I eskimå- och indiandebatternas Sverige

Eskimåer i färd med att bygga en igloo.

Som alla vet är ord som ”neger” och ”zigenare” mer eller mindre utmönstrade ur ärans och hjältarnas språk (även om termen ”antiziganism”märkligt nog lever kvar). Nu höjs röster för att även ”eskimå” och ”indian” skall gå samma öde till mötes och stämplas som ”rasistiska” och ”kränkande”.

I Sverige har de statliga mediabolagen SR och SVT gått i bräschen för att man skall sluta använda orden eskimå och indian eller i varje fall vara sparsam med användandet. När det gäller det förstnämnda ordet vill man ersätta det med ”inuit”. Detta bygger på den felaktiga föreställningen, att inuiter är synonymt med eskimåer.

Sanningen är att inuiter är ett folkslag i eskimåernas östliga utbredningsområde. Ett annat folkslag är yupik, som återfinns i det västliga utbredningsområdet, det vill säga Alaska och den östliga delen av Sibirien. Båda dessa etniska grupperingar är alltså eskimåer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskim%C3%A5

Detta kan jämföras med förhållandet mellan folkslagen romer och sinti, vilka båda sorterar under zigenarna. Eftersom ordet ”zigenare” numera anses som svårartat rasistiskt kallas dessa med politiskt korrekt språkbruk ”romer”, varför man lätt bibringas det felaktiga intrycket att sinti upphört existera, En prominent företrädare för sinti var gitarrvrituosen Django Reinhardt (1910-53), vilken på Wikipedia helt felaktigt påstås vara av ”romsk” härkomst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinti

I samband med Black Lives Matter-vänsterns (BLM) härjningar de senaste månaderna har sådana entiteter som traditionellt haft med ordet ”eskimå” i namnet fått kalla fötter och skakar av rädsla för att bli ansedda som rasister. Förståeligt på ett sätt men väldigt fegt ur ett annat perspektiv. Dit hör den amerikanska glassen Eskimo Pie, som räknar sina anor tillbaka till 1921 då den skapades av företaget Dreyer´s Grand Ice Cream som världens första pinnglass. https://www.allas.se/mat-och-dryck/nostalgi-minns-du-glassarna-fran-60–70–80–och-90-talet/132527

Man frågar sig om ens namnet Igloo på GB Glaces bekanta isglass Igloo, som nyligen återupptagits i sortimentet, kan vidmakthållas i nuvarande situation med en kränkningsindustri till synes utom all kontroll. https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/Adgav5/nostalgiglassen-igloo-kommer-tillbaka

Eskimo Pie var världens första pinnglass med anor från 1921.

Inte heller ägarna till Edmonton Eskimos i Alberta, Kanada har kunnat hålla nerverna i styr. Klubben, som ägnar sig åt amerikansk fotboll, bildades 1949 men har nyligen meddelat att man ämnar byta namn. Tills vidare kallar man sig Edmonton Football Club, vilket BLM-fanatikerna lär få svårt att invända mot.

CFL’s Edmonton Eskimos dropping ‘Eskimo’ from team name

Jag vet inte hur utbredd uppfattningen att ”eskimå” är en nedsättande term är bland eskimåerna/inuiterna/yupik själva, men en som inte håller med om detta är 74-årige Lars-Emil Johansen som har ett förflutet som ordförande i den grönländska landsstyrelsen. ”Om man ändå vill leta efter något kolonialt”, citeras Johansen i Kristeligt Dagblad, ”kan man väl finna det i ordet grönländsk. Det är ett danskt ord och inte något vi har i vårt språk.” Grönland kallas på det inhemska språket Kalaaallit Nunaat. https://www.kristeligt-dagblad.dk/danmark/tidligere-landsstyreformand-jeg-er-stolt-af-vaere-eskimo?utm_source=facebook&utm_campaign=post&utm_content=new&fbclid=IwAR0wC_LeUrMdfonqzrAYOjvnMEHb59bzyS5WjUALBo1TP8ZuMurISViAuQ4

Ordet ”indianer” var vad den italienskfödde upptäcktsresanden Christofer (Cristoforo) Columbus (1451-1506) kallade invånarna i Karibien sedan han anlänt dit 1492. Indianer, indos i spansk översättning, är således bevisligen en felaktig term för ursprungsbefolkningen i de olika delarna av Amerika men har ändå hängt kvar i ett drygt halvt årtusende. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indianer

Det är emellertid inte förrän i dessa yttersta av dagar, då den politiska korrektheten går fram som ett rytande lejon, som benämningarna indian och indianer har kommit att anses som rasistiska och nedsättande. Givetvis anses då även ”redskin” (rödskinn) vara av samma kaliber, även om det knappast är mer så än ”paleface” (blekansikte), som indianerna kallar vita människor för.

