Posted tagged ‘Nobels fredspris’

Nej, Trump viker inte ner sig i klimatfrågan!

8 december, 2016

MORTGAGE SETTLEMENT: Oklahoma Attorney General E. Scott Pruitt speaks to reporters about the settlement reached by his office with various home mortgage lenders, during a press conference at his office in Oklahoma City, OK, Thursday, Feb. 9, 2012. By Paul Hellstern, The Oklahoman

E. Scott Pruitt blir ny amerikansk miljöminister.

Den blivande presidenten Donald J. Trump håller stilen!

Efter att tidigare ha nominerat personer med solid konservativ bakgrund till ministerposter och andra nyckelpositioner inom sin kommande administration fortsätter han på den linjen. Nyligen utsåg således Trump E. Scott Pruitt, statsåklagare i delstaten Oklahoma, till chef för the Environmental Protection Agency (EPA), det vill säga USAs motsvarighet till miljöminister. https://www.washingtonpost.com/news/energy-environment/wp/2016/12/07/trump-names-scott-pruitt-oklahoma-attorney-general-suing-epa-on-climate-change-to-head-the-epa/?utm_term=.a4316f17b3cc

Som motivation till den nya utnämningen framhåller Donald Trump i ett pressmeddelande (min översättning från engelska):

The Environmental Protection Agency har alltför länge gjort av med skattebetalarnas pengar på en skenande energifientlig agenda som vid varje tillfälle har förstört miljontals jobb, som också undergrävt våra otroliga bönder och många andra affärsföretag samt industrier.

Scott Pruitts uppgift som miljöminister blir att vända det gigantiska slöseri inom miljöområdet som Obama-administrationen ägnat sig åt till en mer kostnadseffektiv och rationell verksamhet. I pressmeddelandet som citerats ur ovan skriver Trump att den blivande miljöministern i första hand skall ”hålla vår luft och våra vatten rena och säkra”.

glenn_mccoy_idiot_070205

Gore: ”Wow! Kan du föreställa dig hur kallt det skulle vara just nu utan global uppvärmning?!”

Jag måste erkänna att jag blev närmast bestört över nyheten om att Donald Trump och hans dotter Ivanka hade haft ett samtal med förre vicepresidenten och certifierade miljöcharlatanen Al Gore i Trump Tower i New York. http://www.nytimes.com/2016/12/05/us/politics/donald-trump-transition.html?_r=0

Särskilt som Gore – vilken år 2000 förutspådde att polarisarna skulle ha smält 2014 – uttryckte stor tillfredsställelse efter mötet. Kunde Trump rentav tänkas utnämna Gore till miljöminister och därmed vika ner sig i miljö- och klimatfrågorna? Efter utnämningen av Pruitt tycks alla vi som är skeptiska till klimatalarmismen kunna andas ut.

Om Al Gore och hans klimatevangelium, som till råga på allt renderat honom Nobels fredspris 2007, har jag tidigare vid flera tillfällen skrivit på min blogg. Exempelvis detta: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/17/klimatdiktatur-och-gore-effekt/

z1aj7ceqopjtftpbiflgptm_cmiobey5ovqq4xbavwfn-wiqdt8uxf4xw_l9lxoj3lrw5swoojhfyvaexdttr8xkqcf58toz5batt_ph-zxreoflclsqeoxmgzbzmqe6gs2yoacg
Att den presidentvalde Donald Trump är trött på tjatet om (människoframkallade) klimatförändringar framgår av ovanstående tweet.

Den ledande amerikanska dagstidningen The Washington Post har följande att säga om Trumps val av EPA-chef: ”…ett drag som signalerar en attack på president Obamas klimatförändrings- och miljömässiga arv”.

Den 48-årige Scott Pruitt anses vara väl bevandrad i konstitutionell lagstiftning och har ägnat åtskillig tid och ansträngningar åt att, ofta tillsammans med andra republikanska statsåklagare, stämma EPA för dess fanatiska jakt efter företag som släpper ut så kallade växthusgaser. Mer om Pruitt här: https://en.wikipedia.org/wiki/Scott_Pruitt

Så här långt har amerikanska miljöaktivister reagerat med bestörtning på utnämningen av Trump. Tillmälen såsom ”klimatförnekare” /fotnot/ och ”miljömarodör” har stått som spön i backen. Företrädare för industrin är däremot positiva och detta av naturliga skäl – om Trump gör upp räkningen med klimatextremisterna kan USAs industrier och därmed landets ekonomi, liksom jobbsökare, se framtiden an med viss tillförsikt.

al-gore-ice-caps
Al Gore har förutspått att polarisarna skulle vara borta 2014 – det blev inte riktigt så.

Fotnot: Invektivet ”klimatförnekare” är naturligtvis helt absurt, då ingen rimligen kan förneka förekomsten av ett klimat. Vad som är underförstått är att ”klimatförnekarna” tillbakavisar teorin – för mer än en dataanimerad teori är det inte – om mänsklig påverkan på det jordiska klimatet. Klimatet har skiftat kraftigt genom hela planetens existens och detta innan det fanns vare sig människor eller mänskligt genererade utsläpp av koldioxid och andra ”växthusgaser”. Mer här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/04/klimatmotet-i-paris-lyssna-pa-trump-inte-pa-obama/

 

Trots bevisen mot global uppvärmning – FN och EU jublar över klimatavtal

5 oktober, 2016

img_1486
Ban Ki-moon och Martin Schulz jublar i kapp över Europaparlamentets ratificering av Parisavtalet. Fredspriset nästa? Foto: Tommy Hansson

Glädjen visste nära nog inga gränser när Europaparlamentet nyligen röstade ja till det i fjol antagna så kallade Parisavtalet om världens klimat. Gladast av alla var FNs generalsekreterare Ban Ki-moon, tidigare sydkoreansk utrikesminister och förmodligen världsmästare i innehållslösa bombasmer.

Ban, vars mandat löper ut senare i år, citeras på följande sätt i en TT-artikel signerad Wiktor Nummelin den 5 oktober 2016: ”I mänsklighetens namn och för framtida generationers skull uppmanar jag er att stödja en snabb ratificering av Paris-avtalet. Låt oss ta ett historiskt steg! Det här är vår chans att placera oss på vägen mot en säkrare framtid.”

EU-höjdare såsom EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Europaparlamentets talman Martin Schulz deltog i jublet och instämde i plattityderna, liksom givetvis en och annan svensk EU-parlamentariker. Till råga på eländet ryktas det även om att avtalet, som förkortas COP21, kan komma att tilldelas Nobels fredspris, vilket tillkännages av den beryktade norska Nobelkommittén på fredag.

Tja, kan den certifierade charlatanen Al Gore få priset (vilket skedde 2007, då Gore delade priset med FNs klimatpanel IPCC) så kan säkert Parisavtalet vederfaras samma ynnest. Vad världens klimat  har för bäring på freden är emellertid okänt i alla fall för denna bloggare. http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-klimatpanel-och-al-gore-delar-fredspriset/

f7f9f5c22b98ef1b13bd6ee867848ed6
Al Gore gör enligt den här teckningen vad som helst för att bevisa att polarisarna smälter…

Ungefär samtidigt som ovan nämnda TT-artikel publicerades hade den norska sajten ABC Nyheter en artikel som vältaligt demonstrerade varför FN- och EU-jublet var helt malplacerat. I artikeln redogörs för att 31 000 amerikanska vetenskapsmän skrivit under ett upprop där signatärerna förklarar, att det inte existerar några vetenskapligt hållbara belägg för att koldioxid (CO2) och andra ”växthusgaser” ger upphov till en överhettning av jordens atmosfär inom överskådlig tid. http://www.abcnyheter.no/nyheter/2008/06/01/67627/klimakrisen-er-avlyst

Biokemisten Arthur Robinson vid Oregon Institute for Science and Health, som organiserat namninsamlingen, citeras så i den norska artikeln:

Al Gore och IPCC hävdar att det finns en vetenskaplig samstämmighet om att vi står inför en klimatkris, men de som har skrivit under detta upprop säger inte bara att de inte är överbevisade om att det finns vetenskapliga belägg för en sådan hypotes, de säger att hypotesen är motbevisad.

