Polens enorma insats för flyktingar från Ukraina

Hittills har Polen tagit emot omkring 2,1 miljoner flyktingar från Ukraina, där Volodomyr Zelenskyj är president.

Polen och Ungern har länge kritiserats, bland annat för att dessa länder varit ovilliga att acceptera flyktingar. Det är hög tid för kritikerna att inse att den kritiken inte håller längre, särskilt när det gäller Polen.
   Sedan den ryska invasionen av Ukraina startade beräknas det att Polen tagit emot omkring 2,1 miljoner av alla de cirka 25 miljoner ukrainare – varav de flesta kvinnor och barn – som flytt landet. En enorm insats med andra ord. https://www.europaportalen.se/2022/03/fn-25-miljoner-har-flytt-ukraina
   Förutom till Polen har flyktingströmmarna gått till grannländerna Ungern, Moldavien, Slovakien och Rumänien samt i lägre grad till övriga Europa inklusive Sverige.
   Polen ligger inklämt mellan Ryssland och Tyskland och har varit med om mycket elände genom historien. Icke minst gäller detta landets fram till andra världskriget avsevärda judiska befolkning.
   Om Putins hänsynslösa krig i Ukraina – som hittills inte varit särdeles framgångsrikt med ryska ögon sett – fortsätter dra ut på tiden lär flyktingströmmen från Ukraina fortsätta. Bland annat har de ryska bomberna fallit över militärbasen Javoviv inte så långt från Lviv nära den polska gränsen.
   Frågan är vad som händer om Nato-landet Polen hamnar i skottlinjen på allvar – NATO har en skyldighet att ingripa om ett medlemsland utsätts för angrepp.
   Polen och Ungern har som nämnts ovan tidigare intagit en restriktiv hållning i flyktingfrågan – särskilt när det gällt flyende från andra kulturer och andra religioner än den kristna. De har insett att alltför många sådana inom landets gränser per automatik leder till svårigheter avseende assimilering och integrering i samhället.
   Det är enligt min mening en förståelig för att inte säga efterföljansvärd prioritering!

Fotnot: Ovanstående text är en redigerad variant av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen i Södertälje den 22 mars 2022.

Fira internationella mansdagen: min motion i fullmäktige

 Jag talar för min motion i fullmäktige. Foto: Tommy Blomqvist

Den 29 februari behandlades min motion om att i Södertälje kommun fira den Internationella mansdagen den 19 november i kommunfullmäktige. Det var väl ingen större sensation att det blev avslag – motionen gällde ju såväl ”fel” parti (SD) som ”fel” kön (det manliga). Dock blev jag litet överraskad över att debatten så gott som uteblev.

Det som, förutom min egen talan för motionen, sades från talarstolen i stadshusets sal Demokratin var att före detta SSU-broilern Elof Hansjons – numera sosseriets andranamn efter Boel Godner – i pressat tonläge  (enligt principen ”svaga argument, höj rösten”) drog en propagandasnutt om kvinnornas historiskt förbättrade rättigheter samt citerade mig i ett blogginlägg som skulle visa, ja jag vet faktiskt inte riktigt vad.

Jag svarade att jag självfallet inte har något att invända mot att kvinnor fått rösträtt och en rad andra rättigheter – tvärtom. Jag är en varm anhängare både av kvinnor i allmänhet och deras rättigheter i synnerhet. Tro ingenting annat.

Jag har emellertid svårt att se att kvinnorna och deras rättigheter skulle missgynnas av att Internationella mansdagen skulle firas i en större utsträckning än vad som redan sker i en rad länder och även en del svenska kommuner.

 På fullmäktigebänken. I bakgrunden gruppledare Beata Kuniewicz. Foto: Tommy Blomqvist

Trots allt utgörs hälften av världens befolkning av män, låt vara att vårt eget land på sistone för första gången i historien noteras för mansöverskott till följd av den exempellösa massinvandringen av män. Att vara man i dag är inte heller, åtminstone inte i vår del av världen, alldeles enkelt med tanke på radikalfeminismens strävanden att göra livet surt för i princip alla representanter för det manliga könet.

