Glömda svenska fotbollshjältar (22): Inge Danielsson sänkte Portugal

Stor glädje hos de svenska anfallsspelarna Inge Danielsson (till höger) och Agne Simonsson efter 2-1 borta mot Portugal.

Inge Danielsson hann avverka 17 landskamper för Sverige innan han lade dobbskorna på hyllan. I dessa gjorde han åtta mål. Mest berömd är Danielsson för sin insats i EM-kvalet borta mot Portugal den 13 november 1966, då han spelade in båda målen i en match som blågult vann med 2-1. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/skrev-in-sig-i-fotbollshistorien-som-portugaldodaren

Segern var desto mer sensationell då Portugal, med den Angola-födde Eusebio da Silva som största stjärna, bara några månader tidigare hade tagit brons i VM i England efter att ha slagit Sovjetunionen med 2-1 i matchen om tredje pris. VM-titeln tillföll som bekant värdnationen England efter finalseger mot Västtyskland. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldsm%C3%A4sterskapet_i_fotboll_1966

I kvalmatchen i Lissabon tog hemmalaget planenligt ledningen i 20e minuten, men Inge Danielsson lyckades kvittera bara nio minuter senare. Segermålet kom i 86e minuten sedan Danielsson gjort en soloraid över halva motståndarnas planhalva. Inge Danielsson hade bara gjort en landskamp tidigare men hade synbarligen inga problem med att anpassa sig. ”Det var ju stort, större än Strandängen i Bromölla”, kommenterade Inge Portugal-matchen många år senare.

Trots den blågula bragden i Lissabon lyckades inte Sverige ta sig till EM i Italien 1968, där bara fyra lag deltog: europamästerskapen i fotboll hade stöpts om efter att tidigare ha gått under benämningen Europacupen för landslag. Några märkbara framgångar för Sverige kunde emellertid inte noteras, bortsett från punktvisa bragder liknande den borta mot Portugal.

Inge Danielsson jublar efter ett av sina talrika mål i Ajax-tröjan.

EM-turneringen vanns slutligen av hemmanationen Italien, som slog Jugoslavien i finalen efter omspel. De båda övriga medverkande lagen var England och Sovjetunionen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europam%C3%A4sterskapet_i_fotboll_1968

Inge Danielsson föddes i skånska Bromölla den 14 juni 1941 – han avled nästan precis 80 år senare – och blev tidigt given i ortslaget Ifö Bromölla IF. När Inge landslagsdebuterade som högerinner mot Danmark på Råsunda den 6 november 1966 spelade han fortfarande i den svart-vit-randiga Bromölla-tröjan i division II, som var dåtidens näst högsta serie. https://sv.wikipedia.org/wiki/Inge_Danielsson

Det blev en minnesvärd debut – Inge sköt det svenska segermålet till 2-1; Agne Simonsson hade gjort det första svenskmålet. En vecka senare var det alltså dags att åka till Lissabon och möta Portugal. Jag såg för övrigt matchen mot Danmark tillsammans med mina lagkamrater i BK Stars pojklag i Södertälje.

1967 värvades Inge Danielsson till anrika Hälsingborgs IF (som det då stavades) i allsvenskan, men skåningen hann inte avverka speciellt många matcher i den röda HIF-tröjan. Genom sina spektakulära insatser i Sveriges landslagströja blev han ett intressant namn för proffsklubbar ute i Europa, och 1968-69 var det dags för spel i det nederländska topplaget AFC Ajax i Amsterdam. Nedan kan Danielsson beskådas i form av rörliga bilder från Ajax-sejouren.

I Ajax-tröjan har flera svenskar, såsom Peter Larsson, Stefan Pettersson och icke minst Zlatan Ibrahimovic, spelat men Inge Danielsson var alltså först. Inge hann med att näta nio gånger för det uppåtgående Amsterdam-laget trots att han anlände dit i slutet av säsongen. Han var dessutom med om att för Ajax vinna holländska ligan för tredje gången i rad. Det skulle bli många fler fullträffar för Bromölla-sonen.

Främsta meriten för Inge Danielsson under den korta sejouren i Ajax var spel i finalen i Europacupen 1969, då det holländska laget ställdes mot italienska AC Milan med legendariske svenske högeryttern Kurre Hamrin i laget på San Bernabéu-stadion i Madrid den 28 maj. Danielsson och Hamrin var de enda utländska spelarna i respektive trupp. Milan vann matchen med 4-1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europacupfinalen_i_fotboll_1969

Inge Danielsson återvände efter proffstiden till Hälsingborgs IF, där han fick nöja sig med spel i division II och III under åren 1969-72. Det var väl ungefär så långt bort från de jublande åskådarmassorna i Amsterdam man kunde komma. Inge spelade sammanlagt 173 matcher i den blå-röda HIF-dressen varav 28 i allsvenskan; 11 allsvenska mål blev det. Efter ett kort mellanspel i allsvenska IFK Norrköping 1973 valde Inge att avsluta sin aktiva spelarbana i moderklubben Ifö Bromölla IF.

