Avdelningen faktoider: häxor som sjunker och änglar som dansar

Så här kunde en gudsdom medelst vattenprov exekveras.

Medeltiden och århundradena däromkring brukar ofta kallas ”den mörka tidsåldern”. Och visst finns det visst fog för den beteckningen: läkarvetenskapen var i bästa fall rudimentär och sjukdomar som vi lätt klarar i dag innebar en säker död; fattigdom och hungersnöd tillhörde vardagen för vanligt folk; vidskepelsen var allmänt utbredd.

Allt var dock inte mörker. Jordbruket och handeln utvecklades vilket ledde till en bättre ekonomi; konst och arkitektur gav upphov till mästerverk av exempelvis Giotto di Bondone och Fra Angelico och en rad beundransvärda katedralbyggen; kristendomen spreds till alla hörn av den europeiska kontinenten, vilket främjade religiös såväl som politisk enhet.

Jag tänkte i det här inlägget något belysa ett par exempel vilka brukar anföras som bevis för den medeltida vidskepelsen. Det första rör häxprocesserna och den typ av så kallad gudsdom som då tillämpades. Robert Bartlett skriver om gudsdomar i boken Naturligt och övernaturligt under medeltiden (Dialogos förlag 2009, 148 sidor) på följande sätt (sidan 25):

”Då löstes inte ett rättsfall eller en dispyt med gängse legala metoder som edsgång, vittnesmål och bevisprövning; i stället utsattes den anklagade eller ena parten i ett tvistemål för en dramatisk fysisk prövning: att tvingas bära ett glödande järn, att plocka upp en sten ur en kokande kittel eller att kastas i en sjö eller ett vattendrag.”

När det gäller häxprocesser var det brukligt att kasta den misstänkta häxan eller trollgubben i vattnet, och om vederbörande flöt förklarades hon eller han skyldig, om hon eller han sjönk var det däremot ett tecken på oskuld. I eftervärldens ögon har detta mestadels tolkats som att man lät den sjunkande individen drunkna. Riktigt så hjärtlösa var man emellertid inte, framhåller Bartlett, ens under den mörka medeltiden (sidan 26): ”De anklagade var naturligtvis fastbundna i ett rep och drogs upp om de sjönk.”

Tanken bakom en gudsdom var minst av allt att låta slumpen avgöra. Tvärtom: genom en omsorgsfullt utformad ritual skulle Gud fälla avgörandet genom indicium Dei, Guds dom.

Mitt andra exempel gäller studiet av och diskussionerna om änglarnas natur. Det var ett ämne som flitigt debatterades på den tid det begav sig. Robert Bartlett skriver (sidan 55): ”Dylika debatter blev i senare generationers ögon själva sinnebilden för de medeltida tänkarnas absurda logiska krumsprång och ofruktbara resonemang, ty från angelogin hämtades det mest seglivade exemplet på skolastisk tankemöda, nämligen dispyten om hur många änglar som kan dansa på ett nålshuvud.”

Författaren fortsätter (sidan 55): ”Några som helst belägg för att frågan verkligen ställdes under medeltiden finns emellertid inte, och första gången denna klassiska vrångbild av högskolastiken förekom tycks ha varit på sextonhundratalet, i Cambridgeplatonikern Henry Mores skrifter. More refererar till ”dessa skolastikernas otroliga och löjliga fantasier” och drar slutsatsen, att just frågan om antalet änglar som dansar på nålshuvud är speciellt löjlig.

Det var bara det att frågan aldrig ventilerades av de skolastiker More nagelfor. Det är sant att de ofta och gärna återkom till frågan om änglarnas natur, men att de skulle ha kannstöpt om antalet änglar som fick rum på ett nålshuvud – därtill dansandes – är en nidbild.

Det var en faktoid, det vill säga något som allmänt troddes på men som inte var sant, precis som föreställningen om att man lät häxerianklagade personer drunkna om de sjönk under vattenprovet och därmed framstod som oskyldiga till anklagelserna.

Fotnot: Skolastik var en vetenskaplig inriktning inom teologi och filosofi under medeltiden. Den har ibland blivit mer eller mindre synonym med spetsfundigheter.

Det nya whiskylandet Israel levererar!

Så här ser den första israeliska maltwhiskyn ut.

Israel har producerat sin första single-malt whisky. Som både Israel- och whisk(e)y-älskare kan jag inte annat än applådera.