Inte heller kommunstyrelsens svar på min motion var något att höja jubelrop till skyn över. Bland annat talades det om att ”vi vet” (när någonting är högst osäkert brukar man skriva så) ”att manliga normer styr”. Men vad är egentligen ”manliga normer” för något? Ingen vet, ingen som vet, för att citera Povel Ramel. Snarare är det sådana plattityder som extremfeminismen och dess epigoner slänger ur sig när man inte har något på fötterna.

Här kan ni läsa hela texten till min motion:

 

Fira Internationella mansdagen i Södertälje kommun!

Internationella mansdagen började firas på olika håll i världen den 19 november 1999. Ibland sker firandet i samband med uppmärksammandet av Internationella barndagen den 20 november, således dagen efter. Dagen är avsedd att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, bidra till förbättrade relationer mellan män och kvinnor samt att lyfta fram positiva manliga förebilder. Den kan ses som en motsvarighet till den mer etablerade Internationella kvinnodagen den 8 mars, som har en avsevärt längre historia och som bekant även firas i Södertälje kommun.

Internationella mansdagen, på engelska International Men´s Day, uppmärksammas i en rad länder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. Den firas enligt Wikipedia i Angola, Argentina, Australien, Belgien, Botswana, Brasilien, Chile, Danmark, Frankrike, Georgien, Ghana, Guyana, Haiti, Indien, Irland, Italien, Jamaica, Kanada, Kina, Kroatien, Malta, Moldavien, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Peru, Portugal, Singapore, Spanien, St. Kitts och Nevis, Storbritannien, Sydafrika, Trinidad och Tobago, Tyskland, Uganda, Ungern, USA, Vietnam samt Österrike.

Varför fira mansdagen i Södertälje?

Internationella mansdagen har uppmärksammats på olika håll också i Sverige. 2014 höll exempelvis Sollentuna kommun en temadag den 19 november under rubriceringen ”Våldsutsatta män i nära relationer”. I Sollentuna finns även en mansjour dit utsatta män kan vända sig med sina problem. Det är, icke minst ur ett jämställdhetsperspektiv, enligt min uppfattning viktigt att problem av detta slag uppmärksammas även i Södertälje kommun.

Ett uppmärksammande av Internationella mansdagen kan också bli ett led i strävan att motivera fler män att söka anställning i Södertälje kommun. Det är känt att här råder ett massivt kvinnoöverskott: av kommunens årsredovisning 2014 framgår således, att 80 procent av alla kommunalanställda är kvinnor.

Jag hemställer därför om:

Att motionen överlämnas till kommunstyrelsen för vidare beredning av ärendet, där siktet skall vara inställt på att så snart som möjligt i Södertälje kommun börja uppmärksamma Internationella mansdagen den 19 november.

Södertälje den 2 juni 2015

Tommy Hansson (SD) ledamot i fullmäktige

 

Efter Skavlan-skandalen: rekordstort intresse för SD

 Åkesson med skäggstubb och modeglasögon tar sig an storinkvisitorn Skavlan-Dravlan.

I går såg jag Zlatan Ibrahimovic avgöra EM-kvalet borta mot Moldavien på en av TV-kanalerna. När vår enda storstjärna i internationell fotboll satte 2-0-straffen stenhårt uppe i vänstra krysset gick mina tankar direkt till den svenska politikens Zlatan – SDs partiledare Jimmie Åkesson.

Ty precis så distinkt brukar Jimmie sköta sig i debatterna. Han straffar ut motståndarna med på kornet tagna argument. Som då han frågade MPs Åsa Romson om man blir japan om man åker tunnelbana i Tokyo (Romson hade dessförinnan hävdat, att hon betraktade alla som åker tunnelbana i Stockholm som svenskar).

