Posted tagged ‘Norden’

Richard Jomshof om SDs immigrationspolitik: ”90 procents begränsad invandring räcker inte”

15 november, 2014

Nivember 2014 013 Många nya ansikten syntes i Stockholms landstingssal när Richard Jomshof docerade om SDs immigrationspolitik. Foto: Tommy Hansson

Sverigedemokraterna i Stockholms stad och län hade fint besök för någon vecka sedan. Då gästades distrikten av ingen mindre än riksdagsledamoten Richard Jomshof, närmare presentation överflödig, som i landstingshuset föreläste på sedvanligt pedagogiskt sätt om SDs invandringspolitik.

Efter inledande presentation av Dan Kareliusson, gruppledare för SDs nio man starka landstingsgrupp, samt Maria Danielsson, partiets gruppledare i Stadshuset där SD förfogar över sex mandat, inledde Jomshof med några vänliga ord om Stockholms prestationer i förlidet val:

– SD var länge svagt i Stockholm, men nu ser det riktigt bra ut. Samma sak i norra Sverige. Folk börjar vakna i hela landet. Många vet att invandring är partiets viktigaste fråga – men vad innebär det? Jag har plockat fram det viktigaste.

Jomshof, som med sina 45 år är äldst i den ledningsgrupp i partiet som i media brukar kallas ”de fyras gäng”, erinrade om att Sverigedemokraterna inte har något officiellt partiprogram men väl ett principprogram som fastslår att SD är ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund.

– I principprogrammet finns partiets själ, anförde Jomshof. Som socialkonservativt parti är vi för en långsam förändring för hela folkets bästa. Vi värdesätter lag och ordning och tradition och försöker se förbi vänster och höger. Nu är vi på väg mot ett extremt splittrat samhälle. Lagstiftningen ”hets mot folkgrupp” menar vi exempelvis vara felaktig, alla skall behandlas lika inför lagen.

 

Nivember 2014 012 – 90 procents begränsad invandring räcker inte, menade Richard Jomshof, då situationen alldeles urartat. Foto: Tommy Hansson

Richard Jomshof fortsatte med att inskärpa, att en av anledningarna till att den generella välfärden krackelerar i vårt samhälle är den skenande invandringen. Sett i ett historiskt perspektiv har vi tidigare haft en påtagligt begränsad invandring. De som kommit hit och stannat har assimilerats in i det svenska samhället och blivit svenskar.

Ett exempel på detta som Jomshof tog upp är vallonerna, som kom till Sverige på inbjudan av den svenska staten därför att det fanns behov av personer kunniga i bergshantering och bruksverksamhet. Ungefär 900 valloner valde att stanna permanent. I Andra världskrigets kölvatten följde sedan arbetskraftsinvandring till industrin exempelvis från Finland, Jugoslavien, Italien och Grekland. Av dessa stannade en del medan andra återvände till hemländerna.

– Jag är själv finne i grunden, kanske inte så mycket att skryta om men dock, upplyste Jomshof (som en gång i tiden hette Johansson) om med glimten i ögat.

Ursprunget till den nuvarande hallstämplade och politiskt korrekta synen på frågor som rör immigration, assimilering och integration stammar, underströk Jomshof, från Palme-året 1975:

Nivember 2014 010 Landstingssalen var, trots kort varsel, i stort sett fullsatt vid Jomshofs föreläsning. Foto: Tommy Hansson

– Det är ganska okänt i dag, men det var då invandrarna gavs rätten att välja om de skulle uppgå i den svenska kulturen eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Med andra ord: den mångkulturalistiska ideologin var född. Att detta skulle leda till segregering, utanförskap och ett splittrat samhälle med en mängd problem var ganska uppenbart för den som hade ögon att se med.

Richard Jomshof informerade vidare om att mellan 1980 och 2013 beviljades i Sverige 1 757 565 uppehållstillstånd. Under 2015 väntas till vårt land närmare 100 000 asylanter och sannolikt lika många anhöriga.

– Var skall de bo, arbeta och gå i skolan? frågade Jomshof med allt skäl. Våra myndigheter är helt galna, det är på väg att urarta totalt. Det har gått väldigt fort. Jag drar inte alla över en kam, men det här hotar välfärden, de hotar allting. Och många människor vill inte bli svenskar, inte ens de som är födda i Sverige. I de andra nordiska länderna undrar de vad vi håller på med: vi svenskar är jätteextrema!

