Från Marx och Engels klankommunism till dagens rasvänster

 Marx och Engels står staty i Shanghai i Kina.

Karl Marx och Friedrich Engels heter ett par av de mest inflytelserika tänkarna i modern tid. Deras idéer ligger till grund för det brutalaste samhällsexperiment världen skådat – kommunismen – och fortsätter utöva inflytande ända in i de yttersta av dessa dagar. Nyligen tog jag del av en debattartikel om Marx och Engels ideologiska inspirationskällor av journalisten och författaren Per Brinkemo i tidningen Dagens Samhälle # 31 2015, som jag måste tillstå var något av det intressantaste jag läst på länge.

Brinkemo, som är känd för sina studier om somaliskt samhälle och kultur, tar i artikeln fasta på det sällan uppmärksammade faktumet att kommunismens ideologiska patriarker Karl Marx (1818-83) och Friedrich Engels (1820-95) hämtade inspiration till sitt filosoferande från studier om klansamhället. Brinkemo framhåller således: ”Få politiska ideologier har haft ett sådant globalt inflytande som kommunismen. Ändå är det nästan ingen som tycks känna till att Marx och Engels hämtade inspiration och modellen för sina teorier i den universella samhällsmodellen, klansamhället, men ofta kallad urkommunism eller primitiv kommunism.”   

Klansamhället, förklarar Brinkemo, var en gång den gemensamma organisationen för alla forntida samhällen. Klanorganisationen är dock inte bara något från det förflutna. Det lever kvar och frodas i stora delar av Mellanöstern i länder såsom Irak, Syrien, Libyen, Afghanistan, Jemen men även i ett europeiskt land som Albanien. Klanens betydelse är framträdande även på exempelvis Koreahalvön i Asien och bland de zigenska grupperna romer och sinti.

 Lewis Henry Morgan (1818-81).

Per Brinkemo informerar om att ”Marx och Engels blev varse klansamhället genom en amerikansk jurist, Lewis H. Morgan (1818-1881), som intresserat sig för hur indianstammar var organiserade.” Fyllig information om Morgan finns att tillgå här: https://en.wikipedia.org/wiki/Lewis_H._Morgan

Just så var det och om detta berättar författaren och historikern Tage Lindbom (1909-2002) i en av de mest värdefulla studier om marxismen som enligt min uppfattning publicerats på svenska: den anspråkslösa volymen Myt i verkligheten. En studie i marxism (114 sidor, 1977).

Lindbom framhåller att de teorier om det så kallade ursamhället vilka Lewis Henry Morgan, som var järnvägsjurist och republikansk delstatspolitiker i New York men också antropolog och etnolog med ett särskilt intresse för Amerikas indianer, utformat utifrån sina studier om framförallt Irokes-indianerna till sin karaktär var skäligen vaga. Morgan blev för övrigt hedersmedborgare i Irokes-stammen.

Morgan delade in den mänskliga utvecklingen i tre faser: 1) Savagery (vildhet). 2) Barbarism (barbari) samt 3) Civililization (civilisation). Det gjorde han utifrån tekniska landvinningar som gjorts under resans gång. Morgans metoder var populära kring mitten på 1800-talet, och det är ingen tillfällighet att han är den ende amerikanske antropolog som i uppskattande ordalag citerats av storheter såsom evolutionsideologen Charles Darwin (1809-82) och psykoanalysens store föregångsman Sigmund Freud (1856-1939). Nyare forskargenerationer har emellertid dömt ut hans metodik som ovetenskaplig.

 Tage Lindbom (1909-2002), en av våra främsta kännare av marxismen.

Orsaken till att det är så föga känt att Marx och Engels hämtade stoff till sina teorier från det forntida klansamhället, förklarar Brinkemo, är det faktum att de i sina skrifter inte använder ordet ”klan” utan i stället hänvisar till ”gens”, ett äldre ord för just klan. ”I sina skrifter”, menar Brinkemo, ”hyllar de klansamhället och beskriver det i ofattbart romantiserade termer”. Engels skriver till exempel i sin bok Familjens, privategendomens och statens ursprung att det statslösa klansamhället är ”en underbar organisation”.   

