Ebba Busch (KD) och Jimmie Åkesson (SD).Två uppskattade partiledare,
Ett parti står ut framför alla övriga i Nyheter idag/Sentios majmätning: Kristdemokraterna som ökar med 2,9 procentenheter jämfört med aprilmätningen till 8,5 procent. Därmed är KD riksdagens fjärde största parti enligt väljaropinionen. Jag vågar påstå att detta helt och hållet beror på partiledaren Ebba Buschs rakryggade hållning i anledning av korankravallerna kring påsk.
Inget parti förmår dock rubba Socialdemokraterna, som med 29,2 procent (+0,9) toppar listan. Också här torde man kunna tillskriva partiledarens (och statsministerns) Magdalena Andersson pondus – icke minst beträffande NATO-underhandlingarna – sossarnas säkra position i toppen i mätning efter mätning.
Att övriga statsråd såsom Morgan Johansson, Annika Strandhäll, Anders Ygeman med flera gör tämligen släta figurer alternativt då och då visar prov på häpnadsväckande inkomptetens påverkar tydligen inte den starka S-ställningen.
Moderaterna tappar närmare 2 procentenheter från aprilundersökningen men behåller andraplatsen med 20,4 procent.
Sentio sågs tidigare av etablissemanget en smula över axeln på grund av att det var det mätinstitut som överlag gav Sverigedemokraterna högst procent i åtskilliga mätningar. Det norska institutet lyckades dock bäst av alla pricka in SDs valresultat 2014. Numera brukar det Sverige-vänliga partiet knappast få några uppseendeväckande opinionssiffror – den nu aktuella majmätningen ger partiet 19,4 procent (-1,7) och en tredjeplacering.
På femte plats efter ovan nämnda KD återfinns Vänsterpartiet som går tillbaka med en dryg procentenhet till 7,8 procent. Härefter följer Centerpartiet 5,3, Miljöpartiet 4,1 samt Liberalerna 2,6. Andra partibildningar lyckas samla ihop 2,6 procent vilket är en marginell tillbakagång.
C tycks ha vuxit fast kring 5-procentsstrecket – riksdagsspärren om 4 procent är därmed inte särskilt långt borta. MP kan denna gång glädja sig åt att hamna precis ovanför sagda spärr, men frågan är hur länge det kommer att hålla. Sverige skulle under alla omständigheter vara ett bättre land att leva i utan de gröna dårarna.
Någon Johan Pehrson-effekt i form av glädjesiffror för L är det slutligen definitivt inte fråga om i föreliggande mätning.
Fotnot: Sentio Research Norge AS grundades 1997. Företaget säger sig utföra alla typer av samhällsvetenskapliga undersökningar. Huvudkontoret är placerat i Trondheim.
Länge tycktes C inte påverkas nämnvärt av alla pedofilskandaler, där EU-parlamentarikern Fredrick Federley var en av de inblandade. Väljarna tycks nu emellertid långt om länge ha insett vad partiet egentligen går för. Populariteten har knappast ökat genom uttalanden som C-riksdagsmannen Martin Ådahls om att det finns ”hundratusentals muslimer som är poliser, läkare och som bygger vårt samhälle”.
Enligt Ipsos opinionsanalytiker Nicklas Källeberg har C-väljarna gått till så gott som alla andra partier utom till Kristdemokraterna. Flest har sökt sig till Socialdemokraterna.
Eljest har det inte hänt så jättemycket sedan den förra Ipsos-mätningen. Socialdemokraterna toppar i överlägsen stil med 32 procent, en ökning med 2 procentenheter. Tvåa är Moderaterna med 22 (+-0) och trea Sverigedemokraterna med 18 (+-0).
Sedan är det ett stort hopp ner till Vänsterpartiet på 9 procent, Centerpartiet 5 procent och Kristdemokraterna 5 procent, samtliga med försumbara eller inga förändringar jämfört med förra mätningen. I bottenträsket återfinns Miljöpartiet och Liberalerna på 3 procent.
Parallellt med Ipsos-mätningen har Novus utfört en undersökning avseende förtroendet för partiledarna. Statsminister Magdalena Andersson leder här i splendid isolation med 57 procent som har mycket eller ganska stort förtroende för henne – en ökning med 3 procentenheter jämfört med förra mätningen. https://omni.se/svt%2Fnovus-fortroendelyft-for-alla-partiledare-i-hogeroppositionen/a/1OA2xG
Sedan kommer ingenting och sedan ingenting innan Ulf Kristersson dyker upp på andra plats med 39 procent (+5) och Ebba Busch (KD) på tredje med 31 procent. Förtroendet för KD-ledaren ökar därmed med hela 7 procentenheter, en direkt följd av hennes oförvägna uttalanden efter korankravallerna.
Också SDs Jimmie Åkesson kan noteras för ett rejält sympatilyft om 4 procent – han får nu 31 procent.
Övriga siffror: Nooshi Dadgostar (V) på 20 procent – den enda partiledare som backar i förtroende – (-2), Annie Lööf (C) på 19 (+1), Johan Pehrson (L) 11 (+4), Märta Stenevi (MP) 9 (+3) samt Per Bolund (MP) med 8 procent (+1)
Champagnekorkarna lär ha slagit i taket hemma hos partiledaren Gustav Kasselstrand och andra medlemmar i Alternativ för Sverige (AfS) efter offentliggörandet av Nyheter idag/Sentios mätresultat för perioden 21-25 april. Partiet noteras nämligen för 1,2 procent, en ökning med en halv procentenhet jämfört med närmast föregående mätning.