Eller då han tvålade till statsminister Fredrik Reinfeldt, då han jämförde den senare med kejsar Nero som sägs ha spelat fiol (eller antikens motsvarighet till detta instrument) när det brann i Rom som det 2000 år senare brann i Stockholms förorter. Då han i TV-debatter kört över storheter som Mona Sahlin (S) och Maud Olofsson (C). Ibland har det rentav varit fråga om spel mot öppet mål.

I går var det av förklarliga skälen en mer nedtonad Jimmie Åkesson som bänkade sig i Fredrik Skavlans TV-studio i London. Efter ett halvårs sjukskrivning för utmattningsdepression (så kallad utbrändhet) förväntade sig nog merparten av de svenska och norska tittarna ett lagom gemytligt och inkännande samtal om den svåra sjukdom SD-ledaren drabbats av efter en exempellös arbetsinsats i valrörelsen med inslag av hätska personangrepp.

 Skavlan myser ihop med gästerna Anders Borg och Mia Skäringer.

Lika okunniga som obalanserade galningar på vänsterkanten av typ Henrik Arnstad och Veronica Palm (S) talade om mys i TV-soffan med Sveriges ”nazist- och fascistledare”, andra frågade sig om det var ”rätt” av SVT att bjuda in Åkesson i TV-studion. Mig veterligt har programredaktörerna för ”Skavlan”, som visats i svensk och norsk TV med start 16 januari 2009, aldrig tidigare utsatts för kritik för sitt val av gäster. Allra minst när politiker som Fredrik Reinfeldt (M), Stefan Löfven (S) och förre finansminister Anders Borg (M) tillåtits breda ut sig om det förträffliga i respektive partis/regerings politik.

48-årige Skavlan gick ut försiktigt med frågor som berörde Åkessons psykiska problem ledande fram till den beramade sjukskrivningen. Om hur han upplevde livet, om vilka ångestdämpande medikamenter han inmundigade. En frågeställning jag saknade var vilken roll Åkessons familj, sambo Louise Erixon och späde sonen Nils,  spelat för hans återhämtning och tillfrisknande.

Efter den mjuka inledningen förvandlades plötsligt mysfarbrorn Skavlan till en förhörsledare modell spanska inkvisitionen med anklagelser om ”rasism” med utgångspunkt från vad lokala SD-företrädare – som i det sammanhanget säkerligen är vare sig bättre eller sämre än andra partirepresentanter – sagt. En ung medlem i F! förordade exempelvis för inte så länge sedan avrättning medelst nackskott av KDs nyvalda ledare Ebba Busch Thor.

 Spanska inkvisitionen i aktion enligt en illustratör.

Som grädde på moset visade Skavlan SDs omdiskuterade kampanjfilm från valet 2010, ”Pensionsbroms eller invandringsbroms”, som programinkvisitorn påstod var ”rasistisk”. Något som Åkesson lika lugnt och samlat som sanningsenligt givetvis förnekade. Så där höll det på resten av programmet. Skavlan-Dravlan fyrade av en rad oförskämda frågor till Jimmie och avbröt den senare med nya frågor när denne var i full färd med att besvara de första.

Här ser och hör vi Jimmie Åkesson i en valfilm från SD 2014:

https://www.youtube.com/watch?v=pbLKl-b-Uho

Det hela föreföll vara en full medveten taktik i syfte att få den utbrände SD-ledaren att bryta ihop i studion och gråtande erkänna hur fel han hade haft och vilken ömklig rasist han hade varit. Så skedde nu icke. Åkesson, i nytt prydligt skägg, med ny frisyr och snygga designerglasögon, var kanske inte fullt lika mycket på tårna som vid många tidigare framträdanden men behöll lugnet med ett enastående tålamod. Vänsterpolitruken mitt emot honom, med hatet och illviljan lysande ur ögonen, lyckades aldrig rubba Åkesson.

