Förra SVT-chefen om Trumps covidbesked: ”Jag är rädd att det här kommer att gynna honom”

Makarna Donald och Melania Trump har testats positivt för den kinesiska smittan.

Den stora nyheten för dagen – vilket ingen torde ha undgått att notera – är att makarna Donald och Melania Trump testats positivt för den kinesiska smittan covid-19 och gått i karantän i Vita huset. De uppges må bra för tillfället.

Trump smittad av coronaviruset

Enligt USA-experten Ronie Berggren, redaktör för den webbaserade sajten Amerikanska Nyhetsanalyser, kommer beskedet att leda till att villkoren för den fortsatta presidentvalsrörelsen ”förändras drastiskt”. Trump-kampanjen kommer exempelvis inte längre att kunna hålla valmöten med massdeltagande vilket skett tidigare.

Hur de båda återstående debatterna mellan Trump och hans medtävlare Joe Biden, planerade att hållas i Miami, Florida den 15 oktober respektive Nashville, Tennessee den 22 oktoiber kommer att påverkas är i skrivande stund oklart. Det hänger på om Donald Trump insjuknar i corona eller ej. Dessutom har presidenten klargjort att han inte accepterar ändrade debattregler, vilket debattkommissionen föreslagit. https://www.vk.se/2020-10-02/trump-vill-inte-debattera-med-andrade-regler

”Varför skulle jag tillåta att debattkommissionen ändrar reglerna för andra och tredje debatten när jag så enkelt vann förra gången?” klargjorde Donald Trump på Twitter. Bland förslagen till ändrade regler har nämnts att moderatorn skulle kunna stänga av mikrofonen för en debattör som bryter mot givna direktiv.

Den 7 oktober möts de båda vicepresidentkandidaterna, republikanen Mike Pence och demokraten Kamala Harris, i en debatt i Salt Lake City i Utah förutsatt att ingen av dem testas positivt för covid-19.

Eva Hamilton: ”Jag är rädd att det här kommer att gynna honom.”

Här hemma har reaktionerna på beskedet om makarna Trumps covid-positivism varit ungefär vad man kunde ha förväntat sig. I TV4s Nyhetsmorgon ledde Steffo Törnqvist och Jenny Alversjö en diskussion om beskedet med deltagande av förra SVT-chefen Eva Hamilton, förre EU-parlamentarikern (L) Jasenko Selimovic och Flamman-redaktören Anna Herdy. Av dessa framstod faktiskt den sistnämnda som mest nyanserad. Selimovic inledde genom att helt bisarrt ifrågasätta Trumps besked om att han smittats som tänkbar lögn!

Som var och en säkert begriper var det inget positivt om Trump som kom ut av ett meningsutbyte med den sammansättningen. Eva Hamilton, som sitter i styrelsen för bland annat Sveriges Television AB, Sveriges Radio Företags AB samt Radiotjänst i Kiruna AB, oroade sig mest för att Trumps kandidatur skulle stärkas av smittobeskedet: ”Jag är rädd att det här kommer att gynna honom.” Emedan TV4 meddelat att sidan med Nyhetsmorgon Trump-diskussion inte längre finns följer här Nyheter idags referat av den nämnda diskussionen: https://nyheteridag.se/svts-forra-vd-eva-hamilton-ingen-gillar-ju-trump-i-sverige/

Enligt styrelseproffset Hamilton, dotter till greve Gustaf Hamilton och gift med civilekonomen Karl-Johan von Heland, är det vidare så att ”Ingen gillar ju Trump i Sverige”. Att landets enligt min mening i särklass mest framstående expert på amerikansk politik, Ronie Berggren, är Trump-anhängare har uppenbart undgått Eva Hamilton.

Berggren kommer i dagarna ut med sin nya bok Donald Trump-en synnerligen amerikansk president. https://poddtoppen.se/podcast/735154706/amerikanskanyhetsanalyser/av1159-ronies-bok-om-donald-trump-gar-nu-att-forbestalla

Vidare är det inga som helst svårigheter att på sociala medier hitta skadeglada reaktioner mot Trumps covid-19-smitta. Den mest uppmärksammade står Dana Pourkomeylian, liberal jurist och ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån, för den 2 oktober:

Min hjärna: säg det inte säg det inte säg det inte säg det inte

Jag: hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahhahahahahahahahhahaahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahaahhahahahahahahahahahhahahahahahahahahahh https://t.co/pWkLcTjyLl

— Dana Pourkomeylian™ (@Pourkomeylian) October 2, 2020

Joe Biden och Kamala Harris iförda gigantiska masker.

På andra sidan Atlanten har den demokratiske presidentkandidaten Joe Biden på ett hämningslöst men inte särskilt framgångsrikt sätt gjort politik av covid-19-smittan genom att skuldbelägga president Trump. Själv har Biden handskats synnerligen lättvindigt med statistiken och dragit till med att 6114 militärer har avlidit i smittan – det verkliga antalet är sju.

