Hillary Clinton och FNs migrationsavtal

Hillary Clinton uppmanar Europa att begränsa immigrationen i syfte att försvåra för ”högerpopulister” att bli valda.

Ibland kommer relativt kloka omdömen även från osannolika håll. Bitterfittan Hillary Clinton uppmanade således nyligen i en intervju med den brittiska tidningen The Guardian Europa att begränsa invandringen. https://www.telegraph.co.uk/news/2018/11/22/hillary-clinton-says-europe-must-limit-immigration-stop-rise/

Hillary Clinton, som förlorade presidentvalet i USA mot Donald Trump för två år sedan och knappast återhämtat sig från det ännu, citeras så: ”I think Europe needs to get a handle on migration because that is what lit the flame.”

Vad Clinton menar är att massinvandringen till Europa gjort att så kallade högerpopulistiska partier fått vind i seglen. Enligt Hillary är det nödvändigt att begränsa invandringen i syfte att förhindra ”right-wing populists such as Donald Trump from being elected ever again”.

Clinton berömmer europeiska ledare såsom snart avgående Angela Merkel i Tyskland för deras ”generösa och barmhärtiga” inställning till invandring men menar också att det är dags att säga stopp och belägg: ”We are not going to be able to continue provide refuge and support.”

Det väckte visst uppseende när fru Clinton vid ex-presidenten George H. W. Bushs begravning nyligen totalt ignorerade presidentparet Donald och Melania Trump och i stället visade upp sitt rätt skräckinjagande stenansikte. https://www.dailymail.co.uk/news/article-6463819/Hillary-Clinton-ignores-Donald-Trump-Melania-arrive-row-seats-Bushs-funeral.html

Det är tveksamt om Hillary Clinton ännu vid 71 års ålder skrinlagt sina ambitioner att bli USAs första kvinnliga president. Hon befinner sig nu på en talarturné med maken Bill som omfattar 13 amerikanska städer.

Att hon motiverar sin uppmaning att inskränka invandringen till Europa med att det skulle försvåra för ”högerpopulisterna” är naturligtvis ett högst diskutabelt argument, men det är ändå bra att det kommer från henne. Betydligt mer relevant är att samma invandring hotar Europas demokratiska och kristna kulturarv och demografiska sammansättning.

Frågan är vad EU-eliten tycker om Hillary Clintons uppmaning att begränsa invandringen. Den 10 december träffas representanter för världens länder i Marrakech i Marocko för att diskutera ett ramverk i syfte att underlätta frågor kring migration. Den 19 december är det meningen att detta ramverk skall skrivas under i New York.

Folkliga protester mot FN-avtalet på Mynttorget i Stockholm den 2 december.

Stefan Löfven (S) har förutskickat att Sverige kommer att underteckna ramverket/avtalet trots att det är tveksamt om han som statsminister i en expeditionsministär har befogenheter att göra detta (möjligheten finns naturligtvis att det hinner bildas en riktig regering under de knappa två veckor som återstår till undertecknandet).

Stark kritik har riktats mot den globala migrationsöverenskommelsen, och en lång rad länder såsom USA, Israel, Australien, Tjeckien, Kroatien, Österrike, Bulgarien, Ungern och Polen har deklarerat att de inte kommer att skriva under. Frågan blir då vad ett avtal av detta slag egentligen är värt. https://www.varldenidag.se/nyheter/vaxande-kritik-mot-svenskt-ja-till-globalt-migrationsavtal/reprld!nDibh5evhNQTum0V40pJA/

I Sverige är det bland riksdagspartierna endast Sverigedemokraterna som kritiserat avtalet och menat att Sverige inte bör skriva under. Riksdagsledamoten Paula Bieler (SD) har påpekat att överenskommelsen, som innehåller 23 mål vilka syftar till att förbättra det europeiska samarbetet kring frågor som rör migration, är luddigt formulerad och behäftad med ”enorma brister”.

Andra kritiker av migrationsöverenskommelsen är ledarskribenterna Jenny Sonesson (GP) och Per Gudmundson (SvD) samt Svenska journalistförbundet, som framhållit att europeiska medieaktörer som uppfattas ”diskriminera” invandrare kan komma att strypas. I Stockholm har vidare hållits en demonstration mot avtalet på Mynttorget i Stockholm och en ny planeras kommande helg när detta skrives. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=7102882

En tecknares syn på FNs migrationsupplägg.

