Floyd-kravallerna: inga tårar för mördade poliser när mobben regerar

George Floyd grips av polis i Minneapolis.

Nej, jag tänker inte försvara Derek Chauvin, den polisman som förorsakade den 46-årige afro-amerikanen George Floyds död i Minneapolis den 25 maj. Det är en uppgift för hans juridiska ombud. Däremot tycker jag det kan vara befogat att något belysa den framlidne Floyds bakgrund – han var nämligen inte riktigt den helylleamerikan eller någon så kallad gentle giant (snäll jätte) systemmedia sökt framställa honom som.

Till att börja med var det inte så att George Floyd greps av polis av den enda orsaken att han var svart, vilket man kan förledas tro om man tar del av svenska mediers rapportering. En butiksinnehavare hade fäst polisens uppmärksamhet på att han försökt handla med en falsk 20-dollarssedel. Sedan kan man bara beklaga att tillkallad polis – Chauvin och tre andra polismän – uppenbarligen använde övervåld och inte brydde sig om att delinkventen upprepade gånger förklarade att han inte kunde andas.

George Floyd har i PK-media på det stora hela taget beskrivits som en hyvens kille som bland annat var snäll mot allt och alla, musikaliskt begåvad, duktig i idrott och en idealisk pojkvän. Det är möjligt att allt detta stämmer. Bilden av honom blir dock ofullständig om man inte tar hans kriminella bakgrund i beaktande. Bedömningen av polismännens agerande blir inte heller fullständig om man inte tar med i beräkningen, att Floyd var närmare två meter lång, vägde över 100 kilogram och var hög på droger.

George Floyd föddes i Fayetteville i North Carolina den 16 oktober 1973. Senare i livet flyttade han till Houston i Texas, där han etablerade sig som en karriärbrottsling med ett digert belastningsregister på sitt samvete. Därefter valde han att flytta till Minneapolis i Minnesota, enligt uppgift för att få ett jobb. Detta lyckades uppenbarligen, då han vid sin död var anställd som säkerhetsvakt vid ett företag i Minneapolis.

Floyd dömdes 2009 till fem års fängelse för ett överfallsrån han begått två år tidigare. Han attackerade en barnfamilj i dess hem och hotade den gravida kvinnan med ett skjutvapen. Brottsregistret omfattar i övrigt bland annat stöld med tillhjälp av skjutvapen samt narkotikarelaterad brottslighet.

Gatans parlament protesterar mot dödandet av George Floyd genom att tömma en cannabisdispensär på dess innehåll..

Ordföranden för polisfacket i Minneapolis, Bob Kroll, har enligt New York Post framhållit att denna George Floyds mindre smickrande bakgrund säkerligen inte kommer att belysas i mainstream media (MSM), vilka nu tror sig ha funnit den idealiske martyren. Kroll menar också att den ”terrorist movement” som aktiverade sig efter Floyds död hade varit på gång länge:

This terrorist movement that is currently occuring was a long time built up which dates back years. https://nypost.com/2020/06/02/george-floyd-had-violent-criminal-history-minneapolis-union-chief/

Situationen i Minneapolis har enligt Kroll förvärrats till följd av att de styrande i Minneapolis nekat efterkomma polisiära krav omfattande en nödvändig förstärkning av polisstyrkan. Minneapolis är med en befolkning (2018) om 425 403 invånare Minnesotas största stad. Den angränsande delstatshuvudstaden Saint Paul har 307 655 invånare. https://en.wikipedia.org/wiki/Minneapolis%E2%80%93Saint_Paul

Som vanligt när en afro-amerikansk person dödas av polis eller anses ha dömts på ett orättfärdigt sätt i USA ser mobben av kriminella våldsverkare i kombination med militanta vänsteranhängare sin chans att mörda, plundra och förstöra. Under de kravaller som skakar landet har minst två polismän mördats och ett flertal sårats i bland annat Saint Louis, Las Vegas och Los Angeles.

