Busch Thor och Sjöstedt rusar – Kristersson rasar

Kurvan pekar uppåt för Ebba Busch Thor och KD.

Det finns två stora vinnare och en megaförlorare bland partiledarna i Aftonbladet/Inizios förtroendemätning gjord 12-17 april 2019: Ebba Busch Thor (KD) och Jonas Sjöstedt (V) är stora vinnare under det att Ulf Kristersson (M) är förlorare av betydande mått. https://www.aftonbladet.se/a/707PRo

Framgångsnarrativet fortsätter således för Kristdemokraterna och dess ledare. Med 47 procent som har stort eller mycket stort förtroende- en ökning om 5 procentenheter sedan förra mätningen i januari – leder Ebba Busch Thor partiledarnas förtroendeliga komfortabelt före Stefan Löfven (S), vars 39 procent är en minskning med 2 procentenheter.

Det anmärkningsvärda är naturligtvis att Busch Thor leder ett av riksdagens mindre partier, medan Löfven basar för det klart största. Trenden är dock uppåtgående för Kristdemokraterna, något som inte kan sägas om Socialdemokraterna. Till grunden för unga Ebbas popularitet ligger tvivelsutan dels en vinnande och attraktiv personlighet, dels vad som uppfattas som ärlighet och uppriktighet.

Tredje störst förtroende enligt aktuell mätning åtnjuter Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt som med 38 procent – en uppgång med hela 7 procentenheter sedan januari – skuggar Löfven. En del av förklaringen till Sjöstedts succé ligger säkerligen i att han numera har hela vänstra planhalvan i svensk partipolitik för sig själv. Han behöver inte heller klä skott för impopulära regeringsåtgärder. Det kommunistiska bagaget tycks inte vara något som oroar i sammanhanget.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är den partiledare som har det fjärde största förtroendet enligt Aftonbladet/Inizio. Han ligger därmed kvar på oförändrad nivå jämfört med i januari. Detta stämmer väl överens med SDs överlag stabila siffror i opinionsmätningarna – partiet brukar ligga på 18-20 procent.

Kraftigt minskat förtroende för Ulf Kristersson (M).

Moderaternas Ulf Kristersson borde vara allvarligt oroad över att endast 29 procent har stort eller mycket stort förtroende för honom, en minskning med inte mindre än 8 procentenheter. M har minskat påtagligt sedan valet, då det fick 19,8 procent av rösterna och blev näst störst efter S. Nu brukar partiet antecknas för typ 16-18 procent. De flesta upplever tydligtvis inte Kristersson som en stark ledare som man kan hålla i handen när åskan går.

Centerns Annie Lööf ökar visserligen något sedan januarimätningen, men 27 procent är inte någon imponerande siffra. C har ändå klarat sig relativt bra i opinionsmätningarna trots samarbetet med den rödgröna regeringskonstellationen och har stundom till och med fått bättre noteringar än valresultatet på 8,6 procent. C-väljarna tycks inte ha några problem med att acceptera samverkan vänsterut på det politiska fältet.

Detsamma kan inte sägas om Liberalernas väljare – L har inte varit i närheten av de 5,5 procenten i valet 2018 utan parkerar nu stadigt under 4-procentsspärren. Detta går givetvis ut över avgående partiledaren Jan Björklund, vilken nu noteras för 19 procent, vilket dock  är en liten uppgång sedan januari.

Ohotade i mätningens bottenskikt är Miljöpartiets båda språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin med 15 respektive 14 procent. Lövins siffror hjälps inte upp av att hon, trots sitt partis motstånd mot flygresor, är den regeringsminister som flyger mest och dyrast av alla.

Jonas Sjöstedts popularitet växer trots tungt kommunistiskt bagage.

MP har klara problem med att hålla sig ovanför riksdagsspärren, något som kan förvåna då miljö och klimat påstås vara för väljarna viktiga frågor. Den enda förklaringen till denna omständighet är, såvitt jag kan se, att väljarkåren helt enkelt överlag tvivlar på Miljöpartiets kompetens. Det ses i vida kretsar som ett knäppisparti som kryllar av jihadistkramare, tokskallar och kufar med egendomliga idéer om allt från så kallade chemtrails till utomjordingar. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/04/detta-ar-miljopartiet-jihadistkramare-och-tokiga-fruntimmer/

Aftonbladet/Inizios förtroendemätning 12-17 april 2019:

Ebba Busch Thor (KD) 47 procent (+5)
Stefan Löfven (S) 39 procent (-2)
Jonas Sjöstedt (V) 38 procent (+7)
Jimmie Åkesson 32 procent (+-0)
Ulf Kristersson (M) 29 procent (-8)
Annie Lööf (C) 27 procent (+3)
Jan Björklund (L) 19 procent (+1)
Isabella Lövin (MP) 15 procent (+-0)
Gustav Fridolin (MP) 14 procent (+1)

Fotnot: Undersökningen bygger på intervjuer med 1016 personer äldre än 18 år.

