Den nya terrorvågen i Israel

Chefen för Israels försvarsmakt, general Aviv Kochaviv, har bråda dagar.

När detta sätts på pränt har minst elva personer dött i upprepade terrorattacker i Israel under senare tid. Ett av mordoffren var en israelisk fembarnspappa medan två var ukrainska medborgare. En polisman har också skjutits till döds. Detta var den blodigaste terrorveckan i Israel på flera år. https://www.varldenidag.se/nyheter/fembarnspappa-och-ukrainare-doda-i-ny-terrorattack-i-israel/repvcD!6W9GxoA1gsLWg9kddFE8CQ/

Bland dem som skarpt fördömt de palestinaarabiska terroristdåden märks Förenta nationernas (FN) generalsekreterare António Guterres. ”Such acts of violence can not be justified and must be condemned by all”, fastslog Guterres som leder en organisation som vanligen inte har mycket till övers för Israel. https://news.un.org/en/story/2022/03/1115082

Terrorrörelserna Hamas, Hezbollah och Islamic Jihad har, föga oväntat, prisat attackerna. Flera av terroristerna uppges ha sympatiserat med Islamiska staten (IS).

Det av illdåden som skördade flest dödsoffer ägde rum i Ya´bad, en mindre stad belägen i Samarien på den så kallade Västbanken. Det rörde sig om fem personer, varav tre israeler och två ukrainska medborgare. Skytten uppges ha varit en svartklädd man som tros ha jobbat på en byggarbetsplats i närheten av mordplatsen. Han sköts till döds av israelisk polis.

Den israeliske premiärministern Naftali Bennett kommenterade dådet med att ”Israel står inför en ny terrorvåg.” Även Fatahs ledare Mahmoud Abbas sägs ha fördömt dådet. Denne har tidigare tillämpat principen att fördöma palestinaarabisk terrorism på engelska samtidigt som han har hyllat terroristerna på arabiska. Hur det ligger till den här gången vågar jag inte spekulera i.

Tidigare hade en israelisk arab rammat en cyklist med sin bil varvid cyklisten avled. Därefter fortsatte vederbörande med att hugga ihjäl tre personer med kniv utanför ett shoppingcenter. Fem dagar senare mördades två israeler och två poliser av två araber i Hadera i Haifa-distriktet sedan gärningsmannen öppnat eld vid en busshållplats.

Den tredje dödliga attacken under den blodiga veckan ägde rum på en gata i Bnei Brak, en ultra-ortodox stad öster om Tel Aviv med 145 000 invånare och enligt uppgift världens femte mest tätbefolkade stad.

FN-chefen António Guterres uppmanade till ett omedelbart stopp för våldet och uttryckte sina ”heartfelt condolences” till de dödades och skadades familjer. Om den kroniskt Israel-fientliga svenska sosseregeringen beklagat det mot Israel riktade våldet så har det undgått mig.

Amnesty Internationals lögnaktiga apartheid-kritik mot Israel

De vinterolympiska spelen i Peking innebar ett gyllene tillfälle för den så kallade människorättsorganisationen Amnesty International att fästa världens uppmärksamhet på det röda Kinas förtryck av uigurerna, kazakerna och andra etniska minoriteter i Xinjiang-provinsen.

The Beijing Olympics Was a Singular Chance to Expose China’s War Crimes. Instead, Amnesty International Chose to Single Out Israel.

Tyvärr utnyttjade Amnesty inte det tillfället, framhåller David Suissa i den amerikanska tidskriften Jewish Journal. Istället valde organisationen att i höjd med OS-invigningen publicera en ensidigt lögnaktig artikel om vad som kallades Israels ”apartheid”-politik gentemot palestinaaraberna.

Suissa framhåller: ”The Beijing olympics was a singular chance to expose China´s war crimes. Instead, Amnesty International chose to single out Israel.”

De kinesiska ledarna var gissningsvis överlyckliga över att Amnesty inte uppmärksammade folkmordspolitiken mot de muslimska uigurerna och/eller andra övergrepp som utförs av den kommunistiska diktaturstat som fått förtroendet att arrangera 2022 års vinter-OS.

En demonstration mot Kinas förtryck av uigurerna.

