Vladimir Putin – här med sin kinesiske diktatorskollega Xi Jinping – är inte främmande för att använda nervgas i kampen mot ryska dissidenter.
Adolf Hitler blev tillfälligt blind efter en fransk attack med senapsgas vid Ypres under Första världskriget. Det anses allmänt att Hitlers blindhet var av psykologisk natur, så kallad hysterisk blindhet. Det må vara hur det vill med det – kemiska stridsmedel har använts ymnigt genom åren och är fortfarande ett internationellt problem.
Vid kemisk krigföring används per definition ”vapen innehållande kemiska ämnen som dödar eller skadar genom förgiftning.” Denna typ av stridsmedel används i första hand i syfte att undergräva stridsmoralen och döda förskansade försvarare. Moln av gas har visat sig vara mest effektivt i sammanhanget. https://www.foi.se/nyheter-och-press/nyheter/2022-03-18-svar-pa-vanliga-fragor-om-kemiska-vapen.html
Kemisk krigföring förekom relativt flitigt under Första världskriget men ratades i Andra världskriget. Exempel på kemiska stridsmedel är tårgas, senapsgas, fosfor- och klorgas. Det har uppskattats att 4 procent av dödsoffren under vad som kallats Det stora kriget dog på grund av gasanvändning. Efter hand uppstod motmedel såsom gasmasken, vilket gjorde att effekten av kemkriget minskade.
Den franska armén var först med att använda kemiska vapen i form av granater. Lagret förbrukades snabbt och nya beställningar gjordes i november 1914 med kloraceton som aktiv beståndsdel.
Ypern och Halabja. Tyskland genomförde storskaliga attacker med användande av stridsgas i slaget vid Bolimov nära den polska floden Rawka i trakterna av staden Lodz den 31 januari 1915. 18 000 granater innehållande gas avfyrades då mot ryska trupper. Den förväntade effekten uteblev dock på grund av att gasen frös. https://sv.frwiki.wiki/wiki/Bataille_de_Bolimov
I det andra slaget vid Ypern i Belgien 1915 använde tyskarna gas tre gånger: den 24 april mot 1. kanadensiska divisionen, den 2 maj nära Mouse Trap Farm samt den 5 maj mot brittiska trupper.
Klorgas är ett kraftfullt irritationsmedel som kan skada ögon, näsa, hals och lungor. Man kan också dö till följd av kvävning. Erfarenheterna från Första världskriget visar att det blev mindre skador på de soldater som stannade kvar i sina värn än på dem som lämnade sina positioner. Klor gav dock mindre effekt än vad tyskarna hoppats på då de gröna klormolnen var lätta att upptäcka och därtill hade en stark lukt. https://giftinformation.se/kemikalieregister/klorgas/
De kemiska stridsmedlen utgör alltjämt ett hot. Den 16 mars 1988 genomförde irakiska trupper på order av Saddam Hussein en massaker på det kurdiska folket i Halabja under slutfasen av kriget mellan Iran och Irak. Enligt en rapport från FN kom då bland annat senapsgas till användning. https://en.wikipedia.org/wiki/Halabja_massacre
”Kemiske Ali”. Halabja har det uppskattats att cirka 3200-5000 avled och att 7000-10 000 skadades. Under närmast följande år ökade cancerfallen och födelsedefekterna markant. Attacken mot Halabja har av Kanadas parlament stämplats som ”brott mot mänskligheten”.
Den som på order av Saddam ledde kampanjen mot Halabja var den beryktade Ali Hassan al-Majid, kallad ”Kemiske Ali”. Ali dömdes skyldig i en irakisk domstol 2010 och avrättades genom hängning. Ali och Saddam var kusiner.
Ett annat exempel på användande av kemisk krigföring i Mellanöstern har den syriske diktatorn Bashar al-Assad svarat för. Under en attack mot staden Khan Sheikun i Idlib-provinsen i nordöstra Syrien 2017 beräknas ett 70-tal personer ha dödats.
Konvention mot kemvapen. Att Putin-regimen i Ryssland inte står främmande från att använda nervgas i dess kamp mot oliktänkande demonstrerades på ett fasansfullt sätt den 4 mars 2018, då Sergej och Julia Skripal – far och dotter – utsattes för en attack med nervgiftet Novitjok i engelska Salisbury. Dessbättre kom båda undan med livet i behåll. https://en.wikipedia.org/wiki/Poisoning_of_Sergei_and_Yulia_Skripal
Förenta nationerna (FN) utformade 1993 en konvention som förbjuder användning av kemiska stridsmedel vilken har godkänts av stormakterna och de flesta andra länder. 1997 tillkom Kemvapenkonventionen, vilken förbjuder utveckling, produktion, lagring och bruk av kemiska vapen.
Konventionen har signerats av 193 länder – dock ej av Nordkorea, Sydsudan, Egypten och Israel.
Regimen i Nordkorea, världens mest slutna samhälle och hårdaste diktatur, har riktat kritik mot att Sverige jämte Finland överväger att gå med i North Atlantic Treaty Organization (NATO).
George W. Bush inrangerade under sin tid som USAs president Nordkorea bland sådana länder han kallade ”ondskans axelmakter”. Uttrycket skapades av den kanadensisk-amerikanske politiske kommentatorn David Frum och är en motsvarighet till vad president Ronald Reagan tidigare benämnt ”ondskans imperier”.https://sv.wikipedia.org/wiki/Ondskans_axelmakter
Nordkoreas regim i Pyongyang känner sig uppenbarligen manad att bryta en lans för Ryssland, som tillsammans med Kina och Iran torde vara landets enda internationella vänner. Den engelskspråkiga sydkoreanska tidningen Korea Herald konstaterar: ”I en text på dess hemsida uppger /det nordkoreanska/ utrikesdepartementet att Natomedlemskap för de nordiska länderna endast kommer att öka på den militära konfrontationen med Ryssland och skaka om den militära balansen i Östersjöområdet.”
Enligt det nordkoreanska synsättet betraktar USA och västvärlden Ukrainas situation som ett gyllene tillfälle att begränsa Rysslands strategiska utrymme, något som Putins Ryssland uppfattar som en provokation.
Även om man kanske kan tycka att ovanstående försök till analys har en viss logik över sig tyder fortsättningen på att Pyongyang ordentligt missuppfattat läget. Ty enligt Nordkorea fungerar inte de omfattande internationella sanktionerna mot Ryssland, utan dessa uppges vara tecken på att de europeiska länderna ”är rädda för framtiden”, att ett strypande av ryska energileveranser kan leda till en allvarlig ekonomisk kris.
