Den brännande abortfrågan: Trump versus Biden

Donald Trump var den förste amerikanske president som deltog i den årliga anti-abortmanifestationen March for Life i Washington, D. C.

Abort är en ständigt brännande fråga i USA men brukar inte finnas med bland de ämnen politikerna talar mest om inför ett val. Det nyligen överståndna presidentvalet i USA utgör därvidlag inget undantag, något som förmodligen beror på kandidaternas ovilja att alienera viktiga väljargrupper.

Såväl president Donald Trump som hans motståndare Joe Biden har dock klargjort var de står i frågan. ”Ofödda barn har aldrig haft en större försvarare i Vita huset”, klargjorde Trump vid ett möte i regi av March for Life i Washington, D. C. i januari i år. Presidenten har därtill utnämnt tre konservativa domare till Högsta domstolen – Neil Gorsuch, Brett Kavanaugh och Amy Coney Barrett – vilka kan antas inta en restriktiv hållning i abortfrågor. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/K3RbA7/trump-vid-abortprotest-jag-ar-mest-emot

Biden strävar å sin sida efter en federal lag som garanterar kvinnan rätten att genomgå en abort. Hans vicepresidentkandidat, Kamala Harris, anses emellertid vara ännu mer abortvänlig. ”Kamala Harris är en extremist som stöder abort under förlossningen ifall det efterfrågas”, har pro-life-aktivisten Marjorie Dannenfelser citerats. Det bör tilläggas att även Biden är för abort utan en övre tidsgräns. https://www.bbc.com/news/election-us-2020-54003808

Vicepresidentkandidaten Kamala Harris har kritiserats för att vara extremist i abortfrågan. https://www.marieclaire.com/politics/a33623181/kamala-harris-stance-on-abortion/

Den eventuellt blivande presidenten Joe Biden, själv katolik, har alienerat många troende katoliker med sin abortvänlighet. Kardinal Raymond Leo Burke uppmanade så inför valet USAs katoliker att inte lägga sina röster på Biden. ”He´s not a Catholic in good standing”, menade Burke i ett uttalande. Vidare ansåg Burke att ”a Catholic may not support abortion in any shape or form, because it is one of the most grievous sins against human life…”

Catholics shouldn’t vote for Biden, former La Crosse bishop says

Enligt det respekterade Guttmacher Institute finns det sju amerikanska delstater som inte har någon övre gräns för aborter. Det är Alaska, Colorado, New Hampshire, New Jersey, New Mexico, Oregon och Vermont. Vidare finns det ett 20-tal delstater där abort tillåts ända fram till och under födelsen om moderns liv bedöms vara i fara. https://www.varldenidag.se/nyheter/flera-delstater-tillater-abort-fram-till-fodseln/repsaB!VL9w24dOwNBEfRpF5B3thw/

I några av dessa delstater finns emellertid enligt Guttmacher Institute – som är pro-choice i abortfrågan – restriktioner gällande hur aborter skall finansieras eller vilken information kvinnan skall få; dock finns här inga krav på att kvinnans liv måste vara i fara för att abort skall tillåtas. https://www.guttmacher.org/state-policy/explore/state-policies-later-abortions

Som en jämförelse kan nämnas att i Sverige tillämpas så kallad fri abort till och med vecka 18. Därefter kan abort beviljas om särskilda skäl föreligger som gör att kvinnan får tillstånd av Socialstyrelsen. Normalt får dock abort i princip inte utföras efter det att fostret är livsdugligt, vilket brukar anses vara i höjd med vecka 22.

I Sverige finns dock liknande lagstiftning som i USA: om kvinnans liv eller hälsa bedöms vara i fara på grund av sjukdom eller kroppsligt fel finns ingen övre gräns.

En tecknares tolkning av Roe vs. Wade-lagen.

Vad som komplicerar bilden i USA är givetvis att olika delstater har olika abortbestämmelser, vilka därtill ofta blir föremål för rättslig prövning. I och med den banbrytande lagen Roe versus Wade från 1973 finns en konstitutionell aborträtt, men delstaterna kan också förbjuda abort efter det att fostret bedömts vara livsdugligt.

