors tårar när hon berättade om morden. ”Man måste ta ställning mot de som gör fel”, citeras Rhawi. ”Turkiet måste ta sitt ansvar för Seyfo.” Rhawis partikamrat Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, tar enligt LT dock Rhawis ställningstagande ”i affekt” med en klackspark: https://www.lt.se/stockholm/sodertalje/metin-rhawi-s-om-beslutet-att-lamna-partiet-minns-farmors-tarar-nar-hon-berattade-om-morden

Det kan slutligen nämnas att Adolf Hitler bara ett par veckor före det världskrigsutlösande angreppet på Polen 1939 anförde just massmordet på kristna i Ottomanska riket som exempel på, hur man obemärkt kan praktiskt taget utplåna hela folkgrupper. Hitler hade naturligtvis judarna i åtanke den gången. http://www.kyrkanstidning.se/ledare/tid-att-minnas-folkmordet-pa-armenierna

Olämpligt med moskébygge i Nykvarns kommun

Nasirmoskén i Göteborg, uppförd av Ahmadiyya-samfundet 1976, var Sveriges första moské. Nu vill man bygga en moské i Nykvarn.

Det meddelades på nyhetsplats i Länstidningen den 21 februari att Ahmadiyya muslimska samfundet (AMS) har önskemål om att bygga en moské i Stockholms län. Därför har samfundet enligt uppgift skickat en förfrågan om ett moskébygge till Nykvarns kommun.

Jag menar att ett moskébygge i Nykvarn, oavsett vilket samfund som står bakom, är olämpligt och detta av flera skäl.

Nykvarn är en liten kommun med drygt 10 000 invånare. Om en moské, även om den avses finansieras med samfundets egna medel, skulle uppföras inom kommunen skulle detta på ett påtagligt sätt påverka kommunens karaktär på ett enligt min uppfattning synnerligen oönskat sätt.

Det är en sak att AMS i nuläget förfogar över moskéer i storstäderna Göteborg och Malmö, där en mängd andra religioner och trosriktningar finns representerade. En moské i Nykvarns skulle emellertid ”sticka ut” i en liten kommun som Nykvarn på ett oacceptabelt sätt.

Mirza Ghulam Ahmad grundade Ahmadiyya-rörelsen.

Ahmadiyya är en gren inom islamsk trosutövning som grundades i Punjab i Indien av Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908) . https://sv.wikipedia.org/wiki/Ahmadiyya

Den skiljer sig från andra muslimska inriktningar med avseende på Messias-förväntningar (Ahmad anses vara Messias eller Mahdi). Därmed betraktas den som kättersk av övriga muslimska inriktningar. Ett moskébygge av nämnt slag riskerar därför ge upphov till interna muslimska kontroverser, något som Nykvarn och dess invånare inte är betjänta av.

Jag uppmanar därför med eftertryck kommunledningen i Nykvarn att avvisa propån från AMS om att bygga en moské i kommunen!

Fotnot: Enligt Länstidningen den 24 februari har även Södertälje kommun fått en förfrågan om moskébygge från Ahmadiyya-samfundet. https://www.lt.se/logga-in/aven-sodertalje-har-fatt-forfragan-om-ett-moskebygge

När PK-paniken skenar iväg med förnuftet (I)

”Hälge” den 7 november 2017. Foto: Tommy Hansson

Den 7 november publicerades i Länstidningen (LT) i Södertälje och ett par andra lokaltidningar en strip i den tecknade serien ”Hälge” av Lars Mortimer. Ett gäng manliga stackmyror planerade en mysig fredagskväll: ”Okej, grabbar!..Dags för pizza, några öl och en porrfilm!” En myra invänder: ”Eh!..Jag skulle vilja se ´Brokeback Mountain´!” Detta föranleder det övriga myrgänget att kasta ut den avvikande myran, som då skriker ”Aj!..”.

