Posted tagged ‘Martin Schibbye’

Bör vi tycka synd om Persson och Schibbye?

21 oktober, 2011

Det omstridda området i kartform.

Ett av medias stora nummer i dessa dagar är de svenska journalisterna Johan Perssons och Martin Schibbyes öde.

De greps för en tid sedan av etiopisk militär sedan de överskridit Etiopiens gräns från Somalia tillsammans med en regimfientlig gerillagrupp och gått in i den omstridda Ogaden-provinsen. Det har framkommit, att ett av journalisternas främsta syftemål var att om möjligt kartlägga det kontroversiella företaget Lundin Oils eventuella verksamhet där.

Det är minst av allt märkligt att svenska media ägnar  Persson/Schibbye stort intresse. Inte heller är det särskilt märkligt att journalisterna hyllas som någon form av frihetshjältar vilka strider för det fria ordet mot en snöd diktatur.  Den bilden är emellertid i stort behov av problematisering.

Ty att hävda att tandemet Persson/Schibbye betett sig övermåttan klantigt är närmast en underdrift:

Pro primo: Journalistparet har färdats i området trots kraftiga rekommendationer från Utrikesdepartementet (UD) till journalister och alla andra svenskar att avstå därifrån. Gränsområdet Somalia-Ogaden-Etiopien tillhör jordens farligaste och mest osäkra.

Pro secundo: Persson/Schibbye valde att ansluta sig till separatiströrelsen Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF), detta trots att rörelsen en månad innan svenskarna gick över gränsen hade stämplats som en terroristorganisation av Etiopiens regering.

Pro tertio: I en bärbar dator som föll i myndigheternas händer fanns en bild där svensken ses testa vapen, låt vara att detta skall ha skett på andra sidan gränsen i Somalia. Dessutom uppges det finnas dokumentation där svensken ses studera punkter som utmärker oljeanläggningar på en karta.

Svenska regeringen och Lundin Oil låg bakom svenskarnas gripande: konspirationsgalningarna får till det.

Enligt åtalet har svenskarna anslutit sig till ONLF i akt och mening att assistera rörelsen i dess gerillakrigföring mot den etiopiska regeringen. Jag vill påstå att detta, mot bakgrund av ovanstående fakta, är en fullt rimlig och logisk slutsats.

Vad är då sanning i den här historien? Jag tror på svenskarnas uttalande om att de gått in i Ogaden i syfte att finna bevis för Lundin Oils verksamhet i området. Men jag tror också att de lidit svårt av åkommor såsom gerillaromantik och äventyrslystnad. På det tyder det faktum att Persson sparat en bild av sig själv, vilken hamnat i etiopiska händer, praktiserande vapenövningar – naturligtvis fullkomlig idioti.

Svenskarna har säkert ursprungligen drivits av journalistiska impulser. I takt med att de vistats hos gerillan, har de troligen dock förlorat fokus på uppgiften och fått allt svårare att dra gränserna mellan vad som är legitim journalistik och vad som är fientlig verksamhet riktad mot den etiopiska staten.

I den svenska rapporteringen om de svenska journalisternas öden och äventyr märks tendenser till visst förakt gentemot de etiopiska myndigheterna. Således togs i de första rapporterna för några månader sedan mer eller mindre för givet, att svenskarna snart  nog skulle frisläppas.

Det krävdes bara att Sveriges regering smörade litet för alternativt hotade etiopierna en aning, så skulle saken vara biff. Svenskarna skulle snart, hej och hå, vara hemma för att kunna hälsas som hjältar för det fria ordets sak.

Den inställningen tyder på en nedlåtande, kolonialistiskt färgad syn på Etiopien som en bananrepublik med ett genomkorrupt rättsväsende som villigt böjer sig när det fina, genomdemokratiska Sverige talar om för dem vad som bör göras. Ett Sverige som sedan gammalt har goda relationer med Etiopien, det första land som redan 1954 kom i åtnjutande av svenskt u-landsbistånd i modern mening.

Sanningen är dock den, att det i Etiopien efter marxistdiktaturens fall i början på 1990-talet, utvecklats i alla fall ett embryo till rättsstat där det finns visst spelrum för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Etiopien är ingen demokrati i västerländsk mening, men det kanske inte är särskilt märkligt med tanke på de både inre och yttre hot som finns.

Två afrikanska socialistledare trivs tillsammans – Etiopiens Mengistu (till vänster) och Sydafrikas Mandela på en bild från 1990.

