Posted tagged ‘M.’

Sverige har inte råd med en utrikesminister som Margot Wallström

10 januari, 2018


Margot Wallström har som synes tagit ut foten ur munnen innan denna bild togs.

Låter du tungan slinta ibland? Har du ingen riktig koll på saker på ditt jobb? Du kanske faktiskt är helt inkompetent? Lugn, det finns sannolikt hopp för dig också. Du kanske rentav kan få skriva in titeln ”utrikesminister” på ditt CV.

Jag kunde inte låta bli att inleda detta stycke om Margot Wallström (S) på ovanstående något respektlösa sätt. Som landets utrikesminister har hon ett ansvar att de gånger hon uttalar sig offentligt – och helst även privat – väga orden på guldvåg för att inte i onödan göra sig till ovän med länder och statsmän. Som vi alla kunnat konstatera har utrikesminister Wallström inte varit i närheten av att leva upp till dessa kanske långt gångna men ändå för hennes ämbete alldeles nödvändiga krav.

Det när detta skrivs senaste exemplet på att excellensen Wallström haft vad man brukar säga foten i munnen härrör från hennes kommentarer om de folkliga protesterna mot den islamistiska diktaturregimen i Iran. Efter att ha fått fram att hon anser att regimens våld mot demonstranterna, som lett till tusentals gripanden och minst 22 dödsoffer, varit ”oacceptabelt” – en standardfras som både Wallström och hennes chef Stefan Löfven använder i tid och otid – motsatte hon sig ändå att FNs säkerhetsråd efter krav från USA inkallade ett extramöte i anledning av läget i Iran.

Motiveringen för denna ovilja var följande: ”Det som sker i Iran utgör i dagsläget inget hot mot internationell fred och säkerhet.” Det är en bedömning som förvånar, enkannerligen som Wallström tidigare inte hade några som helst betänkligheter mot säkerhetsrådets extramöte sedan USAs president Donald J. Trump officiellt erkänt Israels huvudstad sedan 1950, Jerusalem, som just – Israels huvudstad.

Tvärtom var vår utrikesminister vad som nog kan kallas rasande efter Trumps tillkännagivande om Jerusalem och beklagade å regeringens vägnar detta  ”djupt”. Mötet om Jerusalem slutade i ett fördömande av USAs beslut att erkänna Jerusalem och att i sinom tid flytta sin ambassad dit från Tel Aviv, något som dock inte fick någon praktiskt betydelse till följd av USAs veto. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/wallstr%C3%B6m-beklagar-jerusalem-beslut-djupt-1.4900896


Wallström anklagade i riksdagen 2016 Israel för ”utomrättsliga avrättningar”.

Det troligen allra underligaste uttalandet av Wallström avseende Iran är dock detta, där hon motiverar regeringens vägran att ställa Iran vid den internationella skampålen:

Men tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling? Om andra länders företrädare skulle säga att demonstranter som går ut på våra gator har rätt?” https://samnytt.se/utrikesministern-ger-sin-syn-pa-demokratin-vad-ska-handa-om-andra-lander-sager-att-demonstranter-pa-vara-gator-har-ratt/

Ja, tänk om. Den i mitt tycke bästa och samtidigt roligaste kommentaren på detta har på Twitter avgivits av riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som menar att ”Margot Wallström går full Margit Wallström”: ”Kära Margot, om Sverige hade en regim som hängde bögar från kranar, tillämpade sharia och förskingrade miljardtals dollar så hade jag som svensk medborgare varit tacksam att demokratiska länder hade sagt att demonstranterna på våra gator har rätt.”

Någon vecka innan hon gjorde sina famösa uttalanden om den grava situationen i Iran hade Margot Wallström ”varnat” NATO från att ”hota” Sverige. Bakgrunden var att USAs NATO-ambassadör hade konstaterat att om Sverige skulle skriva under ett föreslaget FN-förbud mot kärnvapen skulle detta få negativa konsekvenser för Sveriges relationer med NATO. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/02/nej-det-har-var-ingen-bra-borjan-for-kristersson-och-wallstrom/


Margot Wallström är den enda av EUs 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel.

För ett drygt år sedan fattade Israel det exceptionella beslutet att förklara Sveriges utrikesminister persona non grata i den judiska staten sedan excellensen Wallström i riksdagen efterlyst en undersökning om Israel gjort sig skyldig till ”utomrättsliga avrättningar” då dess säkerhetsstyrkor oskadliggjort terrorister som ertappats in flagranti. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen

Uttalandet ledde i sin tur till att Simon Wiesenthal Center i Los Angeles placerade Margot Wallström på åttonde plats på sin årliga lista över de mest antisemitiska uttalandena under 2016. ”Oseriöst”, kommenterade utrikesdepartementet. Vad skall man i så fall säga om Wallströms uttalande, vilket enligt min mening saknar varje form av rim och reson? https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kVkE6/wallstrom-pa-antisemit-lista-efter-uttalande

Det var inte första gången Margot Wallström upprörde israeler och judar över hela världen. I samband med det fruktansvärda terrordådet i Paris i november 2015, då över 100 personer miste livet, valde hon att koppla ihop jihadistterrorn med den palestinsk-israeliska konflikten med andemeningen att denna tvingar unga palestinaaraber till våldsdåd. https://www.expressen.se/nyheter/israel-fordomer-margot-wallstroms-uttalande/


Mahmoud Abbas överlämnar beviset på att Wallström tilldelats en ”palestinsk” soldatorden för sina insatser.

Det är väl känt att Margot Wallström, född i Kåge utanför Skellefteå 1954 och tre år äldre än två andra ”Palme-flickor” såsom Anna Lindh och Mona Sahlin, har pro-palestinska preferenser som går långt tillbaka i tiden. Hon kunde heller inte dölja sin glädje när hon, efter den rödgröna regeringens diplomatiska erkännande av det så kallade Palestina hösten 2014, kunde ta emot Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas i Stockholm. Drygt två år senare, i december 2016, kunde hon av samme Abbas i Ramallah mottaga beviset på att hon utsetts till kommendör av orden Grand Star of the Order of Jerusalem, en ”palestinsk” soldatorden.

Att Wallström inte hyser någon överväldigande kärlek till det judiska folket framgick fuller väl av ett yttrande hon skall ha fällt i ett privat sammanhang 2015. Enligt språkvetaren Suzanne Sznajderman-Rytz, som varit ordförande i Sveriges jiddischförbund, skall Wallström då ha fällt yttrandet: ”Judarna kampanjar mot mot mig.”  Wallströms pressekreterare Pezhman Fivrin fick efter vanligheten rycka ut och dementera Wallströms uttalande, men Sznajderman-Rytz har stått fast vid sin uppgift. https://nyheteridag.se/wallstrom-anklagas-oppet-for-att-ha-sagt-judarna-kampanjar-mot-mig/

Margot Wallström, som förutom att vara statsråd i regeringskabinettet ett antal gånger även arbetat som bland annat bankkamrer och inom massmedia, har två sejourer som EU-kommissionär bakom sig. 1999-2004 ingick hon i Prodi-kommisionen med ansvar för miljöfrågor och 2004-2010 var hon vice ordförande i Barroso-kommisionen där hon hade hand om konstitutionella frågor, institutionella relationer samt kommunikationsstrategi. Hon var, möjligen i konkurrens med Carl Bildt, vid denna tid vår klarast lysande internationella stjärna.

Enligt Suzanne Sznajderman-Rytz skall Margot Wallström till henne sagt att hon är utsatt för en ”kampanj” av ”judarna”.

Efter kommissionärstiden fick hon flera påstötningar om att ta över ordförandeskapet för Socialdemokraterna men tackade varje gång nej. Däremot var hon anställd inom FN i två år samt projektdirektör inom Svenska postkodlotteriet innan hon utsågs till utrikesminister och ställföreträdande regeringschef av Stefan Löfven. Det var alltså hon och inte den nominelle vice statsministern Åsa Romson (MP) om skulle ersätta Löfven ifall denne av någon anledning skulle falla ifrån. Till detta skall läggas att Wallström även varit ordförande i Lunds universitets styrelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Margot_Wallstr%C3%B6m

Margot Wallströms meritlista är, som torde framgå ovan, blytung. Man frågar sig då osökt (i alla fall gör jag det) hur en sådan välmeriterad person gång efter gång efter gång kan göra sig skyldig till rena idiottuttalanden och framstå som totalt inkompetent. Är det åldern – Wallström har med god marginal passerat de 60? Något annat? Jag har inget bra svar. Enligt min mening har Sverige inte råd att hålla sig med en utrikesminister som Margot Wallström. Dessvärre är det sannolikt bara en tidsfråga innan nästa fadäs kommer.

 

 

 

 

 

Annonser

Sossearrogans om terrorhot i Södertälje

29 juni, 2017

Kommunfullmäktige (KF) har nu i två sittningar i rad debatterat terrorismen i allmänhet och Södertäljes beredskap inför denna i synnerhet.

Det bestående intrycket, i alla fall för vår del, är den styrande vänstermajoritetens och särskilt Socialdemokraternas tydligt uttryckta uppfattning, att ingenting ytterligare behöver göras: sakernas tillstånd är ganska gott så länge vi får bestämma.


Boel Godner (S): maktens ansikte.

