Vilken demokratisyn har egentligen talman Andreas Norlén?

Ett extraval skulle vara samma sak som att stå vid avgrunden, menar riksdagens talman Andreas Norlén.

Vilken syn på demokratin har egentligen riksdagens talman Andreas Norlén (M)?

Frågan är berättigad när man studerar några av Norléns göranden och låtanden. Nu senast uttalade han sig på följande sätt om utsikterna till ett extraval:

Jag skulle gärna se att vi undviker en fjärde omröstning som skulle bli väldigt laddad och dramatisk. Då står vi ju vid avgrunden, eller i varje fall ett extra val. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/talman-andreas-norlen-i-svt-s-agenda

Att demokratins spelregler följs på så sätt att ett extraval/omval/nyval per automatik följer på ett fjärde misslyckat försök att i riksdagens kammare vaska fram en regeringsbildare kallar alltså riksdagens talman för att stå vid ”avgrunden”. Det är ett uppseendeväckande uttalande för att komma från någon politiker och alldeles särskilt då när det emanerar från riksdagens talman.

Ett annat exempel på hur talman Norlén hanterar en viktig demokratifråga fick vi då han, efter att ha träffat samtliga riksdagspartiers gruppledare, avslog en begäran från Sverigedemokraterna att riksdagen skulle hålla en debatt om FNs globala migrationsavtal Global Compact. SDs gruppledare Mattias Karlsson betecknade med all rätt talmannens agerande som ”mycket beklagligt”.

Moder Svea i färd med att svälja FNs migrationsavtal.

Kritiker har påpekat att avtalet kommer att inverka menligt på signatärländernas nationella självbestämmande avseende migrationen samt att några av skrivningarna i dokumentet kan komma att användas i syfte att tysta kritiska medier. En rad länder såsom USA, Israel, Australien, Österrike, Bulgarien, Kroatien, Ungern, Tjeckien och Polen har valt att inte godkänna avtalet, som antas slutgiltigt i New York den 19 december. https://nyheteridag.se/debatt-om-fns-migrationspakt-stoppad-mycket-beklagligt/

Visst uppseende väckte det slutligen då Andreas Norlén, då han var ordförande i riksdagens konstitutionsutskott (KU), i en intervju i tidningen Dagens Samhälle 2016 försäkrade att ”islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati”. Att så skulle vara fallet finns inte stöd för någonstans, då fullfjädrade islamiska demokratier än då länge lyser med sin beklagliga frånvaro. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/03/19/ku-ordforanden-andreas-norlen-m-islam-gar-utmarkt-att-forena-med-vasterlandsk-demokrati/

Det återstår att se om talmannen Andreas Norlén lyckas sy ihop någon svensk regeringsbildning i en någorlunda nära framtid. Något som talar för att så faktiskt kommer att ske är att övriga partier i högre eller mindre grad fasar för alternativet extraval. Särskilt då Liberalerna respektive Miljöpartiet, vilka troligen båda skulle åka ur riksdagen vid ett omval.

Ulf Kristersson (M) – snart ny statsminister?

Det enda parti som nästan säkert skulle tjäna på ett sådant alternativ är Sverigedemokraterna, vilket sjuklövern naturligtvis är smärtsamt medveten om. Jag gissar att det till slut blir Ulf Kristersson som bildar regering, även om Socialdemokraternas kroniskt patologiska makthunger givetvis aldrig kan underskattas.

Tankar och erfarenheter om ”studenten”

Dåvarande kronprinsen Carl Gustaf gratuleras av farfar Gustaf VI Adolf och mamma Sibylla till att ha klarat studentexamen 1966.

För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten
för jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra (alternativt full)!

Dessa ord, avsjungna till tonerna av ”For he´s a jolly good fellow”, kan avnjutas i myckenhet dessa dagar. Fast de stämmer ju inte riktigt.

1968 var sista året den traditionella studentexamen, innefattande muntliga och skriftliga prov, förekom i Sverige. Studentfirandet avskaffades dock inte utan fortsatte i princip som förut, men nu var det snarare den samlade avslutningen på grund- och gymnasieskola som firades. Sedan 2010 finns dock en så kallad gymnasiexamen, för vilken formellt krävs 2250 gymnasiepoäng med matematik och svenska som obligatoriska ämnen.https://sv.wikipedia.org/wiki/Studentexamen

 

 

 

 

 

Min hustru Marikas hårt prövade studentmössa årgång 1975. Foto: Tommy Hansson

Det var i samband med min gymnasieavslutning i dåvarande Rosenborgsgymnasiet – traditionellt Läroverket – i Södertälje 1970 jag svarade för mitt unga livs dittills skarpaste ställningstagande. Eftersom studentexamen, 1878-1905 benämnd mogenhetsprövning eller mogenhetsexamen, var avskaffad tyckte jag det kändes fel att inköpa en studentmössa och ägna mig åt ett firande som inte längre motsvarades av verkligheten.

Således var jag en av mycket få avgående lärjungar som inte stoltserade med den vita mössan. En annan jag minns körde i stället med en vit reklammössa av det slag man fick gratis i butiker och på bensinstationer, möjligen med reklam för Alcro målarfärg. Dock deltog jag i den stora avslutningsfesten ombord på en båt som låg förtöjd i Mälarhamnen.