1,2 procent är naturligtvis inte särskilt mycket att hurra för men kan ändå vara viktigt om det är valresultat: då distribueras det aktuella partiets valsedlar gratis i nästkommande riksdagsval.
I övrigt bjuder väl inte Sentios mätning på några sensationella resultat. Störst är givetvis Socialdemokraterna som noteras för 28,3 procent, vilket dock är en minskning med icke obetydliga 2,1 procentenheter jämfört med förra mätningen. Därmed tangerar S senaste valresultatet.
Näst störst är Moderaterna på 22,3 (+1,7) och tredje störst Sverigedemokraterna med en marginell ökning. Vänsterpartiet intar fjärdeplatsen med 8,9 procent och sedan följer Kristdemokraterna (5,5), Centerpartiet (5,1), Miljöpartiet (3,1) samt Liberalerna (2,9). De båda sistnämnda partierna befinner sig därmed i ett prekärt läge när det endast återstår drygt fyra månader till valet.
Övriga partier får tillsammans 2,8 procent varav AfS alltså lägger beslag på 1,2 procent.
Jimmie Åkessons Sverigedemokraterna ökar mest av alla partier.
Socialdemokraterna toppar, inte alls oväntat, Nyheter idag/Sentios marsmätning med 30,4 procent, en ökning med 1,2 procent jämfört med föregående mätning och drygt 2 procentenheter bättre än i riksdagsvalet 2018. Det är också partiets högsta mätresultat sedan 2015.
Största ökningen står emellertid Sverigedemokraterna för: 20,8 procent är 1,4 procent bättre än i förra mätningen och dryga 3 procentenheter bättre än de 17,53 partiet erhöll i förra valet. Tredje störst i föreliggande mätning är Moderaterna på 20,6 procent. https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html
I orostider brukar det tillhöra tingens ordning att folk tyr sig till det som är gammalt och invant, och det är ett faktum att Socialdemokraterna närmast prenumererat på makten sedan partiet först tillträdde densamma 1924. Lägg därtill att Stefan Löfvens efterträdare som partiledare och statsminister, Magdalena Andersson, toppar alla förtroendemätningar i splendid isolation. https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/dn-ipsos-f%C3%B6rtroendet-f%C3%B6r-andersson-p%C3%A5-ny-toppniv%C3%A5/ar-AAVIPYj
Fjärde största parti är Vänsterpartiet med 9,1 procent och därefter följer Kristdemokraterna på 5,3. KD noterar mätningens största tillbakagång med 1,8 på minussidan. Sjätteplacerade Centerpartiet får blott 4,3 procent, en tillbakagång med halvannan procentenhet och en halvering jämfört med valet 2018. C befinner sig nu i farlig närhet av riksdagsspärren på 4 procent.
Statsminister Magdalena Andersson med mindre lyckad företrädare.
Kantar/SIFOs opinionsmätning för januari bjuder väl inte på några direkta sensationer. Största diskrepansen jämfört med föregående mätning är att Moderaterna ökar med 0,9 procentenheter upp till 20,9 procent.
I topp återfinns föga sensationellt Socialdemokraterna med 31,1 procent, drygt 10 procentenheter före M-resultatet. På tredje plats återfinns Sverigedemokraterna med 19,2 procent, en minskning med 0,5 procentenheter.
”I grunden stabilt”, kommenterar Kantars opinionschef Toivo Sjörén (som en gång i tiden var ordförande i MUF) undersökningens utfall i Nyheter idag. ”Det är en övervikt för den S-ledda sidan på ungefär 3 procentenheter.”
Vänsterpartiet noteras för 9,6 procent och tycks därmed ha cementerat sin plats som landets fjärde största parti. Vidare fortsätter den över tid nedåtgående trenden för Centerpartiet, som nu får 7,0 procent. Kanske de talrika sex- och pedofilskandalerna nu är på väg att slå igenom samtidigt som partiets politik och ledarskap imponerar föga.
För Kristdemokraterna och dess sympatiska partiledare Ebba Busch börjar det se bekymmersamt ut. 4,4 procent innebär en nedgång på 0,7 procentenheter och en position strax ovanför riksdagsspärren. Ännu mer bekymmersamt är läget dock för Miljöpartiet, som minskar med 0,3 procentenheter och nu får nöja sig med magra 3,0 procent.
”I vissa sektorer har man helt försvunnit”, konstaterar Toivo Sjörén. ”Bland privat anställda, både arbetare och tjänstemän, så har man bara drygt en procent.”
MP skuggas av Liberalerna, som nu antecknas för 2,9 procent, en marginell ökning.
Trots ett pärlband av skandaler av olika slag – från en heilande minister till Magdalena Anderssons städhjälp som saknade uppehållstillstånd – står partiet starkt i opinionen. Tolka det hur ni vill.
Själv är jag rätt övertygad om att det beror på att S-partiet numera slipper ha en Stefan Löfven som en black om foten.
Om den aktuella undersökningen hade varit valresultat hade det resulterat i 182 riksdagsmandat för S, C och V samt 167 för M, KD och SD.
Annika Strandhäll: ett fall för Kronofogden och KU.
