Predikanten Tony Miano greps när han talade om sexuella synder i tankepolisens England.
Den 49-årige predikanten Tony Miano hade nyligen en omskakande upplevelse efter att ha hållit en gatupredikan i London. Han greps av polis, förhördes därefter i sex timmar på en polisstation om sin tro innan han släpptes ur den cell han placerats i. Länken ovan går till en artikel i The Telegraph om händelsen inklusive en kort video från Mianos predikan.
Någon i publiken hade tagit anstöt när Miano i sin predikan tagit upp ett bibelställe hämtat ur Första tessalonikerbrevets fjärde kapitel, där det talas om otuktssynder:
Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att avhålla eder från otukt…
Att tala om synd och otukt är inte något som går spårlöst förbi i ett samhälle som är impregnerat med sekulär politisk korrekthet. Särskilt inte när man som Tony Miano nämner homosexualitet bland andra sexuella synder. Det fick den svenske pastorn Åke Green erfara när han för några år sedan ställdes inför rätta efter att i en predikan ha fördömt homosexuella handlingar utifrån Bibelns budskap.
Pastor Åke Green åtalades men frikändes när han redovisade Bibelns syn på homosexuella handlingar.
Miano har ett förflutet som biträdande sheriff i Los Angeles county i USA men lämnade sitt jobb för två år sedan för att bli kristen predikant på heltid. Miano menade efter sitt frisläppande att vad han kallade ”tankepolisen” blivit en realitet i dagens västerländska samhälle. Den obekväme predikanten greps med stöd av den kontroversiella Public Order Act, vilken förbjuder ”förolämpande” ord eller uppträdande.
Att varna för bibliska synder är uppenbarligen oerhört förolämpande i somligas ögon.
Det engelska Överhuset har nyligen avskaffat klausulen i fråga efter en omfattande kampanj för yttrandefrihet, men detta hade ännu ej trätt i kraft då Miano greps utanför ett shoppingcenter i Wimbledon i sydvästra London.
Miano citeras på följande sätt i The Telegraph den 4 juli:
Det förvånade mig att här i landet som producerat Magna Carta att en i övrigt laglydig person kunde förlora sin frihet därför att en person tog anstöt av innehållet i mitt tal.
Miano menar att Storbritannien likaväl som andra länder befinner sig på ett sluttande plan när det gäller en yttrandefrihet som alltmer eroderas. Det är inte ett dugg bättre i Sverige. Exemplet Åke green har nämnts ovan. Ett exempel från min egen fatabur är att Telgekuriren, en SD närstående tidning som delas ut till samtliga hushåll i Södertälje kommun som jag är chefredaktör och ansvarig utgivare för, ett par gånger anmälts för lagparagrafen om ”hets mot folkgrupp” därför att tidningen tagit upp det hot vi anser att den fortgående islamiseringen utgör.
Anhängare av islam demonstrerar sin syn på frihet.
Artiklarna som behandlat detta ämne har varit väl underbyggda och beledsagats av en mängd källhänvisningar, men icke desto mindre anser vissa personer att det får vara någon måtta på yttrandefriheten – alltför kontroversiella och/eller politiskt inkorrekta ämnen skall enligt deras uppfattning ej få behandlas.
Jag är slutligen ganska säker på, att om Miano varit en muslimsk i stället för kristen predikant och brännmärkt bögeriet – som är belagt med dödsstraff i exempelvis Iran – så hade ingen sagt något. Då hade toleransen varit stor gentemot den ”kulturella kontexten” som det så fint brukar heta om barbariska inslag i för västerlandet främmande kulturer, när oikofobin (skräck för det egna) sitter i högsätet.
Fotnot: Magna Carta (eller Charta) var ett avtal som ingicks 1215 mellan konungen Johan utan land och adeln och prästerskapet. Avtalet anses ligga till grund för Englands parlament samt senare tiders lagar och statuter om mänskliga fri- och rättigheter.