Posted tagged ‘Muslimska Brödraskapet’

Attackerna mot Egyptens kristna ökar

18 augusti, 2013

492d3ee1a842c41b3a0f6a706700de46Förödelsens styggelse i Egypten: kristna institutioner och kyrkor förstörs.

Efter att ha tänt på en franciskanerskola lät militanta islamister tre nunnor paradera på gatorna i en egyptisk stad som ”krigsfångar” innan en muslimsk kvinna förbarmade sig över dem. Två andra kvinnor som arbetade vid samma skola sextrakasserades och förnedrades.

Sedan egyptisk militär och säkerhetsstyrkor rensat två läger med anhängare till den avsatte presidenten Muhammad Mursi har vreda islamister ägnat sig åt att bränna ner och på annat sätt attackera kristna kyrkor och institutioner i allmänhet och koptiska sådana i synnerhet. Även kristna hem och affärer ägda av kristna har attackerats.

Attackerna, som närmast får ses som en typ av irreguljär krigföring, anses utgöra varningar till kristna i och utanför Kairo att avhålla sig från politiska aktiviteter.

Förtrycket av Egyptens kristna minoritet, där kopterna utgör tio procent av landets 90 miljoner invånare, daterar sig långt tillbaka i tiden men har accelererat sedan Mursi avsattes av militären den 3 juli. När detta skrivs har omkring 40 kyrkor bränts/plundrats runt om i Egypten, medan ytterligare runt 25 har attackerats och utsatts för skadegörelse.

Här en företeckning över kristna anläggningar som förstörts hittills:

https://www.copticworld.org/articles/2387/

På en del platser har kopter och moderata muslimer, de senare ofta nog från sufiordnarna, förenats i sin avsky gentemot islamisternas våld. Våldet underlättas av att polisen ofta lyser med sin frånvaro ute i provinserna och således lämnar fältet fritt för lslamisternas framfart.

12B63BCA7ECBDCC35BD5949D3F895AMursianhängare framlägger sin syn i Kairo.

Det finns en risk att de egyptiska motsättningarna kommer att spilla över till omvärlden med otrevliga följder. I Sverige förvandlade Mursi-anhängare sistlidna helg Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm till en mindre variant av Tahrirtorget i Kairo, och i muslimtäta Karlskrona i Blekinge brändes Filadelfiakyrkan ner till grunden. Orsaken till detta är ännu dock oklar.

Shibley Telhami, som innehar Anwar Sadat-professuren för fred och utveckling vid University of Maryland, har i en artikel i Washington Post den 16/8 gjort en analys av situationen i Egypten. Han skriver bland annat följande:

Mycket av Egyptens kris bottnar i en ideologisk kamp. Mursi och Muslimska brödraskapet överskattade den utsträckning i vilken egyptierna identifierar sig själva med islam. Och nu, med sitt våldsamma undertryckande av brödraskapet, underskattar generalerna som avsatte Mursi den.

Mursi och brödraskapet har alltså misstagit sig på det egyptiska folkets muslimska trosnit. Det konstaterades visserligen i en undersökning från maj 2012 att två tredjedelar önskade se sharialagen som grunden för den egyptiska lagen. Vid närmare betraktande visade det sig emellertid att endast 17 procent ville ha en bokstavlig tolkning av sharia – 83 procent tänkte sig en lag i ”sharias anda” anpassad efter moderna förhållanden.

imagesProfessor Shibley Telhami.

Professor Telhami gör följande analys:

I det stora hela har det politiska islams resonans i arabvärlden – och särskilt i Egypten – överdrivits.

Muslimska brödraskapets valframgångar som förde Mursi till makten berodde i detta perspektiv mer på brödraskapets väloljade och effektiva valmaskineri än på väljarnas entusiasm för radikal islam. Situationen i nuläget ter sig enligt professor Shibley Telhami mycket oviss: militären misstar sig om den tror att det går att styra Egypten enbart genom att undertrycka Muslimska brödraskapet och dess anhängare

Professor Telhamis artikel kan läsas i sin helhet här:

http://www.washingtonpost.com/opinions/egypts-identity-crisis/2013/08/16/70d1459c-0524-11e3-88d6-d5795fab4637_story.html

Mursi sitter löst trots USA-uppbackning

1 juli, 2013

imagesCA1OXWB6Hundratusentals demonstranter intog Tahrirtorget i Kairo.

Den rapporteras nu att den egyptiska oppositionsrörelsen Tamarrud ställt president Muhammad Mursi inför ett ultimatum: avgå  och förbered nyval. Annars kommer de massiva protesterna att fortgå och troligen trappas upp. Den 30 juni förekom demonstrationer på ett 20-tal platser i Egypten, varvid minst sju personer skall ha dödats och över 600 skadats. På Tahrirtorget i Kairo samlades mellan 200 000 och 300 000 människor.

