Bordsbön en månad före jul

Käre himmelske far,
välsigna dessa bordets gåvor!

Jag vet att jag
inte är värdig det.

Men i din gränslösa
nåd och barmhärtighet

vill du ändå ge mig
dessa rikliga håvor!

Amen.

Stunder av nåd

Guds frid
som övergår
allt förstånd

Ett tillstånd
jag kan känna
i stunder av nåd

När mina
små fridsänglar
besöker mig

De känner sig
 väl inte hemma
med mina passioner

Ty den där friden
är inte hos mig
så länge

Så mycket annat
bubblar upp
i sinnets skrymslen

Känner mig inte
bekväm med det
och ropar till Gud

Vill det försvinner
med glittret på vågorna
i kvällssolen

Får väl hoppas
på ett mirakel
som tar bort hatet

Eller vad det är
som förgiftar
mitt system

Ett mirakel
av det slag
min vän och jag
brukade tala om

Någon fattas mig
det kanske är
hela saken

Låt det så bli sagt
att jag saknar
min vän

Fick jag bestämma
var hon här
hos mig nu

 

Jag har lovat mig själv…

att alltid försöka göra mitt bästa – om det inte duger är det inte mitt problem;

att aldrig mer låta mig må dåligt på grund av osund stress;

att aldrig springa för att hinna med en buss eller ett pendeltåg – det kommer ju snart en ny eller ett nytt;

att aldrig tro att jag klarar allting ensam;

att aldrig be om ursäkt för den jag är (även om jag givetvis kan förbättra mig i allt);

att alltid vara snäll, vänlig och hjälpsam mot alla så länge det går;

att aldrig tro att jag är mer eller mindre värd än andra;

att aldrig någonsin ge avkall på det jag vet är rätt och riktigt;

att aldrig falla undan för hot eller ringaktning mot min person;

att alltid stå upp för och fast vid min gudagivna familj;

att aldrig vara medvetet orättvis mot någon annan eller mig själv;

att aldrig svika mina djupast kända ideal;

att aldrig överse med pöbelvälde eller diktaturfasoner;

att alltid glädjas åt småsaker såsom första fågelkvittret på morgonen eller vacker musik;

att aldrig tro att allting är nattsvart – om inte annat kunde det alltid vara värre;

att aldrig tro att jag inte är i desperat behov av gudomlig nåd, barmhärtighet och kärlek;

att alltid hedra mina dagars ursprung – alltså mina föräldrar – för allt de gjort för mig;

att alltid vara tacksam för de verkliga vänner jag har;

att aldrig sluta tro på att det finns hopp i alla lägen;

att alltid tro på att just jag kan göra skillnad;

att alltid tro på mirakler;

att aldrig tro att någonting är rätt endast därför att en majoritet säger så;

att göra mitt bästa för att glädja och trösta mina medmänniskor;

att aldrig mer låta mig utnyttjas av svekfulla och hjärtlösa människor som endast har en agenda: sig själva;

att aldrig glömma bort att uttrycket ”nu måste jag ta hand om mig själv” egentligen betyder ”jag skiter väl i dig”;

att alltid söka förlåta de svekfulla och hjärtlösa i Jesu anda, ”Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra”;

att alltid vara öppen och ärlig i mitt förhållande till Gud – Han genomskådar mig ändå hur lätt som helst;

att aldrig glömma bönens reella kraft.

 

 

 

God natt med ”Amazing Grace”

I dag har jag tänkt en del på ”Amazing Grace”, psalmen som skrevs 1779 av John Newton. Den finns i olika svenska översättningar, en av dessa med titeln ”Förunderlig nåd”.

Psalmen är en studie i Guds nåd, som räddat otaliga syndare från dödens förbannelse. Inte den fysiska döden, den drabbas vi alla av förr eller senare, men den andliga döden som kommer av avsaknad av kärlek och bristande medvetande om Guds barmhärtighetsverk. Gud skapade oss till sina avbilder med fri vilja för att vi skulle leva i Hans kärlek alldeles frivilligt.

I stället omfamnade vi mörkret och ondskan som fördes in i världen av Guds fiende, Satan, med hjälp av de första människorna. Det är denna tragedi som är upphovet till allt elände och till alla synder i världen.

Det enda som kan rädda oss är Guds kärlek, nåd och barmhärtighet. Gud behandlar oss inte efter förtjänst, ty om så vore fallet skulle var och en av oss vara dömd till undergång. Gud älskar oss trots alla våra fel och brister. Han vill det allra bästa för oss, och ju förr vi inser det, dess bättre. Själv har jag blivit klar över detta efter att under en tid ha sökt kärleken på fel sätt.

Djup kärlek är inte nödvändigtvis sensuellt känslorus och fysisk attraktion, som tvärtom kan dölja den sanna kärleken som är en gåva från Gud. Det sensuella känsloruset har en tendens att gå över tämligen raskt och kan leda till att vi rör oss från famn till famn tills vi slutligen glömt bort vem vi hör till.

”Amazing Grace” brukar ofta framföras av skotska säckpipeorkestrar. Här också med sång av Celtic Woman:

Nu god natt och sov gott, alla kära läsare!