I den debatt som uppstod vid KF-mötet den 21 juni upprepade kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) gång efter annan att ”det här är allvarliga saker, ingen tjänar på pajkastning”. Detta sedan Rudi Benedek (M) deklarerat att han ej känt sig helt övertygad om att de ”fortlöpande kontakter” Godner och kommunledningen sade sig ha med polisen varit tillfyllest.

Boel Godner har givetvis helt rätt i att terrorismen och dess potentiella säkerhetshot mot Södertälje är ”allvarliga saker”. Frågan är dock vem som i verkligheten ägnar sig åt pajkastning. Den som tillåter sig ifrågasätta kommunledningens beredskap mot terrorismen eller den som i likhet med Boel Godner förminskar och förlöjligar kritiska röster? Frågan är öppen.

För oss framstår Godners tråkiga tendens att gå i utpräglad försvarsställning när någon vågar sig på att ifrågasätta hennes och socialdemokratins anspråk i någon fråga, i det här fallet det möjliga terrorhotet mot Södertälje, som ett hinder för en fri och förutsättningslös debatt.

Vi gissar att detta till stor del är en frukt av ett alldeles för långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav i kommunen. Det har lett till en ganska svårslagen maktens arrogans. Som den engelske historikern och politikern Lord Acton (1834-1902) en gång uttryckte saken: ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut.” https://sv.wikiquote.org/wiki/Lord_Acton

Boel Godner måste bli medveten om att hon och Socialdemokraterna inte har monopol på att inse att också Södertälje, med dess stora befolkningsgrupper kristna, kan komma att bli ett möjligt terrormål för islamistiska grupperingar och/eller individer.
  
S bör fortsättningsvis hålla alla KF-partier underrättade om de polisiära och andra säkerhetsrelaterade kontakter kommunen har på ett helt annat sätt än hittills skett, och dessutom vara öppna för förslag och inspel från andra partier!


Beata Kuniewicz och Tommy Hansson, gruppledare respektive vice gruppledare i SD Södertälje. Foto: SD

Fotnot: Texten, undertecknad av Beata Kuniewicz och Tommy Hansson (SD Södertälje),  publicerades först i Länstidningen, Södertälje den 29 maj 2017. http://www.lt.se/opinion/debatt/maktens-arrogans-ar-svarslagen-hos-boel-godner

Efter lastbilsterrorn i Stockholm: de tio värsta grodorna

11 april, 2017

Statsminister Stefan Löfven är frustrerad…

Det har nu gått några dagar sedan det fruktansvärda terrordådet i centrala Stockholm som ledde till att fyra personer, varav en 11-årig flicka, förlorade livet och kastade deras anhöriga in i ofattbar sorg och förtvivlan. Ytterligare ett 15-tal skadades. Den 39-årige sunnimuslimske IS-sympatisören Rakhmat Akilov från Uzbekistan har efter ett uppenbarligen kompetent polisarbete gripits och erkänt illdådet, som han enligt uppgifter i media ursäktat med att han mejade ner ”otrogna”.

Nedan följer en sammanställning av några av de enligt min mening mest anmärkningsvärda – läs: misslyckade – reaktionerna och uttalandena i anslutning till massakern på Drottninggatan. Jag har strängt taget bara skummat litet på ytan, det finns säkerligen åtskilligt mer att anföra i ämnet.

Stefan Löfven är frustrerad

Statsminister Stefan Löfven har förklarat att han känner sig ”frustrerad” över att gärningsmannen inte blivit utvisad ur Sverige trots att han fått avslag på sin asylansökan: ”Det gör mig frustrerad. Om man får avslag måste man åka hem – annars har vi ingen ordnad migration.” http://www.expressen.se/nyheter/lofven-frustrerad-over-att-akilov-inte-utvisats/

Upplysningsvis: Det är den regering som Löfven förutsätts leda som bär det yttersta ansvaret för den förda migrationspolitiken. Märkligt nog uttryckte han inte motsvarande frustration då en annan invandrare som fått avslag, Abraham Ukbagabir från Eritrea, knivmördade två svenskar på IKEA i Västerås den 10 augusti 2015. Jag tyckte att Löfven direkt efter terrordådet skötte sig bra och ingav förtroende, men det intrycket har gradvis eroderats varom mera nedan.

Det har nu också framkommit att han med stor sannolikhet ljög svenska folket rakt upp i ansiktet om att asylkrisen 2015 – då 163 000 människor sökte sig till Sverige – tog de styrande på sängen. Regeringen skall i själva verket haft bra koll men struntat i att agera. http://www.dagensps.se/opinion/ledare-lofven-kan-ha-ljugit-om-asylkrisen/

Andres Lokko jämför IS med SD

Nöjesjournalisten och skådespelaren Andres Lokko har drabbats av tillfällig (?) kortslutning i hjärnkontoret och sätter i en tweet likhetstecken mellan Islamiska staten och Sverigedemokraterna: ”är alla nu alltså till slut på det klara med att SD och IS utgör exakt samma hot med intill förvillelse identiska mål och ideal?” https://nyheteridag.se/journalisten-andreas-lokko-sd-och-is-utgor-exakt-samma-hot/

Upplysningsvis: SD är ett demokratiskt parti som valts in i Sveriges riksdag och tar avstånd från våld. IS är en bestialisk terrororganisation som bland annat skär huvudet av folk samt bekämpar kristna och muslimska meningsmotståndare genom att på hemmaplan bland annat korsfästa, levande begrava och bränna ihjäl dem. I västvärlden mejar man ner dem med lastbilar eller automateld. Lokkos sinnessvaga budskap retweetades av bland andra tidigare SVT-julvärden Sarah Dawn Finer.


”Öppna era hjärtan”-politiken tycks vara på väg tillbaka i S-tappning.

Socialdemokraterna

Vid Socialdemokraternas när detta skrivs pågående kongress i Göteborg körde en majoritet av delegaterna över partiledningen och öppnade därmed dörren på vid gavel för en återgång till den så kallade generösa immigrationspolitik som resulterade i 2015 års asylkaos. Efter en hetsig debatt togs följande kompromissuttalande: ”Socialdemokraternas principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd  och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering. Vi kommer i EU att arbeta för en förbättring i dessa avseenden.” https://nyheteridag.se/nu-oppnar-socialdemokraterna-for-okad-invandring/

Upplysningsvis: De S-märkta delegaterna underkänner alltså den av regeringen skärpta asyllagen, som är planerad att upphöra sommaren 2019. Därefter kommer enligt planerna permanenta uppehållstillstånd (PUT) att bli norm till skillnad från de tillfälliga uppehållstillstånd som nu är normgivande. Uppenbarligen saknar de socialdemokratiska kongressdelegaterna förmågan att se sambandet mellan de ”öppna hjärtanas” politik och det ökade terrorhotet, liksom de vägrar lära av flyktingkaoset 2015.

Miljöpartiets språkrör är inte intresserade av att bemöta terrorn på ett realistiskt sätt.

Gustav Fridolins kärleksbudskap

Gustav Fridolin, fullfjädrad floskelmaskin samt språkrör för MP och den rödgröna regeringens utbildningsminister, var en av de många kärleksprofeter som framträdde i kölvattnet av islamistterrorn på Drottninggatan. I TV4 menade Fridolin bland annat: ”Vi är ett land som bemöter attentat med främlingskärlek.” https://www.facebook.com/politikfakta/photos/a.341532885938453.79792.274070532684689/1332795433478855/?type=3

Upplysningsvis: Det är ingen tillfällighet att Gustav Fridolin påstår att det effektivaste sättet att bemöta hänsynslös terror är via ”främlingskärlek”. Fridolin är nämligen inte alls intresserad av att bemöta islamistterrorn på något mer realistiskt sätt. Han har länge varit djupt engagerad i Charta 2008, en proislamisk sammanslutning inkluderande illustra medlemmar såsom avpolletterade bostadsministern Mehmet Kaplan och islamkramaren Mattias Gardell.

Charta 2008s affärsidé är att aktivt motarbeta alla politiska beslut mot terrorism i allmänhet och mot SÄPO i synnerhet. Fridolin är vidare en fanatisk ”Palestina”-anhängare som 2003 greps i Gaza av israeliska säkerhetsstyrkor, misstänkt för förberedelse till terrorism. http://uvell.se/2016/04/26/fridolin-och-charta-2008/

Henrik Schyffert har blivit rädd…

Henrik Schyffert, född Nilsson, är en av de överbetalda så kallade komiker som med den drucknes envishet brukar hävda, att i Sverige lever vi i den bästa och tryggaste av världar och att det absolut inte finns något att vara rädd för. Att vara rädd är bara löjligt och omotiverat, har Schyffert menat och turnerar nu land och rike runt med sin enmansshow Var inte rädda. Efter attentatet i Stockholm har dock även Schyffert blivit rädd och skrev på Twitter: ”Stockholm i dag. Jag är livrädd. Mina tankar går såklart till alla familjer och anhöriga till offren. Jag saknar ord. Det här är så jävla illa.”http://www.friatider.se/henrik-schyffert-uppmanade-svenskar-att-inte-vara-r-dda-nu-r-han-sj-lv-livr-dd

Upplysningsvis: Så kan det gå när den kalla verkligheten hinner ikapp en världsfrånvänd pajas som Schyffert, kanske mest känd för att ha myntat termen ”bajsrunka”. Schyffert nåddes enligt egen uppgift av meddelandet om Akilovs massaker på oskyldiga precis innan han skulle köra igång sin show och tvingades be publiken om tillåtelse att göra detta. Det förefaller klart att Schyffert nödgas omarbeta sin föreställning om han alls kan fortsätta med den.