Om så hade varit fallet hade emellertid Europaparlamentet knappast röstat för att EU-länderna skulle bojkotta olja, naturgas, kol och kärnbränsle från Ryssland vilket skedde i början på april. https://www.di.se/live/eu-rostade-ja-till-rysk-energibojkott/
Korea Herald citerar det nordkoreanska utrikedepartementets bombasmer: ”Verkligheten visar att käppen av sanktioner som skickats från USA och Väst mot Ryssland snarast visat sig vara en bumerang som flyger tillbaka mot dess halsmuskler.”
Nordkorea är en kommunistisk diktatur som kretsar kring personkulten av landets ledare, den 38-årige Kim Jong-un. Denne kallas officiellt ”den store efterträdaren” under det att hans far Kim Jong-il kallades ”den käre ledaren”. Farfadern, Kim Il-sung, är känd som ”republikens evige president”. Kim Jong-un har beräknats vara 1,62 m lång men använder skoinlägg för att verka längre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-un
Kim Jong-un har haft makten sedan fadern avlidit den 17 december 2011. Han har gjort sig känd för att ha minst sagt hårda nypor – han har bland annat låtit mörda sin halvbror Kim Jong-nam och avrätta den ingifte farbrodern Jang Song-thaek. Enligt vissa uppgifter skall Jang och fem av hans medarbetare ha kastats in i en bur med utsvultna hundar och blivit sönderslitna av djuren. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/
Nordkorea har cirka 26 miljoner invånare, precis häften av Sydkoreas invånarantal. De båda koreanska staterna bildades 1948 då den tidigare av Japan ockuperade Koreahalvön delades i en nordlig och en sydlig del, varvid Sovjetunionen sattes att ansvara över den norra delen och USA över den södra. På 1970-talet köpte Nordkorea 1000 Volvo-bilar av Sverige men betalade aldrig för dessa – skulden uppgick 2019 till 2,8 miljarder kronor.
General (senare president) Dwight D. Eisenhower (till vänster) och president Harry S Truman var två av USAs främsta profiler under det Kalla kriget.
Man kan ofta höra varnande röster i samband med det förhandenvarande ryska angreppskriget mot Ukraina att konflikten skulle kunna leda till vad som kallas ”det tredje världskriget”. Detta är enligt min mening en felaktig terminologi.
Jag instämmer i att Vladimir Putins/Rysslands krig i Ukraina i värsta fall riskerar leda till en världsomspännande konflikt. En sådan borde emellertid som jag ser det kallas Femte världskriget. Jag skall här förklara varför.
Första världskriget (1914-18) inleddes med den serbiske terroristen Gavrilo Princips mord på Österrike-Ungerns storhertig Franz Ferdinand och dennes hustru Sophie von Chotek i Sarajevo den 28 juni 1914. Det slutade med att Tyskland kapitulerade den 11 november 1918.
Med krigets utgång krossades den gamla auktoritära och till stor del militaristiska världsordningen och lades grunden till den moderna världen med dess demokratiska och frihetliga värden. Den största världskonflikten sedan Trettioåriga kriget (1618-48) beräknas ha skördat mellan 8,5 och 16 miljoner människoliv. Gavrilo Princip är för övrigt än i dag nationalhjälte i Serbien.
Andra världskriget (1939-45) inleddes med det nationalsocialistiska Tysklands anfall på Polen den 1 september 1939, vilket möjliggjorts av non-aggressionspakten mellan Sovjetunionen och Tyskland en dryg vecka tidigare. 14 dagar efter Tysklands invasion lade Sovjet beslag på den andra delen av Polen.
Efter betydande inledande framgångar för Nazityskland vände krigslyckan vid Stalingrad 1943. Tyskarna kapitulerade den 7 maj 1945 under det att japanerna skrev under kapitulationsavtalet avseende striderna i Stilla havet den 2 september 1945. Tysklands nederlag möjliggjorde Sovjets överhöghet över Östeuropa minus Finland. Krigets förluster uppgick till omkring 50 miljoner människor.
Kalla kriget (1945-91). Det jag vill kalla Tredje världskriget är synonymt med det Kalla kriget, som utbröt när det Andra världskriget slutade med Josef Stalins Sovjet som ledande makt. 1949 fick det onda sidan förstärkning genom kommunistledaren Mao Tse-tungs seger över nationalisterna i det kinesiska inbördeskriget. Det var också den blodigaste av här beskrivna världskonflikter.
I västvärlden fanns en tendens att överskatta den sovjetiska styrkan, men när det kom till kritan säckade sovjetväldet ihop som en punkterad luftmadrass den 31 december 1991. Om vi räknar ihop dödsoffren för den globala kommunismen i länder som Sovjet, Kina, Kuba, Angola, Nordkorea, Kambodja, Vietnam, Albanien och Östblocket inklusive Rumänien kommer vi upp i kanske 100 miljoner.
Kriget mot islamistisk terrorism (2001-21), Fjärde världskriget enligt mitt sätt att se inleddes med att två passagerarplan, framförda av medlemmar i terrorrörelsen al-Qaida, rammade tvillingtornen i World Trade Center i New York och att ett plöjde in i det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon den 11 september 2001. Ett fjärde plan, troligen ämnat för Vita huset, störtade sedan hjältemodiga passagerare övermannat kaparna.
USAs president George W. Bush svarade med att först invadera Afghanistan och därefter Irak i syfte att slå ut de terroristiska krafterna och oskadliggöra al-Qaida-ledaren Usama bin-Laden. Detta lyckades inte, men bin-Laden kunde spåras upp och elimineras av en amerikansk elitstyrka nära Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011.
Dessförinnan hade Iraks blodige diktator Saddam Hussein infångats och avrättats i Irak den 31 december 2006. Kriget kan sägas ha avslutats med att de sista amerikanska trupperna lämnade Afghanistan den 31 augusti 2021. Dödssiffrorna är osäkra, men de kan sannolikt uppskattas till cirka en miljon. Förutom al-Qaida har Islamiska staten (IS) spelat en betydande roll i denna konflikt – dess ledare al-Qurayshi dödades av amerikanska elitsoldater i Syrien den 3 februari 2022.
Samtliga ovan beskrivna världskonflikter slutade med vad som, något förenklat, kan beskrivas som det godas seger över det onda. Dock med förbehållet att såväl kommunism som islamistisk terrorism alltjämt existerar, även om dessa fenomen vingklippts så pass att de inte längre ställer till lika stora problem som tidigare. Det allra viktigaste är att minnas att demokratin aldrig kan tas för given – kampen fortsätter.
Låt oss dock innerligt hoppas att det inte måste till ett femte världskrig för att säkra dess fortbestånd!