Här en video från protesterna i Kairo:

http://www.youtube.com/watch?v=u17qjLWNLJ4&feature=youtu.be

Efter att i drygt 30 år ha styrts av Hosni Mubarak, som efterträdde den av medlemmar i Muslimska brödraskapet 1981 mördade Anwar Sadat, är det tydligt att demokratin ännu inte slagit rot i Egypten. Folket har vant sig vid att styras av auktoritära ledare såsom Nasser, Sadat och Mubarak. Störtandet av Mubarak släppte dock fram en flodvåg av uppdämt missnöje, vilket ledde fram till valet av det islamistiska Muslimska brödraskapets ledare Mohammad Mursi som ny president 2012.

Någon utvecklad demokrati har Mursi dock inte gått i bräschen för. Den redan tidigare existerande förföljelsen av de kristna kopterna har bland annat trappats upp. Oppositionen vänder sig nu mot det islamistiska styret och vill uppenbarligen inte vänta på nästa ordinarie val. Att gå ut på gatorna inför all världens media anses ge snabbare och mer långtgående resultat.

TwitterbildBanderoll där Obama anklagas för att stödja terrorism i Egypten.

Det växande folkliga missnöjet med Mursi och Muslimska brödraskapet är minst sagt pinsamt för den amerikanska Obama-administrationen, som nyligen pumpade in 1,3 miljarder dollar i brödraskapets kassakista. I samband med demonstrationerna mot Mursi och brödraskapet har Obama-fientliga budskap framförts, något som mig veterligt icke uppmärksammats i svenska media. På Tahrirtorget förekom en banderoll med texten ”Obama supports terrorism” på engelska och arabiska (se Twitter-bild ovan).

Inför de väntade demonstrationerna den 30 juni framförde den amerikanska Kairo-ambassadören Anne Patterson ett entydigt budskap till den egyptiska oppositionen: demonstrera inte mot Mursi och Muslimska brödraskapet. En uppmaning som tydligtvis rönte ringa efterföljd att döma av de massiva protester som följde. Patterson anklagades i en TV-intervju av den förre egyptiske parlamentarikern Mustafa Bakari för att vara en agent för det Muslimska brödraskapet.

Bakari avslöjade att ambassadör Patterson sammanträffat med biträdande ledaren för brödraskapet, Khairat al-Shater, i dennes bostad, något som tyder på mycket nära förbindelser mellan de båda. Patterson skulle betrakta al-Shater som Egyptens verklige ledare. Bakari menar rentav att Patterson är ”…en medlem av en sovande cell av Brödraskapet, sannolikt rekryterad av Essam al-Erian eller Muhammad al-Baltagi”.

2012-634873740870512183-51USAs ambassadör Anne Patterson uppges ha nära band till Muslimska brödraskapet.

Frågan är nu hur Mursi och Muslimska brödraskapet kommer att hantera de oppositionella kraven på avgång och nyval. Mursi har ansetts vara populär i folkdjupen, men protesterna under den senaste tiden visar att den populariteten eroderat betänkligt. En annan fråga är hur militären kommer att ställa sig – den har tidigare traditionellt förhållit sig skeptisk gentemot islamistiska krafter, vilket är ett arv från Sadat- och Mubarak-tiden.

Slutligen frågar man sig hur länge Obama-administrationen kommer att fortsätta hålla Mursi och hans brödraskap under armarna. Att den inte har något emot islamistiska krafter visas av stödet till oppositionella styrkor i Syrien.

/Läs gärna mer om situationen i Egypten på  sajten thegolanispy.wordpress.com/

Massivt Obama-stöd till jihadister och palestinier

29 juni, 2013

011Obama har täta kontakter med Egyptens islamistiske president Muhammad Mursi.

När Barack Obama valdes till USAs president 2008 var han den förste öppet socialistiske presidenten i landets korta historia. I Obamas släktbakgrund med rötter i Kenya på fädernet finns muslimska konnotationer, och när modern sedan gifte om sig med en indonesisk muslim innebar det att unge Barack Hussein tidigt insöp grundläggande muslimska värderingar.

Det existerar en rikhaltig konspirationsflora med sensmoralen, att Barack Hussein Obama i själva verket är en troende muslim med en dold agenda att göra USA islamskt. Jag tänker inte göra alltför mycket av denna typ av teorier vilka troligen är klart överdrivna. Ändå går det inte gärna att undvika redovisa ovannämnda bakgrund när man tar i beaktande delar av Obama-administrationens utrikespolitik.

För en tid sedan utverkade utrikesminister John Kerry ett massivt ekonomiskt stöd om 1,3 miljarder dollar till Egyptens regering som baseras på det jihadistiska/islamistiska Muslimska brödraskapet och leds av den omtvistade presidenten Muhammad Mursi. Enligt Obama-kritiska bedömare är stödet för Muslimska brödraskapet och andra jihadistiska krafter nu ”utom all kontroll”.

610240c3454ffa474482cdc987683c1276831710Sheikh Abdullah Bin Bayyah: muslimsk extremist med försänkningar i Obamas Vita hus.