I Svensk väljaropinion, en sammanvägning av de senaste mätningarna gjord av SIFO/Kantar på uppdrag av Sveriges radio, toppar Socialdemokraterna överlägset med 30,8 procent. Det är drygt 10 procent mer än vad Sverigedemokraterna (19,8) och Moderaterna (19,7) lyckas skrapa ihop. https://sverigesradio.se/artikel/morgon-grafik-svensk-valjaropinion-december-2021
Samtidigt visar flera undersökningar sedan Magdalena Andersson tillträdde som partiledare (S) och statsminister att hon åtnjuter klart störst förtroende av samtliga partiledare. Detta framstår i mina ögon som smått osannolika förhållanden efter raden av skandaler involverande socialdemokrater, Andersson själv inräknad, som följt under senare tid.
Låt oss börja med Ida Karkiainen, ny civilminister i S-regeringen, som fångades på bild när hon gjorde en blott alltför beryktad hälsning med uppsträckt högerarm under en privat fest för några år sedan där det skall ha spelats Vit makt-musik.
Vidare visades Annika Strandhäll, som gjorde come-back i regeringen som miljöminister, ha nio pågående ärenden hos Kronofogden. Helt nyligen KU-anmäldes vidare Strandhäll av Moderaterna för att på Twitter ha kommenterat ett inslag på SVTs program Min sanning.
Infrastrukturminister Tomas Eneroth hade för sin del oturen att påkommas när han tafsade på en kvinna på den kroppsdel man vanligen sitter på.
Civilminister Ida Karkiainen (S) under tidigare år och med en annan politisk utsyn.
Det har framgått att en städerska i ett bolag som anlitats av Magdalena Andersson inte hade giltigt uppehållstillstånd och därför var efterlyst. Detta avslöjades sedan larm utlösts i samband med städuppdrag i Magdalena Anderssons bostad i Nacka. Städerskan greps på plats av polis.
Slutligen kan nämnas att Emma Lennartsson, som 2017 tvingades avgå som statsminister Stefan Löfvens statssekreterare efter IT-skandalen på Transportstyrelsen på grund av inkompetens, nu tagits till nåder av Löfvens efterträdare som ansvarig för regeringens krisberedskap. Jag kan bara önska Lennartsson – och regeringen – ”lycka till”.
Trots detta pärlband av skandaler står Socialdemokraterna och statsminister Magdalena Andersson starka om vi får tro mätresultaten. Ingen har tvingats avgå. Min gissning är att vilket annat parti som helst skulle ha tagit bestående skada om nämnda skandaler drabbat dem.
Oavsett vad detta beror på står det i mina ögon helt klart är att varken partiet Socialdemokraterna eller dess väljare är riktigt som andra!
Socialdemokratisk 1 maj-demonstration i Vaggeryd 2006.
”Vi ställer aldrig grupper i samhället mot varandra.”
Detta hävdas av Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje sedan 2010, i en socialdemokratisk annonsbilaga i den gratisutdelade lokaltidningen Södertäljeposten december 2021.
Detta är naturligtvis kvalificerat struntprat, och fru Godner är själv väl medveten om detta – om hon är någorlunda underkunnig om sitt eget partis historik. Vilket jag förutsätter att hon är. I så fall vet hon att Socialdemokraterna i egenskap av ett socialistiskt parti i grunden bygger sitt engagemang på klasskampen, vilken per definition innebär just att ställa samhällsgrupper mot varandra.
Det kan vara fråga om män mot kvinnor, folket mot makthavarna (dock inte så aktuellt när sosseriet har makten), borgarklass mot arbetarklass, arbetsgivare mot arbetstagare, kapitalister mot löntagare, hyresvärdar mot hyresgäster, strejkbrytare mot strejkande, militärer mot fredivrare, klimatalarmister mot så kallade -förnekare eller kanske bara vi mot dem. Det kan också vara fråga om Sverigedemokraterna mot övriga partier, något jag själv fått erfara som ledamot i Södertälje kommunfullmäktige. Och det är givetvis Boel Godner som ställt sig i spetsen för denna uppdelning i ”vi och de andra”.
Boel Godner (S) i Södertäljeposten (annonsbilaga) december 2021.Foto: Tommy Hansson
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) bildades formellt 1889 men kan noga taget räkna sitt ursprung tillbaka till 1881, då agitatorn och skomakaren August ”Mäster” Palm höll ett uppmärksammat tal med titeln Hvad vilja socialdemokraterna?.
Partiets huvudfrågor var allmän och lika rösträtt samt åtta timmars arbetsdag. I syfte att vinna gehör för sina krav organiserade dåtidens sossar en lång rad konfliktåtgärder och strejker, något som ledde till en stark polarisering i det dåtida samhället. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_socialdemokratiska_arbetarepartis_historia
Ett återkommande inslag i partiets agitatoriska verksamhet har ända sedan starten varit högtidlighållandet av arbetarklassens dag (eller klasskampens dag som jag brukar säga) den 1 maj, den dag då man ditintills mestadels firat vårens ankomst.
Nu skulle medvetna socialistiska arbetare, istället för att avnjutna fågelsång och vårvärme i behaglig enskildhet, ut på gatorna och bära röda flaggor och banderoller samt skandera käcka slagord mot arbetsgivare, militärer, hyresvärdar och andra förhatliga grupper. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_maj
Ådalen 14 maj 1931.