Squid Game innehåller bland andra rollfiguren Kang Sae-byeok, en nordkoreansk avhoppare.
Det rapporteras nu via Radio Free Asia (RFA) att en man har dömts till döden att avrättas genom arkebusering av exekutionspluton i det kommunistiska Nordkorea. Brottet: han har smugglat in den sydkoreanska Netflix-succén Squid Game i landet.
Ytterligare domar har följt. Således har en gymnasieelev, som köpt en USB-enhet innehållande serien, dömts till livstids fängelse. Fem andra gymnasieelever som tittat på serien ådömdes fem års straffarbete. Det uppges att deras lärare och skoladministratörer har avskedats och kan komma att skickas iväg till avlägsna gruvor för tvångsarbete.
Vidare uppges att en nordkoreansk man i april i år avrättades offentligt efter att ha sålt filer och CD-skivor med innehåll från Sydkorea, ett land som enligt nordkoreanskt sätt att se är bottenlöst korrupt och ondskefullt. I det sammanhanget kan informeras om att en av de elever som tittade på serien skall ha undgått straff på grund av att föräldrarna betalade ut en muta på en summa motsvarande 3000 US dollar (27 270 won).
Squid Game handlar om 456 skuldsatta personer vilka erbjuds att tävla i ”barnlekar” om en summa motsvarande 38,3 miljoner dollar. Det visar sig dock för de intet ont anande deltagarna att spelet de anmält sig till är en brutal överlevnadsövning med livet som insats. https://www.netflix.com/se/title/81040344
Från vänster Kim Il-sung, Kim Jong-il samt Kim Jong-un.
Denna handling blev alltså verklighet för ett antal personer från Nordkorea. Ett land och ett samhälle som tillämpar drakoniska straff av detta slag för handlingar vilka skulle ha varit fullt lagliga i praktiskt taget hela den övriga världen – möjligen undantagandes Nordkoreas supporter #1, det kommunistiska Kina – måste enligt min mening betraktas som ej endast världens hårdaste och mest slutna diktatur utan också dess särklassigt sjukaste stat.
Den så kallade Demokratiska Folkrepubliken Korea styrs sedan sitt bildande 1948 av familjen Kim, där översten i Röda armén Kim Il-sung (1912-94) av Sovjetunionen placerades i ledarposition i Pyongyang. Han efterträddes av sonen Kim Jong-il (1941/42-2011) vilken i sin tur efterträddes av sin son Kim Jong-un (född 1984). På den vägen är det.
Bland Kim Jong-uns mer beryktade bedrifter hör att han lät mörda sin egen halvbror Kim Jong-nam (1971-2017) på Kuala Lumpurs flygplats i Malaysia den 13 februari 2017. De som utförde mordhandlingen var en indonesisk och en vietnamesisk kvinna, vilka båda frikändes från ansvar, då de bedömdes ha lurats att utföra dådet av Nordkorea. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-nam
Att omvärlden i stort sett rycker på axlarna inför eländet gör om möjligt saken ännu värre.
Förenta nationerna (FN) har under en följd av år ägnat sig åt mobbning av den judiska staten Israel. Det visar en snabb titt på aktuell statistik. Och Sverige, som påstår sig vara Israels vän, har aldrig någonsin röstat nej till ett fördömande av Israel i FN.
FNs fredsbevarande styrkor avpatrullerar gränsen mellan Israel och Syrien i Golan.
Odd Myrland, tidningsredaktör i Med Israel för fred, citerades 2005 på följande sätt: ”Den som tror att det som händer i FN har någon form av hög moralisk kvalitet som är värt att begå nationellt självmord för, som Israel förväntas göra, kanske inte helt har förstått vad som verkligen händer i FN.”
Statistik från UNWatch visar att fördelningen av FNs generalförsamlings resolutioner med fördömanden av enskilda länder under perioden 2015 fram till nu ser ut så här: Israel 112, Ryssland 12, Syrien 8, USA 7, Nordkorea 6, Iran 5 och Myanmar 4. Diktaturer som Kina, Kuba, Qatar, Libyen, Turkiet, Pakistan och Zimbabwe noteras däremot för 0 fördömanden.
Studerar vi siffrorna för FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) finner vi en liknande slagsida mot Israel. Från rådets bildande 2006 till dags dato har Israel fördömts 95 gånger. Redan från början bestämde sig rådet för att ha en stående punkt på dagordningen – Item 7 – nämligen Israel.
Till och med FNs dåvarande generalsekreterare, sydkoreanen Ban Ki-moon, tyckte det gick för långt och uttryckte sitt missnöje med den anti-israeliska slagsidan. I rådet ingår länder av typ Kina, Ryssland, Kuba, Libyen och Saudiarabien, vilka knappast är kända för att vara de mänskliga rättigheternas ivrigaste förespråkare. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_r%C3%A5d_f%C3%B6r_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter
Omröstningarna i FNs generalförsamling, människorättsråd och övriga grupperingar handlar endast om att främja de respektive staternas egna intressen. Rättvisa finns inte på agendan. I ett system med 57 muslimska stater, varav 22 arabiska, har världens enda judiska stat inte en chans. Lägg därtill att nämnda stater bildar allianser med stora delar av den övriga världen.
FN-högkvarteret i New York.
Sveriges röstande kan enligt denna bloggare endast betecknas som en skandal: vårt land har i FN-sammanhang inte en enda gång röstat nej till en mot Israel fördömande resolution. I 79 procent av omröstningarna om Israel har Sverige stött den arabiska/muslimska sidan. I 21 procent av fallen har Sverige lagt ner sin röst. Det är Mellanösterns enda demokrati vi talar om. Det kan nämnas att vårt västra nordiska grannland, Norge, har precis samma nedslående facit.
Den israeliske statsvetaren Manfred Gerstenfeld har exempelvis hävdat att Norge är Europas mest antisemitiska land, vars enda bidrag till internationell statsvetenskap enligt Gerstenfeld består i nazistledaren Vidkun Quisling (1887-1945). Norsk antisemitism går tillbaka flera hundra år i tiden, och det var först 1842 judar fick tillåtelse att slå sig ned i landet utan att konvertera till kristendomen (vilket i Sverige hade skett på 1770-talet). https://tommyhansson.wordpress.com/2011/09/21/quislings-valnad-gar-igen-i-norge/
Generalförsamlingens röstningar är emellertid inte bindande och ger inte upphov till någon folkrätt, men de betraktas ändå av mindre vetande bedömare som ett slags lag. Tonen i resolutionerna har med åren tenderat att bli alltmer hätsk och överdriven. Varje år utformar generalförsamlingen starkt Israel-kritiska resolutioner om Golan, som av uppenbara säkerhetsskäl annekterades av Israel 1967
Donald Trump blev den förste sittande presidenten i USAs historia att besöka Västra tempelmuren i Jerusalem.