Under 2017 genomfördes i USA runt 862 000 aborter, vilket enligt uppgift är det lägsta antalet sedan Roe-Wade-lagens tillkomst 1973. 2017 är det senaste året som komplett abortstatistik föreligger. https://www.svd.se/mangden-aborter-i-usa-det-lagsta-sedan-de-blev-lagliga

 

Professor förutspår: ”Trump har 91 procents chans att vinna presidentvalet”

Donald Trump valdes till USAs president 2016 trots att så gott som alla förutspådde en klar seger för Hillary Clinton.

Donald Trump har 91 procents chans att vinna det amerikanska presidentvalet – det 59e i ordningen – den 3 november. Det förutspår en analysmodell, kallad the Primary Model, som utvecklades 1996 av professor Helmut Norpoth vid Stony Brook University i New York. https://www.independent.co.uk/news/world/americas/us-election/donald-trump-chance-of-winning-election-2020-joe-biden-poll-model-a9609236.html

”The Primary Model gives Trump a 91 percent chance of winning in November”, citeras den i Tyskland födde Norpoth. Enligt Norpoth skulle hans analysmodell på ett korrekt sätt ha förutsagt 25 av de 27 amerikanska presidentval som hållits sedan 1912. http://primarymodel.com/2020

Norpoths analysmodell tar med i beräkningen de tidiga faserna i partiernas nomineringsprocesser och lägger tonvikten vid, hur mycket entusiasm kandidaterna förmår generera på ett tidigt stadium. Norpoth: ”The terrain of presidential contests is littered with nominees who saw a political lead in the spring turn to dust in the fall.”

Om Norpoth har rätt innebär det att det Demokratiska partiets kandidat, den förre vicepresidenten Joe Biden, är illa ute trots ledning i flera opinionsundersökningar. Detta på grund av förluster i de tidiga primärvalen i Iowa och New Hampshire, då borgmästare Pete Buttegieg respektive senator Bernie Sanders visade sig starkast. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-demokraternas-primarval-i-new-hampshire

Kommer ”Sleepy Joe” Biden att triumfera över Trump i november?

Norpoths modell visade sig stämma perfekt i valet 2016, då Hillary Clinton förutspåddes en tämligen klar seger mot republikanen Donald Trump av de flesta så kallade förståsigpåare. Hon fick visserligen flest publika röster men kom till korta i den avgörande elektorsröstningen: Trump fick 304 elektorsröster mot 227 för Clinton. Enligt Norpoths modell skulle Trumps elektorsröster ökas på till 362 2020. https://www.theguardian.com/commentisfree/2016/oct/27/hillary-clinton-will-win-what-kind-of-president-white-house-obama

Sällan har väl det gamla talesättet ”det är svårt att sia, särskilt om framtiden” besannats som i USAs presidentval 2016. Ett osäkerhetsmoment inför det stundande valet är covid-19-pandemin. Den kan kosta president Trump segern men också ge honom ett försteg om det visar sig att smittan och dödsfallen minskar i USA samtidigt som ekonomin i bästa fall visar tecken på återhämtning.

Skulle den svage och uppenbart senile Biden vinna väntar kaos i världens ledande demokrati men också i världen. Biden, som ibland inte verkar veta var eller i vilket årtionde han befinner sig, kommer med all säkerhet att hänsynslöst utnyttjas av radikala vänstergrupper och påverka såväl inrikes- som utrikespolitik på ett katastrofalt sätt. Icke minst det röda Kina skulle gnugga händerna av förtjusning vid en seger för Biden.

Kan en 79-årig socialist med hjärtproblem och Kuba-sympatier bli USAs president?

Vänsterradikalen Bernie Sanders vann knappt det demokratiska primärvalet i New Hampshire.

”Den här segern är början till slutet för Donald Trump.”

Det var i alla fall inget fel på optimismen hos segerherren i det Demokratiska partiets primärval i New Hampshire. Bernie Sanders hade när nästan alla röster räknats tillskansat sig 26 procent med Pete Buttigieg på andra plats med 24,4 procent. Den 78-årige Sanders  – han kommer att vara 79 då presidentvalet hålls – var dock mycket långt från de 60 procent han nådde i primärvalet 2016. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-demokraternas-primarval-i-new-hampshire

Överraskande trea i New Hampshire var Minnesota-senatorn Amy Klobuchar med 19,8 procent. För Elizabeth Warren (9,3 procent) och Joe Biden (8,4 procent) blev utgången av primärvalet rena kallduschen – ingen av dem fick med sig några delegater till partikonventet i Milwaukee i Wisconsin 13-16 juli.

