När polisen blir ett hot mot rättssamhället

 Dan Park med plakat. Polisanmäld av – polisen.

http://m.bohuslaningen.se/nyheter/sverige/1.4104089-dan-park-polisanmald

Gatukonstnären Dan Park har blivit polisanmäld för ”hets mot folkgrupp”. Igen. Det skedde under Pegidas demonstration på Stortorget i Malmö mot islamiseringen av Sverige lördagen den 26 juni. Park höll bland annat upp plakat med texten ”Islam=fascism”.

Park har flera gånger tidigare blivit dömd till fängelse för samma brott, senast sommaren 2014 då utkommenderad polis stövlade in på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö och beslagtog flera Park-tavlor vilka senare förstördes (”destruerades” på byråkratiska) på grund av deras förmenta samhällsvådlighet. Galleristen Henrik Rönnquist dömdes villkorligt för samma brott.

Dan Park, född Appelblad i Tavelsjö i Västerbotten 1968, är en gatukonstnär. Det vill säga han skapar sin konst för att klistra upp den på elskåp och andra tillgängliga ytor på stadens (läs: Malmö) gator. Ändå kallas han ”den så kallade gatukonstnären” i presentationen av texten i Bohusläningen (länken ovan) som behandlar anmälan. Man får den obehagliga känslan av att författaren till dessa rader lika väl hade kunnat skriva ”den så kallade människan” om Dan Park.

Ty i det extrema samhälle som Sverige blivit anses kompromisslösa och politiskt högeligen inkorrekta artister och provokatörer av Dan Parks snitt nätt och jämnt ha ett människovärde. De kan kallas vad som helst och behandlas hur som helst, också av lagvårdande institutioner som polis och domstolar. De och deras konst kan diskuteras i TV utan att de själva får komma till tals. Detta till skillnad från dyngspridare på vänsterkanten som Carl Johan De Geer som alltid hyllats av etablissemanget.

Pegida-manifestation i Linkšping 150302

På bilden Dan Park (till vänster) och Henrik Rönnquist i Linköping i vintras. Dock ingen polisanmälan då.

Av referatet från polisanmälan mot Dan Park (se ovan) framgår nämligen att det rör sig just om en – polisanmälan. Det är alltså polis på plats på Stortorget i Malmö där Pegida höll sin demonstration – en handfull personer mot kanske 1000 skränande motdemonstranter varav fyra omhändertogs – som gjort en anmälan. Som polisens presstalesman Ewa-Gun Westford citeras i Bohusläningen:

Det stämmer. I kommenderingen här så har polisen upprättat anmälan om hets mot folkgrupp.

Polisen i nära samverkan med extremvänstern. Det är alltså vad vi får uppleva i Malmö när det gäller att klämma åt mannen som uppenbarligen anses vara Samhällets fiende nummer 1, den så kallade männi…förlåt gatukonstnären Dan Park. Låt de inflyttande ligorna ödelägga staden (tack för att ni valde Sverige) och de muslimska antisemiterna jaga ut judarna, bara vi kan sätta dit Dan Park. Det verkar vara så Röda Polisen i Malmö resonerar. 

I tidningsreferatet finner vi även denna formulering: ”Den islamfientliga rörelsen Pegida protesterar mot en påstådd islamisering av västvärlden.” Påstådd islamisering? Du behöver bara slå litet i den anrika Sveriges almanacka för 2015 för att inse att nämnda islamisering är allt annan än ”påstådd”. På sidan 29 vid datumet 18 juni anges här således ” 1 Ramadan”.

 Ramadan i Sveriges almanacka.

Den  primitiva muslimska fastemånaden ramadan, där man fastar dagtid men tillåts vräka i sig hur mycket mat som helst efter solnedgången, har därmed blivit en del av vår inhemska kultur. Det är ingen ”påstådd” islamisering utan en lika reell som beklaglig verklighet. Dan Park anmäldes av Malmöpolisen för att han hållit upp plakat där religionen islam jämställs med den politiska ideologin fascism. Det är inte alls någon orimlig liknelse. Man bör nog helst vara både blind och döv, eller kanske lida av viss sinnesslöhet, för att inte inse hur jämförelsen kan göras.