Det faktum att Donald Trump förlorade presidentvalet och nu är föremål för en konstitutionellt tvivelaktig riksrättsprocess kan inte undanskymma det faktum, att han lämnar ett unikt banbrytande utrikespolitiskt arv efter sig. Det borde ha lett till att han belönats med Nobels fredspris. Den oberäkneliga Norska Nobelkommittén ville dock annorlunda och utsåg en pristagare som ingen kommer ihåg i dag.
Forskaren och journalisten Rauf Baker gör i ett inlägg i The Begin-Sadat Center for Strategic Studies (BESA) den 7 februari 2021 följande analys av Trumps utrikespolitik:
Former U S President Donald Trump´s foreign policy legacy was, on the whole, a major success. From Asia to Europe and through the Middle East, he managed to achieve many notable ”firsts”. He left behind peace deals and initiatives while eliminating terrorists and confronting strategic threats in an unprecedented manner. https://besacenter.org/perspectives-papers/trump-foreign-policy/
Till skillnad från sina företrädare i Vita huset, vilka fortsatte längs de uppkörda hjulspåren, medförde Trumps revolutionerande utrikespolitik att det rådande systemet skakades om rejält vilket öppnade nya och unika möjligheter till fred och avspänning på olika håll i världen. Här följer ett axplock av de trumpska initiativen:
Asien: Trump gjorde allvarliga ansträngningar att reducera det ständigt överhängande kärnvapenhotet från det kommunistiska Nordkorea. Han träffade den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-un och promenerade tillsammans med denne över den demilitariserade zonen (DMZ) den 30 juni 2019 som den förste amerikanske presidenten in i Nordkorea. ”Had it not been for Chinese pressure on Pyongyang to thwart a Trump success”, skriver Rauf Baker, ”the most heavily fortified border in the world could have ceased to exist during his term.”
Donald Trump och Kim Jong-un fann varandra – men kineserna ville annat.
Den 2 december 2016 ringde Donald Trump, som en månad tidigare besegrat Hillary Clinton i USAs presidentval, till Taiwans president Tsai Ing-wen – det så kallade Tsai-samtalet. Det var första gången sedan 1979 som en amerikansk president eller presidentvald varit i direktkontakt med en president i Republiken Kina på Taiwan. Samtalet visade för hela världen att USA fortfarande stod på Taiwans sida i dess mellanhavanden med det röda Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/Trump%E2%80%93Tsai_call
Trump-administrationen var vidare först ut med att sätta ekonomisk press på Kina i syfte att hejda dess expansionistiska tendenser och fortsatte med att belysa Kinas skuld för uppkomsten av Wuhan-viruset covid-19. I november 2017 lyckades Trump, via ett strategiskt forum som hölls på Filippinerna, återuppliva den informella samarbetsgruppen The Squad (the Quadrilateral Security Dialogue) – bestående av USA, Australien, Japan och Indien – i syfte att bemöta det kinesiska inflytandet i den asiatiska Stilla havs-regionen. Denna sammanslutning har ibland kallats ”Asiens NATO”. https://www.scmp.com/week-asia/opinion/article/2121474/us-japan-india-australia-quad-first-step-asian-nato
Europa: Den 4 september 2020 undertecknades ett historiskt avtal mellan Kosovo och Serbien syftande till att normalisera de ekonomiska förbindelserna mellan de båda Balkan-länderna. Avtalet, som mäklats fram av Donald Trump, signerades i Vita huset i Washington, D. C: av Kosovos premiärminister Avdullah Hoti och Serbiens president Aleksandar Vucic under överinseende av Trump. Bland annat kom parterna överens om att återuppta flygresor mellan Belgrad och Pristina. https://en.wikipedia.org/wiki/Kosovo_and_Serbia_economic_normalization_agreements_(2020)
Mellanöstern: President Trump mäklade inom några få månader 2020 fram fredsavtal mellan Israel och de muslimska staterna Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan under rubriceringen The Abraham Accords. Trump hade ett par år tidigare blivit den förste USA-president att uppfylla vallöftet att flytta USAs ambassad i Israel från Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Han var också först med att, den 22 maj 2017, besöka Västra tempelmuren i Jerusalem, judarnas heligaste plats. https://www.state.gov/the-abraham-accords/
Trump visade sig också framgångsrik när det gällde att spåra upp och eliminera terrorledare. Under hans mandatperiod fick således ISIS-ledaren Abu Bakr Baghdadi, al-Qaidas andreman Abu Muhammad Masri samt Irans terrorstrateg Qassam Soleimani bita i gräset. Masri hade spelat en stor roll i att planera och utföra bombdåden mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania under Bill Clintons tid som president.
Avtalet mellan Kosovo och Serbien undertecknas i Vita huset den 4 september 2020.
Trumps närmaste företrädare som president, Barack Obama, lämnade som politiskt arv ett tvivelaktigt kärnvapenavtal med Iran vilket stärkte Irans ställning i regionen. Nu riskerar avtalet att förnyas av den nyvalde presidenten Joe Biden. ”Obama also left Trump with overwhelming chaos in Syria”, konstaterar Rauf Baker, ”where Bashar Assad crossed Obamas chemical red line with no retaliation. It was Trump, not Obama, who launched airstrikes targeting Damascus chemical arsenal for the first time.”
Baker sammanfattar Trumps utrikespolitiska framgångshistoria på följande sätt: ”The core of Trumps foreign policy view was to avoid random wars and push for peace while at the same time undermining forces that pose a threat to global prosperity, security, and stability by confronting them politically, militarily, and economically.”
Rauf Baker hävdar slutligen att, Trots Trumps valnederlag, vad han kallar ”Trumpism” inte har besegrats. ”On the contrary: it took root and has become the wild card in the American political equation. It might spread beyond the borders of the United States and become a global movement against de ´deep state´, whereever it may be.”
Jag misstänker att detta också står klart för Donald Trumps motståndare inom politik och etablerade medier. Därav det desperata riksrättsåtalet efter det att Trump lämnat ämbetet – Trump skall i görligaste mån hindras från att göra någon sorts politisk come-back.