Washington Redskins byter namn.

Det kommer därför inte som någon jätteskräll att det amerikanska fotbollslaget Washington Redskins, grundat 1936, i samband med BLM-kravallerna aviserat namnbyte. Numera kallar sig laget Washington Football Team, men Washington Warriors har nämnts som ett tänkbart namn i framtiden. Vad pacifisterna säger om det är förstås en annan femma. Det vann NFL-titlarna 1983,1988 och 1992.  https://www.independent.co.uk/sport/us-sport/national-football-league/washington-redskins-new-name-change-football-team-2020-nfl-latest-a9635001.html

Hur det kommer att bli med det amerikanska motorcykelmärket Indian, producerat av Indian Motorcycle Company, har jag ingen information om. En av företagets grundare 1901 var för övrigt svenskfödde Oscar Hedström. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indian_(mc) Eller om stjärnbilden Indianen, som hetat just så sedan 1500-talet, på södra stjärnhimlen nu måste namnändra. https://sv.wikipedia.org/wiki/Indianen

Att namn på glassar kan vara ett känsligt kapitel för lättkränkta är ett känt fenomen. Den minnesgode erinrar sig att GB kände sig tvingat namnändra sin nya lakritsöverdragna glass Nogger Black till Lakritspuck, då den ökända lobbyorganisationen Centrum mot rasism påstod att namnet kunde föra tankarna till rasistiska öknamn på svarta människor. Nu är det Triumf Glass populära glass Sitting Bull med strösselöverdrag som är på tapeten.

En uppenbart överkänslig person vid namn Antonie Grahamsdaughter har menat att namnet Sitting Bull är ”skamligt”, vilket fått Triumf Glass försäljnings- och marknadschef Felix Müntzing att överväga att ändra namn på den ifrågavarande produkten: ”Tiderna förändras. Vi behöver göra en ny bedömning gällande varumärket och utseendet och allt som hör till produkten.” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/triumfglassen-sitting-bull-kritiseras-det-ar-skamligt

Sitting Bull är uppkallad efter den ledande indianhövdingen Sitting Bull (Sittande tjuren), som levde mellan 1831 och 1890 och tillhörde Sioux-indianerna. Sitting Bull uppträdde sedan stridsyxan grävts ned tillsammans med westernhjälten ”Buffalo Bill”, William Frederick Cody, i dennes vilda västern-shower. Jag betvivlar att han hade känt sig förnärmad över att ett svensk glassbolag uppkallat en glass efter honom. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sitting_Bull

Indianerna från Kumla tillhör den svenska speedwayeliten sedan många år.

Speedwayklubben Indianerna (Kumla MSK) kan bli ytterligare ett offer på den heliga kränkthetens altare, låt vara att företrädare för föreningen sagt att de helst vill behålla det gamla namnet som hängt kvar ända sedan grundandet 1936. Man utesluter ändå inte att det kan bli fråga om namnbyte. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/indianerna-ska-analysera-foljderna-av-ett-namnbyte

Liknande diskussioner förs även i ishockeyklubben Frölunda Indians, även Frölunda HC och tidigare Västra Frölunda HC. Klubbens lagkaptenen Joel Lundqvist är mycket positivt till namnet: ”För mig står indianen för något positivt. För kämpaglöd och för att strida – med indianen.” https://www.expressen.se/gt/sport/hockey/shl/experten-frolunda-bor-byta-namn-nu/

För både eskimåer och indianer gäller att det ofta påstås att respektive ”ursprungsbefolkning” finner dessa namn, och deras användning i idrotts- och andra sammanhang, stötande. Frågan är emellertid: hur kan man veta det? Oftast grundar sig sådana antaganden på vad någon verbal företrädare för gruppen ifråga hävdar offentligt. Jag har dock aldrig sett någon opinionsundersökning som bekräftar detta, och jag tvivlar starkt på att någon sådan utförts.

