Michail Chodorkovskij: snart fri?
I går meddelades att den fängslade ryske oljemagnaten, filantropen och politikern Michail Chodorkovskij av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg tilldömts ett skadestånd om 25 000 euro samt rättegångskostnader, pengar som den ryska staten skall betala.
Orsaken är att domstolen funnit att den före detta chefen för Yukos, en gång Rysslands största oljebolag, utsatts för åtta olika övergrepp vid olika tillfällen under den rättsliga process som hållit honom i fängelse.
Däremot menade domstolen att det icke fanns ”oemotsägliga bevis” för att rättegången motiverats av politiska skäl, något som Chodorkovskij, hans anhängare, människorättsaktivister samt många oberoende bedömare hävdar. Ljudmila Aleksejeva, en erfaren förespråkare för mänskliga rättigheter i Ryssland, citerades på följande sätt av nyhetsbyrån Interfax:
– Vi ser de politiska motiven. De gör det inte. De borde sätta på sig glasögon eller använda förstoringsglas. Det här betyder, olyckligtvis, att även Europadomstolen böjer sig för tryck.
Det uppges emellertid att Chodorkovskij själv skall ha varit ”väldigt nöjd” med domen. Chodorkovskij avtjänar ett 13-årigt fängelsestraff efter att, under en starkt politiserad rättsprocess i Ryssland jämte kollegan Platon Lebedev, ha blivit dömd för skattefusk och bedrägerier.
Platon Lebedev håller modet uppe.
Michail Borisovitj Chodorkovskij, född den 26 juni 1963, är en rysk affärsman med judiskt ursprung. Han var på höjden av sin karriär Rysslands rikaste man och den 16e rikaste i världen. Den stora förmögenheten grundlades under Chodorkovskijs tid som chef för Yukos, Rysslands största oljeföretag. När Chodorkovskij 2003 fängslades av de ryska myndigheterna för påstådd ekonomisk brottslighet och 2005 dömdes till ett långt fängelsestraff, konfiskerades Yukos av staten och såldes därefter, huvudsakligen till statliga oljebolag, i syfte att reglera påstådda skatteskulder.
Innan Yukos-chefen greps hade det pågått en segdragen juridisk tvist mellan bolaget och den ryska staten. Affären väckte stor och berättigad uppmärksamhet inom det internationella samfundet, och den allmänna meningen får sägas ha varit att anklagelserna om ekonomisk brottslighet bara var svepskäl för att förstatliga Yukos och komma åt en besvärlig oppositionell aktör.
Att den före detta KGB-officeren Vladimir Putin skulle tillgripa metoder av ovan beskrivet slag mot den visonäre Chodorkovskij för att säkra den egna makten och behålla greppet över det ryska samhället var minst av allt oväntat. Inte heller var det på något sätt sensationellt, att det korrupta ryska så kallade rättsväsendet skulle utsätta Chodorkovskij och hans kollega Lebedev för en rad övergrepp under rättsprocessens gång.
Putin – Stalin.
Chodorkovskij gick i en tidningsartikel kring julen 2010, tre dagar innan en domare skulle avkunna en dom som skulle säkerställa att Yukos-magnaten kunde hållas i fängsligt förvar till 2017, till angrepp mot Putin. Chodorkovskij citerades på följande sätt i en artikel av Isabel Gorst i Financial Times:
”I suddenly realized I was sorry for this man – no longer young, but vigorous and horribly lonely in the face of a vast and unsympathetic country.”
Michail Chodorkovskij och hans vapendragare Platon Lebedev har nu inför en Moskva-domstol begärt att få bli frisläppta efter att ha avtjänat halva det ådömda fängelsestraffet, en rättighet fångar har i Ryssland. Det är naturligtvis högst osäkert om så kommer att ske med tanke på det politiska hot Chodorkovskij alltjämt uppfattas som i Kreml.
Europadomstolens dom innebär dock att Putin-regimen sätts under en betydande internationell press och får räkna med att omvärlden skärper sin vaksamhet gentemot bristen på mänskliga rättigheter i Ryssland, där exempelvis mord på kritiskt granskande journalister tillhör vardagen. Skulle dessutom Chodorkovskij av den notoriskt orädda norska Nobel-kommittén tilldelas 2011 års fredspris blir pressen etter värre.
En sak står enligt min mening fullständigt klar, och det är att omvärlden inte får förtröttas i sin granskning och kartläggning av brott mot de mänskliga rättigheterna i Ryssland med flera länder som tidigare ingick i det kommunistiska Sovjetunionen.
Vi har här att göra med universella värden och inte med några ”inre angelägenheter”, som odemokratiska härskare i alla länder brukar hänvisa till. Sverige och övriga europeiska demokratier bör gripa varje tillfälle att sätta tummen i ögat på Putin och Medvedev och kräva respekt för mänskliga rättigheter och vanlig mänsklig anständighet.
Då får ting som handelsavtal och geografisk storlek komma i andra hand. Men nu gäller först och främst: frige Michail Chodorkovskij!