Herr Bajsrunkaren har blivit livrädd…

Thomas Bodström liknar terrordåd vid sjukdomar

Kändisadvokaten och förre justitieministern Thomas Bodström (S) tycker inte att det är så himla farligt med terrorism utan vill avdramatisera företeelsen. Det gör han i direktsändning i TV4 genom att jämföra terrorn med dödliga sjukdomar: ”Vi ska inte demonisera det. Vissa saker behöver man inte vara rädd för i dag, man dör inte längre av lunginflammation och blodförgiftningar. Det är borta. Nu är det en ny sak. Men man behöver inte göra det värre än det är.”https://nyheteridag.se/bodstrom-jamfor-terrordadet-med-obotliga-sjukdomar-slar-sa-blint/

Upplysningsvis: Logiskt tänkande ligger tydligen inte för ens en framstående jurist och före detta regeringsmedlem som Thomas Bodström. Han har missat att sjukdomar inte är något som är resultatet av en välplanerad och ideologiskt motiverad verksamhet som den jihadistiska terrorismen är. Sjukdom drabbar människor utan något uppsåt, terrorn är planlagd och ett utflöde av hat och illvilja. Bodström ägnar sig åt relativisering av ondskan.

Maciej Zaremba gör partipolitik av terrorn

Maciej Zaremba, verksam vid Dagens Nyheters kulturavdelning sedan 1989, tillhör de som gjort partipolitik av terrortragedin i Stockholm. I en krönika den 8 april skriver han: ”Nu är det sanningens minut för Åkesson och hans bekännare. Det är tid att välja sida. Vill de bevara Sverige svenskt – öppet, oförskräckt och tolerant? Det landet som i fredags visade upp sig för sig självt? Eller kommer de att bistå frihetens fiender med att underblåsa hat och fruktan?” http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-det-ar-upp-till-oss-att-bevara-tilliten/

Upplysningsvis: Maciej Zaremba, född i Poznan i en polsk adelssläkt som Maciej Bielawski, kom till Sverige 1969, Mellan 1971 och 1982 var han medlem i Förbundet Kommunist, en av många tidstypiska vänstersekter som upplöstes sistnämnda år. Han försöker inbilla sina läsare att engagemang för nationell säkerhet och självbestämmande är sak samma som att uppmuntra ”hat och fruktan”. Frågan är hur många han övertygar.

Bildt passade på att ge en känga åt president Trump.

Carl Bildt om ”sjuka människor” – och Trump

Ingen sammanställning av pretentiöst politiskt svammel vore fullständig utan ett bidrag från förre statsministern och utrikesministern Carl Bildt (M). I ett antal TV-inslag har Bildt framfört teorin att terrorister av Rakhmat Akilovs snitt är ”sjuka människor som inspireras av varandra” och att deras politiska agenda inte bör överdrivas.

I sin blogg Alla dessa dagar fyller Bildt på med att dessa ”sjuka människor” har ”kommit på sned i samhället” och att: ”Ingenting jag sett hittintills  tyder på att det vi drabbats av igår var resultat av planering av något terroristisk(t) nätverk.” https://carlbildt.wordpress.com/2017/04/08/det-hemska-ocksa-har/

Upplysningsvis: Alldeles bortsett från att Carl Bildt såvitt jag känner till saknar medicinsk utbildning som gör att han exakt kan bedöma vilka människor som är ”sjuka” eller ej, bortser hans amatörmässiga försök till analys från det faktum att alla islamister och jihadister agerar utifrån en radikal och samtidigt fullt logisk tolkning av islam och Koranen: att mörda ”otrogna” anses vara en i Allahs ögon behaglig gärning som berättigar till en plats i paradiset. Om de här individerna har ”kommit på sned” i samhället eller är fattiga eller inte inte saknar betydelse. De är troligen inte sjukare än några andra men lider däremot av en ideologiskt betingad brist på empati.

Möjligt är att Akilov ”kommit på sned” och/eller är fattig – detta gäller dock inte dem som genomförde attacken mot USA den 11 september 2001 och definitivt inte framlidne terrorstrategen Usama bin-Ladin, som i likhet med Bildt kom från en utpräglad (saudiarabisk) överklassmiljö. Bildt vore inte den han är om han inte också passat på att i TV-rutan ge en känga åt USAs president Donald Trump för att denne enligt Bildt ”spridit rädsla”, det vill säga upplyst det amerikanska folket om kopplingen islam-terror.

Patrik Oksanen om ”extremistpartier”

Patrik Oksanen är en rätt uppmärksammad ledarskribent på tidningen Hela Hälsingland samt politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning som tidigare varit verksam vid bland annat SVT och TV4. Han är väl insatt i militära frågor och det militär- och säkerhetspolitiska hotet från Ryssland men inte lika lyckosam när det gäller föreliggande terroristhot. Om Löfvens beslut att utestänga Sverigedemokraterna men också regeringens stödparti Vänsterpartiet från kommande överläggningar om terroristhotet har Oksanen sålunda twittrat följande: ”Helt rätt att extremistpartiernas ledare Sjöstedt & Åkesson inte är inbjudna när statens säkerhet diskuteras.”

Upplysningsvis: Det tog inte särskilt många dagar efter terrorattacken innan Stefan Löfven glömde bort alla ansatser att inte förvandla terrorattacken till ett partipolitiskt rävspel. Den liberale Patrik Oksanen må för sin del kalla SD ”extremistiskt” och placera partiet i samma bur som det gamla sovjettrogna kommunistpartiet, men han kommer inte ifrån det faktum att SD är det enda av riksdagspartierna som konsekvent genom åren varnat för det islamistiska hotet mot vårt land och föreslagit en rad åtgärder vilka – om de genomförts – drastiskt hade förbättrat vår nationella säkerhet.

KGB oroar sig över SD

Även nuvarande Expressen-krönikören K-G Bergström (”KGB”) oroar sig över SD, noga taget över prospektet att terrordådet skall ge partiet opinionsmässiga framgångar. I en krönika nyligen avslutar KGB med följande ödesmättade fundering: ”Risken är uppenbar att det blir SD som blir de politiska vinnarna på attentatet.” http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/samhallet-borde-varit-beredda-pa-attacken/

Upplysningsvis: Ja, ack så hemskt det vore om det parti som bevisligen har överlägset störst insikter rörande islamist- och jihadisthotet, och därtill kraftigt vill förstärka såväl rättsväsendet som polismakten och det militära försvaret, noterades för seriösa politiska framgångar. Jag påminner gärna om att Jimmie Åkesson redan 2009 i en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet varnade för vådorna av samhällets fortgående islamisering: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

Det kommer att smälla igen!

Ovanstående är endast ett axplock ur högen av märkliga (för att säga det minsta) reaktioner och uttalanden – jag kallar dem gärna litet respektlöst för ”grodor” – som så här långt gjorts i anledning av lastbilsmassakern i Stockholm, som alldeles uppenbart hämtat inspiration från blodiga terrordåd av liknande slag i Nice, Berlin och London. Ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle kan aldrig helt skydda sig från skrupelfria våldsmän av typ Rakhmat Akilov, som struntar i om de dör på kuppen.

Ja, inte ens ett totalitärt eller auktoritärt samhälle kan alltid göra det – det kommunstyrda Kina har exempelvis mycket svåra problem med muslimsk extremism, som lett till en hel radda spektakulära och blodiga terrorattentat runt om i Kina från Peking i norr till Guangzhou (Kanton) i söder: https://www.finansliv.se/joeolsson/hundratals-doda-i-terrordad-i-kina/ Att Putins Ryssland har i princip samma problem vet vi.

I Kina har lokala myndigheter i den delvis muslimska Xinjang-provinsen helt nyligen bannlyst i deras tycke suspekta företeelser av typ”onormala skägg” på män och bärande av slöja hos kvinnor. Böner i moskéer har förbjudits och muslimska affärsidkare tvingas sälja alkoholhaltiga drycker inför hot om bestraffning om de inte gör det. Det ännu röda Kina lider också av utbredda IS-sympatier bland landets muslimer. http://inbeijing.se/bulletin/2017/04/01/nya-extremistlagar-om-skagg-och-tv-tittande-i-kina/


Kommunistregimen i Kina har förklarat krig mot islam.

Icke desto mindre måste varje ansvarskännande regering och dess myndigheter och organ av olika slag göra allt de kan och förmår i syfte att skydda sina medborgares liv och lem och egendom. Det duger inte med att komma med plattityder som att ”vi övervinner hatet med kärlek”, ”främlingskärlek” och liknande. Olika former av kärlek i all ära, vad som krävs här är kallt sakliga analyser av vad som kan och inte kan eller bör göras för att skydda de egna medborgarna. Tråkigt, cyniskt och okänsligt? Kanske det, men vill vi rädda liv måste vi nog riskera att våga framstå som tråkiga, cyniska och kanske till och med repressiva.

På SVTs text-TV nyligen stod att läsa att utlänningar som av Migrationsverket och SÄPO klassats som potentiella säkerhetsrisker ökade kraftigt kraftigt i antal under 2016 och då uppgick till 739. Den tandlösa svenska lagstiftningen tillåter emellertid inte att dessa individer förpassas ur riket, då de riskerar utsättas för otrevligheter i de länder de kommer ifrån. Svenska myndigheter låter dem därför stanna och håller tummarna för att de inte hittar på något våldsamt. Helt klart är att den svenska terrorlagstiftningen måste skärpas upp betydligt.