American Center for Law and Justice (ACLJ) har rapporterat att Sheikh Abdullah Bin Bayyah nyligen i Vita huset sammanträffade med viktiga befattningshavare i Obamas säkerhetsstab. 2004 utfärdade Bin Bayyahs organisation, International Union of Muslim Scholars, en fatwa (ett religiöst påbud) som inskärpte att det var alla muslimers plikt att döda amerikanska soldater i Irak.

International Union of Muslim Scholars har gjort sig beryktat genom att ge sitt stöd till självmordsmördarbombare i Israel och genom att prisa den nazityska Förintelsen. Nu ber dess talesman Abdullah Bin Bayyah Obama-administrationen om rundhänt stöd för beväpning av de jihadistiska upprorsmakarna i Syrien.

Frågan är varför den nominellt kristne president Barack Obama så till den grad favoriserar islamistiska krafter, vilka såväl i Egypten som Syrien liksom på andra ställen går hårt fram mot kristna trosbekännare. Kristna är i dag de facto den mest förföljda grupperingen i världen, vilket jag framhöll i en artikel i Dispatch International (20 juni). Enligt organisationen Open Doors är 100 miljoner kristna föremål för förföljelse och förtryck världen över. Detta sker i kvarvarande kommunistiska men framförallt i arabiska/muslimska länder och regioner.

John Kerry, Shimon Peres and Mahmoud AbbasJohn Kerry träffar Israels president Shimon Peres och Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas under sin intensiva Mellanöstern-diplomati.

I Israel-Palestina-frågan är Obama-administrationen jämväl mycket angelägen om att blidka palestinaarabiska intressen. Utrikesminister Kerry har den senaste tiden pressat hårt på för att nya fredssamtal skall komma till stånd mellan Israels regering och den Palestinska myndigheten. Framförallt betonas att israelerna måste lämna den så kallade Västbanken (som utgörs av de bibliska områdena Judéen och Samarien) med dess bosättningar i palestinska händer.

Medlemmar i Likud-regeringen med premiärminister Benyamin Netanyahu i spetsen har förklarat sig villiga att gå med på att utrymma 90 procent av området, medan andra kabinettsmedlemmar motsätter sig detta. Nedan en länk till en sammanfattning av den amerikanska Israel/Palestina-diplomatin, vilken i första hand synes vilja underlätta för den förestående uppgraderingen av ”Palestinas” roll i FN i höst:

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/palestinianauthority/10145946/John-Kerry-flies-in-to-force-Israelis-and-Palestinians-back-to-talks.html

300px-West_Bank_&_Gaza_Map_2007_(Settlements)Karta över de palestinaarabiska områdena Västbanken och Gaza.

Det talas ofta felaktigt om Israels ”ockupation” av Västbanken. Faktum är att det var Transjordanien som annekterade denna forna del av det brittiska Palestina-mandatet efter det första Arab-israeliska kriget 1949. I samband med Sexdagarskriget 1967 tog Israel kontroll över det omtvistade området av säkerhetsskäl. En snabb blick på kartan räcker för att man skall få klart för sig att detta område, som numera blomstrar tack vare de judiska bosättarnas insatser, är av oskattbar vikt för staten Israel såväl ekonomiskt som militärt strategiskt. Dessutom drar palestinaaraberna stor ekonomisk nytta av den utveckling som skett.

Frågan är om Likud-regeringen verkligen vågar överlämna Västbanken till palestinierna. Följderna skulle bli ett sämre israeliskt säkerhetsläge och en avstannande ekonomisk utveckling. Dessutom skulle många israeler gå man ur huse för att protestera mot en sådan utförsäljning av nationella intressen och Likud-regeringen skulle sitta mycket löst.

Fallet Assad: hur en tystlåten läkare kan bli diktator och massmördare

3 maj, 2013

286884-bashar-al-assadBashar al-Assad ser med rätta bekymrad ut.

Det var inte tänkt att Bashar al-Assad, född 1965, skulle bli Syriens president. Han var i yngre dagar tystlåten, studieinriktad och så vitt känt ointresserad av politik. Efter medicinutbildning i Syrien begav han sig till Storbritannien för att förkovra sig vid Western Eye Hospital 1992. När den äldre brodern Basil dog i en bilolycka 1994 kallades unge Bashar hem till Syrien för att bli faderns, president Hafez al-Assad, efterträdare.

Hafez al-Assad (1930-2000) hade tagit makten i en oblodig statskupp 1970. Han upprättade en sekulär regim som i viss mån tolererade andra trosinriktningar än hans egen variant av islam – al-Assad tillhörde den alawitiska minoriteten – men styrde i övrigt landet med hård hand. De oroligheter som förekom innefattande både ett kuppförsök från brodern Riifat al-Assad och resningsförsök från Muslimska brödraskapet och andra islamistiska grupperingar.