Trots ett stort internationellt intresse för att underteckna uppropet valde Robinson att endast låta amerikanska vetenskapsmän skriva på. Bara forskare inom naturvetenskap och personer med ingenjörsexamen, varav 9000 med doktorsgrad, finns bland undertecknarna.

Arthur Robinson har nyligen publicerat en klimatvetenskaplig litteraturgenomgång i tidskriften Journal of American Physicians and Surgeons, en uppdatering av en liknande genomgång Robinson var delaktig i 1998. Det visade sig att av 109 hittade artiklar i forskningslitteraturen så var 88 överens om att det fanns en varm period under medeltiden och en ”liten istid” i slutet av 1800-talet. I endast sju av de 109 artiklarna påstods att 1900-talet var det varmaste seklet någonsin.

13485445-mmmain
Arthur Robinson har organiserat ett upprop undertecknat av 31 o000 amerikanska forskare som visar att det inte finns vetenskapliga belägg för hypotesen om den så kallade globala uppvärmningen.

I en studie daterad den 2 oktober påpekar vidare Ingemar Nordin att isen växer rekordsnabbt i Arktis, det vill säga i anslutning till Nordpolen. Något som bland annat innebär att isbjörnarna mår alldeles förträffligt för tillfället, vilket borde glädja Al Gore och alla andra som oroat sig för deras välgång. http://www.klimatupplysningen.se/2016/10/02/isen-vaxer-rekordsnabbt-arktis/#.V_DTcehMO3d.facebook

Jag har på min blogg och i andra sammanhang publicerat ett rätt betydande antal texter och artiklar om den klimatalarmistiska pseodovetenskapen, exempelvis denna: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/24/ar-klimatalarmismen-pa-vag-utfor/

Dessvärre finns all anledning förmoda, att den förhandenvarande desinformationen angående den påstådda ”globala uppvärmningen” kommer att dominera opinionsbildningen så länge forskaranslag och internationellt anseende är knutna till de klimatalarmistiska domedagsscenarierna. Sanningen är i detta sammanhang tyvärr av underordnad betydelse.

 

 

Personligt porträtt av en religiös ledare

8 januari, 2016

Fader Moon 001

Sun Myung Moon (1920-2012) är en av samtidens mest uppmärksammade religiösa ledare. Född i vad som i dag är Nordkorea 1920 grundade han i Pusan i Sydkorea 1954 Unification Church, eller mer utförligt The Holy Spirit Association for the Unification of World Christianity.

Till Sverige kom rörelsen med en kvinnlig tysk missionär 1969, och fem år senare gick jag själv med efter att träffat representanter för rörelsen i centrala Stockholm. Även om jag numera är föga aktiv bekänner jag gärna att de värden och värderingar som lärs ut av Moon i rörelsens lära, De gudomliga principerna, tillsammans med det budskap som predikades av Jesus Kristus bildar stommen i min personliga andliga övertygelse.

Jag har skrivit om Reverend Moon, ibland av sina anhängare även kallad fader Moon, flera gånger tidigare på min blogg, bland annat enligt följande:https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/27/rev-moon-i-nordkoreas-gulag/

Den här gången tänkte jag berätta om en bok om Moon, Vem är Fader Moon?, som nyligen utgivits av min vän och trosfrände sedan dryga 40 år år, Jan-Peter Östberg (förlag och tryck: BoD, 2015, 104 sidor). Det skall med en gång sägas att det inte är något försök till lidelsefri betraktelse av en kontroversiell andlig ledare, något som framgår av boktitelns underrubrik: ”Minnen och erfarenheter av den bästa människa jag mött”. Det betyder inte att boken är ointressant, alldeles tvärtom. Själv har jag varit med på ett hörn och korrekturläst den.

”Hur ska vi nalkas frågan ‘Vem är Fader Moon’?”, frågar sig Östberg i bokens inledning och svarar själv så: ”Jag tror att det bästa sättet kan vara att börja mer indirekt – att skildra vad som hände två personer jag mött.” Därefter följer författarens personliga berättelse om möten med två personer, en amerikansk missionär i dåvarande Zaire och en gammal japansk kvinna i Fukushima. Jag tänker inte här försöka återberätta dessa möten, de bör läsas direkt från källan.

Härefter kommer författaren in på Sun Myung Moons kallelse vid 15 års ålder, då han upplevde sig möta Jesus Kristus i en andlig uppenbarelse och den senare bad den unge Moon ”att uppfylla hans mission och förverkliga Guds dröm”. Jan-Peter Östbergs slutsats är, att det är i denna vision som vi hittar Moons identitet som religiös förkunnare, ”det som drivit honom i hela hans liv”.

12509698_997147213674211_6469475311184653281_n Fader Moon – ständigt verksam.

Samma vision som varit med honom genom nordkoreanska slavarbetsläger, förföljelser och fängslanden i Sydkorea, etablerande av missionen i Japan, USA och andra delar av världen, en oförtröttlig kamp mot kommunismen under det Kalla kriget och en lika enveten fredskamp under den senare fasen av hans levnad. Personligen tycker jag det är något av en skandal att Moon inte fick Nobels fredpris.https://tommyhansson.wordpress.com/2009/03/22/nar-far-fader-moon-nobels-fredspris/

Som övertygad antikommunist är jag icke minst djupt imponerad av Moons arbete mot kommunismen, den ateistiska villolära som under perioden 1917-91 hotade förslava hela världen. Jan-Peter Östberg beskriver Moons syn på kommunismen på följande sätt:

För Fader Moon var kommunismen en destruktiv rörelse, en förespråkare för ateism och våld, byggd på lögn och ett försök att bygga en ideal värld, men utan Gud, utan en förståelse för tillvarons andliga, inre sida, och därför dömd att misslyckas, men under sina födslovåndor, sin verksamhet och under sin dödskamp i stånd att förorsaka mycket mänskligt lidande.

Ett av Moons viktigaste bidrag i kampen mot den gudlösa kommunismen var grundandet av dagstidningen The Washington Times 1982. Tidningen blev ett centralt språkrör för president Ronald Reagans utrikespolitik, som gick ut på att besegra – inte bara ”innesluta” – den kommunistiska delen av världen med Moskva som nav kring vilket allt kretsade.

Chefredaktör för Washington Times var vid denna tid Arnaud de Borchgrave, vilken inför toppmötet med den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov på Island 1986 på anmaning av Moon underströk för sin nära vän Reagan, att denne måste hålla fast vid den rymdbaserade försvarsdoktrin som populärt kallades Star Wars – officiellt Strategic Defense Initiative (DSI) – trots påtryckningar av motsatt slag.

”Reagan följde Fader Moons råd”, understryker Östberg, ”med påföljd att Gorbatjov insåg att han måste ompröva Sovjetunionens politik radikalt eftersom den sovjetiska ekonomin inte tålde de väldiga investeringar som SDI skulle innebära.”

I bokens senare del skriver Östberg en hel del om Sun Myung Moons fredsarbete, som bland annat kom till uttryck i en strävan att få USA, Ryssland och Kina att samarbeta för att säkra freden på Koreahalvön. Han upprättade till den ändan till och med vänskapliga förbindelser med Kim Il-sungs stalinistiska regim i Nordkorea, det land som en gång gjort sitt bästa för att döda honom genom att spärra in honom i ett slavarbetsläger i Hungnam på den nordkoreanska östkusten. Även platser som Mellanöstern, Nordirland och Nepal står i fokus för Moons och hans rörelses fredsansträngningar.