Räknar man ihop civilt och militärt anställda samt övriga med olika sorters uppdrag för det amerikanska försvarsdepartementet kommer man visserligen upp i 90 dödsfall, men därifrån till dryga 6000 är steget onekligen långt. https://freebeacon.com/2020-election/biden-said-6114-military-service-members-died-from-covid-the-real-number-is-7/?fbclid=IwAR0mCeIAjbjH38-91A3JS5R2XC65o55fPfM4wqDuqwHPNY3JMOIlE2zNWns

 

åonåp

Kaotisk debatt i Cleveland – men Trump vann sakfrågorna

Den första amerikanska valdebatten i Cleveland, Ohio blev tämligen kaotisk.

Det hade inför den första TV-debatten mellan presidentkandidaterna Donald Trump och Joe Biden diskuterats, om den snart 78-årige Biden verkligen skulle kunna klara av en debatt av detta slag. Han har trots allt i vissa filmsekvenser uppvisat tecken på begynnande demens och har, under en stor del av den hittillsvarande kampanjen, isolerat sig i källaren till sin bostad i Wilmington i Delaware.

Demokratiska partiet behövde därför visa att deras man – av Trump stundom kallad ”Sleepy Joe” – kunde genomföra den halvannan timme långa debatten i Cleveland i Ohio utan att totalkollapsa. Alla som bevittnade debatten i TV den 29 september kunde konstatera att Biden inte bara stod på benen utan också gjorde förhållandevis bra ifrån sig, låt vara att han då och då uttryckte sig otydligt och slirade på ord. Han hade dock god hjälp av moderatorn Chris Wallace från TV-kanalen Fox News.

Grant Stinchfield, en fyra gånger Emmy-vinnande journalist och programledare på Newsmax TV, menade efter debatten att Chris Wallace – vars uppträdande Stinchfield kallade ”a disgrace” – medvetet gick in för att göra bort Trump och att såväl Wallace som Fox News undan för undan har glidit allt längre åt vänster. Någon räknade ut att moderator Wallace avbröt presidenten 73 gånger men hans utmanare endast 15 gånger.

Joe Biden tittade ett flertal gånger rakt in i TV-kamerorna, sannolikt i syfte att vända sig direkt till väljarna, men hans obalanserade skällsord gentemot Trump var långt ifrån statsmannamässiga: ”clown”, ”fool”, ”shut up, man”, ”keep yapping, man” , ”the worst president ever” etcetera. Man kan bara föreställa sig det ramaskri som skulle ha hörts om Trump hade yttrat dessa ord om sin debattmotståndare. Stinchfield anklagade vidare Biden för att bete sig som en diktator, då den senare sökte göra gällande att ”I am the Democratic party”.

Vilket naturligtvis är struntprat, då vänsterradikaler och proislamister såsom Bernie Sanders, Ilhan Omar, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio, Elizabeth Warren  och representanthusets talman Nancy Pelosi satt väl så stor prägel på Demokraterna som Joe Biden. Många ser med visst fog Biden som dessa radikalers lydiga redskap.

Anmärkningsvärt är vidare att Chris Wallace i debatten inte lät Donald Trump bemöta Bidens lögnaktiga och påståenden om att presidenten skulle vara en nickedocka åt Rysslands president Vladimir Putin. Kort tid innan debatten i Ohio drog igång hade John Ratcliffe, director för National Intelligence, avslöjat att Trumps motståndare i valet 2016, Hillary Clinton, godkänt en plan med syftet att skandalisera Trump genom att försöka knyta honom till Putin och Ryssland. Därigenom hoppades Clinton och demokraterna få bort uppmärksamheten kring hennes lagvidriga e-mejlande av statliga angelägenheter på sitt privata konto. https://www.nationalreview.com/corner/allegation-hillary-clinton-orchestrated-collusion-hoax-to-distract-from-her-emails-according-to-russian-intel/

”Jag är det Demokratiska partiet”, hävdade Joe Biden. Man kan undra vad talman Nancy Pelosi tyckte om det uttalandet.

Vidare gjorde såväl Biden som hans medhjälpare Christ Wallace aktningsvärda försök att få det till att Trump är en hemsk rasist genom att pressa honom på ett förment uttalande som presidenten påstås ha gjort i Charlottesville i Virginia, där Trump skulle ha sagt att det var ”fine people on both sides”, därmed refererande till vit makt-grupperingar. Vad Trump menade var dock att det fanns bra människor både bland sådana som ville ha bort en staty av sydstatsgeneralen Robert E. Lee och sådana som ville ha den kvar. Trump har i andra sammanhang fördömt vit makt-grupper. Det är precis samma visa som i samband med valet 2016, då Trump-hatare gjorde lika desperata som fruktlösa försök att knyta Trump till ärkerasisten David Duke. https://www.factcheck.org/2020/02/trump-has-condemned-white-supremacists/

Jag tycker Trump klarade den diskussionen, om man nu kan kalla det aktuella käbblet för diskussion, bra genom att hänvisa till att det största hotet mot USAs demokrati inte kommer från vit makt-grupper utan från den hårda vänstern i form av Antifa (som Biden felaktigt benämnde ”en idé, inte en grupp”) och våldsverkarna i Black Lives Matter. Över huvud taget lyckades Trump väl i att få fram att det vänstervåld som förekommit sedan påtände knarkaren och yrkesbrottslingen George Floyd dog under ett polisingripande i Minneapolis den 25 maj framförallt varit ett problem i demokratiskt styrda städer.

