Kim Jong-uns syster hotar Sydkorea med militära åtgärder

Kim Yo-jong uppges stå sin bror Kim Jong-un nära.

Den nordkoreanska partitoppen Kim Yo-jong har hotat Sydkorea, som hon benämner ”fienden”, med militära aktioner som vedergällning för sydkoreanska propagandasändningar över den interkoreanska gränsen vid 38e breddgraden. Kim citerades i New York Post på följande sätt:

By excercising my power authorized by the supreme leader, our party and the state, I gave an instruction to the arms of the department in charge of the affairs with enemy to decisively carry out the next action. https://nypost.com/2020/06/14/kim-jong-uns-sister-threatens-south-korea-with-military-action/

Den viktigaste orsaken till den nordkoreanska vreden är försändelser med matvaror och propaganda, som skickats med ballonger över gränsen av nordkoreanska avhoppare i syd. Kim har antytt att det interkoreanska sambandskontoret nära gränsorten Kaesong, som hon kallat ”värdelöst”, kan komma att råka illa ut.

En annan faktor som kan ha orsakat Kims utspel är att de tidigare förhandlingarna mellan Nordkorea och USA har gått i stå. USAs president Donald Trump uppges ha tröttnat på att de förhandlingar och samtal som hölls inte ledde till några konkreta resultat – Nordkorea fortsatte i stort sett sina missiltester och sin kärnvapenutveckling som om inget hade hänt. https://www.defensenews.com/opinion/commentary/2020/04/10/expect-a-surge-in-north-korean-missile-tests-and-of-greater-range/

Det rapporteras att Sydkorea tar Kim Yo-jongs hotfulla, om än något vaga, ordalag på allvar. Följaktligen har det hållits krismöte i Seoul med deltagande av regeringsministrar och generaler med ansvar för landets säkerhet. https://nypost.com/2020/06/14/emergency-meeting-in-south-korea-amid-kim-yo-jongs-threats/

Kim Yo-jong är född 1987 och är yngsta dotter till framlidne diktatorn Kim Jong-il. Hon skall, i likhet med sin bror, diktatorn Kim Jong-un, ha gått i grundskola i Schweiz 1996-2000. Därefter har hon 2010 tagit en examen i datorkunskap vid Kim Il Sung University i Nordkorea. I dag tituleras hon första vice avdelningschef vid  det allenarådande Arbetarpartiets centralkommitté.

Sydkoreas president Moon Jae-in anklagas för en alltför välvillig inställning till den kommunistiska grannen i norr.

I samband med den felaktiga informationen om att Kim Jong-un avlidit i april nämndes Kim Yo-jong som en tänkbar efterträdare till denne. Hon har under alla omständigheter snabbt närmat sig den absoluta toppen i Nordkorea de senaste åren och har uppenbarligen ett stort inflytande över nordkoreanska regeringsangelägenheter. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Yo-jong

Den argsinta reaktionen från Nordkorea innebär ett betydande dilemma, inte bara för Sydkorea som land utan också för dess liberale president Moon Jae-in vilken av konservativa kritiker anklagats för att hysa en alltför välvillig inställning till Nordkorea i allmänhet och president Kim Jong-un i synnerhet. Det har sagts att han ser sig själv som en förmedlare mellan Nordkorea och USA.

Moon, representerande det vänsterinriktade Demokratiska partiet, valdes 2017 till president. Han är född 1953 och kom tillsammans med sin familj till syd som flykting från den under Koreakriget 1950-53 svårt drabbade industristaden Hungnam på den nordkoreanska östkusten. https://www.scmp.com/comment/insight-opinion/article/3006489/moon-jae-ins-problem-his-mode-north-korean-diplomacy

Det senaste nordkoreanska hotet kommer på intet sätt som någon överraskning. Den stalinistiska diktaturen har haft för vana att varva en mer försonlig attityd med hotelser och regelrätta våldshandlingar. Den 18 augusti 1976 höggs exempelvis två amerikanska arméofficerare, kapten Arthur Bonifas och förste löjtnant Mark Barrett, ner av nordkoreanska soldater när de var i färd med att trimma ett träd i den demilitariserade zonen (DMZ) vid den 38e breddgraden. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_axe_murder_incident

En bild från de nordkoreanska yxmorden av två amerikanska officerare den 18 augusti 1976,

Den 29 november 1987 exploderade ett sydkoreanskt passagerarflygplan, Korean Air flight 858, i luften sedan två nordkoreanska agenter placerat en bomb ombord. 115 människor omkom. Den manlige agenten hann svälja en giftkapsel innan han greps, men kvinnan, Kim Hyon-hui, hindrades från att ta sitt liv och dömdes senare till döden i Sydkorea. Hon benådades och har uttryckt stor ånger över sitt dåd. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Air_Flight_858

Så visst har sydkoreanerna all anledning att ta Kim Yo-jongs hotfulla yttranden på allvar.