Den enskilda händelse som betytt mest för Socialdemokraternas maktinnehav i Sverige var tveklöst händelserna i Ådalen i Hälsingland den 14 maj 1931. Arbetare vid Marmaverken protesterade då mot att arbetsgivaren under pågående strejk hyrt in strejkbrytare för att hålla produktionen igång. Flera av strejkbrytarna misshandlades och förnedrades. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85dalsh%C3%A4ndelserna
Det demonstrationståg som ringlade sig fram genom det naturfagra landskapet kom att beskjutas då ett militärbefäl (felaktigt) tyckte sig se vapen i flera av demonstranternas händer, varvid fem personer tragiskt nog sköts ihjäl.
Opinionsbildningen har genom åren utvecklats till att vara överväldigande på demonstranternas sida, men så var långt ifrån fallet vid själva tilldragelsen: borgerliga tidningar sympatiserade i regel med polis och militär, däribland Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning och dess chefredaktör Torgny Segerstedt. Ådalshändelserna kan sägas ha delat in Sverige i två läger och bidrog troligen starkt till att Socialdemokraterna kunde komma till makten 1932 och behålla den oavbrutet till 1976.
Nutidens sossar inklusive Boel Godner vill gärna framställa det egna partiet som inkluderande och gränsöverskridande. Då och då sticker emellertid bockfoten fram hos ledande partiföreträdare såsom Magdalena Andersson, Morgan Johansson och Peter Hultqvist vilka kanske framförallt har en tendens att se farliga nazister och högerextremister bakom varje buske.När dessa mestadels återfinns i partiföreträdarnas hjärnor.
Statsrådet Morgan Johansson hävdar att det vimlar av högerextremister och nazister.
De som går på Godners och övrigas försök till skönmålning skulle kanske studera texten till sången Internationalen (svensk text från 1902 av Henrik Menander), vilken sjungs unisont på såvitt jag vet alla sossesammankomster den 1 maj. Ett exempel i form av några rader i en vers som troligen inte sjungs i dag men som ändå finns med: ”Om de oss driver, dessa kannibaler, mot våra grannar än en gång, vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång.”https://www.dagensarena.se/redaktionen/sta-inte-dar-och-mumla/
På hästryggen spelade Napoleons ringa längd mindre roll.
Vår nya statsminister Magdalena Andersson har som bekant behagat utse Morgan Johansson, född 1970, till justitie- och inrikesminister. Jag kan inte rå för att jag drabbas av smärre frossbrytningar när jag ser dennes egen arbetsbeskrivning avseende sin regeringspost:
Min reaktion bottnar inte enbart i att Morgan Johansson är en maktfullkomlig – det vill säga helt normal – sosse utan också i att han som en ovanligt kortväxt person kan tänkas lida av det så kallade Napoleonkomplexet. https://en.wikipedia.org/wiki/Napoleon_complex
Enligt detta finns en tendens hos korta personer (främst män) att kompensera för sin (bristande) längd genom ett aggressivt och auktoritärt beteende. För de flesta politiska ledare går det att få fram hur långa/korta vederbörande är, men för Morgan Johansson har detta inte lyckats: frågan är tydligen känslig.
Efter att ha studerat bilder på Johansson tillsammans med andra politiker gissar jag på att han kan vara runt 155 cm lång. Jag vill understryka att min avsikt absolut inte är att mobba Morgan Johansson – han kan ju inte rå för hur han är skapt – utan endast belysa vad kortväxthet kan innebära i ett politiskt perspektiv.
Morgan Johansson och statsrådskollegan Anders Ygeman.
I det här inlägget avser jag redogöra för vad påtagligt korta män, politiker och militärer, ställt till med genom historien. Låt oss börja med Napoleon Bonaparte (1769-1821), efter vilken ovan nämnda komplex är uppkallat. Napoleon föddes på ön Korsika och kallades ibland föraktfullt ”korsikanen”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Napoleon_I
Han utvecklades till att bli en fältherre tillika militärstrateg av rang och gav Frankrike en rad segrar i de krig (Napoleonkrigen) han framprovocerade på den europeiska kontinenten, ja även före dessa; jag tvekar inte att kalla Napoleon för sin tids Hitler (minus judeutrotningen). Han misslyckades dock med att besegra Ryssland i fälttåget 1812, även om hans styrkor lyckades erövra Moskva (som invånarna då satte i brand) vilket innebar början till slutet för hans maktutveckling.
Napoleon Bonaparte (Boney som han kallades av engelsmännen) lät utropa sig själv till kejsare 1804, vilket om något tyder på (över)kompensation. Det har spekulerats i hur lång han egentligen var, men den som jag bedömer mest trovärdiga uppgiften – vilken bygger på mätningar av hans skelett – gör gällande att han mätte dryga 157 cm över havet.
Om vi tar ett ordentligt hopp tillbaka i tiden hittar vi alla tiders sannolikt störste härförare, Alexander den store (356-323 före Kristi födelse). Han var konung över det antika kungadömet Makedonien, vilket utsträckte sig från Adriatiska havet i väster till Indien i öster. Staden Alexandria i Egypten är uppkallad efter honom. https://sv.wikipedia.org/wiki/Alexander_den_store
Alexander förlorade aldrig ett slag och erövrade under sin korta bana bland annat Persien och Egypten. Genom hans erövringskrig spred sig den så kallade hellenismen, under vilken grekisk kultur och grekiskt språk upplevde en glansperiod. Alexander dog i Babylon 323 efter tolv dagars hejdlöst festande och feldosering av medicin.