Per Brinkemo anför ett citat från Engels för att belysa detta. I det förmoderna klansamhället, skriver Engels, gjordes ej skillnad på människor utan män och kvinnor var jämlika:    ”…utan soldater, gendarmer och poliser, utan adel, kungar, ståthållare, prefekter eller domare, utan fängelser, utan processer, går allt sin gilla gång. All tvist och strid avgörs av samtliga inblandade; gensen eller stammen eller de enskilda gentes sinsemellan.” Brinkemos artikel kan i sin helhet läsas här: http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/fran-klan-till-stat-och-vaegen-till-identitetspolitiken-18060

I klansamhällets mest utpräglade form fanns heller ingen enskild egendom, påstod Engels, utan allting delades av alla i släkten eller stammen/klanen. Där stannade dock gemensamheten och solidariteten. Klanen var allting, praktiskt taget själva universum, för dess medlemmar. Den enskilda människan utgjorde ett hot mot denna gemenskap, varför den sociala kontrollen var mycket stark. Detta sakernas tillstånd går stick i stäv i förhållande till det liberala, demokratiska samhället byggt på individ och familj.

Marx och framförallt Engels hade alltså hämtat denna romantiserande syn på ”ursamhället” från amatörantropologen Lewis H. Morgan. Problemet var att Morgans teorier inte alls gav utrymme för en så långtgående tolkning som den Marx/Engels svarade för och som utgjorde själva grunden för deras teoribildning om det ”urkommunistiska samhället”, vilket mänskligheten i tidernas fullbordan enligt historiens obevekliga lagar om dialektisk klasskamp en dag var predestinerad att återvända till.

Tage Lindbom framhåller i Myt i verkligheten (sidan 81):

I verkligheten ger Morgan i sina studier ej några som helst säkra belägg för att en verklig egendomskommunism existerat, och han framhåller ständigt, att privategendomen uppkommer främst genom att de medel, varigenom födan anskaffades, tekniskt utvecklades. Ju flera föremål och tekniska medel att skaffa föda, desto fler föremål inordnas i den privata egendomsbesittningen, det är Morgans förklaring till privategendomens begynnelse.

Morgans uppfattning – att privategendomen uppkommit genom en teknisk och civilisatorisk utveckling och att frånvaron av privategendom är ett uttryck för teknisk och samhällelig primitivitet – tolkades av 1800-talsmarxismen och då främst Engels som att en ”urkommunistisk” ordning en gång existerat. Denna naturliga ordning har enligt den marxistiska teoribildningen sedan brutits ned av, med Lindboms vokabulär, ”makthungriga usurpatorer”, vilka därmed lagt grunden till det förtryck och den alienation (förfrämligande) som det är marxismens/kommunismens historiskt givna uppgift att avskaffa.

Lindbom fortsätter (sidan 82):

Utifrån denna socialantropologiska frihandsteckning och förvanskning av Morgans försiktiga och på ett ofullständigt material grundade omdömen bygger Marx och Engels upp en historisk tolkning av privategendomens uppkomst som en brutal maktusurpation och djupt omoralisk kränkning av människans ’Urwesen’. På grundval av denna tolkning utformas marxismens frihetslära. Varje maktförhållande är ett förtryck. Redan familjen är upprättandet av ett maktvälde, då husfadern är den produktive maktinnehavaren, varigenom hustru och barn är föremål för en exploatering. Ty familjen är främst av allt en produktionsenhet, vari husfadern-härskaren tillägnar sig ’mervärdet’ och därmed alienerar de övriga familjemedlemmarna.

Sedan den socialistiska revolutionen enligt marxismen hade avskaffat kapitalismens förtryck och upprättat proletariatets diktatur skulle, efter en ospecificerad övergångstid, det slutliga, kommunistiska samhället, då mänskligheten återvänt till sitt paradisiska urtillstånd av egendomsgemenskap, upprättas. Staten förutsattes då ha vissnat ned och dött, men exakt hur detta skall ske anges aldrig. Då har också slutmålet för all mänsklighets utveckling uppnåtts.

Tage Lindbom sammanfattar i Myt i verkligheten vari detta slutmål i det marxistiskt-kommunistiska perspektivet består (sidan 85):

Det är människan, som träder i Guds ställe. Människan är den materiella, sinnliga verklighetens högsta uppenbarelseform. Människans uppgift är ej blott att befria sig från förtryckets, alienationens ok. Människans högsta uppgift är att ersätta Gud, och detta gör hon därigenom att Karl Marx utropar henne till Skapare. Det är detta Marx ytterst vill med människan. Karl Marx´ människa bär fram den totala gudlösheten.  