Bickford-120123 Kim Il-sung flankeras av Reverend Moon och dennes hustru, Hak-ja Han Moon som besökte Kim i Pyongyang 1991.

Bokens avslutande kapitel har rubriceringen ”Sveriges folk – ett Guds folk”, erinrande om Manfred Björkquists och den honom närstående Ungkyrkorörelsens gamla slagord från början av förra seklet, vilket dock skändligen förfuskats av Svenska kyrkan med dess accelererande sekularisering och förflackning. Mer om Ungkyrkorörelsen här:https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungkyrkor%C3%B6relsen

Författaren menar, dock något oklart varför, att det gamla slagordet står inför en renässans. ”Detta ger hopp om framtiden!”, utropar Jan-Peter Östberg, och som den födde optimist jag är känner jag mig faktiskt en smula hoppfull om framtiden.

 

 

 

 

 

Det är svårt med ironi…

12 december, 2015

Adolfhitler-430 ”Fridsfurste” med skavanker…

Det är ett känt faktum att ironi och sarkasm går dåligt eller inte alls ihop med partipolitik. Antingen förstås det inte eller så misstolkas det medvetet. Här följer några exempel.

Det klassiska exemplet härpå torde vara den socialdemokratiske riksdagsmannen Erik Brandt (1884-1955) från Borrby i Kristianstads län, som i januari 1939 nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris. I ett brev till den norska nobelpriskommittén skrev han bland annat:

Till Det Norske Stortings Nobelkomité /sic!/

Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå, att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adolf Hitler, vilken enligt miljoners uppfattning framför varje man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse /…/ Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden.”

Bakgrunden till prästsonen Brandts smörande för Hitler var, att tolv svenska riksdagsledamöter och säkerligen ett ytterligare antal naiva människor på fullaste allvar nominerat den brittiske premiärministern Neville Chamberlain till Nobels fredspris.

chamberlain_1938 Chamberlain viftar med papperet som skulle garantera ”fred i vår tid”.

Denne hade på hösten året innan återvänt från tyska München och på flygplatsen viftat med den så kallade Münchenöverenskommelsen, där bland andra statsmän Adolf Hitler placerat sin namnunderskrift och därmed – så trodde i alla fall den olycksalige Chamberlain – garanterat ”Peace in our time” (fred i vår tid).

Brandt var dock en övertygad antinazist, vilket han demonstrerat såväl före som efter sin säregna fredsprisnominering av dåtidens värste krigshetsare och internationelle buse alla kategorier. Han blev därför ursinnig över Chamberlains kriminella godtrogenhet – därav den ironiska/sarkastiska nomineringen av Hitler.

Ironin har emellertid misstolkats och i stället tagits som intäkt för att en hög socialdemokratisk politiker verkligen stödde Hitler. Så skedde i så gott som alla samtida tidningar med undantag för den konsekvent antinazistiska Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning under Torgny Segersteds redaktörsskap, som genast fattade galoppen. Brandt själv blev förbluffad över reaktionerna – han hade uppenbarligen överskattat den allmänna förmågan att förstå sig på ironi. Följdriktigt drog han tillbaka sin nominering bara några dagar efter det att den lämnats in.

Erik Brandt hade blivit riksdagsledamot 1938 och ställde inte upp för omval när hans mandat löpte ut 1943. Till yrket folkskoleinspektör kvarstod han emellertid som landstingsman till 1950. Han avled i Stora Tuna i Dalarna 1955.

Riksdagsman Brandt hade alltså som kämpande antinazist fullständigt rent mjöl i påsen. Onekligen tragiskt då att just han hängts ut som exempel på socialdemokratisk nazisympatisör. Eljest fanns det rätt gott som sådana i såväl sosseriet som andra partier, särskilt innan kriget bröt ut med ”fridsfursten” Hitlers överfall på Polen den 1 september 1939 och fram till att det började gå illa för Tyskland i kriget runt 1943.

framtidspartiet

Mer om denna historia via denna länk:

http://bengt_nilsson.tripod.com/Historia/brandt.htm

Dessvärre fortsätter folk att tro på äktheten i Erik Brandts Hitler-sympatier närmare 80 år efter hans beryktade nominering. Exempelvis den vanligtvis läsvärda Petterssons blogg borde veta bättre än så här (men ta gärna del av bloggarens övriga exempel på sossarnas faiblesse för ting som rashygien och liknande):

http://petterssonsblogg.se/2014/06/03/socialdemokrat-nominerade-hitler-till-nobels-fredspris/

Nu till mina övriga exempel på vådan av ironi i politiken.

Inför valet 2010 föreläste Stellan Bojerud (1944-2015) inför medlemmar i SD Stockholms län om vad som förväntades av en politiker. Bojerud, en välkänd före detta yrkesofficer, försvarsdebattör, historisk skribent och tidigare politiker för Moderaterna, förmanade bland annat oss närvarande att inte försöka oss på att vara ironiska eller humoristiska. Ironi och humor, förklarade Bojerud, är det nämligen många som inte uppfattar utan tolkar ironin/humorn efter bokstaven.

Bojerud blev sedan invald som ersättare i Sveriges riksdag för Sverigedemokraterna. Personligen tycker jag att han med sin ganska imponerande meritlista hamnade alldeles för långt ner på kandidatlistan till riksdagen. Dessvärre tycktes Stellan sedan ha glömt bort sitt eget råd om att inte vara ironiska till oss andra som kandiderade i 2010 års val.

stellan-bojerud_0_0 Stellan Bojerud levde inte som han lärde.

I ett kommentatorsfält på nätet skrev han i december 2013 bland annat: ”Jag är rasist. Stolt rasist. Gift i 30 år med en underbar hustru som var Holländsk-Indonesiska /sic!/ En utlandsadopterad dotter som är gift med en man från Afrika. De har tre barn, mina älskade barnbarn /…/ Nu gift med Manora från Laos /…/ Men jag är rasist” https://sdkuriren.se/aftonbladet-gor-karlek-till-hat/

Envar med normal fattningsförmåga inser naturligtvis att detta är skrivet med ironi kombinerat med sarkasm. Detta för att förlöjliga sådana som anklagat Stellan Bojerud för att vara rasist. Detta inses givetvis också av slaskblaskan Aftonbladet. Ändå tar tidningen fasta på början och slutet av Bojeruds inlägg och skriver i rubriken: ”SD-riksdagsman: ‘Jag är en stolt rasist’.” Det är här fråga om ren illvilja.

I någon mån får dock Bojerud skylla sig själv. Han visste att det är vanskligt att använda ironi och sarkasm i partipolitiken – och själv strängeligen avrått andra från att använda detta – eftersom det så lätt kan misstolkas och motståndarna tar varje chans till karaktärsmord och smutskastning.

Också den kände sverigedemokraten Linus Bylund, riksdagsledamot sedan valet 2014, har råkat ut för Aftonbladets illvilja. När Linus yngsta dotter skulle fira Lucia på sitt dagis 2012 twittrade han: ”Yngsta ska på nån KKK-pryl på dagis.” Given rubrik i AB: ”SD-topp jämför Lucia på dagis med Ku Klux Klan.” Naturligtvis borde även Bylund ha vetat bättre.

Övergrepp av det här slaget är väl närmast slask- och skandalpressens livsluft. Det har dock betalat sig dåligt i längden eftersom sanningen alltid kommer fram förr eller senare, och i dag befinner sig den här sortens skrupelfria media i kris med raskt fallande upplagor. Hut går hem.

Vem som tilldelades Nobels fredspris 1939? Ingen alls. Priset delades av lätt insedda skäl inte ut under krigsåren 1939-43. 1944 mottogs det av Internationella röda kors-kommittén.

Därför blir världen farligare efter Iran-avtalet

17 juli, 2015

ShowImage Förhandlingsgänget i Wien. Det är knappast förvånande att den storskrattande mannen näst längst till vänster är Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif.

