En femtekolonnare tackar för sig

 Femtekolonnaren Mishra Mrutyuanjai hoppar av SD och kommer ut som mångkulturalist och massinvandringsvän.

Den här dagen inleddes för min del med den mindre trevliga underrättelsen, att den från Indien bördige debattören, islamkritikern och SD-medlemmen Mishra Mrutyuanjai hoppat av från Sverigedemokraterna och den partiet närstående sajten Avpixlat. Han tar nu avstånd från sin tidigare och helt självvalda roll som kritiker av mångkultur och islamism och ber om ursäkt för sin ”naivitet”.

I en debattext i Sydsvenskan talar sig nu Mishra varm för mångkultur, massinvandring och vad han kallar tolerans. Han ber om ursäkt för att han valde att ansluta sig till SD, något han kallar ett ”fruktansvärt misstag”. Han menar även att han blivit ”utnyttjad” av partiet, vilket genom att skylta med Mishras medlemskap enligt hans uppfattning vill framstå som mer ”rumsrent”. Mishra påstår även att han inte förrän nu fått klart för sig att SD verkar för assimilation.

Debattartikeln här:

http://www.sydsvenskan.se/asikter/darfor-lamnar-jag-sd-och-slutar-som-kronikor-pa-avpixlat/

Jag tänker inte göra någon överdrivet stor sak av detta överraskande avhopp – Mishra gör naturligtvis som han vill – men vill ändå anmäla några i mitt tycke berättigade frågeställningar. Det sistnämnda påståendet, alltså att det hittills undgått Mishra att SD verkat för assimilation, tror jag helt enkelt inte på.

Bland det första man får veta när man tar steget att gå med i Sverigedemokraterna är ju att partiet anser, att den hittillsvarande massinvandrings- och integrationspolitiken misslyckats och att den i stället bör ersättas av en strävan efter assimilation under devisen ”man bör ta seden dit man kommer”. Ett ganska självklart krav på personer vilka vill komma i åtnjutande av det svenska samhällets fördelar, kan man med allt fog tycka.

 Trykkefrihedsselskabets styrelse med Mishra som nummer 4 från vänster.

Om Mishra missat det finns bara två möjliga alternativ. Antingen är han helt enkelt dum i huvudet. Trots två års medlemskap i SD och ungefär lika lång tid som medarbetare i Avpixlat skulle han alltså ha missat, att assimilationstanken är en grundpelare i SDs ideologiskt-politiska utsyn. Då måste han enligt min enkla mening brista i intelligens. Eller också, vilket är det andra alternativet, har han varit så egotrippad att han bara sett till vad han själv skrivit och sagt. Han har helt enkelt inte orkat eller varit intresserad av att bilda sig en helhetlig uppfattning om vad Sverigedemokraterna står för.

Jag tror emellertid inte på något av dessa alternativ. Det intryck jag fått av Mishra, de få gånger jag hört honom tala i olika SD-sammanhang, är inte att han skulle vara ointelligent eller särskilt egotrippad. Så jag tror att detta är en efterhandskonstruktion i syfte att dölja att Mishra Mrutyuanjai – sannolikt ända sedan han valdes in i danska Trykkefrihedsselskabets styrelse för sex år sedan och därmed inledde sin karriär som islam- och invandringskritiker – hela tiden varit en femtekolonnare inom våra invandrings- och systemkritiska kretsar.

Han har av allt att döma medvetet gått in som medlem i Sverigedemokraterna med baktanken, att vid lämpligt tillfälle hoppa av och därmed ”avslöja” partiet som svårartat rasistiskt och främlingsfientligt. Han har varit väl medveten om att han i kraft av sin ställning som en i vissa läger hyllad och väl integrerad debattör i Danmark, och därtill en invandrad indier, skulle hälsas med glädje i ett parti som förvisso varit angeläget om att visa att det inte är rasistiskt och främlingsfientligt.

Vilket jag tycker är en helt naturlig strävan med tanke på de många ohemula angrepp SD utsatts för från vänsterhåll och från den samlade politiska korrektheten, krafter för vilka varje form av kritik mot den förda immigrationspolitiken framstår som djupt suspekt och något otillåtet. Självklart vill SD då demonstrera att det inte ligger något i den ofta nog hysteriskt uttrumpetade kritiken.