Nej, Richard Jomshof skrädde inte orden i Stockholms landstingshus på Kungsholmen – en byggnad som en gång inrymde Nordens största sjukhus – denna afton. Han påminde vidare om att Sverigedemokraterna vill ha en kraftigt begränsad asyl- och anhöriginvandring:

– Vi talar om att begränsa invandringen med 90 procent, men jag tror inte det räcker längre. Ett visst mått av invandring måste vi ha, men utöver det?

SD vill vidare, inskärpte Richard Jomshof, öka medborgarskapets betydelse. Innan sådant kan sökas skall den sökande ha bott tio år i Sverige, genomgå medborgarskapstest och deklarera sin lojalitet med Sverige. Om det visar sig att man ljugit om sin identitet skall medborgarskapet kunna rivas upp.

Nivember 2014 008        Nivember 2014 006

Bloggaren och Alex Nilsson samt Tommy Blomqvist på ett närbeläget näringsställe före Richard Jomshofs immigrationspolitiska genomgång. Foto: Tommy Blomqvist/Tommy Hansson

– I stället för att importera så många som möjligt till Sverige skall vi ha en human flyktingpolitik genom att hjälpa så många som möjligt i närområdena, avslutade Richard Jomshof sitt mycket uppskattade och välbesökta anförande. Ovanligt många nya ansikten fick denna kväll en nyttig duvning i sverigedemokratisk immigrationspolitik.

Från SD Södertälje kom denna bloggare i sällskap med KF-gruppledaren Tommy Blomqvist och KF-ersättaren Alex Nilsson. Jag talar nog för oss alla när jag säger att vi var mycket nöjda med Richard Jomshofs pedagogiska genomgång av partiets viktigaste fråga.

 

 

 

Dylan och Ibrahimovic hyllar sina länder

4 februari, 2014

http://www.youtube.com/watch?v=KlSn8Isv-3M&feature=youtu.be

Från politiskt korrekta kommentatorer har, för den som har spetsat öronen, kunnat höras ett nervöst sorl under senare tid. Populärmusik-ikonen Bob Dylan (egentligen Robert Zimmerman), född  i Duluth, Minnesota 1941, framträder nämligen på en reklamvideo som hade premiär i samband med sportfesten Superbowl nyligen som en förespråkare för amerikansk bilproduktion i allmänhet och för Chrysler i synnerhet.

images Världsartisten Dylan hyllar USA.

Efter den retoriska frågan i videons inledning ”Is there anythíng more American than America?”  (det är det självfallet inte) går Dylan vidare med budskapet, att biltillverkning är det mest amerikanska som finns: Tyskland må fortsätta brygga sitt öl, Schweiz tillverka sina klockor och Japan sätta ihop sina telefoner – men du bör låta den USA-baserade bilindustrin tillverka din bil.

Se länken överst!

Ungefär samtidigt har vår världsartist inom fotbollen, Zlatan Ibrahimovic, född i Malmö 1981,medverkat i en reklamfilm för Volvo som är minst lika patriotisk som Dylans amerikanska bilreklam. Länk här:

http://www.expressen.se/sport/fotboll/ligue-1/har-ar-zlatans-hypade-reklamfilm-med-volvo/

Tomas Karlsson, politisk redaktör på mitt husorgan Länstidningen i Södertälje, skriver i en ledartext dagens datum (4 februari 2014) att vi bör ”ratta bort från nationalismen” och förkasta Dylans och Ibrahimovics påstått nationalistiska budskap:

För så är det. Risken finns att fler gör som bilindustrin och slår an nationalistiska strängar enkom för att kunna sälja bättre och tjäna mer. Gå inte på det. Ökad nationalism och protektionism är inte vad världsekonomin behöver.

Det är till att vara hyperkänslig inför allt som ens avlägset kan förknippas med det vederstyggliga ordet ”nationalism”. Personligen känner jag mig dock rätt övertygad om att den globala ekonomin inte kommer att braka ihop för att Dylan och Ibrahimovic tycker det finns anledning att hylla sina respektive länder och deras bilar.