Efter två års långdragna förhandlingar har ett avtal om Irans kärnteknologiska program ingåtts i Wien. Medan ledande världsaktörer såsom USA, EU, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kina och Ryssland välkomnar uppgörelsen, talar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu om ”ett historiskt misstag” och får medhåll av sitt lands opposition och merparten av media.

Föga oväntat gör även Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) liksom dennas företrädare Carl Bildt (M) tummen upp för det för några dagar sedan ingångna avtalet. Bildt gör närmast vågen på sin blogg Alla dessa dagar när han hyllar USA:s utrikesminister John Kerry som en Henry Kissingers jämlike och antyder, att här kan det vankas Nobels fredspris vad det lider. https://carlbildt.wordpress.com/

Bildt hudflängdes rätt ordentligt när han besökte Iran i början av 2014, det första svenska utrikesministerbesöket sedan Anna Lindh var där 2002. Kritikerna pekade på att Iran är en hård islamistisk diktatur, där de mänskliga rättigheterna i allmänhet och respekten för kvinnor i synnerhet inte står högt i kurs för att uttrycka sig försiktigt. På sin blogg presenterar Bildt med bland annat dessa ord en kort historik över västs kontakter med Iran sedan början av förra årtiondet: ”Tydliga trevare från iransk sida så tidigt som 2003 avvisades med vändande post. Misstron var monumental, och på sina håll var det säkert bekvämt att måla upp regimen i Iran som en ondskans representant.”

Som vi skall se nedan är denna bild på intet sätt ologisk, och det förefaller aningen märkligt att den rutinerade utrikespolitikern och -analytikern Bildt på sin blogg kan tala om president Rouhanis ”liberalare agenda” trots att landets shariadomstolar dömer fler människor än någonsin till döden och den omänskliga behandlingen av oliktänkande fortsätter med oförminskad styrka.

007 Lars Lundberg visar i en alldeles för litet uppmärksammad bok hur Carl Bildt som studentpolitiker hade utpräglade Palestina-sympatier, Foto: Tommy Hansson

Att Israel-skeptikern Carl Bildt, vilken redan som ung studentpolitiker i skilda sammanhang uttryckte stor förståelse för palestinaarabernas situation (se Lars Lundberg: Bilder av Bildt, Legus 1994, sidan 73), skulle hysa någon större förståelse för Israels utsatta situation i sammanhanget var givetvis inte att vänta. Bildt borde ändå ha noterat de våldsamma utfallen mot såväl Israel som USA på den så kallade al-Qudsdagen den 10 juli.

Denna helgdag, som proklamerades av den iranska Khomeini-regimen och hålls varje år den sista fredagen i den heliga månaden ramadan, är ägnad att visa solidaritet med den palestinaarabiska saken och särskilt då anspråken på Jerusalem som palestinsk huvudstad (al-Quds är det arabiska namnet på Jerusalem).

Miljontals iranier gav sig denna dag ut på gatorna och vrålade slagord som ”Död åt Israel” och ”Död åt USA” samtidigt som israeliska och amerikanska flaggor brändes. Detta skedde alltså bara någon dag innan det omskrivna Iran-avtalet godkändes av alla inblandade parter.

Tidigare i veckan hade president Rouhani, som egentligen bara är en marionett åt det styrande väktarrådet och dess ledare Ali Khamenei (president 1981-89), uppmanat sina undersåtar att ”skrika ut sitt hat mot sionisterna”. Irans utrikesministerium försäkrade å sin sida att stödet för det palestinaarabiska våldet mot Israel kvarstår. http://freebeacon.com/national-security/iranians-burn-us-flag-chant-death-to-israel

blog%20time%20magazine%20picture   Iranier bränner en amerikansk flagga i Teheran.

Vad Carl Bildt och andra som hyser en oomkullrunkelig tro på internationell diplomati som alltings lösning – en inställning inte fungerade något vidare inför uppmarschen mot Andra världskriget – inte tycks inse, är att Iran lika litet som Nazityskland är något normalt land. Jihadexperten Ephraim Herrera, författare till boken Jihad – Fundamentals and Fundamentalism, pekar på teokratin Iran som ett land med en messiansk, apokalyptisk grundsyn vars mission det är att säkra världen för sin egen variant av shiamuslimsk fundamentalism och samtidigt utplåna Israel. Herrera menar att västvärlden bortser från detta och att Iran menar sig kunna utveckla kärnvapen trots det nu ingångna avtalet: http://unitedwithisrael.org/watch-irans-messianic-ideology-ignored/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Israelis+are+United+Against+Iran+Deal%3B+Join+Us+at+the+Stop+Iran+Rally%21&utm_campaign=20150715_m126590510_Israelis+are+United+Against+Iran+Deal%3B+Join+Us+at+the+Stop+Iran+Rally%21&utm_term=more_btn_dark_jpg

Mitt syfte är här inte att göra en ingående analys av det 159-sidiga avtal som Carl Bildt och hans meningsfränder känner en sådan uppenbar entusiasm för, utan snarare att försöka erbjuda en sammanfattning av vad det kan komma att innebära för Mellanöstern i stort med särskild bäring på den judiska staten Israel, vilken de iranska ledarna rutinmässigt säger sig vilja utplåna.

Jag låter den ansedda israeliska tidningen Jerusalem Post sammanfatta avtalets huvuddrag med följande ord http://www.jpost.com/Middle-East/Iran-nuclear-deal-reached-408871:

/The deal/ allows Iran to retain much of its nuclear infrastructure, and grants it the right to enrich uranium on its own soil. But the deal also requires Iran to cap and partially roll back that infrastructure for ten to fifteen years, and grants the UN´s nuclear watchdog /IAEA/ managed access to monitor that program with intrusive inspections. In exchange, the governments of Britain, France, Russia, China, the US and Germany have agreed to lift all UN sanctions on the Islamic Republic – once Iran abides by a set of nuclear-related commitments.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu varnade redan i september 2013 för att ett internationellt avtal med Iran skulle kunna vara en fälla. Han jämförde med hur det var 2005, då världens pariamakt nummer ett, Nordkorea, skenbart gick med på att avbryta utvecklandet av ett eget kärnvapen – endast för att testa sitt första kärnvapen året därpå. Netanyahu citerades då i New York Times: ”Just like North Korea before it, Iran professes to seemingly peaceful intentions; it talks the talk of nonproliferation while seeking to ease sanctions and but more time for its nuclear program.” http://www.nytimes.com/2013/09/23/world/middleeast/netanyahu-is-said-to-view-iran-deal-as-a-possible-trap.html?_r=0

safe_image Netanyahu har pekat på likheterna mellan Nordkorea och Iran.

Skillnaden mellan Nordkorea och Iran är att nordkoreanerna låg längre fram i sin kärnvapenutveckling än vad Iran enligt de flesta experter gör i dag. Ändå lär världssamfundet inte kunna bortse från den ganska skrämmande parallellen mellan Nordkorea och Iran – Nordkorea har exempelvis till Iran utan reaktion från USA:s sida levererat komponenter till missiler i uppenbar strid med FNs sanktioner, något jag tidigare skrivit om i Dispatch International: http://www.d-intl.com/2015/04/20/nordkorea-och-ryssland-levererar-robotar-till-iran-usa-morkar/ Även Ryssland har bedrivit sådan exportverksamhet till Iran.

