Italienska regeringen krälar i stoftet vid iranskt presidentbesök

 

 En italiensk tecknares syn på hur de italienska myndigheterna borde ha hanterat Rouhanis förmodade känslighet för nakenstatyer (teckningen till höger).

Italienarna är kända för att inmundiga försvarliga mängder pasta. Få hade dock trott att spaghettin skulle sätta sig i knävecken på den italienska regeringen, sedan två år tillbaka ledd av den socialdemokratiske premiärministern Matteo Renzi från Partito Democratico, när landet fick besök av den iranske presidenten Hassan Rouhani.

Det intrycket kunde man i alla fall få när Renzi, vars parti styr Italien med stöd av det högerinriktade Forza Italia, såg till att nakenstatyer föreställande gamla romerska gudinnor täcktes över inför Rouhanis sammanträffande med Renzi i Kapitolinska museerna i Rom. En av de statyer som således inte fick tillfälle att visa upp sina fysiska företräden var den så kallade Venera Capitolina, som gestaltar kärlekens gudinna Venus.

 Venus i sin ursprungliga nakenhet.

Det förbluffande tilltaget har fått utstå en myckenhet av kritik både i Italien och utomlands och framstår som särskilt onödigt med tanke på att Rouhani uppgivit, att han alls inte hade krävt detta inför sitt besök i den italienska huvudstaden. Däremot hade hans medarbetare låtit förstå att det vore olämpligt om han skulle synas på bild tillsammans med den berömda ryttarstatyn från år 176 av kejsar Marcus Aurelius (121-180) i samma museum, då de fann hästens genitalier alltför framträdande.

Iraniernas känslighet tycks emellertid vara skäligen selektiv – att hänga homosexuella i lyftkranar, stena kvinnor till döds och hugga händer och fötter på tjuvar har de styrande mullorna aldrig haft några problem med. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/italy/12122665/Anger-in-Italy-after-authorities-cover-up-nude-Roman-statues-of-goddesses-so-as-not-to-offend-Iranian-president.html

President Rouhanis uppehåll i Rom var första anhalten på en resa till Italien och Frankrike tillsammans med en 12o personer stark trupp omfattande regeringsministrar och affärsmän. Rouhanis program inbegrep även en visit i Vatikanen för ett artighetsbesök hos påven Franciskus, men det är nog ytterst tveksamt om den iranske ledaren – som i realiteten är en marionett för Irans högste ledare, ayatollah Khamenei – tog intryck av påvens sedvanliga mumlande om ”fred”.

 Rouhani och ”il Papa”, påven Franciskus.

Efter det för Iran så vällyckade atomenergiavtalet med USA med flera länder är den iranska diktaturregimen nu angelägen om att ingå lukrativa diplomatiska och kommersiella avtal med västvärlden. Läs gärna min bloggtext om nämnda avtal här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/07/17/darfor-blir-varlden-farligare-efter-iran-avtalet/

Det har rapporterats att affärsavtalen mellan iranska och italienska företag är värda 17 miljarder euro – det vill säga nästan 170 miljarder i svenska kronor räknat. I någon mån kan man därför kanske förstå den italienska regeringens vilja att hålla de besökande iranierna på gott humör. Att förneka sin egen kultur, när man i stället borde visa upp den för besökarna, är dock föga mer än att kräla i stoftet inför dessa diktaturens kreatur.

Till råga på eländet valde de italienska värdarna att, efter en begäran från Rouhanis entourage, avstå från att servera nationaldrycken vin vid mottagningen som följde på besöket i Kapitolinska museerna. Fransmännen lär ha fått en likadan begäran men då eftertryckligt avvisat densamma.

 Matteo Renzi: med självpåtagen uppgift att censurera Italiens kultur.

En av de bitskaste italienska kritikerna av statyscensuren är högerpolitikern Giorgia Meloni, tidigare ungdomsminister i Silvio Berlusconis regering men numera representerande partiet Fratelli d´Italia. Hon har citerats på följande sätt: ”Nivån på den kulturella underkastelsen från Renzis och vänsterns sida har överskridit anständighetens gränser.”http://www.cnsnews.com/news/article/susan-jones/submission-islam-critics-slam-cover-romes-nude-statues-irans-president

På sin Facebook-sida undrade Meloni sarkastiskt vad som komma skulle vid det besök som väntas av emiren av Qatar nästa vecka: ”Kommer Peterskyrkan att döljas med en stor låda?”

Islam betyder ordagrant ”underkastelse”, och det är lätt att föreställa sig att Rouhani och hans fundamentalistiska meningsfränder förtjust gnuggar händerna över hur långt det officiella Italien är berett att gå i syfte att blidka mullorna. Fast italienarna är inte ensamma om att censurera konst för att inte riskera stöta sig med utländska gäster.