Den taktiken fungerade inte i fallet Rakhmat Akilov och den kommer inte att göra det nästa gång det smäller heller. Ty även om vänsterflummarna i regeringen Löfven tror sig ha vunnit slaget mot terrorismen genom kärleksmanifestationer och sentimental toleransretorik så kommer det att smälla igen – frågan är bara när, var och hur. I syfte att minimera terroroffren har vi oerhört mycket att lära av den för sitt liv ständigt kämpande judiska staten Israel.

Rasister det är vi allihopa – eller?

1 april, 2017


Dan Korn skriver i sin bok Rasister det är vi allihopa om såväl äkta som påhittad rasism. Foto: Tommy Hansson

Uttrycket ”rasism” används frekvent som tillhygge mot personer som vågar gå utanför den snäva så kallade åsiktskorridoren. Ofta betyder det egentligen bara ”du är dum” och brukar säga mer om brist på argument hos den som utslungar tillmälet i fråga än om den som anklagas på detta sätt.

Författaren, etnologen, journalisten, rabbinen och debattören Dan Korn, bosatt i Manchester i England, har skrivit en tankeväckande bok om fenomenet rasism och dess användande: Rasister det är vi allihopa (Carlssons bokförlag 2016, 183 sidor). Korn har valt att ta upp ett ganska knepigt ämne i ett förord och 14 efterföljande kapitel som belyser olika aspekter av rasismen respektive ”rasismen”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Korn

Om kampen mot rasismen skriver Dan Korn på följande sätt på sidan 9 i förordet:

Den har ett gott syfte och har en storartad historia. Rasismen har förtryckt och mördat. Vem vill inte vara motståndare till det? Men i den stora antirasistiska fanan har fula löss hamnat, som i antirasismens namn gör det bästa för att bevara rasismen. Den gamla rasismen lever än, men den har tappat mark från att ha varit en ideologi som försvarades av regeringar och hyllades i universitetens lärostolar till att bli en suspekt och avskydd ideologi. Den nya rasismen som uppträder i antirasismens klädsamma dräkt är svårare att upptäcka, men den utgör enligt min uppfattning ett betydligt större hot än den gamla rasismen, som blivit tandlös och åderförkalkad.   


Dan Korn demaskerar rasifieringsvänstern.

Den kanske största förtjänsten med Korns bok är just att den på ett övertygande och vältaligt sätt demaskerar vår tids så kallade antirasism och framställer den som precis vad den är: ett nytt slags rasism vars oförsonliga intolerans och hätskhet är ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Ty det behövs inte särskilt mycket för att du skall bli kallas ”rasist”, ”nazist” eller ”fascist” av hysteriska vänsterstollar som Stefan Löfvens rådgivare Henrik Arnstad eller Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg.

Det kan räcka med att du kritiserar den mångkulturalistiska ideologin eller den förda invandringspolitiken, alternativt påtalar muslimska invandrares överrepresentation när det gäller grov brottslighet. Är du dessutom en vit, medelålders man med svensk bakgrund är du definitivt körd ur ett ängsligt PK-perspektiv.

Ett verksamt instrument i den nya vänsterrasismens verktygslåda är begreppet ”rasifiering”, en svensk översättning av den brittiske sociologen Robert Miles term ”racialisation” vilket förekom i Miles bok Racism 1989. Ordet dök upp på svensk mark 1997 men började användas allmänt först på senvintern 2014. Rasifiering är raka motsatsen till den ”färgblindhet” som var ett honnörsord bland antirasister – verkliga sådana – på 1960-talet.

Att vara rasifierad, det vill säga ha en annan hudfärg än vit, innebär enligt vänstern att besitta en särskild insikt i rasdiskrimineringens mekanismer. Vita skall i detta perspektiv inte inbilla sig att de vet något alls om rasism, tvärtom skall de enligt rasifieringsförespråkarna helst hålla käften och acceptera att de tillhör en underlägsen ras.

Så kan det gå när förment antirasism förbyts i den mest utpräglade rasism där hudfärgen placeras i högsätet. Dan Korn skall ha all heder av att ha avslöjat detta, även om jag upplever hans kapitel om rasifieringen (sidorna 141-159) som kanske onödigt snårigt. Jag hoppar här medvetet över referenserna till alla de franska tänkare – Derrida, Foucault, Bourdieu och allt vad de hette – som Korn anför.


Hanif Bali (M) – ”husblatte” enlig rasifieringsivrarna.

Intressant är att ta del av några av Dan Korns udda iakttagelser i ämnet rasism. Inledningsvis ägnar han exempelvis ett kapitel åt ”Negern i Mölnlycke”, en Leonard Ljungdahl (1887-1932), en svart man som var son till en kvinna i Mölnlycke som varit gift med en negerbetjänt på ett säteri trakten. Denne hade efter en tid försvunnit spårlöst.

Korns efterforskningar visar att Leonard Ljungdahl inte av ortsbefolkningen dömdes på grund av sin avvikande hudfärg utan i det stora hela sågs som vilken svensk som helst, detta trots att den äkta rasismen vid denna tid var allmänt accepterad. Icke minst då av det parti (S) som i dag talar ivrigast om Sverigedemokraternas påstådda ”nazistiska rötter”.

”Postmodernismen” har, enligt Dan Korn, bland annat fört med sig en klappjakt på allt och alla som med litet fantasi kan skällas för att vara anfrätta av rasismen. ”Rasister det är vi allihopa”, skriver Korn ironiskt (sidan 121). ”Hela Europa är ett enda stort träsk av rasism, kolonialism och imperialism. Och vi är alla medskyldiga. För att komma undan rasismen, som utmålas som överallt förekommande, måste man ställa sig upp och deklarera sig vara antirasist.”

I detta politiskt superkorrekta perspektiv blir antirasisten vår tids hjälte, det goda föredömet i samhället. Kruxet är dock att även de människor som verkligen är rasister hänger på och förklarar sig vara goda antirasister. ”Att kalla sig antirasist och verkligen vara mot rasism är två olika ting”, konstaterar Korn.

De mest militanta förespråkarna för en alldeles genuin form av rasism i dag är troligen de som vänder sin rasism mot den vita folkgruppen. De som kallar personer med invandrarbakgrund vilka inte passar in i det politiskt korrekta mönstret, såsom exempelvis den frispråkige moderate riksdagsmannen Hanif Bali, för ”husblattar”. De som menar att den vita ”rasen” helst borde utplånas från jordens yta.


Tobias Hübinette skräder inte orden utan vill se ”den vita rasens västerland” gå under i ”blod och lidande”.

Till den senare kategorin hör ”vithetsforskaren” Tobias Hübinette, en av initiativtagarna till Expo, som en gång i tidskriften Creol önskade att ”den vita rasens västerland” måtte ”gå under i blod och lidande” och för något år sedan i sin numera akademiska skepnad krävde att invånarna i Sverige skulle registreras beroende på rasmässig tillhörighet.   https://sv.wikiquote.org/wiki/Tobias_H%C3%BCbinette

Dan Korn har skrivit en viktig och samtidigt underhållande bok där han blandar personliga upplevelser och reflektioner med allvar och vetenskapliga belägg. Det blir till en rätt oemotståndlig mix som varmt kan rekommenderas!

Tolv skäl till att Sverige är på väg bli en bananrepublik

28 februari, 2017

bananrepublik-300x210

För svenska etablissemangspolitiker är det viktigt att ”rätt bild” av Sverige förmedlas till utlandet. Problem skall man hålla käften om, och om man ändå måste kommentera dem skall man kalla dem ”utmaningar”.

När barnboksförfattarinnan och samlevnadsexperten Katerina Janouch i tjeckisk TV  påpekade att den vidlyftiga immigrationspolitiken i vårt land lett till svåra, kanske  olösliga, problem gjorde hon därför det allra mest förbjudna – hon gav fel ”bild” av Sverige: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Om Janouchs väl motiverade uttalanden ledde till en betydande uppmärksamhet i media blev det rena panikstormen när USAs nyvalde president Donald J. Trump i ett tal i förbigående nämnde Sverige som ett avskräckande exempel på hur det kan gå med en överdimensionerad och naiv immigrationspolitik. Etablissemangsföreträdarna, från Stefan Löfven till Carl Bildt, gick man ur huse för att tala om att Trump var en idiot som troligen rökt något olämpligt. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/19/trump-kritisk-mot-sverige-media-och-carl-bildt-far-spel/amp/

680
Bildt och Löfven – trovärdigare än Janouch och Trump?

Det är naturligtvis upp till var och en att bedöma vilka som har rätt – Katerina Janouch och Donald Trump eller Carl Bildt, Stefan Löfven och mainstream-media (MSM). Läs dock gärna nedanstående exempel på hur det står till i gamla Sverige innan du tar slutgiltig ställning!

Den galopperande invandringen, som fortsätter i stort ohejdat trots en officiellt skärpt asylpolitik, har lett till att resurser som hade behövts på annat håll i stället går till de sakrosankta ”ensamkommande” och andra asylanter. Sedan således BB i Sollefteå tvingats stänga till följd av resursbrist startade man en kurs i hur man föder barn i bil. Strax därpå kom det första fallet av nedkomst i en bild. ”Fan ta er politiker” skrev den födande kvinnan i en kommentar på nätet. http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/877276-blev-forsta-att-foda-i-bilen-fan-er-politiker

Den tilltagande kriminaliteten, som helt domineras av personer med utländsk bakgrund, har medfört ett allt råare våld där vaktmästare skjuts i huvudet och gäng tar lagen i egna händer. En våldsform som ökat i oroväckande grad är handgranatsattacker. Mellan 2015 och 2016 ökade dessa från tio till 27. https://www.svd.se/polisen-tagna-pa-sangen-av-okande-granatattacker/om/skjutningarna-i-sverige

vilande_kameler_2b
Nu skall det väl ändå bli fart på integrationen?