Premiärminister Netanyahu har outtröttligen varnat USA och resten av världen för de potentiellt ödesdigra konsekvenserna av att låta Iran få möjligheter att utveckla kärnvapen. I ett uttalande utfärdat via det israeliska utrikesministeriet den 15 juli framhåller han bland annat följande:

The world is a much more dangerous place today than it was yesterday. The leading international powers have bet our collective future on a deal with the foremost sponsor of international terrorism /…/ The bottom line of this very bad deal is exactly what Iran´s President Rouhani said today: ‘The international community is removing the sanctions and Iran is keeping its nuclear program.” /…/ Israel is not bound by the deal with Iran because Iran continues to seek our destruction.” http://mfa.gov.il/MFA/PressRoom/2015/Pages/Statement-by-PM-Netanyahu-14-July-2015.aspx

Så är det naturligtvis. Trots att avtalet ger internationell insyn i det iranska atomenergiprogrammet, och trots att iranierna gått med på att FN-sanktionerna återupptas inom 65 dagar om avtalet bryts, torde Teheran inte ha mycket att oroa sig över. Som konstaterats ovan har Iran ganska ogenerat överträtt sanktionerna utan att vare sig FN eller USA reagerat. Den iranska prästregimen har under hela sin existens visat sig till fullo behärska internationellt falskspel på hög nivå och ser nu sannolikt fram emot sin största uppvisning någonsin i denna tvivelaktiga konst.

11753703_1086152138079934_8878891355268368626_nSkillnaden i inställning mellan USA och Iran enligt en karikatyrtecknares uppfattning.

I följande israeliska video visas på ett pedagogiskt sätt under rubriceringen ”How to con America” hur Iran gått i land med att utnyttja USA:s övertro på diplomati. Löften som tidigare levererats, exempelvis om att tillåta obegränsade inspektioner av landets atomenergianläggningar, har övergivits och USA har gått med på detta för att inte äventyra avtalet. Iran fortsätter också, precis som tidigare, att underblåsa oron i Mellanöstern i syfte att främja sin shiamuslimska agenda och har givetvis heller inte en tanke på att sluta misshandla och tortera den inhemska oppositionen, hänga homosexuella och döma kvinnor till stenande. http://unitedwithisrael.org/watch-how-to-establish-a-bad-nuclear-deal-with iran/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=%5BWATCH%5D+The+%27Historic+Mistake%27+that+Endangers+the+Future+of+Israel&utm_campaign=20150715_m126571864_%5BWATCH%5D+The+%27Historic+Mistake%27+that+Endangers+the+Future+of+Israel&utm_term=more_btn_light_png

I Mellanöstern har reaktionerna på Iran-avtalet varit blandade. Mest entusiastisk har Syriens diktator Bashar al-Assad, mannen som triggade igång den blodiga Syrien-konflikten med sin brutala behandling av landets opposition och beredde vägen för ISIS, varit. Däremot anser sig Irans främsta konkurrent som regional stormakt, det sunnitiska/salafitiska Saudiarabien, anledning att oroas desto mer. Enligt brittiska The Telegraph sätter nu den judiska staten och den sunnimuslimska arabvärlden upp en enad front mot det hotfulla Iran: ”Israel and the Sunni Arab world have set aside old grievances to stand together against the Wests´s engagement with Iran.

untitled Dåvarande utrikesminister Bildt välkomnas i Teheran av Irans president Rouhani.

Carl Bildt tycks på sin blogg enligt ovan mena, att Irans rykte som ondskefull diktatur till stor del är påhittat av illvilliga fiender i västvärlden samt att president Rouhani är en ganska hygglig prick. Man undrar då hur Bildt förklarar det faktum, att Iran under ”liberalen” Rouhanis presidentskap avrättar fler människor än någonsin: Iran är det land som efter Kina avrättar flest människor i världen.

De flesta avrättade personerna, varav merparten tillhör förföljda minoriteter såsom kurder och balucher, har dömts för narkotikabrott. I en rapport från Amnesty International 2014/15 heter det: ”Det finns en rad andra brott som kan leda till dödsstraff i Iran, däribland sexuella lagbrott som samkönat sex, samt olika religiösa överträdelser.”  Enligt FN-rapportören Ahmed Shaheed hängdes minst 28 kvinnor offentligt under fjolåret. Shaheed anser att det kan ha skett över 600 avrättningar i Iran 2014, väsentligt fler än de 369 som regimen har bekräftat. http://shaheedoniran.org/english/dr-shaheeds-work/latest-reports/march-2014-report-of-the-special-rapporteur/

Ännu återstår för den amerikanska kongressen i Washington, D. C. att godkänna avtalet. När Vita huset väl skickat alla relevanta dokument till Capitol Hill har kongressens båda kamrar 60 dagar på sig att godkänna avtalet, göra ingenting eller rösta emot avtalet. President Barack Obama har lovat lägga in sitt veto mot alla försök att ogiltigförklara avtalet, och för att riva upp ett sådant veto krävs två tredjedels majoritet i kongressen. http://www.nytimes.com/2015/07/15/world/middleeast/congress-iran-nuclear-deal.html?_r=0

CJ4yGCIVEAAug7S

Klimatmytologi, jesuitpolitik och pseudoreligion

23 juni, 2015

3537305_2048_1152 Jesuitpolitiker lika mycket som helig fader – påven Franciskus.

Påven Franciskus har i ett omdiskuterat utspel uppmanat internationella aktörer att ta ansvar för ”nya sätt att hantera produktion, distribution och konsumtion”. Allt i syfte att bekämpa den så kallade globala uppvärmningen genom att bland annat minska konsumtionen av fossila bränslen. Dessutom anklagar han användare av modern teknologi för att vara ”naturens fiender” som inte tar hänsyn till vare sig ansvar eller etik.

Påvens utspel är ganska genomskinligt – uppenbarligen vill han ge påvedömet och romersk-katolska kyrkan en politiskt medveten image som en kyrka som hänger med sin tid och tar ställning i de brännande frågorna. Det betänkliga är att detta sker helt på den politiska korrekthetens villkor utan varje tillstymmelse till originalitet eller eftertanke. http://www.telegraph.co.uk/comment/11688994/The-Pope-joins-the-EU-in-a-sad-world-of-make-believe.html

Påven, som tillhör jesuitorden, tycks ha blivit mer en dussinpolitiker än den katolska världens andlige ledare. Eller också har den helige fadern gjort som den nyss avsuttne, indiske IPCC-chefen Rajendra Pachauri och införlivat klimatmytologin med sin egen religion. Inte alla är dock imponerande av den påvliga retoriken, som vi skall se i slutet av denna artikel.

I själva verket finns det mycket som talar för att den globala uppvärmningen – det vill säga påståendet att det sker en fortlöpande mänsklig påverkan på klimatet genom utsläpp av främst koldioxid från exempelvis industrier och bilar – är en myt som odlas av den klimatologiska korrektheten. Det menade i alla fall tre debattörer i en debattartikel i Dagens Nyheter för något år sedan: http://www.dn.se/debatt/domedagsindustrin-har-blivit-en-sjalvgaende-maskin/.

Författaren och journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktorn och universitetslektorn Jacob Nordangård och professor Marian Radetzki uttrycker här åsikten, att vad de kallar ”domedagsinsdustrin” har blivit en självgående maskin: ”Klimathotet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.” Fakta som att det enligt senare forskning inte har skett någon global uppvärmning på närmare 19 år: http://wattsupwiththat.com/2014/10/02/its-official-no-global-warming-for-18-years-1-month/

original I Kevin Costners praktpekoral Waterworld  (1995) har världen förvandlats till vatten på grund av klimatförändringarna,

Men vad betyder det så länge den datorframställda tesen om den globala uppvärmningen, framkallad av människan, förmår generera röster till politiker och politiska partier, anslag och publiceringsmöjligheter för forskare och meteorologer samt ämnen för Hollywood-produktioner och dokumentärfilmare? Sanningen framstår i det perspektivet i bästa fall som jobbig, i värsta fall som hotfull.