 En davidsstjärna brinner i Malmö – tacka massinvandringen för denna importerade form av rasism.

Nu sprätter den till synes nyfrälste Mishra dynga på SD och även Avpixlat som tack för att man välvilligt upplåtit sina led åt honom. Det är en uppseendeväckande avskedsgåva från en av allt att döma varken ointelligent, egotrippad eller ens naiv aktör som nu kommer ut som fanatisk mångkulturalist och professionell toleransmånglare av den sort det redan finns alldeles för många av. Så här skriver Mishra bland annat i sin debattartikel:

Rasism är ett problem, och ett växande problem, i hela Europa. Och detta måste uppmärksammas.

Ingen skall komma och inbilla mig att detta är en nypåfunnen ”insikt” från Mishras sida. Det är bara det att han ägnar sig åt precis samma typ av ytligt schablontänkande som så många andra invandrings- och mångkultursivrare. ”Rasism” är uteslutande ett vitt, europeiskt fenomen som tycks existera i ett slags vakuum och enbart vara ett utslag av etniskt vita personers genetiska ondska.

Sanningen är ju att den rasism som förekommer på våra breddgrader nästan uteslutande är ett fenomen som importerats av invandrare, vilka tar med sig sina etniska problemkomplex till oss. Därför har vi fått en typ av antisemitism som vi tidigare varit helt förskonad för och som gjort att många judar nu anser det vara omöjligt att bo kvar i Malmö, även kallat ”Sveriges Gaza”.

Så tack och ajöss, Mishra Mrutyuanjai, jag tänker inte fälla några tårar på grund av ditt sluga och uppenbarligen mycket väl genomtänka avhopp. Och lägg genast ner det där snacket om att du skulle ha varit ”naiv” och att det därför är så synd, ja så bottenlöst synd om dig. Du har varit en smart och förrädisk femtekolonnare som utnyttjat vår goda vilja och gästfrihet för det syftemål du hela tiden haft för ögonen: att bli den politiska korrekthetens och de  extrema immigrationsförespråkarnas champion genom att ”avslöja” SDs ”rätta” ansikte.

 Lycksökaren Nader Helawi.

Jag vet naturligtvis inte säkert, men tyvärr tror jag att vi kan få se flera fall liknande Mishras fram till valet om sju månader, då personer vi trott det bästa om tackar för sig genom driva in en dittills väl dold kniv i partiets rygg. En annan variant är ett liknande beteende från sociopatiska lycksökare av typ Daniel Assai eller Nader Helawi, som nu lyckliggör KD respektive S med sina tvivelaktiga tjänster och förmenta insikter.

Samtidigt känner jag mig trygg i förvissningen att detta inte kommer att påverka valresultatet i någon väsentligt avseende om ens alls. Den stora allmänheten tror jag bryr sig mycket litet om infighting av detta slag.

SD och media: sanningen bakom de avhoppade kaldéerna (S)

 Robert Stenkvist orienterade SD-medlemmar i mediehantering.

Den 30 oktober höll SD Stockholms län en synnerligen välbesökt mediaträff. Distriktsordförande Robert Stenkvist gav en orientering om hur vi som representanter för Sverigedemokraterna bör handskas med media. Det är ett ämne som börjar uppmärksammas alltmer inom partiet, och nyligen offentliggjorde SD riks en kommunikationsplan med titeln Vem talar vi till?

Det kan inte råda någon tvekan om att ämnet är högst aktuellt. Partiet växer så det knakar och alltfler nya medlemmar strömmar till i praktiskt taget alla kommuner och landsdelar. Detta sker samtidigt som opinionssiffrorna under senare tid har tett sig allt förmånligare. De senaste mätningarna visar att SD i praktiken är större än Centerpartiet och Kristdemokraterna tillsammans. Som partiordförande Jimmie Åkesson framhåller i förordet till ovannämnda kommunikationsplan:

Hur vi kommunicerar kommer att avgöra hur väl vi lyckas, om vi får uppleva stagnation eller tillsammans nå nya framgångar. Vi måste se över vår självbild, börja arbeta ännu mer professionellt och vinnlägga oss om att vi är överens om vart vi är på väg och hur vi ska ta oss dit.

