Panikmånglarna Alice Bah Kuhnke och Pär ”Snön kommer att försvinna” Holmgren toppar MPs EP-vallista.
Den 30 mars 2019 inträffade den tolfte upplagan av den så kallade Earth Hour. Den dag då miljömedvetna personer anmanades släcka lamporna mellan klockan 20.30 och 21.20 ”för jordens skull”. Jag och många med mig gjorde tvärtom – vi slog på alla lampor för livets och ljusets skull. Samma dag publicerade Expressen en debattext av klimatbusarna Alice Bah Kuhnke, Pär Holmgren och Rebecka Le Moine (MP). https://www.expressen.se/debatt/vi-har-fem-ar-pa-oss-for-att-undvika-katastrofen/
…insatsen vi gör under de kommande fem åren är helt avgörande för planetens framtid.
Bah Kuhnke och Holmgren är toppnamn på MPs EP-valsedel under det att Le Moine är riksdagsledmot och MPs talesperson för biologisk mångfald. De hävdar i sitt inlägg att det tid vi har kvar om vi vill, som det brukar heta,”rädda planeten” är fem år. Det är ett strå vassare än det tioårsperspektiv som de flesta andra domedagsprofeter tenderar att hänvisa till.
Således menade den dåvarande biträdande generalsekreteraren i FN, kanadensaren Maurice Strong, 1972 att det var tio år som gällde. Fixade vi inte det skulle katastrofen vara ett faktum. Dock fanns planeten av någon anledning kvar 1982, så jag förmodar att vi måste ha skött oss rätt bra. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/25/domedagshysteri-i-davos-och-det-ar-alltid-tio-ar-vi-har-pa-oss/
Det hindrade inte amerikanen Noel Brown, vid tillfället chef för FNs miljöprogram, från att 1989 upprepa tesen om ett tioårigt tidsfönster för att hindra jordens hotande undergång. Vilken som vi alla vet aldrig inträffade. Men vad vore miljöextremismen utan domedagsretorik? NASA-forskaren James Hansen drog 2006 till med, att under de kommande åren skulle Manhattan sjunka i havet och hälften av jordens arter utrotas.
James Hansen 2006: ”Manhattan kommer att sjunka i havet och hälften av jordens arter utplånas.”
Men, katten också, något som liknade jordens undergång behagade även denna gång lysa med sin frånvaro. Skam den som ger sig tänkte nog den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore när han 2007 – i samband med att han 2007 mottog Nobels fredspris, som han tilldelats av de tydligtvis svårt senila ledamöterna i den norska nobelpriskommittén – förutspådde Nordpolens nedsmältning inom sju år.
En av de senaste mer prominenta domedagsförkunnarna är Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, som 2018 menade att vi har ”mindre än tio år på oss” innan vi är rökta. Rockström tycks emellertid ha kommit på andra tankar, eftersom han tidigare i år i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdade att domedagsprofeterna har fel.
Professor Rockström är mig veterligt därmed den enda domedagsprofet som gått ut och tagit avstånd från sig själv. http://klimatsans.com/2019/02/24/rockstrom-backar/
För Pär Holmgren, Alice Bah Kuhnke och Rebecka Le Moine räcker det alltså inte med att profetera om jordens undergång och arternas utplåning i ett tioårigt perspektiv. Nu vässar de retoriken och påstår är det fem år som gäller. Allt för att tillsammans med Greta Thunberg och andra klimatbusar skrämma upp folk maximalt. Holmgren är beryktad för att tidigare ha förutspått att snön skulle försvinna och att det första han skulle göra om han blev statsminister vore att införa en klimatdiktatur.
Det avgörande misstaget Holmgren och hans kolleger bland panikmånglarna gör är att betrakta jorden som skör som vi människor måste linda in i bomull för att den inte skall kapsejsa och dö en kvalfull död tillsammans med oss arma jordbor. Detta synsätt har inte mycket med verkligheten att göra. Vår planet kan liknas vid en motståndskraftig organism som anpassar sig efter de mest skiftande förutsättningar och omständigheter. https://www.nsd.se/nyheter/jorden-overlever-med-eller-utan-manniskan-3679596.aspx
Jorden – en motståndskraftig organism.
Planeten Tellus har genom årmiljarderna överlevt de våldsammaste temperatursvängningar och naturkatastrofer. Jag vågar påstå att den, mänskligt att döma, kommer att överleva också det som väntar i framtiden ända tills solen slocknar och därmed omintetgör alla förutsättningar för liv på jorden. Därmed inte sagt att vi inte skall sträva efter att vårda vår natur och vår omgivning.
Klimatbusar, domedagsförkunnare och skräckmånglare kan vi dock vara utan.