Utrikespolitiskt bekämpade al-Assad-regimen Israel som man bekrigade i Oktoberkriget 1973 samt fick stöd från Sovjetunionen. 1976 intervenerade Syrien i Libanon som man mer eller mindre styrt efter behag sedan dess. I kriget i Persiska viken (Gulfkriget) 1991 deltog Syrien med en symbolisk styrka mot Saddam Hussein-regimen i Irak.

I februari 1982 beordrade president Hafez al-Assad ett flygangrepp mot den egna staden Hamah, där enligt en del uppgifter så många som 40 000 människor dödades.

tumblr_lxhvu8WQuM1qh9czeo1_400Hafez al-Assad styrde Syrien med järnhand i 30 år.

När Bashar al-Assad efter faderns död 2000 övertog den äldre al-Assads roll dels som ledare för Bathpartiet, dels som Syriens president, var han egentligen för ung för den senare rollen. Det syriska parlamentet, Majlis Al Sha´ab, beordrades därför rösta igenom en sänkning av lägsta åldern för att bli president från 40 till 34 år. Bashar al-Assad råkade händelsevis vara just 34 år.

Den yngre al-Assad tillträdde som Syriens president den 17 juli 2000 efter att ha valts med 97,2 procent av rösterna. Några andra kandidater fanns händelsvis inte. 2007 återvaldes han för ännu en sjuårsperiod, nu med 97,6 procent. Nästa presidentval skall hållas 2014.

När Bashar blev president fanns, både i hemlandet och utomlands, vissa förhoppningar om att denne ögonskenligen blide, välutbildade och språkkunnige ögonläkare skulle genomföra demokratiska reformer. Dessa förhoppningar har eftertryckligt kommit på skam. Således har Assad-regimen av internationella människorättsorganisationer såsom Human Rights Watch och Amnesty International anklagats för ägna sig åt systematisk tortyr, fängslanden och mord på oliktänkande.

Sedan 2006 råder i Syrien utreseförbud för oppositionella och en mängd andra inskränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna. Demokrati och frihet står inte på agdendan trots upprepade men vaga löften från Assads sida. Utrikespolitiskt har Bashar al-Assad fullföljt traditionen från faderns sida genom att vara motståndare till Israel, västvärlden och USA och även genom att styra och ställa efter gottfinnande i Libanon, icke minst genom sin bundsförvant Hizbollah som vägrar erkänna Israel och ägnar sig åt regelmässig terror mot det södra grannlandet..

gty_assadGoda vännerna al-Assad och Putin träffades i Moskva i december 2012.

2005 dödades den libanesiske premiärministern Rafik Hariri i ett mordanslag som bar den syriska regimens alla insignier. Bashar al-Assad har i en intervju med The Wall Street Journal uttryckligen sagt sig vara ”anti-Israel” och ”anti-väst”. I motsats härtill har han, liksom fadern, odlat vänskapsförbindelserna med Ryssland som bland annat satt stopp för planerade NATO-bombningar mot regeringsstyrkorna. Med mullornas Iran upprätthålls intima förbindelser. En trogen vän och uppbackare var vidare framlidne diktatorskollegan Hugo Chávez i Venezuela.

Det var i slutet på januari 2011 som den så kallade arabiska våren drabbade även Syrien. Oppositionen började nu kräva exotiska företeelser såsom politiska reformer, hävande av undantagstillståndet med anor från 1963 samt medborgerliga fri- och rättigheter. Assadregimen drabbades av panik och svarade med våld och krigshandlingar mot den egna befolkningen.

I augusti 2011 attackerade regimen landets främste politiske karikatyrtecknare, den internationellt inflytelserike Ali Farzat, som blev svårt skadad i ett rått överfall. Assads råskinn bröt sönder händerna på Fazsat för att han inte skulle kunna fortsätta driva med förtryckarregimen i Damaskus. Händelsen väckte bestörtning i omvärlden.

farzatAli Farzat vårdas på sjukhuset efter överfallet.

Krigstillståndet mellan regimen i Damaskus och den brokiga syriska oppositionen har därefter trappats upp och visar inga tendenser till att mattas av. Snarare tvärtom. Alla internationella medlingsförsök har misslyckats. Samtidigt fortsätter civilbefolkningens lidanden alltmedan flyktingströmmen tilltar.

Även om oppositionsstyrkorna, bland dem en hård kärna kompromisslösa jihadister med internationella inslag, inte är Guds bästa barn utan får uppbära sin del av ansvaret för den uppkomna situationen är det Baath-regimen under Bashar al-Assad som måste axla huvudansvaret. Detta genom sin förkärlek för excessivt våld, bland annat omfattande kemiska stridsmedel och bombningar av byar och städer och genom sin obefintliga flexibilitet.