Jag och flertalet andra ordinära läsare torde uppfatta detta som en rätt fyndig drift med machokulturen: flertalet grabbiga individer protesterar när en disparat röst föredrar en känslig kärleksfilm – som råkar handla om homosexuell kärlek – framför en porrulle.

Den uppfattningen delas inte av den ansvarige utgivaren för LT, Norrtelje Tidning och Nynäshamns-Posten, Daniel Nordström. Denne föredrar i stället att se seriestrippen på följande sätt: ”Seriestripen är både sexistisk och homofobisk. Den borde aldrig ha publicerats. Jag ber våra läsare om ursäkt. Nu ser vi över våra rutiner.”

Daniel Nordström: när PK-paniken skenar iväg med förnuftet.

Nordström återger sedan ett totalt humorbefriat, rätvinkligt inlägg från en upprörd läsare som bland annat hävdar att ”…ni inte fattat ett dugg av t ex #metoo eller att homosexuella i många länder hotas av döden.” Ansvarige utgivaren Nordström faller, bildligt krälande i stoftet, till föga och ber ännu en gång om ursäkt samt framhåller att det aktuella avsnittet av ”Hälge” inte borde ha publicerats. http://www.norrteljetidning.se/allmant/daniel-nordstrom-en-seriestrip-som-inte-borde-ha-publicerats

Att Hälge-strippen mycket väl kan uppfattas som kritik mot grabbig machokultur – och sannolikt också är precis detta – är ingenting som föresvävar Daniel Nordström. Han föredrar att i stället hänge sig åt fundamentalistisk politisk korrekthet i panikens tecken, där nyanseringar, humor och underfundighet är bannlysta företeelser, och ropar på förbud.

Precis så kan det se ut när den politiska korrektheten och den ängslighet denna företeelse föder skenar i väg med förnuftet bortom all rim och reson. Det hade varit rätt och slätt tragiskt om det inte samtidigt vore så komiskt.

Morgan Johansson går full Arnstad: gör partipolemik av viktig demokratifråga

NMR på marsch i Stockholm. På lördag demonstrerar man i Göteborg.

Lördagen den 30 september har nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) fått tillstånd av polisen att demonstrera i centrala Göteborg. Förvaltningsdomstolen har dock enligt uppgift kortat den tilltänkta marschvägen – NMR nekas således inleda sitt demonstrationståg utanför Bokmässan och får inte heller passera nära synagogan, där den judiska högtiden jom kippur högtidlighålls. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/forvaltningsrattens-dom-om-demonstrationstillstand-for-nazistiska-nmr

Detta förefaller mig vara ett mycket klokt beslut. Svenska nazister och andra antisemiter skall givetvis i görligaste mån hindras från att provocera landets judar. Företrädare för NMR säger dock att de inte avser respektera förvaltningsrättens beslut om kortad marschväg. Det är upplagt för kravaller och/eller andra ordningsstörningar i Göteborg, landets kanske mest politiskt polariserade stad, på lördag. Låt oss därför innerligt hoppas att utkommenderad polis sköter sitt jobb!

Statsrådet Morgan Johansson på Länstidningens förstasida med KS-ordförande Boel Godner i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Den antidemokratiska Nordiska motståndsrörelsens aktiviteter har föranlett den rödgröna regeringen att kalla till partiöverskridande samtal. Med ett undantag: Sverigedemokraterna (SD) får inte vara med. ”Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen är verksamma på samma kant”, har inrikesminister Morgan Johansson (S) förklarat och menar att SD kanske upplever NMR som ”konkurrenter” i anledning av att SD-ledaren Jimmie Åkesson pläderat för förbud mot NMR.

Landets inrikesminister väljer alltså att på ett ovanligt korkat och dumdrygt sätt utnyttja en nationell samling med syftet att diskutera nazismens hot mot vår demokrati för partipolitiska syften. Det är ynkligt och småskuret av den politiska pygmén Morgan Johansson, som borde ha vett att avgå med omedelbar verkan från sin ansvarsfulla post. Om så inte sker borde statsminister Stefan Löfven ha kurage nog att ge honom kicken.