Ett av resultaten av Skavlans skandalintervju har blivit ett ökat intresse för Sverigedemokraterna och dess politik, som framgår av denna länk:

https://m.facebook.com/SverigedemokraternaSodertorn/photos/a.512067808845815.140456.512057438846852/931222546930337/?type=1

 Bloggaren och Åkesson i ett valmöte i Södertälje stadspark i juni 2010. Foto: LT

Detta är inte ett dugg oväntat – det är numera en regel att ju mer SD och dess representanter misshandlas i medierna, desto mer sympatier får partiet. Rödskäggen på skattefinansierade propagandainstitutionen SVT borde ha lärt sig denna läxa, men det har sannsynligtvis icke skett. Som SD.are har man väl blott att tacka och ta emot, hur bedrövligt man än tycker att oskicket är.

Den normalt närmast patologiske PK-iten och SD-hataren Fredrik Virtanen i Aftonbladet tyckte att Skavlan misslyckades med Åkesson. ”Skavlan hade drömläge men slog bollen i stolpen”, menar Virtanen. Kanske det stämmer. Personligen tror jag Skavlan hade tjänat mer på ett lugnare tonläge under andra halvan av intervjun i stället för att gå på som en arrogant skitstövel som inte lyssnar på intervjuoffret eller ens betraktar detta som en människa värd någon som helst empati.

Virtanens analys här:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article20540452.ab

Jag anser för min del att Mattias Karlsson, vars syster Jimmie för övrigt tidigare dejtat, har gjort ett fullödigt jobb som vikarierande partiledare. Jag har dock aldrig tvekat om att det är Jimmie Åkesson som är ”the real thing”. Det lyser om Åkesson på ett sätt det aldrig kommer att göra om Karlsson. Karlsson är duktig, men Åkesson är briljant.

Om inte alla tecken slår fel går SD nu med Jimmie tillbaka vid rodret – låt vara efter en period av arbetsträning – in i sitt hittills bästa skede. 2018 är det fullt möjligt, för att inte säga troligt, att SD är landets andra största parti. Och tro mig-  Jimmie Åkesson kommer i sinom tid att vara starkare än någonsin. Varje svår prövning som inte tar död på en gör en starkare. Jag talar av egen, dyrköpt erfarenhet. Och Skavlan? Skall vi tro en norsk satirsida får han nu sparken efter Åkesson-skandalen:

http://heltnormalt.no/nasjonensoye/2015/03/28/112500

Fast det är nog bara önsketänkande. I SVTs ögon är det sannolikt enbart en merit att försöka knäcka en av etablissemanget avskydd politiker med utmattningssyndrom. Då är alla medel tillåtna. Även sådana som skulle ha hedrat en förhörsledare i den heliga inkvisitionen.

Inför Sotji-OS: Ryssland värnar traditionella värden

 Ryska statsdumans utrikeschef, Aleksej Puskjov, vill inte att Ryssland skall påtvingas extremistisk västlig politik.

http://newseurope.me/2013/12/23/russia-telling-west-live-according-patterns-many-allies-advocating-traditional-values-pushkov/

Aleksej Pusjkov, som är chef för den ryska stadsdumans internationella utskott, har i en intressant intervju för tidningen Izvestija den 27 december uttryckt sina dubier om den förhärskande, icke-traditionella ideologi som för närvarande behärskar västerlandet. Referat av intervju kan nås via länk överst.

Det Pusjkov har att säga bör sättas i samband med uttalanden gjorda av president Vladimir Putin vid en presskonferens i Kreml den 19 december.

Varken Pusjkov eller Putin sade sig vilja kritisera väst utan betonade mer de egna strävandena att leva i enlighet med ”traditionella ryska värden”. Pusjkov menade också att Ryssland har många potentiella allierade i Europa vilka motsätter sig den dominerande ideologiska maktstrukturen, den politiska korrektheten om man så vill:

Ryssland hävdar inte att västerländska samhällen skall leva efter vårt mönster utan förespråkar rätten för alla länder och samhällen att leva på sitt sätt utan att angripas av den liberala revolutionens export av radikala värderingar.