Inge Danielsson i Hälsingborgs-tröjan i slutet av 1960-talet. Inge är trea från vänster i bakre raden.

Inge Danielsson var en sevärd fotbollspelare: snabb, teknisk och målfarlig. Han fick tyvärr aldrig chansen att representera Sverige i något stort mästerskap, då landslagsfotbollen under denna tid inte höll den allra yppersta klassen. När Sverige lyckades kvalificera sig till VM-turneringen i Mexiko 1970 uttogs inte Inge i laget, Inte heller blev han särskilt rik på sin sport ens under den korta proffstiden – det här var innan de riktigt stora pengarna kom med i bilden.

Efter den aktiva tiden startade Danielsson en firma i golvbranschen som han drev till sin pensionering.

Thunberg kommer ut som revolutionär

”Skolstrejk för klimatet”. Eller kanske snarare skolstrejk för revolutionen.

Den icke helt okända klimataktivisten Greta Thunberg har begått en debattartikel. Det intressanta med den är att Thunberg kommer ut som ej endast klimatengagerad utan fastmer som vänsterrevolutionär. https://www.project-syndicate.org/commentary/climate-strikes-un-conference-madrid-by-greta-thunberg-et-al-2019-11

I samband med klimatmötet COP25 i den spanska huvudstaden Madrid har Greta Thunberg, tillsammans med den tyska klimataktivisten Luisa Neubaer och chilenska kollegan Angela Valenzuela, fått ett inlägg publicerat i Project Syndicate, en internationell plattform där bland andra Carl Bildt brukar medverka regelbundet.

Debattörerna inleder med att hävda att de egentligen inte är vidare förtjusta i att strejka för klimatets skull men att de inte har annat val i det krisläge de anser råder. ”Klimatkrisen” handlar enligt dem inte enbart om miljön:

Det är en mänsklig kris som handlar om rättvisa och politisk vilja. Koloniala, rasistiska och patriarkala system av förtryck har skapat och eldat på det. Vi behöver skrota alltihop. Politiska ledare kan inte längre smita från ansvar. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/greta-thunberg-rasism-har-drivit-pa-klimatkrisen/

Man upprepar också mantrat om vetenskapens betydelse: ”Vetenskapen talar sitt tydliga språk – vi har inte en endaste dag att förlora.” Problemet är naturligtvis att ”vetenskapen” inte alls är förenad i synen på jordens eventuellt förestående undergång till följd av den så kallade klimatkrisen och att vi måste agera snabbt för att häva den.

Enligt talrika forskare med oantastliga meriter är det  i stället troligt att eventuella klimatförändringar mer beror på solaktiviteter och havsströmmar än mänskliga utsläpp. Åt sådant är inte mycket att göra. Nyligen gick exempelvis 500 internationella forskare ut i ett upprop riktat till FN och framhöll att det inte alls råder något ”klimatnödläge” som alarmisterna vill göra gällande. https://www.varldenidag.se/nyheter/500-forskare-till-fn-det-ar-inget-klimatnodlage/repsja!KsAKi05jXCoPIMp5OFsXEw/

Thunbergs och hennes båda kollegers aktstycke är ett typiskt exempel på  vänsterrevolutionär retorik, där det förklaras att det enda som hjälper är våldsam omstörtning: ”Vi behöver skrota alltihop.” Frågan är hur många av de världsledare debattörerna vänder sig till som är benägna att göra det. Troligen är heller inte särskilt många trakterade av att benämnas företrädare för förtryck, kolonialism, patriarkat och rasism.

Greta Thunberg och sponsorn George Soros.

Jag tror att många ledare pliktskyldigast kommer att fortsätta lyssna på Greta et consortes men att hennes smekmånad med världssamfundet nu är över. Debattartikeln i Project Syndicate borde ha fått många att inse vad klimatsekteristernas verkliga agenda är: att slå sönder det demokratiska västerländska samhället och införa en klimatbaserad diktatur.

Greta Thunberg har vidare fått utstå kritik för att hennes trägna båtresande till olika möten i världen faktiskt inte alls bidrar till att minska utsläppen utan tvärtom förvärrat dem. När hon seglade över Atlanten till New York i somras flög fem besättningsmän till New York för att kunna segla tillbaka båten till Europa.

Nu har det avslöjats att tävlingsseglaren Nikki Henderson flög till USA för att hjälpa unga Greta över till Madrid via Lissabon. Fartyget som kom till användning var en katamaran som ställts till förfogande av ett australiensiskt Youtube-par.https://www.expressen.se/nyheter/klimat/kritik-mot-gretas-resa-seglare-tog-flyget-over/

Sanningen är att det hade blivit mindre utsläpp om Greta Thunberg helt enkelt tagit flyget ensam. Det är som det brukar vara med tomma symbolhandlingar: de är i bästa fall helt verkningslösa och i värsta fall rent skadliga.

Project Syndicate sponsras avslutningsvis till stor del av globala Open Society Foundations, som grundades av mångmiljardären George Soros; Soros har plöjt ner 32 miljarder dollar i projektet.https://www.opensocietyfoundations.org/

Rappare och medlemmar i bokklubb riskerar långa fängelsestraff i Angola

 På de anklagades bänk – för att ha demonstrerat mot MPLA-regimen och för att ha studerat en bok.

