Posted tagged ‘Mats Siljebrand’

Om badkar, bilar och sängar som värre mördare än terrorister

15 juni, 2017

Envar som jämför terroroffer med badkars- eller trafikolyckor förtjänar en rejäl dagsedel!

Ibland undrar man helt osökt vad det är för fel på folk.

Det jag nu närmast tänker på är de debattörer som jämför offren för jihadist-terrorn med olyckor i badkar eller trafik. Just nu är det den nyliberale debattören och författaren Johan Norberg som är mest aktuell med ett inlägg som kopplar samman terroroffer med personer som dör i badkarsolyckor. https://www.svt.se/opinion/johan-norberg

I ärlighetens namn tvingas jag konstatera att Norberg också har ett och annat vettigt att framföra. Så skriver han: ”När en terrorist avser att sprida ondska och död ska vi naturligtvis släppa våra pappershjärtan och i stället gripa efter en automatkarbin.”


Johan Norberg pratar om badkar som värre mördare än terrorister.

Jag instämmer helt i detta. Trots allt befinner vi oss mitt i ett lågintensivt men dock krig med galna jihadister som vill upprätta ett världsomspännande kalifat med Koranen och sharia som bas. Sällan har väl kärleksmånglarnas infantila budskap varit mer malplacerat än när det gäller att ta ställning till de sorgliga ursäkter till människor som de islamistiska terroristerna är.

Synd bara att Norberg inte nöjde sig med detta handfasta budskap. Han går nämligen vidare och menar: ”Fler européer dör i sina egna badkar och av de egna möblerna än av terror. 25 gånger fler européer dödas av ‘vanliga’ mördare än av terrorister.”

Jag har inte lusläst all aktuell statistik, men låt oss för enkelhetens skull presumera att Johan ”Kapitalismen är världens räddning” Norberg har rätt. Så – än sedan? Jämförelsen är ändå helt grotesk, eftersom det faktiskt inte går för sig att jämföra omänsklig, beräknande terror mot män, kvinnor och barn å ena sidan och slumpmässiga olyckor å andra sidan.

Det framgår av Norbergs inlägg att han gör jämförelsen därför att han menar att terroristerna hämtar kraft ur vår rädsla och det därför är viktigt att vi inte drabbas av panik. Jag är ledsen, Johan Norberg, men du har helt och genuint fel. Om vi inte förmådde känna en viss rädsla för terroristernas illdåd, ja kanske till och med drogs litet åt panikhållet, så skulle det innebära att vi hade normaliserat terrorn och därmed i praktiken kapitulerat för den.


Londons borgmästare Sidiq Khan anser att terror är något som storstadsborna måste vänja sig vid.

Johan Norberg och alla andra som relativiserar och förminskar terrorismen hamnar i debatten i samma fålla som Londons muslimske borgmästare Sadiq Khan, som i september 2016 menade att  vi måste räkna med att terrorhandlingar med nödvändighet kommer att drabba alla storstäder – de är ”part and parcel” av livet i världsmetropoler som London eller New York. http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/sadiq-khan-london-mayor-terrorism-attacks-part-and-parcel-major-cities-new-york-bombing-a7322846.html

Lika bra att vi vänjer oss, med andra ord, ty när allt kommer omkring är det större risk att du halkar i badkaret, slår skallen i karkanten och dör.

En variant på temat normalisering och kapitulation inför jihadisterna framfördes av Södertälje-politikern Patrik Waldenström (MP), ordförande i miljönämnden i Södertälje, som i en debatt i kommunfullmäktige den 29 maj 2017 hävdade att terrorismen inte är så mycket att bry sig om eftersom fler dör i trafikolyckor än i terrorattacker som lastbilsmassakern i Stockholm den 7 april i år.


Patrik Waldenström (MP): trafikolyckor tar livet av fler människor än terror.

Debatten ägde rum i anledning av en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) av moderaten Rudi Benedek om kommunens beredskap inför tänkbara terrordåd. I sitt skriftliga svar menade Godner för övrigt att det största terrorhotet mot Södertälje är nazismen i form av Nordiska motståndsrörelsen (NMR), som delat ut flygblad (!) inom kommunen ett par gånger.

