Rysk oppositionell: ”Vi förtjänar bättre än det vi har nu”

”Putin hilf uns” – Hjälp oss Putin – står det på den handskrivna skylten till höger som förekom i en Merkel-fientlig demonstration i Tyskland nyligen.

Allt är så eländigt i väst att vi lika gärna kan be Putin rädda oss.

Ungefär så resonerar sannolikt många av de Putin-anhängare som poppar upp i olika sammanhang, inte minst på ”nätet”. Den handlingskraftige före detta KGB-officeren och sovjetnostalgikern Putin skall rädda det dekadenta väst, inte bara från förödande mångkultur och massinvandring utan också från hotet från den så kallade Islamiska staten (IS, ISIS, ISIL, DAESH). Varför prata om ”hotet från Ryssland” när hotet från inhemska islamister är desto större? Så brukar resonemanget gå.

Jag talar här om de vanliga och normalt hyggliga västmedborgare som, oftast med all rätt, ifrågasätter tingens ordning i Sverige, Tyskland, USA och andra västländer vilka än så länge hålls i ett fast grepp av ängslig politiskt korrekthet och feg opportunism. Bland dessa finns också bildade individer som borde veta bättre. Således inte om Kremls professionella propagandister och ”troll” som på bred front infiltrerar våra medier och vårt samhällsliv.

Saker som obefintlig eller på sin höjd rudimentär demokrati och yttrandefrihet i Ryssland, liksom oblyg inblandning i andra länders angelägenheter, viftas undan som ovidkommande. Huvudsaken är att ”den starke mannen” Putin skall rädda oss.

Jag vill uppmana alla som har ett seriöst intresse av vad som verkligen händer i dagens Ryssland att tillgodogöra sig en filmad intervju med den ryske oppositionsmannen Vladimir Kara-Murza via denna länk: https://www.youtube.com/watch?v=nJXBpBPrRBo&feature=youtu.be Intervjun har lagts ut av American Enterprise Institute och omfattar även publikfrågor.

Vladimir Kara-Murza (till vänster) med Boris Nemtsov.

Filmen är över en timme lång men väl värd att se. Den ytterst vältalige Kara-Murza avlivar enligt min uppfattning de allra flesta av de oftast svepande och ytliga argument våra Putin-vänner brukar utkolportera i syfte att främja den ryska regimens sak och framställa den gamle KGB-mannen i Kreml som allas vår frälsare.

Vladimir Kara-Murza är föga känd på våra breddgrader men har under en följd av år, trots sin relativa ungdom, spelat en viktig roll i olika oppositionella sammanhang. Född i Moskva 1981 i en aristokratisk tatarsläkt har han arbetat som journalist och politiker sedan 2002. Han har bland annat varit korrespondent i London åt flera ryska medier samt BBC-korrespondent i Washington, D. C. Hans far var en känd TV-personlighet i Sovjetunionen och kritiker av den kommunistiska Brezjnev-regimen. Bland Kara-Murzas talrika uppdrag märks det som chefsrådgivare åt the Institute of Modern Russia. https://en.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Vladimirovich_Kara-Murza

Kara-Murza har deltagit som oppositionell kandidat i flera val och då blivit föremål för allehanda trakasserier och angrepp från regimen. Detta i likhet med alla ryska samhällskritiker som är oppositionella på riktigt och inte har valt att låta sig inrangeras i Putins ”officiella” opposition. 2008 deltog han aktivt i den garvade dissidenten Vladimir Bukovskijs – vilken bland annat talat om EU som ”det nya Sovjetunionen” – presidentvalskampanj. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/06/28/bukovskij-jamfor-eu-med-sovjetunionen/

Riktigt illa höll det på att gå 2015, när Kara-Murza vid hemkomsten till Moskva efter en resa ute i landet blev akut sjuk – förmodligen efter att ha förgiftats – efter en måltid. Läkarna vid sjukhuset han fördes till gav honom fem procents chans att överleva. http://www.nytimes.com/2016/08/21/world/europe/moscow-kremlin-silence-critics-poison.html?_r=0 I Ryssland är det vanligt att ”besvärliga” individer förr eller senare möter en ond, bråd död i likhet med journalisten Anna Politkovskaya 2006, KGB-avhopparen Alexander Litvinenko 2006, juristen och korruptionsavslöjaren Sergej Magnitskij (2009) och den karismatiske oppositionspolitikern Boris Nemtsov (2015).