I städer som Chicago, Portland och Seattle har polisens möjligheter att ingripa drastiskt beskurits med påföljd att anarkister och annat vänsterslödder kunnat ockupera hela stadsdelar. Biden övertygade nog ingen med sitt allmänna ordande om att polisen, istället för att tillgripa våld, i första hand borde försöka tala våldsverkarna till rätta. Således en amerikansk motsvarighet till den svenska polisens korvgrillnings- och pizza-policy.

Visare misslyckades Biden eftertryckligt visa, att Donald Trump misskött den amerikanska ekonomin under sina snart fyra år som USAs president. Här talar siffrorna sitt tydliga språk. Under de tre åren från Trumps tillträde i januari 2017 fram till Kina-smittans utbrott gick alla ekonomiska kurvor uppåt samtidigt som arbetslösheten sjönk till rekordlåga nivåer. Sedan följde en djup vågdal till följd av pandemin men nu vänder ekonomin, vilket också påpekades av moderatorn Chris Wallace, uppåt igen vilket rapporterats om bland annat i Wall Street Journal. https://www.wsj.com/articles/wsj-survey-overall-economy-is-recovering-faster-than-economists-expected-11599746400

De båda vicepresidentkandidaterna Kamala Harris och Mike Pence möts i en debatt i Salt Lake City den 7 oktober.

Den inledande valdebatten i Case Western Reserve i Cleveland, Ohio blev tämligen kaotisk. Trump skulle ha tjänat på större debattdisciplin, men å andra sidan är hans frustration över att inte ha fått bemöta några av Bidens mest uppenbara lögner förståelig. I mina ögon och öron råder inget tvivel om att det var presidenten som gick segrande ur holmgången i det viktigaste avseendet: han ägde i stort sett sakfrågorna från covid-19 och ekonomin till gatuvåldet och militären. Den som önskar en opartisk redogörelse för debatten kan med fördel läsa vad BBC News skriver här: https://www.bbc.com/news/election-us-2020-54350538

Nästa debatt i den amerikanska valrörelsen kommer att äga rum den 7 oktober i Salt Lake City i Utah och hålls mellan vicepresidentkandidaterna Mike Pence och Kamala Harris. Sedan följer de båda avslutande debatterna mellan huvudkandidaterna i Miami, Florida den 15 och Nashville, Tennessee den 22 oktober.

 

Trump har gått om Biden i opinionen

Frågan är om vi får se några valdebatter mellan Trump och Biden.

Den demokratiske kandidaten Joe Biden ledde länge klart över den republikanske presidenten Donald Trump i opinionsmätningarna inför det 59e amerikanska presidentvalet den 3 november. Efter att försprånget gradvis har krympt har nu Trump för första gången gått om Biden i en mätning: den sittande presidenten får 48 procent mot Bidens 42 procent hos mätinstitutet Democracy Institute (DI). https://www.express.co.uk/news/world/1329181/us-election-2020-donald-trump-joe-biden

Trumps försprång är ännu större i de viktiga nyckelstaterna (swing states); här leder presidenten med 49-42 över Biden. 3 procent av Trump-anhängarna och 9 procent av Biden-väljarna har sagt att de kan tänka sig ändra sig före valdagen. DI har så här långt i valrörelsen genomgående haft högre siffror för Trump, men det innebär inte nödvändigtvis att man har fel. Så förutspådde DI korrekt såväl valutgången 2016, då Donald Trump överraskande besegrade Hillary Clinton, som utgången av den brittiska folkomröstningen om Brexit.

Patrick Busham, som är director hos Democracy Institute, kommenterar mätresultatet på följande sätt på den brittiska sajten Express den 27 augusti:

In any political campaign, there´s a moment that tells you which way the electoral wind is blowing. That moment arrived on Wednesday when Joe Biden restated his support for peaceful protests but, crucially, condemned the violence that has come to dominate the monthlong nationwide protest movement. He does so because the electoral ground is shifting beneath his feet.

Det alltmer vänsterradikala Demokratiska partiet har hittills  slutit upp bakom den våldsbenägna pöbeln men börjar nu uppenbarligen få kalla fötter: det börjar sent omsider gå upp för partiet, inklusive dess frontfigur Joe Biden, att detta långt ifrån är något vinnande koncept. På detta tyder också att den fråga som överlägset flest väljare – 37 procent – bedömde som viktigast var lag och ordning. Näst viktigaste frågan var ekonomin som fick 27 procent.

Demokraterna har börjat inse att det finns en möjlighet att deras kandidat faktiskt kan komma att förlora valet, vilket har lett till att ledande personer har kommit med ”goda råd” till Biden. Representanthusets talman Nancy Pelosi (som med sina 80 år är ännu äldre än Bidens 77) har exempelvis uppmanat utmanaren att inte ställa upp i TV-sända debatter mot president Trump.

Trumps viktigaste valarbetare? Protester utanför polisstationen i Portland, Oregon den 21 augusti.

”I don´t think there should be any debates”, citeras Pelosi i The New York Post den 27 augusti. Som motivering anger hon att Biden inte borde ”legitimize a conversation with /Trump/”; detta därför att presidenten saknar ”any association with truth”. Desperat? Javisst, och den verkliga orsaken till Pelosis hållning är som alla inser Bidens darriga mentala status.