Om den originelle tänkaren Tage Lindbom, som började sin verksamhetsbana som marxist och socialist, gled över till kristendomen och slutade sitt liv som muslimsk mystiker av sufistisk övertygelse och samtidigt konservativ ideolog, finns mer information här: https://traditionochfason.wordpress.com/2008/12/06/muslim-socialdemokrat-och-oerhort-konservativ/

Enligt Per Brinkemo fanns hos radarparet Karl Marx och Friedrich Engels ”en grundläggande avsky mot den rådande samhällsordningen”. De hatade allt som det etablerade samhället vilade på: kapitalism, monarki, borgerskap, individualism, familjen, militären och kanske mest grundläggande av allt: religionen. Människan var enligt deras synsätt endast materia i rörelse och religionen blott ett medel för makthavarna att hälla människorna kvar i förtryck och förnedring. ”Ett folkets opium” eller ”en suck från en varelse i trångmål”.

 Trotskistisk propagandabild med från vänster Karl Marx, Friedrich Engels, V. I. Lenin samt Leo Trotskij.

Marx och Engels tankar, som enligt dem själva ytterst syftade till att framskapa den totala jämlikheten och friheten, ledde till det värsta och grymmaste förtryckarsystem världen skådat i form av den reellt praktiserade kommunismen med tiotals miljoner dödsoffer världen över i länder såsom Sovjetunionen och Östblocket, Folkrepubliken Kina, Kambodja, Nordkorea, Vietnam, Angola, Kuba och Albanien.

Den så kallade 68-vänstern var fragmentiserad i en mängd olika grupperingar och sektbildningar men hade ett gemensamt: dess företrädare ordade jämt och ständigt om jämlikhet och befrielse från förtryck av olika slag, låt vara att de själva bekände sig till ett ideologiskt koncept som skapade det värsta förtrycket av alla.

I dag är läget ett helt annat, påpekar Per Brinkemo som slutkläm på sin artikel i Dagens Samhälle: ”Märkligast av allt är att målet om lika rättigheter bytts ut mot olika rättigheter. Istället för ett samhälle på jämlik grund kämpar dagens vänster, på tvärs mot Marx och Engels ursprungstankar, för ett samhälle där olika identiteter som kön, etnicitet och ‘ras’ spelar avgörande roller. Sannolikt hade varken Marx eller Engels känt sig särskilt hemma i vår tids identitetsdebatter.”

 

   

 

---

---

---

Guds fingeravtryck i skapelsen

 Den stora smällen (Big Bang).

Ateismen, detta irrationella 1800-talsfenomen som hängt med ända upp i vår tid, blir ett alltmer nattståndet sätt att betrakta tillvaron och skapelsen. Det framgår av den norskspråkiga film med titeln ”Vetenskapen bevisar Gud” som återfinns via länken överst och som blottlägger Guds fingeravtryck i skapelsen. Se den gärna som bevis för Guds existens.

Så vitt jag känner till finns det i dag allmän konsensus om den så kallade Big Bang-teorin: att allt som existerar uppstod genom en kosmisk ”smäll” för dryga 13 miljarder år sedan. Från en oerhört komprimerad punkt packad med energi tillkom universum, vilket därefter hela tiden har utvidgat sig.

Det var alltså inte frågan om att allt bildats ur kaos, ty om så varit fallet hade det hela, förr snarare än senare, kapsejsat med ett brak lika signifikativt som den ursprungliga smällen. En del muslimer hävdar till och med att Big Bang omtalas i Koranen.

Filmen konstaterar att ingenting sker eller har skett av en slump eller en ödets nyck. Universum präglas i själva verket av fininställda konstanter som vittnar om att bakom skapelsen finns en intelligent kreatör med ett bestämt syfte: nämligen att förbereda allting för människans entré på universums scen.

 C. S. Lewis (1898-1963).

Detta sätt att se på världen kan kallas teistiskt – som förutsätter att det finns en Gud – i motsats till materialistiskt, som räknar med att allting skett via opersonliga naturlagar fotade i slumpen.

Den brittiske, kristne författaren C. S. Lewis (1898-1963) konstaterade att naturlagarna lika litet som vetenskapsteorierna producerar några begivenheter. Till detta behövs en bestämd, bakomliggande vilja. En fysikalisk lag beskriver endast ett fenomen men kan ej ge upphov till något i sig själv.

Den grundläggande frågan är: varför finns något över huvud taget? Ingenting kan inte ha orsakat någonting. Orsaken till att allt uppkom är det fenomen och framförallt den personlighet vi kallar Gud. Gud satte igång allting genom den stora smällen i tidernas begynnelse. Gud är en personlig, icke orsakad varelse oberoende av tid och rum som hade som målsättning att förverkliga sig själv i människan.