Det har bland annat diskuterats om överenskommelsen är bindande eller ej. Vad som kan konstateras är att den inte är bindande i juridisk mening men att den ändå kan betraktas som politiskt bindande, en åsikt som framförts av bland andra Carl Bildt (M). https://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-s-omtalade-migrationsavtal-forklarat-i-fem-punkter

Löfven fegar ur om folkmordet – vågar inte trotsa Turkiet

Demonstration på Mynttorget i Stockholm som kräver erkännande av folkmordet 1915. Foto: TT

Kovändning.

Se där ett passande ord för att karaktärisera statsminister Stefan Löfvens och Socialdemokraternas inställning till massmordet på runt en och en halv miljon armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker i Första världskrigets hägn 1915-16, ofta kallat SEYFO. http://www.varldenidag.se/nyheter/stefan-lofven-erkanner-inte-folkmordet-1915/repreb!iRnRW29qp8Yvoo3bFwwO9g/

När Löfven besökte Södertälje i samband med 1 maj-firandet fick han frågan om det som av många betraktades som ett vallöfte inför riksdagsvalet 2014: om S-partiet skulle erkänna SEFO som folkmord. Tidigare hade såväl den socialdemokratiska partikongressen 2009 som en riksdagsmajoritet 2010 röstat för att massmordet skulle kallas just folkmord.

Det visade sig dock att statsministern fått kalla fötter: det skulle inte bli något folkmordserkännande. Löfven motiverade detta beslut på följande sätt: ”Regeringen måste bereda ärenden, vi kan inte bara fatta beslut. Så står det i vår grundlag. Nu har vi utrett detta, fått en rapport och så har vi dragit slutsatser av detta.”

Det var de så kallade ungturkarna, som var den drivande kraften inom det Ottomanska riket, som mitt under Första världskriget gav sig på kristna grupper i området. Omkring en miljon armenier samt hundratusentals människor ur flera andra kristna grupperingar mördades. Inom ramen för SEYFO skedde massavrättningar, tvångsdeportationer, massakrer och framkallad massvält.

Omkring en och en halv miljon, kanske fler, armenier och andra kristna mördades av ungturkarna i nuvarande Turkiet 1915-16.

De kristna i vad som i dag är känt som Turkiet så gott som utplånades. De flesta dödsoffer utkrävdes under åren 1915-16, men förföljelserna pågick i något mindre skala ända fram till 1923. 2015 visades i Södertälje stadshus en utställning om folkmordet, som jag då skrev en bloggtext om enligt följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/

Det faktum att Löfven och sosseriet nu fegar ur måste nästan helt säkert ses som uttryck för en ovilja att stöta sig med den regionala stormakten Turkiet. Socialdemokraterna har en lång tradition att krypa inför mäktiga stater som det wilhelminska Tyskland under Första världskriget, Nazityskland under Andra världskriget, Sovjetunionen under Kalla kriget och nu Erdogans islamistiska diktatur i Turkiet.

Den judiska staten Israel, Mellanösterns enda demokrati, har man dock aldrig haft några problem med att reta upp i form av erkännande av den icke-existerande staten Palestina och falska påståenden om den israeliska terrorbekämpningen. Regeringen Löfven tycks ta mycket lätt på att utrikesminister Margot Wallström är persona non grata i Israel men fasar uppenbarligen inför vad Erdogan-regimen skulle kunna tycka om ett erkännande av SEYFO som folkmord.

Metin Rhawi (S) hoppar av partiet sedan Löfven fegat ur om folkmordet. Foto: Tommy Hansson

Löfvens kovändning har fått den socialdemokratiske politikern Metin Rhawi i Södertälje att lämna partiet i protest. Rhawi säger sig i en intervju i Länstidningen minnas sin farmors tårar när hon berättade om morden. ”Man måste ta ställning mot de som gör fel”, citeras Rhawi. ”Turkiet måste ta sitt ansvar för Seyfo.” Rhawis partikamrat Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, tar enligt LT dock Rhawis ställningstagande ”i affekt” med en klackspark: https://www.lt.se/stockholm/sodertalje/metin-rhawi-s-om-beslutet-att-lamna-partiet-minns-farmors-tarar-nar-hon-berattade-om-morden

Det kan slutligen nämnas att Adolf Hitler bara ett par veckor före det världskrigsutlösande angreppet på Polen 1939 anförde just massmordet på kristna i Ottomanska riket som exempel på, hur man obemärkt kan praktiskt taget utplåna hela folkgrupper. Hitler hade naturligtvis judarna i åtanke den gången. http://www.kyrkanstidning.se/ledare/tid-att-minnas-folkmordet-pa-armenierna

Hets mot folkgrupp: att sila mygg och svälja kameler

NMR-ledaren Simon Lindberg, närmast kameran, har dömts för brottet ”hets mot folkgrupp”.

