Posted tagged ‘Los Angeles’

Nya pinsamheter från vår dysfunktionella utrikesminister

24 oktober, 2017

Zimbabwes diktator Robert Mugabe med Olof Palme på den tid det begav sig. ”Mugabe är Afrikas framtid”, menade Palme.

Margot Wallström har inte precis rosat marknaden sedan hon blev Sveriges utrikesminister hösten 2014. Bland hennes första uppdrag fanns att, tillsammans med statsminister Stefan Löfven, hälsa den palestinaarabiske ”presidenten” Mahmoud Abbas – tillika ledare för Socialdemokraternas ”kära systerparti” Fatah samt PLO – välkommen till Stockholm i oktober 2014 och samtidigt erkänna ”Palestina” diplomatiskt.

Det var vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 2013 som Löfven yttrade de vid det här laget bevingade, eller snarare beryktade, orden om Fatah som S ”kära systerparti”. Fatah, som via den S-ledda regeringen erhåller miljardstöd som sedan allokeras till stöd för i Israel fängslade terrordömdas familjer, har en lika lång som våldsamt blodig historia bakom sig varom mera via denna länk: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/17/hog-fatah-man-vi-skulle-anvanda-karnvapen-mot-israel/

Margot Wallström är den enda av Europeiska unionens (EU) 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel. Detta är en följd av hennes och den nuvarande rödgröna regeringens notoriskt Israel-fientliga utsyn; denna tog sig i slutet av förra året uttryck i att Wallström av Simon Wiesenthal Center i Los Angeles hamnade på listan över 2016 års mest famösa antisemiter.

Orsaken var att Wallström i en riksdagsdebatt påstått att det är fråga om ”utomrättsliga avrättningar” när Israel eliminerar terrorister. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

Margot Wallström vet inte till sig i trasorna när hon får ”äran” att hälsa på Fatah- och PLO-ledaren Mahmoud Abbas.

Margot Wallström har försökt hålla en tämligen låg profil under senare tid, men nyligen ville det sig inte riktigt för excellensen. Fadäsen kom sedan FN-organet World Health Organization (WHO) utnämnt Zimbabwes rasistiske diktator Robert Mugabe – vid makten sedan 1980 – till så kallad good-will-ambassadör. http://www.friatider.se/antivit-diktator-blir-fn-organets-ansikte-ut-t

Zimbabwe, beryktat i världen bland annat för massmord på vita farmägare, har på Mugabes tillskyndan stiftat en lag som gör det möjligt för svarta zimbabwier att ta över majoritetsägandet i utländska företag verksamma i landet. https://petterssonsblogg.se/2015/01/17/vill-tillbaka-till-palme-eran/

Wallström bedömde det som viktigt att gå ut och ta avstånd från utnämningen och skrev därför på Twitter klockan 22.22 den 21 oktober: ”Appointment of Robert Mugabe as WHO good-will ambassadoris embarrasing. Expdect @Dr. Tedros to reconsider.”

Vår utrikesminister uttryckte alltså en förhoppning om att WHOs tämligen nybakade generalsekreterare, den tidigare etiopiske utrikes- och hälsoministern Tedros Adhanom, skulle dra tillbaka utnämningen av den 93-årige Mugabe som WHO-ambassadör. https://en.wikipedia.org/wiki/Tedros_Adhanom En onekligen rätt rimlig begäran som även uppmärksammades på nyhetsplats.

Problemet med Wallströms tweet var att det kom närmare tre timmar efter det att WHO-chefen tillkännagivit att han den 21 oktober klockan 19.31 dragit tillbaka Mugabes utnämning: ”I´m listening. I hear your concerns. Rethinking the approach in light of WHO values. I will issue a statement as soon as possible.”

Nu skall vi kanske inte vara alltför kitsliga. Att vår dysfunktionella utrikesminister till slut kröp till korset och faktiskt i sak uttryckte något slags avståndstagande från den traditionella, Mugabe-vänliga S-politiken måste ändå betecknas som ett framsteg, även om det så att säga skedde ”under galgen”.