Det båda dessa personligheter har gemensamt är individualism och integritet. De följer inte nödvändigtvis de senaste trenderna vare sig i politiskt eller annat avseende. Dylan har alltid varit noga med att understryka, att han inte går att placera in i något fack. På 1960-talet hyllades han av vänstern på grund av att han skrev och framförde samhällsengagerade låtar till eget akustiskt ackompanjemang.

Hans texter är således mer att se som samtidskommentarer än politiska pamfletter. Upprördheten inom den doktrinära vänstern blev stor när Dylan först övergick till elektriskt komp och därefter började skriva religiöst färgade texter.

I Zlatans fall har hans ”svenskhet” stundom berörts i politiska kretsar och inte alltid på ett särskilt begåvat sätt. För mig räcker det gott med att han är född i Sverige och spelar i svenska landslaget. Jag anser därtill att han är en lysande representant för det moderna Sverige.

I anslutning till Volvo-videon har han sagt att han har gått med på att medverka som en hyllning till Sverige. Han reciterar även vår nationalsång ”Du gamla, du fria” med den lilla förändringen, att det är i Sverige han vill leva och dö, således ej i Norden som det heter i den officiella sångtexten. Det skall bli intressant att se om Zlatans variant får efterföljd!

untitled Världsartisten Ibrahimovic hyllar Sverige.

För att runda av så tycker jag det är anmärkningsvärt att som LTs Tomas Karlsson, som nog måste räknas som en av våra mer ängsligt politiskt korrekta ledarskribenter, dra slutsatsen att nationalismen är på frammarsch endast därför att ett par samtidsikoner visar sin fosterlandskärlek genom att medverka i bilreklam. Det är rentav rätt patetiskt och tyder på en närmast patologisk rädsla för allt som har att göra med kärleken till det egna landet.

I mina ögon är det uteslutande sunt och fullständigt normalt att älska och vörda sitt fosterland. Sedan kan det kanske anses pikant att Dylan är jude och Ibrahimovic av bosnisk-kroatisk börd. Jag är för övrigt en stor beundrare av båda dessa gudabenådade artister

Kommunister håller ”fredskonferens”

7 augusti, 2013

08rodfron_demo1Kommunister marscherar i Göteborg.

http://www.kommunisterna.org/nyheter/2013/08/dags-nordiska-fredssamtal-i-degerfors

Att det utkämpats ett krig i Norden helt nyligen var en nyhet för mig och sannolikt många fler. Tydligen har så dock varit fallet, för den 9 – 11 augusti arrangeras en ”nordisk fredskonferens” i värmländska Degerfors. Skall bli intressant att se om man lyckas samla sig till en bestående fred så att vi nordbor slipper fler förödande krig.

Ja, jag raljerar förstås litet, något krig har vi på våra breddgrader  dessbättre inte sett röken av sedan Kalla krigets dagar och då förekom inte några aktiva krigshandlingar. I stället är det entusiasterna i Kommunistiska Partiet som trummat ihop en konferens som enligt talesmannen Eva Myrdal, tidigare ordförande i FiB/Kulturfront, kan sammanfattas så:

Det som förenar är motståndet mot Nato och USA:s krig.

1112_0395Professor Eva Myrdal sammankallar till ”fredskonferens”.

Det är alltför enkelt att såsom galenpannor avfärda personer som föredrar att kalla sig ”kommunister” ett kvartssekel efter det att den kommunistiska ideologin säckat ihop i Sovjet och Östeuropa, sedan den visat sig totalt oduglig att klara av verkligheten. Det misstaget tänker inte jag begå. Tillräckligt illa är, att kommunismen synes vinna i popularitet bland den unga generation som inte fått någon ordentlig historieundervisning.

Sådana ungdomar slår dövörat till inför historiska fakta som visar att den kommunistiska ideologin kan ha skördat så många som 200 miljoner dödsoffer som en följd av exempelvis slavarbetsläger, framkallade svältkatastrofer, utrotningskampanjer, massavrättningar och krig. För dem framstår kommunismen som höjden av rättvisa och solidaritet. Andra medlemmar ur samma generation tvivlar på att den nationalsocialistiska Förintelsen ägt rum och tenderar att hylla naziliknande ideal.