Den kände rapparen Luaty Beirao – med artistnamnet Ikonoklasta – finns med bland de 17 aktivister som arresterades i juni och nu har ställts inför rätta i Angolas huvudstad Luanda anklagade för försök till uppror mot presidenten och de statliga institutionerna i landet. http://www.bbc.com/news/world-africa-34833545

Beirao greps för ett halvår sedan tillsammans med medlemmar i en bokklubb som diskuterade en bok om ickevåldsmotstånd mot diktatoriska regimer. Se mer därom nedan. Han har nyligen avslutat en fem veckor lång hungerstrejk i protest mot förhållandena i fängelset.   

Henrique Luaty da Silva Beirao har råkat illa ut för sina regimkritiska aktiviteter tidigare. Den 10 mars 2012 misshandlades han i Luanda av medlemmar i en regimvänlig milisgrupp. Parallellt därmed kidnappades hans flickvän och okända personer bröt sig in i hans hus. Därtill utsattes medlemmar i Luatys familj för anonyma dödshot.

Tre månader senare åkte den angolanska rapstjärnan fast i tullen på Portela-flygplatsen i Lissabon i Portugal: tulltjänstemän hittade kokain i hans cykeldäck. Han släpptes dock dagen därpå. Beirao hävdade att han någon försökt sätta dit honom. Han har bland annat gjort sig känd för att protestera mot den ojämna fördelningen av Angolas oljeinkomster.

Rapstjärnan Luaty Beirao riskerar tolv år i fängelse.

Också ett år tidigare, 2011, hade rapparen råkat ut för obehagliga händelser, som att ett 50-tal ungdomar invaderade hans hem och krävde betalning för att de skulle ha medverkat i en demonstration. Lägligt nog hade de även regimvänliga representanter för massmedia i släptåg. http://freemuse.org/archives/5296

Gripandet och åtalet mot de 17 unga regimkritikerna har framkallat protester i främst Portugal, som fram till 1974 koloniserade Angola på den afrikanska sydvästkusten, samt hos organisationer för mänskliga rättigheter såsom Human Rights Watch (HRW) och Amnesty International (AI). Amnesty håller ett vakande öga på de angolanska myndigheternas behandling av Luaty Beirao: https://www.amnesty.org/en/latest/news/2015/10/angola-prisoner-of-conscience-in-critical-condition-must-be-released-immediately/

HRWs talesperson Zenaida Machado har uppmanat domarna i målet mot de 17 regimkritikerna att ”visa självständighet gentemot den angolanska MPLA-regimen och inte tillåta att denna rättegång används som ett instrument att tysta regeringens kritiker”. Angolas vice statsåklagare har dock försvarat arresteringarna med att de ”upproriska” ungdomarnas verksamhet med planer på ett uppror bland studenter och arbetare skulle kunna få ”oförutsedda konsekvenser”.

Sedan det långdragna angolanska inbördeskriget mellan MPLA och motståndsrörelsen UNITA – som nu är näst största partiet i det angolanska parlamentet – avslutades 2002 har Angola, Afrikas andra största oljeproducent efter Nigeria, upplevt en ekonomisk boom utan tidigare motstycke.

 Isabel dos Santos: rikaste kvinnan i Afrika.

Kritikerna skjuter dock in sig på att de rikedomar som alstrats endast gynnar en liten elit i kretsen kring president José Eduardo dos Santos – som oavbrutet innehaft makten i landet sedan 1979 – och hans stenrika familj. Det beräknas att familjen dos Santos rikedomar utgör en tiondedel av Angolas bruttonationalprodukt (BNP).

Presidentdottern, Isabel dos Santos, har signifikativt nog blivit Afrikas första kvinnliga miljardär. Se artikel i norska Verdens Gang här:   http://www.vg.no/nyheter/utenriks/datteren-hans-er-afrikas-foerste-kvinnelige-milliardaer/a/10106899/

De unga angolaner som nu står inför rätta riskerar, om de befinns skyldiga till att ha konspirerat för att störta regeringen och underminera statliga institutioner, tolv års fängelse. Förutom att ha arrangerat demonstrationer med krav på president dos Santos avgång – något som är en självklar rättighet i varje demokratiskt land – har de drivit en bokklubb där man studerat en bok från 1993 av den amerikanske ickevåldsforskaren Gene Sharp: From Dictatorship to Democracy. A Conceptual Framework for Liberation. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-12522848   

Sharps strategi för ickevåld anses ha spelat en viktig roll för bland annat störtandet av Egyptens mångårige härskare Hosni Mubarak 2011. Ovan nämnda bok skall ha skrivits för demokratirörelsen i Burma i början på 1990-talet, då oppositionsledaren Aung San Suu Kyi fängslades.

Nu fruktar uppenbarligen MPLA-juntan i Luanda att Sharps strategier även skall välta dess djupt korrupta och odemokratiska regim över ända.