 Jimmie Åkesson, ´papperspolisen Tryggve och en lokal SD-medlem i Partille.

Det var samme Åkesson som för en tid sedan i ett brev till samtliga SD-företrädare i kommuner och landsting framhöll vikten av att partiet håller element såsom rättshaverister, extremister och individer vilka endast är intresserade av att köra sin egen agenda inom partiets ram på betryggande avstånd. Sådana personer uppmanades dessutom självmant lämna partiet på det att de icke må bli uteslutna. Ord i precis rättan tid, enligt min enkla mening!

Ty självklart kan partiet inom sina led icke hysa individer vilka  förnekar den oerhört väldokumenterade Förintelsen av judar under Andra världskriget, uttrycker sig hatiskt mot homosexuella eller förnekar kvinnors rättigheter. Detta för att ta några få exempel. Därmed inte sagt att exempelvis samkönade äktenskap, homosexlobbyns oproportionerligt stora makt över media eller radikalfeminismen inte kan problematiseras. Så kan och bör enligt min mening göras när så kan anses påkallat. Det bör dock göras på ett sakligt och anständigt sätt.

Det passar i det här sammanhanget perfekt att komma in på ämnet kaldéiska medlemmar i SD, noga taget dem inom Södertälje-avdelningen. Som bekant innehöll Södertäljes kandidatlista till kommunfullmäktige i valet 2010 flera kaldéiska namn – kaldéer är katoliker med irakisk bakgrund – och ytterligare ett antal nominerades av partiet till kommunala nämnder och styrelser. Det bör här understrykas att dessa personer med ursprung i Mellanöstern själva sökte sig till partiet. I ett läge då det gick trögt att få folk att kandidera till kommunala uppdrag välkomnades kaldéerna med nära nog öppna armar.

 Entrén till Södertälje stadshus.

Södertäljeavdelningens inställning var – och är alltjämt – att så länge en person delar Sverigedemokraternas grundläggande värden och värderingar så spelar det ingen roll vilken etnicitet, religionstillhörighet eller för den delen sexuell läggning vederbörande har. Vi menade jämväl att det faktum att de personer vilka sökte sig till oss var kristna och, liksom SD, djupt kritiska till islamismen/jihadismen borde borga för att experimentet – om man kan kalla det så – skulle få en positiv effekt.

Utvecklingen under SDs första år i fullmäktige och nämnder/styrelser i Södertälje syntes också tala för en sådan utveckling. Inga problem av vikt tillstötte under denna tid, möjligen med undantag för att kunskaperna i det svenska språket överlag inte var de allra bästa inom den här gruppen. I stort sett flöt det dock på bra. Problemen började med att kaldéergruppens ”starke man”, bussföraren Nader Helawi, började ställa helt orimliga krav på anställningar och tjänster samt dessutom ertappades med att förfalska reseräkningar.

Han drev därtill olustiga förtalskampanjer mot SD-representanter han ogillade och gjorde stora ansträngningar i syfte att få bort dessa. När det sedan blev klart att hans kristna övertygelse inte spelade någon roll när det gällde äktenskaplig trohet och behandling av egna familjemedlemmar stod det klart att han var just en sådan person som Jimmie Åkesson hänvisade till i sitt medlemsutskick.

 Nader Helawi – med egen agenda.

Han hörde helt enkelt inte hemma i SD. När han i massmejl i hätska ordalag började kräva att partiet skulle kasta ut alla homosexuella och därtill gav partiledning, riksombudsmän och andra SDare otryckbara epitet  var måttet rågat och ett personärende med uteslutning ur partiet som ofrånkomlig följd var på väg att öppnas. I det läget insåg Helawi vartåt det barkade och utträdde därför själv ur partiet. Därefter har han följts av ett antal kaldéer/irakier vilka nu gått över till Socialdemokraterna.