Kommunistiska Partiet (KP) hämtar sitt ursprung från KFML(r), som grundades i Göteborg 1970 med Frank Baude som partiledare som en utbrytning ur KFML. I dag har man representation i kommunerna Lysekil, Gislaved och Karlshamn. KP hyllar länder av typ Nordkorea och Kuba som socialistiska föredömen och menar, att all kritik mot dessa är en följd av någon form av kapitalistisk sammansvärjning.

topTeaser_nordkorea-soldaten-1Nordkoreanska soldater gör knuten socialisthälsning.

KP ger ut tidningen Proletären med hjälp av statligt stöd och förespråkar den väpnande revolutionen som instrument i den heliga uppgiften att upprätta proletariatets diktatur och den sanna socialismen, där varje spår av kapitalism avskaffats och planekonomi har införts. I dag tar man bland annat strid mot kärnfamiljen, för den så kallade sexuella frigörelsen och för palaestinaaraberna i Mellanöstern.

En del draghjälp inför konferensen har man fått av den reformerade islamisten Mohamed Omar, som numera tycks identifiera sig med den ateistiska kommunismen – så länge det nu varar. Omar har propagerat för konferensen i ett antal twitterinlägg. Bland de medverkande märks bland andra Eva Myrdals icke helt okände fader Jan Myrdal samt Anders Björnsson.

Bland kända medlemmar/sympatisörer kan nämnas Sven Wollter, Lasse Brandeby och Claes Eriksson.

Svenska artister (XVII): Lapp-Lisa

6 juni, 2013

498px-Lapp-lisaLapp-Lisa på bildtidningen Ses omslag. Hon spred kristen tro och glädje i Sverige, Norden och USA.

Anna Lovisa ”Anna-Lisa” Vikström föddes i byn Mark cirka 35 kilometer från Vilhelmina i Lappland den 8 oktober 1889 och avled i Hedemora i Dalarna den 27 april 1974.

Som ”Lapp-Lisa” blev hon känd av hela svenska folket, främst för sin ”monsterhit” ”Barnatro”. Hon framförde den på konserter, frälsningsmöten, grammofonskiva samt i radio och TV. Sitt mest kända framträdande gjorde Lapp-Lisa i ångtelevisionens ”Hylands hörna” i januari 1963. Självklart framförde hon då ”Barnatro” som låter så här (intervjuutdrag ingår):

http://www.youtube.com/watch?v=FNppBUEHa_4

Unga Anna-Lisa var år 1904 nära att drunkna i samband med en båtfärd. Hon lovade då Gud att viga sitt liv åt Honom. Hon blev med frikyrkoterminologi ”frälst” 1908 då hon var 19 år gammal. Hon påbörjade då utbildning för att bli officer i Frälsningsarmén och var verksam som sådan i tolv år.

1924 ingick Anna-Lisa äktenskap med Johan ”Jonte” Öst i Hedemora, vilken avled 1952. Paret adopterade 1924 dottern Gun och fick 1935 en biologisk dotter som hette Siw. Anna-Lisa Öst var då 46 år gammal!

Anna-Lisa Öst åkte land och rike runt i många år under artistnamnet Lapp-Lisa och gladde människor med sina traditionella ”läsarsånger”. Resorna utsträcktes även till övriga Norden samt USA. Hennes repertoar sägs ha omfattat ej färre än 800 sånger. Första skivinspelningen gjorde Lapp-Lisa 1929, och genom åren skulle det bli 450 inspelningar vid olika skivbolag.

1597730_520_292En glad Lapp-Lisa i samedräkt.

Länken nedan ansluter till en tio minuter lång spelfilm om Lapp-Lisa som visades på svenska biografer:

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=46&returnurl=http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?categoryid%3D11%26q%3D%2B%26filteryear%3D194%26j%3Dj

Här litet nykterhetspropaganda i skillingtrycket ”Drinkarflickans död”:

http://www.youtube.com/watch?v=uACE9geH8hk

”Att i Norrland få bo”:

http://www.youtube.com/watch?v=9e4Vg2rliSc

”Guldgrävarsången”:

http://www.youtube.com/watch?v=cGm-8usIPlo

Lapp-Lisa var älskad i hela Sverige och då inte bara i frikyrkliga/kristna kretsar. Att sedan personer med en i eget tycke förnämare kulturutsyn hånat henne i allehanda sammanhang var sannolikt något hon själv tog mycket lätt på, om hon ens noterade det. I hembyn Mark finns ett museum över hennes verksamhet.