När all annan form av integration misslyckats kan man alltid satsa på rena dårpippi-projekt – och få miljonbidrag för detta. Initiativtagaren Géza Nagy vid Angereds kamelcenter utanför Göteborg försäkrar att kameler är ett ”spännande integrationsprojekt” och har tydligen lyckats bli trodd av ansvariga(?) politiker. De ännu inte existerande kamelerna i Angered har blivit ännu världsnyhet som bekräftar bilden av Sverige som knäppgökarnas paradis.  http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skattemiljon-gar-till-gigantiskt-kamel-projekt-i-goteborg

Vi får väl vara positivt öppna och se om kamelerna, om och när de anländer, kommer att leda till en nedtrappning av gängvåldet. Tills vidare tvingas vi dessvärre konstatera, att dödsskjutningarna i kriminella uppgörelser har ökat kraftigt under de senaste åren och att Sverige är värst i Norden på området. Detta trots att både kriminologen Jerzy Sarnecki och komikern Magnus Betnér försäkrat oss att vi kan känna oss trygga… http://www.expressen.se/nyheter/dodsskjutningarna-har-okat-sedan-2014/

Regeringen Löfven har i olika sammanhang klargjort att den inte särskilt uppskattar den nye residenten i Vita huset. Ändå har statsministern själv och statrådet Alice Bah Kuhnke tagit efter Donald Trump i det de offentligt kritiserat misshagliga media. I intervjuer i landsortsdraken Eskilstuna-Kuriren tar Löfven och Bah Kuhnke till storsläggan och påstår, att den lilla anspråkslösa podcasten Granskning Sverige är ”en attack mot Sverige” och ”ett hot mot hela vårt samhälle”. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/21/lofven-och-bah-kuhnke-gor-en-trump-och-branmarker-media-man-inte-gillar/amp/

alexandra_pascalidou_webbartikel
”Ett hot mot yttrandefriheten” – Alexandra Pascalidou är djupt kränkt.

Bland de politiskt korrekta aktörerna finns en grundmurad övertygelse om rättfärdigheten i de egna synsätten. Oliktänkande är ”rasister”, ”nazister”, ”högerpopulister” eller simpla mobbare. En av de känsligare inom PK-eliten är rumänskfödda Alexandra Pascalidou, som känner sig djupt kränkt och ”mobbad” av frispråkige riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som jämfört hennes framträdande i TV som Greklands-expert med Fox News anlitande av den numera världsbekante säkerhetsanalytikern Nils Bildt: ”Detta är ett hot mot yttrandefriheten”, menar således Pascalidou vilken tidigare påkommits med att plagiera andras texter. http://nyheteridag.se/detta-ar-ett-hot-mot-yttrandefriheten-pascalidous-attack-mot-bali-efter-tweet-om-greklandsexpert/

Att Donald Trump kan användes som förklaring till det mesta bevisade skådespelaren Rolf Lassgård, då han i besvikelsen över att den film han spelar titelrollen i – En man som heter Ove – inte erhöll någon Oscar för bästa utländska film, ger Trump skulden. Förklaringen är något snårig: eftersom Oscars-juryn ville protestera mot Trumps immigrationsdirektiv belönade den i stället en film från Iran med den eftertraktade statyetten. Lassgård tycks inte ha reflekterat över, att juryn likaväl kunde ha protesterat mot Trump genom att ge just en svensk film priset. http://www.friatider.se/rolf-lassg-rd-skyller-f-rlusten-p-donald-trump

Den svenska feminismen är inte vad den har varit. Det visade de kvinnliga medlemmarna av den svenska regeringsdelegation som reste till Iran tillsammans med Löfven för att förhandla fram handelsavtal med mullorna. I stället för att göra som Tysklands försvarsminister Ursula von der Leye när denna besökte Saudiarabien – det vill säga vägra bära kroppstäckande muslimsk klädsel – spökade handelsminister Ann Linde med feminint entourage ut sig som fågelskrämmor. För det fick man hård kritik av människorättsorganisationen UN Watch. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/14/slojgate-avslojande-for-fortrycket-i-iran-och-svenska-feministers-feghet/

handgranat-dimvadersgatan-biskopsgarden
Handgranatsattackerna har ökat lavinartat i det lugna och fredliga Sverige.

Ibland blir det uppenbart att media famlar efter halmstrån i syfte att bevisa, att allt egentligen står ganska väl till i vår så kallade humanitära stormakt. Några av våra största MSM citerar triumferande Chiacago-journalisten Tim Pool, som vallats runt i Rosengård i Malmö, vår mest beryktade ”no-go-zon” (se nedan), av kommunalrådet Nils Karlsson (MP). Pools slutsats: ”Nej, Rosengård är ingen krigszon.” Halleluja – se, så fel Trump hade…det pågår inget krig i Rosengård. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bl8rq/nej-rosengard-ar-ingen-krigszon

PK-folket brukar bli mer upprört över att vissa områden i vårt land kallas no-go-zoner än vad som faktiskt försiggår i dessa områden – droghandel, trakasserier av kvinnor, brutala shariagäng, misshandel av representanter för media, stenkastning och andra attacker mot polis och räddningstjänst. Därför ges stort utrymme åt lugnande röster som polischefen Erik Åkerlund i Botkyrka, som med viss semantisk finess hävdar att det inte finns några no-g0-zoner utan endast ”go-go-zoner”. Han motsägs dock av Gordon Grattidge, ordförande i Alarm-Ambulansförbundet, som menar att uttrycket no-go-zoner visst har fog för sig:  https://petterssonsblogg.se/2017/02/27/video-ambulansforbundet-no-go-zoner-ar-verklighet/

Vare sig vår PK-elit inklusive dess feministiska beståndsdelar eller rättsväsendet ser särskilt allvarligt på våldtäkter eller andra former av antastande av kvinnor. Särskilt inte om dessa förövas av män med främmande kulturell-religiös bakgrund. I stället är det (de vita) männen i allmänhet som skall hatas, vilket eftertryckligt i flera sammanhang framförts av tonåriga sångerskan Zara Larsson. Om en kvinna av rätten inte anses ha gjort tillräckligt motstånd kan den/de tilltalade räkna med frikännande, som de fem män som förgrep sig på en rullstolsburen kvinna på Gotland. http://nyheteridag.se/misstankta-valdtaktsmannen-slapps-pa-grund-av-kvinnans-handikapp/

danpark2014
”Rättsstatens” utkommenderade polis bär bort misstänkta verk av Dan Park.

Ett av kriterierna för att ett land är på väg utför är att dess rättsutövning mer liknar ett lotteri än ansvarsfull myndighetsutövning. Sverige har i det här sammanhanget blivit ett land där innehavare av obrukbara prydnadsvapen kan straffas, medan förhärdade våldsbrottslingar och våldtäktsmän tillåts gå fria. I ett sådant land är det mer eller mindre självklart att uppstudsiga konstnärer löper en överhängande risk att hamna i fängelse. Såsom fallet har varit med den geniale gatuartisten Dan Park, som flera gånger på mycket lösa boliner dömts till fängelse enligt den tvivelaktiga lagen hets mot folkgrupp: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/dom-mot-hetsatalad-gatukonstnar

Icke minst det svenska rättsväsendets behandling av Dan Park har fått mig att undra över om Sverige är en ”moralisk stormakt”, som den rödgröna regeringen vill få oss att tro, eller en sorglig bananrepublik. Ovanstående exempel, som bara är en skrapning på ytan när det gäller tillståndet i nationen, får mig att tro mest på det sistnämnda alternativet. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

 

Gotlands återmilitarisering – den svenska försvarsmaktens viktigaste uppgift

26 september, 2016

insatskompaniet%20genomfor%20ordergivning%20infor%20uppdra
Medlemmar ur insatskompaniet i Gotlandsbrigaden förbereder sig inför en övningsuppgift. Foto: Försvarsmakten

-Jag är personligen övertygad om att det kommer att komma mer. Nuvarande truppförsvar omöjliggör i alla fall en rysk Krim-operation på Gotland.

Det sade överste Mattias Ardin, ansvarig på plats för den av regeringen beslutade permanenta återmilitariseringen av Gotland, då han som inbjuden talare på Nylands brigads gilles höstmöte på Karlbergs slott i Solna redogjorde för den militära situationen på den svenska östersjöön. Denna bloggare fanns på plats i filmsalen, där den intressanta lägesbeskrivningen ägde rum.