Destilleriet som svarat för denna historiska bedrift heter Milk & Honey och är beläget i Tel Aviv. Whiskyn i fråga uppges ha lagrats i tre år i enlighet med den skotska definitionen av vad som konstituerar en whisky. Om destilleriet kan man låta sig informeras via länken till dess hemsida här: http://mh-distillery.com/

Framställningsprocessen inleddes i ett kibbutzlager i norra Sharon-regionen i januari 2014. Whiskyn lagrades på 225-liters ekfat i 31 månader. Därpå fortsattes mognadsprocessen i sju månader i ett tidigare bourbonfat i Tel Aviv. Den ansvarige för framställningen heter Tomer Goren, som samarbetade med en nu avliden internationell destillationsexpert vid namn Jim Swan. https://www.thespiritsbusiness.com/2017/05/distillery-unveils-israels-first-single-malt-whisky/

Whiskyföretaget Milk & Honeys destilleringsansvarige Tomer Goren.

Sommaren 2017 kommer totalt 391 flaskor av den experimentella maltwhiskyn att kunna inhandlas. 100 flaskor utauktioneras på nätet 7-17 juli, återstoden kommer att säljas till besökare vid destilleriet i Tel Aviv och i inhemska spritbutiker. Detta förefaller kanske inte vara några överväldigande volymer, men framställarna räknar inte med någon större rusning i början då Israel är renons på whiskytraditioner.

Detta hindrar inte att alkoholframställning har mycket gamla anor i Mellanöstern. Ordet alkohol härstammar från arabiskans al-kuhl, som bland annat användes som en ingrediens i kosmetika. Vin har uråldriga anor i området, och när irländska munkar besökte Det heliga landet under korstågens tid på medeltiden förde de med sig kunskapen om destillering tillbaka till sina kloster. Resultatet blev whiskey, som kommer av gaeliskans uisce beatha som betyder ”livets vatten”. https://en.wikipedia.org/wiki/Uisce_beatha

Israeliskt frimärke som visar hur spejarna i Kanaans land bär med sig en jättelik druvklase.

I den judiska bibeln (Gamla testamentet) kan vi vidare läsa om hur Noa anlade en vingård och drack sig berusad på druvornas förföriska safter. Och när de av Mose utsända spejarna Josua och Kaleb återvände från sin exkursion in i Kanaans land hade de med sig en gigantisk druvklase. En druvklase är också en av det moderna Israels symboler. I Nya testamentet (Johannesevangeliets andra kapitel) skildras vidare hur Jesus förvandlade vatten till vin vid ett bröllop i Kana.

Israel är i dag en framstående vinproducent, och nu är turen alltså kommen till den väsentligt starkare drycken whisky. Jag skrev på min blogg följande om Milk & Honeys banbrytande verksamhet 2013: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/07/06/whiskeyns-tid-har-kommit-till-det-heliga-landet/

Om islam och våldtäkter: vilka är det som är okunniga?

•  Richard Jomshof om våldtäkter och islam.

Det finns få ledande sverigedemokrater jag uppskattar så mycket som Richard Jomshof. Han är alltid tydlig med sina åsikter och har för vana att  framföra dem på ett både vältaligt och pedagogiskt sätt, något som naturligtvis anstår en före detta lärare. Som nu i debatten om islam och våldtäkter.

Debatten i fråga sparkades igång av Michael Hess, vice ordförande i SD Karlskrona där även Richard Jomshof är bosatt. Hess skrev på Facebook att ”våldtäkt är uttryck för islamisk kultur”. Därefter gick Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund ut i ett välment men kanske inte helt stringent försök att dels försvara, dels släta över Hess kommentar.

Läser nu att båda polisanmälts, vilket är vad man kan vänta i dagens debattklimat där all kritik mot islam av de politiskt korrekta bland oss avfärdas som otillåten ”islamofobi” eller ”hets mot folkgrupp”.

Richard Jomshof hymlar inte med var han står. Han tar partikamraten Hess i försvar och citeras i Blekinge Läns Tidning: ”Våldtäkt är ett uttryck för islamisk kultur.” Jomshof har även uttryckt att han inte ser något fel i Michael Hess inlägg. Det hedrar Richard att han på detta sätt säger sanningen, ty det är inte särdeles svårt att belägga att våldtäkt är något som står väl i samklang med islam.

Det mest intelligenta som skrivits i den här frågan står, så vitt jag kan bedöma, Nima Gholam Ali Pour för i ett inlägg på sin blogg den 8 januari:

http://nimatown.blogspot.se/2014/01/detta-star-i-koranen-om-valdtakt.html?showComment=1389253571622

Nima, en avhoppad Malmö-sosse som gått över till Sverigedemokraterna, slår inledningsvis fast:

Självfallet så rättfärdigar koranen våldtäkt eftersom den är författad av en arabisk krigsherre från 600-talet.