Islam är inte bara en religion utan i lika hög grad en totalitär politisk ideologi som syftar till totalt herravälde. Precis som fascismen. Varje aspekt av samhället skall kontrolleras. Privatliv får inte förekomma. Demokratin föraktas. Islam som företeelse i världshistorien har överallt där den är stats- och samhällsbärande ideologi kommit till makten genom erövringskrig och grymheter som trotsar all beskrivning. Därmed är islam värre än fascismen, som hur avskyvärd den än är röstades fram på formellt demokratisk väg i såväl Italien och Tyskland på 1900-talet.

Om några borde bli förtörnade över likställandet mellan islam och fascism så borde det faktiskt vara fascisterna, eftersom de muslimer som erövrat en stor del av världen varit betydligt värre i de flesta avseenden än fascisterna. Påståendet på Parks plakat kan alltså mycket väl försvaras och Malmöpolisen gör sig till åtlöje genom att anmäla honom för brott mot pajaslagstiftningen ”hets mot folkgrupp”.

Lagen antogs 1948 med syftet att förhindra spridandet av antisemitism, vilket givetvis var ett lovvärt syfte. Numera används den mest, genom verkliga åtal eller hot om sådana, för att klämma åt kritiker av homosexualitet och HBTQ-beteende samt islamkritiker. Området kring hetslagstiftningen kan nog sägas vara minerad mark. Jag är litet förvånad att jag själv inte drabbats av åtal eller åtminstone anmälan, trots att jag flera gånger hotats därav av yttrandefrihetens fiender.

 Artikeln som fick Posten att vilja tillgripa censur.

Dock vägrade Posten distribuera september/valnumret 2014 av Telgekuriren, en SD närstående publikation i Södertälje, om vi inte lyfte ur en artikel av mig om lagen ”hets mot folkgrupp”. Där tog jag upp bland annat exemplet Dan Park och hävdade att lagen borde avskaffas. Vi föll naturligtvis inte undan för Postens censurkrav utan skickade ut tidningen via ett privat distributionsföretag. Väsentligt billigare än Postens pris dessutom.

Så här håller det på. Ett Sverige där ledande institutioner såsom Polisen och Posten går i extremvänsterns och den politiska korrekthetens ledband kan enligt mitt förmenande inte längre kallas fullt demokratiskt.

Extremvåld från bruna och röda socialister

 En bild av den röda våldsvänstern i Revolutionära Frontens tappning.

Många upprörs med rätta över det politiska extremvåldet i beryktade Malmö den gångna helgen, då sex personer fick föras till sjukhus sedan de attackerats med knivar. För en av de skadade har tillståndet uppgivits vara allvarligt. Några personer, varav ett par medlemmar i nationalsocialistiska Svenskarnas Parti, har gripits misstänkta för mordförsök.

Knivskärningarna skedde i centrala Malmö efter en feministisk demonstration mot våld (!) mot kvinnor natten till söndagen. Händelseförloppet tycks dock ha varit ett helt annat än vad vänsterextremister på plats har velat göra gällande. Någon oprovocerad naziattack har det uppenbarligen ej varit frågan om.

Anders Kristersson, inre befäl vid Malmöpolisen, har citerats på följande sätt:

Det var ett riktigt bunkaslagsmål. Det var så många som slogs att ingen polis kunde se hur många som var inblandade.

http://www.etc.se/inrikes/demonstration-attackerad-i-malmo-det-kom-nazister

I Kvällsposten kan man läsa följande:

Enligt vittnen på platsen ska en grupp på 15-30 demonstranter ha jagat och attackerat nazisterna, som då svarade med att gå till attack med knivar.

http://www.expressen.se/kvallsposten/polisens-uppgifter-sa-startade-knivbraket/

Denna bild av händelseförloppet visar att det rört sig om en sammandrabbning mellan konkurrerande extremister, inte en av nazister planerad attack på så kallade fredliga demonstranter. Det är ju  på sistnämnda sätt den samlade vänstern vill att vi skall betrakta saken. I själva verket förefaller nazisterna ha handlat i nödvärn.

 Revolutionära Fronten går lös på en man som felaktigt  troddes vara ”rasist”.

Morgan Johansson (S), ordförande i riksdagens justitieutskott, har nu kallat SÄPO-chefen Anders Thornberg till utskottet samtidigt som han enligt TT inte utesluter ”att det finns en svensk Anders Breivik bland de här grupperna…”. Med ”de här grupperna” åsyftar Johansson ”de extrema grupperna på högerkanten”.