Wallströms avståndstagande från det ”pinsamma” beslutet att utse Mugabe till WHO-ambassadör får slutligen ses som ett steg i rätt riktning även i ljuset av, att det inte var särskilt länge sedan hon uttryckte stöd för Saudiarabiens medlemskap i FNs kvinnokommission med motiveringen att detta var en ”icke-fråga” och att det skulle få saudierna att bättre förstå kvinnor: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-godkande-saudiarabien-i-fn-s-kvinnokommission

 

 

 

Litet om och med Gary Lewis and the Playboys

29 september, 2017

Ibland får jag en låt i huvudet som liksom etsar sig fast i hjärnvindlingarna ett tag. Här ett sådant exempel: ”Save Your Heart for Me” med 1960-talsbandet Gary Lewis and the Playboys: https://www.youtube.com/watch?v=H6N80zTBmtE

För att minnas denna bör man rimligen ha varit född på 1950-talet eller tidigare. Låten låg etta på Tio-i-topp i oktober 1965 och var en av Los Angeles-bandets första megahits. Gruppen framträdde även i det svenska TV-programmet Drop in. Gary Lewis är äldste sonen i en barnaskara på sju till den berömde judiske komikern Jerry Lewis (född Joseph Levitch), som nyligen avled 91 år gammal. Mamman heter Patti Palmer.

Här syns far och son i en inspelning från mitten av 1960-talet, då Gary och hans Playboys framför hitten ”Everybody Loves a Clown (So Why Don´t You?)”: https://www.youtube.com/watch?v=BxInSDeiSkc

Gary Lewis (till höger) med sin berömde far Jerry Lewis (1927-2017).

Bandet upptäcktes i samband med ett engagemang på Disneyland. Gary Lewis hade inte avslöjat att han var son till megakändisen Jerry Lewis, då han ville göra sig ett namn på sina egna premisser. Ursprungsmedlemmarna var Gary Lewis (född 1946), sång och trummor, Alan Ramsey (1943-85), bas, David Walker (1943), kompgitarr, John West (1939), elorgel/dragspel och David Costell (1945), ledande gitarr.

Genombrottet kom med ”This Diamond Ring” 1964: https://www.youtube.com/watch?v=jfoqTnsXJ20

Andra musikaliska framgångar var ”Count Me In”, ”My Heart´s Symphony”, ”Sure Gonna Miss Her” och ”She´s Just My Style”. Gary Lewis and the Playboys höll på till 1970 men har därefter framträtt sporadiskt med olika besättningar.

Brunråttor, nazism och Nya Tider: yttrandefriheten kan inte tas för given

16 oktober, 2016

nya-tider-bokmassanNya Tider – på högerkanten, dock inte nazistisk.

Flera exempel under senare tid visar att yttrandefriheten i Sverige inte kan tas för given, detta trots att den finns inskriven i grundlagen.

Ett våldsamt kackalorum utbröt då tidningen Nya Tider (NT) tilläts vara med vid den årliga Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Till och med Simon Wiesenthal Center i Los Angeles blandade sig i debatten och vände sig till statsminister Stefan Löfven med en begäran om att den svenska regeringen skulle stoppa NTs medverkan med motiveringen, att NT vore ”nynazistisk”.http://www.dn.se/kultur-noje/simon-wiesenthal-centret-stall-in-nya-tiders-medverkan-pa-bokmassan-lofven/

Det skulle just se snyggt ut om Sveriges regering lade sig i vilka som får och inte får medverka i privata kulturevenemang. Lyckligtvis hade Löfven sinnesnärvaro nog att meddela Wiesenthal-centrets talesperson att så går det inte till i demokratin Sverige.

Därefter har frågan stötts och blötts i olika sammanhang. Exempelvis väckte NTs chefredaktör Vávra Suks medverkan i ett nyhetsprogram i SVT ett rabalder av den digniteten att SVT kände sig föranlåtet att understryka, att företaget inte delar Suks och NTs åsikter.

Vi har alltså kommit så långt – eller kanske rättare sagt inte kommit längre än – att det inte anses självklart att personer och företeelser som diskuteras och/eller angrips anses ha rätt att tala för sin sak utan att mediet som lät så ske känner sig tvunget att be om ursäkt efteråt.

janne-josefsson-uppdrag-granskning

Janne Josefsson: ”Jag anser att det är antidemokratiska, totalitära stämningar inom journalistiken som är ett hot mot yttrandefriheten.”

