Vinter-OS 2026: bröd och skådespel (men glöm brödet)

 

Panem et circenses. Bröd och skådespel. Så löd de gamla romarnas recept i syfte att hålla befolkningen lugn. Därför bjöds det med jämna mellanrum blodiga gladiatorspel och något att äta. Regeringen gör nu likadant när den ställer sig bakom kampanjen för Sveriges OS-ansökan. Eller rättare sagt tar man fasta på skådespelen, ty något bröd lär det inte bli för oss redan hårt prövade svenskar. https://www.svt.se/sport/os-2026/regeringen-ger-klartecken-for-os-ansokan

Om Sverige tillerkänns de vinterolympiska spelen inklusive Paralympics 2026 i konkurrens med Milano och Cortina d´Ampezzo i Italien kommer Stockholm att bli huvudort med väsentliga delar av tävlingsprogrammet förlagda till Falun och Åre. Bobseligh, rodel och skeleton kommer att utlokaliseras till Sigulda i Lettland. Sverige har tidigare arrangerat sommar-OS 1912 samt ryttar-OS 1956 men däremot aldrig ett vinter-OS.

Kritik har riktats mot den svenska OS-ansökan på flera plan. ”Det är ett extravagant event som inte har några ekonomiska fördelar alls, utan bara kostnader”, citeras exempelvis Tom Jenkins som är VD för den europeiska turistorganisationen ETOA. Andra har pekat på att vi näppeligen har råd med ett kostnadskrävande evenemang som ett olympiskt spel när grundläggande delar av samhällskroppen såsom vård, omsorg och skola går på knäna och betydande nedskärningar måste göras. https://samnytt.se/kritik-mot-regeringens-stod-for-svensk-os-ansokan-2026/

Finansminister Magdalena Andersson (S) har försäkrat, att regeringens garantier inte innebär ekonomiska garantier. I stället, har hon påpekat, är det Sveriges olympiska kommitté (SOK) som ansvarar för de ekonomiska åtagandena. Regeringens ansvar skulle enbart bestå i att garantera visa till OS-deltagarna, skydd för mänskliga rättigheter och yttre säkerhet samt ”viktig service”.

Budgeten för den svenska OS-kandidaturen uppges belöpa sig på 13,1 miljarder kronor varav Internationella olympiska kommittén (IOC) bidrar med 9 miljarder. Enligt SOKs verksamhetschef Peter Reinebo handlar det i övrigt om privata samarbetspartners samt biljettförsäljning.

Polischefen Erik Nord om vinter-OS i Sverige 2026: ”Vi behöver inte detta.”

Vad som står helt klart är att ett vinter-OS i Sverige kommer att kräva polisiära insatser av tidigare icke skådat slag. Erik Nord, högste polischef i området Storgöteborg, har varnat för OS-arrangemanget: ”Vi behöver inte detta”, har han förklarat och menar att OS innebär ett ”jätteåtagande”: ”Då kommer vi inte att kunna göra det brottsförebyggande arbete som jag tror att regeringen och även det svenska folket förväntar sig.” http://www.blt.se/okategoriserade/hog-polischef-varnar-for-os-i-sverige/

Eftersom polisen är en statlig angelägenhet spricker Magdalena Anderssons påståenden om att inga statliga garantier skall förekomma avseende det ekonomiska redan här.

Ytterligare en ekonomisk aspekt som tillkommer är de kostnader som ett aktivt marknadsförande av de svenska olympiska spelen kommer att medföra. ”Vi ska göra allt för att vinna röster”, citeras således kampanjgeneral Richard Brisius. Jag skulle här vilja lägga tonvikten på det lilla ordet ”allt”.

De utländska OS-höjdare som skall smörjas för att välja Sverige framför det italienska alternativet förväntar sig att bli mutade med lyxiga gåvor och förmåner av allehanda slag, och om Brisius menar allvar med den svenska kampanjen kommer de också att få det. Eljest torde den svenska OS-kampanjen kunna avbrytas redan nu.

På det politiska planet tycks de flesta partierna välkomna ett vinter-OS i Sverige. Av den kritik som tidigare förekommit märks i dag nästan ingenting. Sverigedemokraterna hade tidigare en kritisk inställning till evenemanget. 2018 lät det så här från SDs sida: ”I och med att vi ser stort behov av resurser i stora delar av välfärdsapparaten och andra delar av kulturlivet, anser Sverigedemokraterna att Sverige inte kan motivera att prioritera ett arrangerande av OS i dagsläget, med hänsyn till de kostnader det skulle innebära.”