Dagen innan hade den 80-åriga demokraten Nancy Pelosi blivit omvald för ännu en tvåårsperiod som talman i kongressens representanthus. Det är hennes fjärde period i denna politiska nyckelposition, som hon tidigare innehade 2007-09, 2009-11, 2019-21 och nu fram till 20023. Enligt vad hon själv säger kommer det att bli hennes sista period som ”husets” talman. https://www.businessinsider.com/117th-congress-re-elects-nancy-pelosi-to-house-speaker-role-2021-1?r=US&IR=T
De nya reglerna omfattar en rad åtgärder i syfte att ge majoriteten mer makt och försvåra för minoriteten att påverka kongresspolitiken. Republikerna kommer inte längre, så länge de befinner sig i minoritetsställning, kunna påverka lagstiftningen genom ett återremissförfarande. GOP lyckades få igenom förändringar av demokratiska motioner vid åtta tillfällen under den gångna mandatperioden, något som svårt frustrerade Demokraterna.
En annan regel bannlyser användningen av ord som hänvisar till den traditionella familjen såsom mor och far, man och hustru etcetera. Istället skall en könsneutral terminologi, som även tar hänsyn till så kallade icke-binära individer, användas. Republikanska debattörer invände att den nya uppsättningen regler i praktiken innebär censur som stryper yttrandefriheten och lämnar hälften av de amerikanska väljarna utan politiskt inflytande.
Den republikanske minoritetsledaren Kevin McCarthy anklagade Demokraterna för att vara engagerade i ett ”race to wokeness”, som undandrar republikanska väljare deras möjligheter att ersätta demokratiska ledamöter med republikanska sådana – något som skedde i ett dussin fall i valet i november. (Woke innebär att vara särskilt känslig och aktiv när det gäller aktuella och sociala politiska frågor, en värre form av politisk korrekthet).
Republikanske minoritetsledaren Kevin McCarthy är kritisk till de nya kongressreglerna.
Kevin McCarthy, som var majoritetsledare 2014-19, fortsatte: ”If censorship replaces open debate om this floor, serious deliberation of the most important issues confronting our country will become impossible.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Kevin_McCarthy_(politiker)
Vidare tillåter den nya uppsättningen bestämmelser majoriteten att få igenom lagstiftning med syftet att bekämpa klimatförändringar, även om denna skulle spä på ett ekonomiskt underskott. Det särskilda klimatutskott som inrättats skall vidare förlängas och en ny panel ägnad åt ekonomiska rättvisefrågor skall tillskapas.
Representanthusets minoiritetsinpiskare Steve Scalise framhöll att förändringarna innebär ett ”sovjetlikt” regelpaket vilket kommer att hämma debatten och lämna nästan halva väljarkåren maktlös. https://sv.wikipedia.org/wiki/Steve_Scalise
Vad som pågår i amerikansk politik för tillfället är ett väl genomtänkt försök av de alltmer vänsterinriktade Demokraterna att tillskansa sig en hegemonisk makt över det politiska livet i USA. Ett försök till en utdragen, socialistiskt präglad statskupp om man så vill. Det började med ett utbrett valfusk vid presidentvalet i november.
Förre majoritetsledaren i representanthuset, republikanen Newt Gingrich har hävdat att valet 2020 kan vara den största stölden av ett presidentval sedan John Quincy Adams och Henry Clay utmanövrerade Andrew Jackson 1824 och gjorde Adams till president. Dramat avgjordes slutligen i representanthuset; det är hittills enda gången då den kandidat som fått flest elektorer inte vann valet. Jackson fick dock revansch på Adams i valet 1828 och beklädde sedan presidentämbetet i två perioder. https://www.theepochtimes.com/mkt_app/newt-gingrich-2020-election-may-be-biggest-presidential-theft-since-1824_3597280.html
För att lyckas med sin statskupp har det varit nödvändigt för Demokraterna att demonisera Donald Trump bortom all rim och reson och exempelvis – helt felaktigt – hävda, att han uppviglade till ”stormning” av kongressen. I sitt omdiskuterade tal den 6 januari manade exempelvis presidenten: ”I know that everyone here will soon be marching over to the Capitol building to peacefully and patriotically make your voices heard.”
President Donald Trump uppmanade demonstrantrer att vara ”fredliga” och ”patriotiska”.
Hysterikan Nancy Pelosi har, förutom att yrka på riksrätt, krävt att kärnvapenkoderna fråntas Trump på grund av dennes ”instabilitet”. Alltså den man som, till skillnad från såväl republikanska som demokratiska företrädare, inte startat ett enda krig utan tvärtom i högsta grad bidragit till fred i Mellanöstern genom ett outtröttligt medlande mellan arabstaterna och Israel!
Pelosis kritiker har påpekat, att det kan vara farligt att ta ifrån den sittande presidenten dennes makt över kärnvapnen. Det skulle kunna uppmuntra fientliga stater av typ Nordkorea, Iran och Kina att skicka egna kärnvapen mot USA. https://www.vox.com/22220989/trump-nuclear-codes-pelosi-impeachment
Pelosi och alla andra borde vara betydligt mer förskräckta över att Joe Biden, när han installeras i ämbetet den 20 januari, får tillgång till kärnvapenknappen. Han är som 78-åring visserligen inte lika gammal som Pelosi men den äldste presidenten någonsin och, enligt ett antal bedömare, i besittning av en allt mer vacklande mental hälsa som mainstream media gjort sitt bästa att dölja. https://www.bostonherald.com/2020/10/03/howie-carr-media-continue-to-cover-up-joe-bidens-mental-decline/
Recep Tayyip Erdogan och Carl Bildt möts i Ankara den 23 maj 2017.
När Frankrike började vidta mått och steg i syfte att försvara sig och sitt demokratiska statsskick mot islamistisk terror gick Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i taket. Efter mordet på läraren Samuel Paty frågade sig Erdogan: ”Vad har Macron för problem med islam och muslimer?” Erdogan menade också att den franske presidenten behövde genomgå en psykiatrisk undersökning.
Monstret i Ankara nöjde sig icke härmed. ”Muslimer möts nu av en liknande lynchkampanj som den judarna i Europa möttes av innan andra världskriget”, citerades Turkiets islamistiske president av nyhetsbyrån AP. Erdogan glömde bort den i sammanhanget nog så väsentliga detaljen att de europeiska judarna inte hade för vana att skära av huvuden på eller beskjuta kristna. https://www.expressen.se/nyheter/erdogan-muslimer-jagade-som-judar-fore-varldskriget/
Den nuvarande konflikten mellan Turkiet och Frankrike inleddes med att president Emmanuel Macron anklagade Erdogan för att ha försett Azerbajdzjan med 300 jihadister i den pågående konflikten med Armenien. Senast har Erdogan å Turkiets vägnar hotat med rättsliga åtgärder mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo för att ha publicerat en skabrös karikatyrteckning av Erdogan som lättar på en muslimsk kvinnas hijab.