Läckta dokument avslöjade 2020 uppseendeväckande detaljer om den kinesiska behandlingen av folkgruppen uigurer, varav det finns ungefär 13 miljoner i Folkrepubliken Kina. Tortyr, hot och hjärntvätt är vanligt förekommande, och ibland kan böner eller skägg vara tillräckligt för att spärra in människor. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg

Det anmärkningsvärda med Amnestys underlåtenhet är att organisationen bevisligen är väl medveten om situationen i Kina. Den 10 juni 2021 publicerade man en rapport med den svenska titeln ”Kinas förtryck av muslimerna i Xinjiang är ett brott mot mänskligheten”, där organisationen pekade på de ohyggliga övergrepp som förekommer i de så kallade omskolningslägren och på övervakningen i samhället i stort. https://www.amnesty.se/aktuellt/kinas-fortryck-av-muslimer-i-xinjiang-ar-ett-brott-mot-manskligheten/

Dessutom uppmanade Amnesty International i ett brev till FNs medlemsländer den internationella samfälligheten att ”strongly condemn” förföljelsen av den uiguriska folkgruppen i Kina. Det borde rimligen ha varit en självklarhet för Amnesty att utnyttja OS-invigningen till att ytterligare fästa omvärldens uppmärksamhet på de kinesiska övergreppen.

Istället visar Amnesty International än en gång varför organisationen har rykte om sig att vara en Israel-hatande och antisemitisk röst i den rapport som publicerades den 1 februari 2022. I rapporten uppmanas inte bara the International Criminal Court (ICC) i Haag, utan världens alla länder, att granska ”the crime of apartheid” med särskild tonvikt på vad som felaktigt kallas ”de ockuperade territorierna”. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2022/02/israels-apartheid-against-palestinians-a-cruel-system-of-domination-and-a-crime-against-humanity/

Vem är det egentligen som praktiserar apartheid?

Ordet ”apartheid” nämns ett oräkneligt antal gånger i Amnesty-rapporten. Det åsyftar givetvis den rasåtskillnadspolitik som rådde i Sydafrika från och med 1948 till den vita minoritetsväldets upphörande 1994 (även om den naggades åtskilligt i kanten under 1980- och början på 1990-talet).

Det system som rådde i Sydafrika – apartheid betyder ordagrant åtskildhet – var emellertid institutionaliserat på ett helt annat sätt än vad som någonsin varit fallet i den judiska staten Israel. Den sydafrikanska befolkningen indelades i fyra etniska grupper vilka benämndes vita, asiater, färgade och svarta.

De tre förstnämnda grupperna fick 1984 varsitt parlament under det att de svarta även fortsatt hänvisades till att uttrycka sin mening i lokala sammanhang. I Sydafrika rådde en stor mängd åtskillnadsregler som reglerade exempelvis boende, resande, näringsliv, restauranger, parkbänkar etcetera. De mest småskurna av dessa regler kallades petty apartheid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid

Ingenting av detta har någonsin förekommit i Israel. Här har judiska såväl som arabiska medborgare ända sedan de första fria valen hölls 1947 – alltså ett år innan staten Israel grundades officiellt den 14 maj 1948 – haft möjlighet att väljas in i parlamentet Knesset. I dag består Israels befolkning av omkring 2 miljoner araber (så kallade palestinier) av vilka 84 procent beräknas vara muslimer. 8 procent är kristna och lika många druser.

I Sydafrika under apartheid hade det varit legalt omöjligt för en svart person att väljas in i vare sig parlament eller regering. Som en jämförelse kan nämnas att i den konservative premiärministern Naftali Bennetts brokiga koalitionsregering omfattande åtta partier ingår araben Mansour Abbas, representerande det islamistiska partiet Raam. https://www.varldenidag.se/nyheter/historisk-koalition-i-den-nya-israeliska-regeringen/repufn!2dWSNFBgBHlZTb8rU1G@Rw/

Mansour Abbas från det arabiska Raam-partiet ingår i den israeliska koalitionsregeringen.

Amnesty International har helt rättmätigt tvingats inhösta ett stort antal fördömanden från när och fjärran för sin rapport om Israel, de facto Mellanösterns enda demokrati. Israels utrikesminister Yair Lapid tvekar inte att kalla rapporten antisemitisk och hävdar att Amnesty citerar lögner som sprids av terrororganisationer:

”Israel är inte perfekt, men vi är en demokrati som är hängiven internationell rätt, öppen för kritik, med en fri press och ett starkt och oberoende rättssystem.” https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/israel-amnestys-rapport-%C3%A4r-partisk-och-antisemitisk/ar-AATmatn?li=BB13lZo5

Om Amnesty hade velat ge exempel på system från Mellanöstern som kan föra tankarna till apartheid skulle man givetvis ha gått till någon eller några av de 57 arabisk-muslimska stater som omger Israel. Ett stort antal av dessa är i praktiken judenrein.