En svensk forskare som starkt ifrågasätter tesen om den människoframkallade globala uppvärmningen är eurogeologen Robert Liljequist, baserad i sydspanska Estepona, som i en artikel i den exilsvenska publikationen Svenska Magasinet skriver följande: ”Senare tids överdrivna tro på att en växthuseffekt – orsakad av människans utsläpp av koldioxid – leder till ökad temperatur kan starkt ifrågasättas. Termiterna producerar mer än dubbelt så mycket metangaser som den aktuella förbränningen av fossila bränslen.” (Metan är en mer än 23 gånger effektivare växthusgas än koldioxid). http://www.svenskamagasinet.nu/article.2143.html

De tre största luftföroreningarna på jorden, framhåller Robert Liljequist i sin artikel, är enligt uppgifter från det amerikanska rymdorganet NASA saltpartiklar från världshaven, svaveldioxid från vulkanerna samt finfördelad sand från de stora ökenområdena.

Till de värsta luftföroreningarna måste även läggas sotpartiklar från stora skogsbränder, ansamlingar vilka stundom sänker sig ned över stora städer och ger upphov till allergier och retningar i luftvägarna. Den aktiva vulkanen Holuhraun på Island släppte i samband med ett utbrott nyligen ut 60 000 ton svaveldioxid varje dygn samt även koldioxid och vatten. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges årliga utsläpp uppgår till 28 000 ton. http://www.islandsbloggen.com/2015/02/utbrottet-vid-holuhraun-kan-paga-till.html

Liljequist konstaterar, att utbytet av koldioxid mellan jordens hav, landmassa och atmosfär äger rum kontinuerligt och att det mänskliga bidraget är otroligt litet vid en jämförelse: ”En ynklig förändring av balansen mellan hav och luft skulle orsaka betydligt större klimatförändringar än någonting som människan är i stånd att producera. Den lilla höjning vi sett av luftens salt från 0,03 procent till 0,04 procent har varit gynnsam för mänskligheten. Öknarna har minskat, skördarna ökat och Jorden har blivit cirka 10 procent grönare.”   

2143__MainPicture__PhXmThmwXZkGccVBTJbK Robert Liljequist är starkt kritisk gentemot IPCC.

Eurogeologen Liljequist passar också på att ge en känga åt IPCC, the Intergovernmental Panel on Climate Change (även kallat FNs klimatpanel), vars påstående att det är till 95 procent säkert att den antropocena (människoframställda) koldioxiden har orsakat minst hälften av temperaturökningarna enligt Liljequist är grundlöst: ”En minskning av molnmängden med två procent, skulle vara tillräckligt för att förklara hela temperaturökningen sedan 1870-talet.”   

IPPCs förre ledare, den 74-årige indiern Rajendra Pachauri som tvingades avgå tidigare i år efter anklagelser om sexuella trakasserier riktade mot en 29-årig kvinnlig tjänsteman vid IPCC, avslöjade i ett brev till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon i samband med sin avgång att hans miljöengagemang är av religiös eller kanske snarare pseudoreligiös natur. Han citeras på följande sätt av den amerikanska dagstidningen The Washington Times:  ”For me the protection of Planet Earth, the survival of all species and sustainability of our ecosystems are more than a mission. It is my religion and my dharma.   

Pachauri tilldelades Nobels fredspris 2007 tillsammans med den tidigare amerikanske vicepresidenten och miljöfanatikern Al Gore.

Enligt ett flertal forskare är den troligaste klimatförändring mänskligheten står inför på sikt att vi går in i en ny istid. Det är inte alls osannolikt, menar Robert Liljequist, att en markant temperatursänkning kommer att inträda inom de närmaste 200 åren: ”Följderna blir i så fall ödesdigra för de tempererade och högt industrialiserade områdena på jorden”, fastslår Liljequist.

India_Former_Climate_Chief_JPEG-06e5b_c0-163-3888-2429_s561x327 Förre IPCC-chefen Pachauri har förvandlat klimatforskningen till pseudoreligion.

Under de senaste 400 000 åren har fyra större istider omfattande vardera omkring 85 000 år inträffat. Dessa har interfolierats av varmare, interglaciala perioder om 8000 – 12 000 år. Den senaste istiden upphörde för litet drygt 10 000 år sedan. Atlanten var då 10 grader kallare än i dag och havsytan 120 meter lägre.

Under de senaste århundradena har forskare påvisat, att istiderna och jordens klimat i allmänhet påverkas av planeten Tellus (alltså jorden) bana genom rymden samt variationer i jordaxelns lutning. Lutningen växlar mellan 22 och 24 grader under cykler omfattande 41 000 år. När lutningen är som minst blir vintrarna mildare och somrarna svalare. Därtill ”kränger” jordaxeln beroende på de andra planeterna i vårt solsystem, något som påverkar årstidernas längd.

150608-Istider-Climate4you

Diagrammet ovan visar den globala temperaturen de senaste 420 000 åren rekonstruerad från borrkärnor tagna av landisen på Antarktis. Här anges den så kallade anomalin, det vill säga avvikelsen från dagens temperatur i form av en streckad linje vid 0 grader. Blå fält markerar istider, röda varma perioder.

Robert Liljequist: ”En bidragande orsak till att en istid inträffar har visat sig vara variationerna i styrka hos de solstrålar som träffar jordytan. Solens eruptioner och solfläckarna har en direkt påverkan av klimatet på vår jord. Solstrålningen är jordens primära energikälla, och därmed huvudorsaken till vårt klimat.”

Liljequist påpekar jämväl att vi har gott om is. Arktis återhämtar sig och Antarktis har slagit isrekord. Avsmältningen av glaciärerna i Antarktis beror på geotermisk värme (det vill säga aktiva vulkaner under isarna): ”De smälter underifrån vilket har ingenting att göra med IPCCs felaktiga påstående om ett samband med ökad halt av koldioxid i atmosfären. Delar av kusten på Grönland har höjt sig 120 m efter det att den sista nedisningsperioden avtog. För 4 miljoner år sedan var Grönland isfritt.”

Eurogeologen Liljequist avrundar med följande: ”Motståndet mot den rådande uppfattningen att människans utsläpp av koldioxid leder till ökande temperaturer står inte i motsats till inställningen att vi bör värna om miljö, minska onödiga utsläpp och framförallt se till att våra tropiska skogar inte skövlas.”

images Vad som händer på solens yta har en avgörande betydelse för jordens klimat.

Anhängarna av den alltmer vacklande tesen om den människoframkallade globala uppvärmningen har dock inte för avsikt att kasta in handduken så lätt. Klimatretoriken står alltjämt som spön i backen bland etablerade politiker, forskare som inte vill se sina anslag indragna samt födoproducenter och andra företagare/producenter som vill tjäna pengar på det klimatalarmistiska domedagsstuket.

Inte ens förfalskande och ändrande av data är något som stoppar de aktörer som till varje pris vill få rätt om klimatsituationen på jorden. Dr. H. Sterling Burnett vid det Chicago-baserade The Heartland Institute i USA påpekar enligt den amerikanska tidskriften Newsmax att Australien, Paraguay och Schweiz har ändrat sina officiella data avseende jordens klimat i syfte att bevisa, att den människoframkallade uppvärmningen är verklig. Sterling Burnetts rön redovisas här av Morgonbladet: http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=2015093611

Med andra ord: när verkligheten inte stämmer med de hallstämplade teorierna ändrar man verkligheten genom att justera historiskt uppmätta temperaturer. Newsmax noterar: ”Citing a report from Swiss science journalist Markus Schär, Burnett writes that Switzerland altered its weather data and now it shows a ’doubling of the temperature trend.¨”

Vidare: “Schär notes there has been an 18-year pause in rising temperatures, even with data tampering. As a result, Schär calls the adjustments a ´propaganda trick, and not a valid trend.´”   

Även regeringsanställda klimatforskare i USA förfalskar data med syftet att underbygga påståendet beträffande den människoframkallade uppvärmningen. I mars rapporterades således att väderdata ofta ändras, officiellt i syfte att korrigera för ofullkomliga testmetoder. Kritiker menar att det verkliga syftet dock är att påvisa en uppvärmningstrend även när en sådan inte bevisas av tillgängliga data.

maxresdefault H. Sterling Burnett avfärdar påvens klimatutspel.