Det var som bekant Charlie Hebdo som 2015 utsattes för en islamistisk/jihadistisk terrorattack vilken ledde till att tolv människor dödades. Utanför tidningsredaktionen mördades en polisman samt fyra civila i samband med en attack mot en judisk livsmedelsaffär. Den rättegång som efter fem år planerades hållas mot den huvudmisstänkte för attacken har uppskjutits på obestämd tid därför att den misstänkte drabbats av covid-19. https://www.vk.se/2020-11-01/pandemin-skjuter-upp-charlie-hebdo-rattegang
Jihadistisk terror upplever emellertid Erdogan som sitt minsta bekymmer (om han nu alls ser det som ett bekymmer, vilket är tveksamt): ”Europa står på katastrofens brant på grund av xenofobi och religiös fascism. Attacker mot mig är en attack mot alla muslimer i hela världen.”
Den turkiske presidentens yviga retorik visar att han ser sig själv som alla muslimers ledare och frälsare. I ett tal till nationen den 13 juli i år i samband med omvandlingen av helgedomen Hagia Sofia i Istanbul – tidigare Konstantinopel – från museum till moské kallade Erdogan omvandlingen ett förebud om ”befrielse av al-Aqsa”, det vill säga den moské med anor från 600-talet som finns på Tempelberget i Jerusalem och som räknas som islams tredje viktigaste helgedom. https://www.varldenidag.se/nyheter/erdogan-talade-om-befrielse-av-al-aqsa-mosken/reptgm!FxOXoxNHSBev1Bc8Nmpmg/
Karikatyr med Erdogan i Charlie Hebdo.
Erdogan anser att Jerusalem, Israels huvudstad, i själva verket tillhör Turkiet emedan staden tillhörde det Osmanska riket under tiden 1516 till 1917, då Storbritannien efter Första världskrigets slut tog över förvaltningen. En sådan snedvriden historietolkning bortser från att Jerusalem erövrades av den judiske konungen David redan omkring 990 före Kristi födelse och gjordes till huvudstad i dennes rike. Därefter har staden ockuperats av bland andra babylonier, romare, mamluker och araber. https://www.varldenidag.se/kultur/erdogans-ansprak-jerusalem-tillhor-turkiet/reptjl!Y0QbrtDGszrHIPMShPD9A/
Recep Tayyip Erdogan föddes 1954. Han är Turkiets president sedan den 28 augusti 2014 efter att ha beklätt posten som premiärminister 2003-14. 2001-14 var han partiledare för det av honom själv grundade Rättvise- och utvecklingspartiet (APK), vilket har majoritet i den turkiska nationalförsamlingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Recep_Tayyip_Erdo%C4%9Fan
I sin ungdom var Erdogan halvprofessionell fotbollsspelare i ett lag i Istanbul. 1994-98 var han borgmästare i samma stad men tvingades avgå sedan han reciterat en dikt med islamistiskt budskap i ett tal han höll i provinsen Siirt i sydöstra Turkiet. Dikten, författad av den nationalistiske poeten och sociologen Ziya Gökalp, innehöll bland annat följande rader: ”Moskéerna är våra kaserner, kupolerna våra hjälmar, minareterna våra bajonetter och de troende våra soldater.”https://sv.wikipedia.org/wiki/Ziya_G%C3%B6kalp
Dikten renderade Erdogan tio månader i fängelse av vilka han satt av sex. Sedan Erdogan grundat APK kunde han redan 2002 bilda den turkiska statens första enpartiregering på nio år. Partiet var islamistiskt med en islamistisk stat på programmet men har ändå av omvärlden kommit att betraktas som mindre doktrinärt på grund av Erdogans pragmatiska hållning i början av dess existens. Ahmet Davutoglu efterträdde Erdogan som partiledare då den sistnämnde blev president 2014. https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4ttvise-_och_utvecklingspartiet
Recep Tayyip Erdogan framstod i begynnelsen av sin politiska karriär som tämligen moderat. Han genomförde reformer i demokratisk riktning – bland annat blev pressen friare samtidigt som antiterrorism-lagens befogenheter minskades. Med tiden blev Erdogan alltmer auktoritär: lättnader som införts för den kurdiska befolkningsdelen avskaffades och fler än 100 journalister fängslades. Internetfilter infördes och HBTQ-kommunitetens rättigheter reducerades kraftigt.
Detta medförde att Turkiet sjönk till 148e plats bland 178 i Press Freedom Index, som publiceras varje år av Reporters Without Borders. I 2020 års lista har Turkiet halkat ner till 154e plats. Listan toppas i tur och ordning av de fyra nordiska länderna Norge, Finland, Danmark och Sverige med Nederländerna på femte plats. I botten, på 180e plats, återfinner vi Nordkorea. https://rsf.org/en/ranking
Offer för turkisk massaker i Aleppo i Syrien i februari 1919.
Erdogan håller med den drucknes envishet fast vid att det Osmanska rikets ytterst väldokumenterade folkmord (SEYFO) på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker 1915-17 – vilket beräknas ha skördat runt 2 miljoner människoliv varav cirka 1,5 miljoner armenier – aldrig ägt rum. Erdogans motivering från 2009 löd: ”Det är inte möjligt för en muslim att begå folkmord.”https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/
Länge såg det ut som om Turkiet under Recep Tayyip Erdogans ledning var på väg mot EU-medlemskap. Erdogan själv utsågs 2004 av European Voice Organization till ”årets europé”. Året därpå inleddes förhandlingar om Turkiets anslutning till EU, vilken Erdogan-vännen Carl Bildt entusiastiskt backade upp. 2005 genomförde den turkiske presidenten ett statsbesök i Israel; 2007 talade den dåvarande israeliske presidenten Shimon Peres efter inbjudan av Erdogan inför den turkiska nationalförsamlingen.