Frågan är dock om inte det oerhörda i att en kandidat vägrar ställa upp i debatter inför ett presidentval definitivt skulle sänka den kandidaten, i detta fall ”Sleepy Joe” Biden. Biden har själv förklarat att han kommer att ställa upp och debattera mot Trump. https://nypost.com/2020/08/27/nancy-pelosi-says-joe-biden-should-not-debate-trump-at-all/

De tre debatterna är planerade att äga rum i Cleveland, Ohio den 29 september, Miami, Florida den 15 oktober samt Nashville, Tennessee den 22 oktober. Trump har framfört att han vill att Biden drogtestas inför debatterna så att det kan säkerställas att den senare inte går på prestationshöjande droger.

Ett annat råd kommer från 2016 års förlorare, förra utrikesministern och senatorn Hillary Clinton. Hon uppmanar enligt Reuters den 25 augusti i en intervju i programmet Showtimes inslag ”The Circus” Joe Biden att inte erkänna sig besegrad på valnatten: ”Joe Biden should not concede under any circumstances because I think this is going to drag out.”

Detta på grund av att det till följd av Kina-smittan kommer att poströstas i detta val och rösträkningen kan komma att dra ut på tiden. https://www.reuters.com/article/us-usa-election-clinton/hillary-clinton-says-joe-biden-should-not-concede-on-election-night-idUSKBN25L2FJ

Om vi får tro Unibets siffror är det i stora drag dött lopp mellan Biden och Trump.

Som en följd av Trumps avancemang i opinionsundersökningarna har oddsen för att presidenten skall vinna valet sjunkit betydligt. Siffrorna hos Unibet den 30 augusti visade således att oddset för en vinst för Trump är 1,93 jämfört med 1,91 för Biden. Så gott som dött lopp med andra ord.

Om morden på Kennedy och Oswald – och om en mördare som hyllas som hjälte

Ögonblick före skotten i Dallas: John och Jackie Kennedy i öppet fordon jämte Texas-guvernören John Connally.

Den amerikanska regeringsadministrationen har i dagarna, efter beslut av president Donald Trump, via Internet offentliggjort drygt 2800 dokument om mordet på president John F. Kennedy (1917-1963) vilka tidigare varit sekretessbelagda. En liten del av materialet om Kennedy-mordet den 22 november 1963 är dock alltjämt hemligstämplad. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6808190

Det är givetvis bra om hädanefter största möjliga öppenhet kan råda beträffande vår moderna historias mest spektakulära mordfall. De enda politiska attentat med dödlig utgång som genom alla tider torde kunna tävla tävla med det på Kennedy är mordet på Julius Caesar  år 44 före Kristi födelse samt mordet på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike-Ungern 1914.

Julius Caesar (100-44 före Kristi födelse) föll offer för en konspiration i Roms senat och bragtes om livet i denna den 15 mars (Idus Martii) år 44 f. Kr. Konspirationens förgrundsgestalter, de romerska ädlingarna Brutus och Cassius, fanns med bland de uppskattningsvis fem-tio förövare som ändade diktatorn Caesars liv och därmed gjorde slut på den romerska republiken. Enligt obduktionsläkaren Antistius protokoll mottog Caesar sammanlagt 23 knivhugg, varav redan det andra var dödande. http://varldenshistoria.se/civilisationer/romarriket/hur-manga-knivhugg-fick-caesar

Ärkehertig Franz Ferdinand (1863-1914) och hans hustru Sophie von Chotek (1868-1914) mördades under ett besök i Bosniens huvudstad Sarajevo den 28 juni 1914, då de – i likhet med Kennedy och hans hustru Jacqueline (1929-94) i Dallas 49 år senare – oförsiktigt nog färdades i öppen bil genom staden. Mördaren  var en 20-årig, lungsiktig bosnienserb vid namn Gavrilo Princip (1894-1918), som backades upp av terrororganisationen Svarta handen.

Statyn över den serbiske ”hjälten” Gavrilo Princip invigs i Belgrad den 28 juni 2015.

Mordet på ärkehertigparet ledde fram till utbrottet av Första världskriget senare samma år. Princip hyllas än i dag som en hjälte av serbiska nationalister, och 101 år efter mordet – således den 28 juni 2015 – restes en staty av honom i Serbiens huvudstad Belgrad. https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/skotten-i-sarajevo-attentatet-som-startade-forsta-varldskriget

Morden på Caesar och Franz Ferdinand fick djupgående konsekvenser för den världshistoriska utvecklingen. Detsamma kan enligt min uppfattning inte sägas om Kennedy-mordet. Detta skakade visserligen USA och västvärlden i sina grundvalar men ändrade knappast världshistorien på något mer avgörande sätt. Möjligen hade konflikten i Indokina – som vid den tid då Kennedy bragtes om livet ännu ej utvecklats till ett fullskaligt krig – fått en något annorlunda karaktär. USA hade vid tiden för Kennedy-mordet omkring 10 000 man stationerade i Vietnam. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vietnamkriget

I likhet med ovan berörda mordfall vet vi vem som mördade president John F. Kennedy. Det var Lee Harvey Oswald (1938-63), som var född i New Orleans året före utbrottet av Andra världskriget men anställd vid ett skolbokslager i Dallas, Texas.