Ett av dödsoffren, den 77-årige pensionerade polismannen David Dorn med 38 års tjänstgöring bakom sig, sköts till döds i Saint Louis när han försökte försvara en väns butik från plundring. Den aktive polismannen David Patrick Underwood, 53, mördades i Oakland i Kalifornien. https://eu.usatoday.com/story/news/nation/2020/06/02/george-floyd-protests-officers-shot-st-louis-las-vegas/3122564001/

Trump visar sin solidaritet med en vandaliserad kristen helgedom.

Det är onekligen en viss skillnad på reaktionerna när polisen skjuter ihjäl en vit person. 2017 dödades den 40-åriga yogainstruktören Justine Ruszczyk Damond när hon var på väg mot en polisbil i Minneapolis i syfte att anmäla en våldtäkt. Justine, som hade dubbelt amerikanskt-australiskt medborgarskap, sköts ihjäl av den 33-årige polismannen Mohamed Noor med somalisk bakgrund som trodde att Justine skulle attackera polisen. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-48562834

Noor dömdes till fängelse i tolv år och sex månader för dråp av andra graden. De protester som förekom i sammanhanget utfördes mest av somaliskättlingar som menade att polismannen fått ett för hårt straff på grund av rasism.

I såväl USA som Sverige framställs gatukravallerna huvudsakligen som protester mot polisens rasism som möjligen urartat på sina håll. Jag har inte sett några medier här hemma som ens nämnt de mördade poliserna. Däremot blir det oproportionerligt stor uppmärksamhet då USAs president Donald Trump besöker kristna kyrkor som vandaliserats av mobben och polisen vid ett av tillfällena tvingats mota bort en del demonstranter som gått till angrepp mot polisen, något som inte tas upp i rapporteringen. https://eu.usatoday.com/story/news/politics/2020/06/02/george-floyd-trump-visit-catholic-shrine-amid-photo-op-criticism/3122549001/

Förutom våld mot polismakten, allmän vandalisering och plundring av butiker har somliga ”demonstranter” ägnat sig åt att vanhelga och vandalisera synagogor och annan judisk egendom. Minst fyra synagogor i Los Angeles har råkat ut för detta. Det uppges också att omkring 75 procent av alla judiskägda affärer längs affärsgatan La Brea Avenue i Los Angeles vandaliserats av mobben.

En synagoga som vanhelgats av den antisemitiska vänstermobben.

Jews targeted; synagogue vandalized during US riots

President Donald Trump har lovat (”hotat med” enligt vänsterliberala systemmedia) att sätta in militären och nationalgardet om detta skulle behövas i syfte att stävja våldsamheterna. Enligt en undersökning i regi av Morning Consult är en stor majoritet om 71 procent positiva till att använda nationalgardet, medan en något mindre majoritet på 58 procent stödjer insättandet av reguljära militärstyrkor för att upprätthålla lag och ordning. https://www.breitbart.com/politics/2020/06/02/silent-majority-poll-shows-american-voters-support-use-of-military-national-guard-in-riots/?fbclid=IwAR2TnWy4iWvzVWXtv

George Floyds död är att beklaga och jag hoppas de skyldiga får rättvisa domar och straff. Floyds öde får dock aldrig rättfärdiga mord, plundrande och vandalisering av det slag vi nu ser exempel på i Förenta staterna. Det får heller aldrig rättfärdiga förvanskning av sanningen av den typ medierna rutinmässigt ägnar sig åt varje dag.

Det lyckade toppmötet i Helsingfors och hatet mot Trump

Både Trump och Putin föreföll nöjda med mötet i Helsingfors.

USAs president Donald J. Trump har träffat sina ryska motsvarighet Vladimir V. Putin i Finlands huvudstad Helsingfors. Det borde han enligt den samlade klokskapen hos etablerade media och politiker inte ha gjort. Trump har således i amerikanska media kallats både ”traitor” och ”Putin´s bitch” och detta enbart på grund av presskonferensen efter mötet med Putin.