För att återvända till påvens klimatologiska politiserande, särskilt hans kritik av användandet av fossila bränslen, som inledde denna artikel så sågas det enligt sajten Junk Science jäms med fotknölarna av H. Sterling Burnett: ”With all due respect to the holy Father, the pope is just plain wrong on this matter. Restricting or ending fossil fuel use, not climate change, is the real recipe for disaster. It would set human civilization back centuries, ringing a true death knell for present and future generations.” http://junkscience.com/2015/05/01/dr-sterling-burnett-exposes-the-popenut-warming-project/

Den nya vänsterrasismen och dess chefsideolog: apartheid nästa?

11 mars, 2015

 

untitled En bild av så kallad småskuren apartheid: en del av trappan för vita (européer), en för icke-vita.

En betydande del av vänsterrörelsen tycks ha fått ett nytt ideologiskt ideal: det gamla sydafrikanska apartheidsystemet.

Jag besökte Sydafrika under en rundresa i södra Afrika 1988; besökte även Angola och Namibia. Fick naturligtvis en del skit för det eftersom detta var under apartheidtidens sista, låt vara tämligen urholkade fas. Ett antal reformer var redan på gång och de flesta vita jag träffade  föreföll medvetna om att det bara var en tidsfråga innan den orättfärdiga rasåtskillnadspolitiken, som rått sedan Nationalistpartiet tog över makten i parlamentsvalen 1948, skulle tvingas skatta åt förgängelsen.

Inför de lokaval som skulle hållas i landet hösten 1988 intervjuade jag parlamentariska representanter för samtliga tre kammare i det nationella parlamentet i Kapstaden: en kammare var för de vita, färgade och asiatiska folkgrupperna. Landets stora folkmajoritet, de svarta, hade däremot ingen parlamentarisk representation men var med i lokalvalen över hela landet.

Så här utlät sig Leo Dilley, en tidigare borgmästare i staden Simonstown söder om Kapstaden som företrädde det styrande Nationalistpartiet i parlamentet, om det då pågående reformarbetet: ”Vårt parti innehåller starka krafter för förändring av förhållandena i landet. Det råder inga tvivel om att förhållandena skett mycket snabbare om det inte varit för den konservativa opinionen som vill återinföra en strikt apartheidpolitik.” /Fotnot 1/

Sydafrikaartiklar 002 Min artikel i Morgonposten inför de sydafrikanska lokalvalen i oktober 1988. Foto: Tommy Hansson

Grundstenen i apartheid var indelningen av landets befolkning i de fyra grupperna vita, svarta, färgade och asiater. I teorin innebar det att människorna i de olika grupperna skulle utvecklas var för sig under rättvisa förhållanden, men eftersom regeringen och statsapparaten var överväldigande vit var den vita gruppen priviligierad. Lagen Group Areas Act, som infördes 1950, drog upp riktlinjerna för apartheidsystemets bostadspolitik med gruppåtskilda boendeområden. /Fotnot 2/

Så såg det alltså ut i Sydafrika från 1948 och fram till 1994, då ANCs tidigare fängslade ledare Nelson Mandela (1918-2013) efterträdde F. W. de Klerk (född 1936) som landets president och de sista resterna av det vacklande apartheidsystemet avskaffades. De Klerk var sedan vicepresident fram till 1996. 1993 tilldelades Mandela och de Klerk Nobels fredspris för sina insatser i försoningens tjänst.

Den lagstadgade rasismens avskaffade i Sydafrika tycks emellertid inte ha imponerat över hövan på delar av dagens vänsterrörelse, vilka trots bedyranden om sin grundmurade ”antirasism” – bland annat yttrande sig i våldsamma demonstrationer mot misshagliga partier och andra grupperingar (exempelvis Sverigedemokraterna och Pegida) – förefaller bli alltmer absorberad i ett kufiskt rastänkande som utgår från begreppet ”rasifiering” vilket börjar bli alltmer i ropet.

untitled Rasifieringsideologen och marxisten Frantz Fanon (1925-61).

Ordet rasifiering (alternativt etnifiering) skall ha använts första gången redan 1961 av den franske (färgade) marxisten och psykatrikern Frantz Fanon (1925-61) i boken Jordens fördömda. Fanon talade bland annat om ”tankens rasifiering”, det vill säga vita européer utgick i sin syn på andra folk i de gamla kolonierna och den så kallade tredje världen i stort från gamla fördomar.

Moderna rasifieringstillskyndare erkänner inte mänskliga raser eller etniciteter som fysiska eller biologiska skiljemärken utan påstår att ras- eller etnicitetsbegreppet är en social konstruktion, ungefär på samma sätt som radikala feminister hävdar att könstillhörighet inte har med biologiska skillnader att göra. Det krävs dock knappast något övermänskligt intellekt för att konstatera, att människors hudfärg och andra yttre egenskaper inte skapats genom fördomar lika litet som könsorganen gjort det (trots att någon feminazist lär ha hävdat att det finns omkring 53 olika kön…).

Konsekvensen av rasifieringstänkandet (om man nu kan kalla det så) blir en ny form av rasism, där de rasifierade individerna –  vare sig dessa nu har rötter i Mellanöstern, Afrika, Rumänien, Korea eller annorstädes – anses vara en ny sorts övermänniska som per definition anses överlägsen den vite/a mannen eller kvinnan. Inte nog därmed – de rasifierade förutsätts också ha de rätta åsikterna, det vill säga vara ”vänster”. Är så ej fallet blir det mordhot, anklagelser om rasism eller påståenden om SD-sympatier. Tillmälen som brukar höras är husneger, husblatte, Onkel Tom med flera.

Den mest uppmärksammade  rasifieringsteoretikern i Sverige är tveklöst Tobias Hübinette (tidigare Karlsson), född i Sydkorea 1971 som Lee Sam-dol och adopterad av en svensk familj i tidiga år. Efter att ha gått med i extremgruppen Antifascistisk aktion (AFA) i början på 1990-talet blev Hübinette en förhärdad  kriminell, som i svensk domstol är dömd för brott såsom skadegörelse, sabotage, ofredande, uppvigling och förtal. 2005 släcktes hans hemsida vid Stockholms universitet ner på grund av dess rasistiska innehåll.

untitled Tobias Hübinette vill registrera befolkningen enligt rastillhörighet/etnicitet.

Under tidsperioden 2006-2008 dömdes Hübinette åter för en rad brott av typ framkallande av fara för annan och hot av olika slag. Flera av dessa brott riktade sig mot den forna flickvännen och dennas nya sällskap. Det kan även nämnas att Hübinette varit misstänkt för det så kallade fryshusmordet på 16-årige Anders Gustafsson nyårsnatten 1994-95, men bevisen räckte inte den gången.

Hübinette var 1995 med och bildade stiftelsen/tidskriften Expo tillsammans med bland andra den sedermera posthumt närmast helgonförklarade journalisten och trotskisten Stieg Larsson och var tidskriftens researchchef till 1997. Herostratiskt ryktbar har Hübinette blivit för ett citat ur en artikel i tidningen Creol 1: 1996, då Hübinette lade ut texten så:

Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin! /Fotnot 3/

Om Tobias Hübinette hade haft en annan politisk åskådning än en vänsterradikal sådan hade han, som en följd av sitt kriminella belastningsregister och uttalanden liknande det ovan angivna, av fullt förståeliga skäl varit portad från alla seriösa sammanhang. I stället är han i dag verksam vid stiftelsen Mångkulturellt center i Botkyrka och som docent i ”interkulturell pedagogik” vid Södertörns högskola (var annars?). Vår man doktorerade 2005 i ämnet koreanologi vid Stockholms universitet.

2013 blev Tobias Hübinette uppmärksammad sedan han av alliansregeringen utsetts till utredare av det påstått växande fenomenet ”afrofobi” (mer plumpt och mindre politiskt korrekt uttryckt negerskräck) i Sverige. I februari 2014 utkom hans rapport i ämnet.