Nu vidtar den svenska smörjningskampanjen för att få vinter-OS på hemmaplan. Foto: Tommy Hansson

Alldeles bortsett från att jag skulle vilja ta ett allvarlig snack med den partifunktionär som formulerat denna så kallade svenska, så instämmer jag helt i SDs dåvarande ställningstagande. Nu har emellertid partiets idrottspolitiska hjärntrust i form av Angelika Bengtsson. ledamot i riksdagens kulturutskott, tänkt till och om. Nu är partiet i stället ”försiktigt positivt” till den svenska OS-ansökan eftersom denna förklaras ”stärka sammanhållningen” i nationen. http://www.barometern.se/nyheter/sd-positivt-till-os-starker-sammanhallningen/

Fan tro´t, sa Relling. Nog lär vi få se skådespel om Sverige nu skulle få IOCs uppdrag att arrangera spelen 2026. Brödet kan vi dock glömma. I stället lär det bli ytterligare neddragningar för gamla, sjuka och andra behövande. Jag har för min del klara problem med att se hur detta kommer att stärka vår nationella sammanhållning. https://sv.wiktionary.org/wiki/Fan_tro%27t,_sa_Relling.

Modebögar stöder traditionella familjevärden – kallar Elton John ”fascist”

http://citizengo.org/en/20086-supportdolcegabbana-against-elton-johns-intolerant-inquisition?sid=MTczNzk5NzUxNTA0ODQy

Ett smärre krig har utbrutit i gayvärlden sedan de kända italienska modeskaparna Domenico Dolce och Stefano Gabbana, som är baserade i Milano, i en intervju med magasinet Panorama emfatiskt dristat sig försvara traditionella familjevärden och motsätta sig homosexuellas så kallade rätt att adoptera eller skaffa sig barn på artificiell väg. För ändamålet har de skapat kampanjorganisationen #DGfamily.

Länken ovan ger en sammanfattning av Dolce & Gabbanas synpunkter. Här kan man också ge sitt stöd till deras sak genom att underteckna ett namnupprop.

Dolce citeras på följande sätt i intervjun:

Det var inte vi som uppfann familjen…Du föds och du har en mor och en far. Eller det borde åtminstone vara så, det är därför jag är skeptisk till vad jag kallar kemins söner, syntetiska barn, livmödrar att hyra, säd som väljs i en katalog. Låt oss sedan gå till dessa barn och förklara för dem vem som är deras mor. /Till intervjuaren:/ Skulle du någonsin acceptera att vara en kemins dotter? Fortplantning måste få vara en kärlekshandling.

På frågan ”Skulle ni ha velat vara pappor?” svarar Domenico Dolce: ”Jag är bög. Jag kan inte ha ett barn…Livet har en normalt naturlig väg, det finns saker som inte får ändras. Och en av dessa saker är familjen.”

Alla som vet något om homosexlobbyns makt i det västerländska samhället inser givetvis att sådant inte kan tillåtas passera ostraffat. Lobbyn i fråga, med övergurun sir Elton John i spetsen, har manat till bojkott av de italienska kläddesignarna och anklagat dessa för ”homofobi” (alltså riktat mot två bögar!) och ”diskriminering”. Dolce & Gabbana har i sin tur bitit ifrån sig, och i en tweet har Stefano Gabbana kallat sir Elton ”fascist”:

http://www.msnbc.com/msnbc/dolce-gabbana-fire-back-elton-John

Det kommer minst av allt som någon överraskning att delar av det internationella kändispatrasket, med medlemmar av typ Ricky Martin och Victoria Beckham, slutit upp på Elton Johns sida. Den senares bojkottaktion har dock satts i fråga, då han setts med shoppingkassar efter bojkottmaningen med Dolce & Gabbanas logga på.

 Gayfamiljen Elton John och David Furnish.

Inte heller är det någon sensation att Dolce & Gabbana, som tidigare var ett par, kommer från just Italien – ett land där den riktiga familjen alltfort sitter i högsätet.