Enligt Pusjkov ligger det en fara i de ”rådgivande” formuleringar som regelmässigt avlevereras från EU-maktcentret i Bryssel: ”I dag är de rådgivande och i morgon kan de mycket väl bli obligatoriska. Bryssel har exempelvis sänt ett memorandum till sin beskickning där man redan i starka ordalag råder diplomater att deltaga i gayparader.”

Med andra ord menar Aleksej Pusjkov att man från ledande västlig sida är ute efter att tvinga på Ryssland och andra länder den extrema homosexpolitik som råder i stora delar av väst: ”Titta på hysterin kring de så kallade trakasserierna av bögar vilket också har påverkat olympiaden i Sotji. Detta är ren och skär politik som inte har någonting att göra med sakernas verkliga beskaffenhet.”

Den svenska OS-truppen bör tåga in i Sotji-OS med Pride-flaggan i stället för vår blågula flagga. Det anser i alla fall tidningen Expressen.

Som exempel på den aggressiva västpolitiken nämner Pusjkov i intervjun krav på Moldavien att arrangera gayparader som ett villkor för att landet skall få skriva på ett associationsavtal med EU. ”Samma sak skulle ha skett med Kiev, om man hade  gått med på att gå vägen mot association”, anser Pusjkov.

En viktig orsak till denna vilja att påtvinga andra folk okonventionella värderingar, anser Puskjov i intervjun, är ”de sexuella minoriteternas höga grad av aktivitet och existensen av rika sponsorer” samt HBTQ-lobbyns framgångar i media och hos allmänhet. Eftersom de flesta politiker inte vågar gå emot sina väljares förmodade värderingar anpassar de sig till det rådande politiska klimatet.

Dessutom adopterar väst den falska förståelsen att sexuell frihet som inte begränsas av någonting är synonymt med framsteg. Vi ser emellertid de facto ett försök att förändra den mänskliga civilisationens själva grund.

”Väst”, förklarar Aleksej Pusjkov vidare, ”utvecklar och introducerar en ny ideologi som är motsatt den traditionella kristna moralen”.  Han menar att vad som för närvarande pågår i västvärlden är en omfattande avkristning med utvecklandet av en gränslös värld utan stater, moraliska normer eller civilisatoriska fundament.

En mardrömslik ny, ”skön” värld om ni frågar denna bloggare.

 Putin: ”Vi måste uppmärksamma våra traditionella ryska värderingar.”

President Vladimir Putin pläderade vid presskonferensen i Kreml någon vecka innan Pusjkov intervjuades av Izvestija för att:

Vi måste uppmärksamma våra traditionella ryska värderingar, annars kommer vårt samhälle att degenerera. Vi måste komma ihåg våra värden och utvecklas på grundval av dem. Det är en konservativ ståndpunkt som dock inte stör utvecklingen.

Putin påstod sig inte vilja kritisera västerlandet men däremot vara mån om att ”skydda ryska medborgare mot aggressiva sociala grupper som enligt mig inte bara uppför sig som de vill, utan också tvingar sina åsikter på andra människor”.

Om intervjun via denna länk:

http://swedish.ruvr.ru/news/2013_12_19/Putin-jag-kritiserar-inte-vasterlandska-varden-3504/

Jag kommer här helt osökt att tänka på en sekvens jag nyligen bevittnade i ett svenskt TV-program med den voluminöse brittiske skådespelaren och flamboyante bögen Stephen Fry, som på ett auktoritärt sätt stövlade upp på en rysk redaktion med sitt kamerateam och aggressivt ställde en redaktör till svars för den ryska politiken att förbjuda propaganda för homosexualitet bland barn.

Det framstod för mig, när jag såg inslaget, som kristallklart att det är vårt eget svenska/västerländska sätt att hantera sådana frågor som är extremistiskt och inte det ryska.

 Stephen Fry stövlade upp på rysk redaktion.