Bashar al-Saddam är fången i det förtryckarsystem som skapades av fadern Hafez al-Assad. Den yngre Assad saknar uppenbarligen all förmåga att frångå sin roll som traditionell arabisk diktator, för vilken det egna folket endast är till nytta om det gagnar de egna maktambitionerna. Detta är den föga uppbyggliga  förklaringen till att en ursprungligen tystlåten ögonläkare utan politiska ambitioner blott alltför lätt kunde smälta in i rollen som diktator och massmördare.

lZapiroToonAliFerzatEn tecknares kommentar till Assad-regimens överfall på Ali Farzat…

En centerpartistisk Israel-hatare

15 april, 2013

l220px-C0CT2340_litenEn doldis bland Israel-hatare: Pär Granstedt (C).

Det har under den senaste tiden diskuterats mycket kring fallet Omar Mustafa, islamisten och antisemiten som nyligen tvingades avgå från Socialdemokraternas partistyrelse mindre en vecka efter det han invaldes.

Att vara antisemit och hata Israel har dock aldrig varit någon nackdel för den som vill göra karriär inom sosseriet – snarare tvärtom. Mustafas fall blev slutligen de kvinno- och HBTQ-fientliga skrivningarna i anslutning till Islamiska förbundets program. Mustafa tvingas således bort, men hans meningsfränder när det gäller Mellanöstern-frågan av typ Carin Jämtin och Veronica Palm sitter kvar i orubbat bo. Liksom givetvis Stefan Löfven, som bjöd in en representant för det ”kära systerpartiet” Fatah, svårt besudlat av terror genom åren, till den senaste partikongressen.

Men antisemitismen och antiisraelismen är definitivt icke begränsad till S-partiet i svensk politik. I Centerpartiet finns exempelvis en man som heter Pär Granstedt, född 1945 och 1973-94 riksdagsledamot samt bland annat ledamot i utrikesutskottet och utrikesnämnden. Denne var efter riksdagskarriären sakkunnig i regeringskansliet  1995-99 i säkerhets- och utrikespolitiska frågor. Därefter har han varit sysselsatt som omvärldsanalytiker och var 2006-2209 generalsekreterare i Association of European Parliamentarians for Africa (AWEPA).

Pär Granstedt har ytterligare en syssla. Han är utrikeskrönikör  för centerpressen. Ett av favoritämnena är Israel och situationen i Mellanöstern. Granstedt har genom åren gjort sig beryktad  som en rabiat Israel-hatare och en lika rabiat ”Palestina”-vän. Såvitt jag kan erinra mig har han aldrig någonsin haft ett enda positivt ord att säga om den judiska staten Israel. Att Israel skulle ha någon rätt att existera inom säkra och erkända gränser tycks inte finnas på utrikesexperten Pär Granstedts världskarta: allting är Israels fel.

95643-004-C6761B70Det israeliska parlamentet Knesset i huvudstaden Jerusalem – centrum för en vibrerande demokrati.

Det senaste exemplet på Granstedts antiisraeliska tirader kom i dag (15 april 2013) där hans alster i Länstidningen i Södertälje rubricerats ”Israels ödesdigra vägval”. Texten har tidigare bland annat publicerats i Hallands Nyheter. Som vanligt avlevererar han en bredsida mot staten Israels regering samt även den amerikanska Obama-administrationen, vilken verkligen inte kan berömma sig av att vara särdeles proisraelisk även om den officiellt nödgas stå bakom USAs traditionella stöd för Mellanösterns enda demokrati.

Bland Granstedts hårresande anklagelser mot Israel märks: ”Israel har bedrivit en kolonial erövringspolitik i Palestina i ett halvsekel” samt att ”ett Israel från Medelhavet till Jordanfloden ska förverkligas”. Vidare ordar Pär Granstedt bland annat om ”demokratiseringen” i ett land som Egypten. Alltså ett land där det islamistiska Muslimska brödraskapet kommit till makten och vars nuvarande president för något år sedan i ett tal hänvisade till judar (även om han använde termen ”sionister”) som apor och grisar.

Demokratisering, Pär Granstedt?

Hela texten här:

http://hn.se/asikter/kronikor/1.2080610-israels-odesdigra-vagval

Personer som Pär Granstedt, vilka snöat in på schablonbilden av Israel som stora stygga vargen i Mellanöstern, kan för sitt liv inte förstå att detta land med sitt för sin överlevnad kämpande folk, inte har råd att lita på de mer eller mindre extremistiska palestinaarabiska grupperingar som brukar varva fagert tal om fred med terror, självmordsbombningar och raketbeskjutningar mot civila mål i Israel. Och där en av grupperingarna, Hamas, inte gör någon hemlighet av att man önskar utplåna Israel från kartan och slänga judarna i havet.

När får vi höra Granstedt och hans meningsfränder bekymrat tala om det faktum, att inom de arabiskkontrollerade territorierna Västbanken och Gaza barnen från tidigaste år får lära sig att hata judar och hur ärorikt det är att spänna fast ett bälte med sprämgmedel runt livet och beröva ett antal människor livet samtidigt som de själva går samma väg?

suicide-girl-01Hamas-flicka med självmordsmördarbälte.