Mellan 1977 och 1991 var Etiopien, under överste Mengistu Haile Mariam (född 1937), en av världens vidrigaste och hårdaste kommunistdiktaturer där minst 30 000 människor föll offer för regimen. Mengistu störtades 1991 men fick en fristad i Zimbabwe, där han i dag lever ett hårdbevakat lyxliv som rådgivare åt den geriatriske diktatorn och fullfjädrade galningen Robert Mugabe.

Jag avstår från att försöka sia om utgången av rättegången mot Martin Schibbye och Johan Persson. Det mesta tyder dock på att deras sak kommer att prövas på ett  rättvist sätt. De har  redan beretts tillfälle att lägga fram sin syn på åtalet och då erkänt sig skyldiga till att ha gått över gränsen på ett olagligt sätt men förnekat, att de haft för avsikt att undergräva den etiopiska regeringen.

Därtill måste läggas att de, trots sin ohörsamhet, fått all tänkbar uppbackning från svenska UD med den tidigare Lundin-anställde Carl Bildt som chef. Som svar på frågan i rubriken ovan tycker jag därför inte det finns större anledning att tycka synd om Schibbye och Persson.

Den som slutligen vill stödja svenskarnas sak kan göra det via denna länk:

http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/687-stoed-johan-och-martin-i-etiopien

Myrdals folkmördarpriser

14 januari, 2011

Jan Myrdalsällskapets stora litterära pris, Leninpriset, har 2011 tilldelats filmaren Maj Wechselmann. Sällskapets lilla pris, Robespierrepriset, gick till  journalisten Martin Schibbye med ett förflutet i tidskriften Folket-i-Bild/Kulturfront.

 Myrdal.

Det ligger naturligtvis en glasklar logik i att de två priserna, uppkallade efter en stor och en något mindre politisk massmördare, går till två kommunister med stalinistiska förtecken.

Vladimir Illitj Lenin-Uljanov (1870-1924) räknas som grundare av Sovjetunionen, ett imperialistiskt-kommunistiskt rike som uppskattas ha tagit livet av omkring 60 miljoner människor. Det var Lenin själv som inrättade den fruktade Tjekan, den sovjetiska underrättelsetjänsten som i tidernas fullbordan ledde fram till KGB, i syfte att eliminera verkliga eller påhittade meningsmotståndare. Lenin avled i hjärnsyfilis 1924.

 Lenin.

Maximilien Robespierre (1758-94) var en av den Franska revolutionens förgrundsgestalter och en av Lenins politiska förebilder. Han initierade 1793 det så kallade skräckväldet i Frankrike men dödsdömdes och avrättades själv året därpå av sina forna vapenbröder. Skräckväldet skördade tiotusentals offer.

Att Lenin och Robespierre, jämte genocidkollegerna Mao Tse-tung och Pol Pot, tillhör Jan Myrdals idoler visste vi förstås  redan. Myrdal har alltid varit renons på allt som kan kallas politiskt omdöme, något som också demonstreras av hans stöd till förintelseförringarna/förnekarna Robert Faurisson och Mohamed Omar.

Att nu mer eller mindre framstående svenska kulturutövare önskar förknippas med Myrdal och hans tvivelaktiga idoler genom att acceptera sagda priser är möjligen litet mer överraskande men långt ifrån sensationellt för den som är underkunnig om den svenska kulturelitens ideologiska preferenser…

 Robespierre.

2010 års priser tillföll filmregissören Roy Andersson (Leninpriset) samt journalisten Kajsa ”Ekis” Ekman (Robespierrepriset). Religionshistorikern och Hamas-anhängaren Mattias Gardell (äldre bror till den mer kände Jonas) fick Leninpriset året dessförinnan.

Kort efter det att 2011 års pristagare tillkännagivits inleder Aftonbladet, en tidning som under krigsåren, under ledning av Torsten Krüger, utgjorde Nazitysklands mest pålitliga stöd i Sverige, en ”granskning” av Sverigedemokraterna genom att portionera ut gammal skåpmat från vänsterextrema Expo med gamle trotskisten Stieg Larsson och den brottsdömde vänsterextremisten Tobias Hübinette som ett par av initiativtagarna.

 Krüger.

En av höjdpunkterna i första granskningsavsnittet var ett 20 år gammalt citat av förre partiledaren Mikael Jansson. Tilläggas kan att Jan Myrdal är en gammal AB-medarbetare.

Redan Predikaren i den judiska bibeln framhöll att ”intet är nytt under solen”…