Terrorhotet mot Europa: Sverige vet som vanligt bäst…

 

Under det att den norska säkerhetspolisen gått ut och varnat för en eventuell kommande terrorattack mot NATO-anslutna Norge, i så fall med all sannolikhet utförd av hemvändande jihadistiska Syrien-krigare, tycks det inte råda någon större oro hos motsvarande svenska myndigheter. Frågan är om det är en realistisk hållning.

Magnus Ranstorp, internationellt ansedd terrorexpert verksam vid Försvarshögskolan i Stockholm, sade följande i en intervju SRs Ekot nyligen:

De som åker ner skapar kontakter med riktigt tunga terrorister. De får en utökad operativ kapacitet, vapenkapacitet och vissa får  specialiserade färdigheter till att konstruera terrorbomber.

 Terror- och säkerhetsexperten Magnus Ranstorp.

Ranstorp hänvisar till det faktum, att ett antal personer med svensk bakgrund begivit sig till Syrien och andra krisområden i världen där jihadister och islamister är aktiva, samt att det i anledning av detta funnits en oförändrat förhöjd hotbild sedan 2010.

Det framgår av Eko-inslaget att personer som klarat livhanken – alla har inte gjort det utan dött i striderna – och återvänt till Skandinavien genomgått en radikal personlighetsförändring på grund sina upplevelser i form av strider och olika typer av så kallade avrättningar, i verkligheten ingenting annat än bestialiska terrormord rättfärdigade av en extrem tolkning av islam. De har inte längre någonting alls gemensamt med det omgivande, demokratiska samhället och framstår för omgivningen som helt kalla. De är tickande bomber som kan detonera när som helst.

Eko-inslaget här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5922251

 En IS-terrorist, kanske en med skandinavisk bakgrund, genomför ett bestialiskt terrormord i Irak.

Den 7 juli träffades i Milano i Italien representanter för regeringarna i Belgien, Danmark, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Sverige i syfte att dra upp en gemensam plan för att bemöta terrorhotet. Enligt EU Observer deltar minst 2000 EU-medborgare i stridigheterna i länder som Syrien och Irak på jihadistiska IS och andra terrorgruppers sida.

http://euobserver.com/justice/124909

Det gäller att kunna identifiera dessa personer och det hot de kan utgöra mot säkerheten i EU-länderna och eventuellt kunna ta dem i förvar när det återvänder. I exempelvis Kanada är det möjligt att döma så kallade terrorturister till fängelse.

Samtliga länder som deltog i Milano-mötet-  med undantag för Sverige – beslöt sig för att ingå i det föreslagna terrorsamarbetet, som skall vidareutvecklas vid kommande EU-möten.

 En IS-kämpe i Irak med sina troféer. Inget att oroa sig för enligt den borgerliga massinvandringsregeringen.

Sveriges massinvandringsregering vet  som vanligt vad som är bäst. När den vill göra avtryck i omvärlden kan den i stället skicka fram en certifierad obetydlighet som kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) att brännmärka Ryssland som värd för fotbolls-VM 2018. ”Jag tycker inte det är lämpligt att Ryssland ska stå värd för ännu ett mästerskap”, citeras hon i Sport-Expressen dagens datum (25 juli 2014):

http://www.expressen.se/sport/fotbollsvm/inte-lampligt-att-de-star-vard-for-ett-vm/

Adelsohn Liljeroth hänvisar till sin oro för vad hon kallar ”mänskliga rättigheter” och hänvisar bland annat till Rysslands påstådda homofobi utifrån det faktum, att Ryssland tagit det ansvarfulla beslutet att förbjuda propaganda för den riskfyllda HBTQ-livsstilen bland barn och ungdom.

Statsrådet gjorde liknande uttalanden inför vinter-OS i Sotji tidigare i år och valde att ”bojkotta” OS-invigningen, trots att hon inte hade fått någon officiell  inbjudan att deltaga. Putin var säkert väldigt skakad…

   Adelsohn Liljeroth tvingades bita i det sura äpplet då vinter-OS genomfördes som planerat i ryska Sotji trots hennes motstånd.

Det kan tyckas märkligt att Adelsohn Liljeroth valde att slå dövörat till då fotbolls-VM hölls i Brasilen i år, ett land som inte precis gjort sig känt som ett de mänskliga rättigheternas förlovade land. Ministern fick hård kritik då hon för något år sedan lade sig i vilka publikationer som borde få statligt presstöd och inte.

Ibland bör ministrar knipa käft

 

 Idrottsministern avklädd på bryggan.

http://www.svt.se/sport/os-i-sotji/idrotttsministern-kritisk-till-ryssland-som-os-vard

Lena ”Utan trosor på bryggan” Adelsohn Liljeroth, alliansregeringens kultur- och idrottsminister med rätt att vika ut sig, gillar inte att den ryska kurorten Sotji tilldelats årets vinterolympiska spel. I en intervju med P1 hävdar hon som sin åsikt, att Sotji inte borde ha fått evenemanget.

Det är en speciell situation i Ryssland där makten nästan uppmuntrar till förtryck av homosexuella och demokratiaktivister.

Det är förvisso mycket som är ”speciellt” med Ryssland. Ännu speciellare var det i sommar-OS i Peking 2008, där ”makten” inte bara ”uppmuntrade” till förföljelsen av allehanda grupper utan därtill själv gick (och går) i bräschen för den. Något som inte hindrade Adelsohn Liljeroth från att förlusta sig både på invigningen och vid andra olympiska tilldragelser.