Nu är den bålde Hübinette på gång igen. I en debattartikel i Aftonbladet den 9 mars 2015 argumenterar han för att det är på tiden att regeringen gör upp ett svenskt rasregister (Hübinette har valt termen ”jämlikhetsregister”). Hübinettes artikel publicerades sedan SVT granskat den etniska sammansättningen i de tio största svenska bolagen, ett projekt som fått utstå hård kritik av bland andra Timbros Adam Cwejman som i Expressen den 25 februari skriver följande: ”Begriper inte SVT att många av oss med bakgrund utanför Sverige inget annat vill än att betraktas som komplexa individer som inte kan reduceras till vår etniska bakgrund?” /Fotnot 4/

untitled Timbros Adam Cwejman är kritisk till SVTs rastänkande avseende svenska bolag.

Tobias Hübinette har ett helt annat förhållningssätt. Han tycker det är utmärkt att statstelevisionen börjat göra rasutredningar i de svenska bolagen och vill gå åtskilliga steg längre. Han uppmanar därför regeringen Löfven att inrätta ett nationellt rasregister:

Alla dessa räkningar pekar på att Sverige – trots världens mest progressiva antidiskrimineringslagstiftning – verkar vara det västland där underrepresentationen av icke-vita inom den priviligierade delen av befolkningen är som allra mest extrem. Samtidigt gör avsaknaden av statistik om ras det omöjligt att kunna följa denna underrepresentation både över tid och i större skala…
Så i stället för att slå ned på de journalister och forskare som trots allt försöker räkna andelen vita och icke-vita inom olika sammanhang är det i stället hög tid att arbeta för införandet av jämlikhetsstatistik i Sverige. Det är det enda instrumentet som kan leda till ett jämlikt samhälle för alla befolkningskategorier i samhället…/Fotnot 5/

Hübinette presenteras i Aftonbladet som ”Docent och kritisk ras- och vithetsforskare”. I andra sammanhang brukar han presentera sig som ”forskaraktivist”, en ännu så länge med allt skäl rätt kontroversiell titel i vårt land.

Det är känt sedan tidigare att Tobias Hübinette tycker mycket om listor och tabeller. 2002 utkom hans bok Den svenska nationalsocialismen 1931-45 (Carlssons bokförlag), där författaren rabblar upp 28 000 namn som hämtats från exempelvis  medlemsregistret i Riksföreningen Sverige-Tyskland. Bland annat anklagas författarinnan och nobelpristagaren Selma Lagerlöf för att ha varit nazist.

Boken rönte bitvis mycket hård fackkritik, delvis på grund av dess bristande bevisföring – det går inte att bevisa att en person med nödvändighet varit nazist på grund av en positiv inställning till Tyskland eller för att vederbörande prenumererat på eller satt in annonser i nazistiska tidningar. I efterhand har Hübinette menat att han sammanställde boken mest som en ”provokation”.

aktuellt om korea 004 Några av de nummer av Aktuellt om Korea jag svarade för genom åren. Foto: Tommy Hansson

Om exemplet Tobias Hübinette kan jag slutligen nämna, att jag själv råkat ut för honom i någon mån. Han ringde hem till mig, det bör ha varit på 1990-talet,  och presenterade sig med ett vanligt svenskt namn och ställde frågor om mitt vid denna tid omfattande engagemang kring Korea. Jag var exempelvis 1981-96 redaktör för tidskriften Aktuellt om Korea. Hübinette omnämner mig sedan som ”koreakännare” (man tackar) i avsnittet ”Koreasvenskarna” i arbetet Varför dras nazister och högerextremister till Asien? (2003). /Fotnot 6/

Tobias Hübinette har, som torde framgått av ovanstående, en i det närmaste  sjuklig fixering vid ämnet rasism. Nu föreslår han alltså till och med att befolkningen i Sverige skall inrangeras i rasrelaterade grupperingar. Man kan undra vilka grupper Tobias tänkt sig här. I Sydafrika hade man på den tid det begav sig de fyra grupperna vita, svarta, färgade samt asiater (oftast indier eller malaysier). I Sverige kunde man kanske tänka sig vita, svarta, asiater, araber, latinos och romer – eller vad säger ”raskännaren” Tobias?

Det finns fler rastänkare inom den svenska vänstern än Tobias Hübinette, men han är sannolikt den mest beryktade av våra rasifieringsteoretiker och den som bäst stämmer in på termen chefsideolog i detta lugubra sammanhang. Det verkligt obehagliga är när individer som Hübinette kombinerar en grav psykisk obalans innefattande benägenhet för våld med ett skarpt intellekt.

Den beskrivningen stämmer även väl in på några av Tredje rikets toppfigurer som en Heinrich Himmler, en Hermann Göring eller en Reinhard Heydrich, händelsevis arkitekterna bakom den nazityska Förintelsen. Dessa kunde nå den tyska riksledningen tack vare den oreda och det kaos som rådde i landet som ett resultat av bland annat en alltför svag regeringsmakt. Således delvis liknande förhållanden som råder i Sverige i dag, även om likheterna inte bör överdrivas.

Historien visar oss att det alltid är illavarslande när en viss politisk gruppering utväljer en annan gruppering till sin huvudfiende. I förlängningen väntar, om det vill sig maximalt illa, nackskottet, gasugnen, fängelset eller koncentrationslägret. Våra vänsterrasifierare lär inte heller behöva sakna villiga händer om det värsta skulle inträffa: i västvärlden i stort och i stigande antal härhemma finns ett betydande antal unga jihadkrigare som brinner för att döda kristna, judar med flera icke muslimska grupper. Och i slutändan givetvis också vänsterrasisterna, sekularister och ateister som inte har någon plats i det globala kalifatet,.

Jihadister som av rasifierarna och deras påhejare Mona Sahlin ses som offer för vithetsnormen och självfallet inte bör hindras från att utkräva hämnd i fall av en revolutionär situation, vilken kan inträffa fortare än vi anar.

untitled Reichsführer SS Heinrich Himmler.

För mig står det fullständigt klart att Tobias Hübinette för sin del utgår från sitt eget adoptionstrauma och använder sitt ideologiserande i syfte att ta revansch på det svenska samhälle han så djupt föraktar på grund av dess basala ”vithet”.

Jag skall avrunda genom att återge följande tänkvärda ord ur en ledare i Sydsvenskan den 14 juli 2014:

Vänstern har alltid varit besatt av klassificering. Dess politiska identitet har vilat på klassretoriken…Därför är det oroväckande att det nu finns en helt ny, avvikande vänsterlinje som har börjat byta ut kapitalismen mot vithetsnormen som sin främste fiende. Den sanna underklassen anses nu vara de som bryter mot vihetsnormen…Är man inte vit så är man också per definition, per automatik, ett offer. Etnicitet har blivit den nya vänsterns kapital. /Fotnot 7/

 

Fotnot 1: Artikeln publicerades i Morgonposten i Göteborg den 7 oktober 1988 med rubriken ”Lokalvalen en huvudvärk för regeringen Botha.”

Fotnot 2: En kortfattad sammanfattning av apartheid finns här: http://www.debok.net/historia/2015/02/Vad-ar-Apartheid.html

Fotnot 3: Här återfinns en lista på mer eller mindre smaskiga Hübinette-citat:http://sv.wikiquote.org/wiki/Tobias_H%C3%BCbinette

Fotnot 4: Hela Cwejmans debattartikel i Expressen här: http://www.expressen.se/debatt/svts-hudfargsanalys-goder-rastankande/

Fotnot 5: Hübinettes debattinlägg i Aftonbladet här:http://www.aftonbladet.se/debatt/article20439966.ab

Fotnot 6: ”Varför dras…”: http://www.tobiashubinette.se/asienforskare_1.pdf

Fotnot 7: Ledartexten i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/rasifiering-ar-det-nya-svarta/