Sabuni – ännu en i raden av menlösa liberala ledare?

Skall nya partiledaren Nyamko Sabuni kunna få fjong på L-symbolen och göra så att partiet återigen hamnar ovanför riksdagsspärren?

Många av oss sverigedemokrater är obotliga optimister: vi vill så gärna att ledare också för andra partier skall låta sig vägledas av sunt förnuft och i alla fall en smula realism i synen på livet och samhället. Det är därför vi blir glada när partiledare som Ebba Busch Thor (KD) och Nyamko Sabuni (L) säger bra saker. Tyvärr brukar glädjen i regel inte vara särskilt länge.

Exempelvis applåderade vi när Busch Thor menade att vi behöver en stramare invandringspolitik. Bara för att några dagar senare i en omröstning i riksdagen ställa sig bakom ett regeringsförslag om riktlinjer för en mer generös anhöriginvandring. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Nåväl, Ebba morskade sedan upp sig så pass att hon lunchade tillsammans med vår partiledare Jimmie Åkesson och diskuterade samverkan i vissa sakfrågor. https://www.dagen.se/nyheter/busch-thor-kritiseras-efter-lunch-med-akesson-1.1548831

När Liberalerna skulle välja en efterträdare till avgående partiledaren Jan Björklund höll många av oss SDare tummarna för Nyamko Sabuni, som visade prov på åtskilligt sunt förnuft under sin tid som statsråd i Reinfeldts regeringar. Så pass att hon tvingades bort som minister och övergick till det privata näringslivet. (I och för sig höll några av mina partikamrater på Erik Ullenhag med motiveringen, att denne ganska säkert skulle få Liberalerna att ramla ur riksdagen).

Det tog dock inte speciellt lång tid innan i alla fall denna bloggare drabbades av den från Shakespeares skådespel ”Hamlet” kända eftertankens kranka blekhet vad beträffar Nyamko Sabuni. Eller vad sägs om detta citat från en intervju: ”De enda som vi ser just nu som är nära oss är Centerpartiet. Jag skulle önska att vi fick en liberal kraft i mitten och att vi två kan bilda regering.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyamko-sabuni-vill-styra-tillsammans-med-centern

En minoritetsregering bestående av Centern och Liberalerna. Det skulle innebära ett återupplivande av regeringen Fälldin III, en minoritetskoalition mellan Thorbjörn Fälldins Centern och Ola Ullstens Folkpartiet som ägde bestånd 1981-82. Om Sabuni tycker detta vore en framkomlig väg att gå för Sverige kan jag bara skaka på huvudet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_F%C3%A4lldin_III

Vill Sabuni återuppliva regeringen Fälldin III? På bilden partiledarna Thorbjörn Fälldin (C) och Ola Ullsten (FP).

Nyamko Sabuni tänker sig tydligen ett återupplivande av den borgerliga alliansen, en konstellation som med Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L med alla realistiska mått mätt måste anses vara stendöd. Så här har den nya L-ledaren uttryckt förutsättningarna för en återuppstånden allians: ”Om Alliansen ska återuppstå måste Kristdemokraterna och Moderaterna röra sig mot mitten igen. Vi kommer inte att förhandla med SD.”

Sammanfattningsvis måste således KD i Sabunis perspektiv välja mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Det finns naturligtvis ytterligare ett alternativ – att L rör sig åt höger och därmed återupprättar det liberala partiets rykte som ett icke-socialistiskt parti efter den nesliga Jök-överenskommelsen. Tyvärr finns dock inte den möjligheten på Nyamko Sabunis agenda.

Sabunis Almedals-debut kom som en bekräftelse på att hon i princip kör på i samma hjulspår som Björklund och Ullenhag. Hennes påtagligt nervösa tal var, med ett par undantag, en samling politiskt korrekta klyschor staplade på varandra. Litet Greta-varning blev det när Sabuni orerade om klimatet och pläderade för något slags elvägar för lastbilar.

I övrigt lovade Sabuni att möjliggöra att ”framtidsångest kan bytas mot framtidstro” (vem vill inte se en sådan utveckling?); att verka mot hederskultur och våld mot barn samt förbättra integrationen (knappast någon är emot detta); att ta itu med våldsbejakande extremism både från så kallade främlingsfientliga och islamister (det hade blivit ännu trovärdigare om hon också nämnt våldsvänstern).

Sabuni kunde vidare inte avhålla sig från att ge en indirekt känga till Sverigedemokraterna med orden: ”Låt inte främlingsfientliga krafter kidnappa vår gemenskap, vår flagga eller begreppet Sverige-vän.” Man frågar sig då osökt: vilken gemenskap? Sverige har genom sjuklöverpartiernas politik blivit ett alltmer segregerat samhälle med ökande klyftor och allt mindre gemenskap. https://www.expressen.se/nyheter/nyamko-sabuni-talar-i-almedalen/

Litet Greta-varning var det när den nya L-ledaren berörde klimat och miljö.