Det har nyligen meddelats att Simon Lindberg, som uppges vara ledare för den nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR), av Stockholms tingsrätt dömts till villkorlig dom och dagsböter för brottet ”hets mot folkgrupp”.

Orsaken är att Lindberg vid en manifestation på Mynttorget i Stockholm i november 2016 upprepade gånger gjort nazihälsning samt skrikit ”Hell seger” (försök till svensk översättning av tyska ”Sieg heil”). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/nordiska-motstandsrorelsens-ledare-doms-for-nazisthalsning?cmpid=del%3Afb%3A20180102%3Anordiska-motstandsrorelsens-ledare-doms-for-nazisthalsning%3Anyh%3Alp

I samband med NMR-demonstrationen förekom även sammandrabbningar mellan de församlade nazisterna och motdemonstranter.

Hets mot folkgrupp är en lag som infördes i svensk rättsskipning 1948. Lagen kallades inledningsvis även Lex Åberg efter den svenske nazisten och judehetsaren Einar Åberg, som spridit antisemitiska flygblad både i Sverige och utlandet. I dag kan den som hetsar mot personer utgående från så kallad ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning dömas för hets mot folkgrupp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Hets_mot_folkgrupp

Såsom lagen är utformad, där nazihälsning (egentligen romersk hälsning) betraktas som ett uttryck för hets mot folkgrupp, har jag inga invändningar mot domen mot Lindberg. Det är bra att lagvidrig nazistisk verksamhet hålls efter av rättsväsendet.

Det är emellertid i sammanhanget på sin plats att jämföra med betydligt värre antisemitiska handlingar som en genomfördes av medlemmar i en grupp om cirka 200 personer på Möllevångstorget i Malmö i början av december 2017. En av talarna var riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S), som efteråt tog avstånd från de förgripliga ropen om att skjuta judar. https://www.sydsvenskan.se/2017-12-09/hot-mot-judar-under-demonstration-i-malmo

I Malmö ropades det på att judarna skulle skjutas.

I en vad som verkar ha varit en spontan protestaktion – som saknade polistillstånd – mot president Donald Trumps beslut att officiellt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad skreks på arabiska bland annat ”Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna”. Det ropades också på ”intifada” mot Israel av samma slag som proklamerats av den islamistiska terrorrörelsen Hamas i Gaza.

Polis på plats i Malmö uppges själv ha lämnat in en anmälan om hets mot folkgrupp, men veterligt har inga personer gripits och/eller lagförts för detta brott. Detta då till skillnad från åtalet och domen mot NMR-ledaren Simon Lindberg. I mitt tycke verkar det som om svenskt rättsväsende härvidlag silar mygg och sväljer kameler.

Malmö har till följd av den voluminösa arabisk-muslimska invandringen blivit ett avskräckande internationellt exempel på accelererande antisemitism. Av ursprungligen 5000 Malmö-judar finns i dag inte ens 1000 kvar – de utflyttade har enkelt inte vågat stanna kvar. Saken har förvärrats av att stadens rödgröna majoritet inte gjort ett dugg för att motverka judehatet – den tidigare ledande politikern Ilmar Reepalu har bland annat skyllt på vad han kallat ”Israel-lobbyn”. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/06/sanningen-om-den-svenska-antisemitismen/

Det är uppenbart att för de styrande Malmö-politikerna betyder de säkra rösterna från de arabisk-muslimska invandrarna betydligt mer än det lidande stadens judar utsätts för.

Protest mot röd demonstration: ”Hellre död än röd”

Jakob Bergman i täten för Kommunistiska partiets förstamajtåg i Stockholm 2015. Foto: Chang Frick

I min förra text skrev jag om yrkesdemonstranten Tess Asplund, som ställde sig i vägen för ett extremnationalistiskt demonstrationståg i Borlänge på årets första maj. Modigt gjort, tyckte vissa, arrangerat och fejkat enligt andra. Teatraliskt och föraktfullt mot demonstrationsfriheten, menade jag.