I propositionen Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016-2020 av den 23 april 2015 underströk regeringen Löfven vikten av att återetablera ett permanent militärt försvar på Gotland. http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2015/04/prop.-201415109/

Överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén tillkännagav den 14 september att ett förband med en numerär om 150 man, vilket utgörs av ett mekaniserat skyttekompani från Skaraborgs regemente P4 i Skövde, skall finnas på Gotland på permanent basis. Hela stridsgruppen beräknas finnas på plats under 2017 och 2018. Tanks och andra militära fordon ingår. Ett problem är att det ännu inte löst sig med den befintliga truppens förläggning när detta skrivs. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/nu-maste-forbandet-hitta-nagonstans-att-bo

img_1455
Överste Mattias Ardin talar om den militära återetableringen på Gotland med Nylands brigads fana i bakgrunden. Foto: Tommy Hansson

Chef för denna enhet är överstelöjtnant Stefan Pettersson, under det att Mattias Ardin är ansvarig på plats för den militära ledningsenhet som handhar återmilitariseringen. Ardin har tidigare bland annat varit stabschef för den svenska styrkan i Afghanistan. http://www.hd.se/2016-09-14/han-ska-leda-forsvaret-pa-gotland

Rysk ockupation 1808. -Jag är personligen övertygad om att det kommer att komma mer, menade överste Mattias Ardin när han talade på temat Säkerheten kring Östersjön – försvarsmaktens återetablering på Gotland inför Nylands brigads gilles höstmöte. Men det är det nuvarande läget vi har att utgå ifrån, och förhandenvarande truppförsvar omöjliggör i alla fall en rysk Krim-operation på Gotland. På sikt skulle jag önska mig artilleri och luftvärn med lång räckvidd.

Apropå det ryska agerandet på den Ukraina tillhörande Krim-halvön så följer det ett klassiskt mönster. Ryssarna kidnappade en så kallad terrorledare på ukrainsk mark och tog det som intäkt för en offensiv militär operation: ett casus belli – anledning till krig – hade skapats. I princip samma typ av agerande som när Nazityskland klädde ut tyska soldater i polska uniformer och fingerade anfall mot tyska ställningar längs polsk-tyska gränsen vid månadsskiftet augusti-september 1939 och inledde Andra världskriget. Eller för den delen när den svenska krigsledningen med Gustaf III i spetsen framprovocerade kriget mot Ryssland 1788 genom att skruda svenska soldater i ryska uniformer vilka angrep svenska ställningar.

Om det ryska förfarandet på Krim finns en intressant bloggtext här: http://zynisk.blogg.se/category/ukraina.html

Överste Ardin, som uppgav att han ser försvaret av Gotland inklusive Fårö, Karlsöarna, Gotska Sandön, Östergarnsholm och några mindre öar ur ett ”östersjöperspektiv”, inledde med en historisk orientering om något av det som förevarit på Gotland. Således ockuperades ön av rysk trupp i samband med Finsk-ryska kriget 1808-1809, då nio ryska fartyg  från lettiska Libau (Liepaja) med 1800 man och sex artilleripjäser ombord lade till i Slesviken i Grötlingbo på södra Gotland den 22 april 1808 med amiral Nikolaj Bodisko som befälhavare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ryska_ockupationen_av_Gotland_1808

Någon svensk militär närvaro på Gotland fanns i detta läge inte, utan landshövding Erik af Klint tvingades  i all hast trumma ihop ett bondeuppbåd som gick den ryska styrkan till mötes. Övermakten bedömdes emellertid som alltför stor, och svenskarna kapitulerade utan strid den 25 april. Amiral Bodisko utropade sig till guvernör i Visby.

Den ryska närvaron på Gotland skulle dock visa sig bli kortvarig.  Den 12 maj 1808 blockerades hamnen i Slite av de båda svenska fartygen Manligheten och Tapperheten, vilka seglat in från Karlskrona. Bodisko fann sig i detta läge tvungen att kapitulera, något som skedde den 17 maj. Dagen därpå lämnade de avväpnade ryska trupperna Gotland med destination Ryssland.

gnb-1
Medlemmar i Gotlands nationalbeväring på den tid det begav sig. Foto: Arkiv

Gradvis nedmontering av Gotlands försvar. Efter den ryska ockupationen insåg ansvariga svenska myndigheter att det behövdes en ständig militär närvaro på Gotland, och den så kallade Nationalbeväringen sattes upp 1811 efter beslut av konung Carl XIII. Regementet utgjorde Sveriges första värnpliktsförsvar och rekryterades från Gotland. Det omfattade 6781 man och indelades i tre artillerikompanier samt 43 kompanier infanteri och jägare. Nationalbeväringen delades 1887 upp i två separata enheter. http://www.tjelvar.se/gnb/gnb.htm

Efter hand växte den militära närvaron på ön ut och omfattade som mest omkring 25 000 man – det vill säga nära hälften av den nuvarande befolkningen på  57 381 invånare per den 31 december 2015 – fördelade på Gotlands artilleriregemente (A7), Gotlands luftvärnskår (Lv2), Gotlands kustartilleriregemente (KA3) samt Gotlands regemente (P18).

Lägg därtill hemvärnsstyrkan Gotlandsbataljonen, som är traditionsbärare för det nedlagda pansarregementet P18. Det ingår i Amfibieregementet Amf1. http://krigochhistoria.blogspot.se/2015/01/forsvaret-av-gotland.html

Från 1980, då det gotländska försvaret bestod av tre stridsgrupper och en mekaniserad brigad, har den permanenta militära närvaron på Sveriges största ö gradvis monterats ned. 2005 var förstörelseverket fullbordat – då fanns bara Hemvärnet kvar. Avmilitariseringen av Gotland var helt i linje med förre ÖB Sverker Göransons åsikt att det inte behövdes något fast försvar på Gotland. ”Man ska plocka dit resurser…med hänsyn till hur saker och ting utvecklar sig”, citerades sålunda Göranson i en intervju i Dagens Nyheter 2014. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ob-inget-fast-forsvar-pa-gotland/

img_1459

Karlbergs slott i Solna med anor från 1634. Foto: Tommy Hansson

Hur väl påläst general Göranson är om Rysslands invasion 1808, då det alltså saknades svensk trupp på ön, undandrar sig mitt bedömande. Förre försvarsminister Anders Björck (M) tillhör dem som upprörts över Gotlands avrustning och har i sociala medier menat att de ansvariga för denna borde ”ställas inför krigsrätt”.

Avgörande att hålla Östersjön öppet. De 150 till större delen anställda soldater från Skaraborgs regemente i Skövde, som i initialskedet befinner sig på Gotland, utgör tillsammans med Hemvärnets Gotlandsbataljon och F17g – flygflottiljen F17s gotlandsbasering med vissa flygrelaterade uppgifter – förvisso en mycket begränsad militär närvaro.

Avsikten är enligt överste Mattias Ardin emellertid att detta endast skall vara begynnelsen på en utökad militär närvaro på Gotland. Ardin informerade vidare om att ett nytt regementsområde skall byggas på Tofta skjutfälts norra del söder om Visby.

-Det kommer i ett första steg att bli moderna byggnader ”i tiden”, inte den gamla sortens kasernbyggnader, sade Ardin. Det kommer också att finnas möjligheter till expansion. Hösten 2017 planeras vidare en stor samövning med Finland, och vi kan också emotse att allt fler finska förband besöker Gotland.

Mattias Ardin klargjorde i sitt anförande att det gotländska försvaret bör ses i ett större östersjöperspektiv relaterat till såväl Finland som de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. En avgörande uppgift blir att hålla Östersjön öppet.

-Ett mycket viktigt år var 2004, då de baltiska staterna gick med i såväl NATO som EU, fastslog överste Ardin. Det innebar att det militärstrategiska förhållandet mellan Ryssland och väst vändes upp och ner. Om inte Östersjön kan hållas öppet kan Finland inte överleva, och det är givet att Östersjöns öppenhet är av väsentlig betydelse även för Baltikum och Sverige.

d0b0d180d0bcd0b8d18f-12_57ac5424ddf2b371058f848a
Den ryska sjömålsroboten BASTION med en räckvidd om 12-30 sjömil avfyras.

Det nya Kalla kriget. Inte bara Gotland utan också andra större öar och ögrupper såsom Bornholm och Åland är betydelsefulla i sammanhanget. Icke minst ligger dessa inom räckvidd för långtskjutande ryska missiler stationerade i det kraftigtt militariserade Kaliningrad-området. Ardin framhöll vidare att ryssarna brukar göra litet som de behagar.

På Åland är det exempelvis enligt internationella regler förbjudet med militära aktivitteter, men det respekteras inte av Ryssland och dess diplomatiska representation i Mariehamn. Det är nog dessvärre med allt skäl som Finlands regering fruktar en rysk ockupation av ögruppen. http://www.dn.se/nyheter/varlden/finland-forbereder-sig-pa-rysk-ockupation-av-aland/

När den före detta KGB-officeren Vladimir Putin tillträdde som Rysslands president efter Boris Jeltsin år 2000 så inleddes i realiteten ett nytt kallt krig. Sovjetnostalgikern Putin har uttryckt att han ser avvecklandet av Sovjetunionen som en stor katastrof. Han har tillsammans med den övriga ryska ledningen i Kreml metodiskt byggt upp landets krigsmakt och anpassat den enligt de nya stormaktsambitionerna. Jag har tidigare skrivit om det nya Kalla kriget på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Utrikespolitiskta/militära äventyrligheter i Georgien, Ukraina och Syrien i kombination med ökat spionage och ökade provokationer mot omvärlden, icke minst Sverige, understryker behovet att vara på sin vakt mot Putins expansiva Ryssland. I detta perspektiv är det glädjande att Sverige bestämt sig för att permanenta den militära närvaron på Gotland, icke minst då med tanke på gasledningen Nordstream 1 mellan Ryssland och Tyskland som passerar strax öster om Gotland. Nu planeras även Nordstream 2.

img_1456
Gotland befinner sig i ett strategiskt centralt läge i Östersjön. Foto: Tommy Hansson

Det bör understrykas att överste Mattias Ardin som chef för ledningsenheten för återmilitariseringen av Gotland har en extremt viktig uppgift, kanske den allra viktigaste uppgiften av alla inom dagens svenska försvar. Det finns all anledning att önska honom ”lycka till” i detta ansvarspåliggande värv! Gotlands återupprustning är dock inte gjord i en handvändning – det tog tio år att lägga ner det gotländska försvaret, och det kommer sannolikt att ta minst lika lång tid att bygga upp det igen.