2010 ökade dock spänningarna mellan Turkiet och Israel dramatiskt. När israeliskt territorium besköts från Gazaremsan valde Israel att bemöta aggressionen med militära medel, vilket fick Erdogan att börja yra om ”folkmord” på palestinaaraber – en orimlig anklagelse som Erdogan återkommit till ett flertal gånger. http://afp.omni.se/erdogan-accuses-israel-of-state-terror-and-genocide/a/gPGdm9
Erdogan fick vid det misslyckade försöket till statskupp den 15-16 juli 2016 tillfälle att spela ut hela sitt register. Han gjorde det så pass bra att det har ryktats om att han själv iscensatte kuppförsöket i syfte att komma åt sina fiender och meningsmotståndare. Minst 265 människor beräknas ha dött och drygt 1440 ha skadats vid de blodiga kupphändelserna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Milit%C3%A4rkuppf%C3%B6rs%C3%B6ket_i_Turkiet_2016
Många bedömare var vid kuppförsökets inledning övertygade om att Recep Tayyip Erdrogans dagar vid makten var räknade. De bedrog sig. Presidenten uppmanade allmänheten att ge sig ut på gatorna och göra motstånd. Inom någon dag hade 2700 domare och 2800 militärer avsatts eller gripits. Poliser, lärare, skolchefer och regionala tjänstemän avskedades och cirka 50 000 offentligt anställda sparkades. 17 000 personer fängslades för påstådd inblandning i det till synes illa förberedda kuppförsöket, vilket uppenbarligen inte hade det folkliga stöd som hade krävts.
Inga av dem som påstås ha deltagit i kuppförsöket behövde riskera dödsstraff – denna strafform avskaffades av Ankara 2004 i samband med den turkiska offensiven för att komma med i EU. Stärkt av sin seger i en folkomröstning 2017 har Erdogan emellertid talat om att det kan vara dags att återinföra dödsstraffet i landet. https://sverigesradio.se/artikel/6676882
Oavsett vad monstret i Ankara säger eller hittar på kan han påräkna förre svenske stats- och utrikesministern Carl Bildts insatser som hejaklacksledare. Denne stödde entusiastiskt Turkiet i dess förhandlingar om EU-medlemskap, och även om ett sådant i nuläget tycks minst sagt avlägset har Bildt fortsatt stå vid Erdogans sida.
Karta som visar var den turkiska invasionen av Rojava ägde rum.
När turkiska styrkor på presidentens order – sedan USAs president Donald Trump lämnat kurderna åt sitt öde genom att säga sig vilja dra tillbaka 2000 soldater från området – invaderade den kurdiskt dominerade autonoma regionen Rojava i norra Syrien 2019 spred Bildt helt ogenerat på sitt Twitter-konto falska nyheter producerade på Erdogans regeringskansli till 670 000 följare.
I Bildts ögon kan något som Turkiet företar sig aldrig vara landets eget eller Erdogans fel. I en intervju i Expressen den 7 mars 2016 utlät sig Bildt på följande sätt: ”Vi /EU/ har marginaliserat och stött bort Turkiet, och nu ser vi dessvärre de negativa konsekvenserna.”https://www.expressen.se/nyheter/carl-bildt-turkiets-utveckling-ar-eus-fel/
Hagia Sofia i Istanbul var en av kristenhetens viktigaste kyrkor i nästan 1000 år. Nu vill Erdogan göra den till moské.
Förföljelsen av kristna runtom i världen ökar ständigt. Värst är det i det kommunistiska Nordkorea, men sedan är det idel muslimskt dominerade länder på tio i topp-listan över de länder där kristna trosbekännare förföljs mest. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kristna-mest-forfoljda
Det visar den kristna människorättsorganisationen Open Doors redovisning. ”Det är en ökning på alla fronter, i alla världsdelar”, citeras Peter Paulsson, som är generalsekreterare i Open Doors svenska gren. Närmast efter Nordkorea på den föga ärorika listan kommer Irak, Eritrea, Afghanistan och Syrien.
Ett alldeles särskilt angrepp på kristendomen har Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdogan svarat för. Erdogan har förutskickat att den historiska byggnaden Hagia Sofia i Istanbul åter skall bli moské. Hagia Sofia byggdes som en kristen kyrka på initiativ av den bysantinske kejsaren Justinianus I 532-87.
1453 omvandlades den till moské efter den muslimska erövringen av Konstantinopel, men 1935 lät den sekuläre turkiske regenten Kemal Atatürk byggnaden bli ett museum och på så sätt tjäna alla trosriktningar. Ett stort antal kristna kyrkor och länder inklusive Vatikanen har protesterat mot Erdogans beslut.
Nidaroskatedralen i Trondheim byggdes till den kristne kungen Olav den heliges ära. Nu vill en norsk präst att den rivs för att inte minoriteterna skall känna sig åsidosatta.
Kritik har icke minst kommit från EU, som dock befinner sig i dilemmat att man inte upplever sig kunna ta i för mycket mot Turkiet då Ankara har makt att öppna spjället för ohejdad immigration till EU-länderna. https://omni.se/eu-landerna-fordomer-turkiet-for-hagia-sofia/a/vQ04m4
Också i Sverige befinner sig kristendomen under attack. Patrik Lindenfors från den fanatiskt ateistiska organisationen Humanisterna menar exempelvis i en debattartikel i Göteborgs-Posten att det kristna korset bör avlägsnas från den blågula flaggan och ersättas av något mer ”inkluderande”. https://www.dagen.se/nyheter/forslag-ta-bort-korset-fran-den-svenska-flaggan-1.1742934
Bland de argument Lindenfors anför för sitt förslag kan nämnas att muslimerna i Afghanistan med flera muslimska länder kan bli förnärmade, om svenska soldater på uppdrag bär korsprydda nationssymboler. Föga överraskande drar Lindenfors i sin argumentation även till med BLM-stuket att ifrågasätta historiska symboler.
Lindenfors attack på en central kristen symbol är ändå närmast en mild västanfläkt vid en jämförelse med förslag som framställts av en sinnessvag kvinnlig präst i vårt västra grannland. Gyrid Gunnes, tidigare känd för att ha bland annat tillbett Allah i full prästerlig ornat och att ha smetat in Bibeln med sitt eget mensblod, anser i ett inlägg i tidningen Vårt Land att det kan vara dags att riva Nidarosdomen i Trondheim.
Katedralen i Nidaros i Trondheim uppfördes med början omkring 1070 och är sannolikt Nordens viktigaste kyrkobyggnad. Här finns bland annat konung Olav den heliges grav. Enligt Gunnes bör kyrkan rivas för att blidka minoriteterna. En rivning vore, anser Gunnes, också en naturlig följd av BLMs statyrivningar.
Biskop Eva Brunne i Pride-tåg i Stockholm.
Tokiga präster av kvinnligt (och för den delen också manligt) kön är vi dessvärre inte heller befriade från i Sverige. För några år sedan ville Eva Brunne, lesbisk biskop i Stockholm, avlägsna korset i Sjömanskyrkan i Stockholm med motiveringen, att muslimer då skulle känna sig mer välkomna i kyrkan. Varför muslimskt troende skulle vilja besöka en kristen kyrka förblev dock osagt.