Sanders må vara en boren optimist, men efter bara ett primärval (New Hampshire) och ett nomineringsmöte (Iowa) är det alldeles för tidigt att utnämna någon given favorit till nomineringen av demokratisk presidentkandidat. I Iowa avgick Buttigieg med en knapp seger närmast före Sanders. Närmast väntar primärval i Nevada den 19 februari och South Carolina den 25 februari.

Den verkliga kraftmätningen väntar emellertid först den 3 mars på den så kallade supertisdagen: då håller nio delstater primärval, däribland USAs folkrikaste delstat, Kalifornien. Det kan nämnas att den snart 78-årige Michael Bloomberg, borgmästare i New York 2002-10, har valt att avstå från de fyra första primärvalen för att istället kraftsamla till supertisdagen.

Pete Buttigieg är borgmästare i South Bend i Indiana och öppet homosexuell.

I skrivande stund framstår under alla omständigheter Bernie Sanders som knapp favorit till den demokratiska nomineringen. Ett frågetecken bör dock sättas med tanke på Sanders hälsa – i början av oktober förra året drabbades han av hjärtproblem och tvingades genomgå en operation. https://www.expressen.se/nyheter/bernie-sanders-drabbad-av-hjartproblem-avbokar-nu/

Om Sanders blir den som ställs mot den sittande presidenten, republikanen Donald Trump, vid valet den 3 november ställs demokraterna inför ett dilemma: frågan är om en socialist långt ut på vänsterkanten med den skandinaviska socialdemokratin som förebild kan väljas till president i det kapitalistiska USA. Skulle någon annan bli nominerad hamnar partiet i ett måhända ännu större bryderi. Det är då troligt att Sanders många rabiata anhängare kommer att skylla nederlaget på det demokratiska etablissemanget och strunta i partilojaliteten.

Can Democrats Survive Bernie Sanders?

David Brooks rapporterar i en krönika i New York Times den 6 februari att endast 53 procent av Sanders-sympatisörerna sagt att de kommer att stödja vem som än blir demokratisk presidentkandidat. 2016 visade många demokratiska väljare sitt missnöje genom att ge segern till Donald Trump i tre amerikanska delstater. Brooks framhåller:

In 2016, in Pennsylvania, 117 000 primary voters went for Trump  in the general, and Trump won the state  by 44 292 ballots. In Michigan,48 000 Sanders voters went for Trump, and Trump won the state by 10 704. In Wisconsin, 51 300 Sanders voters went for Trump, and Trump won the state by 22 748.

Det kan således utan överdrift sägas att Sanders-anhängare, som var besvikna över att nomineringen tillföll Hillary Clinton, hjälpte Donald Trump att bli Förenta staternas 45e president. Historien kan mycket väl upprepa sig. Vad som förenar Sanders- och Trump-väljare är avsky för det så kallade etablissemanget.

Bernard ”Bernie” Sands föddes i Brooklyn i New York den 8 september 1941. Fadern Eli Sanders var judisk immigrant vars familj dödats i Förintelsen. 1981-89 var Bernie borgmästare i Burlington i Vermont, den minsta stad som är största stad i någon amerikansk delstat med sina omkring 43 000 invånare. 1991 blev Sanders ledamot i USAs representanthus för att 2006 väljas in i senaten. Han var länge partilös men samarbetade med det Demokratiska partiet i kongressen – först 2015 blev han medlem hos demokraterna. Bernie Sanders är den som längst suttit i USAs kongress som partilös. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bernie_Sanders

Amy Klobuchar gjorde bra ifrån sig i New Hampshire.

Det är minst av allt någon hemlighet att Bernie Sanders, som kallar sig ”demokratisk socialist”, befinner sig långt ut på den demokratiska vänsterflygeln. Det väckte såväl uppmärksamhet som vrede när han för för ett år sedan vägrade dels att kalla socialistdiktaturen Venezuelas starke man Nicolas Maduro för diktator, dels att erkänna nationalförsamlingens majoritetsledare Juan Guaidó som tillförordnad president, vilket USA och ytterligare ett 50-tal länder gör. https://www.politico.com/story/2019/02/21/bernie-sanders-venezuela-maduro-1179636

I slutet av 1980-talet prisade vidare Sanders Kuba och Sovjetunionen efter att ha besökt båda dessa kommunistiska diktaturer. Enligt Sanders var rapporterna om hemskheterna på Kuba bara högerpropaganda och Sovjetunionen hade enligt honom en imponerande infrastruktur. Tre år efter Sanders besök kollapsade Sovjetunionen. https://www.washingtonexaminer.com/news/bernie-sanders-praised-communist-cuba-and-the-soviet-union-in-the-1980s

Bernie Sanders äldre bror Lawrence (Larry) Sanders, född 1935, emigrerade i slutet av 1960-talet till Storbritannien där han blev universitetslektor. Han engagerade sig i Labour-partiet men lämnade det 2001 med motiveringen, att det under Tony Blairs ledning gått för långt åt höger. Han anslöt sig istället till Green Party of England and Wales och är i dag dess hälsopolitiske talesman.