Detta trots att SÄPO tidigare har bedömt att det är de våldsbenägna vänsterextremisterna, tillsammans med jihadtänkande islamister och djurrättsextremister, som utgör det största hotet mot vår demokrati under det så kallade supervalåret 2014. Jag har tidigare skrivit så här i detta ämne:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/02/01/rapport-om-politisk-extremism-forhojt-terrorhot-under-supervalaret/

Att på detta sätt ta ställning för en av de våldsamma grupperingarna – den autonoma vänstern – och samtidigt angripa en annan – nationalsocialisterna – är ingenting annat än ren och skär populism. Morgan Johansson och hans partikollega Stefan Löfven vill framstå som de stora nazibekämparna och väjer till den ändan inte för verklighetsförfalskning.

Löfven, vår trolige näste statsminister, manar nu enligt TT till vad han kallar ”samling över blockgränserna” och förutskickar att det skall komma en inbjudan som ”ska gå ut brett”, dock inte bredare än att Sverigedemokraterna undantas från inbjudan. Vi-och-dom-tänkande i sin prydno. Löfven förklarar vidare för vem som vill höra på: ”Nu vet jag att både i Kärrtorp och i Malmö så är det organiserade nazister och det är deras metoder att agera så här.”

Det var ju som ni säkert minns i Kärrtorp i södra Storstockholm som kommunister och nazister pucklade på varandra av hjärtans lust, något som i mainstreammedia givetvis framställdes som att nazisterna ”gått till attack”. En vecka efter händelsen kunde man i Kärrtorp se etablerade politiker med riksdagens talman, ett antal statsråd samt riksdagsmän i spetsen gå armkrok med representanter för våldsvänstern i en riktigt hjärteknipande manifestation för demokratin.

 Brunsocialisterna i Svenskarnas Parti på marsch.

Förvisso finns det varje skäl att notera det hot mot vår demokratiska ordning som extremistgrupper av olika schatteringar står för. Jag har emellertid svårt att frigöra mig från tanken, att det allvarligaste och mest långsiktiga hotet mot demokratin är det faktum att ledande politiker favoriserar en av våldsgrupperingarna men ensidigt tar ställning mot den andra.

Detta förhållningssätt tyder enligt min mening på såväl kunskapsbrist som usel magkänsla: med detta synsätt uppmuntras våldsvänstern att trappa upp sina angrepp mot meningsmotståndarna, eftersom deras typ av våld uppenbarligen på sina håll ses som rättfärdigt engagemang. Samtidigt riskerar frustrationen och desperationen bland nazityperna att öka, vilket också bäddar för fortsatt och måhända upptrappat våld.

Det finns en tydlig risk för att vi över tid kommer att få en situation som liknar den som rådde i Tyskland före Hitler, då SAs bruna garde utkämpade regelrätta gatuslag mot kommunisternas stormtrupper.

Noteras bör också att Löfven är snabb med att – givetvis helt riktigt – fördöma nazistiska knivskärningar, medan han inte ens tycks ha noterat att i samband med Kärrtorp-bråket en vänsterextremist greps och åtalades för mordförsök sedan han huggit en flyende meningsmotståndare i ryggen med en kniv.

 Hjärteknipande i Kärrtorp: den store antinazisten Löfven bland folket.

Jag länkar gärna till en insiktsfull bloggtext av Torbjörn Jerlerup om hotet mot demokratin från olika extremgrupper:

http://ligator.wordpress.com/2013/09/14/antidemokratism/

Slutligen förtjänar det understrykas att det inte rör sig om ”vänster” respektive ”höger” när man diskuterar nämnda extremgrupper. Båda sidor är vänster: nazisterna står, vilket framgår av den ideologiska beteckningen ”nationalsocialism”, för en vänsterideologi som bygger på rasbegreppet, detta till skillnad från de röda socialisterna vilka bygger sitt tänkande på klasschabloner.

I övrigt finns det många likheter mellan de båda sidorna såsom antidemokrati, vålds- och revolutionsromantik, kollektivism, förstatligande av banker och andra institutioner etcetera. Det mest rättvisande vore måhända att tala om bruna och röda socialister.