I Sverige har vi därtill en kvinnlig ärkebiskop, den tyskfödda Antje Jackelén, som inte kan se skillnad på den våldsutövande profeten Muhammed och den kristne fridsfursten Jesus Kristus. Sedan sliter man sitt hår inom den forna statskyrkan för att analysera varför folk flyr från den. Jag vågar påstå att svaret ligger i öppen dag för den som har ögon att se med. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/09/13/flykten-fran-svenska-kyrkan-vad-den-verkligen-beror-pa/
Situationen för kristna trosbekännare i vår del av världen är naturligtvis inte lika utsatt som för våra trosbröder i länder såsom Nordkorea, Afghanistan och röda Kina där kristna riskerar livet varje dag och i en del fall också mister det på grund av sin tro. Upptrappningen av attackerna på kristen tro hos oss är dock varningssignaler som varslar om ytterligare marginalisering av och intolerans mot kristet troende.
Så uttryckte sig påven Franciskus om Folkrepubliken Kina en intervju i den spanska dagstidningen El Pais den 26 januari 2017. Han bekänner även att han gärna skulle besöka Kina ”så snart de bjuder in mig.” Enligt Franciskus för Vatikanen och Kina fortlöpande en dialog, för vars ändamål en särskild kommission som sammanträffar en gång var tredje månad har bildats. Dialogen med Kina är något som Vatikanen ofta propagerar för i officiella sammanhang. https://www.vaticannews.va/sv/vatikanen/news/2018-06/dialog-nodvandigt-alternativ-for-kyrkans-uppdrag-i-kina.html
Påverns entusiastiska utsagor om den ateistiska diktaturen Kina går stick i stäv med ständigt återkommande rapporter om svårartad religionsförföljelse i det väldiga landet. Enligt organisationen Open Doors, som noga följer situationen för kristna trosbekännare världen över, råder i det röda Kina ”en mardröm för mänskliga rättigheter”.
Open Door medger att Kina är ett ofantligt stort land där förhållandena för kristna och andra förföljda grupper kan skifta i olika delar av landet men fastslår: ”Det är emellertid korrekt att säga att situationen för kristna har försämrats över hela Kina. Den kinesiska regeringen vill ´kinesisera´ varje religiös ideologi i landet – vilket betyder att troslärorna, inklusive kristendomen, anpassar sig till dess tolkning av kommunismen.”
Detta innenbär i praktiken bland annat ständigt nya restriktioner på Internet och sociala medier och för icke regeringsanknutna organisationer (NGOs). Det innebär vidare att religionen bannlyses från den offentliga sfären och att lärare och medicinsk personal pressas att underteckna dokument som säger att de inte hyser någon religiös tro.
För den kommunistiska regimen anses alla kyrkor som växer sig för stora utgöra hot mot regeringsmakten. Något regimrelaterat dödande har inte inrapporterats hittills under 2020 men däremot förhör, fängslanden samt hot mot kristna ledare och församlingsmedlemmar. Regeringen har också genomfört en omfattande kampanj under vilken flera tusen kors har nedmonterats från fasader till kyrkor och andra byggnader av kristen karaktär. Jag har tidigare behandlat detta i en bloggtext enligt följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2020/05/07/roda-kinas-kamp-mot-religionen/
Kardinal Joseph Zen Ze-kiun är djupt kritisk till Vatikanens Kina-policy.
Frågan är varför påven Franciskus, mot denna onekligen oroande bakgrund, väljer att bortse från förföljelsen av kristna i Kina och istället ägna sig åt en skönmålning som helt enkelt inte är med sanningen överensstämmande. Enligt en teori är den nu 84-årige höge prelaten helt enkelt okunnig om vad som sker och förlitar sig helt på den kommunistkinesiska propagandan. Andra menar att Vatikanen har ambitionen att ingå ett avtal med Kina om kristendomens ställning i landet.
Den mest uttalade kritikern av en sådan målsättning är kardinal Joseph Zen Ze-kiun, född i Shanghai 1932, tidigare biskop för Hongkong och Kinas högst rankade romersk-katolske prästman. Han oroar sig för att ett avtal skall ingås som gör den ateistiska regimen i Peking ansvarig för kyrkliga beslut och har anklagat Vatikanen för att ”sälja ut” till Kina.
”Du kan inte gå in i förhandlingar med inställningen ´vi vill underteckna ett avtal till varje pris som helst´”, menar Zen, ”då ger du upp dig själv, du sviker dig själv, du sviker Jesus Kristus.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Zen
Undfallenheten gentemot regimen i Peking är inte första gången den nuvarande påven böjer knä för den världsliga makten. När han som Jorge Mario Bergoglio 1973-79 basade över Jesuitorden (Jesu sällskap) i hemlandet Argentina, då kyrkan som helhet backade upp den styrande militärjuntan, anklagades han för att tittat åt andra hållet då regimkritiska kristna ”försvann”. https://www.theguardian.com/world/2013/mar/14/pope-francis-argentina-military-junta
Anklagelsen gällde specifikt kidnappningen av de båda jesuitiska prästerna Orland Yorio och Francisco Jalics i maj 1976, vilka senare kunde vittna om att de hållits fångna under omänskliga förhållanden. Enligt kritiken skulle Bergoglio ha dragit tillbaka skyddet för de båda prästerna när dessa arbetade aktivt med utsatta människor i Buenos Aires slum. Däremot skall han inte ha beordrat kidnappningen. Bergoglio blev ärkebiskop i Argentina 1998 och kardinal 2001.
Enligt den i USA landsflyktige kinesiske miljardären och dissidenten Guo Wengui, 52, har påvens välvilliga hållning till Kina sin grund i, att kommunistregimen i Peking förser Vatikanen med 1,6 miljarder US dollar varje år i syfte att förhindra kritik mot Kinas svepande och allt grövre angrepp på aktiv religionsutövning i landet. Bidragen skall enligt Guo ha börjat utbetalas 2014, året efter det att Jorge Mario Bergoglio utsågs till påve efter det att Benedictus XVI tackat för sig. https://www.dailymail.co.uk/news/article-8451783/Fugitive-tycoon-accuses-China-bribing-Vatican-1-6billion-year.html
Kommunisterna har förtryckt det kinesiska folket i drygt 70 år.
Guos uppgifter avlevererades i en radiointervju med president Donald Trumps förre rådgivare Steve Bannon i dennes program The War Room den 20 juni. ”De vill att Vatikanen skall hålla käften och följa CCP (det kinesiska kommunistpartiet) när det gäller religionspolitik”, förklarade Guo. ”Detta är katastrofalt.”
Enligt Guo Wengui bidrar det röda Kina även med 1,5 miljarder US dollar till Australien och 1 miljard till Italien per år.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 