Det skulle onekligen vara uppfriskande om något företag eller idrottsklubb som hamnar i skottlinjen på grund av sitt namn vågade stå upp mot kränkningsproffsens pockande krav och behåller det inarbetade namnet!

Fotnot; 2009 skrev jag ett blogginlägg med rubriceringen ”I negerdebatternas Sverige”. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/24/1407/

Liberalernas val: utveckling och tillväxt med Sabuni eller fortsatt lindanseri med Ullenhag

Liberalernas partiledarkandidater. Från vänster Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och Johan Pehrson.

Den 28 juni håller Liberalerna ett extra så kallat landsmöte på Clarion Hotel i Stockholm med syftet att välja en ny partiledare efter avgående Jan Björklund. Striden står i praktiken mellan de båda före detta integrationsministrarna Nyamko Sabuni och  Erik Ullenhag. Varför den helt chanslöse Johan Pehrson, partiets ekonomisk-politiske talesman,  alls kandiderar är oklart. https://www.liberalerna.se/pa-gang/extra-landsmote-ny-partiledare/

Nyamko Sabuni har, att döma av det stöd som visats henne så här långt, seglat upp som storfavorit till partiledarposten. Hon backas upp av tunga partidistrikt som Skåne och Västsverige och har tidigare gått segrande ur nio rådgivande medlemsomröstningar. Erik Ullenhag, med tre år som ambassadör i Jordanien bakom sig,  har ett tydligt stöd endast i hemstaden Uppsala samt hos Liberala kvinnor och Liberala ungdomsförbundet (LUF).

Kjell Westerberg, ordförande för Liberalerna i Södertälje och yngre bror till förre partiledaren Bengt Westerberg, menar i en kommentar till partiledarvalet i Länstidningen den 17 juni att ”Nyamko Sabuni skulle ge partiet bättre opinionssiffror snabbt” men att Ullenhag skulle stå för ett ”långsiktigt ledarskap” som L är i behov av.

Enligt statsvetaren Jenny Madestam kommer Liberalerna att bli ”mer borgerligt” med Sabuni vid partirodret. Även om Sabuni i likhet med Ullenhag formellt stödjer Januariöverenskommelsen (JÖK) med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet var hon kritisk till överenskommelsen när den ingicks för knappt ett halvår sedan.

Hennes positiva inställning till Alliansen kan få stor betydelse ju närmare valet 2022 vi kommer, och ett starkt Liberalerna kan mycket väl komma att utgöra en seriös konkurrent till övriga allianspartier om positionen som ledande borgerliga parti. https://www.expressen.se/nyheter/jenny-madestam-sabuni-kan-vara-ett-hot-for-m/

Det växande stödet för Nyamko Sabuni innebär emellertid icke per automatik att hon bergsäkert kommer att utses till ny partiledare den 28 juni. Den extremt immigrationsvänlige Erik Ullenhag, som deklarerat att han vill göra Sverige ”snällare”, är partielitens kandidat. Ett inflytelserikt L-namn som EU-kommissionären Cecilia Malmström har därtill nyligen kungjort sitt stöd för Ullenhag.

Partiets gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, har enligt avslöjanden i Expressen på en hemlig Facebook-sida till stöd för Ullenhag manat de 183 partiombud som kommer att närvara på Clarion Hotel i Stockholm att köra över Sabuni-anhängarna och rösta fram Ullenhag. Riksdagsledamoten Robert Hannah i Göteborg har i sin tur uttryckt stark kritik mot detta och manat Erik Ullenhag och Johan Pehrson att dra sig tillbaka och stödja Sabuni. https://www.expressen.se/nyheter/l-toppens-drag-i-hemliga-gruppen/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Liberalernas gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, önskar att partiombuden myglar fram Erik Ullenhag till partiledarposten vid det extra landsmötet den 28 juni.