 

 

Terrorhotet mot Europa: Sverige vet som vanligt bäst…

 

Under det att den norska säkerhetspolisen gått ut och varnat för en eventuell kommande terrorattack mot NATO-anslutna Norge, i så fall med all sannolikhet utförd av hemvändande jihadistiska Syrien-krigare, tycks det inte råda någon större oro hos motsvarande svenska myndigheter. Frågan är om det är en realistisk hållning.

Magnus Ranstorp, internationellt ansedd terrorexpert verksam vid Försvarshögskolan i Stockholm, sade följande i en intervju SRs Ekot nyligen:

De som åker ner skapar kontakter med riktigt tunga terrorister. De får en utökad operativ kapacitet, vapenkapacitet och vissa får  specialiserade färdigheter till att konstruera terrorbomber.

 Terror- och säkerhetsexperten Magnus Ranstorp.

Ranstorp hänvisar till det faktum, att ett antal personer med svensk bakgrund begivit sig till Syrien och andra krisområden i världen där jihadister och islamister är aktiva, samt att det i anledning av detta funnits en oförändrat förhöjd hotbild sedan 2010.

Det framgår av Eko-inslaget att personer som klarat livhanken – alla har inte gjort det utan dött i striderna – och återvänt till Skandinavien genomgått en radikal personlighetsförändring på grund sina upplevelser i form av strider och olika typer av så kallade avrättningar, i verkligheten ingenting annat än bestialiska terrormord rättfärdigade av en extrem tolkning av islam. De har inte längre någonting alls gemensamt med det omgivande, demokratiska samhället och framstår för omgivningen som helt kalla. De är tickande bomber som kan detonera när som helst.

Eko-inslaget här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5922251

 En IS-terrorist, kanske en med skandinavisk bakgrund, genomför ett bestialiskt terrormord i Irak.

Den 7 juli träffades i Milano i Italien representanter för regeringarna i Belgien, Danmark, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Sverige i syfte att dra upp en gemensam plan för att bemöta terrorhotet. Enligt EU Observer deltar minst 2000 EU-medborgare i stridigheterna i länder som Syrien och Irak på jihadistiska IS och andra terrorgruppers sida.

http://euobserver.com/justice/124909

Det gäller att kunna identifiera dessa personer och det hot de kan utgöra mot säkerheten i EU-länderna och eventuellt kunna ta dem i förvar när det återvänder. I exempelvis Kanada är det möjligt att döma så kallade terrorturister till fängelse.

Samtliga länder som deltog i Milano-mötet-  med undantag för Sverige – beslöt sig för att ingå i det föreslagna terrorsamarbetet, som skall vidareutvecklas vid kommande EU-möten.

 En IS-kämpe i Irak med sina troféer. Inget att oroa sig för enligt den borgerliga massinvandringsregeringen.

Sveriges massinvandringsregering vet  som vanligt vad som är bäst. När den vill göra avtryck i omvärlden kan den i stället skicka fram en certifierad obetydlighet som kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) att brännmärka Ryssland som värd för fotbolls-VM 2018. ”Jag tycker inte det är lämpligt att Ryssland ska stå värd för ännu ett mästerskap”, citeras hon i Sport-Expressen dagens datum (25 juli 2014):

http://www.expressen.se/sport/fotbollsvm/inte-lampligt-att-de-star-vard-for-ett-vm/

Adelsohn Liljeroth hänvisar till sin oro för vad hon kallar ”mänskliga rättigheter” och hänvisar bland annat till Rysslands påstådda homofobi utifrån det faktum, att Ryssland tagit det ansvarfulla beslutet att förbjuda propaganda för den riskfyllda HBTQ-livsstilen bland barn och ungdom.

Statsrådet gjorde liknande uttalanden inför vinter-OS i Sotji tidigare i år och valde att ”bojkotta” OS-invigningen, trots att hon inte hade fått någon officiell  inbjudan att deltaga. Putin var säkert väldigt skakad…

   Adelsohn Liljeroth tvingades bita i det sura äpplet då vinter-OS genomfördes som planerat i ryska Sotji trots hennes motstånd.

Det kan tyckas märkligt att Adelsohn Liljeroth valde att slå dövörat till då fotbolls-VM hölls i Brasilen i år, ett land som inte precis gjort sig känt som ett de mänskliga rättigheternas förlovade land. Ministern fick hård kritik då hon för något år sedan lade sig i vilka publikationer som borde få statligt presstöd och inte.