Det har knappast varit bättre i Sverige. Somliga mediaoperatörer som man hade förväntat sig betydligt mer av tycks få kortslutning i hjärnregionerna när det gäller den 45e amerikanske presidenten: den eventuella analytiska förmågan får ge vika för hat och illvilja.

Ett typexempel härvidlag är Svenska Dagbladets Per Gudmundson, som hävdar att Trump ”lever vänsterns våta dröm” och talar om presidentens ”diplomatiska härjningståg” I Europa; Gudmundson syftar även på det likaledes lyckade NATO-mötet i Bryssel.. Att Gudmundson förlorat förmågan till klart tänkande när det gäller Donald Trump visas av att han – på fullt allvar, får man förmoda – jämför USAs 45e president med Filippinernas Rodrigo Duterte och Zimbabwes Robert Mugabe. https://www.svd.se/donald-trump-lever-vansterns-vata-drom

Det är sannerligen ett medialt lågvattensmärke när bedömare saknar förmågan att skilja USAs ordinarie utrikespolitik från uttalanden på en presskonferens efter ett toppmöte ägnat åt det onekligen vällovliga syftet att minska spänningarna mellan två av världens mäktigaste statsbildningar. Precis som när Richard Nixon mötte Sovjetunionens diktator Leonid Brezjnev och Röda Kinas envåldshärskare Mao Tse-tung året 1972.

Richard Nixon och Leonid Brezjnev i Vita huset 1972.

Jag vågar påstå att båda dessa möten gagnade världsfreden, och Nixon (och hans dåvarande nationelle säkerhetsrådgivare Henry Kissinger) fick också välförtjänt beröm för sin framsynta utrikespolitik. Med Trump är det annorlunda – han skall av någon svårbegriplig anledning rullas i tjära och fjädrar oavsett vad han tar sig för. Problemet för Trump-hatets vänner är bara att mötet med Putin – liksom mycket annat som Trump gjort – blev en betydande framgång, något som till och med SVTs utrikesreporter Per Anders Engler tvingades erkänna i ett inslag.

Trumps kritiker på hemmaplan och ute i världen tycks mena att USA-presidenten borde ha läst lusen av sin ryska motsvarighet och mer eller mindre hotat med krig. Istället valde Trump, att döma av det som sades på presskonferensen, att tona ner skiljaktigheterna mellan de båda stormakterna även om alla vet vet att sådana finns det rätt gott om. Att det ändå förekom divergerande meningar under det 90 minuter långa mötet framgår av att Putin kallade mötet ”uppriktigt”, en diplomatisk omskrivning för att allt inte var harmoniskt.

Det visar enligt min mening att Trump är en ansvarsfull världsledare som inser att bilateral konfrontation mellan USA och Ryssland inte är något självändamål. Som Trump själv har uttryckt saken: ”I would rather take a political risk in pursuit of peace, than to risk peace in pursuit of politics.” Mer om mötet Trump-Putin här: https://www.lewrockwell.com/2018/07/donald-jeffries/the-trump-putin-conference/

Vad Trump framför på ett toppmöte med Ryssland och efterföljande presskonferens är en sak. USAs utrikespolitik visavi ryssarna en helt annan. Att påstå att Trump skulle vara Putins nickedocka är bara löjeväckande om man ser till hans göranden och låtanden så här långt. Man kan gott säga att president Trump varit tuffare mot Ryssland under de 18 månader han haft Ovala kontoret i Vita huset som sin arbetsplats än vad hans företrädare barack Obama var under sina åtta år vid makten.. http://thehill.com/opinion/white-house/397212-president-trump-is-tougher-on-russia-in-18-months-than-obama-in-eight

Redan under sin första månad som president införde Trump strikta sanktioner mot Ryssland för att visa vad han tyckte om den ryska annekteringen av Krim i Ukraina. Han har gått hårt åt Moskvas stöd för Syriens diktator Bashar al-Assad. Trump har vidare låtit stänga ryska diplomatiska egendomar i San Francisco, Washington, D. C. och New York samt det ryska konsulatet i Seattle.  Vidare solidariserade sig Trump-administrationen med Storbritannien när denna brännmärkte Ryssland som ansvarigt för mordförsöken på paret Sergej och Julia Skripal genom att utvisa ett antal ryska diplomater.