Kyrkklockorna i Sveg manifesterade mot yttrandefriheten – störde SD-möte

http://www.expressen.se/nyheter/kyrkklocka-i-sveg-for-mangfald-under-sd-tal/

Svenska kyrkan har gjort det igen. Alltså ringt i klockorna för att markera mot partipolitiska möten som ogillas.

Tidigare har så skett när det lika diminutiva som irrelevanta nazistpartiet Svenskarnas parti anordnat manifestationer på olika håll i landet. I söndags var det emellertid det demokratiska riksdagspartiet Sverigedemokraterna som drabbades.

 Svegs kyrka.

Klockorna i Svegs kyrka i Härjedalen ljöd, efter beslut i ortens kyrkoråd, i syfte att manifestera för ”mångfald och alla människors lika värde” som kyrkorådets ordförande Jonny Springe (S) valde att uttrycka det. På detta sätt stördes det möte med Sverigedemokraternas partisekreterare, riksdagsman Björn Söder, som talare vilket hölls på torget i Sveg.

Länk till kort TT-artikel i Expressen om klockringningen i Sveg överst.

Björn Söders tal, som gav upphov till en stor polisinsats, sammanföll med en manifestation för ”mångfald (återigen detta ord, som ju endast betyder att det finns flera saker av någonting) och kärlek” anordnad av partierna C, FP, KD, M, S och V samt organisationen Vox Humana.

När Östersundsposten intervjuade några ortsbor var flera mycket kritiska till klockringningen, som de menade i själva verket kunde ses som en manifestation riktad mot yttrandefriheten.

”Jag har inget till överst för Sverigedemokraterna, men det här var dåligt gjort”, löd ett omdöme. En annan menade att det nu var dags att gå ur Svenska kyrkan.

Det har senare, enligt uppgifter i tidningen Härjedalen, framkommit att kyrkorådet var splittrat i frågan om klockringning under SD-mötet. När frågan skulle avgöras i en omröstning blev siffrorna således knappa 4 – 3 till förmån för ringningen:

http://www.tidningenharjedalen.se/opinion/kyrkoherde-torgny-larsson-om-klockringningen-i-sveg

 Jonny Springe (S) lät klockorna ringa mot yttrandefriheten.

Kyrkoherde Torgny Larsson, som tidigare uppgavs ha deltagit i beslutet, skriver i ett brev som publiceras i tidningen att han inte varit med om ställningstagandet, utan att han tvärtom är kritisk mot klockringningen under SD-mötet. Larsson menar att kyrkan bör vara restriktiv med att ringa annat än vid gudstjänster, och att  endast allvarliga händelser av typ ofred eller då stora materiella värden hotas bör kunna föranleda klockringning.

Klockringning som protest mot ett besök av Björn Söder hade för övrigt skett tidigare på söndagen i Falun, men då rörde det sig om obehöriga som brutit sig in i kyrkan och ringt i klockorna på eget bevåg.

Klockringningen i Sveg bekräftar enligt denna bloggares mening den sorgesamma andliga förflackning och selektiva politisering som Svenska kyrkan under en lång följd av år varit drabbad av. I dag anses det viktigare att protestera mot demokratiska partier man av någon anledning ogillar och att hålla menlösa manifestationer för exempelvis miljö, så kallad mångfald, homosexualitet och kärlek  än att företräda kristen tro.

Kyrkans ledning anser det viktigare att bojkotta apelsiner från Israel än att engagera sig för förföljda kristna i arabvärlden och försvara den kristna tron mot tilltagande islamisering och materialism.

Jag talar om en kyrka vars högsta företrädare, ärkebiskop Antje Jackelén, är oförmögen att särskilja fridsfursten Jesus från krigsherren Muhammed och vars stockholmsbiskop, Eva Brunne, lever i ett öppet lesbiskt parförhållande. En kyrka i fritt fall.