Sannolikt aldrig. Granstedt et consortes har redan bestämt sig för att allt elände i denna plågade del av världen emanerar ur den judiska staten Israel, en ö av demokrati, civilisation, välstånd och teknologiskt kunnande förutan vilken omgivande länder inte skulle klara sig särskilt länge. Ett land som slåss för våra frihetliga och demokratiska värden. Det är ingenting annat än skrämmande att det är personer som Pär Granstedt som har format Sveriges Mellanöstern-policy genom åren.

Pär Granstedt är en yngre bror till docenten i ekologiskt lantbruk Artur Granstedt och liksom denne född i Mölnbo i Södertälje kommun.

Islamismen vinner terräng i svensk politik

10 april, 2013

omar-mustafaOmar Mustafa: antisemitismens ansikte i S partistyrelse.

När medlemmar i Sverigedemokraterna uttrycker sig antisemitiskt blir de, med all rätt, uteslutna ur partiet. Såvida de inte har den goda smaken att själva avgå dessförinnan. I Socialdemokraterna blir antisemitierna tvärtom invalda i partistyrelsen.

Nyligen invaldes Omar Mustafa, 27, i den socialdemokratiska partistyrelsen. Han är sedan 2010 ordförande i Islamska förbundet i Sverige där han efterträdde Abdirisak Waberi, som blev riksdagsledamot för Moderaterna. Den senare har gjort sig känd för att förespråka sharialagar och för att vilja förbjuda kvinnor att dansa och lyssna till musik. Waberi menar också att det är OK för en man att ha fyra fruar.

Omar Mustafa har som ordförande i Islamska förbundet vid ett flertal tillfällen bjudit in fradgatuggande antisemiter och Israel-hatare. Ett par av dessa är Yvonne Ridley, som uttalat att ”sionister har sina tentakler överallt” och att judar styr media, samt Azzam Tamimi, vilken sagt att ”Israel är en cancer” och som 2004 glorifierade en palestinsk självmordsbombare.

Mustafa har vidare på Facebook ”gillat” den islamistiske ideologen Yusuf al-Qaradawi från Muslimska brödraskapet i Egypten, som bland annat menat att den nazistiska judeutrotningen var ett ”gudomligt straff”. Enligt Mustafa i ett uttalande för Sveriges radio 2010 är samme Qaradawi ofta ”väldigt balanserad i sin retorik”.

news-graphics-2008-_440808aDen islamistiske hatpredikanten Yusuf al-Qaradawi. ”Ofta balanserad i sin retorik” enligt Omar Mustafa.

Omar Mustafas bakgrund som antisemit och Israel-hatare är snarast en merit i socialdemokratiska sammanhang. Det var långt ifrån någon tillfällighet att partiledaren och trolige blivande statsministern Stefan Löfven vid partikongressen nyligen beskrev den palestinska terroristorganisationen Fatah som ”vår kära systerorganisation” i sina hälsningsord till gästen Husam Zomlot från Fatah.

Fatah är den lyckligtvis avsomnade terroristledaren Yassir Arafats gamla parti, som i alla år betraktat våldet som ett legitimt medel i politiken. Fatah kontrollerar i dag det område som brukar kallas Västbanken. Sossarna gick under partikongressen dessutom ut med kravet att Sverige skall inrätta en ambassad på palestinskt territorium fastän ”Palestina” inte är erkänt som statsbildning.

Det kan nämnas att Fatah den 29 mars 2013 hyllade en palestinsk självmordsmördarbombare som dödat tre och skadat 28 personer. Hyllningen här:

BHfAVNaCAAAmS5pFatahhyllning till självmordsmördare.

I den socialdemokratiska partitoppen vimlar det i själva verket av palestinasympatisörer och Israel-hatare. Carin Jämtin, i dag partisekreterare men förstanamn som påtänkt partiledare innan Löfven fick jobbet, är en av dessa. Hon väckte uppseende då hon den 17 augusti 2009 på Facebook ”gillade” den antisemitiske journalisten Donald Boströms skröna i Aftonbladet om att Israels armé stjäl organ från dödade palestinier och säljer dessa till högstbjudande. Jämtin kommenterade uppmuntrande:

Du har verkligen gjort ett viktigt arbete med detta.

En bloggares i sammanhanget mycket upplysande möte med Jämtin skildras här:

http://utkast.livejournal.com/16995.html

Även sossehöjdarna Veronica Palm och Urban Ahlin har givit uttryck för den rutinmässiga propalestinismen/antiisraelismen som varit tradition inom sosseriet sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar, låt vara att Göran Persson stod för en viss tillnyktring under sin decennielånga statsministertid 1996-20006; Perssons utrikesminister Anna Lindh var dock en palestinavän av traditionellt snitt. Sedan palestinatjejen Mona Sahlin tagit över efter Persson återgick allt till det gamla.

331810392Veronica Palm (S) vill se Jerusalem som ”Palestinas” huvudstad.