 Nima Gholam Ali Pour bloggar om våldtäkter och islam.

Med tanke på detta faktum, anser Nima, kan man inte vänta sig särskilt mycket när det gäller synen på kvinnor. Dessa betraktas i Koranen mer som ägodelar till mannen än som självständiga människor med egen fri vilja. Nima citerar sura 23 verserna 1-6:

Det skall gå de troende väl i händer, de som ber med ödmjukt sinne, som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal, som gör en insats för hjälpen till de behövande, som håller sina begär i styr /och inte ger fritt utlopp åt sin lust/ med någon annan än sina hustrur eller dem som de rätmätigt besitter – inget klander kan då riktas mot dem.

I sura 4 vers 24 läser vi:

Ni får inte närma er gifta kvinnor utom sådana som ni rättmätigt besitter – detta är vad Gud föreskriver för er.

Nyckelmeningen här är: ”rättmätigt besitter”. När det gäller att ta ställning till dessa koranpassager, menar Nima Gholam Ali Pour, har man två möjligheter: ”Antingen så tror man att slaveriet i arabvärlden var något positivt och att slavarna underkastade sig sexuell förnedring frivilligt, eller så förstår man att dessa slavar blev våldtagna och att koranen rättfärdigar sådana våldtäkter.”

Nima anser vidare att det ”är bara löjligt” att försöka följa ”denna ökenmanual /Koranen/ år 2014”. Få muslimer följer den i dag, skriver Nima, och om man vill låta Koranen vara ens rättesnöre i dag så måste man tolka den på olika sätt.: ”De islamister som våldtar i dag i Syrien, Iran och Egypten gör det för att de är störda människor. Sedan har de möjligheten att rättfärdiga sina handlingar med hjälp av koranen, men de skulle nog ändå skada människor om koranen inte fanns. En jihadist är vanligen en mycket störd människa.”

Det Nima Gholam Ali Pour här skriver om islamister skulle lika gärna kunna sägas om dagens våldsbenägna nazister och kommunister. Det vill säga personer som gillar att slåss, misshandla folk och förstöra andras egendom och som i nazistisk eller kommunistisk ideologi kan rättfärdiga sitt handlande. Kanske är det denna gemenskap som gör att det från vänsterhåll sällan eller aldrig hörs någon kritik mot islam 0ch/eller islamismen?

 Jan Hjärpe: ”islamolog” med bristfälliga korankunskaper.

Nima går i sitt blogginlägg hårt åt den numera pensionerade (han tituleras professor emeritus) så kallade islamologen Jan Hjärpe, född 1942, som aldrig någonsin hörts yttra ett enda kritiskt ord mot vare sig islam eller islamism/jihadism. Hjärpe var en av dem som uttalade sitt fördömande mot påpekandena om våldtäkt som en del av den islamska kulturen. ”Det står inget sådant i Koranen”, påstod Hjärpe. ”Det är en myt, närmast som en fabel som uppstod på medeltiden.” Hjärpe hade, som vi sett, fel i detta. Koranen innehåller verkligen passager som kan tolkas som att våldtäkt är okay.

Hur några i Sverige verksamma imamer ser på kvinnor och sex framgår i denna video:

http://www.youtube.com/watch?v=Wc4i9vHZ8rk&utm_content=buffer374d2&utm_medium=social&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffer

Nima Gholam Ali Pour skriver så om Hjärpe: ”Antingen så har Jan Hjärpe inte läst koranen eller så förnekar han att det förekom sexuell exploatering inom slaveriet.”

Jan Hjärpe är ett fall för sig. När rättegången som slutade med att den grove antisemiten Ahmed Rami och hans Radio Islam dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp  hölls 1989, ställde Hjärpe upp som försvarsvittne. Han hade givetvis bara positiva saker att säga om Rami och islam och ingenting alls till övers för Israel och judendomen.

En pärla från Hjärpes mun under rättegången: ”Det är tveklöst så, att sionistiska grupper, och även Israels regering, har exploaterat Holocaust.”

 Antisemiten Ahmed Rami i Radio Islam.

Här en länk till fler remarkabla yttranden från Hjärpes sida:

http://sv.wikiquote.org/wiki/Jan_Hj%C3%A4rpe

Nima anser att det är viktigt att i diskussionen ej förneka det som faktiskt står i koranen, vilket är svårt att inte hålla med om. Koranens innehåll skall enligt muslimsk tradition ha uppenbarats till Muhammed av en Guds ängel, men då profeten själv var analfabet var det andra som fick skriva ner uppenbarelserna. Muhammed var en krigsherre som föredrog att sprida sin religion med blod och svärd, så det måste nog anses vara naturligt att koranens innehåll är därefter.