 Inte alla romare var lyckliga över Rouhanis besök.

Något liknande inträffade hos oss för ett par år sedan, då riksdagens dåvarande vice talman Susanne Eberstein (S) såg till att avlägsna ett måleriskt mästerverkfrån riksdagens gästmatsal. G. E. Schröders barockmålning Juno, föreställande en annan romersk gudinna, ansågs av Eberstein alltför lättklädd med sina bara bröst för att få vara kvar: dels kunde det förarga utländska gäster, dels var det ett feministiskt ställningstagande.

Och det kan väl vara en smaksak om skenheliga muslimska gäster eller rabiata feminister är värst drabbade av åkomman molarpanik.https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/19/talman-plockar-ner-masterverk-av-feministiska-skal/

När det gäller det italienska exemplet ovan kan jag slutligen inte låta bli att tänka på ett yttrande som tillskrivs Karl Marx (1818-83): ”Det sista kapitalisten kommer att sälja är det rep vi skall hänga honom i.” ”Vi” i det nu aktuella fallet betyder dock ”vi muslimer”, inte ”vi kommunister”.

 

 

 

På resa i västra Turkiet (III): Izmir (Smyrna) och Pergamon

 Karta över den forntida Lydien med Smyrnas läge utmärkt vid Egeiska kusten.

Izmir/Smyrna

Izmir, även kallat Egeiska havets pärla (åtminstone av den turkiska turistindustrin), var målet då jag för knappt tre månader sedan påbörjade min en vecka långa rundresa i västra Turkiet under den turistiska lågsäsongen. Staden, med det antika namnet Smyrna,  är Turkiets ledande hamnstad och landets tredje största stad med omkring 3,5 miljoner invånare. Här finns bland annat ett oljeraffinaderi, industrier samt icke minst en NATO-bas.

Smyrna grundades under antiken av aioliska greker och erövrades 668 före Kristi födelse av joner och blev sålunda en medlem i det så kallade Joniska förbundet av grekiska stadsstater. Omkring år 600  förstördes staden och låg öde i 300 år tills den återuppbyggdes fyra kilometer sydväst om den ursprungliga platsen. Smyrna blev nu under den grekiske härskaren Lysimachos känt som en av Orientens mest praktfulla städer, som i omgångar tillhörde de lydiska, syriska och pergamenska rikena.

133 före Kristi födelse blev Smyrna en del av den romerska provinsen Asien men drabbades i snabb följd åren 178 och 180 efter Kristi födelse av ödeläggande jordbävningar. Den återuppbyggdes under den romerske kejsaren Marcus Aurelius (121-180) sista år. Denne kejsare är känd som en stoisk filosof vars bok Självbetraktelser tillhör världslitteraturen; den gjorde stort intryck på denna bloggare i unga år.

 Sankt Polykarpos av Smyrna – bränd på bål för sin kristna tros skull.

Den kristna församlingen i Smyrna tillhörde de sju församlingar i provinsen Asien, som författaren av Johannes uppenbarelse tillskrev med berättelserna om de syner han genom gudomlig ingivelse fått uppleva. År 155 ljöt här biskopen Polykarpos (69-155) martyrdöden under Antoninus Pius kejsartid. När Polykarpos av de romerska myndigheterna blev beordrad att avsäga sig sin kristna tro, skall han ha svarat: ”Jag har i 86 år tjänat Kristus, och han har aldrig svikit mig,  så varför skall jag nu svika honom?”

Han blev därför bränd på bål jämte tolv av sina lärjungar. Sankt Polykarpos vördas som helgon i Romersk-katolska kyrkan och Orientaliska ortodoxa kyrkan. Smyrna är för övrigt ett vanligt namn på svenska frikyrkor.

Under medeltiden lydde Smyrna länge under Bysans och därefter under Republiken Genua samt Republiken Venedig, för vilka den var en viktig hamn. Härnäst funngerade Smyrna som bas för Johanniterorden, vilken emellertid fördrevs av den uzbekiske krigsherren Timur Lenk (1336-1405) 1402. Lenk kombinerade enligt en fransk historiker ”turkisk-mongolisk erövringslust med islamisk fanatism”. 1425 blev Smyrna en del av det Osmanska (Ottomanska) riket.

Under Första världskriget bombarderades Izmir flera gånger av Ententen och blev enligt fredsfördraget i Sèvres, som följde på Första världskriget 1920, en grekisk stad. Den återerövrades dock av turkarna i Grekisk-turkiska kriget 1919-22 och blev åter turkisk egendom genom freden i Lausanne 1923.