Måndagen den 10 oktober höll Publicistklubben, som jag är mångårig medlem av, en debatt på temat ”Om debatten om debatten om debatten om nazisterna på bokmässan”. Återigen alltså en rutinmässig naziststämpel på en tidning som med viss rätt kanske kan anses stå långt ut på högerkanten, men enligt min mening mycket långt ifrån varje form av nationalsocialism. Något som var och en som gör sig besväret att ens flyktigt bläddra i tidningen lätt kan förvissa sig om. Debatten visas på video här: https://www.youtube.com/watch?v=GeKezLRHL8M

I debatten deltog bland andra den tidigare programchefen Mikael Olsson Al Safandi. Denne ansåg att företrädare för NT, Sverigedemokraterna (SD) och andra som han menade inte bekände sig till ”alla människors lika värde” inte borde få delta i direktsändning i public service-TV. Ja, ni läser rätt: yttrandefriheten omfattar enligt vissa aktörer inte alla utan upphör vid Sverigedemokraterna och Nya Tider. Olsson Al Safandi fick år 2000 sparken från SVT på grund av ekonomiska oegentligheter .http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10189275.ab

Janne Josefsson, som gjort reportage om såväl höger- som vänsterextremt våld, blev inte svaret skyldigt. ”Jag anser att det är antidemokratiska, totalitära stämningar inom journalistiken som är ett hot mot yttrandefriheten”, ansåg Josefsson.

Josefsson har enligt mitt förmenande helt rätt. Det kan på goda grunder anses att yttrandefriheten i första hand faktiskt är till för att tillförsäkra dem med obekväma och kontroversiella åsikter en röst i samhällsdebatten, inte bara sådana vilkas åsikter ligger i den komfortabla mittfåran.

Ett annat uttryck för att yttrandefriheten sitter trångt är att personer med  icke politiskt korrekta åsikter – vilka exempelvis i likhet med SD kritiserar svensk immigrationspolitik – kan få veta att de är såväl ”nazister” som ”bruna råttor”, sistnämnda omdöme myntat av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och upprepat av Expressens krönikör Cecilia Hagen; den sistnämnda sade sig även vara beredd utrota brunråttorna medelst gift: ”Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?” http://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/hur-ska-man-bli-av-med-manskliga-brunrattorna/

760
Cecilia Hagen ställer frågan hur man bäst skall kunna utrota ”de mänskliga brunråttorna” och lutar åt att ”gift” kunde vara braZyklon B, kanske, det har ju visat sig ha effekt förr? https://sv.wikipedia.org/wiki/Zyklon_B

Ramberg å sin sida syftade på den för sin frispråkighet kände moderate riksdagsmannen Hanif Bali, som hon menade var en ”talltratt” åt de irriterande gnagarna i fråga. Advokatsamfundet tog efter råttuttalandet avstånd från sin generalsekreterare. http://nyheteridag.se/anne-ramberg-kallar-hanif-bali-for-taltratt-at-bruna-rattor/

Det vore kanske en god tanke att göra utbildning på högskolenivå i demokrati, yttrandefrihet och politiska ideologier till ett obligatorium för såväl höga samhällstjänsteman som medlemmar av skrivarkåren.

Fotnot: Texten ovan publicerades i något avkortat skick i Länstidningen, Södertälje den 14 oktober 2016.

Ulla Billquist, Tutta Rolf och ”En stilla flirt”

30 september, 2016

img_1462
Legendsomsusade och skönsjungande Ulla Billquist hjälpte oss att rida ut de besvärliga beredskapsåren med ”Min soldat”. Foto: Tommy Hansson

Ulla Billquist (1907-46) är en av våra mest mytomspunna sångerskor. Icke minst beroende på att hon valde att dö för egen hand vid endast 39 års ålder. Hennes stora hit var givetvis ”Min soldat” från Andra världskrigets beredskapstid.

Billquist var en av min salig hustrus favoritartister, och även jag finner hennes röst njutbar. I mitten på 1960-talet spelade jag på min Grundig rullbandspelare in hennes version av filmmelodin ”En stilla flirt” från radion.