Att den muslim som tog kvinnor, gifta eller ogifta sådana, som krigsbyte också skulle ha rätt att ha sexuellt umgänge med dem, med eller mot deras vilja, var för Muhammed en självklarhet. Därav de suratexter som hänvisats till ovan. Nima Gholam Ali Pour skriver:

Vi kan inte ändra vår syn på våldtäkt här i Sverige och säga att våldtäkt av slavar är inte riktig våldtäkt bara för att koranen rättfärdigar våldtäkt av slavar. Detta är viktigt med tanke på hur människohandel är fortfarande ett stort problem i dag.

Ledande politiker såsom statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och socialminister Göran Hägglund (KD) har funnit SD-uttalandena om våldtäkt som en del av islamsk kultur som så anmärkningsvärda, att de känt sig nödgade att ge sig in i diskussionen.

Vad Reinfeldt har att säga kan vi lätt gissa oss till. Närhelst han ombeds yttra sig om SD säger han något om ”vi och dom” – det är som att trycka på en knapp: ”Det är ett exempel på det vi-och-dom-tänkande som präglar väldigt mycket av SD:s retorik.” Hägglund: ”Det bottnar i okunskap…”

Som vi sett ovan är dock så inte fallet – SD Karlskronas Michael Hess hade helt rätt från början. Det är tvärtom KD-ledaren som inte vet vad han pratar om. Så vilka är det egentligen som är okunniga?

 Gustave Doré: ”Muhammed i helvetet”.

Om stridshingstar, stridspittar och SDs frammarsch

United Minds/Aftonbladet oktober 2013.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tycks ha insett att det mjuka feministstuket nått vägs ände. Nu framställer han sig själv som en ”stridshingst” i en intervju i Svenska Dagbladet den 13/10:

Jag är en stridshingst och bra på att kämpa.

Jag vet inte, men jag undrar om det är en särskilt välfunnen liknelse som kan bidra till ökande sympatier för Reinfeldt och hans parti. Det borde väl ha legat närmare till hands att referera till tiden som elitsoldat/fjälljägare i Norrland, men kanske vill inte statsministern associeras med det militära försvaret vilket han ju betraktar som ett ”särintresse”.

Enligt uttalanden av historieprofessorn Dick Harrison var en stridshingst en häst som användes under medeltiden och som var extremt dyr att föda upp och träna för uppgiften. Harrison menar att en stridshingst kunde vara värd upp till 100 vanliga hästar genom sin unika användbarhet på slagfältet. Definitivt inget för gemene man eller för sympatisörer till ”nya arbetarpartiet”.

Stridshingst med ryttare.

Undrar därför om Reinfeldt ändå inte borde ha använt sig av sin egen bakgrund som elitsoldat. Kanske han rentav kunde ha dragit i med litet kaserngårdsspråk och hävdat att han är en typisk ”stridspitt” med maskerat fejs, tung stridssele och granatgevär färdig att ta sig an den lede fi.

Frågan är dock om det hade hjälpt. I senaste mätningen i United Minds/Aftonbladets regi backar Moderaterna till 23,6 procent, det sämsta resultatet sedan januari 2010. Samtidigt hamnar KD på 3,3 procent och sänker därmed alliansens möjligheter till regeringsinnehav.

Värt att notera är att Sverigedemokraterna (SD) når 11,1 procent och nu är cirka hälften så stort som det regeringsbärande partiet, även om SD backar med 1,0 procent jämfört med föregående mätning. Det jäser i Gösta Bohmans gamla hedervärda parti – många inbitna moderater känner igen sig allt mindre i Reinfeldts, Anders Borgs och Kent Perssons utslätade ”nya arbetarparti” med feminist- och massinvandringsprofil.

Typisk så kallad stridspitt.

I YouGov/Metro landar SD på rekordsiffran 12,9 procent och är där åter tredje största parti och vågmästare. Även i SIFO/Svenska Dagbladet går det bra för SD med 9,2 procent. Och i senaste mätningen i Sentio Researchs regi noteras SD för tidernas bästa resultat med 14,6 procent. Det innebär att SD mycket klart distanserar MP som tredje största parti, då miljönissarna får nöja sig med 8,12 procent.

Vi får väl se om Reinfeldts stridshingstsretorik kan vända den nedåtgående trenden. Jag tillåter mig tvivla.