Den så kallade Warren-kommissionen (som lade fram The Warren Report den 27 september 1964), tillsatt av president Lyndon B. Johnson i syfte att utreda omständigheterna kring mordet, fastslog då den offentliggjordes  att Oswald var ensam gärningsman och att han med tre skott dödat Kennedy och allvarligt sårat guvernör John Connally som också tillsammans med hustrun Nellie färdades i bilen. Connally bytte sedan parti och tjänstgjorde som finansminister i Richard M. Nixons republikanska dministration 1971-72. /Fotnot/

Kommissionens juridiske rådgivare Arlen Specter myntade teorin om att samma kula som dödat Kennedy även sårat Connally. Någon övertygande bevisning för att andra skyttar skulle ha varit inblandade i presidentmordfallet har aldrig framlagts, även om konspirationsteorierna förvisso stått som spön i backen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Warrenkommissionen

Lee Harvey Oswald sköt Kenndy från sjätte våningen i Texas School Book Depository.

Det var den 22 november 1963 som Lee Harvey Oswald från sin position i Texas skolbokslager (Texas School Book Depository), det vill säga sin egen arbetsplats, gjorde sig herostratiskt ryktbar genom att mörda USAs 35e president. Oswald hade tidigare varit anställd som flygplansmekaniker och då bland annat genomgått prickskytteutbildning. John F. Kennedy hade haft en skakig inledning på sin presidenttid efter att ytterst knappt ha besegrat sin republikanske motståndare Richard M. Nixon i presidentvalet i november 1960, där det amerikanska megafiaskot i Grisbukten på Kuba den 17 april 1961 framstår i viss särklass.

Omkring 1500 antikommunistiska exilkubaner skickades av Kennedy-administrationen till Kuba i akt och mening att störta den nyligen upprättade kommunistregimen i Havanna under Fidél Castros ledning. Dessa nedkämpades efter tre dagars strider av kommuniststyrkorna varvid 100 dödades och resten fängslades. De senare återbördades till USA sedan den amerikanska regeringen gått med på att skänka omfattande bistånd till Kuba. Invasionsförsöket var taffligt planerat och genomfört och hade aldrig några reella förutsättningar att lyckas. https://sv.wikipedia.org/wiki/Grisbuktsinvasionen

Kennedys aktier steg efter hand med presidentens statsmannamässiga hanterande av Kubakrisen i oktober 1962 som oförliknelig höjdpunkt. USA hade upptäckt att Sovjetunionen, som då leddes av den färgstarke Nikita Chrusjtjov (1894-1971) med ett förflutet som Stalins hantlangare  i sovjetrepubliken Ukraina, var i färd med att installera nukleära robotbaser på Kuba. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=5289118

Kennedy ställde Chrusjtjov mot väggen: han lät införa en blockad mot Kuba och krävde att baserna skulle avvecklas samt att alla vapen under FNs överinseende skulle fraktas tillbaka till Sovjetunionen. USA kunde inte tillåta kärnvapenbestyckade missiler knappt 15 mil från Floridas kust. Chrusjtjov gav efter mot USAs löfte om att inte invadera Kuba. I hemlighet tvingades USA dock även gå med på att montera ned sina robotbaser i NATO-landet Turkiet; om detta kommit fram vid denna tid är det tveksamt, om lovorden över Kennedys ”resoluta” agerande blivit lika ampla som de faktiskt blev.

Fidél Castro träffade dåvarande vicepresidenten Richard M. Nixon på besök i USA 1959.

När de ödesdigra skotten i Dallas föll var det bara ett år kvar till det amerikanska presidentvalet, då alla förväntade sig att John F. Kennedy skulle återväljas för ännu en ämbetsperiod i Vita huset. Resan i öppet fordon i centrala Dallas kan ses som ett avstamp för valkampanjen. Lee Harvey Oswald ändrade dock på den saken men säkrade valsegern 1964 för den demokratiske kandidaten, president Lyndon Johnson. Det är väl känt att Oswald var socialist med starka sympatier för både Sovjetunionen och Kuba. I början av 1960-talet vistades han i Sovjetunionen, där han träffade sin hustru Marina Oswald Porter född Prusakova 1941. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lee_Harvey_Oswald

Det framgår av de nyligen offentliggjorda handlingarna att Oswald bara ett par månader före mordet på Kennedy  vid Sovjetunionens ambassad i Mexico City hade träffat KGB-mannen Valerij Vladimirovitj Kostikov, som var stationerad vid KGBs avdelning 13 som sysslade med politiska mord och attentat. Den amerikanska federala polisen FBI fick kännedom om detta möte den 1 oktober 1963 men vidtog inga åtgärder.

Möjligen berodde detta på att Oswald, även av ryssarna, betraktades som en något förvirrad men troligen ofarlig tokstolle. Oswald hade även haft kontakter med Kubas konsulat i Mexiko. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/R3E1d/kennedys-mordare-traffade-kgb-agent–kort-fore-skotten

Det krävs emellertid inga övernaturliga mått av fantasi att föreställa sig, att såväl ryssar som kubaner hade intressen av att bli av med USAs besvärlige president. Moskva kan ha varit ute efter hämnd för förödmjukelsen i samband med Kubakrisen ett år före mordet, medan Kuba hade ännu tydligare intressen i sammanhanget: genom bland annat vittnesmål i den amerikanska kongressen har det framkommit, att den amerikanska säkerhets- och spionorganisationen CIA genom projektet Operation Mungo (Operation Mongoose) utförde ett flertal försök att mörda diktatorn Fidél Castro (1926-2016) och störta kommunisterna från makten under perioden 1960-62. https://en.wikipedia.org/wiki/Cuban_Project

Fulgencio Battista: Kubas president 1940-44 samt 1955-59. Här på tidskriften Times omslag.