Inspelningen har jag inte kvar, men den måste ha gjort intryck på mig, ty jag har då och då genom åren tänkt på Billquists tolkning av denna sång som först framfördes 1934 av jämnåriga Tutta Rolf i filmen med samma namn. Sången skrevs av Jules Sylvain (Stig Hansson) och Gösta Stevens. Ullas version kan avnjutas via denna länk: http://tidido.com/a35184373645589/al55d63d0013b521ef224f0822/t55d63d0113b521ef224f0851

Mer om Ulla Billquist och hennes sorgliga sorti här: http://www.newsner.com/ulla-billquist-hittades-doed-1946-70-aar-senare-kan-gaatan-kring-mystiska-sjaelvmordet-faatt-ett-svar/om/historia

index

Ulla Billquists tolkning av sången är, det vågar jag nog påstå utan varje överdrift, röstmässigt överlägsen Tutta Rolfs. Här hör och ser vi Rolf i filmen: https://www.youtube.com/watch?v=984HNZpZxJQ

Även om Tutta inte når upp till Ulla vad beträffar röstkvalitet är den förstnämndas variant bedårande på sitt sätt. Liksom hon själv. Sången  ingick alltså i den ganska bagatellartade filmen ”En stilla flirt” i regi av Gustaf Molander. Ett omdöme om filmen lyder: ”Ganska mossig gubbkomedi.” https://sv.wikipedia.org/wiki/En_stilla_flirt

Tutta Rolf föddes i dåvarande Kristiania (Oslo) i Norge två år efter unionsupplösningen och gifte sig 1930 med den 16 år äldre svenske revykungen Ernst Rolf (1891-1932), som avled efter två års äktenskap i lunginflammation han ådragit sig efter ett misslyckat självmordsförsök. Hon gifte omsider om sig med i tur och ordning Jack Donohue och Hasse Ekman. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tutta_Rolf

sylvain_artikel

Stig Hansson med pseudonymen Jules Sylvain komponerade musiken till sången ”En stilla flirt”.

Rolf flyttade på äldre dagar till Los Angeles i USA för att komma närmare sina barn, Oscars-vinnande filmklipparen Tom Rolf (1931-2014) och aktrisen Jill Donohue (född 1940). Hon blev 87 år gammal.

Slutligen en Youtube-inspelning med Måd Demår som Ulla Billquist i ”En stilla flirt”: https://www.youtube.com/watch?v=yF8xHwie6xE

 

Wiesenthal-centret förfuskar arvet efter en av efterkrigstidens stora humanitära gestalter

9 september, 2016

nyt24framsidaNya Tider kan glädjas åt ovärderlig uppmärksamhet i media genom uppståndelsen kring tidningens medverkan i Bokmässan i Göteborg.

Historien om tidningen Nya Tiders medverkan i Bokmässan i Göteborg den 22-25 september fortsätter.http://www.goteborg.com/bokmassan-2016/

Arrangörerna ändrade först det ursprungliga beslutet att låta tidningen medverka och förklarade plötsligt, att den inte skulle få deltaga. Efter en veritabel mediestorm med argument för och emot medverkan återtogs detta beslut och Nya Tider var åter välkommen med sin monter. Det hade onekligen varit konstigt annars, emedan temat för årets bokmässa – den 32a i ordningen – är yttrandefrihet.

Allt frid och fröjd, således?

simon-wiesenthal-1
Simon Wiesenthal Centers högkvarter finns i Los Angeles, Kalifornien.

Nja, kanske inte riktigt. Nu har Simon Wiesenthal Center, en internationell judisk organisation uppkallad efter den legendariske nazistjägaren Simon Wiesenthal, lagt sig i diskussionen och uppmanar i ett öppet brev statsminister Stefan Löfven att ingripa i syfte att stoppa Nya Tiders medverkan. http://www.dn.se/kultur-noje/simon-wiesenthal-centret-stall-in-nya-tiders-medverkan-pa-bokmassan-lofven/

I anslutning till DN-artikeln som länkas till ovan skriver tidningens kulturmedarbetare Kerstin Lindquist, helt befogat i mina ögon, att centret ”skapar en rökridå av sanslösa argument” samt att dess propå till statsministern inte hör hemma i ett demokratiskt sammanhang.

Wiesenthal-centrets talesman Shimon Samuels kallar i det öppna brevet till Löfven Nya Tider för en ”nynazistisk förening” (Neo-Nazi Association) och hänvisar i sammanhanget till ”det respekterade EXPO”, ett omdöme som verkligen kan ifrågasättas. Många ser stiftelsen och tidskriften Expo, som bland annat mottagit bidrag från George Soros för att påverka svenska val, som ett slags politiskt korrekt, statsunderstött Stasi som godtyckligt sätter saftetiketter som ”nyanzistisk”, ”fascistisk”, ”högerextremistisk” och liknande på såväl organisationer som enskilda individer.

samuels_3003855b-1-1_0

Shimon Samuels uppmanar Löfven stoppa Nya Tider som han kallar ”nynazistisk”.