Ingen diplomati från Israels gay-ambassadör

Israeliske ambassadören Ziv Nevo Kulman tas emot av konung Carl XVI Gustaf.

Jag har länge haft för mig att en av de viktigaste egenskaperna för en yrkesdiplomat är att vara, ja just det, diplomatisk. Detta är uppenbarligen inte självklart för alla inom den diplomatiska professionen.

Israels nye ambassadör Ziv Nevo Kulman, som efterträdde Ilan Ben-Dov för ett par månader sedan, inledde således sin offentliga mission i Sverige med följande uttalande: ”Vi har inte – och har inte för avsikt att ha – någon kontakt med Sverigedemokraterna.” https://omni.se/israels-ambassador-vi-vill-inte-ha-kontakter-med-sd/a/wOn7Bn

Kulman hävdar att denna avvisande inställning till Sveriges, i alla fall i en del opinionsmätningar, största parti är baserat på en ”moralisk ståndpunkt” som har att göra med ”extremhöger med rötterna i nazismen”. Israel Sverige avser enligt ambassadören inte heller att ha några kontakter med ”öppet islamofobiska” partier i Sverige eller något annat land. Kan Kulman verkligen vara helt omedveten om att SD troligen är riksdagens mest pro-israeliska parti, som bland annat vill flytta den svenska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem?

Det är till att vara illa informerad om varifrån kanske 95 procent av antisemitismen i Sverige kommer, nämligen från personer med muslimsk trosåskådning. Alla vet om detta och jag tror faktiskt inte heller ambassadören Kulman är fullt så korkad att han inte inser det. Gör han inte det kanske han ändrar uppfattning om han gör ett studiebesök i Malmö. Tydligtvis känner han sig ändå manad att putsa upp den gamla klichén om den nazistiskt anfrätta så kallade extremhögern.

Om Kulman menade allvar med sin föresats att inte ha kontakter med brunmelerade partier borde det första partiet han strök ur kontaktlistan vara Socialdemokraterna, det i realiteten enda svenska parti som haft något med alldeles äkta nationalsocialism att skaffa.

Socialdemokratiska arbetarepartiet krävde 1938 av Tredje riket att det skulle stämpla ”J” i alla judiska pass så att det skulle bli enklare att utvisa de från nazismen flyende judarna ur vårt land. Vidare är första hälften av 1940-talet, då det gick bra för Tyskland i kriget, bemängd med eftergifter gentemot Tyskland företagna av den av sossarna dominerade samlingsregeringen. När krigslyckan vände blev det som bekant annat ljud i skällan. Då fanns det ingen hejd på hur antinazistiska vi var.

Något borde det väl vidare irritera ambassadör Kulman att Sverige skänker bort miljardbelopp till Israels svurna fiender, främst ”det kära systerpartiet” Fatah. Ingen hade väl förväntat att Israel skulle avbryta kontakterna med sosseriet av ovanstående skäl. Den diplomatiska etiketten påbjuder naturligtvis att man skall odla förbindelser med alla regeringsbärande partier. Däremot borde Kulman låta S-partiet veta att han känner till dess förhistoria (om han nu gör det).

Frågan är då hur staten Israel skulle agera för den händelse Sverigedemokraterna kom med i en svensk regering som ett resultat av riksdagsvalet i september 2022, ett inte helt orealistiskt scenario. En annan fråga är om den förra israeliska regeringen, ledd av Benjamin Netanyahu, skulle ha skickat en så pass odiplomatisk representant till Sverige som Ziv Nevo Kulman. Jag tillåter mig tvivla.

Ambassadör Isaac Bachman och statsminister Stefan Löfven vid Stockholm Pride 2016.

Ytterligare, och ett om möjligt ännu värre, exempel på Kulmans bristande diplomati, är han yviga utspel om den egna sexuella läggningen. Den 52-årige ambassadören, som också ingår i arrangörsstaben för Tel Avivs Pride-vecka, försäkrar QX-reportern om att han kommer att delta aktivt i Stockholms gayliv. Inte bara det: ”Jag har varit singel i fyra år nu, så jag är öppen för förslag. Vem vet, det är kanske i Sverige jag hittar Mr Right?” https://www.qx.se/samhalle/218553/det-ar-kanske-i-sverige-jag-hittar-mr-right-ziv-ar-israels-nya-ambassador/

Intresseklubben antecknar, som det brukar heta. Vem ambassadör Kulman delar sängkammare med är naturligtvis hans ensak. Han borde dock enligt min ringa mening ha förnuft nog att, bland det första han gör i Sverige, inte ge omfattande intervjuer med obskyra bögsajter och där vika ut hela sitt privatliv. Han borde inte heller, som sagt, stryka vissa partier ur adressboken innan han hunnit sätta sig in i hur det partipolitiska livet i Sverige fungerar.