Något jag emellertid gärna vill ge Nyamko Sabuni en eloge för är hennes avvisande av identitetspolitiken – som svart partiledare ser hon sig alltså inte som en representant för afrosvenskarma, vilket hedrar henne.

”Jag inbillar mig inte ett ögonblick att min uppgift blir lätt”, underströk slutligen Sabuni i Almedals-talet. Hon sade sig därför inte kunna lova att bli en väljarmagnet av Marit Paulsens klass. Jag kan bara ge henne rätt i detta. Det är troligt att många, och då inte bara SDare, redan är besvikna över att Nyamko Sabuni tycks vara ännu en i raden av ganska menlösa liberala ledare som inte riktigt vågar ta språnget ut i verkligheten som den faktiskt är.

Första dödsoffret för vargismen – men troligen inte det sista

Folkparti-politikern Marit Paulsen gullar med vargar i Kolmårds-hägnet. Året var 2009.

Så har det hänt som det inte krävdes utbildning i raketteknologi eller intelligens av Einstein-typ för att förutse: vargar har dödat en människa i Sverige. Detta trots vargkramarnas försäkringar om att vargar aldrig ger sig på människor. Exakt vad som skedde i Kolmården den där ödesdigra dagen lär vi aldrig få veta. Mer än att vargarna av någon anledning snedtände och gav sig på den snälla sköterskan.

Nu skedde ihjälrivandet inte ute i skogen eller i anslutning till en gård eller ett samhälle utan i Kolmårdens viltpark. Att den kvinnliga skötaren gick in till vargarna ensam var tydligen helt i överensstämmelse med viltparkens föreskrifter, vilket gör att man tager sig för pannan.

Troligen är det väl så att både vårdaren och parkledningen blivit påverkade av varglobbyns totalt oansvariga och verklighetsfrämmande mytbildning om vargarnas ofarlighet. Ändå har det skett vådliga tillbud förut.

För fyra år sedan attackerades en man som fått i födelsedagspresent en tur in i varghägnet. En medlem av vargflocken tog ett kraftigt tag med käkarna om mannens huvud med blodvite som följd. Mannen klarade sig genom att bestämt fösa bort vargen. TV-profilen Arne Weise har råkat ut för en snarlik incident.

För två år sedan bets vidare en tioårig flicka i en fot och ena pekfingret av en varg i Lycksele djurpark. En person räddade situationen genom att sparka djuret på nosen. Samma år blev en ung kvinna biten i sin vänstra arm av en varg just i Kolmården. Vargskötarnas förklaring till offret var att djuren ville ”leka” eftersom hon var klädd i lång klänning. Den är så snäll, den vill ju bara leka…

Och så sent som i april i år bets en 15-årig flicka svårt i ena benet av en av vargarna i Kolmårdens varghägn.

Nu har Kolmårds-ledningen aviserat hårdare restriktioner för vargskådande. Rätt så, naturligtvis. Det hjälper emellertid inte den unga vargsköterskan, som blev ett tragiskt offer för myten om de snälla/gulliga vargarna som ”bara vill leka”. Dessutom undrar man hur Kolmårds-typerna tänker när de inte avlivar mördarvargarna. Beslutet att låta dem leva signalerar noll respekt för dödsoffret och hennes efterlevande!

Men det är klart – nu har ju parken i Kolmården verkligen levt upp till sin reklamslogan om ett lite ”vildare och läskigare” Kolmården. Alltmedan de professionella vargkramarna och deras påhejare inom det ekologiska mångfalds-habitatet fortsätter att yra om att det fortfarande finns för få vilda vargar och att jorden går under om vi inte har ekologisk mångfald…

I mina tidigare bloggtexter i ämnet vargar har jag varnat för att det bara varit en tidsfråga innan någon blir dödad av vargar i Sverige. Nu har det jag förutspått alltså hänt. Vargmaffian har då svaret klart: det här skedde i ett varghägn, inte ute i fria naturen. Där kommer aldrig vargar att attackera människor, minsann – de är ju så skygga och drar sig med automatik undan vid kontakt med människa.

Faktum är dock att vargar har blivit allt djärvare under senare år och inte dragit sig för att ta lovar kring gårdar och rentav bebodda samhällen. Kvinnor med barnvagnar har känt sig hotade. Att vargar – som per definition är oberäkneliga mördarmaskiner – börjar vänja sig vid mänskliga kontakter är naturligtvis det farligaste som kan hända.

Med andra ord. Det som inträffade i Kolmården kan mycket väl inträffa utanför varghägnen. Det förebyggs bäst genom utökad vargjakt så djuret i fråga får klart för sig att det är fel att närma sig mänsklig bebyggelse.

Jag tror inte varggullandet kommer att få ett slut med dödsoffret i Kolmården. Vargismen, om vi kan kalla detta fenomen så, är sedan ett par årtionden tillbaka en av västerlandets mer anmärkningsvärda pseudoreligioner med väl så fanatiska proselyter som de vanliga religionerna. Kanske tvingas den dock ta några steg tillbaka för en tid vilket kan vara gott så.