Posted tagged ‘Luanda’

Angola förnekar förbud mot islam

28 november, 2013

untitled En av MPLA-regimen demolerad moské i Angola.

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2513388/Angola-bans-Islam-shuts-mosques.html

För några dagar sedan förekom uppgifter i världspressen om att Angola i sydvästra Afrika förbjudit islam i egenskap av ”sekt” och förstört flera moskéer i landet. Se länk till brittiska Daily Mail överst.

Mångårige presidenten José Eduardo dos Santos citerades så:

This is the final end of Islamic influence in our country.

Uppgifterna ledde till global uppmärksamhet och en ström av protester från den muslimska världen.

Uppgifterna om att islam skulle ha förbjudits förnekas nu emellertid av den angolanska regimen med det åtminstone tidigare marxist-leninistiska MPLA som statsbärande parti. Manuel Fernando, chef för statliga the National Institute for Religious Affairs, citeras i den arabiska nyhetskanalen Aljazeera:

There is no war in Angola against Islam or any other religion…There is no official position that targets the destruction or closure of worships.

De stängningar och den förstörelse av moskéer som förekommit på olika håll i landet förklaras med att det saknats landavtal, byggnadstillstånd eller andra i sammanhanget nödvändiga dokument.

images José Eduardo dos Santos har haft makten i 34 år.

Ett ögonvittne i provinsen Uige berättar för Aljazeera den 27 november att de stängda/förstörda  moskéerna byggts i all hast av muslimska angolaner, vilka återvänt från exil i södra eller norra Afrika, och behövde någonstans att be fredagsbönen. Vittnet, en Ahmed ould Taher, omtalar också att det finns två auktoriserade moskéer i huvudstaden Luanda som fungerar utan problem.

Här en länk till texten i Aljazeera :

http://www.aljazeera.com/news/africa/2013/11/angola-denies-reports-banning-islam-2013112782236279392.html

Angola har ända sedan den portugisiska kolonisationen avslutades 1974 styrts av kommunistiska MPLA. Sedan den tidigare presidenten Agostinho Neto avled 1979 har den notoriskt korrupte José Eduardo dos Santos, född 1942, och hans familj styrt landet.

Till början av 2000-talet rådde inbördeskrig eller inbördeskrigsliknande förhållanden i landet, där rebellrörelsen UNITA utmanade MPLAs diktatur. När rebelledaren Jonas Savimbi (1934-2002) sköts i ett bakhåll  lade UNITA ner vapnen. UNITA för numera en tämligen tynande tillvaro i det angolanska parlamentet i den korrupta halvdiktatur, med enorma skillnader mellan välbeställda och fattiga, Angola ännu måste sägas utgöra.

Alla religiösa rörelser behöver särskilt tillstånd från staten för att kunna verka i landet med dess 19 miljoner invånare. Av dessa beräknas drygt hälften vara kristna med den romersk-katolska tron som dominerande. 83 religiösa organisationer, samtliga kristna, har i dag tillstånd att bedriva verksamhet i landet. 194 grupperingar har förbjudits såsom varande ”sekter”.

untitled Jonas Savimbi (till höger) i ett möte med Nelson Mandela.

Sista ordet har troligen ännu inte sagts om den angolanska MPLA-regimens islam-politik. Det är fullt troligt att man från regimhåll upplever det som besvärande att många muslimer nu återvänder från exilen på grund av den pågående oljeboomen i landet, och att man därför vidtar drastiska åtgärder i syfte att förebygga ett oönskat muslimskt inflytande i landet.

Varför bara lägga ner fem ambassader?

23 december, 2010

Alliansregeringen i allmänhet och utrikesminister Carl Bildt i synnerhet gråter krokodiltårar över besparingen på regeringskansliet med 300 miljoner kronor som röstades igenom i riksdagen av den rödgröna oppositionen och Sverigedemokraterna.

Under mycket stånkande och stönande har Bildt och Utrikesdepartementet (UD) låtit meddela, att ambassaderna i Luanda (Angola), Buenos Aires (Argentina), Kuala Lumpur (Malaysia), Hanoi (Vietnam) och Bryssel (Belgien) måste slås igen till följd av riksdagsbeslutet.

Så lyder i alla fall den officiella storyn. Verkligheten är högst troligt den att ambassaderna hade legat i farozonen i vilket fall som helst – nu ser man en möjlighet att ”rädda ansiktet” genom att skylla på den oheliga alliansen i riksdagen. Regeringen borde därför faktiskt tacka partierna som drev igenom besparingsbeslutet.

Personligen tänker jag inte slösa några tårar på ambassadnedläggningarna. Tvärtom. Nu får Sverige chansen att skära bort ytterligare diplomatiskt dödkött och besparar dessutom diplomaterna obehaget att låta sig stationeras i kommunistdiktaturerna Angola och Hanoi, det vacklande och tämligen torrlagda Malaysia, det krisande Argentina och det diplomatiskt överetablerade Bryssel där den kvarvarande och knappast underbemannade EU-ambassaden säkert klarar av att handskas med de rent belgiska spörsmålen.

Interiör från svenska ambassaden i Pyongyang. Nästa nedläggningsobjekt?

Frågan är varför regeringen och UD nöjer sig med att skrota fem ambassader. Det borde finnas betydligt fler att övervägas i sammanhanget, särskilt som Bildt tidigare förklarat att det kunde bli ett tiotal svenska representationer som måste stängas ner på grund av riksdagens ”oansvariga” beslut.

Ingen, förutom landets kvarvarande kommunistkramare och revolutionsromantiker, torde bli särskilt uppbragt om våra beskickningar i exempelvis Pyongyang i Nordkorea (ingen höjdare på diplomaternas önskelista) och Havanna på Kuba skulle tvingas skatta åt förgängelsen. Lars Ohly skulle förstås fälla en tår beträffande det sistnämnda, men det överlever vi nog.

Och i Maputo (Mocambique) kan väl vår världsberömdhet Henning Mankell, redan på plats, ta hand om representationen? Åtminstone när han inte befinner sig ombord på något terroristskepp med destination Gaza  tillsammans med andra Israel-hatare.

Henning Mankell utanför Teatro Avenida, Sveriges nästa ambassad i Maputo?

Här finns som synes mycket besparingar att göra. Som grädde på moset borde lösöret efter nedläggningarna kunna kursas med bra förtjänst på auktioner enligt samma modell som skedde i våras. Läs mer om detta här:

http://www.dagensps.se/artiklar/2010/05/24/22865430/index.xml

Nu väntar vi på nästa nedläggningsmeddelande. Och kom igen, Bildt – det är inte precis som om Sverige vore en internationell stormakt med behov av närvaro i vartenda hörn av planeten.