Jämfört med det kommunistiska Kina skulle jag vilja påstå att Ryssland närmast är ett under av demokrati. Ryssland är i många stycken ett traditionalistiskt samhälle, där kristna värderingar betyder avsevärt mer än i det avkristnade väst. Så kallade alternativa och/eller flamboyanta livsstilar godtas exempelvis inte utan vidare av ryssarna, något som givetvis upprör diverse hållningslösa individer på våra breddgrader.

 Vladimir Putin studerar Sotjis OS-förberedelser.

Jag har inte precis gjort mig känd som någon entusiastisk supporter av Putins nya tsardöme, vilket envar som gör sig besväret att botanisera bland mina blogginlägg lätt kan förvissa sig om. Dock tycker jag inte det finns anledning att ägna sig åt någon djävulsmålning av det slag Adelsohn Liljreroth gör.

Som statsråd i regeringen och försedd med den i sammanhanget icke helt oväsentliga titeln ”idrottsminister” bör hon givetvis avstå från att förvärra våra förbindelser med främmande makt, särskilt i ett i sammanhanget viktigt ämne som detta. I hennes arbetsbeskrivning ingår – eller borde i alla fall göra det – att främja idrottens intressen.

Det gör hon inte genom att orera om att Ryssland är ett olämpligt OS-land och sprida överdrivna nidbilder om landet i fråga. Ibland bör ministrar knipa käft. Kultur- och idrottsministern tycks dock ha tagit för vana att lägga sig i saker hon inte borde, som då hon för en tid sedan hade synpunkter på vilka tidskrifter som enligt hennes förmenande borde komma i åtnjutande av statligt stöd.

Sådant tangerar i mitt tycke ministerstyre, en företeelse som är förbjuden enligt svensk lag.

Ministerstyre av Adelsohn Liljeroth?

När Lena Adelsohn Liljeroth inte viker ut sig så här lättklädd ägnar hon sig åt vad som sannolikt kan kallas ministerstyre.

Kultur- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) går i dag ut i en debattartikel i debatt.svt och kräver att den nationellt inriktade tidningen Nya Tider, som ansökt hos Presstödsnämnden om att få ett presstöd omfattande 1 679 000 kronor, inte skall få något stöd vid den kommande medeltilldelningen.

Kulturministern skriver bland annat:

Min uppfattning är klar: Skattemedel ska inte användas för att främja spridningen av åsikter som strider mot demokratins grundläggande värden.

I debattinlägget nämns även den Nationaldemokraterna närstående publikationen Nationell Idag, vilken häromåret tillerkändes presstöd, som ett exempel på tidningar som ej borde begåvas med detta. Se Lena Adelsohn Liljeroths hela debattinlägg här:

http://debatt.svt.se/2013/09/26/antidemokratiska-tidningar-bor-inte-fa-statsstod/

Däremot nämner kulturministern som exempel på odemokratiska publikationer inte Kommunistiska Partiets (KP) tidning Proletären, som i många år kunnat överleva enbart tack vare statligt stöd och i nuläget drar in 2 232 000 kronor i årliga subventioner. KP gör ingen hemlighet av att partiet avser genomföra ”proletariatets diktatur” genom väpnad revolution och upprätta ett samhälle modell Nordkorea.

Andra vänsterextremistiska tidningar som i dag erhåller presstöd är syndikalistiska Arbetaren, som bland annat förspråkar vilda strejker (2 239 000); trotskistiska Offensiv (2 239 000); samt likaledes trotskistiska Internationalen (1 679 000). Samtliga dessa extremvänsterorgan underkänner den västerländska demokratin och arbetar enligt konceptet ”den permanenta revolutionen”.

Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk, tidigare på Nationell Idag.

En av metoderna är att sabotera det normala demokratiska arbetet genom att exempelvis störa fullmäktigemöten och genomföra olagliga ockupationer. Så vitt jag känner till har vare sig Nya Tider eller Nationell Idag – ingendera någon av mina favorittidningar – ens kommit i närheten av ett sådant antidemokratiskt tänkande eller handlande.

Om Lena Adelsohn Liljeroth nu är så angelägen om att antidemokratiska tidningar inte skall få något statligt stöd, borde hon rimligen tagit nämnda vänsterextrema alster som exempel. Frågan är då varför hon inte gör det. Jag tror för min del att svaret är ganska givet: det ger betydligt fler poäng i den politiska godhets- och skönhetstävlingen att slå ner på nationalistiskt präglade publikationer än på vänsterdito. Det är helt enkelt mer politiskt korrekt att slå åt vad som kan uppfattas som höger än åt vänster.

Statligt understödda revolutionsorganet Proletären med en palestinsk terrorist som omslagsflicka.

Jag menar att det är i allra högsta grad olämpligt för en regeringsminister att lägga sig i vilka en statlig nämnd skall ge pengar eller inte ge pengar åt. Frågan är om detta inte kan karaktäriseras som så kallat ministerstyre – att en minister detaljstyr ärenden som faller under aktuellt departement – vilket inte är tillåtet i Sverige (men som däremot är det i en rad andra länder).

Sedan är det en annan sak att det kan diskuteras om inte presstödet bör avskaffas helt och hållet.