Nyamko Ana Sabuni föddes föddes i Bujumbura i Burundi den 31 mars 1969 och har alltså nått den tämligen mogna åldern av 50 år. Hon har tvillingsöner från ett tidigare äktenskap. Sabunis familj, ursprungligen flyktingar från Zaire, anlände till Sverige och Kungsängen utanför Stockholm 1981. Efter genomgångna gymnasiestudier har Sabuni studerat juridik, migrationspolitik och mediekommunikation på högskolenivå. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyamko_Sabuni

1990 var Nyamko Sabuni med och grundade Afrosvenskarnas riksförbund (ASR) och var 1991-94 verksam som egenföretagare inom området friskvård. Några år senare gick Sabuni med i dåvarande Folkpartiet och ingick i partistyrelsen 2001-13. 2002-06 representerade hon partiet i riksdagen som hon dock åkte ur efter en mandatperiod. Som icke obetydligt plåster på såren utsågs Sabuni till integrations- och jämställdhetsminister i den första Reinfeldt-regeringen 2006.

2010 valdes Sabuni åter in i riksdagen på ett Stockholms-mandat. Hon var dock tjänstledig från riksdagen för att i den andra regeringen Reinfeldt  2010-13 fungera som biträdande utbildnings- och jämställdhetsminister. Hon meddelade dock sin avgång som statsråd den 21 januari 2013 och efterträdde samma år Alice Bah Kuhnke som hållbarhetschef vid teknikkonsultföretaget ÅF AB (tidigare Ångpanneföreningen AB).

Nyamko Sabuni har visat att hon kan vara en stundom kontroversiell fritänkare. Hon föredrar exempelvis att inte kalla sig ”feminist” utan liberal och har, till skillnad från de flesta så kallade feminister, engagerat sig starkt mot hederskulturer och våld mot utlandsfödda kvinnor. 2006 kom hon ut med skriften Flickorna vi sviker (54 sidor) i regi av Folkpartiet liberalerna. Sabuni har bland annat argumenterat för slöjförbud i skolorna och mot religiösa friskolor.

När hon var ny på posten som integrations- och jämställdhetsminister såg vidare Nyamko Sabuni till att den omdiskuterade paraplyorganisationen Centrum mot rasism, som påkoms med diverse oegentligheter, fick sitt statliga bidrag om 5,5 miljoner per år indraget. Centrum mot rasism hade bland annat engagerat sig hårt mot den ”rasistiska” glassen Nogger black och mot det anrika kvartersnamnet Negern i Karlstad. Det hör till saken att Sabunis farbror Nkyabela Sabuni var verksamhetschef i organisationen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Centrum_mot_rasism

Den 6 juni 2019 menade Sabuni i en intervju med Expressen att ”Mångkultur är inte är något att eftersträva” och kom även i övrigt med utsagor om problem i utsatta områden och annat som inte föll de politiskt korrekta på läppen. När kritikstormen tilltog visade sig Sabuni inte tillräckligt modig för att våga stå för sina åsikter utan föredrog att pudla på ett enligt bloggen Katerina Magasin ganska skämmigt sätt. http://katerinamagasin.se/nyamko-sabunis-fega-pudel-annu-en-dag-de-ryggradslosa-politikernas-land/

Icke desto mindre framstår Nyamko Sabuni i mina ögon som det klart bästa, ja det enda, alternativet för de liberaler som vill se partiet växa och utvecklas. Valet står som jag ser det mellan Sabuni och tillväxt/utveckling å den ena sidan och Ullenhag och fortsatt lindanseri på 4-procentsstrecket å den andra. Inte för att jag bryr mig över hövan om liberala partiangelägenheter. Jag hyser dock, trots allt, den möjligen gammalmodiga inställningen att svensk politik är betjänt av ett hyfsat starkt, borgerligt liberalt parti. Ett impotent och snällistiskt liberalt parti utan klara gränser mot socialdemokratin enligt Ullenhags modell kan vi däremot vara utan.

Kitimbwa Sabuni har bland annat engagerat sig mot ”rasistiska” Tintin i Kongo.

Nyamko Sabuni är en äldre syster till Kitimbwa Sabuni, född 1971, som är aktiv i bland annat Afrosvenskarnas riksförbund och Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). Han har ibland, definitivt inte utan skäl, kallats Sveriges mest lättkränkta person. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/07/kitimbwa-pa-hugget-igen-anmaler-pride/

 

I huvet på en PK-aktivist

Patrik Lundberg inmonterad som motiv på Fazer-påse.