Stasi-övervakat skolprojekt skulle göra Sverige mer ”DDR”-vänligt

11 juli, 2016

gdr-stasi-hq-berlin-2010-1

En av världens mest hatade byggnader: Stasi-högkvarteret i Östberlin.

När Sverige diplomatiskt erkände den kommunistiska diktaturstaten Östtyskland (”DDR”) 1972 innebar det startskottet för ett omfattande östtyskt-svenskt samarbete över Östersjön. Ett särskilt propagandaprojekt med Sverige som mål gällde skolan. Detta projekt leddes och övervakades av det beryktade östtyska säkerhets- och spionorganet Stasi.

I Sverige fanns starka sympatier för den så kallade Tyska demokratiska republiken (Deutsche Demokratische Republik, ”DDR”) inom främst Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) och Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) men också på sina håll inom de borgerliga partierna.

Carl Bildt, som i tidernas fullbordan skulle bli borgerlig stats- och utrikesminister, pläderade i tidskriften Svensk Linje i början på 1970-talet för ett svenskt erkännande av Östtyskland och medverkade under sin tid som styrelseledamot i Stockholms studentkårs internationella utskott till goda kontakter med Östtyskland men också med andra öststater som Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. (Se Lars Lundberg: Bilder av Bildt. Legus förlag 1994, sidan 39).

CARL+BILDT+OCH+GÖSTA+BOHMAN
Studentpolitikern Carl Bildt (på bilden med M-ledaren och ett tag svärfadern Gösta Bohman) stödde Sveriges erkännande av den så kallade Tyska demokratiska republiken.

I en skrift utgiven av Frivärld (Stockholm Free World Forum) med titeln Svensklärarna i DDR – en studie av ett Stasiprojekt (2015) analyserar professor emeritus Anders Törnvall, Mälardalens universitet i Västerås, det östtyska av Stasi ledda skolprojektet vilket administrerades av Herder-institutet /Fotnot/  vilket var en del av Marx-Engels Universität i Leipzig.

”Den röda linjen” ”Herder-lärarna var beroende av ministerierna och Stasi”, konstaterar Törnvall inledningsvis (sidan 2). ”Att inte följa den så kallade ’röda linjen’, alltså partiets ideologi och politik, kunde straffa sig. Man måste alltid ta hänsyn till detta i ämbetsutövningen.”

Det sammanlagda antalet svenska lärare som efter 1972 deltog i utbildningen vid Herder-institutet uppges av direktorn Erhard Hexelschneider ha varit 600. Samma år som Sverige erkände Östtyskland, alltså 1972, tog utbildningen – eller snarare indoktrineringen i östtysk socialistisk ideologi – fart. I Sverige var högsta skolmyndigheten, Skolöverstyrelsen (SÖ), i högsta grad med på noterna, och dess generaldirektör Jonas Orring bjöd gärna in delegationer från det tyska socialistriket som han menade hade väsentligt mer att erbjuda Sverige än det ”bakåtsträvande och konservativa Västtyskland”. (Törnvall, sidan 2).

alex-radler
Aleksander Radler – kyrkoherde i Burträsk och mångårig Stasi-spion.

Anders Törnvall har tidigare svarat för ett uppmärksammat TV-reportage om Stasi-spionen Aleksander Radler, som arbetade åt Stasi i 25 år. När han avslöjades för några år sedan hade han skapat sig en plattform som kyrkoherde i Burträsk i Västerbotten, där han bodde med sin hustru Bettina. Radler hade systematiskt rapporterat om sina vänner och kontakter till Stasi vilket i en del fall resulterat i att de fängslades som statsfiender och fick sina liv förstörda. http://www.expressen.se/nyheter/dokument/spionprasten-som-vagrar-gora-avbon/

Den svenska grundskolans dödgrävare Det Stasi-ledda skolprojektet var mycket ambitiöst upplagt, vilket var naturligt – via de svenska skolorna skulle ju en fördelaktig bild av det socialistiska experimentlandet ”DDR” kolporteras ut i Sverige.  Törnvall beskriver hur rekryteringsprocessen gick till (sidan 2):

Rekrytering till kurserna skedde främst genom information från fortbildningsavdelningarna vid universiteten och lärarhögskolorna och genom skolpressen, t ex Skolvärlden. Vänskapsförbundet Sverige-DDR (1956-1991) var mycket engagerat i rekryteringsprocessen främst genom rektorn, riksdagsmannen (S) och mångårige ordföranden Stellan Arvidsson /sic!/  och hans hustru, skoldirektören Britta Stenholm, sekreterare i den statliga lärarutbildningskommittén och ordförande i en lärobokskommitté, som i mitten av 1970-talet granskade allsidigheten i svenska läroböcker.

3438229_2048_1152
Den svenska grundskolans dödgrävare. ”DDR”-vännen, socialisten och ateisten Stellan Arvidson.

Stellan Arvidson (1902-97) var en socialdemokrat på vänsterkanten och verksam som litteraturhistoriker, skolman och författare. Övertygad marxist och ateist var han sekreterare i Skolkommissionen 1946-53, vilken upprättade fundamentet till den svenska grundskolereformen. Arvidson har därför kallats ”den svenska grundskolans fader”, eller kanske mer korrekt ”dödgrävare”. Stellan Arvidson är en av de personer jag beskriver som en samhällsdestruktör i boken Destruktörerna. Hur 13 män, tre kvinnor och kulturvänstern förstörde Sverige  (Contra förlag, 2008). http://www.contra.nu/c012prov.html

Alla svenska högskolor inbjöds att medverka i seminarier och konferenser i Sverige kring utbildningen i Östtyskland tidsperioden 1980-90. Det sista evenemanget som hölls ingående i denna verksamhet hade som tema utvecklingen i ”DDR” – trots att detta land var under avveckling!

”DDR var en bra stat” Professor Anders Törnvall har gjort en djupintervju med Erhard Hexelschneider, direktor och lärare vid Herder-institutet, inför arbetet med den nu föreliggande skriften om svensklärarprojektet. Hexelschneider var en ideologiskt medveten socialist, vilken än i dag tycker det var riktigt att uppföra Berlinmuren som ett bålverk mot den anstormande kapitalismen från väst och alltjämt kallar sig ”övertygad kommunist”.

Han anser att den undervisning de svenska lärarna fick var förstklassig och citeras på följande sätt av Törnvall (sidan 3): ”Vi gav en mycket bra undervisning för svenskarna, den bästa vi kunde leverera, därför att DDR var en bra stat. Jag led inte av att jag inte fick ta del av viss litteratur och forskning som var förbjuden i vår stat. Jag led inte heller av att jag inte kunde resa till kapitalistiska länder eller att jag inte hade villa och bil.”

phpU9RCan20081210140128Herder-institutet i Leipzig.

Törnvall låter i sin skrift flera av lärarna vid Herder-institutet komma till tals, och de uttrycker ungefär samma ståndpunkter som direktor Hexelschneider: att det var viktigt att i undervisningen följa ”den röda tråden”; att Berlinmuren var nödvändig; att socialismen ideologiskt är överlägsen kapitalismen.

Jochen Schröder, som var lärare och ställföreträdande ledare för institutets internationella kurser, deklarerar utan omsvep (sidan 4):  ”Jag uppfattade mig som en övertygad kommunist och en engagerad medarbetare i det propagandistiska, ideologiska systemet som arrangerade svenskkurserna. Viktigt för oss var att för svenskarna upprepa på ett sofistikerat sätt motsättningarna mellan ett socialistiskt samhällssystem och ett kapitalistiskt system som representerades av Västtyskland.”

Svenskkurserna framgångsrika Irene Zoch, som var lektor vid Herder-institutet, menar att utbytet mellan det östtyska propagandainstitutet och det svenska skolväsendet fungerade bra. ”Svenskarna var verkligen intresserade av DDR”, understryker hon i en intervju med Anders Törnvall. ”Det fanns vissa som var skeptiska, men de var inte många.”

Zoch minns dock att det kunde vara jobbigt för östtyskarna när de genom svenskarna konfronterades med ett samhällsskick med större frihet och bättre levnadsförhållanden än vad som var rådande i deras eget socialistiska lyckorike (sidan 4): ”Det var svårt för oss när vi betraktade svenskarnas frihet att resa vart de ville i världen. Stasis kontroll av oss och svenskarna försökte vi förtränga. Och inte heller svenskarna förstod och såg. De greps också av propagandan och kritiken av väst, framförallt Västtyskland, vår huvudfiende.”

En vanlig fråga svenskarna ofta ville veta mer om gällde kyrkans ställning i Östtyskland. Jochen Schröder hävdar att den socialistiska staten var ”mycket generös” gentemot (den protestantiska) kyrkan beroende på dess diakoni och engagemang för freden. ”Vi tvingades dock spela med i Sovjets kampanj att kyrkan skulle krossas”, förklarar Schröder för Törnvall och fortsätter:
760

Olof Palme på besök i Östtyskland med partichefen Erich Honecker (närmast kameran).