Någon särskilt imponerande gestalt lär inte Alexander ha varit. Han var strax under 170 cm, vilket inte var extremt kort enligt den tidens mått men heller inte jättelångt. Alexander skall vidare ha haft en sned hals, haft en hes och obehaglig röst samt mer eller mindre ständigt ha varit på fyllan. Han har givit upphov till termen ”alexanderhugg”, en metod med vilken han med ett svärdshugg löste den som oupplöslig betraktade så kallade gordiska knuten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gordiska_knuten
Engelbert Dollfuss. 150 cm i strumplästen.
Flera av ledarna kring Andra världskriget var anmärkningsvärt korta. Låt oss börja med den i dag inte så kände Engebert Dollfuss (1892-1934), förbundskansler i Österrike 1932-34. Dollfuss var 150 centimeter kort och således en av de fåtaliga personer bredvid vilken Morgan Johansson skulle ha tett sig tämligen högrest. https://sv.wikipedia.org/wiki/Engelbert_Dollfuss
Dollfuss lät upplösa parlamentet 1932 och skaffade sig diktatoriska maktbefogenheter. Han sårades dödligt i den nazistiska så kallade Julikuppen 1934 och efterträddes av Kurt von Schuschnigg, vilken i sin tur avsattes av nazisterna vid annekteringen av Österrike 1938. Dollfuss var ideologiskt austrofascist och katolik med auktoritär utsyn. Det skämtades en hel del om den tvärhandshöge Dolfuss – en liten kopp svart kaffe kallades exempelvis Dollfuss Kaffee.
Adolf Hitler platsar med sina 175 cm inte bland de kortaste ledarna, men det gör däremot Sovjetunionens diktator Josef Stalin (1878-1953) som var 170 cm lång. Alltså bara en cm längre än den inte direkt reslige M-ledaren Ulf Kristersson. Stalin lät i fotografisk form gärna avbilda sig sittande, men på de kolorerade propagandaaffischerna framstår han som något av en jätte. Han lät också retuschera sina porträttbilder så att det inte skulle framgå att han hade koppärrig hy. Stalin var född i Georgien och hette egentligen Iosif Visarionovitj Dzjugasjvili. https://sv.wikipedia.org/wiki/Josef_Stalin
Stalin, som var generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti 1922-53, förde en hänsynslös politik och lät inrätta ett system av slavarbetsläger som Nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn kallade Gulagarkipelagen. Till Stalins mer beryktade bedrifter kan nämnas svältkatastrofen i sovjetrepubliken Ukraina 1932-33 (Holodomor), vilken skördade minst tre miljoner dödsoffer. Den framkallades artificiellt av Sovjetunionens agerande som var riktat direkt mot den ukrainska befolkningen. https://www.levandehistoria.se/sovjet-ett-samhalle-byggt-pa-terror-och-kategorisering/holodomor-terror-hungersnoden-i-ukraina-aren
Olika forskare har kommit fram till olika siffror rörande hur många dödsoffer Stalins kommunistiska regim skördade: några stannar vid 20 miljoner, andra säger 70 miljoner. I ett historiskt perspektiv är det endast det röda Kinas sinnesrubbade diktator Mao Tse-tung som kan mäta sig med Stalin som massmördare.
Inte heller Stalins företrädare Vladimir Iljitj Lenin (Uljanov) var någon kroppslig jätte – han mätte 165 cm. Lenin, som våren 1917 färdades genom Sverige och Finland på väg från sin landsflykt i Schweiz till det revolutionära Ryssland, blev efter bolsjevikernas statskupp mot den demokratiskt valda mensjevikregeringen i oktober samma år ordförande i folkkommissariernas råd. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Lenin
Genom tillskapandet av underrättelseorganet Tjekan, som leddes av den polskfödde ädlingen Feliks Dzerzjinskij, införde Lenin terrorn som en naturlig del i bekämpandet av de antirevolutionära krafterna. Denna terror blev mera systematisk sedan socialrevolutionären Fanny Kaplan skjutit Lenin med tre skott den 20 augusti 1918, dock inte dödligt. Lenin avled av syfilis i hjärnan 1924.
Nikolaj Jezjov bredvid Josef Stalin och Vjatjeslav Molotov. När Jezjov utrensats retuscherades han bort från bilden.
Chef för Tjekans efterföljare NKVD åren 1936-38 var den endast 151 cm korte Nikolaj Jezjov (1895-40). Han kallades, i sin befattning som Stalins chefsbödel och på grund av sin sadistiska läggning, ”den blodige dvärgen”. Han blev själv utrensad under Stalins utrensningar, då en stor del av den sovjetiska officerskåren mördades eller fängslades. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikolaj_Jezjov
Mer eller mindre kortväxta ledare återfanns även på den nationalsocialistiska/fascistiska sidan i anslutning till Andra världskriget. Det har ovan konstaterats att Hitler inte kan räknas dit, men det kan däremot hans propagandaminister Joseph Goebbels (1897-1945)som mätte 165 cm och vägde blott 45 kg. Han haltade svårt på grund av att ena benet var åtta cm kortare än det andra. https://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Goebbels
Goebbels var gift och hade fem döttrar med hustrun Magda men hade, troligen för att kompensera för sitt föga tilltalande och definitivt icke-ariska utseende, en mängd utomäktenskapliga kärleksaffärer. Joseph och Magda Goebbels lät, innan de begick självmord, förgifta samtliga fem döttrar i Hitlers bunker i Berlin den 1 maj 1945.