I dag fick jag en inbjudan med posten från Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) som har en så kallad litteraturvecka i ABF-huset i Södertälje 16-20 september.  Bland de författare som presenteras märks Patrik Lundberg, vilken presenteras som ”nöjesreporter, webbredaktör och krönikör på Helsingborgs Dagblad (HD)”.

Den som skrev presentationen verkar ha missat att HD den 27 maj meddelade, att unge Lundberg ”loggar ut” från HD för ”nya äventyr” som krönikör på Aftonbladet. Bortsett från detta bokdebuterar Patrik Lundberg i år med Gul utanpå (Raben & Sjögrén), en självbiografisk bok som alluderar på det faktum att Lundberg är ett koreanskt adoptivbarn.

Patrik Lundberg blev vad jag skulle vilja kalla herostratiskt ryktbar, då han för ett par år sedan i en krönika fastslog hur hemskt rasistiska Fazers Kinapuffar var: ett asiatiskt ansikte med en typisk ”Kina-hatt” var blickfång på påsen. Givetvis kände sig Lundberg som asiat djupt kränkt. Efter Lundbergs utfall följde en sedvanlig pseudodebatt om huruvida påsen var rasistisk eller ej.

Under alla omständigheter föll Fazer till föga och tog så småningom bort kinafejset. Bara den pyramidformade hatten blev kvar. Så brukar det ju gå när det mullrar i de politiskt korrekta leden över något som påstås vara rasistiskt. Minns exempelvis negerbollen och glassen Nogger Black.

Lundberg har emellertid fler strängar på sin PK-lyra. Det dröjde inte länge innan han i sitt nya organ Aftonbladet inför årets Pridejippo gick ut och talade om för menigheten hur fruktansvärt det var med ”heteronormen” (det vill säga den norm till vilken minst 95 procent av svenska folket bekänner sig):

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/patriklundberg/article17212244.ab

Den goda staden Sölvesborg: uppväxtmiljö för Patrik Lundberg och Jimmie Åkesson.

Patrik Lundberg föddes alltså i Korea men är uppväxt i, av alla svenska städer, Sölvesborg som ju också är SD-ledaren Jimmie Åkessons hemstad. I själva verket, har Lundberg förklarat, var det just Åkesson som inspirerade Lundberg att bli författare. Se där ännu en fjäder  som Åkesson kan sätta i sin folkdräktshatt:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2151&grupp=11591&artikel=5454509

För den som är intresserad talar Patrik Lundberg i Södertälje ABF-hus på Nedre Torekällgatan 7 den 18 september klockan 18.30.

Nu är de rabiata ”antirasisterna” i farten igen

Inte många har väl undgått turbulensen kring finländska Fazers Kina-godis. Ni vet den gula påsen som pryds av den tecknade bilden av ett huvud tillhörigt en glatt leende person av tydligt asiatiskt ursprung. Tämligen oförargligt, kan man tycka.

Det tyckte emellertid inte journalisten Patrik Lundberg, som själv har asiatisk bakgrund. Han skrev en text i Helsingborgs Dagblad på temat den vardagsrasism som personer med asiatiskt utseende påstås stöta på i Sverige. Lundberg har, skrev han, vid ett flertal tillfällen varit med om att etniska svenskar tilltalat honom med ”tjing-tjong”. Det som väckte mest uppmärksamhet i Lundbergs text var emellertid följande passus:

Se bara på Fazers Kina-godis, vars förpackning pryds av en knallgul asiat med rishatt och ögon sneda som en lördagsfylla.

Oavsett vad man än må tycka Lundbergs argumentation och krav på att Fazer skall förändra påsens utseende måste man gratulera honom till en mycket framgångsrik debattinsats: på Fazer fick man skrämselhicka och lovade på stört att plocka bort Kina-mannen från godispåsen. Det är mig obekant om Lundberg hoppas på färre rasistpåhopp efter Fazers beslut, men om så skulle vara fallet blir han nog besviken.

Dock kan man tycka att Fazer-folket  kunde ha haft litet mera is i magen. SVTs ”Debatts” företog en SIFO-undersökning vilken visade på ett överväldigande folkligt stöd för Kina-mannen (och då syftar jag inte på Lundberg). Således ansåg 97 procent av de i undersökningen tillfrågade, att de tycker Fazer gör fel som omdesignar påsen.