Larry Sanders är hälsopolitisk talesman för Green Party i Storbritannien.

Jag finner det osannolikt att Bernie Sanders med sin oförblommerade vänsterprofil blir nominerad som Demokratiska partiets presidentkandidat. Inte heller tror jag mycket på den öppet homosexuelle Pete Buttigiegs eller den pinsamme Ukraina-myglaren Joe Bidens chanser. 

En dark horse i sammanhanget är den 60-åriga juristen Amy Klobuchar, som varit senator för ”svenskstaten” Minnesota sedan 2007 och har slovenska rötter. Hon har, för vad det kan vara värt, av vänsterpublikationen Huffington Post utnämnts till ”USAs smartaste senator”. http://m.startribune.com/huffington-post-names-klobuchar-the-smartest-u-s-senator/87658327/?section=politics/blogs

 

 

 

 

löjb

Efter New Hampshire: är Trump ödets man?

 Donald Trump – ödets man?

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/storslam-f%c3%b6r-b%c3%a5de-trump-och-sanders/ar-BBpkcBr?li=AAb2bl2&ocid=1PRCDEFE

Jag måste bekänna, att jag hitintills ägnat den amerikanska presidentvalsprocessen ett ganska förstrött intresse. Dels är det cirka nio månader kvar till valet, dels har jag inte haft någon dedicerad favorit.

I går bestämde jag mig i alla fall för att titta på TV4s valvaka under ledning av det kompetenta ”ankaret”Anna Lindmarker. Jag önskar man kunde ge alla som medverkade i programmet detta omdöme, men det är tyvärr inte möjligt när det gäller TV4s USA-korrespondent, den nu 69-årige Rolf Porseryd. Han drog en hel harang i direktsändning om hur vinklade amerikanska TV-kanaler var och tillade, att ”sådant har vi inte hos oss”.

Visst inte, eller hur? Här är min analys av den svenska propagandatelevisionen:

https://tommyhansson.wordpress.com/2016/01/02/svt-och-sr-har-blivit-propagandaredskap-for-ras-och-mangfaldsvanstern/

Dessbättre fanns den politiske experten Marcus Oscarsson, som sägs undervisa i politik vid University of Denver i Colorado, med i TV-studion och såg till att valvakan höll sig på en (bortsett från Porseryd) hyfsat saklig nivå. Fast han måste lära sig skillnaden mellan procent och procentenheter för att få högsta betyg. Oscarsson fick i fjol Publiks Begriplighetspris, vilket inte förvånar.

Helhetsintrycket blev ändå att TV4, i likhet med nästan alla svenska medier, favoriserar Demokraterna som känns mer ”svenska” än de för svenska journalister svårbegripliga och högerinriktade Republikanerna.

 Marcus Oscarsson – begriplig.

Som väl alla vet vid det här laget blev primärpremiären stora triumfer för gammelsocialisten Bernie Sanders hos Demokratiska partiet och kapitalistrabulisten Donald Trump hos Grand Old Party (GOP), Republikanerna. Senator Sanders från vänsterstaten Vermont, som väl närmast kan beskrivas som en socialdemokrat av Palme-typ, krossade etablissemangets favorit Hillary Clinton med 6o procent mot 39.

Den sistnämnda brottas med betydande problem och riskerar i värsta fall fängelsestraff för härvan med privata e-mejl och försöken att dölja Vita husets uraktlåtenhet att förhindra lynchningen av USAs ambassadör i Libyen vid en islamistattack i Benghazi den 11 september 2012. USAs ambassadör J. Christopher Stevens och utrikestjänstemannen Sean Smith mördades då av en lynchmobb. Det kan mycket väl bli detta och inte så mycket Bernie Sanders som slutligen fäller henne:

https://en.wikipedia.org/wiki/2012_Benghazi_attack

Trump blev alltså kung hos GOP med 35 procent, mer än dubbelt upp jämfört med tvåan John Kasich som är guvernör i Ohio. Därefter kommer Marco Rubio och Jeb Bush med 11 samt Ted Cruz med 10 procent. Tidigare förhoppningsfulla kandidater som Chris Christie, Carly Fiorina och Ben Carson väntas kasta in handduken inom kort. Överst på denna sida en länk som bland annat innehåller Trumps segertal.