I det fascistiskt styrda Italien hette förgrundsgestalten åren 1922-43 Benito Mussolini (1883-1945), vars längd har uppskattats till 168 cm. Mussolini var usprungligen socialist och redaktör för tidningen Avanti! (Framåt). Han skapade fascismen med spöknippet (fasces) som symbol i syfte att låta socialismen befruktas av nationalistiska idéer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Benito_Mussolini
Mussolini kom till makten efter Marschen mot Rom 27-29 oktober 1922, då han tvingade konung Viktor Emanuel III att utse honom till premiärminister. Han blev snart känd som Il Duce (Ledaren) med diktatoriska befogenheter. Det skulle efter några år vid makten visa sig att Mussolini led av svårartad megalomani (storhetsvansinne) – bland annat trodde han sig om att av sitt rike kunna åstadkomma ett nytt romerskt imperium.
Efter ett drygt årtionde med fascistiskt styre kände sig Mussolini manad att, med Nazitysklands erövringar som förebild, ockupera Abessinien (Etiopien) 1936 samt Albanien 1939. 1936 undertecknades ett vänskapsfördrag mellan Tyskland och Italien och 1940 anslöt sig Japan till denna konstellation varmed de så kallade axelmakterna hade bildats. https://sv.wikipedia.org/wiki/Axelmakterna
Konung Viktor Emanuel III utnämner Benito Mussolini (till höger) till premiärminister i Italien 1922.
Mussolini blev med tiden alltmer impopulär och avsattes officiellt av kung Viktor Emanuel 1943 i ett försök att blidka de allierade. Sedan han befriats från sin fångenskap av Hitlers favoritofficer Otto Skorzeny samma år ställdes han i spetsen för Salòrepubliken i norra delen av landet. Han greps slutligen av partisanerna 1945 och sköts till döds jämte älskarinnan Clara Petacci. Deras kroppar hängdes upp och ner till allmän beskådan.
Kung Viktor Emanuel III (1869-1947), kung av Italien 1940-46 och även kallad kejsare av Abessinien och kung av Albanien, var extremt kortväxt med sina 153 cm ovanför markytan. Han var son till konung Umberto I, som mördats av en anarkistisk attentatsman 1900. https://sv.wikipedia.org/wiki/Viktor_Emanuel_III
Viktor Emanuel såg sig nödsakad att efter krigsslutet utlysa en folkomröstning om monarkins framtid i Italien. 54,3 procent röstade för att införa republik medan de som röstade för att behålla monarkin utgjorde 45,7 procent. Kungafamiljen förbjöds att beträda italiensk mark, något som inte upphävdes förrän 2005.
Spaniens diktator Francisco Francoy Bahamonde (1892-1975) var inte heller någon jätte med sina 163 cm. Franco var på sin tid Europas yngste general och till övertygelsen konservativ katolik snarare än ideologiskt medveten fascist. Han ledde sina styrkor till seger i det blodiga inbördeskriget mot sovjetstödda vänsterkrafter 1936-39 och var med titeln generalissimo Spaniens starke man till sin död 1975. Han benämndes allmänt El Caudillo. https://en.wikipedia.org/wiki/Francisco_Franco
Tyskland gav genom stridsflyg Franco eldunderstöd i inbördeskriget kriget och Hitler försökte länge få med Spanien i Andra världskriget på sin sida, men Franco vägrade. Därmed kunde Spanien förbli neutralt och bland annat en tillflykt för förföljda judar (Franco hade själv judiskt påbrå på mödernet). Efter Francos död 1975 blev Spanien en fullfjädrad demokrati med monarkiskt statsskick.
Den mest uppmärksammade av vår egen tids kortväxta ledare torde vara Rysslands 168 cm långe president Vladimir Vladimirovitj Putin (född 1952), som handplockats av Boris Jeltsin som Rysslands starke man 1999-2000. Han har därefter sett till att säkra sin makt genom att omväxlande bekläda president- respektive premiärministerposten. https://en.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Putin
De kortväxta ryska ledarna Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev låter sig gärna avfotograferas sittandes..
Putins Napoleonkomplex är ovanligt tydligt redan från barndomen, då den unge Vladimir ofta såg sig tvungen att hävda sig genom att slåss med andra barn på bakgårdarna i Moskva. När det sedan blev dags att välja yrke valde Putin att bli spion (tjekist med en rysk term) och lät enrollera sig i KGB där han avancerade till överste.
Som president styr och ställer Putin som han vill utan att behöva bekymra sig om någon form av demokrati. Om det är någon medborgare som dristar sig kräva för mycket av den varan kan det gå illa för vederbörande, där godtyckliga fängelsedomar är den mildaste formen av bestraffning som i fallet Alexej Navalnyj. Andra oppositionella, såsom Boris Nemtsov, har drabbats av ond, bråd död.