Bloggaren ”Dissidenten Stenkvist” – som har mycket god insikt i problematiken – har följande att säga om kaldéerna i Södertälje i en nyskriven text:

http://stenkvist.wordpress.com/2012/10/31/historien-om-kaldeerna-och-sd-i-sodertalje/

I Länstidningen den 30 oktober berättade en kort artikel om att ”SD-vildar blir socialdemokrater” och att den så kallade Arbetarekommunens ordförande, riksdagsman Yilmaz Kerimo, välkomnade de forna sverigedemokraterna i partiet. Helawi passade även på att i artikeln hävda att SD är ”rasister” och ”inte står för alla människors lika värde”.

Detta alltså sagt av en person som i mejl till partiledning, riksombudsmän, parlamentariker och distriktsordförande – snart sagt till halva partiet – krävt uteslutning av homosexuella samt i vittnens närvaro upppgivit att han slagit sin hustru! Så mycket för alla människors lika värde. Som alla manipulerande personligheter har Helawi dock en driven förmåga att för en tid – innan bockfoten sticker fram – dupera människor med ett övertygande tonfall och ett tandrikt leende och tycks således ha slagit i sosseledningen i Södertälje att han är den sanne demokraten som blivit ack så illa behandlad av de hemska SDarna.

 Sosseledaren Yilmaz Kerimo i Södertälje önskas lycka till…

Nu är i alla fall avhoppen och faktum och så gott som alla kaldéer har lämnat både SD och de kommunala nämnder de ingick i. De kommer att ersättas av intresserade SD-medlemmar. Dock fortsätter de som så kallade vildar i fullmäktige trots att ingen av dessa personer tidigare sagt så mycket som ett knäpp i nämnda församling.

Länstidningen och en del andra media har tagit upp ämnet missnöjda kaldéer i SD Södertälje, och det har ankommit på mig i egenskap av gruppledare att svara på frågor och bemöta de absurt lögnaktiga påståenden/anklagelser Helawi och ett par av hans nickedockor framfört. Den 31 oktober intervjuades jag av TV4s reporter och kommentator Ulf Kristofferson om situationen. Vi samtalade i kanske  sju-åtta minuter varav ungefär tio sekunder visades i TV4-nyheterna.

Det som kom med var mitt konstaterande att irakierna, mycket långt ifrån att ha blivit diskriminerade, faktiskt behandlats med rena silkesvantarna och säkerligen bättre än etniskt svenska medlemmar. Detta med tanke på de svårigheter att sätta sig in i svenska politiska och andra traditioner de utan tvivel skulle ställas inför. Vi hyste stor förståelse för dessa svårigheter och ansträngde oss verkligen för att hjälpa dem till rätta.

Den som vill kan ta del av TV4- inslaget via denna länk:

http://www.friatider.se/avhoppade-sd-araber-till-s

Jag kan bara säga att vi i SD Södertälje är glada och lätttade över att slippa det här bråkiga gänget med den bisarre Nader Helawi i spetsen. Och jag önskar sossarna ”lycka till” – det torde de behöva.

Kaldéerna och SD: Tro inte på Expo!

http://expoidag.blogspot.se/2012/06/sa-gar-det-till-nar-sd-praktiserar-den.html

Den ökända vänsterblaskan Expo innehöll för någon vecka sedan en snyfthistoria (länken ovan) om hur SD ”praktiserar den öppna svenskheten” genom att diskriminera irakiska/kaldeiska medlemmar i Södertälje. Uppenbarligen har man med hull och hår svalt de lögner som serverats av nämnda medlemmars talesperson Nader Helawi.

Kaldéer med anknytning till Södertälje samt en kvinnlig SD:are från Lidingö. Nader Helawi är nummer tre från vänster.

De irakiska numera före detta SDarna har alls icke utsatts för någon diskriminering. Tvärtom vågar jag påstå att de – eller i praktiken Helawi, ty det är honom hela historien gäller – behandlats med synnerligen stor välvilja. Etniskt svenska medlemmar som hade sysslat med samma typ av partidestruktiv verksamhet som denne man hade, och med all rätt,sannolikt kastats ut ur partiet med huvudet före långt tidigare.

Det började med att Helawi – eller ”Hillawi”, som han först valde att stava namnet – krävde att SD i Södertälje skulle anställa en kaldeisk journalist som driver en arabiskspråkig nätsajt. Styrelsen sökte förgäves övertyga Helawi om att så går det inte till i Sverige. Man kan inte köpa journalister med det underförstådda villkoret att de skall prisa ett politskt parti.