Bör USA genomföra en förebyggande attack mot Nordkorea?

En kartbild över den senaste robotens väg från Nordkorea över Japan.

Frågan är om Kim Jong-uns Nordkorea är ett verkligt hot mot världsfreden eller mer är att likna vid en mops med storhetsvansinne.

Ovanstående spörsmål inställer osökt sig efter den nordkoreanska ledningens senaste groteska utspel, där det förklaras att USA är en ”rabiessmittad hund” samt att det amerikanska fastlandet skall förvandlas till ”aska och mörker”; samtidigt utsätts både Japan och Sydkorea för vildsinta hot från den galna Kim-klicken i Pyongyang. https://www.theguardian.com/world/2017/sep/14/north-korea-threat-sink-japan-us-ashes-darkness

Det kommuniststyrda Nordkorea har  ända sedan bildandet 1948 intagit en aggressiv attityd gentemot omvärlden, något som givetvis Koreakriget 1950-53 var ett övertydligt exempel på. Krigstillstånd råder formellt fortfarande 64 år efter det vapenstillestånd som kungjordes 1953. Nordkorea har därefter, oavsett om de gudomligförklarade ledarna hetat Kim Il-sung, Kim Jong-il eller som nu Kim Jong-un, interfolierat verbala hot med verkliga terrorhandlingar.

Jag skall beträffande de senare här inskränka mig till två exempel. Det första rör yxmorden på två amerikanska militärer – Arthur Bonifas och Mark Barrett – i gränsbyn Panmunjom den 18 augusti 1976. Bonifas och Barrett högs ner helt oprovocerat av nordkoreansk militärpersonal när de var i färd med att trimma poppelträd i den demilitariserade zonen längs 38e breddgraden mellan Syd- och Nordkorea. Händelsen hotade utlösa ett nytt världskrig. https://en.wikipedia.org/wiki/Axe_murder_incident

En scen från Panmunjom den 18 augusti 1976, då nordkoreansk militär högg ihjäl två amerikanska soldater.

Det andra exemplet på nordkoreansk terror rör sprängningen av det sydkoreanska passagerarflygplanet KAL 858 den 29 november 1987. Planet var på väg till Thailand då det över Indiska oceanen sprängdes av en bomb som placerats ombord av två nordkoreanska agenter. 115 människor dog i terrorattentatet. Den kvinnliga agenten (hennes manlige kollega hann begå självmord innan han kunde gripas) Kim Hyun-hui greps och ställdes inför rätta i Sydkorea. Hon erkände djupt ångerfull illdådet och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo.

Jag redogör i denna bloggtext för sprängningen av KAL 858 och andra nordkoreanska terrorhandlingar: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/16/nagot-maste-goras-at-nordkorea/

För att återgå till den inledande frågan – huruvida Nordkorea utgör ett reellt hot mot världsfreden eller mest är att likna vid en storhetsvansinnig mops – så framstår det som självklart att världssamfundet måste behandla landet med dess uppenbart alltmer sinnesrubbade ledning som ett verkligt hot. Detta utesluter inte att försvarliga delar av dess militanta retorik nog mer rör sig om yvig retorik än verklig substans.

Nordkorea bedriver sedan flera decennier tillbaka ett program i syfte att utveckla potenta kärnvapen. Senaste uttrycket härför kom vid vad som förefaller ha varit ett vätebombstest den 3 september 2017; enligt den nordkoreanska ledningen var testet givetvis ”en fullständig framgång” (något som dock inte kan tas för givet). https://www.youtube.com/watch?v=vaXXBQPqDPs

USAs president Donald Trump flankeras av Sydkoreas president Moon Jae-in (till vänster) och Japans premiärminister Shinzo Abe.