Det ryktas nu om att brittisk säkerhetstjänst har lyckats identifiera de personer av rysk härkomst som är ansvariga för förgiftningen av far och dotter Skripal, vilka för övrigt erbjudits nya identiteter i USA. Detta har emellertid tillbakavisats av den brittiska administrationen som enbart spekulationer.  Personligen tvivlar jag inte ett ögonblick på att ryssarna var inblandade. https://www.politico.eu/article/sergei-skripal-russia-spy-poisoning-uk-police-identify-suspects-report/

Donald Trump i bönemöte med kristna pastorer från Las Vegas-området under sin presidentvalskampanj 2016.

Frågan är vad som ligger bakom det formliga hat som kommit president Donald Trump till del. Själv skulle jag vilja peka på två faktorer:

1. Trump är så politiskt inkorrekt man kan vara med exempelvis en skeptisk inställning till klimatevangeliet; han är en varm Israel-vän som flyttat USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem; han har en kritisk uppfattning om EU och dess immigrationspolitik; han driver en tullvänlig politik som avviker från frihandelsidealet; han vill kraftigt begränsa muslimsk invandring till USA; han hyllar familjen som institution och har genomgått något av en kristen väckelse under sin hittillsvarande tid i Vita huset.

2. Etablerade politiker och media klarar helt enkelt inte av Trumps ledarstil som gör det svårt eller omöjligt för dem att placera in honom i ett visst fack. Det är naturligtvis sant att många av hans uttalanden och Twitter-aktiviteter tycks spreta åt alla håll, men man tycker ändå det skulle vara möjligt att skilja detta från USAs aktuella politik. Att så icke är fallet framgår tydligt av reaktionerna på mötet Trump-Putin i Helsingfors. Då är det alltför lätt att som Per Gudmundson göra helt vansinniga jämförelser med ett par av världens mest beryktade ledare.

Det måste därtill reta mediasnubbarna något oerhört att Trump inte har för vana att göra avbön varje gång han utsätts för en kritikstorm. Han rider istället ut stormen ifråga och fortsätter på sin linje som om inget har hänt. Inte heller har det förbättrat Trumps ställning i etablerade media att han betat av vallöfte efter vallöfte.

”Obama ser sig själv som Gud”

Barack Obama: desperat att framstå som mest miljövänlige presidenten någonsin.

Mycket antidemokratiskt. Allt skall göras i sista minuten. Obama ser sig själv som Gud. http://patriottribune.com/45520/charles-krauthammer-obama-god/

Så uttrycker sig den välkände amerikanske kolumnisten Charles Krauthammer om ett av den avgående presidenten Barack Obamas senaste drag i syfte att bättra på sitt renommé som miljöpolitiker: Obama har utnämnt två områden i delstaterna Utah och Nevada till nationalmonument. Detta har kunnat ske genom en lag från 1906, Antiquities Act, som tillåter presidenten att bestämma utan att tillfråga kongressen.

Bears Ears Buttes i sydöstra Utah.

Områdena i fråga omger Bears Ears Buttes i sydöstra Utah samt Gold Butte i närheten av Las Vegas i Nevada. Den officiella förklaringen till åtgärden är att skydda federala mark- och vattenområden från exploatering. Områdena omfattar sammanlagt 1,65 miljoner acres/Fotnot/, varav 1,35 miljoner i Utah samt 300 000 i Nevada.