Är detta för mycket begärt? Jag tror inte det. Men det är tydligen den här sortens diplomater den spretiga regering som leds av Naftali Bennett vill ha.

Israels representanter i Sverige har redan tidigare visat att de fäster betydande vikt vid HBTQ-kommuniteten genom att gå med i den årliga Pride-paraden i Stockholm. När ambassadör Isaac Bachman gjorde det för några år sedan dristade jag mig författa nedanstående bloggtext om saken:

Israels ambassadör i dåligt sällskap

Honduras öppnar ambassad i Jerusalem

Honduras president Juan Orlando Hernández.

Den centralamerikanska republiken Honduras blev det fjärde landet att öppna en ambassad i Israels huvudstad Jerusalem. Det skedde officiellt vid en ceremoni den 24 juni under närvaro av den honduranske presidenten Juan Orlando Hernández och Israels nyvalde premiärminister Naftali Bennett. https://www.timesofisrael.com/honduras-becomes-4th-country-to-open-embassy-in-jerusalem/

Öppningsceremonin ägde rum vid Technological Park i området Malha i den israeliska huvudstaden. Tidigare har USA, Guatamala och Kosovo valt att placera sina högsta diplomatiska representationer i Jerusalem.”Mr. President, you are a true friend of Israel”, tillkännagav Bennett när han inledde de mellanfolkliga artigheterna.”The Jewish people have a long memory, and you will be recorded in the pages of history as having done brave and justified deed for the state of Israel.”

Hernández blev inte svaret skyldig: ”We hope to continue building the solid relationship between our two countries.”, förklarade den honduranske presidenten som innehaft ämbetet sedan 2014. Han fortsatte med att benämna Jerusalem ”the eternal capital of Israel.” 

Juan Hernández avslöjade vidare att han varit en övertygad Israel-anhängare alltsedan han besökte landet för 30 år sedan: ”A life-changing experience”, som han uttryckte saken.

Under president Hernández besök i Israel skrev de båda länderna under en rad samarbetsavtal rörande ämnesområden som jordbruk, hälsovård, utbildning och teknologi. ”Cooperation between our two countries is very diversive”, underströk premiärminister Naftali Bennett, ”From trade to agriculture, water, political and security issues.”

Även oppositionsledaren Benjamin Netanyahu, som var premiärminister då överenskommelsen med Honduras förhandlades fram, välkomnade Juan Hernándes till Israel. Under sin visit besökte Hernández bland annat Västra tempelmuren och hade ett möte med Israels president Reuven Rivlin.

Irans nye president stödde aktivt massavrättningar: ”Visade ingen nåd.”

‘

Segraren i Irans presidentval, chefsbödeln Ebrahim Raisi, ingick i en ”dödskommitté” som dömde oliktänkande till döden på löpande band.

Väntad segrare i presidentvalet i Iran blev den 60-årige Ebrahim Raisi, som erhöll närmare 62 procent av de 28,9 miljoner röster som avlämnades. Valdeltagandet var låga 49 procent. Han efterträder därmed Hassan Rouhani. Ayatolla Ali Hosseini Khamenei förblir dock landets högste politiske och andlige ledare. Endast 7 av 600 kandidater tilläts ställa upp i valet. https://www.arabnews.com/node/1877401/middle-east

Ebrahim Raisi (Sayyed Ebrahim Risol) föddes i Mashhad, som är Irans heligaste och näst största stad med 3 miljoner invånare, den 14 december 1960. Efter ayatolla Ruhollah Khomeinis islamistiska revolution 1979 blev Raisi en av den nya regimens nyckelfigurer.

Vid sitt tillträde som biträdande åklagare i Teheran 1985 blev Raisi medlem i en fyra man stark så kallad dödskommitté, vilken dömde oliktänkande – huvudsakligen tillhörande the People´s Mujahedin Organization of Iran (MEK) – till döden på löpande band, oftast utan rättegång.

Hadi Ghaemi, executive director för den New York-baserade grupperingen Centre for Human Rights in Iran, har till nyhetsbyrån AFP kommenterat följande: ”Raisi is a pillar of a system that jails, tortures, and kills people for daring to criticize state policies…Instead of running for president, he should be tried in an impartial court.”