Försöken att mörda Castro, som tagit makten på nyåret 1959 efter en framgångsrik gerillakamp och tvingat den tidigare korrupte diktatorn Fulgencio Battista (1901-73) att fly till Miami i Florida jämte över en halv miljon landsmän, omfattade exempelvis mordförsök via förgiftade cigarrer och en förgiftad dykardräkt. Det ter sig därför inte som helt orimligt att kubanerna ville hämnas för attackerna mot Castro och svara med samma mynt.

Enligt den amerikanske författaren William F. Buckley, Jr. (1925-2008), grundare av den inflytelserika konservativa tidskriften National Review, i tomanen ”Mongoose R.I.P.” (London 1987) handlade Lee Harvey Oswald på direkt eller indirekt uppdrag av Fidél Castro i Havanna. Boken tar upp CIAs mordförsök på Castro och robotkrisen på Kuba, och även om boken i mycket bygger på fiktiva händelser så talar fakta i målet för att teorin om Castro-regimens inblandning kan vara riktig.

Om mordet på John F. Kennedy – trots Warren-rapporten och trots de nu frisläppta dokumenten – åtminstone delvis ter sig gåtfullt så kan detsamma förvisso sägas om mordet på Lee Harvey Oswald den 24 november 1963. Oswald sköts till döds från 30 centimeters håll av den kriminellt belastade nattklubbsägaren Jack Ruby (1911-67), egentligen Jacob Leon Rubenstein, under förflyttning från polishäktet i Dallas till delstatsfängelset mitt under televiserad direktsändning från TV-bolaget NBC: https://www.youtube.com/watch?v=r6PcVCqg3tg

Lee Harvey Oswalds baneman Jack Ruby avled i fängelse 1967.

Det har spekulerats vida om motivet till Rubys mordhandling och personligen kan jag tänka mig tre motiv: 1. Jack Ruby var personligen chockad över mordet på Kennedy och ville hämnas detta genom döda Oswald. 2. Ruby hade maffiaförbindelser och sköt Oswald för maffians räkning för att dölja dess inblandning i mordet. 3. Ruby handlade på uppdrag av den kubanska regimen i syfte att mörka dess inblandning.

Enligt Warren-rapporten fanns inget som tydde på att Ruby hade maffiarelationer, och tanken att en upprörd privatperson skulle vilja vedergälla mordet på en omtyckt president genom att avliva mördaren framstår i alla fall för denna bloggare som tämligen osannolik. Om teorin om Castro-regimens inblandning i Kennedy-mordet är riktig – vilket jag hävdar att den kan vara – blir tanken att Ruby agerade för kubanernas räkning desto mer plausibel. Ruby besökte för övrigt själv Kuba 1959. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jack_Ruby

Lee Harvey Oswald: lejd av kubanerna?

Jack Ruby dömdes den 14 mars 1964 till döden för mordet på Lee Harvey Oswald men avled i fängelse i en cancerrelaterad sjukdom den 3 januari 1967 innan domen hunnit verkställas.

Det har formulerats tonvis med konspirationsteorier avseende mordet på president John F. Kennedy. Det mest kända exemplet härvidlag är väl Oliver Stones Oscar-belönade film JFK från 1991, enligt vilken bland andra Kennedys vicepresident Lyndon Johnson var inblandad i försöken att mörklägga mordhandlingen. Detta är inte något som jag tänker ta upp här, mycket beroende på att jag är mer eller mindre allergisk mot konspirationsteorier. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/16/behovet-av-konspirationer/

Mycket av glorian kring John F. Kennedys ”1000 dagar” som USAs president härrör från mordet den 22 november 1963. Hade Kennedy fått fortsätta är risken stor att han, precis som sin efterträdare, svårt vingklippts Vietnamkriget och kanske också de skandaler som omgärdade hans privatliv men som pressen teg om. I verkligheten var Kennedy en ganska ordinär politiker som levde högt på familjens pengar och sin personliga karisma.

Chefsdomare Earl Warren (1891-1974), ordförande i Warren-kommissionen.

Fotnot: Warren-kommissionen leddes av presidenten i USAs Högsta domstol, Earl Warren. Övriga medlemmar var förre CIA-chefen Allen Dulles, kongressmannen och senare presidenten Gerald Ford, kongressman Hale Boggs, förre chefen för världsbanken John J. McCloy, Georgia-guvernören Richard Russell, senator John Sherman Cooper och senator Arlen Specter (juridisk rådgivare)

Chávez död: det politiska helvetet får förstärkning

Hugo Chávez och Mahmud Ahmadinejad i Caracas.

En martyr har fallit offer för en misstänkt sjukdom. Venezuela förlorade sin modige, starke son och världen en vis och ren ledare.