Jag kan inte annat än hålla med Jimmie Åkesson, som bland annat hänvisat Johanssons polemik som ”verklighetsfrånvänt och ovärdigt”. http://www.gp.se/nyheter/sverige/%C3%A5kesson-ov%C3%A4rdigt-av-morgan-johansson-1.4666258

Det är nog inte alldeles fel att anta att sosseriets återkommande, klichéartade angrepp på SD – ”ett rasistiskt parti med nazistiska rötter” och så vidare – kan härledas till galningen Henrik Arnstad, som mig veterligt alltjämt är en av Löfvens viktigaste rådgivare när det gäller politisk extremism. https://ledarsidorna.se/2015/06/regeringen-lofvens-framste-radgivare/

Morgan Johansson går, som det heter, ”full Arnstad”.

I följande inslag hämtat från SVT hänvisar Löfven i ett närmast svagsint svamlande yttrande till just ”historikern” Henrik Arnstad (som inte har någon akademisk historikerexamen men möjligen skulle kunna beskrivas som ”historisk skribent”) när han av SVT-reportern uppmanas förklara varför SD skulle vara ”nyfascistiskt”. https://www.youtube.com/watch?v=sSiuBhk351E

Henrik Arnstad har nu inte bara hänvisat till SD som ”fascister”, ”nazister, ”terrorister”, etcetera. Ett särskilt gott öga har han till den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali, vilken han på sistone anklagat för påstått samarbete med nazister i allmänhet och Nordiska motståndsrörelsen i synnerhet. Givetvis utan några som helst faktiska belägg. https://samnytt.se/henrik-arnstad-hanif-bali-samarbetar-med-nazister/

Jag håller för sannolikt att Henrik Arnstad lider av något slags psykisk störning som gör att han ser farliga nazister överallt. Det finns förvisso sådana, men att i enlighet med Arnstads metod kalla i princip alla man ogillar politiskt för ”nazister” och ”fascister” motverkar det viktiga arbetet för att stärka demokratin och försvåra för demokratins fiender att sprida sitt destruktiva budskap.

Polisen hos Socialdemokraternas palestinaarabiska samarbetspartner PLO gör nazisalut.

Stefan Löfven och Morgan Johansson borde skämmas för att stödja sig på och legitimera en mentalt obalanserad charlatan och mytoman som Henrik Arnstad och göra partipolitisk polemik av en för vårt demokratiska samhälle central fråga. Detta särskilt som Socialdemokraternas historia är avsevärt mer besudlad av nazism än Sverigedemokraternas: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

 

 

”Ovetenskapliga” institut bäst på att mäta SD

Resultaten från riksdagsvalet 2014. Diagram: Aftonbladet

Det förekommer som bekant en hel del spekulationer kring risken för olika typer av manipulationer inför valet i Sverige 2018, något vi så klart bör hålla ögon och öron öppna för. Även de olika mätinstitutens roll brukar kannstöpas om i sammanhanget.

Instituten Demoskop, Ipsos, Novus, SIFO och SCB kallas ej sällan ”de tillförlitliga instituten” emedan deras mätningsmodell – man ringer som regel upp slumpvis utvalda personer per telefon – ofta förklaras vara ”statistiskt beprövad”.

Inizio, Sentio och Yougov får däremot tummen ner, eftersom de bygger sin metodik på webbpaneler. ”Jag konstaterar att SD har jämförelsevis mycket höga siffror i just dessa mätningar”, skriver exempelvis signaturen Arnold i ett inlägg den 25 mars i Länstidningen i Södertälje. http://www.lt.se/opinion/insandare/risken-att-valrorelsen-manipuleras-ska-tas-pa-allvar

Låt oss därför se på hur de olika mätinstituten lyckades pricka in Sverigedemokraternas senaste valresultat på 12,86 procent – vilket för två och ett halvt år sedan ansågs vara närmast sensationellt bra – i sista mätningen före valet 2014.

Norska Sentio lyckades bäst med att pricka in SDs valresultat 2014.