Vad Samuels som representant för Simon Wiesenthal Center, som grundades av rabbi Marvin Hier 1977 med det uttalade syftet att främja mänskliga rättigheter särskilt i ljuset av de omänskligheter som begicks av den tyska nationalsocialismen i form av Förintelsen 1933-45, har att säga Löfven och alla andra som läser brevet framgår här: http://www.wiesenthal.com/site/apps/nlnet/content.aspx?c=lsKWLbPJLnF&b=8776547&ct=14922571&notoc=1

Det är helt uppenbart att för Samuels och Wiesenthal-centret är yttrandefriheten endast av värde om ”rätt” åsikter uttrycks. Det innebär att man helt och hållet missförstått innebörden i ordet ”yttrandefrihet”, som i första hand måste sägas vara till för just obekväma och kontroversiella åsikter. Att be Sveriges regering att gripa in och hindra oönskade deltagare att närvara vid ett evenemang i privat regi – som till på köpet har yttrandefrihet som tema – visar att man därtill inte har en susning om vad demokrati innebär. Det är ju precis så här det går till i diktaturstater!

Särskilt bedrövligt är det att centret på detta sätt förfuskar arvet efter Simon Wiesenthal (1908-2005), Förintelse-överlevaren som efter krigsslutet 1945 satte igång med att dokumentera krigsbrott och att spåra upp naziförbrytare som sökte undkomma rättvisan. Han verkade först i Linz i Österrike men överflyttade efter några år verksamheten till Wien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal

Simon Wiesenthal - portrait of the Austro-Hungarian famous for gathering information about Nazi war criminals, Vienna, 1988. Born 31 December 1908.

Simon Wiesenthal vid 80 års ålder på sitt dokumentationskontor i Wien 1988.

Bland de nationalsocialistiska krigsförbrytare Wiesenthal lyckades spåra upp och överlämna till rättvisan märks Franz Stangl, Klaus Barbie, Peter Menten och Karl Silberbauer. Han var även inblandad i spaningarna efter Adolf Eichmann men får här inget gott omdöme av de israeliska underrättelseagenter som lyckades hitta Eichmann i Argentina och föra honom till Israel och galgen – Wiesenthal skall i själva verket ha försvårat deras arbete. Vad man vidare kan säga om Wiesenthal är att han inte godtyckligt stämplade folk och företeelser som nazistiska, en tvivelaktig konst som Shimon Samuels nu excellerar i.

Intressant att notera är, att Simon Wiesenthal initialt avsåg att dokumentera krigsbrott begångna inte bara av nazister utan också av kommunister och judar. Jag hade själv nöjet att närvara vid ett framträdande av Wiesenthal i Stockholm i början av 1980-talet i Raoul Wallenberg-sammanhang. Det framkom då med all önskvärd tydlighet att Wiesenthal var precis lika mycket antikommunist som han var antinazist.

För mig framstår Simon Wiesenthal som en av efterkrigstidens politiska och humanitära giganter. Det är därför djupt tragiskt att Shimon Samuels och Simon Wiesenthal Center nu kastar en mörk skugga över den man centret hämtat sin namn från, genom att ägna sig åt frihetsfientliga diktaturfasoner. Dessutom spär Samuels på samtidens irrationella judehat genom att klampa in på detta omdömeslösa sätt och lägga sig i saker han inte har med att göra.

Min egen inställning till Nya Tider? Även om tidningen innehåller en hel del matnyttig information, och håller sig med flera kapabla medarbetare, förhåller jag mig skeptisk till exempelvis dess genomgående negativa inställning till Israel och dess faiblesse för vissa konspirationsteorier av typ Estonias förlisning. Detta innebär det innebär emellertid inte att jag skulle komma på tanken att kalla tidningen ”nynazistisk”; det vore verklighetsförfalskning, ingenting annat.

64b56595a3967a6638291f482bef1f66

Rättvisan hann till slut upp Franz Stangl, kommendant i Sobibor och Treblinka och ansvarig för 900 000 människors död, i form av Simon Wiesenthal.