Ebrahim Raisi, som utnämndes till landets biträdande överdomare 2004 och överdomare 2019, förnekar att han personligen var inblandad i massavrättningarna 1988, vilka skördade 4000-5000 människoliv. Han har emellertid sagt att han anser att avrättningarna var berättigade. Dessutom har iranska dissidenter som överlevt förföljelserna bekräftat att de sett honom delta i ”dödskommitténs” arbete på ett mycket aktivt sätt.

FN-relaterade medarbetare krävde 2020 att den iranska regimen skulle granskas i anledning av massdödandet 1988, eftersom det kunde röra sig om brott mot mänskligheten.

Shadi Sadr, tidigare director för den London-baserade grupperingen Justice for Iran, har till AFP-kommenterat: ”The mere fact he /Raisi/ is currently the head of the judiciary and running for president demonstrates the level of impunity that perpetrators of the heinous crimes enjoy in the Islamic Republic of Iran.”

Den före detta politiska fången Reza Shemiram har citerats: ”Raisi made the utmost to execute everyone. He had no mercy.”

Om det vill sig illa kan den nye presidenten i Iran, chefsbödeln Ebrahim Raisi, få en perfekt välkomstgåva av den amerikanska Biden-administrationen, som överväger att återvända till det internationella kärnvapenavtal som president Donald Trump lät USA dra sig ur.

Israels nytillträdde premiärminister, Naftali Bennett, fasar inför möjligheten att Iran skaffar sig kärnvapen: Irans ”regime of executioners” kan inte få ha bomben. https://www.jpost.com/breaking-news/bennett-iran-regime-of-executioners-cant-get-the-bomb-671523

åpon

Belöning utlovas till israeler som dödar terrorister

 Terroristen som knivhögg en ung judisk kvinna till döds i Alon Shvut på Västbanken fördes jämte attackens offer i ilfart till sjukhus.

http://www.timesofisrael.com/group-offers-prize-to-civilians-who-kill-terrorists-at-the-scene/

Den israeliska organisationen SOS Israel har utfäst en belöning som kan tilldelas alla som neutraliserar terrorister i färd med att mörda judar. Terroristerna bör enligt organisationen vara medvetna om att den som mördar judar kommer att ”återvända hem i en liksäck”.

Mer om detta i Times of Israel via länken överst.

 SOS Israels grundare, rabbi Shalom Dow Wolpo.

SOS Israel grundades 2003 av rabbinen Shalom Dow Wolpo i syfte att understödja bosättaraktiviteter samt utbilda den israeliska allmänheten om faran att göra territoriella eftergifter. I ett uttalande som citeras av den engelskspråkiga tidningen Times of Israel heter det från SOS Israels sida:

Varje israelisk medborgare måste vara beredd att vid varje ögonblick uppfylla det gudomliga och humanitära budet att omedelbart ta ut terrorister som kommer för att döda och lemlästa judar. Terroristerna, och framför allt den Förintelse-förnekande terroristen Abu Mazen /den Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas/ måste vara medvetna om att det inte lönar sig att skada judar och att var och en som gör så kommer att återvända hem i en liksäck.

SOS Israels talesman informerade Times of Israel om att organisationen redan betalat ut tiotusentals dollar till israeler man menar gjort berömvärda insatser i samband med terroristattacker i Jerusalem och på annat sätt.

 David Adamov i aktion.

Så gav organisationen  motsvarande 472 US dollar till soldaten David Adamov, som i en omtalad incident i maj riktade och osäkrade sitt automatvapen mot en palestinaarbisk tonåring som misstänktes ha ett knogjärn av mässing i handen. Tonåringen själv förnekade detta och hävdade att han i stället hållit i ett slags muslimskt radband.

Händelsen blev snabbt kontroversiell och fick Israels överbefälhavare, generallöjtnant Benny Gantz, att ta avstånd från Adamovs agerande, vilket dock fick öppet stöd från ekonomi- och handelsminister Naftali Bennett. Adamov hälsades som en hjälte av många israeler inklusive soldatkolleger.

Mer om fallet Adamov här:

http://www.veteranstoday.com/2014/05/10/military-internet-mutiny-in-israel-uri-avnery/comment-page-1/

SOS Israel har förklarat sig berett att tilldela envar som ”neutraliserar” (det vill säga dödar) en terrorist en belöning på 10 000 israeliska schekel (2624 US dollar). Ministern för allmän säkerhet, Yitzhak Aharonovitch, har å sin sida berömt en soldat vid gränspolisen för att ha skjutit och dödat en fordonsterrorist i Jerusalem förra veckan.