Det visar sig då att det i Norge väletablerade Sentio, som alltså tillhör de institut vilka Arnold menar kan ifrågasättas, lyckades överlägset bäst med 12,7 procent i mätningen i september 2014. Dock lyckades Sentio sämre med S och M. http://www.dagensopinion.se/s%C3%A5-tr%C3%A4ffs%C3%A4kert-sentio

Klart sämst avseende SD var de ”vetenskapliga” instituten SCB och Novus, vilka båda förutsåg att SD skulle få 8,1 procent. Således en diskrepans på 4,8 procentenheter jämfört med det faktiska valresultatet. SCBs mätning gjordes dock i maj 2014 och bör därför i ärlighetens namn jämföras med resultatet i valet till Europaparlamentet, som gav SD 9,7 procent. De övriga av de institut som brukar anses tillförlitliga lyckades endast marginellt bättre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europaparlamentsvalet_i_Sverige_2014

En svaghet när det gäller de ”respekterade” och ”vetenskapliga” institut vilka bygger sina uppskattningar på telefonintervjuer är, att det kan förekomma betydande bortfall av de tilltänkta intervjuoffren vilket minskar den påstådda tillförlitligheten avsevärt. Därtill kan man nog förutsätta att det känns tryggare att ange verkliga partipreferenser på webben jämfört med det mera direkta tilltalet per telefon; ”skämmighetsfaktorn” torde alltjämt vara påtaglig när det gäller SD.

Tittar vi på hur det gick att förutspå de senaste valresultaten överlag visar statistiken, att United Minds – som slutade med sin väljarbarometer i mars 2015 på grund av dålig lönsamhet – var bäst på med en genomsnittlig  avvikelse om 0,59 procent, vilket var bättre än SVTs vallokalsundersökningar på andra plats som hade en avvikelse på 0,70 procent. http://dagensopinion.se/united-minds-skrotar-v%C3%A4ljarbarometer

SD-kampanj på Gågatan i Södertälje i maj 2014 inför valet till Europaparlamentet (EP). Från vänster bloggaren, Kristina Winberg, Peter Lundgren, Tommy Blomqvist och Berndt Petersson Sollenstedt. Kristina och Peter invaldes i sedan i EP. Foto: SD Södertälje

United Minds använde sig händelsevis av samma metod som de institut vilka Arnold anser vara minst tillförlitliga, det vill säga en självvald webbpanel.

Jag föredrar mot den här bakgrunden att ta signaturen Arnolds med fleras kannstöperier om de olika mätinstitutens tillförlitlighet med en rejäl nypa salt. Mitt eget parti, SD, fick vid Sentios senaste mätning för övrigt 26,0 procent och blev största parti. Detta ger sannolikt en antydan om hur det kommer att gå för vårt parti i september 2018. http://avpixlat.info/2017/03/17/sentio-mars-3/

 Fotnot: Texten är en något utökad och delvis reviderad samt med bilder och länkar försedd version av ett inlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 28 mars 2017.

Om Granskning Sverige: när mainstream-journalister flipprar ur fullständigt

Rekord i politisk vinkling av nyhetsartikel? TT-text om Granskning Sverige. Foto: Tommy Hansson

Jag har just läst en artikel som jag tror måste vara något slags svenskt rekord i politisk vinkling av en nyhetsartikel.

Artikeln, som kommer från TT, har som rubrik ”Trollfabrik sprider hat mot betalning”. Den handlar om poddcasten Granskning Sverige, en sajt som bygger på ett lika enkelt som effektivt koncept: sajtens medarbetare ringer upp företrädesvis mainstream-journalister och politiker och ställer obekväma frågor.