Det finns ju en teoretisk möjlighet att företaget tänker om, men jag tvivlar starkt härpå. Det finns nämligen en klar tendens i samhället att hellre lyssna på elitisterna med deras politiskt korrekta och många gånger krystade argument än på folkets åsikter. På detta finns det gott om exempel.

2005 lyckades exempelvis det obskyra Centrum mot rasism få glassbolaget GB att avlägsna  ”Nogger Black” ur sortimentet med motiveringen, att namnet på glassen med lakritsöverdrag förde tankarna till ordet ”nigger” och därför var rasistiskt. Det hjälpte inte att Centrum mot rasism (CMR) fick vidkännas en ström av kritik för sitt i mångas ögon löjliga ställningstagande. Icke minst påpekades att ”Nogger” syftade på nougat, inte på nigger. Bland kritikerna fanns Folkpartiets Nyamko Sabuni, som man nog inte kan misstänka för rasism:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10578544.ab

En annan av CMR:s bragder var att få bort det 150 år gamla kvartersnamnet Negern i Karlstad. Kommunens stadsbyggnadsnämnd visade sig föredömligt lydig och var inte sen att plocka bort det ”rasistiska” namnet 2009. Bara Folkpartiets representant i nämnden var däremot. Läs mer här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/negern-forsvinner-fran-karlstad_3563271.svd

 Professionelle antirasisten Kitimbwa Sabuni gillar inte Tintin i Kongo.

Bland dem som applåderade beslutet att ta bort det förhatliga kvartersnamnet fanns Kitimbwa Sabuni, pikant nog kusin till nämnda Nyamko Sabuni, som sedan Nogger Black-affären rasade hunnit bli statsråd i alliansregeringen. Kitimbwa Sabuni kan närmast betecknas som professionell antirasist och fanns såsom företrädare för Afrosvenskarnas riksförbund även med i opinionsbildningen mot Nogger Black och snart sagt alla liknande exempel på småskuren antirasism.

Kitimbwa Sabuni är även medlem i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK), en gruppering som ser minsta lilla antydan till kritik mot islam, islamism eller muslimer som tecken på farlig rasism och så kallad islamofobi. Bland annat har MMRK anklagat politikern Nalin Pekgul (S), själv muslim, för att ”understödja antimuslimska strömningar” och gå SD och Jimmie Åkesson till mötes:

http://www.mmrk.org/index.php?option=com_content&view=article&id=44:joomla-security-strike-team&catid=1:latest-news

MMRK har bland annat ägnat mycket krut åt att skönmåla den beryktade Munir Awad (ibland kallad Awid), som är svärson till Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd. Awad, som dömdes för våldsbrott 2004, greps som misstänkt terrorist i Somalia 2007 och i Pakistan 2009, då tillsammans med ”Guantánamo-svensken” Mehdi Ghezali. Enligt Sabuni och MMRK var Munir Awid givetvis helt oskyldig och utsatt för en komplott av stygga islamofobiska krafter.

Den 29 december 2010 greps så Munir Awad jämte tre andra personer av dansk polis i Köpenhamns-området, misstänkta för terrorplaner mot den danska tidningen Jyllands-Posten (JP) vilken 2005 publicerat karikatyrteckningar föreställande profeten Muhammed. Enligt planerna skulle anställda vid JPs Köpenhamns-kontor halshuggas och/eller skjutas. Mer om Munir Awad här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Munir_Awad

När man skrapar litet på den antirasistiska rörelsens yta kan man alltså stöta på de mest förbluffande saker. Vågen med bisarra anmälningar mot och klagomål på påstått rasistiska företeelser kan sägas ha börjat med negerbollsaffären 2003. Sjöbo bröd och konditori i Sjöbo-området i Skåne hade tagit sig friheten att göra reklam för ett ”sfäriskt bakverk vanligen rullat i kokos eller pärlsocker” under det dittills allmänt vedertagna namnet negerboll.