Den allra senaste nordkoreanska provokationen när detta skrivs – andra kan ha tillkommit sedan dess – är en missilavskjutning över Japan den 14 september. Provokationen fördömdes omedelbart av Japans premiärminister Shinzo Abe och USAs utrikesminister Rex Tillerson och följdes av att Sydkorea skickade iväg två ballistiska missiler i en simulerad attack mot norr.http://www.bbc.com/news/world-asia-41275614

Det torde stå alltmer klart att något måste göras åt den livsfarliga kommunistjuntan i Nordkorea som terroriserar både sitt eget folk och omvärlden. Ekonomiska och andra sanktioner i all ära – jag tror inte det räcker i längden. Någon form av militär respons varken kan eller bör uteslutas. Att USAs president Donald Trump inte räknar bort sådana möjligheter stod klart i samband med hans uttalande om att nordkoreanerna ”kommer att mötas av eld och vrede av ett slag som världen aldrig skådat”: https://www.cnbc.com/video/2017/08/08/president-trump-north-korea-will-be-met-with-fire-and-fury.html

En möjlighet som ventilerats i diskussionerna om vad som bör göras åt Nordkorea är ett förebyggande anfall med syftet att slå ut landets kärnvapenanläggningar. Helt klart är att den styrande Kim-klicken i den nordkoreanska huvudstaden ingalunda kan känna sig säker på sina taburetter. Den leker bokstavligt talat med elden när den avfyrar sina robotar, genomför sina provsprängningar och far ut i vansinniga utfall mot omvärlden.

Det mest påtagliga hotet mot Nordkorea består i ett antal kärnvapenbestyckade USA-ubåtar (Ohio-klassen) vilka systematiskt förflyttar sig i västra Stilla havet med syftet att understödja Förenta staternas strategiska intressen i området. Varje sådan ubåt är försedd med 24 robotar med åtta kärnstridsspetsar, vilket innebär 192 kärnstridsspetsar per ubåt. Dessa robotar har en mycket hög träffsäkerhet, vilket förmodligen är mer än man kan säga om de robotar Nordkorea förfogar över. http://www.washingtonexaminer.com/what-a-us-nuclear-strike-on-north-korea-would-look-like/article/2630856

Kommer vätebomben att kunna rädda Kim Jong-un och hans bisarra regim kvar vid makten?

Mot ovan skisserad bakgrund finns det en till visshet gränsande sannolikhet att om den nordkoreanska regimen skulle få för sig att avfyra en kärnvapenbestyckad missil mot exempelvis Guam eller Seoul – och givetvis det amerikanska fastlandet – skulle det vara det sista den gör.

Det har med tanke på det rådande läget diskuterats huruvida det vore lämpligt att genomföra en förebyggande attack riktad mot Nordkoreas kärnvapenanläggningar. Somliga har tolkat ett yttrande från president Trumps sida i den riktningen: ”Jag har några ganska allvarliga saker som vi funderar på.” Problemet med en förebyggande attack är att varken USA eller någon annan har någon säker kunskap om exakt var Nordkorea har placerat alla sina kärnvapen. En framgångsrik attack mot en sådan plats skulle således av nordkoreanerna kunna besvaras med en omedelbar motattack någon annanstans ifrån. https://www.militarytimes.com/news/pentagon-congress/2017/07/06/pre-emptive-us-strike-on-north-korea-could-be-catastrophic/

Mer eller mindre våldsamma nordkoreanska hot är långt ifrån någon nyhet – det är något Kim-dynastin ägnat sig åt i många år, och ibland har som framgår ovan de verbala hoten varvats med verkliga terrorhandlingar även om kärnvapen hittills ej kommit till användning. Det finns åtminstone två skäl till detta nordkoreanska tillvägagångssätt.

Vänskapsbanden mellan röda Kina och Nordkorea består, även om Kina genomfört några av FN-sanktionerna riktade mot regimen i Pyongyang.

Det ena är att utverka fördelar från omvärlden; Pyongyang räknar kallt med att denna skall falla till föga. Det andra är inrikespolitiskt betingat. Genom att framstå som kraftfull inför hemmaopinionen vill Kim-regimen försäkra sig om fortsatt stöd.

Frågan är dock om Pyongyang inte spänt bågen litet för högt denna gång. Till och med den traditionella samarbetspartnern Kina tycks nu börja dra öronen åt sig och rättar sig i alla fall till viss del mot FN-sanktionerna mot Nordkorea, låt vara att kommunistkineserna fortfarande måste räknas som Nordkoreas allierade. http://www.di.se/nyheter/kina-utokar-importstopp-fran-nordkorea/