”Vi ville liksom statsminister Palme skapa en atomvapenfri zon. Men vi var en del av det kalla krigets politik. Man måste betänka att det fanns 500 000 sovjetiska soldater i DDR, vilket gjorde oss beroende av Sovjet.” (Sidan 4) Om Olof Palmes väl dokumenterade beundran för ”DDR”-staten och hans stöd för sovjetisk ”fredspolitik” kan mer läsas på Dick Erixons blogg här: http://erixon.com/blogg/2009/11/olof-palme-lovordade-ddr/

Enligt Schröder var svenskkurserna framgångsrika, eftersom de gav ”mänskliga möten där västs propaganda kunde bemötas”.

Olika svensktyper kartlades
Kursarrangörerna vid Herder-institutet delade in de svenska deltagarna i olika kategorier (sidan 4):

    – De som var starkt positiva till ”DDR”-staten och dess socialistiska politik.
   – De mer pragmatiska som hade uppfattningen, att det östtyska samhällsskicket representerade en bra variant av socialismen.
   – De som på ett personligt plan var intresserade av det östtyska systemet.
   – De som var kritiska mot Östtyskland och det totalitärt socialistiska samhället.
   – De som var stolta över att vara svenskar och såg svagheter i den östtyska staten.
  

När de östtyska lärarna besökte Sverige kunde de konstatera, att ordningen inte alltid var så bra i de svenska klassrummen. Den östtyska staten hade här en mer konservativ hållning som krävde ordning och disciplin. Det hörde också till att när östtysk skolpersonal besökte Sverige fick de en eller flera övervakare, vilka noga kontrollerade att inga ideologiska avvikelser gjordes eller att någon hoppade av och sökte politisk asyl.

Att förlöjliga Stasi kunde leda till svåra konsekvenser. Diktaturer har aldrig haft mycket till övers för humor. Törnvall ger i sin skrift exempel på lärare som föll i onåd och skickades hem från Sverige därför att de ansågs ha tagit alltför djupa intryck av den frihetliga demokrati de mötte.

ConradSchuhmann

En av det Kalla krigets mest berömda bilder. Den östtyske soldaten Conrad Schumann flyr över gränsen till Västberlin den 15 augusti 1961 då muren höll på att byggas. Schumanns öde blev tragiskt: han begick självmord 1998.

För doktor Bernd Landmann, lärare och kursledare för svenskarna, utgjorde undervisningen av de svenska kursdeltagarna höjdpunkten i hans lärarkarriär. Anders Törnvall sammanfattar så (sidan 5):

”Svenskarna fann han mycket olika; de flesta var praktiskt intresserade, färre av språkteorier. De var glada och förväntansfulla, men hade ingen aning om hur DDR-diktaturen och dess långa arm verkligen fungerade. De förstod inte att de alla var övervakade hela tiden även när de bodde hos värdfamiljer, som ju var speciellt utvalda och intrimmade i rollen de skulle spela gentemot svenskarna.”

Stasi övervakade allt De lärare professor Törnvall intervjuat bekräftar att Stasi vakade noggrant över att de östtyska målen med svenskundervisningen uppfylldes. Varje kurs förbereddes sorgfälligt. Målen och riktlinjerna var som följer (sidan 7):

* Svenskarna skall få större förståelse för och accepterande av det socialistiska kollektivet, bort från svenskarnas individualism. * Det socialistiska samhället är alltid överlägset det kapitalistiska västsamhället. * Undervisningens påverkan på svenska ungdomar ansågs särskilt viktig. * DDRs utrikespolitik är alltid fredlig och modellen för denna fredspolitik är Sovjetunionen. * Helsingfors-deklarationen från 1975 är ett stöd för den östtyska utrikespolitiken. * Warszawapakten är en garanti för ”DDRs” utrikespolitiska framgångar. *Berlinmuren är en ”freds- och frihetsmur” för att skydda västs försök att förstöra ”DDR”.

Det övergripande viktigaste målet var att få den svenska Skolöverstyrelsen (SÖ) och ytterst den svenska regeringen att inta en stödjande roll i skolsamarbetet Sverige-Östtyskland, något som också skedde. Svenska skolbyråkraters genomgående uppfattning – med SÖ-chefen Jonas Orring i spetsen – var att Östtyskland hade mer att lära svenskarna än Västtyskland.

Johann_Gottfried_Herder_2
Johann Gottfried Herder (1744-1803). https://sv.wikipedia.org/wiki/Johann_Gottfried_Herder

Östtyskarna lämnade intet åt slumpen, utan lärarna vid Herder-institutet förbereddes för sina propagandistiska insatser vid Nordiska institutet i Greifswald, en stad belägen i Pommern  med anor från den tid då stormakten Sverige hade besittningar på tyskt område. Här hade även Stellan Arvidson haft en lektorstjänst på 1930-talet. Universitetet i Greifswald, grundat 1456, har kallats ”Sveriges äldsta universitet”. http://popularhistoria.se/artiklar/det-gamla-sverige-i-det-nya-tyskland/

””Ett djävulskt system” Det östtysk-svenska samarbetet på skolans område medförde omfattande researrangemang, som Johanna Tegelström var ansvarig för på svensk sida. Hon var född i Tyskland och hade som barn tvingats uppleva den nationalsocialistiska diktaturen under Hitler. Tegelström hade erfarenhet av invandrarundervisning i Göteborg.

Tegelström utsattes yttermera för ett värvningsförsök av Stasi. Hon var dock väl förberedd på något sådant och föll inte till föga. Tegelström såg klara likheter mellan ”DDR”-diktaturen och den nazidiktatur hon upplevt som barn.  ”Ju mer hon reste med grupper i DDR”, skriver Anders Törnvall, ”desto mer tyckte hon att det var hemskt att leva i en diktatur. Det var samma system som i hennes barndoms Nazityskland. Värst var slagordet att ’Freden skulle försvaras med vapen’, som motiverade den starka offensiva Nationella folkarmén, (NVA).” Johanna Tegelströms sammanfattande intryck av Östtyskland är, skriver Törnvall (sidan 9), att det representerar ”ett djävulskt system”.

Östtysklands popularitet i Sverige, framhåller Törnvall, berodde till en del på den vänstervåg som hade rullat igång på allvar studentrevoltåret 1968. Allt fler lärare och skolboksförfattare kom att intressera sig för ”DDR”, varifrån ett stort antal föreläsare bjöds in. Även inbjudna västtyska lärare hade ofta en positiv inställning till det Tyskland som fanns på andra sidan järnridån.

DDRs kulturcentrum i Stockholm, beläget på Upplandsgatan nära Tegnérlunden, hade som målsättning att utkonkurrera det västtyska Goethe-institutet. Det kan nog sägas att östtyskarna här hade ett försprång tack vare den geografiska anknytningen till tidigare svenska stödjepunkter på nuvarande östtyskt territorium. Icke minst odlade man arvet efter den store reformatorn Martin Luther.

2006-07-24-se060721appeal_sthlm1
Kina är enligt SÄPO en av de diktaturstater som är aktivast i Sverige. På bilden en fridsam protest mot kommunistregimens brutala förföljelse mot meditationsrörelsen Falun Gong.

Kina, Ryssland och Iran aktivast i dag Anders Törnvall lyckas på ett begränsat utrymme få med en mängd intressant information om det östtysk-svenska skolprojekt varmed ”DDR”-staten ville indoktrinera det svenska samhället i socialist- och kommunistvänlig riktning. Det genomgående intryck jag får när jag läser professor Törnvalls avhandling är att Stasi och Herder-institutet i Leipzig skötte detta värv på ett proffsigt, skickligt och icke minst noggrant sätt. Även om en del uppmärksamma svenska deltagare som Johanna Tegelström utan svårighet genomskådade propagandan.
  
En annan av de svenska deltagare Törnvall genomfört intervjuer med, adjunkt Anita Ottenbrant i Mjölby, omtalar att hon blev illa behandlad av kursledarna när hon en gång påpekade att den information som gavs om Östtyskland inte stämde med verkligheten. Ottenbrants uppfattning var att ”DDR”-medborgarna inte levde i frihet utan jämförde dem med ”djur i ett zoo” (sidan 17). I samhället härskade ”ett slags förföljelsemani” som gjorde att Stasi tilldelades uppgiften att övervaka allt och alla.
  
Den lärdom som kan dras av det Stasi-ledda skolprojekt som här beskrivits är enligt Anders Törnvall (sidan 19) följande: ”Alla diktaturer infiltrerar olika länder i stort sett på samma sätt. De använder sig av en blandning av ekonomisk samverkan, kultursamverkan, utbildningssamverkan och politisk samverkan.” De diktaturer som enligt SÄPO i dag är mest aktiva i Sverige är Kina, Ryssland och Iran.
  
Professor Törnvall avrundar med följande tänkvärda ord (sidan 20): ”Vi kan alltså lära oss av DDR:s verksamhet vid svenska skolor och lärosäten att undvika samverkan med diktaturer. DDR gick under, men inte alla gör det efter bara 50 år.”

Fotnot: Herder-institutet är uppkallat efter den tyske filosofen, historikern, författaren och pedagogen Johann Gottfried Herder (1744-1803).