Den som vill bilda sig en egen uppfattning om Nya Tider kan göra det via denna länk: http://nyatider.nu/

Simon Wiesenthal Centers idiotiska inblandning i svenska affärer borde medföra att Nya Tiders medverkan i Bokmässan om ett par veckor är definitivt säkrad. Alla berörda, hoppeligen till och med den rödgröna regeringen och dess bihang Expo, torde inse att den här sortens grötmyndiga försök att på sämsta Putin-maner söka få en regering att ingripa för att stoppa vissa medier och vissa åsikter är helt oacceptabla.

Eller är jag för optimistisk? Det får den närmaste tiden utvisa.

Vackra vita män (III): Jeremy Brett

9 januari, 2015

untitled Jeremy Brett (1933-95) som Sherlock Holmes.

I den tredje delen av min bloggserie ”Vackra vita män” har turen kommit till Jeremy Brett, mest känd för sin lysande tolkning av den fiktive mästerdetektiven Sherlock Holmes och dennes karaktär i fyra TV-serier under 1980- och 1990-talen. De visas fortfarande i svensk television.

Jeremy Brett (1933-95) föddes den 3 november 1933 i Berkswell, Warwickshire i England som Peter Jeremy William Huggins. Han hade tre äldre bröder varav en blev präst. Efternamnet Brett tog han sig då fadern, som var arméofficer, krävde detta för att inte yngste sonens karriärval skulle fläcka familjeäran. Namnet hämtades från firmamärket på Jeremys första kostym, Brett & Co.

Jeremy genomgick utbildning vid Eton College men har betecknat skolgången som ”en akademisk katastrof”, mycket beroende på medfödd dyslexi. Därefter sökte han till och kom in på Central School of Speech and Drama i London. Han fick dock kämpa med ett talfel som gjorde det svårt för honom att uttala bokstaven ”r”. Karriären tog snabbt fart för den bildsköne unge mannen, som filmdebuterade redan 1954 i ”Svengali”.

1956 medverkade Brett i ”Krig och fred” med den brittisk-nederländska aktrisen Audrey Hepburn (1929-93) i huvudrollen, och 1964 fick han en stor framgång i rollen som Freddie Eynsford-Hill i Warner Brothers-produktionen ”My Fair Lady” med Rex Harrison som Higgins och Audrey Hepburn som Eliza. Filmen tilldelades inte färre än åtta Oscar vid Oscars-galan 1965.

MyFairLady28_zps803997c6 Jeremy Brett, Audrey Hepburn och Rex Harrison i ”My Fair Lady”.

I likhet med många brittiska skådespelare framträdde Jeremy Brett i såväl film- och TV-produktioner som i klassisk scenteater, icke minst Shakespeare. Bretts scendebut inträffade på Library Theatre i Manchester 1954 under det att London-debuten skedde i Shakespeare-stycket ”Troilus och Cressida” med Old Vic Company 1956. Under karriärens tidigare skede blev det även ett gästspel på Broadway i New York.

1959 inträffade en tragisk händelse av uppskakande karaktär för den ännu ej 30-årige Jeremy Brett. Denne kreerade rollen som prins Hamlet i Shakespeares skådespel ”Hamlet”, då hans mor omkom i en bilolycka i Wales. Brett har förklarat i en intervju: ”Min mor hade dödats på ett brutalt sätt i en bilolycka 1959, jag var mycket arg över detta därför att min son var bara tre månader gammal när hon dödades.”

Jeremy Brett var vid denna tid gift med den kända karaktärsskådespelerskan Anna Massey (1937-2011), som belönades med den fina Brittiska Imperieorden (CBE) och titeln Commander of the Order of the British Empire. Anna och Jeremy fick tillsammans sonen David Huggins, född 1959, som skulle bli skämttecknare, illustratör och författare. Enligt Anna sprack äktenskapet därför att Jeremy, som var bisexuell, träffat en man.

imagesDavid Huggins, född 1959, son till Anna Massey och Jeremy Brett.