Till Waldenströms försvar skall sägas att han, i eftertankens kranka blekhet och sedan bland andra Liberalernas gruppledare Mats Siljebrand kallat ordvalet för ”osmakligt”, gjort något som liknar en avbön: ”Jag skulle absolut valt ett annat exempel i dag.” Detta ordval antyder att Waldenström fortfarande inte anser att terrorismen är så mycket att bråka om – han har bara använt fel ord. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6714486

Möjligt är att Patrik Waldenström i sitt tal om trafikolyckor som värre dödsbringare än jihadist-terrorn inspirerats av en krönika som skrevs av Expressens Lars Lindström efter lastbilsterroristens framfart i franska Nice. ”Varje år dödas tiotusentals oskyldiga människor i Europa på ett fruktansvärt vis. Nej, inte i terrorattacker. Jag talar om trafikolyckor.” http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/vi-kan-inte-jaga-och-bestraffa-oskyldiga/

Vad Johan Norberg, Patrik Waldenström, Sadiq Khan och Lars Lindström – alla övriga jämförelser åsido – har gemensamt är att de söker relativisera och marginalisera islamist-terrorn mot vårt fria och demokratiska samhället. Det ingår inte i deras föreställningsvärld att personer som, oavsett anledning, kommer hit kan ha några ondskefulla motiv.

De är immigranter, alltså är de per definition goda. Att hävda något annat vore ju också att gynna Sverigedemokraterna och/eller andra migrationskritiker. Därav dessa desperata och lätt genomskådbara försök att blanda bort korten genom att jämföra terrorism med badkars- och trafikolyckor. Skulle det ändå visa sig att muslimer eller andra hitkommare har mindre hedervärda motiv går det alldeles utmärkt att skylla på traumatisering, bristande integrering, svåra hemförhållanden eller Donald Trump.


Sängen – värsta mördarmöbeln.

Slutligen undrar jag litet över varför Johan Norberg inte tog i riktigt ordentligt på en gång. Han kunde ha jämfört terrorismen med den verkliga mördarmöbeln – sängen, där de allra flesta människor avlider.

 

 

Om en revy, ett årsmöte och litet konst

7 februari, 2016

003 Affisch för 2016 års Täljerevy. Foto: Tommy Hansson

Tänkte jag skulle orientera mina läsare litet om vad jag haft för mig på senaste tiden. Mer än att ha författat en och annan bloggtext, vill säga.

Låt mig börja med det senaste. I går lördagen den 6 februari var jag och sonen och såg 2016 års upplaga av Täljerevyn, i år kallad ”Vargatider – en rivig revy”. Titeln syftar på en varg som härjat i kommunens utkanter och rivit ihjäl ett försvarligt antal får i enlighet med sin natur, det vill säga för sitt höga nöjes skull. Vilket som vanligt lett till diskussioner mellan vargkramare och mer realistiska personer.

Precis som i fjol var också SD Södertälje med på ett hörn, givetvis på mindre smickrande sätt. Noga taget var det Tommy Blomqvist, Beata Kuniewicz samt denna bloggare som hängdes ut, samtliga gruppledare i fullmäktige vid olika tidpunkter (jag 2010-15). Avgjort mindre smickrande, som sagt, men å andra sidan är det en fjäder i hatten att över huvud taget bli föremål för lokalrevyns intresse.

Mest avhånades dock, som sig bör, kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som en svärande satkärring. Inte alltför långt från sanningen, alltså…

005 Så här tar sig Beata och jag ut i Täljerevyns tappning – kanske inte så smickrande, men kul ändå! Foto: Tommy Hansson

Framträdande kommunpolitiker såsom Staffan Norberg (V) och Mats Siljebrand (L) framställdes som teletubfigur respektive marionettdocka med auberginefärgat hår, vi SDare sågs alla i helfigur gestaltade av revyaktörer. Låt vara att jag fått alldeles för långt skägg och för stor mage i revyn, men det får man väl leva med – vore ju skräp om man inte kunde skratta åt sig själv eller kanske rättare sagt hur andra ser på en!

Det var i alla fall ett par trevliga timmar som tillbringades på stadsscenen Estrad i Stadshuset. Efteråt gick vi ut och åt på en utmärkt asiatkrog i närheten.

För en vecka sedan inträffade vidare SD Södertälje/Nykvarns årsmöte, också det avhållet i vårt vackra stadshus. Under det att förra årsmötet blev en långkörare, avverkades 2016 års upplaga på dryga två timmar. Två styrelselistor förelåg, dels valberedningens, dels en alternativ lista. Eftersom jag förekom på båda kunde jag sitta ganska lugnt i båten. Valberedningens variant gick igenom ograverad.

Årsmöte 2016 009 Ledamöter och suppleanter i den nyvalda styrelsen för SD Södertälje/Nykvarn. Från vänster Robert Olsson, Kristian Kawecki, Patrick Claesson, Beata Kuniewicz, Joachim Hagström, Robert Stenkvist, Tommy Hansson, Tony Skillinghaug och Mauri Voittonen. Saknas på bilden gör Håkan Borg. Foto: David Lång

Personligen hade jag ställt mig bakom alternativlistan, men ibland blir det inte helt som man hoppats eller tänkt sig. Eftersom valet försiggick i oantastlig demokratisk ordning är det emellertid bara att acceptera utfallet och arbeta vidare för partiets suveräna politik och föreningens  bästa!