Svenska artister (XIII): Ernst Rolf

29 mars, 2013

Ernst_Rolf_01Nordens elegante revykung Ernst Rolf.

Julaftonen 1932 inträffade ett sällsamt drama i anslutning till bryggan vid Mölna gård på södra Lidingön utanför Stockholm. Revykungen Ernst Rolf hade vid femtiden på eftermiddagen anlänt i en droskbil till gården, där han tidigare bott några somrar.

Rolf hade enligt ett ögonvittne som bodde på gården betett sig aningen underligt – gått omkring av och an och pratat för sig själv. Därefter gick han ut på bryggan och satte sig på en pållare. Så reste han sig plötsligt och hoppade ner i vattnet. Han hade varit högst en minut i det kalla vattnet, ropat på hjälp och tagit några simtag i riktning mot bryggan. Han fick hjälp av trädgårdsmästaren att kravla sig upp på bryggan.

Ernst Rolf hade troligen kunnat undkomma med livet i behåll från sitt misslyckade självmordsförsök om han tagits om hand omedelbart och körts till sjukhus. Nu blev det inte så. Om det som följde närmast efter det att Rolf tagit sig upp på bryggan står följande att läsa i Ny svensk historia: Gustaf V och hans tid 1928-1938. En bokfilm av Erik Lindorm (Wahlström & Widstrand 1940):

Rolfs stora hund – det var en Grand Danois – hade därunder stått stilla och sett på, men när hans husbonde väl var uppe på bryggan och sjunkit ihop där hade han ställt sig över Rolfs kropp och hindrat räddaren att närma sig. Hunden visade tänderna och var tydligen beredd att gå till anfall. Först sedan man anskaffat långa störar kunde man driva honom åt sidan. Därunder hade en halvtimme förflutit, och det troliga är väl att det var under denna halvtimme på bryggan Rolf ådrog sig sin lunginflammation, varvid man dock också får ta i betraktande att kraftiga veronaldoser kunna påskynda lunginflammationen. Det är nämligen nu bevisat att Rolf innan  han hoppade i vattnet förtärt åtskilligt veronal.

Sedan hunden motats bort fördes den svenske revycharmören i ilfart till Serafimerlasarettet i Stockholm, men med de medel läkarvetenskapen då förfogade över stod hans liv icke att rädda. Rolf avled således vid tolvtiden på natten mellan juldagen och annandagen 1932. Hans stoft jordfästes i Engelbrektskyrkan den 1 januari 1933.

Jordfästningen förrättades av komminister August Lindh under det att tonsättaren Oscar Lindberg på orgel framförde Beethovens sorgmarsch. Hovsångare David Stockman sjöng, passande nog, ”O, Herre, jeg er meget traet” av Melartin. Därpå kördes kistan från kyrkan till krematoriet på en öppen katafalkvagn framför vilken en trettiomannaorkester paraderade. Det har beräknats att omkring 60 000 människor följde den älskade underhållaren till den så kallade sista vilan på Norra begravningsplatsen.

Ernst Rolf var vid sitt frånfälle deprimerad till följd av såväl ekonomiska som äktenskapliga problem: han var jagad av långivare och den älskade (tredje) hustrun Tutta Rolf  hade förklarat att hon inte orkade med maken längre. Bara ett par dagar före sin död – dagen före julafton – hade Ernst Rolf spelat in en nyårshälsning, där han såg tillbaka på det gamla och framåt mot det nya året 1933 som han alltså aldrig fick uppleva:

http://www.youtube.com/watch?v=8RAJtqXmRrw

Sagan om Nordens revykung Ernst Rolf började den 20 januari 1891 då han föddes som Ernst Ragnar Rolf Johansson som ett av tre syskon på den lilla gården Elsborg nära Falu koppargruva. Fadern var skräddare. Unge Ernsts musikaliska begåvning upptäcktes tidigt, och han uppträdde i tidiga barnaår tillsammans med den äldre pianospelande brodern Birger på IOGT.

loppLoppis på Elsborg (Ernst Rolf-gården).