Den bestående prestationen i Jeremy Bretts yrkeskarriär är och förblir rollen som Arthur Conan Doyles (1859-1930) excentriske privatdetektiv Sherlock Holmes. Själv fick jag upp ögonen för denna egendomlighet i världslitteraturen då jag i mitten av 1980-talet, parallellt med att TV-produktionerna med Brett började televiseras, köpte en diger lunta med titeln Sherlock Holmes. The Complete Illustrated Short Stories by Sir Arthur Conan Doyle. Den nästan 1000-sidiga volymen innehåller alla 56 korta berättelser om Holmes och doktor Watsons öden och äventyr med originalillustrationerna från tidskriften The Strand.

Sherlock Holmes syn på det detektiva brottsbekämpningsarbetet framgår av följande citat från en understreckare av den brittiske författaren Anthony Burgess i Svenska Dagbladet den 18 januari 1987:

…medan det hos Holmes finns en kyla som utesluter värderingar och överdriver logikens betydelse. I ”De fyras tecken” säger han till Watson: ”Detektivarbetet är, eller borde vara, en exakt vetenskap och bör behandlas på samma kyligt lidelsefria sätt. Du har försökt ge det en nyans av romantik, vilket får ungefär samma verkan som om man placerade in en kärlekshistoria eller en enlevering i Euklides femte sats.” Kan vi älska en sådan person? Frågan borde föregås av en annan: kan en sådan person existera? Svaret är nej, och det gäller också Hamlet, Falstaff och kung Lear.

Jeremy_Brett_as_Sherlock_Holmes Den violinspelande mästerdetektiven i Jeremy Bretts skepnad.

Mot denna bakgrund är det föga sensationellt att Jeremy Brett tvingades till stora uppoffringar för att få sin Holmes att bli så bra som möjligt. Målsättningen med TV-bolaget Granadas Sherlock Holmes-filmer var att göra handlingen in i minsta detalj autentisk och tidstypisk, och Brett ägnade kopiöst med möda på studier för att skapa den bäste Sherlock världen någonsin sett.

Jeremy Brett medverkade i 41 avsnitt av TV-serierna om Sherlock Holmes enligt följande:

1984-85: The Adventures of Sherlock Holmes.
1986: The Return of  Sherlock Holmes.
1990: The Casebook of Sherlock Holmes.
1994: The Memories of Sherlock Holmes.

Brett var ingen främling inför Conan Doyles slitstarka skapelse, då han i en scenproduktion i Los Angeles 1980 spelat doktor Watson mot Charlton Hestons Holmes. Därmed är Brett en av fåtaliga aktörer som gestaltat både Sherlock Holmes och dennes assistent, den före detta brittiske arméläkaren John Watson, vars vanlighet ytterligare förstärker Holmes flamboyans.

Under arbetets gång lade Brett till detaljer som detektivens udda, nervösa handrörelser och korta, högljudda skratt och snabba, grimalsliknande leende, egenheter hos Bretts Holmes-gestalt vi devota fans lärt oss uppskatta och älska. Jeremy Brett har i intervjuer berättat hur han gick till väga för att framskapa sin tolkning av Holmes personlighet (jag låter den engelska originaltexten stå kvar):

”Watson describes You Know Who as a mind without a heart, which is hard to play. Hard to become. So what I have done is invent an inner life…Holmes has become the dark side of the moon for me. He is moody and solitary and undeneath I am really sociable and gregaroius. It has all got too dangerous.”

untitled Brett och Hardwicke som Holmes och Watson.

Här följer ett drygt åtta minuters avsnitt av en intervju med Jeremy Brett vilket inleds med att denne berättar om en scenversion av ”The Secrets of Sherlock Holmes” som Brett framförde i slutet av 1980-talet tillsammans med Edward Hardwicke, som var den andre i ordningen av Holmes medhjälpare Watson; den förste var David Burke:

https://www.youtube.com/watch?v=h4SSyopdTd8

Ansträngningarna med Holmes-rollen och det faktum att hans älskade andra hustru, den amerikanska aktrisen och producenten Joan Wilson, dog i cancer 1985 ledde till att Brett mitt under inspelningarna av TV-serierna drabbades av allvarliga psykiska problem. Han insjuknade i manisk depression, så kallad bipolaritet, och vistades i perioder på sjukhus.

Han medicinerade med litiumtabletter, vilket gjorde att han ökade i vikt och blev långsammare i rörelserna vilket också  tydligt framgår i TV-produktionen. En av biverkningarna av medicinen var att Bretts hjärta ökade till det dubbla i storlek. Han rökte dessutom 60 cigarretter per dag, vilket näppeligen förbättrade hälsotillståndet.