Följaktligen meddelade jag även mina föräldrar att jag inte var intresserad av någon släktbjudning i syfte att fira telningen, som därtill var enda barnet, och om de blev besvikna så höll de masken hyfsat bra. Mina föräldrar hade uppfostrat mig i en fri anda och låtit mig följa min egen håg, något de också fick ta konsekvenserna av – det hände att vi hamnade på kollisionkurs, men de respekterade i slutändan alltid mina beslut även om de inte alltid förstod mig.

Jag är än i dag tämligen stolt över mitt beslut att inte bära studentmössa. Vid denna tid, våren-sommaren 1970, stod jag ännu huvudsakligen till vänster politiskt, men det är fel att säga att jag vägrade bära den vita mössan av politiska skäl. Det var ett om man så vill moraliskt beslut, jag tyckte bara att det inte kändes rätt och så fick det bli.

Prins Gustaf av Sverige och Norge (”Sångarprinsen”).

Om jag vid den tiden hade varit i besittning av samma livserfarenhet jag med blod, svett och tårar genom åren tillägnat mig, hade jag sannolikt varit pragmatisk och valt mössan. Vid 18 års ålder är man nog dock i allmänhet inte särskilt pragmatisk, åtminstone var inte jag det och definitivt inte i denna fråga.

1968 hade jag för övrigt varit med och firat en äkta student från det anrika Läroverket som hette Leif Johansson, som var två år äldre än jag och som i likhet med mig  var bosatt på landet en bit utanför Södertälje. Jag fanns med på ett så kallat studentflak vilket drogs av en traktor som körde runt i centrala Södertälje under stoj och glam.

Firandet fortsatte sedan i Lideby bygdegård på landet, och då inträffade ett missöde som kunde ha slutat riktigt illa: flaket lossnade under en tur på vägen från underredet med besättning och allt och hamnade upp och ner på vägen. Föraren var till råga på allt inte den nyktraste ibland oss. Till all lycka var trafiken dock mycket sparsam på aktuell vägsträcka och vi kunde med gemensamma krafter få flaket på plats igen, och som jag minns förekom inga personskador utom möjligen lättare skrapsår. Till och med min medhavda vinflaska var hel…

48 år har gått sedan dess och saken får väl anses preskriberad. Mitt råd till dagens firare blir: se till att flaket är ordentligt fastgjort, utsätt det inte för ojämn belastning och säkerställ att framförallt föraren är nykter!

Något som dagens ”studenter”, låt vara att de faktiskt inte ”tagit studenten” som denna en gång tedde sig, har gemensamt med gårdagens är Studentsången. Musiken till denna komponerades av prins Gustaf av Sverige och Norge (1827-52, son till konung Oscar I och drottning Josefina) medan texten författades av Herman Sätherberg.

Verket skrevs för manskör och framfördes första gången av Allmänna sången den 13 mars 1852, ett halvår innan ”Sångarprinsen” Gustaf avled i tyfoidfeber på Kristiania (Oslo) slott, och har blivit legendariskt.https://sv.wikipedia.org/wiki/Prins_Gustaf_av_Sverige_och_Norge

Studentflak – en riskfylld tradition.

Jag skall inte ödsla många ord på första versen, den som begynner med orden ”Sjungom studentens lyckliga dag” (just det,”sjungom”, icke ”sjung om”, det vill säga ”låt oss sjunga”) och vilken väl praktiskt taget alla svenskar är bekanta med. http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/kungligasymboler/musik/studentsangen.4.19ae4931022afdcff3800017873.html

Vad många inte vet är att det finns en andra vers, vilken emellertid aldrig sjungs numera. Orsaken till det inser ni när ni tar del av den synnerligen fosterländska, för att inte säga martialiska texten:

Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da´r,
vinkar med segerns och ärans lön,
med den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockne då
känslornas rena brand,
aldrig brista må
vår trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!

Inte precis ett lagomt, folkhemsanpassat budskap.

 

 

 

 

 

Min hyllning till drottningen på hennes namnsdag

Leve vår vackra drottning på namnsdagen!

I dag den 8 augusti har drottning Silvia namnsdag. I almanackan står både Silvia och det i vårt land vanligare Sylvia.

Hipp, hipp hurra för vår kära och vackra drottning, således, som jag tycker på ett utmärkt sätt personifierar vår nationalgestalt Moder Svea. Trevligt att se alla bussar med svenska flaggor. Trevligt också att se att utanför Södertälje stadshus hade samtliga fem flaggstänger, dagen till ära, svenska nationsflaggor. Normalt finns där en EU-flagga som omges av fyra kommunflaggor, en för varje kommundel.

Skönt även att notera att den så kallade regnbågsflagga, som några ungdomar självsvåldigt hade hissat i syfte att ära Pridefestivalen i Stockholm föregående helg, nu halats. För gott, hoppas jag.

Jag har i dag för övrigt lämnat in en motion till fullmäktige om att svenska flaggan alltid skall vaja utanför stadshuset, ej endast på allmänna flaggdagar som i dag.

Jag hyllar drottningen – som fyller 70 år dagen före julafton – genom att via nedanstående länk spela Dr. Hook and the Medicine Show klassiker ”Sylvia´s Mother” – en riktig höjdare som framförs med stor inlevelse:

http://www.youtube.com/watch?v=z4asAOyglCc