Helt nöjd är jag med att ha beprövade Robert Stenkvist som ordförande och Håkan Borg som vice. Robban och jag har tidigare suttit i samma styrelse både i SD Västra Södertörn och i Stockholms län.

Årsmöte 2016 002 Närmast kameran årsmötesordföranden Joakim Larsson och avgående ordföranden David Lång. Längst bort mötessekreteraren Michael Rubbestad. Foto: Tommy Hansson

Vad har jag mer gjort? Litet kultur har det blivit på så sätt att jag hämtat det konstverk, ”Het palett” med afrikanskt motiv, jag passade på teckna mig för i samband med att jag i egenskap av ledamot i kultur- och fritidsnämnden invigde Solweig Gunnarssons utställning i IOGT-NTO-huset i slutet av november.

Det är nog inte fel att säga att jag är något av en kulturnörd med fil.kand.-examen i konstvetenskap, etnologi och arkeologi; hade jag fötts som kvinna hade jag säkerligen blivit en typisk så kallad kulturtant.

001 ”Het palett” av Solweig Gunnarsson, numera i min ägo. Foto: Tommy Hansson

Ytterligare en minnesvärd händelse var att jag för några dagar sedan intervjuades per telefon av en medarbetare i The Washington Times, USAs tveklöst viktigaste konservativa dagstidning. Intervjuare var min gamle vän Doug Burton som ville veta mer om de senaste händelserna i Sverige med mord på asylboende, massofredanden av kvinnor och allmänt immigrationskaos.

Jag har ju tidigare intervjuats av ett stort antal utländska media inklusive BBC, Frankfurter Allgemeine, Jyllands-Posten med flera om immigrantströmmen i Sverige i allmänhet och Södertälje i synnerhet. Så onekligen har jag vanan inne.

Slutligen till något mindre angenämt, nämligen mina tandläkarbesök som ännu inte är avslutade. Någon tandläkarskräck lider jag lyckligtvis inte av, men någon njutning är det inte att laga, rotfylla och dra ut angripna tänder. Ändå borstar jag tänderna efter konstens alla regler, tycker jag själv i alla fall, men det hjälper tydligen inte. Förmodar att det är åldern som tar ut sin rätt.

När ledarsidan blir en hatsajt: förföljelsen av rökarna

5 februari, 2013

indian_with_peace_pipeRökning som symbol för fred i indiansk kultur.

Det talas i dessa de yttersta av dagar mycket om så kallade hatsajter. Vanligen avses därmed politiskt inkorrekta sajter där väl Avpixlat är det typiska exemplet. Nätfora som främst tar upp massinvandringens avigsidor. Sådana finns ju inte enligt den politiska klokskapen, ty invandringen har endast och allena fördelar, halleluja och amen.

Visst kan det förekomma uttryck för rent och skärt hat på en del nätsajter, främst då i kommentatorsfälten. Sådant är alltid otrevligt. Hatet florerar dock även i papperstidningarna och till och med på ledarplats. Ett ganska skakande exempel på detta förekom i Länstidningen, Södertälje den 4 februari. Ledarskribenten Mathias Grimpe gav sig då i kast med rökningen utifrån en motion – lyckligtvis vann den ej fullt gehör i kommunstyrelsen- av Folkpartiets gruppledare i Södertälje, Mats Siljebrand. Denne hade motionerat om att alla rökpauser bland kommunanställda, bortsett från lunchrasten, skulle förbjudas. Hälsofascism i sin prydno.

Dock måste jag tillstå att Siljebrands motion säkerligen hade formulerats utifrån en ärlig omtanke om södertäljebornas hälsa och inte andades hat i någon form. Intolerans och hälsofascism, ja – men inte hat. Siljebrand är för övrigt en trevlig kille som jag inte tror om att kunna hata. Det kan man dessvärre inte säga om Mathias Grimpes ledartext. Jag citerar:

Rökarna, dessa ohälsans apostlar, sprider sjukdomar omkring sig och orsakar död och bedrövelse för andra oskyldiga icke-rökare. Rökning dödar, såväl aktivt som passivt.

mats_siljebrand_460Mats Siljebrand (FP): inget hat men väl hälsofascism.

