Diplomatiska genombrott för Israel – begravningsstämning i Ramallah

Malawis president Lazarus Chakwera har tillkännagivit att landet kommer att öppna en ambassad i Jerusalem.

När Israel och Förenade Arabemiraten (UAE), med benägen hjälp av Trump-administrationen i USA, för en tid sedan ingick ett avtal om fred och samarbete innebar det ett genombrott för de israelisk-arabiska relationerna. Avtalet var samtidigt ett nederlag för de krafter, med de palestinaarabiska organisationerna Fatah och Hamas i spetsen, som vill se konfrontation och inte samarbete. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/08/14/efter-avtalet-mellan-israel-och-uae-fler-arabstater-kan-vara-pa-gang/

Det har också visat sig att avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten medför betydande ekonomiska fördelar. Beräkningar gör gällande att 15 000 nya jobb kommer att skapas i Israel till följd av avtalet och att handeln mellan de båda länderna snabbt kommer att öka till ett värde omfattande omkring 4  miljarder US dollar. https://unitedwithisrael.org/4-billion-a-year-israel-uae-trade-promises-huge-economic-gains/

När nämnda avtal ingicks talades det om att fler arabiska/muslimska länder var på gång att normalisera förbindelserna med den judiska staten. Sudan och Bahrain har nämnts i sammanhanget. Kanske litet överraskande är det då att sådana signaler nu kommer från Europa. Serbien har förutskickat att landet kommer att flytta sin ambassad till Israels huvudstad Jerusalem, där för tillfället endast USA och Guatemala har ambassader, under det att det övervägande muslimska Kosovo avser erkänna Israel diplomatiskt. https://www.timesofisrael.com/serbia-to-move-embassy-to-jerusalem-mostly-muslim-kosovo-to-recognize-israel/

På EU-fronten intet nytt: utrikespolitiske talesmannen Peter Stano fördömer Serbiens och Kosovos närmande till Israel.

Den överlag Israel-fientliga Europeiska Unionen (EU) har genom sin utrikespolitiske talesman, slovaken Peter Stano, föga överraskande kritiserat Serbiens och Kosovos närmande till Israel. Stano har bland annat citerats på följande sätt: ”Any steps that could call into question the EU´s common position on Jerusalem are a matter of serious concern and regret.” På EU-fronten således intet nytt. https://worldisraelnews.com/matter-of-regret-eu-slams-serbia-kosovo-over-jerusalem-embassy-move/

Från Afrika rapporteras att Malawi kan bli nästa land att öppna en ambassad i Jerusalem. President Lazarus Chakwera framhöll i sitt tal till nationen från landets parlament: ”My administration recognizes that foreign relations have a significant role to play in promoting the socioeconomic development and growth in Malawi.”

Malawi, vars drygt 18 miljoner invånare till mer än 77 procent består av kristna och närmare 14 miljoner muslimska trosbekännare, har idag ingen representation i Israel; de diplomatiska relationerna med Israel hanteras av ambassadör Oded Joseph som är baserad i Nairobi i Kenya. https://worldisraelnews.com/malawi-to-open-embassy-in-jerusalem-making-it-first-african-country-in-israels-capital/

På väg ut? Mahmoud Abbas omedgörliga inställning står palestinaaraberna dyrt.

Det är ingen hemlighet att det råder begravningsstämning i den Palestinska myndighetens (PA) ”huvudstad” Ramallah som en följd av den pågående utvecklingen där bland annat Egypten välkomnat avtalet Israel-UAE och Saudiarabien – som inte har några diplomatiska förbindelser med Israel – har upplåtit sitt luftrum för det israeliska flygbolaget El Als flygningar. https://www.businessinsider.com/israel-flight-saudi-arabia-air-india-2018-3?r=US&IR=T

Många arabiska länder har tröttnat på PAs obstruktionspolitik – ett tecken så gott som något på att så är fallet var att Arabförbundet vägrade hålla ett krismöte på begäran av PA. Källor inom Fatah och PA har mellan skål och vägg framhållit att ”president” Mahmoud Abbas (alias Abu Mazen) omedgörliga inställning står palestinaaraberna dyrt. https://worldisraelnews.com/palestinians-admit-their-diplomatic-situation-has-hit-a-low/

Terrorattacker i Peshawar och Nairobi: vad tycker fredliga muslimer?