Så lyder de mest översvallande kondoleanserna sedan Venezuelas diktator Hugo Chávez (1954-2013) avlidit på Stalins dödsdag den 5 mars, jämnt 60 år sedan den på sin tid så uppburne sovjetledaren gick ur tiden. De framfördes av Irans  president Mahmud Ahmadinejad. Tämligen ampla lovord till Chávez ära yttrades även av ledare såsom Raúl Castro (Kuba), Daniel Ortega (Nicaragua), Vladimir Putin (Ryssland) och Ban-ki Moon (FN). Det var emellertid endast den patetenterat debile Ahmadinejad som kom på den absurda tanken att beteckna Chávez som ”vis” och som antydde att han föll offer för en (utan tvivel USA-ledd) konspiration.

Hugo Chávez frånfälle innebär att det speciella helvete som inrättats för politiska diktatorer får förstärkning. Ty det var inte litet den forne militären och kuppmakaren hann med under sin tid vid makten 1999-2013, avbruten endast av ett missslyckat kuppförsök som varade i två dygn 2002. National Reviews Jim Geraghty skriver online:

By his second full time in office, the concentration of power and erosion of human rights had given the government free rein to intimidate, censor, and prosecute Venezuealans who criticized the president or thwart his political agenda.

Hugo Chávez led åtminstone sedan 2011 av cancer i underlivet, men när han slutligen avled i Caracas var det enligt uppgift till följd av en hjärtattack. Hans sista ord var inte av det mer heroiska slaget. Eftersom han var alltför svag för att tala formade han läpparna till följande budskap:

Jag vill inte dö. Snälla, låt mig inte dö.

Men dog, det gjorde han. Inte ens ”de bästa” läkarna på Kuba eller i Venezuela kunde rädda denne bisarre diktator som mest liknande en pajas och som hann bli 58 år innan hans Gud – Chávez var i likhet med de flesta andra latinamerikaner troende katolik – bestämde att det inte längre fanns plats på jorden för honom. Under den tid han fanns bland oss hann han dock med att göra åtskillig skada.

Hugo Chávez ledde till sin död Venezuelas förenade socialistiska parti. Han gjorde militär karriär 1970-89 och slutade i det militära som överstelöjtnant. Hans karriär mot den yttersta makten kan sägas ha tagit fart med El Carazco (ungefär kaoset i Caracas) 1989-92, då Venezuela och framförallt dess huvudstad Caracas drabbades av oroligheter som ett resultat av de marknadspolitiska reformer som företogs av president Carlos Andrés Perez efter internationella påtryckningar från bland andra Internationella valutafonden (/IMF).

Det Chávez-ledda kuppförsöket 1992 misslyckades.

Chávez ställdes i spetsen för ett militärt elitkommando med uppgift att störta den demokratiskt valda regeringen. Chávez ord efter det avvärjda kuppförsöket blev bevingade: ”Vi har misslyckats, tills vidare (por ahora)”. Chávez fängslades men släpptes efter två år 1994 som en hjälte för många av sina landsmän. Han inledde omedelbart en politisk kampanj genom att resa runt i alla landets delar , särskilt slumområdena. Detta bar frukt: i presidentvalet 1998 fick Hugo Chávez 56,2 procent av rösterna mot 39 procent för medtävlaren Henrique Salas Römer.

Den nyvalde presidenten sade sig ha som målsättning att eliminera fattigdomens strukturella rötter, få bukt med den utbredda korruptionen och att göra fattiga venezolaner delaktiga av den politiska processen. Han vände sig därtill med särskild kraft mot vad han och många kolleger på vänsterkanten kallade ”imperialismen”, det vill säga USA och västvärlden där nyliberala strömningar var starka. Det blev i det perspektivet självklart för honom att liera sig med den blodbesudlade Castro-regimen på Kuba som såg Chávez som sin speciella protegé.

Själv valde Chávez att benämna sin version av den saliggörande socialismen ”den bolivarianska revolutionen” efter den sydamerikanske frihetskämpen Simón Bolívar (1783-1830), som föddes i Caracas och som befriade Peru, Venezuela, Nya Granada (Colombia) och i någon mån även Ecuador från det spanska väldet. Bolivar planerade att samla alla forna spanska kolonier i Sydamerika i en union.

Simón Bolivar (1783-1830).

Liknande visioner hade även Chávez, och till en del kan han sägas ha lyckats: hans venezolanska revolution blev ett föredöme för ett antal länder i Latin- och Sydamerika. Ett utflöde av denna vänstergemenskap blev handelspakten ALBA med målsättningen att vara en motvikt mot handelsberoendet av USA och medverka till sydamerikansk integrering. På Kuba applåderade kommunistjuntan givetvis kraftigt. Enda dissonansen i den latinamerikanska hyllningskören är grannlandet Colombia, som anklagat Chávez-regimen för att stödja FARC-gerillan. Svenska vapen som exporterades till Venezuela 1985 har för övrigt hittats hos FARC.

I det presidentval som hölls 2000 valdes Chávez återigen efter att ha fått närmare 60 procent av rösterna. 2002 försökte så delar av den politiska oppositionen, delar av militären och ett antal privata radiostationer kuppa bort Hugo Chávez från presidentposten och ersätta honom med affärsmagnaten Pedro Carmona, men det hela var över redan efter 48 timmar. Carmona, som var president 12-13 april 2002, placerades i husarrest men lyckades fly till Colombia för att sedan dyka upp i Miami i USA.