Efter detta började Nader Helawi komma med kränkande och bisarra påståenden riktade framförallt mot SD Södertäljes ordförande, Christofer Johnsson, som gick ut på att denne var en hemsk rasist som dessutom ägnade sig åt djävulsdyrkan. Helawi började i samma veva ägna sig åt ränksmideri i syfte att få bort Johnsson från ordförandeposten samt denne bloggare från tjänsten som politisk gruppledare i fullmäktige. Han krävde också att ett extra årsmöte skulle hållas.

Till de anklagelser som riktades mot oss hörde att vi, till skillnad från den allvetande Nader Helawi, ”inte förstod kommunismen” och ”inte förstod kristendomen”. Till detta skall läggas att Helawi påkoms med att försöka lura åt sig mer pengar än han var berättigad till genom falska reseräkningar.

Därtill var Helawi märkbart irriterad över att vi inte ägnade tillräckligt stort intresse åt hans allt överskuggande hjärtefråga: att beslutet om att bygga en parkeringsplats invid en planerad, ny kaldeisk kyrka i stadsdelen Hovsjö måste rivas upp därför att den enligt Helawi skulle vara underdimensionerad. Att kommunens arkitektoniska expertis sade annorlunda bet givetvis inte på Helawi som därtill – till ingen nytta – sökte uppbåda stöd från katolska kyrkan i Sverige.

Allt för att en parkeringsplats, som ännu inte sett dagens ljus, enligt Helawis amatörmässiga analys inte innehöll tillräckligt många bilplatser. Givetvis var alla som inte behagade lyssna på det örat svårartade rasister och desslikes okunniga stackare.

Det var dock ännu ingen som i detta skede ville utesluta eller diskriminera Nader Helawi eller någon annan kaldeisk SD-medlem (övriga kaldéer föreföll närmast pinsamt berörda över den senares bråkande och tjafsande). Trots allt hade Helawi i samband med valet 2010 utfört viktiga insatser till SDs fromma, bland annat genom att ta fajten med det lokala bussfacket som ville utesluta honom på grund av hans SD-medlemskap. Saken väckte nationell uppmärksamhet. Han fick dessutom rätt i högsta förbundsledningen. Även i övrigt visade Nader Helawi i detta skede prov på god initiativförmåga i partiarbetet.

Allt detta försvann på grund av att han, som av allt att döma har drag av vad man kallar narcissistisk personlighet, inte kunde acceptera att beslut i SDs södertäljestyrelse gick honom emot. Måttet rågades för partiets del då Helawi ertappades in flagrante under en herdestund å partikansliet i Södertälje med en sexpartner. Detta, i förening med besvärande uppgifter om Helawis behandling av medlemmar i sin egen familj, gjorde att han erbjöds att frivilligt lämna alla sina uppdrag i partiet utan några andra följdverkningar.

 Medlemmar från SDU i en skola i Södertälje inför valet 2010. 

Helawi gick till en början med på detta och avsade sig sina uppdrag i fullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och tingsrätt. Allt var nu frid och fröjd, trodde vi i styrelsen. Icke så. Efter en tid ångrade sig Helawi och återtog sina uppdrag samt trappade upp det interna tjafset till nya nivåer. Efter en tid förmåddes han ånyo avsäga sig sina kommunala förtroendeuppdrag under föregivande av ”familjeskäl”. Men det blev samma visa igen: mer tjafs och mer irrationellt och oföutsägbart handlande.

Bland annat riktade Helawi i massmejl till ett stort antal partimedlemmar inklusive partiledning, riksombudsmän, riksdagsledamöter och andra förtroendevalda en mängd mer eller mindre bisarra anklagelser om rasism och annat ej endast mot SD Södertälje utan även mot exempelvis partiledning och riksombudsmän. Det som omöjliggjorde hans fortsatta tillvaro i SD var kravet att partiet skulle slänga ut alla homosexuella medlemmar. Ett så kallat personärende (i realiteten ett uteslutningsärende) öppnades därför mot honom på riksnivå.