Misshandel och tortyr ledde till att Sergej Magnitskij avled i ryskt fängelse.

I början av intervjun erinrar Kara-Murza om mordet på oppositionsledaren Boris Nemtsov (1959-2015), som sköts till döds på en bro bara ett stenkast från Kreml i hjärtat av Moskva den 27 februari 2015. Nemtsov var 1997-98 vice premiärminister i Boris Jeltsins regering och blev senare en av de mest framträdande oppositionspolitikerna i rörelsen Solidaritet och Partiet för folkets frihet (PARNAS), sammanhang i vilka även Vladimir Kara-Murza synts. Jag skrev följande om det laglösa Ryssland efter mordet på Nemtsov: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/04/mordet-pa-nemtsov-ryssland-laglost-land/

I Vladimir Kara-Murzas ögon bör även den ryska utrikespolitiken ses i ett inhemskt perspektiv, med andra ord ”inrikes utrikespolitik”:

Orsaken till Putins engagemang för Assad-regimen i Syrien är inhemsk. Allt som regimen gör har med inhemska maktsträvanden att göra, även om det sker i Syrien och Ukraina. När problemen hopar sig på hemmaplan beger sig Putin utomlands. Det ligger även i Putins intresse att hålla en diktatorskollega som Assad under armarna.

Vidare uppmanar Kara-Murza andra länder att inta ett långsiktigt perspektiv på Ryssland. I USA, hävdar han, finns i stort endast två synsätt när det gäller Ryssland: antingen sväljer man allt som Putin-regimen säger och gör med hull och hår eller också skyller man allt ont som sker i världen på Ryssland. Något mellanläge tycks inte finnas.

– Ryssland förtjänar bättre än det vi har nu, menar Vladimir Kara-Murza. Vi behöver inte ha det så här i evighet. Påståendet om att ryssarna längtar efter starka ledare är en vandringssägen som gränsar till det rasistiska. Ända sedan det liberala och framstegsvänliga partiet Kadetterna blev största parti i valet till statsduman 1906 har det gått bra för sådana partier när valen varit någorlunda fria.

Enligt Kara-Murza bör USA (och omvärlden i övrigt, får man förmoda) inte blunda för de övergrepp som sker i Vladimir Putins Ryssland. Han berömmer också den så kallade Magnitsky Act, en sanktionslag som 2012 antogs av kongressen i USA i syfte att förhindra ryska befattningshavare, som varit delaktiga i mordet på den ryske juristen Sergej Magnitskij i Butyrka-fängelset 2009, att  utnyttja det amerikanska banksystemet. Mer om Magnitskij: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sergej_Magnitskij.

Vladimir Putin – desperat att behålla makten.

-Magnitskij-lagen är inte anti-rysk, som det hävdats, utan prorysk, säger Kara-Murza i intervjun. Den riktar sanktioner mot individer som förtrycker folk och stjäl deras pengar. Det är en bra lag, låt vara att den inte tillämpats särskilt kraftfullt.

Enligt Kara-Murza har den väljare som står framför en valurna ingen riktig chans. Hela statsapparaten inriktas på att hjälpa fram Putins parti, Förenade Ryssland, till seger på alla nivåer. Även av regeringen sanktionerade oppositionspartier tillåts få visst antal röster, men för Kara-Murzas Partiet för folkets frihet (PARNAS) – alltså ett verkligt oppositionsparti – är utsikterna hopplösa. De kandidater partiet lyckats få invalda i olika församlingar i hela Ryssland kan räknas på ena handens fingrar. https://en.wikipedia.org/wiki/People%27s_Freedom_Party

Så här ser alltså verkligheten ut i Putins Ryssland. Och några tecken på att machomannen i Kreml och hans hejdukar skulle ha lyckats särskilt väl när det gäller att komma till rätta med radikal islam och jihadism i det egna landet finns knappast heller att uppbåda. Rysslands problem med islam är väl så stora som de vi har i väst, och i dag utgör muslimska trosbekännare omkring 15 procent av Rysslands befolkning – en andel som ständigt är i stigande. Tilläggas kan att Ryssland är en av den islamska skurkstaten Irans mest pålitliga allierade. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/08/01/myten-om-ryssland-som-sparr-mot-muslimskt-inflytande/

Levada Centers undersökning visade, att Förenade Ryssland tappat 15 procents sympatier sedan i januari 2016. Strax därefter förbjöds institutet!