Brett berättade öppet om sina hälsoproblem och uppmanade andra i liknande situation att söka medicinsk hjälp. Jeremy Brett avled slutligen den 12 september 1995 i en hjärtattack i sitt hem i Clapham i London.

images9USHJ7SB Basil Rathbone: 1940-talets store Sherlock Holmes-tolkare.

För denna bloggare blev Jeremy Bretts gestaltning av Sherlock Holmes, som jag tidigare inte intresserat mig nämnvärt för, något av en uppenbarelse. Han gav liv och nerv åt en figur som på 1940-talet blivit känd på vita duken genom den Sydafrika-födde brittiske aktören Basil Rathbone (1892-1967). Jag kom att beundra såväl Bretts lysande skådespelarkonst som hans sofistikerade manliga skönhet.

Här en länk till ytterligare en intervju, denna gång med Brett och Watson-gestaltaren Edward Hardwicke:

https://www.youtube.com/watch?v=eBI_5Rzf1aI

2014 korades Jeremy Brett slutligen i en omröstning till alla tiders främste Sherlock Holmes-uttolkare. Något annat hade som jag ser det varit otänkbart,

 

 

 

Världens vackraste kvinna till Jerusalem

14 november, 2014

3832801109 Sarah Silverman spexar med sin Emmy Award.

http://www.haaretz.com/jewish-world/jewish-world-news/1.626432

Den israeliska tidningen Haaretz meddelar i dag att  judisk-amerikanska film- och TV-stjärnan Sarah Silverman, född 1970, kommer att medverka som speciell gäst vid den sextonde upplagan av the Jerusalem Jewish Film Festival 16-23 december.

Sarah Silverman är en av mina absoluta favoriter och enligt mig sannolikt världens vackraste kvinna!

På Jerusalem-festivalen kommer Silvermans stand-up-show We Are Miracles, som belönades med det prestigefyllda amerikanska priset Emmy Award 2014, att förevisas. Därefter kommer Sarah att hålla ett tal samt emottaga ett pris för sina samlade prestationer inom komedifacket.

Sarah Silverman föddes i Bedford i den amerikanska delstaten New Hampshire den 1 december 1970 men är numera  bosatt i Los Angeles. Hon inledde sin karriär som 19-åring 1989 och fick 1993 anställning som manusförfattare vid den berömda komediserien Saturday Night Live, varifrån hon fick sparken då hennes texter inte ansågs hålla måttet.

Sarah_Silverman_2012 Skönheten Sarah Silverman.

Genombrottet kom under 1990-talet, då Silverman fick en rad roller inom film- och TV-produktioner såsom den kultförklarade komediserien Seinfeld som körs i ständiga repriser världen över – själv kan jag se avsnitten hur många gånger som helst!

2007 fick Sarah Silverman sin egen komikershow The Sarah Silverman Program på TV-kanalen Comedy Central som gick i tre säsonger. Sin första Emmy, i kategorin musikproduktioner, fick Sarah 2008 för sitt sångnummer ”I´m Fucking Matt Damon”, som framfördes tillsammans med sagde Damon i Jimmy Kimmel Show (Kimmel var vid tillfället Sarahs pojkvän).

Sångnumret med Damon blev snabbt en favorit på Youtube och kan avnjutas via en länk ingående i artikeln som redovisas överst.

Sarah Silverman har gjort sig känd för sina stundom skabrösa skämt och har inte tvekat att skoja rätt burdust med amerikanska nationalmonument såsom exempelvis Martin Luther King samt om rasfrågor. Se nedan:

https://www.youtube.com/watch?v=b3RYrQSir7k

Delar av Silvermans släkt är bosatta i Israel. En av hennes tre systrar, Susan, är så kallad reformrabbin inom judendomen och gift med den israelisk-amerikanske miljöföretagaren Yosef Abramowitz. Paret har fem barn inklusive tre adoptivbarn från Etiopien.

Susan är aktiv inom opinionsgruppen Women at the Wall, som arbetar för ökad kvinnlig närvaro vid Västra tempelmuren i Jerusalem, judenhetens viktigaste plats för tillbedjan.

untitled Fyra systrar på en bild – från vänster Laura, Sarah, Susan och Jodyne Silverman.