Detta passade inte Sara Kander, som hade sommarstuga i Sjöbo och tyckte att ordet ”negerboll” var synnerligen kränkande och rasistiskt gentemot personer med svart/brun hudfärg. Hon anmälde därför konditoriet till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Efter ett halvår kom beskedet att DO lade ner ärendet, eftersom anmälaren själv inte känt sig kränkt. Det spelade vid det laget ingen roll. Mediahysterin kring händelsen hade för all framtid (?) bannlyst ordet ”negerboll” från det svenska ordförrådet till förmån för ”chokladboll”.

http://www.expressen.se/nyheter/1.39794/sjobo-konditori-do-anmalt-for-negerboll

Ett av de senare exemplen på påstådd rasism mot mörkhyade afrikaner – det finns ju faktiskt även vita afrikaner i exempelvis Sydafrika, Namibia och Zimbabwe – gäller den belgiske serietecknaren Hergés album Tintin au Congo (Tintin i Kongo). Albumet har hävdats vara rasistiskt och dragits inför rätta i såväl Belgien som Frankrike. I Storbritannien är  albumet försett med varningstext för att få säljas.

Hergé har själv hävdat att han tvingades av sitt förlag att tota ihop en tecknad berättelse om hur bra det belgiska kolonialväldet var. De mörkhyade kongoleserna framställdes som dumma, barnsliga och lata. Då albumet utgavs 1931 var detta tvivelsutan den vanliga synen på svarta afrikaner inte bara i Belgien utan i hela västvärlden.  Detta kan naturligtvis uppfattas som rasistiskt.

Samtidigt är ju Tintin i Kongo ett tidsdokument av stort historiskt intresse som det enligt min uppfattning närmast vore ett helgrerån att förbjuda, inte minst för alla oss Tintin-älskare. Tintinalbumen ges i Sverige ut av förlaget Bonnier Carlsen, som uppgivit att man avvaktar utgången av rättssakerna i Belgien och Frankrike innan man tar ställning till hur man ämnar agera.

Med tanke på svenska företags extrema förmåga att anpassa sig till den rådande politiska korrektheten skulle det förvåna mycket om man vid fällande dom inte drar in albumet i fråga. Min personliga önskan är naturligtvis att man morskar upp sig och inte genast knäfaller och ber om förlåtelse vid minsta klagomål om påstådd rasism eller annan typ av förgriplighet. Ty vem vet var det slutar?

Stöd för Hitler?

Man kan med visst fog fråga sig när följande produkter skall bannlysas: glassen Magnum White, chokladgodiset Geisha, hårvårdsprodukter från Schwarzkopf, Schweppes läskedryck Indian Tonic Water. Och hur skall det gå för maträtterna lappskojs, sotare, skomakarlåda och sjömansbiff? Eller glassen 88, vars namn kan tolkas som stöd stöd för Hitler och Nazityskland (88 kan sägas syfta på alfabetets åttonde bokstav, H, som är begynnelsebokstav i ”Heil Hitler”).

Skall man förbjuda Tintin måste man nog överväga, om inte Åke Holmbergs böcker om privatdetektiven Ture Sventon med deras osympatiskt  lismande arabfigur herr Omar också måste väck. Eftersom Sventon därtill läspar svårt är det till råga på allt också fråga om motbjudande lyteskomik! För att inte tala om barnvisornas försåtliga värld, där det kryllar av niggerland, indianer krokiga som fasaner och lömska indiska trollkarlar.

Möjligheterna för Kitimbwa Sabuni och hans anmälningsglada meningsfränder bland de rabiata antitrasisterna synes outtömliga…

Sex på kartan – eller sex på hjärnan?

Kondomevangelium enligt RFSU.

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) har tillsammans med Utbildningsradion (UR) producerat en omdebatterad, handanimerad sexualupplysningsfilm med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden (AA).

Den 28 minuter långa filmen heter ”Sex på kartan” och handlar om hur lärarvikarien Jao undervisar de fem eleverna Abdu, Melody, Kim, Hanna och William i avancerad sexualkunskap. Bland det som tas upp märks könsorganen, slidkransen, om det gör ont, sexuella handlingar samt sexuellt samspel. Filmen visades för någon månad sedan i SVT efter Idrottsgalan.