          Överst det moderna Izmir med regnvått promenadstråk. Nederst min chokladmuffin med vidhängande latte. Foto: Tommy Hansson

Några antika utflyktsmål i anslutning till Izmir/Smyrna bjöds inte på denna resa, däremot en rundresa med färdbussen i den moderna staden samt en timmes uppehåll för egna strövtåg. Efter att ha promenerat ett stycke med mitt besvärliga högerknä på en bred gågata inmundigade jag en latte samt chokladmuffin på en uteservering.

På väg tillbaka till uppsamlingsplatsen informerade jag en skoputsare om att han tappat sin borste på trottoaren. Denne erbjöd mig då sin service, som jag nappade på – dels behövde mina skor putsas, dels tänkte jag att mannen som tack för hjälpen nog skulle bjuda på putsen. Icke. I stället visade det sig att han tagit överpris av mig, som han förmodligen såg som arketypen för den lättlurade turisten.

Han hade nog inte så fel; en av mina svagheter, eller styrkor om man så vill, är att jag vill tro de flesta om gott. Det är inte så himla kul att bli lurad, förstås, men hellre att bli det någon enstaka gång än att ständigt gå omkring och vara misstänksam.

 Den nya NATO-basen i Izmir invigs 2013.

Pergamon

 Bloggaren/resenären med Trajanus-templets lämningar i bakgrunden.

Församlingen i Pergamon var en annan av de kristna församlingar författaren av Johannes uppenbarelse skickade sina tämligen vidlyftiga beskrivningar av sina ännu vidlyftigare syner till, då under det latinska namnet Pergamus. Pergamon var under arkaisk grekisk tid en del av landskapet Mysien i nordvästra Anatolien, cirka 8 mil från Smyrna. Efter Alexander den stores död 323 före Kristi födelse blev Pergamon en självständig stad under Attalos-dynastin och växte omsider ut till ett betydande kungarike.

År 133 före Kristi födelse avträdde konung Attalos III genom sitt testamente Pergamon och ett antal andra städer till den dåvarande romerska republiken, som då döpte området till provinsen Asien. Efter ett kortvarigt inbördeskrig delades Attalos kungarike mellan Rom, Pontus och Kappadokien. Pergamon, beläget 300 meter ovanför Kaikosslätten, blev borg, fursteboning och tempelplats.

 Vår hårt arbetande guide försöker engagera sällskapet. Foto: Tommy Hansson

Den dag jag och mitt ressällskap besökte Pergamon var mycket blåsig, varför linbanan upp till toppen av säkerhetsskäl inte var i bruk. I stället forslades vi på ett smidigt sätt upp medelst taxibilar i skytteltrafik.

Pergamon nämns i historiska annaler första gången 399 före Kristi födelse, då det hade grekiskt statsskick men under persiskt styre. Pergamon blev ett centrum för  romersk kejsardyrkan och hyste tempel helgade åt caesarerna Trajanus (53-112) och Caracalla (188-217) liksom åt gudinnan Athena polias, vinguden Dionysos samt läkekonstens gudom, Asklepios. Vidare fanns här ett gigantiskt Zeus-altare, varav en fullskalig modell återfinns i Pergamonmuseet i Berlin, ett vida berömt bibliotek, en stor teateranläggning, pelargångar i grekisk stil (stoas) och ett betydande gymnasium.

 Lämningar av teateranläggningen, brant belägen i en sluttning. Foto: Tommy Hansson

Pergamon grävdes efter vanligheten ut av tyska arkeologer. Under åren 1878-86 utfördes grävningar på preussiska statens bekostnad av framförallt Carl Humann. De första riktiga utgrävningarna hade dock utförts av fransmannen Charles Texier 1833. Pergamon kom att bli en av de främsta fyndplatserna för antik grekisk arkitektur och skulptur. 1900 utfördes nya grävningar.

Till sist måste jag väl även säga några ord om det skrivmaterial som kallas pergament och som uppfanns i Pergamon. Detta hängde samman med stadens berömda bibliotek, som var i stort behov av det traditionella materialet papyrus vilket importerades från Egypten. Sedan egyptierna ställt in papyrusleveranserna till Pergamon tvingades pergamenerna hitta andra lösningar: man kom på att det gick att använda djurhudar från exempelvis kalv eller lamm. Sålunda uppfanns pergamentet.

Min avslutande text från resan i västra Turkiet kommer att handla om Efesos, som jag skulle vilja beteckna som resans höjdpunkt.

 Pergament uppfanns i Pergamon. Foto: Tommy Hansson