Det kan nämnas att Vladimir Putins tidigare side-kick, Dmitrij Medvedev (född 1965), är ännu kortare, blott 163 cm. Genom att använda skor med höga sulor såg han dock ut att vara ungefär lika lång som bossen själv när de syntes tillsammans. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dmitrij_Medvedev
Världens för närvarande värste diktator alla kategorier, Nordkoreas Kim Jong-un (född 1984), mäter 162 cm. Han tog över ledningen av det extremt slutna och utfattiga landet sedan fadern, Kim Jong-il, avlidit 2011. Fadern har uppskattats ha varit någonstans mellan 155 och 165 cm. Nu skall det sägas att koreanska män som regel är tämligen kortväxta. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-un
Den stalinistiska diktaturen i Nordkorea erbjuder skrämmande möjligheter för personer med Napoleonkomplex att hävda sig. Offentliga avrättningar är legio för obetydliga förseelser som att ha smugglat in ”olämpliga” skrifter eller ha Bibeln i sin ägo. Och 2017 lät Kim till och med mörda sin egen äldre halvbror, Kim Jong-nam, på Kuala Lumpurs internationella flygplats; två asiatiska kvinnor lurades att förgifta Kim.
Far och son Kim Jong-il och Kim Jong-un.
Morgan Johansson kan naturligtvis på intet sätt jämföras med de här uppräknande diktatorerna respektive massmördarna vad beträffar politik och metoder. Han har inom ramen för vårt demokratiska statsskick inte makt eller möjlighet att göra precis som han vill. Han kan dock anställa åtskillig skada inom de ramar vårt samhälle har. Det är därför den gedigna arbetsbeskrivning han själv angivit (se ovan) är ägnad inge viss oro.
Sist ett litet udda fenomen. Flera av världshistoriens värsta tyranner oavsett längd led av något som med en fackterm kallas ailurofobi, kattskräck: några av dessa var Alexander den store, Djingis khan, Napoleon, Adolf Hitler, Benito Mussolini och Saddam Hussein. https://sv.wiktionary.org/wiki/ailurofobi
Det har spekulerats i att människor som är auktoritärt disponerade kan drabbas av stort obehag vid åsynen av katter, därför att det rör sig om djur med notorisk ovilja att lyda och underordna sig.
Inlägget gjordes i en debatt med revolutionären Ylva Vinberg, redaktör för den marxistiska publikationen Revolution, inom ramen för Socialistiskt forum i Halmstad den 26 september 2015 och rönte viss uppmärksamhet på sina håll. Suhonen skulle i debatten nämligen vara en representant för den reformistiska varianten av socialism. Han försvarade sig med att han hade behagat ”skämta”. Fan tro´t, sa Relling…
Daniel Suhonen, född 1979, tillhör Socialdemokraternas vänsterflygel. Han är sedan 2013 chef för tankesmedjan Katalys och har tidigare bland annat varit chefredaktör för den ideologiska socialdemokratiska tidskriften Tiden samt talskrivare åt den kortvarige S-ledaren Håkan Juholt, som numera är svensk ambassadör på Island.
Suhonen skrev den 29 november ett debattinlägg i Aftonbladet med rubriken ”Så blir det 2024 om SD vinner valet”. Inlägget kan uppfattas som en dystopi i raljerande ton över hur det kan komma att se ut i Sverige två år efter det att en SD-ledd, konservativt betonad regering bildats med Jimmie Åkesson som statsminister. Faktum är dock att debattören, av rubriken att döma, inte lämnar utrymme för några frågetecken: han slår fast att precis så här kommer det att se ut. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/vQdVyp/sa-blir-2024-om-sd-vinner-valet
Debattinlägget inleds på följande sätt: ”Tänk er fem år in i framtiden. December 2024. Jimmie Åkesson leder sedan två år en majoritetsregering med Sd, M och Kd. Den stora internationella Nationalistkonferensen har just avslutats i Folkets hus i Stockholm med ett stort fackeltåg den 6 november. Statschefer från USA, Brasilien, Österrike, Polen, Ungern, Turkiet och Norge har mött upp och hållit tal om den nya Världsordningen.”
Oscar Sjöstedt – Europas smartaste man? Foto: Tommy Hansson
Scenariot hade nästan kunnat uppfattas som inte helt orimligt om det inte varit för att Suhonen, i ett desperat försök att misskreditera SD, hade infogat den islamistiska diktaturstaten Turkiet i samlingen av deltagande länder. SD har i alla år arbetat för att hålla Turkiet utanför EU och skulle garanterat aldrig, säger aldrig, bjuda in Recep Tayyip Erdogan eller hans eventuelle efterträdare till någon sorts nationalistjippo i kungliga huvudstaden.
Om vi botaniserar vidare i Suhonens text finner att han låter den ansedda brittiska tidskriften The Economist kalla finansminister Oscar Sjöstedt för ”Europas smartaste man”; att han förutsätter att en miljon invandrare tvingats lämna landet i enligthet med den nya regeringens återvandringspolitik; att han utnämner Mattias Karlsson till kulturminister i folkdräkt med mandat att rensa ut ”stötande konst”; att han tror att Alice Teodorescu Måwe blivit julvärd i det reformerade public service-bolaget Svensk tv och radio – i stället för det traditionella inslaget om Karl-Bertil Jonssons jul idkar hon högläsning ur verk av Ayn Rand; naturligtvis låter Suhonen även den osannolikt nationalistiska regeringen ”lite i smyg” rensa ut alla vänsterelement, liberaler och muslimer från våra kulturinstitutioner.