Aharonovitch gjorde följande kommentar i anledning av händelsen: ”Detta är hur jag skulle vilja se dessa attacker sluta. En terrorist som riktar in sig på civila måste dödas.”

 Terroroffret Dalia Lemkus blev 26 år.

Inte alla arabiska terrorister som den senaste tiden genomfört fordons- eller knivattacker har dödats. Mannen som knivhögg den 26-åriga judinnan Dalia Lemkus, bördig från Sydafrika, till döds vid en bussållsplats utanför infarten till den judiska bosättningen Alon Shvut på Västbanken nyligen fördes till ett israeliskt sjukhus för vård sedan han beskjutits av israelisk säkerhetspersonal.

För er som vill veta mer om Dalia Lemkus finns information här:

http://blogs.timesofisrael.com/what-they-didnt-tell-you-about-dahlia/

En annan terrorist och mördare, Hamas-anhängaren Abdelrahman al-Shaludi, som körde ihjäl en tre månaders judisk flicka och skadade ytterligare ett antal israeler i Jerusalem och gav upphov till den senaste vågen av terrorism, kördes i ilfart till sjukhus och prioriterades i vårdkön framför ett av sina offer.

 Abedelrahman al-Shaludi liggande på marken efter fordonsattacken i Jerusalem innan han kördes iväg i ambulans till sjukhuset.

En ansvarig läkare i det senare fallet försvarade sin prioritering – som gav upphov till en livlig debatt i den vitala demokratin Israel – med att mördaren al-Shaludis tillstånd var svårare än kvinnans, varför det var självklart att behandla mördaren först.

Hans sjukhussäng står under ständig polisbevakning.

 

”Glöm idén om en palestinsk stat”

Naftali Bennett manar omvärlden att överge tanken på en separat palestinsk stat.

Israels ekonomiminister Naftali Bennett har tagit bladet från munnen och avfärdat idén om en separat palestinsk statsbildning. Bennett menar att denna idé har nått ”vägs ände” och borde överges av det internationella samfundet.

Eftersom den Palestinska myndigheten deklarerat att hela Israel utgör det ockuperade Palestina, anser Bennett, är det meningslöst att fortsätta diskussionerna om en palestinsk stat: det är omöjligt för israelerna att acceptera en sådan position. I ett uttalande som återges på sajten United with Israel citeras Naftali Bennett:

Aldrig har så mycket tid lagts ner på någonting så poänglöst. Vi behöver bygga, bygga, bygga!

Ekonomiminister Bennett konstaterar att det aldrig funnits någon palestinsk stat på vad som nu är israelisk mark. Enligt Bennett beöver israelerna ”förändra sin uppfattning och säga att vi är här därför att det är vårt hem”. I ett historiskt perspektiv är det judiska folket fast förknippat med landet Israel (Eretz Israel). Dit räknar Bennett Judéen och Samarien (det så kallade Västbanken) samt ”Israels eviga huvudstad” Jerusalem. På dessa platser bor i dag cirka 650 000 judiska israeler.

Enligt Naftali Bennett är det bästa sättet att hantera palestinafrågan framdeles att etablera ett separat styre för Västbankens palestinier, ett israeliskt styre över det så kallade område C samt att förbättra ekonomiska och andra förhållanden för såväl judar som araber. Bennett citeras:

Var och en som reser runt i Judéen och Samarien vet att vad som sägs i salongerna i Oslo och Annapolis inte har något med verkligheten att göra.

En översiktlig karta som visar hur mycket arabiskt respektive judiskt territorium som finns i världen. Israel är den blå klicken i kartans övre högra del.

För ekonomiminister Naftali Bennett är alltså tanken på en palestinsk stat något som snarast bör glömmas. Han anser att en israelisk annektering är det mindre onda av två onda ting. Även biträdande försvarsministern Danny Danon har tidigare klargjort att Israel kommer att motstätta sig en tvåstatslösning. Denna syn delas dock inte av de två tunga regeringsmedlemmarna, premiärminister Benyamin Netanyahu samt justitieminister Tzippi Livni.

Helt klart är att de palestinska organisationerna Hamas och Fatah inte förbättrar sin situation genom att tala om hela Israel som ockuperat arabiskt land och genom fortsatt terrorverksamhet.