Palm och Ahlin krävde i ett debattinlägg i Aftonbladet den 27 november 2012 att produkter från de av Israel så kallade ockuperade områdena – de erövrades fair and square i samband med Sexdagarskriget 1967 och är vitala för den israeliska säkerheten – skulle ursprungsmärkas. Palm har därtill välkomnat ”Palestina” som FNs ”194e medlemsstat” – med Jerusalem som huvudstad (Jerusalem är i dag som bekant Israels huvudstad).

Tilläggas kan att Socialdemokraternas tidigare kristna organisation Broderskapsrörelsen för något år sedan bytte namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet och numera mest är att betrakta som en muslimsk stödorganisation.  Organisationen tillhör de mest högljudda uppbackarna av det återkommande Israel-fientliga propagandajippot Ship to Gaza.

Av ovanstående torde mer än väl ha framgått att en antisemitisk inställning ingalunda är någon nackdel för den som vill göra karriär i sossepartiet. Snarare då en tillgång. Det blir tydligt när man tänker på hur Ilmar Reepalu fått hållas under så många år som Malmös starke man trots otaliga antisemitiska klavertramp.

Men inte alla merd anknytning till socialdemokratin är lyckliga över detta. Den muslimska feministen Bahareh Andersson skrev under rubriceringen ”Utnämningen av Omar Mustafa ett svek mot Sveriges kvinnor” följande på Newsmill den 9 april 2013:

Jag antar att varken moderaterna eller sossarna vill se eller inse vad det betyder att båda dessa herrar, Waberi och Omar, har goda relationer med Muslimska Brödraskapet som inte bara sprider medeltida kvinnosyn men också har fostrat terrorister.

Även Mona Sahlin har, lo and behold, kritiserat Omar Mustafa som ny styrelseledamot (S):

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16574835.ab

Den muslimska invandringen till Sverige fortsätter med oförminskad styrka. Det innebär rent matematiskt att kvantiteten islamistiskt sinnade antisemiter hela tiden fylls på, även om jag vill understryka att långt ifrån alla muslimska immigranter är islamister. Det innebär också att islamismen i svensk politik vinner terräng. Figurer som Abdirisak Waberi, Omar Mustafa och Mehmet Kaplan i Miljöpartiet är bara början.

chadi5Chadi Freigeh – skandinavisk talesman för Hizb-ut-Tahrir.

2018 eller 2022 kan vi  mycket väl ha islamismen representerad i Sveriges riksdag i form av shariapartiet Hizb-ut-Tahrir. I Belgiens huvudstad Bryssel finns partiet Islam redan representerat med två mandat sedan kommunalvalet i oktober 2012.

Islamonazistisk propaganda mot judar: jihadisterna laddar upp

5 mars, 2013

BEhCLRdCUAA0MyEBudskap av det här slaget är vanligt förekommande på islamska demonstrationer runt om i världen.

http://www.apg29.nu/index.php?artid=6700

Länken ovan går till en video,  som på ett instruktivt sätt belyser det som så lätt hamnar i skymundan hos de toleransens apostlar som inte vill se några fel hos islam: det hat mot judar och allt judiskt som finns som en mörk underström inom islam. Det är en utmaning för moderna och moderata muslimer att göra upp med detta fenomen.

Man kan spåra islams negativa inställning till judar tillbaka till profeten Muhammeds liv och verksamhet på 600-talet. Fenomenet får en belysning i Kader Abdolahs på historiska fakta baserade roman om Muhammed med titeln Sändebudet (2007, svensk upplaga Norstedts 2010, sidorna 220-221):

Mohammad hade börjat tycka illa om judarna på grund av deras sammansvärjning med Mekkas armé; han förstod att så länge judarna var i staden skulle han inte kunna vinna krigen. Han väntade på rätt tillfälle att definitivt lösa problemet med judarna…Mohammads tålamod började tryta och han fattade ett beslut som han längde hade velat ta. Han gav judarna en dag på sig att lämna staden. Varje familj fick ta med sig så mycket ägodelar som en kamel kunde bära och måste lämna kvar guld och pengar.

Medinas judar vägrade fräckt nog dock att hörsamma Muhammeds order. Då lät profeten bränna ner deras dadelpalmer och förstörde på så sätt deras odlingar. Muhammed uppmanade nu på nytt judarna att ge sig av, annars skulle han också bränna deras bostäder. Nu skulle de inte heller få ta med sig någonting, något Muhammed påstod Allah själv hade befallt. Judarna gav sig slutligen av men de brände själva sina bostäder och ägodelar så att inte Muhammed skulle kunna lägga beslag på dem för egen del.

Toleransens apostlar brukar betona att såväl kristna som judar i Koranen betecknas som ”bokens folk” och att judendom, kristendom och islam är så kallade abrahamitiska religioner efter den gemensamme stamfadern Abraham. Detta stämmer till en del. Men det stämmer också att judar i Koranen (exempelvis i surorna 2:61, 5:60 och 7:166) omnämns såsom bland annat apor och grisar. Visserligen står det inte att judar generellt är apor och grisar men däremot vissa judar som enligt Muhammed har brutit sabbaten.