Allt är dock inte nattsvart i Ryssland med demokratiska och frihetliga mått mätt. Enligt en nyligen genomförd undersökning, omfattande 1600 personer i 48 regioner, inför de förestående valen till statsduman tappar Förenade Ryssland snabbt i popularitet. Undersökningen i regi av Levada Center ger Putins parti endast 31 procents sympatier vilket indikerar stora förluster i det kommande valet: http://www.rferl.org/contentinfographics/putins-party-losing-popularity/27970155.html

Putins svar på den för honom och hans parti ytterst oroande undersökningen kom blixtsnabbt: Levada, det enda oberoende mätinstitutet i Ryssland, förbjöds på stubben! http://cornucopia.cornubot.se/2016/09/diktaturen-ryssland-forbjuder-det-sista.html?spref=tw

Så reagerar inte en regim som känner att den sitter säkert i sadeln och har kontroll på läget. En sådan desperat reaktion tyder i stället på rädsla för att förlora makt, inflytande och pengar och på en monumental osäkerhet. Av samma skäl har Putins trupper en stående order att skjuta skarpt på demonstrationer som uppfattas som ordningsstörande.

Utomlands ägnar sig Ryssland åt hemlig infiltration av medier med syftet att skapa förvirring och osäkerhet i väst men också att göra den ryska befolkningen mer informationsresistent. En känsla av att ”alla ljuger, det går inte att lita på någon” skall skapas. Givna måltavlor är NATO, USA och EU. http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/prag-ryssland-agnar-sig-at-hemlig-infiltration-av-medier

Vladimir Kara-Murza (längst till vänster) med sovjet- och rysslandsexperten Anne Applebaum och Vladimir Bukovskij.

Sammanfattningsvis kan vi fråga oss hur många av oss som, trots alla de de skavanker vårt eget demokratiska system förvisso har, egentligen vill ha hit de förhållanden som råder i Ryssland. Alltså statsdiktatur, trakasserier av och ibland godtyckliga fängslanden och rentav mord på oppositionella, hejdlös korruption överallt, statsstyrd mediekontroll, omfattande militär inblandning utomlands och militärstyrkor med en stående order att vid behov öppna eld mot civila.

Ni som gillar Putin – tror ni fortfarande att han kan ”rädda” oss?

 

 

Putin förstärker säkerheten: fruktar folkets vrede

 Säkerheten vid det staliga TV-tornet Ostankino har uppgraderats.

Allt fler tidens tecken tyder på att ryska myndigheter börjar bli oroliga beträffande sina medborgares lojalitet. Brian Whitmore, stabsmedarbetare i Radio Free Europe, anger i bloggen The Power Vertical flera sådana exempel. Som att det statliga ryska propagandamaskineriets själva centrum, TV-tornet Ostankino i Moskva, försetts med en taggtrådskrönt mur.   

Här en länk till bloggen: http://www.rferl.org/content/the-end-of-russias-mass-hallucination/27444789.html

Whitmore påpekar: ”Fresh barbed wire fencing around the nation´s main TV tower isn´t exactly a sign of a confident regime.” Bortsett från den förstärkta muren runt tornområdet har även säkerhetsstyrkorna på plats uppgraderats från reguljär polis till att omfatta elittrupper från inrikesministeriet. Denis Nazarov, talesman för Ostankino, citeras av tidningen Novaja Gazeta på följande sätt: ”These are normal security measures that are connected to the alarming situation in Moscow.” http://www.novayagazeta.ru/news/1698669.html

Det är, menar den erfarne Rysslands-kännaren Whitmore, alldeles uppenbart att förstärkandet av säkerheten runt Ostankino, epicenter i Kremls statsledda propaganda, påvisar en oro för tänkbara oroligheter i Moskva när året närmar sig sitt slut.

 Granatkastare kan komma till pass vid regimfientliga demonstrationer.

Regimens säkerhetsgrenar har vidare förstärkt sina redan ansenliga vapendepåer med exempelvis granatkastare i syfte att, i fall av nödläge, ha möjligheter att kontrollera en uppretad folkmassa. http://gordonua.com/news/worldnews/Rossiyskie-siloviki-v-pyat-raz-uvelichili-zakaz-na-postavku-granatometov-dlya-massovyh-volneniy-110624.html

Därtill har statsduman lagstiftat om att den federala säkerhetstjänsten FSB vid behov skall tillåtas skjuta skarpt in i en folkmassa: http://www.svoboda.org/content/article/27443029.html

Den som blivit matad med uppgifter om hur gränslöst populär den ryska regimen med Vladimir Putin som ”stark man” är, blir sannolikt något brydd inför ovanstående uppgifter. Putin åtnjuter visserligen alltfort en betydande popularitet i folkdjupet, konstaterar Brian Whitmore, men Kreml är inte dummare än att det förstår att en god del av den hittillsvarande populariteten beror på en sorts kollektiv hallucination.   