Nu tänkte jag jämföra med en händelse på fjolårets första maj, som kan beskådas här ovan. Fotot visar Jakob Bergman, piratpartist och ansvarig utgivare för nyhetssajten Nyheter idag, som motdemonstrerar mot Kommunistiska partiets (KP) förstamajtåg i Stockholm. Tåget utgick från Mynttorget i Gamla stan och avancerade sedan ner den korta biten mot Sergels torg.

Just innan tåget med dess massiva röda banderoller och flaggor, försedda med stjärnor och hammare och skäror, nådde fram till Sergels torgs-plattan anslöt sig Bergman till tåget och hann gå en kort stund i dess tät med en skylt som det står ”Hellre död än röd” på. Det tog förstås inte många sekunder innan Jakob motades bort, men Nyheter idags journalist Chang Frick hann i alla fall knäppa ovanstående bild för evigheten. På följande länk finns dessutom rörliga bilder från händelsen: http://nyheteridag.se/har-motdemonstrerar-nyheter-idag-pa-forsta-maj/

Enligt Jakob Bergman var den milda protesten att se som en solidaritetshandling med Ingeborgs bageri i Linköping, som efter en bisarr tvist med fackpampar i Livs tvingades betala en straffavgift på 650 000 kronor. Nyligen tvingades bageriet, som ägdes av ett syskonpar med invandrarbakgrund, sälja företaget. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/omstritt-bageri-i-linkoping-till-salu?gmenu=open

Jag vill också gärna säga några upplysande ord om devisen ”Hellre död än röd”, en översättning av det engelska ”Better dead than red”. Det var ett antikommunistiskt svar under det Kalla kriget på det fredsaktivistiska ”Better red than dead”. Den senare, rent defaitistiska, utsagan implicerade att det var bättre att underkasta sig det sovjetkommunistiska styret och komma undan med livet i behåll än att bjuda de röda stången och kanske dö på kuppen i ett allomfattande krig.

Svaret, alltså ”Better dead than red”, gjorde upp räkningen med defaitismen – hellre än att leva under kommunismens slaveri skulle man dö med självrespekten i behåll. Lyckligtvis var det ju också den linjen som segrade i Kalla kriget tack vare USA-presidenten Ronald Reagans offensiv mot ”ondskans imperium”, och det kunde dessutom ske utan överväldigande blodspillan.

Den som givits ”äran” för att ha gjort uttrycket ”Better red than dead” allmänt känt är den pacifistiske engelske filosofen Bertrand Russell, som var emot allt västerländskt men inte hade några större problem med kommunismen i Sovjet och Kina. Russell menade själv att uttrycket myntats av fredsaktivister i Västtyskland, men det är möjligt att det går tillbaka ända till 1930-talet. http://www.urbandictionary.com/define.php?term=better%20dead%20than%20red

I alla fall – jag tycker Jakob Bergman gjorde en utmärkt insats med sin enmansprotest. Till skillnad från Tess Asplund i Borlänge excellerade han inte i något knutet heilande och försökte inte heller stoppa demonstrationståget. Vi övertygade demokrater, Bergman och andra, respekterar till skillnad från Asplund och hennes kompisar i de röda lägren demonstrationsfrihet också för våra meningsmotståndare.

Men som Jakob Bergman uttryckte det efter sin lilla protest: ”Det kan vara nyttigt för vänstern att någon gång råka ut för en motdemonstration.”

Den antikommunistiske debattören Melker Johnsson, som ideologiskt var liberal, gav 1978 ut en samling texter med titeln Bättre röd än död? som hårt angrep vad författaren kallade ”massmediavänstern” respektive ”konjunkturvänstern”. Melker, som jag kände väl och betraktar som en av mina publicistiska förebilder, var en av de få som vågade kritisera den antiamerikanska och prokommunistiska Vietnam-opinionen, som han menade var en skam för västerlandet.

Om vi skulle våga oss på att översätta nämnda slagord till dagens hotbild skulle man väl kunna säga, att vänstern och den politiska korrektheten arbetar i enlighet med parollen ”Bättre islamiserad än eliminerad”. Något vi som hellre lever i frihet givetvis aldrig kan acceptera.