Posted tagged ‘Manne Lindblom’

Mina prylar (22): Gammal Levin-gitarr

19 mars, 2016

Mormor, gitarr 003 Levingitarren. Foto: Tommy Hansson

En av de gamla prylar i mitt hem jag haft mest glädje av genom åren är en liten gitarr som ursprungligen kommer från min mormors hem i Södertälje. När min fru i början på 1980-talet lämnade in den för reparation i Stockholm fick hon av reparatören veta, att det faktiskt var ett instrument av det goda märket Levin.http://www.gitarr.org/gitarrer/levin.html

Historien om hur min mormor, fru Teresia Pettersson, född Lindblom (hon hette Emma också, men det namnet ville hon inte kännas vid), fick gitarren i fråga är rätt bra. Hon hade en halvbror som hette Manne Lindblom och som var sjöman. När han var på fyllan, vilket tydligen var rätt ofta, hade han för vana att vara frikostig med presenter som han, sedan han nyktrat till, tog tillbaka. Han var alltså en indian giver med ett engelskt/amerikanskt uttryck.

Den här gitarren fick dock min mormor av någon anledning behålla. Den hängde på en vägg i vardagsrummet (vilket också var det enda rummet) i hennes lägenhet på Gula gården i Södertälje, beläget på Doktor Martinsgatan 4 intill den nuvarande Oxbacksleden. När jag var liten brukade mormor rätt ofta passa mig när mina föräldrar skulle gå bort, och då hände det att hon plockade ner gitarren från väggen och drog en liten trudelutt.

Mormor, gitarr 002 Min mormor som flicka och hennes mor. Fotot bör vara taget kring sekelskiftet 1900.

Vad jag minns var hon rätt duktig på att spela och sjunga; en sång jag minns att hon framförde för den lille dottersonen var visan om Amanda Lundbom samt en sång om en mormor som var gammal och grå. Jag minns min mormor med glädje, hon var en enkel kvinna och en stor personlighet, dotter till en ensamstående sömmerska från Visby och den drivande  kraften i familjen om två vuxna och fyra barn.

Hon föddes 1889 och dog 1975 och var gift med den enbente målaren Emanuel Pettersson, född 1883 och död 1958. Jag minns att jag ibland var litet rädd för morfar, som var en mycket snäll man, på grund av hans benprotes.

I min barndom åkte vi in till Södertälje – jag är uppväxt på en lantgård en mil utanför stan – varje lördag och hälsade på henne (och min morfar, när han levde). Ofta bjöd hon på köttbullar till middag, de godaste jag någonsin smakat. Färden företogs i min fars lastbil, först senare skaffade han personbil. Vi tillbringade varje julafton till och med 197o hos henne. Hon bjöd mig ofta på så kallade negerkyssar, små runda, vita mintplattor med en klick choklad i, samt Kungen av Danmarks söta bröstkarameller. Det hände även att hon bjöd på små punschflaskor av choklad.

Mormor, gitarr 008 Mormor med mig och min kusin Ann-Marie på landet vid mitt barndomshem. Troligen sommaren 1954.

Om negerkyssar, se här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Negerkyssar

Gitarren har jag själv mången gång spelat på, både privat och så att säga offentligt. Inför valet 1994 framträdde jag således som valtrubadur på Gågatan i Södertälje, dels med den av mig skrivna låten ”Täljepartivisan”, dels med traditionella irländska sånger. Ja, jag fick rentav fördelaktiga recensioner i Länstidningen för min sång!

Det gick förhållandevis bra i valet också – Täljepartiet fick typ 2,25 procent av rösterna, vilket räckte till två ordinarie mandat och en ersättarplats i fullmäktige.

Mormor, gitarr 004 Mina sånginsatser för Täljepartiet gav eko i lokalpressen.

Nu var det ett antal år sedan jag senast spelade på mormors gamla gitarr, använder mestadels en gitarr jag ärvt från min framlidna hustru Marika när jag någon gång får för mig att försöka sjunga och spela något. Det blir tyvärr alltför sällan och det låter därefter också.

Mer med Stan Rogers: Barrett´s Privateers

24 september, 2013

hqdefaultStan Rogers (1949-83).

http://www.youtube.com/watch?v=s0CvSIhF_tA

För någon vecka sedan bjöd jag god natt med Stan Rogers ”The Mary Ellen Carter”. Här följer mer med samme artist, så tragiskt förolyckad vid 33 års ålder 1983: ”Barrett´s Privateers” (se länken ovan).

Liksom de allra flesta av Rogers sånger handlar denna om händelser till sjöss. Sången skrevs för albumet Fogarty´s Cove 1976 och handlar om det oblida öde som drabbade fartyget Antelope, som i privat regi under kapten Elcid Barrett deltog i det Amerikanska revolutionskriget 1778. Även om sången behandlar autentiska händelser är en del detaljer påhittade.

BriggObserveregagingtheJack29May1782HalifaxPublRDodd1Sept1784BerleyRobisonCollectionUSNavalAcademy

”Barrett´s Privateers” har beskrivits som en modern shanty och uppges vara en av den kanadensiska flottans inofficiella hymner samt en omtyckt dryckesvisa. Beklagar att jag bara har vatten i glaset bredvid mig just nu. Det hindrar mig dock inte från att njuta av denna manliga sjömansvisa, som på ett taktfast sätt framförs av Stan Rogers och hans musikaliska vänner!

Minnesvärda ord:

I´m a broken man
on a Halifax pier
the last of Barrett´s privateers

Tillägnas min mormors halvbror, Manne Lindblom, som mig veterligt är den enda av mina släktingar som varit sjöman. Jag äger en gammal Levin-gitarr som han en gång skänkte min älskade mormor, den enda gåva han enligt min mormor inte tog tillbaka när han nyktrat till. Min mormors släkt var bördig från Gotland.