Den patriotiska eufori som mjukat upp många ryssars hjärnor efter annekteringen av Krim bygger på föreställningen, att Ryssland åter är på väg att bli en stormakt. Denna känsla är dock bedräglig, menar den ryske politiske kommentatorn Leonid Bershidsky i Bloomberg View:

To ordinary people, the fruit of Putin´s foreign policy is bitter. All that Russians have gotten from Putin´s international activity is a boost to their pride, delivered by the Kremlin´s propaganda channels – not a tangible benefit as the economy continues to buckle under the weight of fallen commodity prices.”http://www.bloombergview.com/articles/2015-12-21/putin-s-2015-foreign-policy-score-card

 Putins ukrainska och syriska äventyrligheter ger inte mat på undersåtarnas bord.

Under det senaste året har de ryska medborgarna tvingats leva med en stigande inflation, krympande realinkomster, en kraftigt urholkad köpkraft, historiskt låga oljepriser samt västliga sanktioner. Möjligheterna till någon form av förbättring av rådande ekonomisk situation måste anses små.

Hittills har regimen använt sig av den statligt styrda televisionen som en drog i syfte att invagga medborgarna i en bedräglig säkerhet. Ur makthavarnas perspektiv är det därför oroande att, enligt en undersökning företagen av det oberoende Levada Center, ryssarnas förtroende för de statliga TV-nyheterna rasat från 79 procent 2009 till 41 procent i skrivande stund; man litar mer på vänner och släktingar än de officiella nyheterna. https://meduza.io/en/news/2015/12/16/russians-trust-mass-media-less-and-less-for-news-turning-to-friends-and-relatives-instead

Enligt en rapport från the Russian Academy of Sciences Institute of Sociology har Kreml ett tidsspann omfattande ett år till 18 månader att spela på innan befolkningen börjar skylla nationens problem på de egna makthavarna.   

Incidenter som givit anledning till oro har inte saknats. Protesterande lastbilschaufförer har exempelvis med sina aktioner korkat igen tillfarterna till Moskva, under det att såväl läkare som lärare i Sibirien företagit strejkaktioner. http://www.rferl.org/content/russia-truckers-protest-moscow-standstill/27407250.html

 Ryska lastbilschaufförer protesterar.

Händelser av denna typ har lett till att president Putin uppdragit åt Federal Guard Service, som brukar kallas ”Kremls pretoriangarde” – pretoriangardet i antikens Rom hade som uppgift att skydda kejsaren och hans närmaste – att leda ett utredningsprojekt angående riskerna för ett arbetaruppror i ytterprovinserna: http://www.bloomberg.com/news/articles/2015-12-09/tea-farming-in-siberia-how-putin-s-guards-help-ward-off-unrest

Det finns även tecken på att den ryska näringslivseliten börjar bli alltmer nervös inför de ekonomiska orosmolnen. Dmitrij Potapenko, delägare i the Management Development Group som äger en stor rysk snabbköpskedja, chockade auditoriet vid Moskvas ekonomiska forum nyligen.

Potapenko aktade här inte för rov att hävda, att orsakerna till Rysslands ekonomiska problem inte skall skyllas på de västliga sanktionerna – vilket de ryska ledarna med Putin i spetsen rutinmässigt gör – utan på de egna ledarna: ”It´s not Barack Obama who´s responsible for our prohibitively high interest rates.”    Potapenkos ekonomiska veklagan har fångats på en video som när detta skrivs setts av 1,6 miljoner människor: https://www.youtube.com/watch?v=nWYfaXwwmME

 Dmitrij Potapenko anklagar makthavarna för den ekonomiska krisen i Ryssland.

Rädslan för vad som kan tänkas inträffa i framtiden, menar Brian Whitmore, kryper allt närmare härskarna i Kreml:

If 2014 was the year Moscow went rogue, then 2015 can be described as the year that the costs of that course became manifest for Russians. And the next year should be whether Vladimir Putin´s regime will be able to bear those costs and what lengths he will go to should they become prohibitive.