Daniel Suhonen tror sig alltså om att äga den ofelbara spåkulan som gör det möjligt att med säkerhet fastslå, att så här ser det ut om fem år. Således inget utrymme för något som helst tvivel. Jag erkänner gärna att artikeln har ett visst underhållningsvärde. Mest intressant är den emellertid som exempel på de mardrömmar som vänsteraktivister av Suhonens snitt uppenbarligen plågas av inför en tänkbar valseger för SD, M och KD.
De har har sent omsider tvingats inse, att deras djävulsmålning av och odemokratiska åtgärder mot Sverigedemokraterna inte har burit frukt utan att en betydande andel av landets befolkning trots all greuelpropaganda envisas med att rösta på dem i ständigt växande skaror. Jag förstår mycket väl att sådant kan framkalla traumatiska reaktioner.
För övrigt skulle troligen de allra flesta medborgare föredra det scenario som Suhonen målar upp framför utsikterna att han själv och hans meningsfränder går ut och skjuter på gatorna med sina automatkarbiner.
Suhonen avrundar sin artikel så: ”Och på Sveavägen 68 stod S-ledaren Magdalena Andersson med sitt pasokifierade parti och ångrade att hon inte gjort något medan tid var.”
Som att, i likhet med Suhonen själv, plocka fram sin kalasjnikov ur vapenskåpet kan man tänka.
Michail Kalasjnikov med sitt vapen.
Det kan avslutningsvis nämnas att Magdalena Andersson är Suhonens hatobjekt nummer 1 i sossetoppen. Det var enligt debattören hennes ovilja att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer (läs: i planekonomisk riktning) som hindrade Socialdemokraterna att få en egen majoritet i valet 2018, https://www.di.se/debatt/daniel-suhonen-magdalena-anderssons-fel-att-s-forlorade-valet/
Fotnot: Automatkarbinen kalashnikov (engelsk stavning) är det klassiska eldhandvapnet för guerilleros och andra typer av revolutionärer världen över. Den är uppkallad efter den sovjetryske generalen och vapeningenjören Michail Kalasjnikov (1919-2013). https://en.wikipedia.org/wiki/Kalashnikov_rifle
Inga roliga förtroendessiffror för Stefan Löfven och Magdalena Andersson.
Statsminister Stefan Löfven (S) tappar stort i Novus nya förtroendemätning avseende den rödgröna regeringens ministrar. 29 procent av de tillfrågade säger sig ha ganska eller mycket stort förtroende för Löfven, vilket är en nedgång med 5 procentenheter sedan förra mätningen. Eftersom det är en signifikant nedgång anses den vara statistiskt säkerställd. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/minskat-fortroende-for-flera-ministrar-1
Det säger en hel del om den sittande regeringens ”popularitet” att Löfven ändå är den regeringsmedlem som åtnjuter störst förtroende bland väljarna. Tvåa på listan är försvarsminister Peter Hultqvist (S) som tappar 3 procentenheter ner till 27 procent. Trea är finansminister Magdalena Andersson (S) som störtdyker ner till 25 procent i förtroendeligan – en minskning med 6 procentenheter.
Lika många procent och lika mycket tapp kan noteras för inrikesminister Anders Ygeman (S). På plats 9 på listan återfinner vi EU-minister Hans Dahlgren (S), som knappast rosat marknaden sedan han togs med i regeringskabinettet efter valet för drygt ett år sedan. Han minskar nu med 5 procentenheter och får 13 procent. Lika mycket tappar biståndsminister Peter Eriksson (MP) som får 11 procent.
Det finns emellertid enstaka regeringsmedlemmar som avviker från det negativa mönstret. Det mest framträdande exemplet härvidlag är civilminister Ardalan Shekarabi som ökar med 7 procentenheter och placerar sig som sjua på listan med 17 procent. Även justitieminister Morgan Johansson (S) och inrikesminister Mikael Damberg (S) antecknas för (ytterst marginella) ökningar i popularitet.
Förtroendet för MP-ministern Peter Eriksson rasar.
Novus undersökning visar sammanfattningsvis på ett tydligt minskat förtroende för S-MP-regeringen. Enligt Novus VD Torbjörn Sjöström är det ovanligt med så stora signifikanta förändringar i en opinionsmätning. Det stora regeringstappet förklarar han på följande sätt: ”Det ser ut som väljarna i högre grad känner att politiker inte kan lösa de problem man ser i samhället.”
Detta är sannolikt en korrekt iakttagelse och i så fall ett sundhetstecken. Personligen tycker jag likväl det är nästan sensationellt att så pass många som närmare en tredjedel av väljarna kan uppbåda någon form av förtroende för en så uppenbart inkompetent statsminister som Stefan Löfven, som väl inte givit uttryck för en enda egen tanke under hela sin tid vid rikets roder.
Och att tvivelaktiga individer som Morgan Johansson respektive Anders Ygeman, som upprepade gånger demonstrerat att de inte fattar någonting av det som händer i samhället och därtill ljuger som Solvalla-hästar vanligen travar, kan få över noll procent i förtroende räknat övergår mitt förstånd.
Novus förtroendeundersökning genomfördes 11-18 september och omfattade 1075 personer i åldrarna 18 till 79 år enligt ett riksrepresentativt urval.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 