Om den kampanj som förts av startfältets enda kvinna, affärskvinnan Carly Fiorina, se här:

http://spectator.org/blog/65445/carly-fiorina-greatest-mystery-2016-gop-race

Jag rekommenderar att ni tar del av Marcus Oscarssons sammanfattning av läget efter primärvalet i New Hampshire här:

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/marcus-oscarsson-det-h%C3%A4r-betyder-nattens-valresultat-3288838

Bernie Sanders – socialist av Palme-typ.

New Hampshire är bara första porten som måste passeras på ett framgångsrikt sätt i den slalombacke av primärval som väntar innan de båda partiernas officiella kandidater vaskats fram för att godkännas vid sommaren partikonvent. Republikanerna håller sitt konvent i Cleveland, Ohio 18-21 juli, medan Demokraterna möts i Philadelphia, Pennsylvania 25-28 juli. Sedan är det knappt fyra månader kvar till presidentvalet och valen till kongressen den 8 november.

Åter till Trump. Med segern i New Hampshire lade han en solid grund för sin fortsatta kampanj. Ingenting är dock avgjort ännu. Härnäst drar premiärvalscirkusen söderut med primärval i Nevada respektive South Carolina, där det bor betydligt fler etniska minoriteter än i det övervägande vita New Hampshire. Detta anses på den republikanska sidan gynna latino-ättade Marco Rubio och Ted Cruz och Hillary Clinton bland demokraterna.

Hillary har problem.

Donald Trump lät dock minst sagt segerviss efter den stora segern i New Hampshire. Bland annat lovade han se till att den illegala immigrationen från Mexiko stoppas; besegra Kina, Japan och Mexiko i ”handelskriget”; avskaffa och ersätta sjukvårdssystemet ”Obamacare”; ta itu med narkotikaproblemet; eliminera ISIS som hot i Mellanöstern; stoppa alla försök att begränsa amerikanernas rätt att bära vapen.

”Frankrike har världens hårdaste vapenlagar”, hävdade Trump, ”men om fransmännen hade haft rätt att bära vapen hade Paris-borna skjutit tillbaka mot terroristerna som dödade över 130 människor och svårt skadade många fler i Paris.”

Fastighetsmogulen Donald Trump pratar gärna om sin egen förträfflighet och lovade att bli den ”störste president Gud har givit det här landet” (han åsyftade då i första hand sin påstådda förmåga att skapa nya jobb). Om han bara lyckas få igenom hälften av det han lovat – inklusive att bygga en mur mot Mexiko, ”det är inte ens svårt”, och att stänga dörren för muslimska invandrare – får man nog säga att det är över förväntan. Trump må skrattas åt och föraktas för sin vulgära stil och litet fåniga frisyr, men jag undrar om han ändå inte är ödets man för USA.

 Kan moderate republikanen John Kasich, tvåa i New Hampshire, skaka Donald Trump?

Efter åtta års svagt och samtidigt självsvåldigt (brist på) ledarskap under Barack Obama längtar många amerikaner efter något väsentligt nytt. Och vad kunde vara nyare i politiken än en icke-politiker som Donald Trump, som visserligen inte kan så mycket om det politiska hantverket men vet hur ekonomin fungerar och äger en ärlighet och rättframhet som uppfattas kontrastera på ett välgörande sätt gentemot yrkespolitikernas schackrande och undanglidande? Litet som Ian Wachtmeister på sin tid men utan dennes adelsmaner.

Det finns de observatörer av USA-politiken som känner sig säkra på att ”vilden” Trump inte har en chans att vinna GOPs nominering på partikonventet i slutet av juli. Jag skulle vilja säga att det beror helt på. Risken är säkert stor att han hakas av vid en jämn kamp, även om han skulle ha lyckats uppbåda flest delegater. Men fortsätter han att gå fram som en veritabel stenkross finns det nog inte mycket att göra – då står den slutliga striden i höst mellan Donald Trump å ena sidan och Hillary Clinton eller Bernie Sanders å den andra.