Terrordådet mot en kyrka i Peshawar skördade 78 människoliv.

Media över hela världen har i dagarna rapporterat om två blodiga islamistiska terrordåd. I Peshawar i Pakistan sprängdes en kristen kyrka av en självmordsbombare med uppåt 80 dödsoffer som följd. I Nairobi i Kenya angreps ett internationellt köpcenter med cirka 70 döda i nuläget.

Om det när detta skrivs ännu pågående terrordramat i Nairobi vet vi, att det har utförts av tio-femton personer från den somaliska terrororganisationen al-Shabaab (Ungdomen) med kopplingar till al-Qaida. Det har bland annat rapporterats att terroristerna, för att särskilja muslimer från icke-muslimer, frågade personer i köpcentret om de visste namnet på profeten Muhammeds moder. Visste de inte det blev de dödade.

Enligt en uppgift leds terrorkommandot av en kvinnlig muslimsk konvertit från England, en änka efter en jihadbombare. Bland terroristerna skall även finnas tre somalier med svensk bakgrund.

Terrorgrupperingen TTP Jundullah har tagit på sig skulden för självmordsmördardådet i Peshawar nära gränsen till Afghanistan. En talesman för gruppen har förklarat det så att ”de är islams fiender, därför attackerade vi dem.” Vederbörande sade också att attackerna mot Pakistans kristna kommer att fortsätta.

Vi har blivit så vana vid jihadistisk/islamistisk terror på olika håll i världen att vi knappt reagerar när vi nås av information härom. Vad jag undrar över är hur världens alla fredligt sinnade muslimer – jag utgår ifrån att merparten av dessa ÄR fredligt sinnade – reagerar inför nyheter av det hör slaget. Att deras trosfränder spränger såväl muslimer som icke-muslimer i luften och hävdar att detta är Allahs och Muhammeds vilja.

Terrorattacken i Nairobi – med svensk koppling?

Jag vet att jag som kristen skulle bli enormt upprörd om ett kristet terrorkommando sprängde låt oss säga Stora moskén i Stockholm i luften och ursäktade detta med att ”muslimer är kristendomens fiender” eller till äventyrs att ”vi gjorde det på grund Kristi kärlek”. Så hur upprörda är exempelvis Sveriges muslimer över att tre muslimer med svensk bakgrund skall vara inblandade i Nairobi-dramat?

Jag vet inte och detta av naturliga skäl: jag har ännu inte sett prov på någon ”vanlig” muslimsk reaktion inför detta, vare sig negativ eller positiv. Om någon ledande svensk imam tagit emfatiskt avstånd från vad som hänt i Peshawar och/eller Nairobi har i alla fall jag missat det.

Faktum är att jag förväntar mig en global resning från fredligt muslimskt håll mot allt detta massmördande och lemlästande och allt detta hat i islams, Allahs och profetens namn. När kommer den? Eller är muslimer i allmänhet rätt nöjda med att deras trosfränder beter sig så här?

Frågan är öppen.

Om avsked…igen

Roger Whittaker.

Roger Whittaker föddes i Nairobi, Kenya 1936. Han slog igenom som sångare och underhållare – han är även en baddare på att vissla – med ”Durham Town” 1969. Länken överst går till just den sången. Därefter har han haft en rad hits med till exempel ”The Last Farewell” och ”Mexican Whistler”.

Whittaker har naturligtvis en fin röst men  därtill en positiv utstrålning som gör att jag blir glad när jag hör och ser honom. Han var en favorit även hos min hustru. Ett självklart val som dagens ”godnattartist”.

Vet inte riktigt varför jag är så fascinerad av avskedets psykologi. Det är ju inte precis något upplyftande ämne. Dock en ofrånkomlighet i våra liv. Dessutom är en del av våra avsked inte slutgiltiga. Vi kan se gamla vänner igen och återuppta bekantskapen där den en gång slutade.

Den här sången tillägnar jag min gamla vän Aila i Australien.