Allmänna arvsfonden stödjer enligt egen målsättning ideella föreningar och organisationer till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. I februari 2011 har AA delat ut inte mindre än 88 miljoner kronor till 75 projekt på olika håll i landet. Tidigare har man kritiserats för att stödja mer eller mindre bisarra krav från personer verksamma inom Afrosvenskarnas riksförbund (ASR) om att exempelvis avlägsna kvartersnamnet Negern i Karlstad och att anmäla Tintin i Kongo för hets mot folkgrupp. För att nu inte tala om den beryktade kampanjen mot glassen Nogger Black.

Jag har personligen mycket svårt att inse att AAs ovan deklarerade målsättning rimmar väl eller alls med finansieringen av en sexuell upplysningsfilm med pornografiska inslag att visas för svenska folket i allmänhet och högstadieelever i synnerhet. Något av det vettigaste i sammanhanget har enligt mitt förmenande framförts av krönikören Johan Hakelius under rubriken ”Sexlobbyns makalösa makt” i tidningen Affärsvärlden (11/2 2011):

Skattebetalarna står för närmare 2/3 av RFSU:s budget, och vid sidan av organiserade homo-, bi-, trans-, poly-, pan- och andra prefixsexuella, är RFSU den enda organisationen som riskminimerande politiker lyssnar på, då de närmar sig sexualitetens våta myrmarker.

RFSU står, enligt Hakelius, för en utpräglat sexualliberal linje:

Det betyder inte att svenskar i allmänhet är tillnärmelsevis lika sexualliberala som RFSU, men svenskar vill ogärna skylta med att de inte vill skylta med sexlivet. De när en skam över att inte vara hämningslösa. Ger de sig ändå in i den sexualpolitiska debatten är de snart offer för en paradox: de tvingas in i offentliga samtal om analsex, partnerbyten och annat av just det slag som de anser bör hanteras med diskretion.

Vidare om RFSUs/URs/AAs gemensamma projekt ”Sex på kartan”:

Scen ur ”Sex på kartan”.

De som antydde att det inte är alldeles självklart att skolan ska visa guppande hetero-, homo- och gruppsexakter för barn från 13 och uppåt, har naturligtvis redan förlorat. Det gjorde de i samma stund de öppnade munnen. Dessutom har en mörkhyad pojke samlag med en flicka i filmen, så alla kritiker kunde antas vara rasister. Så behändigt är livet som onåbar ideologimonopolist.

Hela inlägget här:

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3092622.ece

Man kan fråga sig hur före detta kristdemokratiska riksdagsledamoten Ragnwi Marcelind, numera statssekreterare hos barn- och äldreministern Maria Larsson (KD) och 2006-2010 ordförande i Allmänna arvsfonden, ställer sig till AAs roll i produktionen av ”Sex på kartan.”

 Ragnwi Marcelind (KD).

Det är i sammanhanget ej endast frågan om sex på kartan. Material av denna typ bidrar tvivelsutan i hög grad till att delar av svenska folket får sex på hjärnan, vilket säkerligen också är RFSUs målsättning. Sexualupplysning i all ära. Det finns dock ingen naturgiven regel som säger att sådan måste bestå i utlärandet av ohämmad sex i snart sagt alla sammanhang.

Det är min uppfattning att sexualupplysning verkligen bör ingå i skolans uppdrag. Men det bör då ske med ansvar och omtanke om målgruppens – det vill säga skolelevernas – ringa ålder och mognad. Ett särskilt avsnitt bör också inskärpa att sexuella aktiviteter  av vad slag det vara månde inte är något som högstadieelever faktiskt bör ägna sig åt över huvud taget, utan att detta är något som hör hemma inom ramen för ett fast förhållande och bör utövas av mogna och ansvarstagande människor.

Det senare lär inte stå på det staliga sexualmonoplets agenda inom överskådlig tid, utan åsikter sådana som dessa avfärdas som bekant regelmässigt såsom varande utslag av svårartad sexualfientlighet eller, värst av allt, en kristen moral. Följden blir givetvis att vårt samhälles översexualisering fortsätter ha sin gång med ofrånkomliga följdverkningar såsom ökad spridning av tonårsneuroser, veneriska sjukdomar, våldtäkter, sexuella trakasserier och synen på abort som ett preventivmedel bland andra.

RFSU med flera kan producera hur många så kallade upplysningsfilmer man vill och se till så att svenska folket vadar till knäna i kondomer. Ovanstående problematik kommer inte bara att bestå utan faktiskt förvärras som en direkt följd därav.