Är det fler än jag som kan skönja intoleransens isande röst i redaktör Grimpes ord, så totalt renons på varje form av nyansering? Frågan är om Grimpe anser att människor som röker har samma människovärde som andra. Om hans tirader hade riktats mot andra än just rökarna, som kan behandlas i stort sett hur som helst, hade anmälningarna om hets mot folkgrupp stått som spön i backen. Med undantag då för etniska svenskar, som det är fritt fram att trakassera efter behag. Det hade talats om att ”göra skillnad på människor”, ”omänsklig människosyn” och det ena med det tredje.

Vi kan vara överens om att aktiv rökning inte är nyttigt. Trots allt drar du ner en massa ämnen som definitivt inte kan anses vara hälsosamma i lungorna och dessa sprider sig i hela din kropp via blodomloppet. Däremot råder inte lika stor samstämmighet om den passiva rökningens skadeverkningar. Den mig veterligt mest omfattande studien som gjorts i ämnet emanerar från den så kallade världshälsoorganisationen, WHO, och hävdar att 600 000 människor varje år avlider i följderna av passiv rökning.

Studien är dock inte oomstridd vilket framgår av ett kritiskt blogginlägg författat av Waldemar Ingdahl här:

http://waldemaringdahl.blogspot.se/2012/08/dor-600000-arligen-av-passiv-rokning.html

Dödsorsakerna  för dessa 600 000 skulle kunna förklaras genom en mängd andra faktorer varav hög ålder är en av de mest slående. Trots allt är just hög ålder den vanligaste dödsorsaken eftersom kroppen inte är någon evighetsmaskin. Om det bland alla som dör finns rökare alternativt passiva sådana – och det gör det ju – är många forskare benägna att isolera just rökningen som boven i dramat.

Dessutom florerar så många andra ohälsosamma ämnen i vår tillvaro, kanske främst från biltrafiken, som säkerligen är väl så hälsovådliga som så kallad passiv och även aktiv rökning. I en artikel i Aftonbladet (se nedan) den 18 august 2012 visades till yttermera visso att en forskarrapport kommit fram till att ägg kunde vara lika hälsovådliga som rökning under vissa omständigheter. Att konsumera ett ägg om dagen kunde jämställas med att röka ett paket cigarretter under samma tid.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15275293.ab

Det är med andra ord farligt att leva. På restauranger och i snabbköpen finns mycket gott om så kallad skräpmat som kan leda till fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, förhöjt blodtryck och andra otrevligheter. Det finns därför, föga oväntat, klåfingriga politiker som talat om att införa en ”fettskatt”. Sätter du i dig en påse chips om dagen eller lever på hamburgare från MacDonald´s är intensivvården inte särskilt långt borta. Och innan du tas in där bör du betänka att man helst bör vara kärnfrisk för att klara någon längre tid på vilket som helst av våra sjukhus. Märk väl att jag nu inte ens har nämnt alkoholen, som kanske inte heller alltid leder till superhälsa, som hälsobov.

bengt-osteBengt Öste tar sig ett bloss.

Men det är alltså just rökarna som skall isoleras och beskyllas för allt möjligt. De är ju apostlar för ohälsa, sjukdom och död. Litet märkligt, kanske, att Länstidningens ledarskribent inte vill göra det straffbart att röka över huvud taget eller koncentrera rökarna i särskilda läger, ja vad är det nu sådana brukar kallas…Men detta blir kanske nästa steg i den aktiva förföljelsen av rökarna.

För några år sedan fanns en organisation som hette Smokepeace. Den bildades 1989 och hade som kända affischnamn TV-profilerna Lars Orup (1918-2007) och Bengt Öste (1927-2004) samt förre statsministern Thorbjörn Fälldin, den senare känd för sin eviga pipa. Av dessa är Fälldin alltjämt med oss i en ålder av 87. Orup blev 88 och Öste 77.

Ingen av de uppräknade dog alltså i förtid till följd av just rökning. Smokepeace motarbetade den förbudsmentalitet som är så påtaglig när det gäller synen på rökare och försökte, till skillnad från Grimpe och hans fascistoida meningsfränder, hålla en anständig och nyanserad ton i debatten. Frågan är om en sådan alls längre är möjlig. Kanske skulle det behövas en rökarnas gerillaarmé.

Finns det då några fördelar med att röka? Inte om du ser till hälsan och kostnaderna. Vi som röker upplever dock den njutning och den avkoppling som vi erfar när vi tar ett bloss som så pass angenäma, att vi med berått mod väljer att bortse från de negativa konsekvenserna. Idiotiskt, kan tyckas, och självklart med viss rätt. Men det är vårt val och vi blir inte människor av sekunda klass för det hur mycket fanatiker av Grimpes kaliber än må sprida sitt hatbudskap.

news-graphics-2007-_635385aEn elegant dam tänder en cigarrett – det fulländade njutningsmedlet.