Svenska artister (XXIII): Nicolai Gedda

 Nicolai Gedda – en av de stora svenska tenorerna.

http://www.youtube.com/watch?v=4mJyjq8JNAI

Länken ovan går till en sångvideo, där den svenske tenorsångaren Nicolai Gedda framför Lenskijs aria ur operan Eugene Onegin av Pjotr Tjajkovskij. Det passar utmärkt att inleda denna kortfattade presentation av vår, jämte Jussi Björling, troligen mest framstående operatenor genom alla tider med just denna sång, då Gedda gjort sig känd för att behärska den ryska repertoaren på ett  sätt som framkallat ovationer även på rysk mark. Så växte Gedda också upp i en tvåspråkig miljö med svenska och ryska som modersmål.

Nicolai Harry Gustav Gedda (ursprungligen Lindberg) föddes i Brännkyrka församling i Stockholm 1925. Modern var svenska, fadern halvryss. Unge Nicolai togs tidigt om hand av sin faster Olga Gedda samt adoptivfadern Michail Ustinov, som sjungit i en känd kör med Don-kosacker samt varit kantor i en rysk-ortodox kyrka. 1929-34 var familjen bosatt i Leipzig i östra Tyskland men flyttade till Sverige efter Hitlers makttillträde.

Nicolai fick småningom ett jobb som banktjänsteman i Stockholm och försörjde familjen på den lön han fick. En dag frågade han en kund om denne kände till någon bra sångpedagog han kunde gå till. Kunden rekommenderade Gedda att kontakta hovsångare Martin Öhman (1887-1967), som varit en av de mest hyllade svenska tenorerna under 1920- 0ch 1930-talen. Öhman fattade genast tycke för unge Gedda och gav honom gratis sånglektioner, eftersom han visste att den unge mannens lön skulle räcka till för hela familjen.

 Martin Öhman upptäckte Nicolai Geddas enastående talang.

Martin Öhman lär även ha varit en av dem som tidigt insett potentialen hos den unge Jussi Björling, och hans satsning på Nicolai Gedda var sannerligen inte förgäves. I april 1952 debuterade denne på Kungliga Teatern (Operan) i Stockholm i operan Postiljonen från Longjumeau av Adolphe Adams, vilken eljest är mest berömd för att ha komponerat ”O helga natt” (Adams julsång).

Nicolai Gedda har under årens lopp gjort stor succé vid alla de operascener som ”räknas” i världen: La Scala i Milano, Covent Garden i London, Metropolitan i New York, Parisoperan med flera. Han specialiserade sig tidigt på den så kallade fransk-italienska, lyriska repertoaren men har även utmärkt sig som Mozart-sångare och någon gång till och med sjungit Wagner, något jag med viss tvekan förlåter honom.

Under senare delen av sin långa karriär – Gedda gjorde sitt sista framträdande som översteprästen i en inspelning av Mozarts Idemeneo 2003 – tunrnerade Nicolai Gedda i Ryssland med mycket lyckat resultat. Här sjunger han en klassisk rysk folksång vid ett konsertframträdande i Moskva (lyssna gärna till ovationerna efter framförandet – jag får gåshud!):

http://www.youtube.com/watch?v=oASM2UsCXXE

Gedda blev ett känt ansikte i den svenska televisionen under 1960-talet med sin oerhört välmodulerade, ”täta” och uttrycksfulla tenorröst. Själv hade jag lyckan att se och höra honom i en konsert på Gröna Lund i Stockholm, jag tror året måste ha varit 1973. Minns att jag tyckte att jag hade hört en helt perfekt röst, ett omdöme jag inte finner anledning ändra på här.

 Nicolai Gedda med den perfekta tenorrösten.

En av de sånger han då framförde var  arian ”Una furtiva lagrima” ur Gaetano Donizettis komiska opera Kärleksdrycken, ett av Geddas paradnummer:

http://www.youtube.com/watch?v=3qfGQUFfQyU

Här kan vi se Gedda framträda på Paris operascen med den glansfulla och samtidigt krävande bravuraria, som på svenska har titeln ”Var hälsad, dygdens kyska boning” ur Charles Gounods opera Faust. Om ni lyssnar till hela arian kan ni inte undgå att notera det höga C:et mot slutet, en höjdpunkt alla kategorier i tenorernas repertoar. Jag tillhör det lättrörda och  hopplöst romantiska släkte som inte kan låta bli att gråta, när jag tar del av prestationer sådana som denna:

http://www.youtube.com/watch?v=-m_Jas-OEFE

Jag väljer även att som ett sista prov på Nicolai Geddas enastående sångkonst lägga in en länk till en konsertframträdande med ”E lucevan le stelle” ur Giacomo Puccinis Tosca, en av mina absoluta favoriter. Hjälten och förste älskaren, Alfredo, avlevererar detta praktstycke till sin älskade Tosca medan han sitter i en fängelsecell och inväntar sin avrättning:

http://www.youtube.com/watch?v=YAbC-kK33mY

Nicolai Gedda utnämndes 1965 till hovsångare och invaldes 1966 i Kungliga musikaliska akademien som medlem nummer 725. 1968 mottog han utmärkelsen Litteris et artibus. Han har även dubbats till riddare av franska Hederslegionen. Gedda har under årens lopp haft god hjälp av sina språkkunskaper: han behärskar mer eller mindre flytande svenska, ryska, tyska, franska, italienska och latin.

1977 utkom boken Gåvan är inte gratis (Bonniers), där Gedda berättar om sitt liv för hustrun/författarinnan Aino Sellermark Gedda. Boken har utkommit på ett flertal språk. Nicolai Gedda är numera bosatt i det franskspråkiga Schweiz.

Ombra mai fù – sång till ett träd: Caruso

Enrico Caruso (1873-1921) var storkonsument av starka egyptiska cigarretter.

”Ombra mai fù” är den inledande arian i G. F. Händels opera Xerxes (Serse), som uruppfördes i London 1738 och då blev ett svidande ekonomiskt fiasko – operan lades ner efter fem föreställningar. Den fick emellertid en renässans på 1800-talet och särskilt då denna vackra aria.

Texten prisar ett träd som operans titelrollsfigur Xerxes sitter under. Arians titel betyder ungefär ”Aldrig har det funnits en sådan skugga”. Ursprungligen skrevs arian för en kastratsångare, men den brukar i våra dagar ofta sjungas av en countertenor eller en alt. Den är även omtyckt som bravurnummer för tenorer, och via länken ovan kan man avnjutna den store Enrico Carusos version från 1920.

Enrico Caruso föddes i Neapel 1873 och slog igenom i slutet av 1800-talet. Han gjorde därefter stor succé som hjältetenor i den italiensk/franska operagenren med sin barytonalt färgade tenorröst och uttrycksfulla presentation. Han blev så småningom dragplåster på scener som La Scala i Milano och Metropolitan i New York. Han kan också sägas ha varit tidernas första stora grammofonstjärna och var den förste som 1907 sålde över en miljon skivor. Han dog alltför tidigt, bara 48 år gammal, 1921.

Ett signerat fotografi av Caruso som den bedragne äkte mannen och clownen Canio i Leoncavallos I Pagliacci.

Det är nästan omöjligt att skriva om Caruso utan att nämna hans verkliga paradnummer: arian ”Vesti la giubba” (Ta narrkåpan på dig) ur Ruggiero Leoncavallos enaktare I Pagliacci (Clownerna). Rollfiguren Canio sjunger den i samband med att han sticker ner hustrun och dennas älskare. Så dödligt passionerad kan kärleken vara. Carusos version av arian är unikt uttrycksfull:

Caruso berättar i en minnesbok hur han vid ett tillfälle var tvungen att framföra denna aria samma kväll som hans tio år äldre älskarinna Ada Giachetti, mor till hans fyra söner, hade lämnat honom. Och visst kan man ana självupplevda hjärtekval i hans framförande här ovan. Han gifte sig senare med den 20 år yngre amerikanskan Dorothy Benjamin som var hans maka i tre år innan han avled. De fick tillsammans dottern Gloria (Caruso Murray, 1919-99).

Caruso ligger mig varmt om hjärtat, då han var min första stora sångidol tack vare att hans bevarade sånger överförts från gamla vaxrullar och ”stenkakor” till LP-skivor. Jag tvekar inte om att Enrico Caruso var tidernas främste operatenor. Hans ”Ombra mai fù” är en riktig höjdare.

Caruso gav, förutom en memoarbok, ut den instruktiva läroboken Konsten att sjunga och även en samling karikatyrteckningar.

Tillägnas min morbror Gösta som fick mig att bli intresserad av vacker sång.