En sak måste slutligen tas i beaktande. Det är huvudkandidaternas osedvanligt höga ålder. Sanders fyller 75 år i september och hans medtävlerska Hillary Clinton blir 69 i oktober. Donald Trump passerar 70-strecket i juni. Såväl Sanders som Trump skulle bli äldsta presidenten någonsin, medan Hillary skulle tangera Ronald Reagans hittillsvarande åldersrekord. Det kan inte uteslutas att åldersfaktorn kommer att inverka menligt på deras förmåga att ge allt i en hektisk valkampanj som knappt ens börjat. Om Sanders väljs blir han för övrigt den förste judiske USA-presidenten någonsin.

 En tecknares syn på waterboarding. Agerande är president Barack Obama och förre vicepresidenten Dick Cheney.

Jag lutar som sagt åt att Donald Trump verkligen är ödets eller försynens man. Inte minst gillar jag hans föresats att återinföra den innovativa förhörsmetoden waterboarding (skendränkning) i särskilda fall. Trump framhöll till och med att han nog kunde tänka sig sådant som var värre än så. http://edition.cnn.com/2016/02/09/politics/donald-trump-john-mccain-waterboarding/index.html

Så här skrev jag i ämnet redan 2009:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/05/05/darfor-behovs-waterboarding/

 

Världens vackraste kvinna till Jerusalem

 Sarah Silverman spexar med sin Emmy Award.

http://www.haaretz.com/jewish-world/jewish-world-news/1.626432

Den israeliska tidningen Haaretz meddelar i dag att  judisk-amerikanska film- och TV-stjärnan Sarah Silverman, född 1970, kommer att medverka som speciell gäst vid den sextonde upplagan av the Jerusalem Jewish Film Festival 16-23 december.

Sarah Silverman är en av mina absoluta favoriter och enligt mig sannolikt världens vackraste kvinna!

På Jerusalem-festivalen kommer Silvermans stand-up-show We Are Miracles, som belönades med det prestigefyllda amerikanska priset Emmy Award 2014, att förevisas. Därefter kommer Sarah att hålla ett tal samt emottaga ett pris för sina samlade prestationer inom komedifacket.

Sarah Silverman föddes i Bedford i den amerikanska delstaten New Hampshire den 1 december 1970 men är numera  bosatt i Los Angeles. Hon inledde sin karriär som 19-åring 1989 och fick 1993 anställning som manusförfattare vid den berömda komediserien Saturday Night Live, varifrån hon fick sparken då hennes texter inte ansågs hålla måttet.

 Skönheten Sarah Silverman.

Genombrottet kom under 1990-talet, då Silverman fick en rad roller inom film- och TV-produktioner såsom den kultförklarade komediserien Seinfeld som körs i ständiga repriser världen över – själv kan jag se avsnitten hur många gånger som helst!

2007 fick Sarah Silverman sin egen komikershow The Sarah Silverman Program på TV-kanalen Comedy Central som gick i tre säsonger. Sin första Emmy, i kategorin musikproduktioner, fick Sarah 2008 för sitt sångnummer ”I´m Fucking Matt Damon”, som framfördes tillsammans med sagde Damon i Jimmy Kimmel Show (Kimmel var vid tillfället Sarahs pojkvän).

Sångnumret med Damon blev snabbt en favorit på Youtube och kan avnjutas via en länk ingående i artikeln som redovisas överst.

Sarah Silverman har gjort sig känd för sina stundom skabrösa skämt och har inte tvekat att skoja rätt burdust med amerikanska nationalmonument såsom exempelvis Martin Luther King samt om rasfrågor. Se nedan:

https://www.youtube.com/watch?v=b3RYrQSir7k

Delar av Silvermans släkt är bosatta i Israel. En av hennes tre systrar, Susan, är så kallad reformrabbin inom judendomen och gift med den israelisk-amerikanske miljöföretagaren Yosef Abramowitz. Paret har fem barn inklusive tre adoptivbarn från Etiopien.

Susan är aktiv inom opinionsgruppen Women at the Wall, som arbetar för ökad kvinnlig närvaro vid Västra tempelmuren i Jerusalem, judenhetens viktigaste plats för tillbedjan.

 Fyra systrar på en bild – från vänster Laura, Sarah, Susan och Jodyne Silverman.