2002-2003 ledde missnöje med Chavéz-styret till generalstrejker och oroligheter i Venezuela, och 2004 försökte oppositionen få bort vänsterpresidenten genom en folkomröstning men den vann Chávez-sidan klart. I presidentvalet 2006 fick Chávez 62,84 procent av rösterna mot endast 36,89 procent för utmanaren Manuel Rosales. Kraftig internationell kritik riktades dock mot det sätt på vilket valet genomfördes.

Pedro Carmona svär presidenteden i april 2002.

En grupp EU-observatörer skrev en rapport på 300 sidor där regimen anklagades bland annat för att offentliganställda tilläts verka för Chávez återval på arbetstid, att statliga media öppet stödde Chávez kandidatur, att valhemligheten bröts av valnämnder, samt att 15 procent av vallokalerna inte höll internationell standard.

2007 hölls i Venezuela en folkomröstning om ett kontroversiellt förslag till ny konstitution som framlagts av Chávez. Här föreslogs exempelvis förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, sex timmars arbetsdag samt att Venezuela skulle fastslås vara en ”socialistisk stat”. För en gångs skull åkte dock Chávez på pumpen med röstningsprocenten 51-49.

Vid sitt frånfälle har Hugo Chavéz främst hyllats för att han förbättrat de fattigas situation, och en del ligger det i det – under hans styre har fattigdomsprocenten nedbringats från 48 till 28 procent. Med Kuba som förebild har fri sjukvård införts. Under Chávez-eran har dock brottsligheten i storstäderna ökat med 57 procent. Vidare har Venezuela sjunkit ner ända till 174e plats på det ekonomiska frihetsindexet och till 172a plats när det gäller korruption. Därmed är Venezuela klart sämst i hela regionen.

Den socialistiska regimen har vidare konfiskerat land och privatägda företag med varubrist, prisökningar och en krympande ekonomi som följd. Man har även höjt skatterna för utländska oljebolag, något som lett till minskad oljeproduktion – trots det har landets oljeinkomster trefaldigats. Pengarna har Chavéz delvis använt för att stärka sitt politiska grepp om landet.

Venezuela har fått utstå hård kritik från människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch för att grundläggande mänskliga fri- och rättigheter har hotats och kränkts under Hugo Chávez regim. 2010 kritiserade den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter landet för brott mot de mänskliga rättigheterna. Bland annat konstaterades att domstolsväsendet inte kan anses vara oberoende och att rättssäkerheten därmed är hotad. Det är även klarlagt att tortyr förekommer och det har förekommit uppgifter om utomrättsliga avrättningar. Korruptionen är utbredd inom alla delar av samhället. Chávez svarade stilenligt med att kalla kommissionens ordförande för ”en skit” och hotade med att Venezuela skulle lämna kommissionen.

Tysklands väna förbundskansler Angela Merkel: ”nazist” enligt Chávez.

Man kan kalla Hugo Rafael Chávez för mycket, men att visdom skulle vara ett utmärkande drag hos honom – som Irans Ahmadinejad ville göra gällande – är bara skrattretande. Hans tid vid makten är belamrad av pinsamma, okunniga och klumpiga uttalanden. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har han kallat ”nazist”. USAs president George W. Bush blev ”djävulen”, Spaniens premiärminister José Maria Aznar ”fascist”. Inför det amerikanska presidentvalet 2008 kallade Chávez Barack Obama för El Negro (den svarte). Colombias president har han bett ”dra åt helvete”. Och när ovannämnde Ahmadinejad kom på besök i Caracas sade Chávez att ”Israel är USAs mördarverktyg”.

Utrikespolitiskt har Hugo Chávez framförallt idealiserat Kuba. I samband med Libanonkriget 2006 lät Chávez kallas hem Venezuelas diplomatiske företrädare från Tel Aviv och påstod att Israel var i färd med att begå en ny ”Förintelse”. Israel svarade med att kalla hem sin ambassadör i Caracas. I samband med upproret i Syrien har Chávez och hans regim stått fast vid Baathpartiets och Bashir al-Assads sida.

Nicolas Maduro är tillförordnad president.

Om framtiden för den ideologi som kommit att kallas chavinismen efter sin upphovsman kan man bara spekulera. Vicepresidenten Nicolas Maduro har lovat att föra Chávez socialistiska politik vidare, men det är osäkert hur Maduro – som inte alls har samma lyskraft som den framlidne presidenten – kommer att lyckas med det. Han får nu tillfälligt ta över Chávez position tills presidentval skall utlysas inom en månad. Där kommer han att utmanas av högeroppositionens Henrique Capriles som förlorade till Chávez förra året, då Chávez omvaldes för en fjärde ämbetspertiod – 55 mot 44 procent.

Ett av de första besluten Maduro tagit som tillförordnad president uppges vara att låta Hugo Chávez kropp balsameras och visas upp för allmänheten – precis som skett med andra vänsterdiktatorer såsom Lenin, Stalin, Mao Tse-tung och Kim Il-sung.

I valet ställer oppositionen i Venezuela  återigen upp med Henrique Capriles.