Se här hur en imam försöker förklara saken:

http://fragaimamen.se/varfor-kallas-judar-for-grisar-i-koranen/

Faktum kvarstår dock. Muhammed skrev i Koranen att vissa judar kan jämföras med grisar/svin och apor. Just dessa tillmälen har sedan använts av otaliga muslimska hatpredikanter i syfte att brännmärka hela judenheten och Israel. Bland annat av Egyptens president Muhammad Mursi med hemvist i islamistiska Muslimska Brödraskapet i ett TV- framträdande innan han blev president:

secondColumnEgyptens president Muhammad Mursi om judar innan han tillträdde sitt ämbete.

Mursi brännmärker i sin framställning även Israel och judarna – även om han föredrar att tala om ”sionister”, också om judar i historisk tid långt innan den sionistiska ideologin fanns – bland annat som ”blodsugare” och ”krigshetsare” samt förkastar en tvåstatslösning för israeler och palestinier i Mellanöstern; han tänker sig att araberna skall lägga beslag på hela det område som nu utgör staten Israel. En video från Mursis framträdande finns på bloggen Sapere Aude här:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=9570

Det finns, som framgår av videon överst i det här inlägget, klara likheter mellan islamistisk och nationalsocialistisk propaganda avseende det judiska folket. Det är ingen tillfällighet att publikationer av typ Sions vises protokoll och Hitlers Mein Kampf är oföränderliga storsäljare i arabvärlden inklusive de palestinska områdena, där redan förskolebarn får lära sig hata judar och det eftersträvansvärda i att bli självmordsbombare.  För militanta muslimer tenderar Adolf Hitler att vara en stor hjälte vars enda misstag var att han inte lyckades utrota alla judar. Den inställningen mötte jag själv under ett besök på Västbanken 2005. Antisemitismen är i själva verket en integrerad del av vardagslivet i arabvärlden.

En av historiens mest beryktade muslimska antisemiter var Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini (1895/97-1974) som hetsade araber mot judar vilket ledde till massakrer i Jerusalem före Andra världskrigets utbrott. Stormuftin mottogs 1941 i audiens av Tysklands då till synes obetvinglige diktator Adolf Hitler (1889-1945). Al-Husseini uppmanade Hitler att massutrota judarna och fick muslimska förband i Waffen-SS uppkallade efter sig.

Det tillhör rutinen att islamistiska demonstrationer världen över, exempelvis i Malmö, bär på nazi- och hitlervänliga plakat och skanderar slagord i samma riktning, ofta på arabiska.

36tHaj Amin al-Husseini inspekterar tyska vapen under Andra världskriget.

Det finns naturligtvis hyggliga och moderata muslimer som inte bekänner sig till hatbudskapet mot judarna och som tar avstånd från jihadistisk terrorism. Troligen hyser flertalet muslimer en sådan uppfattning. Det stora problemet är att det fortfarande är islamisterna som hörs mest med sitt hatbudskap och att de inte tvekar använda våld inte bara mot judar och kristna utan också mot muslimer som inte rättar in sig i de militanta leden. Ju större muslimsk invandring vi får till Sverige, desto fler hatpredikanter och jihadister får vi också in med påföljd att alltfler unga och lättledda muslimer beger sig utomlands för att genomgå terroristträning..

Vår tolerans och allmänna snällhet riskerar leda till att vi inte uppmärksammar det hot mot den västerländska civilisationen som det islamistiska hatbudskapet i så hög grad utgör. Lägg därtill att professionella så kallade antirasister i och utanför Expo är snara att brännmärka alla som uppfattar den islamistiska faran som ”rasister” och ”nazister”. Jag tänker icke minst på den utmärkta tidningen Dispatch International som är utomordentligt informativ när det gäller att belysa islamistiska krafter. Den kallas regelmässigt ”rasisttidning” i Expos spalter.

imagesHizbollahsoldater hyllar Hitler genom att göra romersk hälsning/nazihälsning.

Dispatch hade nu senast i sitt nummer den 28 februari en artikel av Jill Bellamy Van Aalst som visar hur terroristorganisationen Hizbollah har planer på att sätta upp en armé om 50 000 man och ta kontollen över vapenlagren i Syrien om Assad-regimen skulle falla, något som alltmer framstår som en tidsfråga. Om dessa planer realiserades skulle Hizbollah, som stöds av Iran och har sin bas i Libanon, få tillgång till biologiska stridmedel vilka kan sättas in mot mål i Europa.

Hizbollah ligger bakom flera av den senare tidens väpnade konflikter i Mellanöstern med sina återkommande raketbeskjutningar mot civila mål i Israel. Dessa raketbeskjutningar, vars precision hitintills varit rätt dålig, skulle framstå som rena söndagsskolan om man skulle få tillgång till biologiska, kemiska och kanske även nukleära vapen.