Genom att Nader Helawi nu lämnar partiet och dessutom gått ut i media med lögnaktiga och tillrättalagda påståenden om naturen av konflikten mellan honom och SD – några andra medlemmar har över huvud taget aldrig varit aktuella i sammanhanget – försvinner behovet av att utesluta honom, vilket kan vara gott så.

Att beklaga är alla övriga kaldeiska medlemmar med vilka SD aldrig haft något otalt men som blivit Nader Helawis gisslan och därför, så vitt jag förstår, känt en stark press att av lojalitetsskäl göra gemensam sak med sin uppenbarligen inflytelserike landsman. Min gissning är att det är  fråga om ett slags klan- och/eller stamtänkande med orientalisk proveniens.

Frågan är givetvis om Nader Helawi någonsin passade i Sverigedemokraterna över huvud taget. Åtskilligt av hans agerande tyder på att så aldrig varit fallet. I media har han exempelvis beklagat sig över att SD ”inte förstår kristendomen” som han själv menar sig göra. Det är möjligt att det inte finns tillräckliga kristendomskunskaper i SD. Men nu är det en gång så att ett politiskt parti i Sverige inte har till uppgift att föra fram en viss religion i konfessionell mening. Uppenbarligen tror Helawi det och det är naturligtvis så fel det kan bli: han har aldrig begripit hur svenskt samhällsliv och svensk politik fungerar.

Sedan kan man fråga sig vad en äktenskapsbrytare som Nader Helawi – och det finns ögonvittnen till att han är en sådan – egentligen vet om kristna värden. Han är dessutom helt ohämmad när det gäller att anklaga andra men hittar inte minsta fel hos sig själv. Han har tydligtvis inte förstått innebörden i Jesu anmaning att först ta bort bjälken i sitt eget öga innan man upplyser sin medmänniska om att denna har ett grand i sitt eget.

Sessionerna mellan Helawi och hans biktfader – om han har en sådan – måste vara riktigt intressanta!

Avslutningsvis kan upplysas om hur Nader Helawi i vittnens närvaro skrutit om hur han – tydligen med stor förtjusning – deltagit i Saddam Husseins krig mot de amerikanska invasionsstyrkorna. Demokratiskt sinnelag och respekt för västerländsk demokrati är knappast något som står högt i kurs hos Nader Helawi. Huruvida dessa historier har verklighetsbakgrund eller utgör vad Jan Myrdal skulle ha kallat ”krigarljug” undandrar sig mitt bedömande.

Tre namn på SDs fullmäktigelista hade irakiskt ursprung. Ytterligare ett finskt.

Hela resonemanget om att SD-medlemmar, vilka ej är etniska svenskar, skulle behandlas sämre faller i exemplet Södertälje på att merparten av SDs fullmäktigelista hade övervägande icke-svenska namn. Hade vi varit det minsta rasistiska hade vi givetvis inte tagit med dessa till att börja med. Vi hade kunnat lyssna på de varnande röster som gjorde gällande att det här inte var en fråga om religion utan om kultur. Att irakierna med sin österländska kultur svårligen skulle kunna anpassa sig till svenska politiska och andra förhållanden hur mycket de än delade den religion som är tongivande i vårt lasnd, kristendomen.

Vi valde att inte lyssna på det örat. För oss var det självklart att alla som delar Sverigedemokraternas grundläggande värderingar, oavsett etnisk härkomst, också kunde göra en viktig insats för partiet. Det tror vi fortfarande stenhårt på. Men i just fallet Nader Helawi fungerade det alldeles uppenbart inte.

Rent kommunalpolitiskt kommer de irakiska avhoppen inte att betyda någonting alls. Mandatfördelningen i fullmäktige omöjliggör ändå något konkret, röstbaserat inflytande för SD. Och vad nämndplatserna beträffar finns det gott om folk som är villiga att göra en insats. Lyckligtvis kan vi ändå utöva ett förmodligen betydande inflytande i kommunen genom vår tidning Telgekuriren och genom aktivt nämndarbete.

Dessutom blir det skönt att slippa allt internt bråkande för att i stället kunna ägna oss åt det vi är valda att göra – föra fram SD:s politik i Södertälje kommun!