 Leonardo av Pisa (Fibonacci).

Genom hela universum finns oomkullrunkeliga, matematiska principer vilka påvisar alltings ordning och regelmässighet. Fibonacci-sekvensen, uppkallad efter den italienske matematikern Leonardo Fibonacci eller Leonardo av Pisa (cirka 1170-1250), demonstrerar universums precisa matematiska strukturer från snäckornas till ananasfrukternas uppbyggnad och kaninernas fortplantningscykel.

Mer om den märklige Fibonacci här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Leonardo_Fibonacci

Ett annat matematiskt naturfenomen är det Gyllene snittet, varom konstnärer varit medvetna i hundratals år. Det är dock vare sig Fibonacci-sekvensen eller det Gyllene snittet i sig som skapat någonting: skaparen är den kraftfulla personlighet som i sitt sinne gav upphov till dessa lagar och principer.

Fibonaccis sekvens går igen exempelvis i ananasfruktens uppbyggnad.

Uttryckt med Galileo Galileis (1564-1642) ord:

Matematik är språket Gud skrev universum med.

Mot den ovan skisserade bakgrunden blir det uppenbart, att det egentligen inte förefinns några vattentäta skott mellan religion och vetenskap. De båda är blott olika sätt att utforska verkligheten, där religionen står för de inre och vetenskapen för de yttre aspekterna av tillvaron.

 Galileo Galilei: matematiken är Guds språk.

 

Glöm inte att glömma!

En konservativ ideolog skrev en gång
att det som skiljer människan från djuren
är konsten att minnas.

Jag tyckte det lät bra och trodde länge på det
men jag undrar om det inte är tvärtom –
konsten att glömma är det som skiljer.

En hund som haft tråkiga erfarenheter
av bilar är dömd att skälla efter bilar
resten av sina livsdagar.

En människa som haft tråkiga erfarenheter 
kan låta det dominera resten av hennes liv –
eller välja att glömma.

Att glömma en oförrätt eller begånget fel
kan vara fruktansvärt svårt – lättare och behagligare
att sjunka in i självömkans frestelse.

Likväl är det fullt möjligt och faktiskt nödvändigt
att vägra låta besvärliga minnen plåga dig
i evigheters evigheter.

Såvida du inte tillhör dem som tycker om
att gå omkring och känna dig tragiskt missförstådd –
en yttersta försvarslinje när ingen annan finns.

Vi andra gör bäst i att låta de plågsamma minnena
följa med  vågorna ut på glömskans vida hav:
glöm inte att glömma!

Bevisat: Gud finns!

Det har förhoppningsvis ej undgått någon som läser min blogg hyfsat regelbundet att jag är troende person. Eller, som jag själv föredrar att säga, vetande. Jag vet att Gud finns.

Jag behöver bara iakttaga en snöflinga på nära håll för att bli klar över detta. Ingen annan än den störste konstnären av alla kan ha givit upphov till ett sådant underverk:

Ingen snöflinga är den andra lik. De vittnar alla om Skaparens existens.

Nej, jag förväntar mig inte att alla skall hålla med mig. För mig räcker emellertid snöflingans underbara skönhet och regelbundna uppbyggnad för att jag skall förstå att det finns en högre person och kraft i universum som åstadkommit allting i detta inklusive människor, djur och växter. Han/hon har gjort detta utav sitt eget väsen som är kärlek.

Att blicka upp mot den väldiga och omätliga stjärnhimlen en klar natt fungerar på samma sätt för mig. Guds majestät finns i det största lika väl som i det minsta. Han finns också inom mig vilket jag kan erfara i mitt sinne under gynnsamma omständigheter i samband med bön och andra innerliga ögonblick. Jag känner då en överflödande värme och närhet. Han finns nära till hands i såväl prövningens som glädjens stund.

Mer om snöflingor i text och bild här:

http://www.foxnews.com/weather/2013/12/06/youve-never-seen-snowflake-in-this-much-detail/?intcmp=obinsite

Som Paulus skriver i Romarbrevet 1:19-20:

Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbarat bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
   Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.

Enligt Paulus har alltså de som hävdar att Gud inte existerar, eller endast gör det i människans fantasi, ingen ursäkt. Genom att studera Guds verk i naturen och universum kan vi bli varse att han finns. Genom snöflingan, stjärnhimlen eller för den delen i en myrstack.