När han 1906 började arbetade på postorderfirman Åhlén & Holm i Insjön blev han bekant med den revyaktive föreståndaren Ragnar Åkerblom. Johansson och Åkerblom började snart uppträda som bondkomikerduon Hammarlund & Schröder.

Redan 1907 slutade den blivande revykungen på postorderfirman och tog sig artistnamnet Ernst Rolf. Han uppträdde som skådespelare och vissångare och visade sig vara en hejare på att till texterna plocka upp melodier som folk kom ihåg. Det är därför ingen tillfällighet att sånger såsom ”Mitt svärmeri är alltså här”, ”De´ä´grabben med chokla´i”, ”Ju mer vi är tillsammans”, ”Jag är ute när gumman min är inne” och icke minst ”Bättre och bättre dag för dag” fortfarande är högst gångbara när det vankas allsång. För texterna svarade låtskrivarsignaturer som Gösta Stevens, Dix Dennie, Herr Dardanell och Berco.

”Jag är ute när gumman min är inne”:

http://www.youtube.com/watch?v=rKuL1p6Qc4E

”Bättre och bättre dag för dag”:

http://www.youtube.com/watch?v=jNzhVwWoqGA

”Åh, i morgon kväll” samt ”Mitt svärmeri är alltså här” (med tal av Uno Myggan Ericson):

http://www.youtube.com/watch?v=WlYAQN54g_Y

Ernst Rolf begick sin skivdebut 1910 med tre titlar på bolaget Gramophone, en föregångare till His Master´s Voice (Husbondens röst). Han skulle bli otroligt produktiv genom åren och gjorde sammanlagt 851 skivinspelningar. Under senare år gjordes alla dessa på skivbolaget Odeon. Revykung kunde Rolf börja titulera sig efter revyn Lyckolandet som uruppfördes på Oscarsteatern i Stockholm 1 januari 1924. Enligt den välvilliga kritiken var detta en för Sverige helt ny teaterform som kombinerade kabaréteater med amerikanskt showande.

Under återstoden av Rolfs tragiskt korta revy- och levnadsbana kom Leve kvinnan (1925), Rolf-Revyn (1927), Rolfs Jubileumsrevy (1927-28), Rolfs Revy 1930 (1930), Rolfs Revy av Karl Gerhard (1931) samt Rolfsexpressen ut i det blå (1932). Fenixkabarén hade kommit redan 1917 och Kvinnan du gav mig 1920.

250px-Ernst&TuttaRolfinHollywoodErnst och Tutta Rolf i Hollywood 1930.

För Rolfsexpressen lät Rolf göra följande reklamfilm som visades i biosalongerna där bland andra artister märks den något överviktige Skåne-sångaren och aktören Edvard Persson:

http://www.youtube.com/watch?v=5XdeqkHVwdA

Rolfs filmer kan räknas på ena handens fingrar: Åh, i morron kväll (1919), Styrman Karlssons flammor (1925), Hans livs match (1932) och Rolfexpressen (1932).

Ernst Rolf var alltså gift tre gånger:

1916-23 med norskan Margit Strugstad (1881-1955). Barn: Sven-Erik Rolf (1917-88), Aniti Rolf (född 1919). Aktören Sven-Erik Rolf deltog i Andra världskriget på Tysklands sida i Waffen-SS och medverkade i tyska propagandasändningar i radion. Margit Strugstad var norsk generalsdotter.

1924-27 med konstnärinnan och kostymdesignern Margareta (Gueye) Rolf, född Wetterstrand (1902-73). Paret fick sonen Lars Rolf (1923-2001), som blev konstnär.

b6f97a3bdc85adbOscarsbelönade filmredigerarenTom Rolf.

1930-32 med den norskfödda skådespelerskan och sångerskan Jenny (Tutta) Rolf, född Berntzen (1907-94). I äktenskapet föddes sonen Tommy Rolf, som föddes på nyårsafton 1931. Han skulle som Tom Rolf bli en förstklassig filmredigerare i USA med en Academy Award (Oscar) för bästa filmredigering i The Right Stuff 1983.