Ett belysande exempel på Granskning Sveriges arbetsmetoder är en närmast episk intervju med Expressens krönikör Lars Lindström, sannolikt en av Sveriges mest insnöade PK-journalister som har Sverigedemokraterna som särskilt hatobjekt. Lindström blir fullständigt bortkollrad i den aktuella intervjun, som återges här: https://www.youtube.com/watch?v=N0nzmht_bn4

Det här uppskattas inte av det mediala etablissemanget, som nu har samlat sig till ett vildsint angrepp mot Granskning Sverige. I den TT-artikel som refereras till ovan påstås i ingressen: ”Mot betalning uppmanas privatpersoner att ringa framförallt journalister för att sprida hatiskt material. Inspelningarna sprids sedan på främlingsfientliga sajter.”

De två uppenbara skälen till TTs uppbragthet är a) att journalister drabbas av den granskning de, ofta på ett hänsynslöst sätt, utsätter andra för; b) att Granskning Sverige är utpräglad motståndare till den politiska korrektheten. Därför upphöjs tendentiösa klyschor som ”trollfabrik” och ”hatiskt material” till objektiva termer utan citationstecken.

TT citerar den liberala tidningen Eskilstuna-Kuriren (EK), vilken anklagar Granskning Sverige för att sprida (och håll i er nu) ”högerpopulistisk främlingsfientlighet och propaganda”. EK menar vidare att Granskning Sverige ”lurar till sig” intervjuer under ”falska identiteter” med syftet att ”provocera och sprida hat”.

Ytterligare en anklagelse som riktas mot Granskning Sverige är, och nu hänvisar jag till en ledarartikel av Länstidningens i Södertälje politiske redaktör Tomas Karlsson den 18 februari, att sajtens inspelade intervjuer klipps om ”hej vilt, och läggs sedan ut på nätets främlingsfientliga sajter”. Ursäkta, men det är ju exakt så alla ljudmedier gör: genomför en längre intervju varefter de bitar som bedöms mest intressanta läggs ut.

Jag har själv blivit intervjuad ett stort antal gånger där en intervju på kanske en kvart skurits ner till låt oss säga tio sekunder. Och jag kan försäkra mina läsare att det inte är de delar där jag är mest till min fördel som kommit med.

Dessutom uppges, ve och fasa, sajtens medarbetare få betalt för sina arbetsinsatser – precis som om medieaktörer har för vana att arbeta helt gratis!

Ni har säkert, värderade läsare, noterat att den snedvridna beskrivning som ovan ges av Granskning Sverige är en nästan exakt skildring av den verksamhet mainstream-media ägnar sig åt. Det vill säga att genomföra aggressiva intervjuer med folk man inte gillar, ibland per telefon, ibland genom att använda dold inspelningsapparatur, men nästan alltid genom att vinkla och förvränga intervjusvaren för att de skall passa de egna syftena.

Således skulle man lika gärna kunna kalla exempelvis Eskilstuna-Kuriren eller riksplågorna Expressen och Aftonbladet för både trollfabriker och hatmedier.

Eller för den delen de statliga etermedierna Sveriges television (SVT) och Sveriges Radio (SR), där ras- och mångfaldsvänstern helt tycks ha tagit över ruljansen: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/01/02/svt-och-sr-har-blivit-propagandaredskap-for-ras-och-mangfaldsvanstern/

Ta exemplet Expressen. Tidningen lät i slutet av 2013 den så kallade Researchgruppen AFA-Dokumentation, med de dömda brottslingarna och vänsterextremisterna Mathias Wåg och Martin Fredriksson som mest framträdande namn, hacka den alternativa sajten Avpixlats kommentatorsfält för att få fram namnen på personer vilka anonymt svarat för mindre väl valda ordvändningar.

Sedan hängde man ut ett stort antal så kallade näthatare med namn och bild med åtföljande journalistisk presentation av David Baas och Christian Holmén. Belöningen blev Föreningen grävande journalisters prestigefyllda utmärkelse Guldspaden. http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/expressen-avpixlar-anonyma-skribenter/

Händelsen fick sin epilog nyligen, då Expressens chefredaktör Thomas Mattsson friades i en rättegång inför en tryckfrihetsjury sedan han blivit förtalsanmäld av en av de uthängda, docenten Jim Olsson i Göteborg, som hade blivit ofredad i sitt hem av en Expressen-reporter och i en vida spridd video läst lusen av denne och bett honom ”dra åt helvete”. Videon kan beskådas här: https://www.youtube.com/watch?v=OxNy7BA2Agc

Tidningen hämnades på ett skäligen primitivt och hatiskt sätt då man dagen efter den friande domen återigen hängde ut Jim Olsson på förstasidan enligt nedan:

Expressens hat: Jim Olsson uthängd igen.