 Whitmore beskriver, även om det finns ansatser till kritik mot Putin-regimen inom Rysslands samhällselit, förhållandet mellan Putin och samma elit som en situation vilken liknar det så kallade Stockholms-syndromet /Fotnot/.

Eliten må oroas över den pågående ekonomiska krisen och även över Putins ibland irrationella och nyckfulla sätt att reagera inför denna, men de kan ändå beskrivas som regimens gisslan som i kristider tenderar att solidarisera sig med makten i Kreml.   

Rysslands ledare står enligt Leonid Bershedsky i Bloomberg View inför två val. Antingen kan de bestämma sig för att dra sig tillbaka från Ukraina och därmed få sanktionerna att tas bort samt liberalisera ekonomin, något som dock skulle försvaga regeringens maktställning och prestige. Eller också kan de överge alla anspråk på ett demokratiskt styre och regera med öppet, brutalt våld och förtryck riktat mot både verkliga och påhittade fiender. http://www.bloombergview.com/articles/2015-12-14/watch-what-putin-does-to-his-top-prosecutor

 Ryska trupper på marsch i Krim.

Uppgraderandet av säkerheten kring propagandacentret Ostankino kan i sammanhanget ses som symboliskt för Putin-regimens beslutsamhet att till varje pris slå vakt om sin maktställning och innebär troligen bara början på en utveckling mot ökad repressivitet i det ryska samhället.

---

Fotnot: Begreppet Stockholms-syndromet används för att beskriva en solidaritetskänsla mellan kidnappare och de kidnappade. Det utgår från gisslandramat på dåvarande Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm 23-28 augusti 1973, då rånaren Janne Olsson och hans influgne medhjälpare Clark Olofsson höll gisslan i bankvalvet. Termen myntades av psykiatrikern och forskaren Nils Bejerot (1921-86).

 

 

 

 

Flagga för ”en riktig familj” lanseras av Putins parti

 Flaggan som hyllar den traditionella familjen.

http://moscow.er.ru/news/2015/7/9/den-lyubvi-semi-i-vernosti-moskvichi-otmetili-semejnoj-progulkoj/

Länken ovan går till en rysk artikel som berättar om en kampanj till förmån för den traditionella familjen som nyligen inletts av Vladimir Putins Enade Ryssland, landets överlägset största parti som startades 2001 och som numera har premiärminister Dmitrij Medvedev som ordförande. Enade Ryssland har en solid majoritet i statsduman.

Enade Rysslands vice ledare i Moskva, Sergej Lisovenko, informerar tidningen Izvestia om att en ny flagga med parollen ”En riktig familj” invigdes i samband med kampanjstarten i Sokolnikiparken i Moskva den 8 juli. Flaggan, som har fransk förlaga, avbildar i vitt mot himmelsblå bakgrund en familj bestående av man, kvinna och tre barn. Här under finns den ryska texten  ”En riktig familj”.

Den 8 juli firas i Ryssland sedan 2008 den så kallade Dagen för familj, kärlek och trohet. Greppet att inviga en heterosexualitetens flagga infaller bara någon vecka efter den amerikanska högsta domstolens omdiskuterade beslut att, i strid med den amerikanska konstitutionen, förklara så kallade samkönade äktenskap lagliga i alla delstater. Obama-administrationen hyllade beslutet genom att lysa upp Vita huset i regnbågsflaggans färger.

 Hundratals personer hade samlats i Sokolnikiparken för att manifestera sin tro på den traditionella familjen.

Sergej Lisovenko citeras på följande sätt i Izvestia:

Detta är vårt svar på samkönade äktenskap, på denna drift med familjekonceptet. Vi måste varna för gayfeber här hemma och stödja traditionella värden i vårt land.

Homosexualitet är, till skillnad från exempelvis i arabvärlden, inte förbjudet i Ryssland. 2013 antogs dock en lag som förbjuder spridandet av propaganda för ”icketraditionell sexualitet” bland barn och ungdom. Enligt en undersökning som gjordes i maj i år av det oberoende mätinstitutet Levada Center anser 37 procent av ryssarna att homosexualitet är en sjukdom som bör botas

President Putin har vid upprepade tillfällen försvarat den kristna kulturen och dess värden och fördömt den politiska korrektheten inklusive dess homosexkult. Här en kort video från ett sådant tillfälle:

För att uppmärksamma Dagen för familj, kärlek och trohet förbjöd fyra ryska regioner – Tula, Amur, Kaluga och Kurban – skilsmässor under just denna dag, den 8 juli.