1985 öppnades i Falu kommun på Styraregatan 28 Ernst Rolfs barndomshem under namnet Ernst Rolf-gården. Här kan den intresserade insupa en tidstypisk miljö och beskåda en utställning med revykungens liv och gärning som tema. Kaffeservering finns.

Det kan avslutningsvis och utan någon som helst överdrift sägas att Ernst Rolf var en av Sveriges största underhållare och genuina glädjespridare genom alla tider. Som sådan har han en given plats i mitt artistgalleri. För den som vill läsa mer rekommenderas Uno Myggan Ericsons: Ernst Rolf (1968).

Hanssons lilla brännvinsguide (X)

19 september, 2011

LYSHOLMS LINIE-AQUAVIT

Denna akvavit, gjord på potatis,sägs vara Nordens äldsta akvavit. Den är milt kryddig med ”örtig” smak av fatkaraktär. Inslag av kummin, dill, pomerans och fänkål finns. Alkoholhalten uppgår till 41,5 procent. Producent är norska Arcus. Hur akvaviten fick sitt namn är en särskild historia som berättas nedan.

Upphovsmannen till Linie-Aquavit är norrmannen Jörgen Bernhoft Lysholm (1796-1843) vilken i unga år studerade i Berlin, där han kom i kontakt med spritdestillatören Pistorius vilken 1817 hade uppfunnit en så kallad bäckenapparat. Med denna var det möjligt att destillera 80 procent alkohol i en enda process.

Hemma i Norge tog Lysholm i Trondheim över ett företag för tvåltillverkning som startats av fadern Nicolai och en bror och gjorde om det till brännvinsbränneri baserat på Pistorii nydanande teknik. Här förfärdigade norrmannen flera olika typer av akvaviter, det vill säga kryddade brännviner, av vilka en del lagrades på ekfat ända upp till 30 år.

I slutet av 1830-talet startade Lysholm några år före sin bortgång produktionen av  Linie-Aqvavit, som tillkom genom ett säreget förfarande. Drycken lagrades på ekfat som rymde 500 liter och sändes ombord på fartyg som exporterade rökt fisk till Sydamerika. Under den långa resan genomgick akvaviten en lagringsprocess som ansågs förbättra smaken.

Jörgen B. Lysholms Line-Aqvavit håller ställningarna.

Den första dokumenterade akvavitresan skedde 1842, året före Lysholms död, ombord fartyget ”Nordstiernan” där en kapten Marstrander förde befäl. Resan gick till Rio de Janeiro tur och retur och under färden passerades ekvatorn – ”linjen”. Lysholm var dock inte pionjär på området. Redan 1805 hade akvavit  skickats för försäljning till Australien, men då det importerande företaget gått i konkurs när leveransen anlände  fick fartyget ta med lasten tillbaka till Norge.

Innan sin förtidiga bortgång hade Jörgen B. Lysholm etablerat sig som en världsledande exportör av akvaviter, vilka kom att säljas i alla världsdelar. Den gode Lysholm har behållit sin lyskraft i hemlandet, och än i dag är ”att ta sig en Jörgen B.” synonymt med att ta sig en ”dram” (sup). Man bör dock inte bli alltför ”på lyset” därav…

Och förfarandet med att lagra Linie Aquavit ombord på skepp har hållit i sig, låt vara att de gamla segelfartygen sedan länge är ersatta med motorfartyg. I dag lastas de lysholmska ekfaten ombord fartyg tillhöriga Wilhelm Wilhelmsens rederi för transport jorden runt, således ej endast tur och retur Australien som var det vanliga förr. Det aktuella fartyget stannar ute fyra-fem månader och passerar under sin färd ekvatorn två gånger.

Liksom tidigare anses klimatets och temperaturens skiftningar i kombination med rörelsen ombord påverka smaken i förmånlig riktning.

Så till den snapsvisa jag brukar avsluta mina brännvinsbetraktelser med. Som vanligt har jag skrivit den själv.

Vem kan supa?
(Melodi: ”Vem kan segla?”)

Vem kan supa förutan sprit?
Vem kan tro att det fest är?
Vem kan undvara akvavit
vid ett fat av kräfter?

Jag kan supa förutan sprit,
jag kan tro att det fest är.
Men inte undvara akvavit
vid ett fat av kräfter!

Drick ansvarsfullt!