Dagens hjälte hos PK-media är Eskilstuna-Kurirens reporter Mathias Ståhle som står bakom propagandaskriverierna om Granskning Sverige. I en intervju med Svenska journalistförbundets tidning Journalisten tar Ståhle till de verkliga brösttonerna och hävdar att den anspråkslösa sajtens verksamhet är en ”attack på vårt land”. http://www.journalisten.se/nyheter/granskning-sverige-ar-en-attack-pa-vart-land

Det är alldeles uppenbart att Ståhle lider av långt gångna vanföreställningar. ”Attacken kommer inte utifrån utan inifrån”, menar han, ”vilket inte gör den mindre otäck.” Vidare: ”Jag vill inte leva i det samhälle de vill bygga, ett samhälle där man beundrar Nazityskland, Ryssland och Iran för att de är slutna och enhetliga. Det är inte mitt Sverige.”

Mathias Ståhle fabulerar som synes friskt. Han säger inte rent ut vilka ”man” är, men att personerna som administrerar Granskning Sverige skulle beundra de länder Ståhle nämner – tre sinsemellan vitt skilda länder – har han naturligtvis inga som helst belägg för. Jag är på intet sätt någon beundrare av Putins auktoritärt präglade Ryssland, men att jämföra det med totalitära diktaturer såsom Nazityskland och mullornas Iran är rakt av sinnessvagt.

Ryssland är ju heller inte vare sig ”enhetligt” eller särdeles ”slutet”. I detta väldiga land lever en mängd folkgrupper och religioner sida vid sida liksom många utlänningar bor och arbetar i landet.

Etablissemangs-medias rundpallar mot Granskning Sverige visar på ett övertydligt sätt att rädslan för alternativa medier, vilka med små medel har visat att de förmår ta upp kampen med de stora drakarna, är vitt utbredd. Alternativsajterna skall därför bekämpas med alla medel. Drevet mot Granskning Sverige lär emellertid få rakt motsatt effekt, precis som angreppen mot Sverigedemokraterna.

Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt.

Jag kan  inte undgå att göra reflektionen, att när kloakpressen ställer folk mot väggen med kritiska frågor (och i förekommande fall hänger ut folk med namn och bild) belönas man med fina priser, men när små sajter som Granskning Sverige ställer knepiga frågor till offentliga personer av typ journalister, politiker och opinionsbildare kallas de ”hatiska trollfabriker”.

I själva verket är det mainstream-media som är de verkliga trollfabrikerna genom sitt mörkande av obekväma fakta och data, sitt oavlåtliga vinklande och politiserande på nyhetsplats och sin agendajournalistik. Detta har pågått  nu i gott och väl ett halvsekel, varför det sannerligen inte är märkligt att folk börjat tröttna och i stället helt eller delvis väljer att hämta sina nyheter från andra källor.

Och om detta inte passar de etablerade TV- och radiokanalerna och pressen, ja de får väl dessa bekväma sig med att göra konkurrenskraftiga produkter snarare än att sprätta dynga på de konkurrenter som med så pass små medel tydligen lyckats så väl att PK-journalister som Mathias Ståhle flipprar ur fullständigt!

För den som vill veta hur det lät när Ståhle och Erik Johansson från Granskning Sverige hade ett meningsutbyte via telefon nyligen har jag lagt upp följande länk. Ni får själva bilda er en uppfattning om vem son är mest övertygande i sin argumentation: https://www.youtube.com/watch?v=O63gnqVqy24