Därmed har Obama avsatt totalt 553 miljoner acres i skyddssyfte. Ingen amerikansk president har tidigare nationaliserat så stora naturområden. http://www.nytimes.com/2016/12/28/us/politics/obama-national-monument-bears-ears-utah-gold-butte.html?_r=0

Gold Butte i Nevadaöknen.

Obamas kritiker, och sådana finns det gott om, menar att tillskapandet av skyddsområdena under de sista veckorna av sin ämbetsperiod är utslag av  maktfullkomlighet samt att åtgärderna lägger en död hand över områden som eljest hade kunnat användas inte bara för utvinnande av ämnen av olika slag utan också för jakt och fiske. Frågan om att utse Bears Ears i Utah till nationalmonument har diskuterats ända sedan 1936, då Franklin D. Roosevelt var amerikansk president.

Jason Chaffetz, ledamot i kongressens representanthus för Utah, är inte nådig i sin kritik: ”Denna åtgärd i midnattstimman är ett slag i ansiktet på folket i Utah, ett försök att tysta rösterna på dem som kommer att få bära  de tunga bördor det innebär.”

Chaffetz politikerkollega från Utah, representanthusledamoten Rob Bishop, ordförande i the House National Resources Committee, har lovat att han kommer att göra allt han kan för att upphävda presidentens brådstörtade beslut när Obama efterträtts i Vita huset av Donald Trump. Det är dock oklart om detta är juridiskt möjligt.

De republikanska kongressmännen Jason Chaffetz (närmast kameran) och Rob Bishop från Utah är starkt kritiska till Obamas landkonfiskation.

Tidigare i december 2016 har Obama åberopat en obskyr lagbestämmelse från 1953 i syfte att undanta 115 miljoner acres i Norra ishavet samt 3,8 miljoner acres i Atlanten från borrande efter olja. Även denna åtgärd ses allmänt som ett desperat drag från Obamas sida att få igenom sin extrema miljöpolitik innan Trump tillträder. https://www.theguardian.com/us-news/2016/dec/20/barack-obama-bans-oil-gas-drilling-arctic-atlantic

President Obamas miljöåtgärder i sista stund har fått utstå mycken kritik men också mötts med beröm av några aktivistgrupper och indiangrupperingar, vilka har så kallade heliga platser i anslutning till de berörda områdena. En del indianer i Utah har dock protesterat mot monumentskapandet. https://www.ksl.com/?sid=41551171&nid=148&title=herbert-utah-native-americans-plan-dc-rally-against-monument

En avgående amerikansk president, populärt kallad lame duck (död anka) brukar normalt söka underlätta för sin efterträdare genom att inte ägna sig åt alltför stora utsvävningar under sin sista tid i Vita huset. Med Obama är det uppenbarligen annorlunda. Nyligen gav han som bekant order om att USA inte skulle inlägga sitt veto i FNs säkerhetsråd mot en antiisraelisk resolution och ställde därmed till stort skada – inte bara för Israel utan också för fredsprocessen i stort och sitt eget parti. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/26/obamas-julklapp-till-israel-en-kniv-i-ryggen/

Newt Gingrich: ”Obama USAs förste anti-amerikanske president.”

De nämnda miljöåtgärderna visar att Barack Obama är besatt av tanken på att gå till historien som USAs mest miljövänlige president någonsin. Historiens dom över Obamas åtta år långa presidenttid kan emellertid visa sig bli mycket hård. Det är inte otroligt att han i historiens ljus kommer att anses ha varit USAs förste anti-amerikanske president. Det menar exempelvis representanthusets förre republikanske talman Newt Gingrich. http://www.newsmax.com/Newsfront/newt-gingrich-barack-obama-anti-american-president/2016/03/23/id/720598/

Fotnot: En acre (”engelskt tunnland”) motsvarar4046,9 kvadratmeter eller 0,40469 hektar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Engelska_tunnland